Statsutskottets utlåtande Nr 209.

1

Nr 209.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående
anvisande av anslag å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1941 42 för anskaffning
av vissa uppvärnmingsapparater m. m.

(Ira avd.)

Driftbudgeten.

Fjärde huvudtiteln.

l:o) Anskaffning av vissa uppvärnmingsapparater in. m. I propositionen
nr 249 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 17 april 1942 (punkt 1), föreslagit riksdagen
att till Anskaffning av vissa uppvärmningsapparater m. m. å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av
100,000 kronor.

Kungl. Maj :ts förevarande förslag avser anvisande av medel, på förslag av
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, för anskaffning av 50 stycken apparater
för uppvärmning av bussar, enligt ett av chefen för armén framlagt förslag
avsedda att ingå i badpluton och användas för desinfektion med cyanväte och
för vissa avgasningsändamål.

Departementschefen har framhållit, att Kungl. Majit, i överensstämmelse
med chefens för armén förslag i ämnet, i kommandoväg utfärdat nya bestämmelser
— med tillämpning från och med den 1 april 1942 — i fråga örn sammansättningen
av badpluton. De av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
föreslagna åtgärderna syntes därigenom bliva erforderliga, varför departementschefen
för egen del ansåge sig böra biträda vad styrelsen sålunda föreslagit.
Mot kostnadsberäkningarna syntes anledning till erinran icke föreligga.

Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag får utskottet, som tagit del av
de till ärendet hörande hapdlingarna, hemställa,

att riksdagen må till Anskaffning av vissa uppvärmningsapparater
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

2:o) Anskaffning av maskiner och utrustning för försvarsväsendets verkstadsnämnd
underställda fabriker. Kungl. Majit har föreslagit riksdagen
(punkt 2) att för Anskaffning av maskiner och utrustning för försvarsväsendets
verkstadsnämnd underställda fabriker å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 1,634,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 209.

Utskottet.

1420 42

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

I skrivelse den 6 februari 1942 har försvarsväsendets verkstadsnämnd hemställt,
att ett belopp av 1,334,000 kronor måtte ställas till nämndens förfogande
för täckning av kostnaderna för vissa maskiner och annan utrustning, som
under förra hälften av innevarande budgetår anskaffats för de nämnden underställda
fabrikernas räkning.

Vidare har nämnden i skrivelse den 30 december 1941 bland annat äskat
ett belopp om 300,000 kronor för örn- och tillbyggnader samt löpande anskaffningar
vid fabrikerna under senare hälften av innevarande budgetår.

Framställningarna i fråga ingå såsom ett led i strävanden från nämndens
sida att bringa omkostnadsberäkningarna vid nämnden underställda fabriker
i så nära överensstämmelse som möjligt med den civila industriens, i vilket
syfte nämnden i skrivelse den 24 november 1941 gjort framställning örn uppläggande
av förnyelsefonder vid nämnden underställda fabriker.

I sistnämnda skrivelse har verkstadsnämnden angivit huvudprinciperna för
erhållande av en rättvisande kalkylering sålunda: Icke blott direkta kostnader
såsom arbetslöner och materiel utan även alla indirekta kostnader såsom
lokalhyror och slitage å maskiner borde vid kalkyleringen medräknas. De indirekta
kostnaderna borde gottskrivas en för varje fabrik eller verkstad upplagd
förnyelsefond, som borde vara disponibel för ersättningsanskaffningar
och ersättningsarbeten. Däremot borde fonderna icke få tagas i anspråk för
bestridande av kostnader för det löpande underhållet, vilka kostnader borde
direkt påföras driften. Nyanskaffningar av inventarier och maskiner syntes
böra finansieras medelst särskilt anvisade anslag.

I skrivelsen den 6 februari 1942 har verkstadsnämnden anfört bland annat
följande:

Vid de fabriker, som numera vore underställda nämnden, hade för nybyggnader
och större engångsanskaffningar anslag alltid begärts i vanlig ordning,
medan däremot kostnaderna för smärre nyanskaffningar, omändringar och utökningar
vid fabrikerna tidigare i allmänhet förts såsom allmänna omkostnader.
Detta hade framför allt gällt anskaffning av maskiner och annan utrustning,
som blivit nödvändig i samband med av de militära förvaltningarna
respektive statens ammunitionsnämnd på fabrikerna utlagda ökade beställningar.
Med de under krigsåren på detta sätt alltjämt stegrade kraven på tillverkningskapacitet
hade sådana anskaffningar kommit att uppgå till betydande
belopp. Likaså hade behovet i förväg ofta ej kunnat förutses.

I och för sig syntes det angivna förfarandet ej giva anledning till erinringar
ur statsfinansiell synpunkt. Anslag för anskaffning av utrustning för fabrikerna
hade också hittills alltid beviljats på driftbudgeten. Emellertid ansåge
nämnden, att stor vikt borde läggas vid att få omkostnadsberäkningarna vid
nämnden underställda fabriker i så nära överensstämmande som möjligt med
civilindustrien, icke minst för möjliggörande för anskaffande myndighet av
prisjämförelser. För detta ändamål vore det nödvändigt, att alla anskaffningar,
som innebure kapitalinvestering, också behandlades som sådana och
att således dylika anskaffningar betalades ur särskilda anslag.

För de anskaffningar, som gjorts under budgetåren 1940/42, hade nämnden,
i samråd med arméförvaltningens tygdepartement och statens industrikommission,
begagnat medel, som funnits tillgängliga ur av Kungl. Maj:t den 29
november 1940 till förfogande ställt anslag på 13,000,000 kronor, medan under
samma budgetår gjorda diverse smärre anskaffningar på grund av vissa
svårigheter att då ordna en omläggning, av nämnden tillåtits kvarstå såsom
omkostnader.

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

3

Från oell med den 1 januari 1942 hade verkstadsnämnden gjort en ändring
för anskaffningar, varigenom alla sådana med längre ekonomisk livslängd betraktats
såsom kapitalinvestering och centraliserats till verkstadsnämnden.
I framtiden avsåges kostnader för anskaffningar komma att bestridas för reinvesteringar
genom medel ur den föreslagna förnyelsefonden och för löpande
anskaffningar av anslaget härför, varjämte för större utökningar samt för nyanläggningar
särskilda anslag komme att i vanlig ordning begäras hos Kungl.
Majit.

Under den förra hälften av budgetåret 1941/42 hade anskaffningar verkställts
av de enskilda fabrikerna, för vilka anskaffningar kostnaderna tidigare
avsetts att föras såsom omkostnader, men enligt verkstadsnämndens mening,
såsom ovan framhållits, borde bestridas av särskilt anslag. För fabrikerna
hade sådana anskaffningar skett till belopp, som, sedan anskaffningarna slutförts,
beräknades ujapgå till sammanlagt 1,334,000 kronor.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i utlåtande den 3
mars 1942 tillstyrkt anvisande av det begärda anslaget å 1,334,000 kronor.

lii k sr ä le e n s k apse er k e t har i ett den 27 februari 1942 avgivet utlåtande över
verkstadsnämndens förenämnda skrivelse den 30 december 1941 bland annat
framhållit, att det begärda anslaget å 300,000 kronor icke syntes böra hänföras
till fastighetsredovisningen utan uppföras under fjärde huvudtiteln.
Riksräkenskapsverket förutsatte, att anslaget icke finge användas för tillbyggnader,
ombyggnader eller reparation av fabriksfastigheterna.

I yttrande den 30 mars 1942 över verkstadsnämndens framställning örn
anvisande av beloppet om 1,334,000 kronor har riksräkenskapsverket föreslagit,
att särskilda tilläggsstatsanslag äskas för samtliga de medel, varom
nu vore fråga. Kiksräkenskapsverket har vidare anfört i huvudsak följande:

Verkstadsnämnden hade betecknat anskaffning av maskiner såsom kapitalinvestering.
Kiksräkenskapsverket ville härtill endast erinra, att dylika anskaffningar
icke vore att anse som kapitalinvesteringar i budgetteknisk mening.
Verkstadsnämnden hade anfört, att kostnaderna för smärre nyanskaffningar,
omändringar och utökningar vid fabrikerna tidigare i allmänhet förts
såsom allmänna omkostnader, samt tillagt, att sådana anskaffningar kommit
att uppgå till betydande belopp. Kiksräkenskapsverket, som för sin del
funne detta uttalande anmärkningsvärt, ville härtill erinra, att kostnader för
omändringar och utökningar vid fabrikerna vore att hänföra till försvarsväsendets
fastighetsfond samt att de till underhåll och reparationer av fastigheterna
anvisade medlen vore begränsade och ställda till vederbörande fastighetsförvaltande
myndigheters disposition.

Med anledning av att medel för under tiden den 1 juli—den 31 december
1941 gjorda anskaffningar äskats först efter det utgifterna blivit verkställda
ville riksräkenskapsverket erinra, att verkstadsnämnden hittills bestritt utgifter
med anlitande av från arméförvaltningen erhållna förskott å mycket betydande
belopp samt att dessa förskott ännu icke redovisats mot anslag å riksstaten
och förskottsstaten. Riksräkenskapsverket funne anmärkningsvärt, att verkstadsnämnden
kunnat disponera hos arméförvaltningen lyftade förskott till
anskaffningar utan att medel för ändamålet anvisats av Kungl. Majit.

Departementschefen har anfört följande.

För egen del har jag intet att erinra mot att, i avbidan på beslut rörande
den framtida organisationen av försvarsförvaltningen, verkstadsnämnden provisoriskt
bemyndigas verkställa årlig avsättning av medel för maskinparkens

4

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

Utskottet.

förnyelse m. m. Ett av riksräkenskapsverket enligt handlingarna i ärendet
framställt förslag rörande bemyndigandets avgränsning torde härvid kunna
tjäna till ledning. Då riksdagens medverkan icke synes vara erforderlig vid
en dylik provisorisk anordnings genomförande, har jag ej ansett mig böra i
vidare mån än nu skett ingå på detta spörsmål.

För nyanskaffning av utrustning och för sådan ersättningsanskaffning,
till vilken de enligt det föregående avsatta medlen icke lämna tillgång, torde
särskilt anslag böra anvisas. I enlighet med nämndens förslag förordar jag,
att ett anslag av 300,000 kronor ställes till förfogande för detta ändamål. Såsom
riksräkenskapsverket anfört, bör detta anslag icke få användas för tilleller
ombyggnad av fabriksfastigheterna eller för reparation av desamma.
Till frågan om motsvarande medelsanvisning för nästkommande budgetår
torde jag framdeles få återkomma.

Vad angår nämndens förslag i övrigt vill jag, ehuru jag finner vad i ärendet
förekommit anmärkningsvärt, ej motsätta mig att i enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag medel anvisas för bestridande av förutnämnda redan verkställda
utgifter, vilka av de enskilda fabrikerna i strid med de nyss angivna
principerna gäldats såsom omkostnader i allmänhet. Jag ansluter mig även
i övrigt till riksräkenskapsverkets uppfattning i denna fråga och förutsätter
självfallet, att hos arméförvaltningen lyftade förskott icke vidare skola disponeras
för anskaffningar utan att medel anvisats av Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna anser jag det riktigast,
att nu ifrågavarande medel, tillhopa 1,634,000 kronor, anvisas såsom reservationsanslag
å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser angående
anslagets användning.

Utskottet, som under punkten 5:o) i sitt denna dag avgivna utlåtande
nr 186 påtalat det anmärkningsvärda i vissa av försvarsväsendets verkstadsnämnd
vidtagna medelsdispositioner, har efter tagen del av i ärendet företedda
handlingar icke velat motsätta sig Kungl. Majlis förslag att medel anvisas
för bestridandet av kostnaderna för de under förra hälften av budgetåret
1941/42 verkställda anskaffningarna. Utskottet har icke något att erinra
mot att medel i av departementschefen förordad omfattning anvisas för genomförande
under senare hälften av samma budgetår av nyanskaffning av utrustning
och av ersättningsanskaffning. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Anskaffning av maskiner och utrustning
för försvarsväsendets verkstadsnämnd underställda fabriker å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 1,634,000 kronor.

3:o) Ombyggnad av kanonbåten Svensksund. Kungl. Majit har föreslagit
riksdagen (punkt 3) att till Ombyggnad av kanonbåten Svensksund å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av
349,500 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

Sedan marinförvaltningen i skrivelse till chefen för marinen den 7 maj
1941 framlagt förslag rörande utrangering av fartyg, innefattande bland annat
kanonbåten Svensksund, meddelade nämnde chef i skrivelse till ämbetsverket

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

5

den 17 i samma månad direktiv av innebörd, att beslut örn fartygets utrangering
icke borde fattas utan fartyget borde efter avslutad expedition hösten
1941 undergå sådan reparation, att det under ett antal år framåt kunde utnyttjas
såsom sjömätningsfartyg under sommarmånaderna eller såsom basfartyg
i sjöstyrka. I skrivelse till marinförvaltningen den 25 september 1941
angav chefen för marinen vidare vissa önskemål, som borde tillgodoses i samband
med översyn och reparation av fartyget.

Under erinran örn vad sålunda förekommit har marinförvaltningen i skrivelse
den 13 januari 1942 anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till de av chefen för marinen lämnade direktiven och då planer
förelåge att våren 1942 överlämna fartyget till sjökarteverket räknade marinförvaltningen
i förslag till arbetsplan för Stockholms och Karlskrona örlogsvarv
samt Göteborgs örlogsdepå för budgetåret 1941/42 med ett belopp av
200,000 kronor för översyn och reparation av kanonbåten Svensksund. Detta
belopp inginge i det i arbetsplanen för Stockholms örlogsvarv för specialfartyg
under rubriken »II Underhåll av fartyg och båtar m. m.» upptagna
beloppet av 855,000 kronor. Arbetsplanen hade fastställts av Kungl. Maj:t
genom beslut den 18 juni 1941.

Marinförvaltningen hade tidigare anmodat Stockholms örlogsvarv att hösten
1941 inkomma med rapport, huruvida Svensksund då borde utrangeras eller
huruvida det möjligen borde få användas ännu några år. Sedan fartyget
hösten 1941 närmare undersökts hade det befunnits, att en reparation av detsamma
vore ur ekonomisk synpunkt berättigad. Kostnaden härför beräknades
emellertid numera uppgå till 264,000 kronor, och marinförvaltningen hade
anmodat chefen för Stockholms örlogsvarv att för nämnda kostnad låta iståndsätta
fartyget. — De av chefen för marinen såsom önskvärda angivna ändringsarbetena,
vilka enligt marinförvaltningens prövning ansetts böra vidtagas,
beräknades draga en kostnad av inalles 111,500 kronor.

Då det synts marinförvaltningen angeläget att nämnda arbeten bomme till
utförande i samband med översyn och reparation av fartyget, hade ämbetsverket
anbefallt deras utförande och avsåge därvid att bekosta dels översynsoch
reparationsarbeten, enligt det föregående beräknade till 264,000 kronor,
dels ock vissa ändringsarbeten, beräknade till 85,500 kronor, med anlitande
av det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda förskottsanslaget
Marinens löpande utgifter (Ea). Övriga ändringsarbeten beräknade till 26,000
kronor, avsåges skola bestridas av medel, som ställdes till förfogande av
chefen för sjökarteverket.

Ehuru marinförvaltningen med hänsyn till anbefalld användning av krigstitlarna
icke torde få anses bunden av de för arbetsplanen för Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv samt Göteborgs örlogsdepå uppgjorda beräkningarna,
hade ämbetsverket dock — särskilt med avseende fästat å kanonbåten
Svensksunds överförande till sjökarteverket — ansett sig böra för
Kungl. Majit anmäla vad som förekommit i ärendet.

I utlåtande i ärendet den 20 februari 1942 har riksträkensJcapsverket anfört,
bland annat, att de till löpande utgifter anvisade föi skottsanslagen icke kunde
användas till andra utgifter än sådana som vore en direkt följd av Kungl.
Majlis beslut angående förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering. Kostnaderna
för do av marinförvaltningen beslutade ändringsarbetena å kanonbåten
Svensksund syntes icke kunna anses såsom löpande utgifter för den
förstärkta försvarsberedskapen och kunde alltså icke belasta förskottsanslaget

ti

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

för marinens löpande utgifter. — Riksräkenskapsverket har vidare erinrat,
att arbetena med ett belopp å 200,000 kronor inginge i den i framställningen
omnämnda av Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen samt att marinförvaltningen
sedermera anbefallt arbetenas utförande till en beräknad kostnad å
(264,000 + 85,500 + 26,000 =) 375,500 kronor. Överskridandet motiverades
bland annat med att marinförvaltningen med hänsyn till anbefalld användning
av krigstitlarna icke ansåge sig bunden av de för arbetsplanen uppgjorda
beräkningarna. Riksräkenskapsverket kunde icke dela marinförvaltningens
uppfattning.

Med anledning av vad riksräkenskapsverket sålunda och i övrigt anfört
har marinförvaltningen den 10 mars 1942 ånyo utlåtit sig i ärendet, varjämte
riksräkenskapsverket den 24 mars 1942 ånyo yttrat sig.

Departementschefen har anfört följande.

De statsutgifter, som föranledas av den förstärkta försvarsberedskapen,
bestridas över den av riksdagen såsom beredskapsstat antagna och av Kungl.
Maj:t såsom förskottsstat fastställda förskottsstaten för försvarsväsendet. Förskottsstaten
upptager under fjärde huvudtiteln fem särskilda förskottsanslag,
nämligen under rubriken C. Försvarskrafterna fyra anslag för respektive
arméns, marinens och flygvapnets löpande utgifter samt för engångsutgifter
ävensom under rubriken E. Diverse ett anslag för övriga utgifter. De tre anslagen
till löpande utgifter äro ställda till vederbörande centrala förvaltningsmyndigheters
förfogande och avses för egentliga löpande utgifter för försvarsberedskapen,
såsom löner, mathållning, drivmedel o. s. v. Anslaget till engångsutgifter
avses för bestridande av försvarsberedskapskostnader av engångsnatur,
såsom ammunition, fortifikatoriska anläggningar o. s. v., och må
disponeras endast efter Kungl. Maj:ts för varje särskilt fall meddelade beslut.
Sådant beslut erfordras ock för ianspråktagande av förskottsanslaget till
övriga utgifter.

För redovisningen av försvarsväsendets kostnader under nuvarande förhållanden
gälla av Kungl. Maj:t den 13 juni 1941 med stöd av riksdagens bemyndigande
(propositionen 1939 U: 73, riksdagens skrivelse nr 88) utfärdade föreskrifter.
Dessa innebära i stort sett, att den normala specificerade utgiftsredovisningen
i anslutning till riksstatsanslagen ersättes av en förenklad redovisning
över krigstitlar, vilka i huvudsak motsvara fjärde huvudtitelns underrubriker.
För vinnande av enhetlighet i redovisningsavseende har härvid bland
annat föreskrivits, att vid redovisningen av utgifter å krigstitlarna må tills
vidare så anses som om anslagsmedel för samtliga utgifter ställts till förfogande
från förskottsanslag även i fall där medelsanvisning ägt rum över riksstats-
eller tilläggsstatsanslag, varefter slutlig reglering mellan riksstaten och
förskottsstaten skei’ i bokslutet. Vidare har föreskrivits, att utgifter hänförliga
till vissa anslag till materielanskaffningar och förskottsstatens anslag till engångsutgifter
skola genom särskilda undertitlar särskiljas från övriga utgifter.
Nämnas må även, att sjökarteverkets redovisning icke rubbas genom dessa
föreskrifter.

I föreliggande fall har marinförvaltningen med anlitande av det för sjöförsvarets
löpande utgifter avsedda förskottsanslaget låtit föranstalta örn en
genomgripande reparation och förändring av den överåriga kanonbåten Svensksund.
Kanonbåten — vilken såsom av handlingarna framgår — till en början
av marinförvaltningen ifrågasatts till utrangering, har i enlighet med av chefen
för marinen meddelade direktiv iståndsatts och moderniserats i ändamål att
kunna användas för sjömätningsändamål under sommarmånaderna och såsom
basfartyg i sjöstyrka under övriga delar av året.

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

7

I och för sig synes intet vara att i huvudsak erinra mot att fartyget undergått
de angivna arbetena, vilka såvitt kan bedömas torde vara tjänliga för fartygets
användning för uppgivna ändamål.

Däremot måste det anses anmärkningsvärt, att arbeten av den art och omfattning,
varom här är fråga, av marinförvaltningen anbefallts utan att ärendet
underställts Kungl. Maj:ts prövning och att till ämbetsverkets förfogande för
löpande försvarsberedskapskostnader avsedda medel tagits i anspråk för utgiftsändamål
av engångsnatur. Marinförvaltningens mening att särskilda befogenheter
av förevarande slag föreligga med avseende å förskottsanslagen
saknar stöd i meddelade beslut eller från statsmakternas sida gjorda uttalanden.

Med hänsyn till vad nyss anförts angående ändamålsenligheten av de av
marinförvaltningen föranstaltade åtgärderna torde emellertid få bero vid vad
i ärendet förekommit. För täckning av det av marinförvaltningen från förskottsanslaget
till marinens löpande utgifter disponerade beloppet, enligt den
i det föregående lämnade redogörelsen (375,500 — 26,000 =) 349,500 kronor,
torde särskilt anslag böra uppföras å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår.

Utskottet finner i likhet med departementschefen anmärkningsvärt, att för
löpande försvarsberedskapskostnader avsedda medel tagits i anspråk för angiven
ombyggnad av kanonbåten Svensksund. Utskottet har icke velat motsätta
sig att ett särskilt anslag anvisas för täckning av de av ombyggnaden
föranledda kostnader, som bestritts från förskottsanslaget till marinens
löpande utgifter.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Ombyggnad av kanonbåten Svensksund
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 349,500 kronor.

4:o) Merkostnader för vissa befästningsanläggningar. Kungl. Majit har
föreslagit riksdagen (punkt 4) att till Merkostnader för vissa befästningsanläggningar
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 726,000 kronor.

Marinförvaltningen har hemställt, att ett belopp av 726,000 kronor måtte
ställas till förfogande för bestridandet av vissa merkostnader för under utförande
varande befästningsanläggningar.

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har tillstyrkt bifall till marinförvaltningens
hemställan.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

Det har vid flera tillfällen på senare tid visat sig erforderligt att förstärka
tidigare för byggnads- och andra anläggningsarbeten anvisade anslag med hänsyn
till prisstegringar, som inträffat efter arbetenas kostnadsberäknande. I
föreliggande fall har marinförvaltningen angivit, att på grund av prisökningar
å byggnadsmaterialier och arbetskraft ytterligare medel erfordrades för fullföljande
av vissa befästningsanläggningar, till vilkas utförande riksdagen anvisat
medel. Av handlingarna i ärendet framgår emellertid, att de medel, som
vid uppgörandet av de ursprungliga kostnadsberäkningarna avsetts bland

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

Utskottet.

annat för att möta eventuella prisstegringar, till stor del tagits i anspråk för
utförande av arbeten, som icke ingått i det ursprungliga byggnadsprogrammet.
De ytterligare medel, marinförvaltningen nu begärt, synas därför rätteligen
bereda täckning för utgifter, till vilka ståndpunkt icke tagits vid prövningen av
medelsanvisningarna för ifrågavarande befästningsanläggningar. Som emellertid
de utförda arbetena måste anses ägnade att förstärka befästningsanläggningarna
och göra dem bättre lämpade för sitt ändamål, torde de nu få godtagas,
oaktat de ej, såsom bort ske, i tid underställts Kungl. Maj:ts prövning.
Jag vill därför och med hänsyn tagen jämväl till det vid tidpunkten för befästningsanläggningarnas
utförande rådande tillståndet icke motsätta mig, att de
av marinförvaltningen äskade medlen ställas till förfogande.

Utskottet, som tagit del av de till ärendet hörande handlingarna, finner sig
på de av departementschefen anförda skälen kunna tillstyrka, att medel anvisas
för ifrågavarande merkostnader.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Merkostnader för vissa befästningsanläggningar
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa
ett reservationsanslag av 726,000 kronor.

5:o) Fortsättning av vissa krigsrustningsarbeten m. m. Kungl. Majit har
föreslagit riksdagen (punkt 5) att till Fortsättning av vissa krigsrustningsarbeten
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 9,450,000 kronor.

På förslag av Kungl. Majit i propositionen nr 2 anvisade innevarande års
riksdag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 under fjärde
huvudtiteln ett reservationsanslag av 670,000 kronor till fortsättning av vissa
krigsrustningsarbeten m. m.

I skrivelse den 18 februari 1942 har marinför vältning en hemställt, att utöver
tidigare anvisade medel ett belopp av 9,700,000 kronor måtte ställas till förfogande
för krigsrustningsarbeten. Marinförvaltningen har därvid framhållit,
att numera avslutad utredning rörande behovet av dylika anläggningar
utmynnat i en av chefen för marinen upprättad plan för slutförande av anläggningar
av angiven art inom kustfästningarna och kustartilleriet i övrigt.
Kostnaderna för slutförande av planlagda krigsrustningsarbeten hade beräknats
till 9,700,000 kronor, däri inräknat kostnader för erforderliga markförvärv.

Chefen för marinen och överbefälhavaren över rikets för sv ar skr af ter hava
tillstyrkt, att medel anvisas för ändamålet.

Departementschefen har anfört följande.

Efter att hava tagit del av den föreliggande arbetsplanen anser jag mig böra
förorda, att ytterligare medel anvisas för här ifrågavarande ändamål. Jag föreslår,
att hela det av överbefälhavaren angivna beloppet, 9,450,000 kronor, äskas
av riksdagen, varefter det bör ankomma på Kungl. Majit att pröva i vad mån
medlen må tagas i anspråk. För att möjliggöra igångsättandet av de mest an -

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

9

gelägna arbetena hemställer jag i annat sammanhang, att Kungl. Majit bemyndigar
marinförvaltningen att, i avbidan på riksdagens beslut, med anlitande
av under händer varande medel utföra sådana krigsrustningsarbeten för
en kostnad av högst 4,400,000 kronor. Jag utgår från att arbetena planläggas
på sådant sätt, att kostnaderna hållas inom den ram, som av Kungl. Majit bestämmes.

Utskottet, som tagit del av de till ärendet hörande handlingarna, har intet
att erinra mot att ifrågavarande krigsrustningsarbeten enligt Kungl. Majits
beprövande fullföljas inom angiven kostnadsram. Utskottet tillstyrker förty
det gjorda medelsäskandet och hemställer,

att riksdagen må till Ytterligare medel till fortsättning av vissa
krigsrustningsarbeten m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 9,450,000
kronor.

6:o) Utbildningskurs i verkstadstjänst. Med tillstyrkande av bifall till
Kungl. Majits förslag (punkt 6), vilket avser anvisande av medel för bestridandet
av å budgetåret 1941/42 belöpande kostnader i form av penningbidrag
för anordnande av utbildningskurser i verkstadstjänst för ynglingar, som
hava för avsikt att söka fast anställning vid flygvapnet såsom volontärer —
får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Utbildningskurs i verkstadstjänst å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
anslag av 18,000 kronor.

7:o) Förvärv av vissa intill Bodens flygfält belägna byggnader. Kungl.
Majit har föreslagit riksdagen (punkt 7) att till Förvärv av vissa intill Bodens
flygfält belägna byggnader å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

Ifrågavarande anslag avses för inlösen av tre i enskild ägo varande bostadsbyggnader
med uthus intill norra gränsen av Bodens flygfält, vilka på grund
av sitt läge utgöra ett direkt hinder vid start och landning å flygfältet.

Flygförvaltningen har för förvärv av nämnda byggnader hemställt örn anvisande
av ett belopp av 25,000 kronor och därvid anfört, att beträffande
själva marken behov icke förelåge av densammas förvärvande, enär flygförvaltningen
hade för avsikt att träda i förbindelse med ägaren, stiftsnämnden
i Luleå, i och för träffande av överenskommelse rörande arrendering av det
område, varå byggnaderna vore uppförda. Arrendekostnaderna syntes kunna
bestridas av tillgängliga medel.

Departementschefen har ansett sig böra biträda flygförvaltningens förslag
och har intet haft att erinra mot de av ämbetsverket uppgjorda kostnadsberäkningarna.

Utskottet tillstyrker Kungl. Majits förslag örn medelsanvisning för förvärv
av ifrågavarande byggnader och hemställer alltså,

Utskottet -

Utskottet -

10

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

att riksdagen må till Förvärv av vissa intill Bodens flygfält
belägna byggnader å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

Kapitalbudgeten.

Försvarsväsendets fastiglietsfond.

Arméförvaltningens delfond.

8:o) Ytterligare förrådsbyggnader m. m. för luftvärnsmateriel. Kungl.
Maj:t Ilar föreslagit riksdagen (punkt 8) att till Ytterligare förrådsbyggnader
m. m. för luftvärnsmateriel å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 1,150,000 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas följande.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda förslag (proposition nr
221, punkten 2) anvisade 1941 års riksdag till Förrådsbyggnader för luftvärnsmateriel
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag
av 6,960,000 kronor.

Av detta anslag hava av Kungl. Maj.t disponerats 6,181,650 kronor.

Till grund för Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen örn anvisande av
anslaget låg ett av 1940 års militära byggnadsutredning i utlåtande över en
framställning från fortifikationsstyrelsen den 28 februari 1941 framlagt
förslag.

I skrivelse den 2 april 1942 har arméförvaltningens fortifihationsstyrelse
anmält sin avsikt att, sedan vissa pågående utredningar angående markfrågor
m. m. hunnit slutföras, inkomma med förslag beträffande dispositionen av
återstoden av anslaget. Styrelsen beräknade, att förrådsanläggningar till den
omfattning, som avsetts vid anslagets beviljande, därmed skulle planenligt
bliva slutförda. Styrelsen, som hemställde örn anvisande av ett belopp av
1,150,000 kronor för uppförande av ytterligare förrådsbyggnader m. m. för
luftvärnsmateriel, har i anslutning därtill anfört bland annat följande:

Chefen för armén hade i skrivelse den 20 november 1941 meddelat fortifikationsstyrelsen
kompletterande direktiv rörande ifrågavarande förrådsbyggnader,
orsakade av under år 1941 fastställda ändringar beträffande organisation
och utrustning m. m. av de territoriella luftvärnsförråden. I förhållande
till tidigare uppgivna förrådsbehov innebure dessa förändringar, dels att
ytterligare nybyggnader erfordrades för inrymmande av materiel, dels att en
minskning i tidigare planerade byggnadsprogram kunde göras beträffande
vissa förrådsutrymmen. Dessutom innebure förändringarna behov av förråd
för utrustning till vissa förband samt på vissa platser anordnande av mindre
verkstadslokaler för materielens skötsel och vård.

Med tillämpande av de beräkningsgrunder beträffande utrymmen och
priser, som godkänts av 1940 års militära byggnadsutredning i dess utlåtande
den 28 februari 1941 angående från fortifikationsstyrelsen då föreliggande framställning
örn medel för förrådsbyggnader för luftvärnsmateriel, hade styrelsen
beräknat kostnaderna för det ökade nybyggnadsbehovet, inklusive kostnadsökning
sedan april 1941 med omkring 7 procent, till 1,323,700 kronor. Med
tillämpande av samma beräkningsgrunder hade kostnaderna för de förrådsbyggnader,
som icke längre erfordrades, beräknats till 177,000 kronor. Den
ändrade omfattningen av byggnadsprogrammet beräknades sålunda medföra

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

11

ett ytterligare anslagsbehov av (1,323,700-—-177,000=) 1,146,700 kronor,
eller i avrundat tal 1,150,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår står det ökade behovet av
förrådsbyggnader m. m. i samband med vissa ändringar i de territoriella
luftvärnsförbandens organisation och utrustning. Det är av vikt, att den
ömtåliga och dyrbara luftvärnsmaterielen förvaras på betryggande sätt. Jag
tillstyrker därför, att det begärda beloppet anvisas, och föreslår att anslag
för ändamålet uppföres å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår. Jag förutsätter emellertid, att vid anslagets disponerande skola
beaktas de möjligheter till besparingar, som kunna ernås bland annat genom
träffande av överenskommelser med kommunala myndigheter eller enskilda
rörande upplåtande av för förvaring av luftvärnsmateriel lämpliga lokaler.

Efter att hava tagit del av de till ärendet hörande handlingarna tillstyrker
utskottet Kungl. Maj:ts förevarande medelsäskande. Utskottet förutsätter
emellertid i likhet med departementschefen, att vid anslagets disponerande
alla möjligheter till besparingar skola beaktas.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Ytterligare förrådsbyggnader m. m. för
luftvärnsmateriel å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 1,150,000 kronor.

9:o) Förvärv av mark för barackläger i Övre Norrland. Kungl. Majit har
föreslagit riksdagen (punkt 9) att till Förvärv av mark för barackläger i Övre
Norrland å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

Under rådande förstärkta försvarsberedskap hava ett flertal barackläger uppförts
i Övre Norrland. Dessa läger äro förläggningsplatser för truppförband,
avsedda för försvaret av Övre Norrland. Vid anordnandet av lägren har beaktats,
att de skola kunna utnyttjas även under andra förhållanden.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse örn den år 1941 av dem verkställda
granskningen såsom sin mening uttalat, att för baracklägren erforderlig
mark i enskild ägo i allmänhet borde av statsverket förvärvas med äganderätt.

På grundval av verkställd preliminär utredning har arméförvaltningens
förtifikationsstyrelse i skrivelse den 7 mars 1942 framlagt förslag till förvärv
av erforderlig mark för barackläger i Övre Norrland. Förslaget innebär i
huvudsak att omkring 4,330 hektar mark skulle förvärvas för en kostnad av
omkring 1,400,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen har anmält, att vederbörande
militäre chef förordat ett mera omfattande alternativ, innebärande att en
areal av omkring 16,560 hektar mark skulle förvärvas för en kostnad av omkring
5,550,000 kronor. Enligt det senare alternativet skulle bland annat förvärvas
ett större sammanhängande område, varå ett flertal barackläger funnes
uppförda. Sedan fortifikationsstyrelsen hos chefen för armén begärt direktiv
i ämnet, hade denne meddelat, att framställning borde göras i enlighet med
det mindre omfattande alternativet.

Utskottet.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

Jämsides med elen preliminära utredningen av de båda alternativen har en
omfattande utredning på basis av det mindre alternativet bedrivits. Därvid
ha samtliga barackläger i Övre Norrland inventerats, varjämte lantmäterikartor
m. m. över områdena i fråga upprättats.

Sedan sistnämnda utredning slutförts, har fortifikationsstyrelsen i skrivelse
den 2 april 1942 gjort slutlig framställning i ämnet och därvid på grundval
av upplysningar, som lämnats av vederbörande militära chefer, meddelat
bland annat följande:

Den fullständiga utredningen hade givit vid handen, att den areal, som
enligt det mindre av alternativen borde förvärvas, utgjorde omkring 3,963
hektar och hade åsatts ett markvärde av 1,157,060 kronor. Värdet av de byggnader
inom områdena, vilkas inlösen kunde komma att erfordras, beräknades
till i runt tal 100,000 kronor. Kostnaderna för laga förrättningar för utbrytning
från vederbörande stamfastigheter av olika delar av den till förvärv
föreslagna marken syntes böra beräknas till högst 90,000 kronor. Vissa närmare
angivna lägerområden, som inginge i den förutnämnda arealen om 3,963
hektar, borde icke föreslås till inköp, enär därstädes befintliga fåtaliga baracker
torde komma att flyttas. Å andra sidan syntes det sannolikt att vissa
andra, ännu icke planlagda områden, komme att kräva större utrymme och
därmed även större kostnader än som föreslagits.

Enligt den förebragta utredningen hade de områden, som icke borde föreslås
till inköp, värderats till sammanlagt 145,413 kronor, med vilket belopp
värderingssumman 1,157,060 kronor borde minskas. Å andra sidan borde
nämnda värderingssumma ökas med värdet av de områden, som enligt vad
förut anförts kunde behöva tilläggas, enligt fortifikationsstyrelsens beräkningar
förslagsvis 5,000 kronor. Vidare borde till nyssnämnda värderingssumma
läggas dels kostnaderna för inlösen av byggnader, 100,000 kronor, dels,
för bestridande av vissa lantmäterikostnader, 90,000 kronor, dels ock, då för
förvärven expropriationsförfarande sannolikt till stor del måste anlitas, ej
mindre en marginal av 200,000 kronor än även 75,000 kronor för bestridande
av expropriations- m. fl. kostnader. Den sammanlagda kostnaden för förvärvet
av mark för baracklägren uppginge sålunda till sammanlagt 1,481,647
kronor eller i runt tal 1,500,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Med hänsyn till baracklägrens utförande synes det lämpligt, att den mark,
å vilken de äro belägna, av kronan förvärvas med äganderätt. Jag delar alltså
den mening, som uttalats av fjolårets riksdagsrevisorer.

Ehuru jag i princip anser, att expropriation bör tillgripas först om det visar
sig omöjligt att träffa frivilliga försäljningsöverenskommelser, vill det synas
som örn med hänsyn till föreliggande omständigheter — icke minst de enligt
lämnad uppgift ofta oklara äganderättsförhållandena — expropriation i
detta fall icke kan undvikas. Jag finner därför icke anledning föreligga
att i detta fall tillskapa en sådan särskild nämnd för markfrågornas reglering,
som enligt ett av mig tidigare framlagt förslag skall ombesörja förutnämnda
markförvärv för befästningsanläggningar.

Mot markförvärvens omfattning och de på grundval av föreliggande
utredning beräknade kostnaderna synes icke vara något att i huvudsak
erinra. I överensstämmelse med fortifikationsstyrelsens förslag beräknar
jag sålunda det för ändamålet erforderliga anslaget till 1,500,000 kronor,
vilket belopp i likhet med det för markförvärv för befästningsanläggningar
anvisade synes bora upptagas på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår. Närmare bestämmelser rörande anslagets disposition torde
få meddelas av Kungl. Majit.

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

13

Utskottet, som tagit del av de till ärendet hörande handlingarna, tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Förvärv av mark för barackläger i övre
Norrland å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

10:o) Inköp av f. d. Södra marketenteribyggnaden å Kronobergshed. Med

tillstyrkan av bifall till Kungl. Maj:ts förslag (punkt 10), vilket avser anvisande
av medel för inköp av en å kronans mark å Kronobergshed belägen,
i enskild ägo varande byggnad med uthus, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Inköp av f. d. Södra marketenteribyggnaden
å Kronobergshed å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 6,000 kronor.

Marin fö vvaltni agens delfond.

ll:o) Vissa byggnadsarbeten m. in. vid Stockholms örlogsstation. Kungl.
Majit har föreslagit riksdagen (punkt 11) att till Vissa byggnadsarbeten m. m.
vid Stockholms örlogsstation å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 110,000 kronor.

Efter förslag av Kungl. Majit i propositionen 1941:221 (punkten
6) anvisade riksdagen (skrivelse nr 360, punkten 6) till ombyggnadsarbeten
m. m. vid Stockholms örlogsstation såsom kapitalinvestering i marinförvaltningens
delfond av försvarsväsendets fastighetsfond å tilläggsstat II för
budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 790,000 kronor.

Marinförvaltningen har efter framställning av chefen för marinen hemställt,
att medel, 110,000 kronor, måtte ställas till förfogande för uppförande vid
Stockholms örlogsstation av två baracker, avsedda att bereda förläggningsutrymmen
för ytterligare 200 man.

Departementschefen har anfört följande.

Vid anmälan av propositionen nr 210 till innevarande års riksdag angående
den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter anförde
jag, att förläggningsförhållandena vid Stockholms örlogsstation vore
mycket bekymmersamma. Med hänsyn till vad jag i annat sammanhang yttrat
beträffande örlogsstationens förflyttning kunde jag emellertid icke förorda,
att några ytterligare byggnader av mera permanent natur uppfördes å Skeppsholmen.

På grund av förläggningsförhållandenas beskaffenhet och det läge, vari
frågan örn örlogsstationens förflyttning befinner sig har jag intet att erinra
mot att provisoriska åtgärder nu vidtagas för förbättrande av förläggningsförhållandena.
Uppförandet av två flyttbara barackbyggnader enligt marinförvaltningens
förslag synes vara en ur alla synpunkter praktisk åtgärd för avhjälpande
av de mest överhängande svårigheterna.

Mot de föreslagna kostnaderna torde anledning till erinran icke föreligga;
dock bör, innan medlen disponeras, 1940 års militära byggnadsutredning beredas
tillfälle att granska ritningar och slutliga kostnadsberäkningar.

Utskottet.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

Utskottet.

Utskottet.

Med hänsyn till bristen på förläggningsutrymmen vid Stockholms örlogsstation
finner sig utskottet böra tillstyrka, att de av marinförvaltningen föreslagna
barackbyggnaderna uppföras.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Stockholms
örlogsstation å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 110,000 kronor.

12:o) Befälsbostäder i Fårösund. Kungl. Majit har föreslagit riksdagen
(punkt 12) att till Befälsbostäder i Fårösund å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 104,000 kronor.

Efter förslag av Kungl. Majit (propositionen 1941: 222, punkten 2) medgav
riksdagen (skrivelse nr 304, punkten 2), att ett belopp av 520,000 kronor finge
för budgetåret 1941/42 anvisas för uppförande av befälsbostäder i Fårösund.

I skrivelse den 6 februari 1942 har marinförvaltningen anmält behov av tillläggsanslag
örn tillhopa 128,000 kronor för färdigställande av ifrågavarande
befälsbostäder.

Börande de skäl marinförvaltningen anfört till stöd för framställningen får
utskottet hänvisa till det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet
(sid. 22—24).

1940 års militära byggnadsutredning har på anförda skäl (sid. 24 och 25)
tillstyrkt äskande av ett belopp av 111,500 kronor för färdigställande av under
uppförande varande sju befälsbostadsbyggnader i Fårösund. Två av utredningsmännen
hava emellertid såsom sin mening framhållit, att ur besparingssynpunkt
installering av kylskåp icke borde äga rum i dessa bostadshus av
villatyp med lätt tillgängliga matkällare. Härigenom kunde tilläggsanslaget
sänkas med ytterligare 7,500 kronor till 104,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Då ifrågavarande byggnader böra med det snaraste färdigställas, vill jag
icke motsätta mig, att erforderligt tilläggsanslag ställes till förfogande. Vid
anslagets beräkning finner jag mig dock böra biträda byggnadsutredningens
förslag men vill härutöver — i likhet med minoriteten inom utredningen —
föreslå, att den ifrågasatta installeringen av kylskåp i lägenheterna ställes på
framtiden. Erforderliga medel, tillhopa 104,000 kronor, torde böra anvisas
såsom anslag å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår.

Utskottet har intet att erinra mot att medel i av departementschefen angiven
omfattning anvisas för färdigställandet av ifrågavarande befälsbostäder.
Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må till Befälsbostäder i Fårösund å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 104,000 kronor.

Stockholm den 18 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

15

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson,
Bäckström, Lindström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Karl
Andersson, friherre De Geer, Gustaf Iwar Anderson och Ekströmer; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i
Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård,
Mårtensson, Åqvist, Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson
i Frägsta.