Statsutskottets utlåtande Nr 203.

1

Nr 203.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1942 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
142, 145, 148 och 159 av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd,
beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett
förslagsanslag av 134,000,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern
ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag
av 400,000 kronor;

dels ock till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 145,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 292, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 24
april 1942, föreslagit riksdagen att

1. godkänna av departementschefen i sistnämnda statsrådsprotokoll förordade
ändrade grunder för statsbidrag till avlöning åt timlärare vid folkskoleväsendet; 2.

till Kurser för hjälpklasslärare för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag
av 20,000 kronor;

3. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor för
budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 134,000,000 kronor;

4. medgiva, att ur sistnämnda anslag må, om och i den mån behov därav
prövas föreligga, utgå statsbidrag till undervisning för svenska barn i utlandet,
dock med sammanlagt högst 25,900 kronor;

5. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunder Bihang

till riksdagens protokoll 19iS. G sami. Nr SOS. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr W3.

stödda sjukvårdsanstalt^'' och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern
för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

6. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och biträdande
föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 400,000 kronor;

7. godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för nomadskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

8. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för nomadskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

9. till Nomadskolorna: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett
förslagsanslag av 144,600 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herrar O. Malmborg och L. V. Lindén
väckt motion (II: 389), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
ordinarie och extra ordinarie lärare skola uppbära oavkortad lön under
tjänstledighet för genomgång av kurs för hjälpklasslärare, samt att härför
erforderliga medel anvisas under rubriken Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor för budgetåret 1942/43;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. A. Lindblom m. fl. (I: 35) och den andra inom andra kammaren av
herr O. E. Sandberg m. fl. (11:65), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen
av åttonde huvudtiteln i vad avser folkskoleväsendet må med
beaktande av i motionerna anförda synpunkter uttala, att en ökad varsamhet
bör iakttagas vid den fortsatta rationaliseringen av folkskoleväsendet,
särskilt i fråga om indragning av skolor;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr J. Gustavson i Guntorp m. fl. (I: 91) och den andra inom andra
kammaren av herr J. E. Andersson i Ovanmyra m. fl. (II: 128), vari hemställts,
att riksdagen måtte uttala, att beträffande den fortgående centraliseringen
av vårt folkskoleväsende större varsamhet iakttages och att indragning
av skolor endast i uppenbart oundvikliga fall sker, samt att Kungl.
Maj:t vidtager utredning angående statliga skyddsåtgärder vid barnens
skolvägar och till nästa riksdag framlägger förslag härom;

dels ock en inom andra kammaren av herrar A. Wallentheim och K. G.
Viklund, väckt motion (11:385), vari hemställts, att riksdagen ville uttala,
att överlärarnas undervisningsskyldighet med det snaraste måtte bli föremål
för omprövning med beaktande av önskemålen att den för dem stadgade
undervisningstiden på lämpligt sätt avväges, så att deras ställning
som lokala skolledare på ett fullt tillfredsställande sätt kan tillgodoses.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen,
till motionerna II: 389, II: 65, II: 128 och II: 385.

Statsutskottets utlåtande Nr £03.

3

I. Hjälpklassundervisning m. m.

Under denna rubrik har departementschefen upptagit till behandling
ett av 1940 års skolutredning framlagt förslag till åtgärder för särskild undervisning
och omvårdnad av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren.
Detta förslag bygger i sin tur på ett av 1932 års seminariesakkunniga
framlagt betänkande i ämnet. Sistnämnda sakkunnigas förslag har hittills
icke lett till annat resultat beträffande hjälpklassundervisningen än att dels
vissa kurser för hjälpklasslärare anordnats under budgetåret 1938/39, dels
ock en hjälpskolekonsulent anställts hos skolöverstyrelsen för läsåret
1941/42.

Hjälpklassundervisningens nuvarande omfattning.
Skolutredningen har beräknat, att antalet i hjälpklasser för närvarande
undervisade barn utgör något mer än en fjärdedel (28 procent) av
hela det antal barn, för vilka hjälpklassundervisning kan anses önskvärd.
Under år 1940 funnos hjälpklasser anordnade till ett antal av 300 inom 82
skoldistrikt; antalet i dylika klasser undervisade barn var 4,002, vilket
innebär, att medeltalet lärjungar per hjälpskolavdelning var 13.3.

Departementschefen har erinrat, att hjälpskoleverksamheterr under de
senaste åren genomgått en icke oväsentlig utveckling. Trots detta undervisades
enligt den föreliggande utredningen alltjämt i vanliga folkskolavdelningar
nära tre fjärdedelar av de barn i rikets folkskolor, som ansåges
vara i behov av särskild undervisning i hjälpklass. Det måste — såsom
skolutredningen framhållit — vara en samhällsangelägenhet av största vikt,
att de i intellektuellt avseende svagt utrustade barnen i största möjliga utsträckning
erhölle en skolutbildning, som kunde sätta dem i stånd att i framtiden
nyttiggöra sina krafter, varigenom också i viss utsträckning skulle
förebyggas, att dessa barn utvecklades i asocial riktning. Det vore likaså av
stor vikt, att de svårigheter för arbetet i folkskolans normalklasser, som
närvaron av efterblivna barn utgjorde, avlägsnades i största möjliga utsträckning.

Frivillig eller obligatorisk hjälp undervisning
m. m. Skolutredningen har framhållit, att det i ekonomiskt avseende skulle
ställa stora krav på såväl staten som kommunerna att ordna hjälpundervisningen
uteslutande genom upprättande av särskilda hjälpklasser, på grund
av att omfattande centraliseringsåtgärder då skulle bliva nödvändiga; det
vore sannolikt, att vårt lands ekonomiska läge för avsevärd tid framåt
komme att omöjliggöra sådana åtgärder. Det syntes alltså icke för närvarande
möjligt att genomföra obligatorisk hjälpklassundervisning för samtliga
ifrågavarande barn. I likhet med skolutredningen har icke heller departementschefen
funnit sig kunna för närvarande förorda, att de skoldi -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

strikt skulle åläggas att inrätta hjälpklasser, där förutsättningar härför eljest
vore för handen. De åtgärder, som utredningen föreslagit i avsikt att
få till stånd en reglering, utvidgning och förbättring av den befintliga hjälpundervisningen
på frivillighetens väg, borde däremot enligt departementschefens
mening i huvudsak genomföras.

Riktlinjer för uttagning av barn till hjälpklass.
Departementschefen har utgått ifrån, att i folkskolestadgan skulle införas
förbud mot intagning av sinnesslöa barn i folkskola, så snart beslut fattats
rörande omhändertagande av samtliga sinnesslöa barn. Departementschefen
har vidare förordat fastställandet genom skolöverstyrelsens försorg av
vissa riktlinjer för uttagning av barn till hjälpklass. Skolutredningen har
ansett önskvärt, att läkarundersökning föreginge dylik uttagning, och medicinalstyrelsen
har uppställt krav på obligatorisk dylik undersökning. Enligt
departementschefen borde det ankomma på Kungl. Maj:t att taga ställning
till denna fråga. Därest vid fortsatt övervägande härav obligatorisk läkarundersökning
ansåges böra föreskrivas, borde vederbörande skoldistrikt tills
vidare svara för de med undersökningen förenade kostnaderna.

Hjälpskolans skolformer skulle motsvara den vanliga folkskolans
och betecknas Hj-A, Hj-Bl, Hj-B2 och Hj-B3. Beträffande skolformen
Hj-B2 har förutsatts, att även tredje klassen (i regel fjärde skolåret)
skall hänföras till nedre avdelningen, detta bland annat emedan barnantalet
i en sådan skola icke kan förutsättas alltid bliva tillräckligt för
att en särskild läraravdelning, omfattande endast det egentliga småskolestadiet,
skulle kunna bildas.

Grunder för inrättande av hjälpklass. Departementschefen
har förordat följande, av skolutredningen föreslagna grunder:

Särskild hjälpklassavdelning må inrättas, om vid skola eller skolenhet de
psykiskt efterblivna lärjungarnas antal vid läsårets början uppgår till minst

10. Där antalet sådana lärjungar uppgår till minst 18, må två hjälpklassavdelningar
inrättas. Är antalet barn av ifrågavarande slag större än 30,
må en hjälpklassavdelning inrättas för varje påbörjat 15-tal barn.

Där endast en hjälpklassavdelning är inrättad och lärjungeantalet i denna
avdelning vid början av ett läsår ej uppgår till 10 men till minst 8, må
folkskolinspektören, där särskilda skäl föreligga, efter framställning av
skolstyrelsen kunna medgiva, att avdelningen må bibehållas under ett läsår.

Såsom skolenhet betraktas flera skolor för det fall, att lärjungeantalet
för dessa lämpligen kan regleras gemensamt.

Undervisningen i hjälpklass skall enligt departementschefens
förslag regleras genom utfärdande av en normalundervisningsplan
med tillhörande anvisningar.

5

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

Enligt förslaget skola samma läroämnen vara företrädda i hjälpskolan som
i den vanliga folkskolan. Antalet lärjungetimmar i viss hjälpklass har i allmänhet
förutsatts skola uppgå till högst 30, varvid undervisningen i slöjd
tilldelats 8—10 veckotimmar och undervisningen i hushållsgöromål för de
övre klasserna 5 veckotimmar.

Utbildning av lärare för hjälpklassundervisningen.
Enligt departementschefens förslag skulle anordnas dels en utbildningskurs
vid folkskoleseminariet i Stockholm, omfattande 18 veckor
under vårterminen, dels ock en fortbildningskurs örn 6 veckor vid folkskoleseminariet
i Göteborg. Vid Stockholmsseminariet skulle inom övningsskolan
anordnas en särskild hjälpklass för kursdeltagarnas praktiska övningar.
För ändamålet borde en extra övningsskollärarbefattning knytas till
seminariet. De direkta kostnaderna för den kursverksamheten under nästa
läsår ha beräknats till 20,000 kronor.

Departementschefen har vidare förordat, att lärare — såväl ordinarie
som extra ordinarie — skola under ledighet för genomgång av kurs för
hjälpklasslärare vidkännas s. k. B-avdrag. Till stöd härför har departementschefen
anfört:

Med utgångspunkt från den för de statsanställda lärarna gällande bestämmelsen,
att lärare skall vid tjänstledighet för enskild angelägenhet vidkännas
B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete,
som av skolöverstyrelsen prövas vara av betydelse för lärarens kompetens
inom den skolform, vid vilken han är anställd, har skolutredningen, som
antagit att nämnda bestämmelse komme att i huvudsak bli gällande även
för lärare vid folkskoleväsendet, föreslagit, att ordinarie och extra ordinarie
lärare, som komme att åtnjuta tjänstledighet för genomgående av kurs för
hjälpklasslärare, skall äga uppbära lön med B-avdrag. Skolutredningens
förslag på denna punkt har tillkommit i samråd med 1941 års lärarlönesakkunniga,
vilka också i numera avgivet betänkande med förslag till folkskolans
avlöningsreglemente uttalat sig för tjänstledighet med B-avdrag vid
utbildning för undervisning i hjälpklass. Förut denna dag har chefen för
finansdepartementet gjort hemställan örn avlåtande av proposition till riksdagen,
innefattande förslag till nya avlöningsbestämmelser för lärare vid
folkskoleväsendet. Enligt nämnda bestämmelser äga ordinarie och extra
ordinarie lärare åtnjuta lön med B-avdrag under tjänstledighet för studier
eller arbete, som skolöverstyrelsen prövar vara av betydelse för lärarens
kompetens för viss uppgift eller befattning inom folkskoleväsendet, ordinarie
lärare under sammanlagt 180 dagar av den tid läraren innehar ordinarie
anställning och extra ordinarie lärare under sammanlagt 120 dagar av
den tid läraren innehar extra ordinarie anställning.

Gentemot skolutredningens förslag örn B-avdrag har statskontoret föreslagit,
att såväl ordinarie som extra ordinarie lärare skulle äga uppbära
oavkortad lön under tjänstledighet för genomgång av kurs för hjälpklasslärare,
medan lönenämndens majoritet ansett, att sådan förmån endast
borde tillkomma ordinarie lärare. Härvid iir att märka, att statskontoret
icke ansett sig böra tillstyrka skolutredningens förslag i fråga örn hjälp -

6

Statsutskottets utlåtande Nr SOS.

klasslärarnas undervisningsskyldighet, vilket i huvudsak innebär, att sådan
lärare skall vara skyldig meddela undervisning till en omfattning, som med
4 veckotimmar understiger den för lärare i normalklass gällande. Enligt
statskontorets förslag borde lärare efter genomgången kurs vara skyldig
att, då så påkallades, inom det egna skoldistriktet åtaga sig undervisning
i hjälpklass, under det att lönenämnden ansett att rättigheten att uppbära
oavkortad lön borde vara förenad med skyldighet att under viss tid, förslagsvis
ett läsår, åtaga sig undervisning i hjälpklass.

För hjälpklassundervisningen är det av vikt, dels att erforderligt antal
lärare utbildas, dels ock att de utbildade lärarna äro villiga att åtminstone
någon följd av år bestrida undervisning i hjälpklass. Enligt min mening är
det viktigare för lärarrekryteringen, att lärarna beredas viss kompensation
för undervisningen i hjälpklass genom lägre undervisningsskyldighet än
genom förmånen av oavkortad lön under utbildningstiden. Av vikt
är jämväl, att undervisningen i hjälpklass uppehälles av lärare, som frivilligt
åtaga sig sådan undervisning. Vid övervägande av ifrågavarande
spörsmål har jag ansett mig böra tillstyrka skolutredningens förslag örn
B-avdrag för såväl ordinarie som extra ordinarie lärare, varvid jag förutsätter,
att extra ordinarie lärare skall äga uppbära lön med B-avdrag under
hela den tid, högst 18 veckor, som den längre kursen kommer att omfatta.

Enligt departementschefens förslag borde vidare till kursdeltagare, som
icke vore bosatt på kursorten, utgå dagtraktamente med 3 kronor.

I motionen II: 889 har anförts i huvudsak följande:

Hjälpklassundervisningen är framförallt en social angelägenhet, och det
måste ligga i det allmännas intresse att erforderligt antal kvalificerade lärare
med särskild utbildning vill ägna sig åt denna uppgift. Det synes med
hänsyn härtill i hög grad önskvärt, att lärare särskilt uppmuntras att ställa
sig till förfogande för meddelande av hjälpklassundervisning och skaffa sig
erforderlig utbildning härför. Därest Kungl. Maj:ts förslag beträffande lärares
löneförmåner under genomgående av utbildningskurs för undervisning
i hjälpklass vinner riksdagens bifall, är det att befara, att dugliga och för
hjälpklassundervisning intresserade lärare med fast anställning i folkskola
dra sig för att med avsevärd ekonomisk uppoffring först genomgå den erforderliga
utbildningen och därefter påtaga sig ett arbete, som i mer än
ett hänseende är mera ansträngande och betungande än tjänstgöring i normalklass
men ändock icke ger mera i inkomst. Från undervisningssynpunkt
torde det vara av stor betydelse, om lärare med viii vitsordad tjänstgöring i
barndomsskola ville ställa sin erfarenhet i hjälpklassundervisningens tjänst.
De av Kungl. Maj:t föreslagna avdragsreglerna synas emellertid kunna medföra,
att endast lärare, som av olika skäl ej vunnit fast anställning vid folkskola,
gripa denna möjlighet till en tryggad försörjning.

Arbetet i en hjälpklass anses mera betungande än motsvarande undervisning
i normalklass, och i vissa skoldistrikt har det också varit förenat nied
svårigheter att erhålla för hjälpklassundervisningen villiga och lämpliga
lärare. Då därtill undervisningstiden för elever i hjälpklass ej torde böra
överstiga 20 timmar pr vecka, kan den lägre undervisningsskyldigheten ej
anses innebära någon kompensation. Den ekonomiska uppoffring, som vederbörande
lärare enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle nödgas vidkännas för
denna specialutbildning, framstår däremot som ett avsevärt hinder för en

Statsutskottets utlåtande Nr 208.

7

tillfredsställande lärarrekrytering på detta område, och det synes oss vara
av största vikt att detta hinder undanröjes.

Departementschefen betonar vikten av att undervisningen i hjälpklass
uppehälles av lärare, som frivilligt åtaga sig denna undervisning. Därest
vederbörande lärare under utbildningstiden ej behövde vidkännas avdrag å
sina löneförmåner anse vi dock ej obilligt, att skyldighet föreskrives för läraren
att under ett läsår åtaga sig undervisning i hjälpklass, vilket också
allmänna lönenämnden föreslagit.

H j ä 1 p k 1 a s s 1 kramas tjänstgöring. Skolutredningen har
föreslagit, att lärare, som undervisar i hjälpklass, skall vara skyldig att
meddela undervisning till en omfattning, som med 4 veckotimmar understiger
den undervisningsskyldighet som enligt avlöningsreglementet gäller
för lärare av motsvarande slag, vilken undervisar i normalklass. Om särskilda
förhållanden därtill föranleda, skall skolöverstyrelsen äga medgiva
nedsättning i undervisningsskyldigheten med ytterligare högst 4 veckotimmar
i den mån, som undervisningen utan kostnad för statsverket under
motsvarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare med
erforderlig kompetens. Småskollärare, som efter vederbörligt medgivande
tjänstgör i hjälpklassavdelning som omsluter även någon del av folkskolestadiet,
bör vidare enligt skolutredningen likställas i lönehänseende med biträdande
lärare vid folkskola.

Departements eli ej en har för egen del anfört:

Med utgångspunkt från de av chefen för finansdepartementet förut
denna dag förordade allmänna bestämmelserna om lärares vid folkskoleväsendet
undervisningsskyldighet innebär skolutredningens förslag i fråga
örn hjälp k lasslärarnas undervisningsskyldighet, att
ordinarie, extra ordinarie och extra lärare i hjälpklass skola vara skyldiga
att meddela undervisning, folkskollärare, lärare vid mindre folkskola, biträdande
lärare och sådan ordinarie eller extra ordinarie småskollärare,
som har sin tjänstgöring förlagd till skola med kortare årlig lästid än 39
veckor, under 26 veckotimmar och annan småskollärare under 24 veckotimmar.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag ansett
mig böra biträda skolutredningens förslag härutinnan ävensom utredningens
förslag, att skolöverstyrelsen skall äga medgiva nedsättning i undervisningsskyldigheten
med högst 4 veckotimmar, (lärest undervisningen utan
kostnad för statsverket under motsvarande antal veckotimmar i stället
meddelas av annan lärare med erforderlig kompetens. Däremot har jag icke
ansett mig böra biträda utredningens förslag, att småskollärare, som efter
vederbörligt medgivande tjänstgör i hjälpklassavdelning, som omsluter
även någon del av folkskolestadiet, skall i lönehänseende likställas med biträdande
lärare vid folkskola. Småskollärare med en undervisningsskyldighet
av allenast 24 veckotimmar, vilken undervisar i dylik hjälpklassavdelning,
torde dock — i likhet med vad som föreslagits beträffande vissa småskollärare
med tjänstgöring i normalklass — böra vara skyldig att mot
särskild ersättning meddela undervisning ytterligare 2 veckotimmar. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser i ämnet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr SOS.

Anordnande av särskild hjälpundervisning, där
hjälpklass icke inrättats. Skolutredningen har föreslagit, att
på ort, där undervisning i särskild hjälpklass icke kunnat beredas psykiskt
efterblivna barn, särskild hjälpundervisning skulle i form av speciella
lektioner under visst antal timmar i veckan kunna anordnas för sådana
barn. Till ledning för skoldistrikt, som önskade anordna särskild
hjälpundervisning, skulle tjäna av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar.
Till avlönande av timlärare, som meddelade sådan hjälpundervisning,
skulle skoldistrikt äga för högst fyra lärartimmar i veckan vid viss skola
åtnjuta statsbidrag enligt de bestämmelser, som gällde beträffande statsbidrag
till avlöning åt timlärare vid folkskola respektive småskola eller
mindre folkskola, och under villkor i övrigt, att antalet lärjungar i skolan
vid läsårets början överstege 12. Den särskilda hjälpundervisningen har
beträffande såväl folk- som småskollärare ansetts böra före slöjdundervisningen
inräknas i lärarnas normala undervisningsskyldighet.

De partemen tschefen har beträffande detta spörsmål för egen del anfört:

Undervisningen i hjälpklass är såsom skolutredningen framhåller ur
skilda synpunkter den bästa formen för meddelande av undervisning åt de
psykiskt efterblivna barnen. Där omständigheterna det medgiva bör undervisningen
därför givas denna form. Med hänsyn till svårigheterna att
under rådande tidsläge allmänt organisera hjälpklasser och önskvärdheten
av att de psykiskt efterblivna barnen, där särskild hjälpklass ej kan
anordnas, beredas något annat slag av hjälpundervisning, föreslår skolutredningen
anordnande av speciella lektioner för psykiskt efterblivna
barn, därvid undervisning i räkning och läsning närmast anses böra
ifrågakomma. Mot förslaget har främst invänts, att den föreslagna undervisningsformen
ej vore tillfredsställande och att anordningen skulle förhindra
eller fördröja tillkomsten av ändamålsenligare åtgärder.

Den föreslagna anordningen kan givetvis icke mäta sig med den undervisning,
som meddelas i hjälpklass och som på ett helt annat sätt kan anpassas
efter de psykiskt efterblivna barnens särart och behov. Det måste
emellertid i rådande tidsläge anses uteslutet att vidtaga sådana åtgärder,
att huvuddelen av de barn, vilka i och för sig helst böra undervisas i hjälpklass,
också beredas undervisning i sådan klass. Enligt mitt förmenande är
det under sådana förhållanden lämpligt, att de psykiskt efterblivna barn,
som icke kunna placeras i hjälpklass, i stället i enlighet med skolutredningens
förslag komma i åtnjutande av särskild undervisning. Då anordningen
är avsedd att tillämpas endast på ort, där undervisning i särskild
hjälpklass icke lämpligen kunnat beredas psykiskt efterblivna barn, torde
detta innebära viss garanti mot att densamma ej kommer att hindra eiler
fördröja inrättandet av hjälpklasser.

Den särskilda hjälpundervisningen, som åtminstone till en början ansetts
böra begränsas till småskolestadiet och det lägre folkskolestadiet, har
förutsatts kunna i vissa fall förläggas inom ramen av den lärarna författningsenligt
åliggande undervisningsskyldigheten, därvid ifrågavarande
undervisning ansetts böra beträffande såväl folk- som småskollärare före
slöjdundervisningen inräknas i lärarnas ordinarie undervisningsskyldighet.
Till ledning för skoldistrikt, som önskade anordna särskild hjälpundervis -

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

9

ning, skulle tjäna av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar. Såsom allmänt
villkor borde därvid föreskrivas, att vederbörande folkskolinspektör
funnit sådan undervisning behövlig vid viss skola. Till avlönande av timlärare
skulle skoldistrikt äga för högst fyra lärartimmar i veckan åtnjuta
statsbidrag enligt de bestämmelser, som gällde beträffande statsbidrag
till avlöning åt timlärare vid folkskola respektive småskola eller
mindre folkskola, och under villkor i övrigt, att antalet lärjungar i skolan
vid läsårets början överstege 12. Mot vad skolutredningen sålunda och i
övrigt i förevarande avseende föreslagit har jag icke funnit anledning till
erinran, varför jag biträder förslaget.

Riksdagens medgivande till den jämkning i gällande grunder, som föranledes
av nyssberörda förslag rörande utvidgad rätt till statsbidrag till
timlärare, lärer böra inhämtas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
framdeles i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående föreslagits
meddela närmare bestämmelser i ämnet.

Vissa frågor avseende centraliseringsanordn
i n g a r. Departementschefen har utgått från att hinder ej bör möta mot
att efterblivna barn medelst anlitande av skolskjuts, för vars anordnande
statsbidrag utgår, i vissa fall beredas undervisning i hjälpklass. Gällande
statsbidragsbestämmelser syntes lämna möjlighet härtill, där en sådan åtgärd
lämpligen borde vidtagas.

Enligt § 1 mom. 1 kungörelsen 1935: 448 angående statsbidrag för inackordering
av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem må skoldistrikt
enligt närmare angivna grunder erhålla statsbidrag till bestridande
av kostnaderna för inackordering i distriktet tillhörande skolhem och arbetsstugor
eller i enskilda hem av skolpliktiga barn av avlägset från skola
boende föräldrar. Då statsbidrag enligt nämnda kungörelse icke kan utgå,
där vederbörande barn icke är avlägset boende från skola, föreslår skolutredningen
sådant tillägg till ovannämnda moment, att vad i kungörelsen
stadgas må för möjliggörande av barns undervisning i hjälpklass tillämpas
jämväl i fall, då psykiskt efterblivet barn icke har sitt hemvist vid eller i
närheten av skola, där hjälpklassundervisning är anordnad. Vad utredningen
sålunda föreslagit, har av departementschefen förordats.

Departementschefen har även föreslagit ändring av § 6 mom 3 folkskolestadgan
av innebörd, att skoldistrikt efter förordnande. av vederbörande
domkapitel skall vara skyldigt att i viss skola till undervisning mottaga
barn från annat skoldistrikt eller låta barn, tillhörande skoldistriktet, åtnjuta
undervisning i annat skoldistrikt jämväl under förutsättning att
undervisning i hjälpklass därigenom kan beredas barn, som liro i behov
därav.

Departementschefen har förordat genomförande av vissa åtgärder för att
reglera och främja särskild undervisning inom folkskoleväsendets ram för
psykiskt efterblivna barn. Dessa åtgärder avse i främsta rummet undervisningen
i särskilda hjälpklasser. För hjälpklassundervisningen skulle upp -

Utskottet.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

ställas vissa normerande regler, avseende uttagningen av barn till hjälpklass,
upprättandet och bibehållandet av sådan klass, hjälpskolans skolformer samt
själva undervisningen inom hjälpklass. Vad departementschefen i dessa
hänseenden anfört och föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran.

Departementschefen har vidare förordat återupptagande av den sedan
krigsutbrottet inställda kursverksamheten för utbildning av hjälpklasslärare
och i sådant avseende föreslagit anordnande av dels en egentlig utbildningskurs,
omfattande 18 veckor, och dels en fortbildningskurs örn 6 veckor.
Då enligt utskottets mening en rationell utbildning av lärare för hjälpklassundervisning
utgör en av de viktigaste förutsättningarna för att sådan
undervisning i önskvärd utsträckning skall kunna komma till stånd, biträder
utskottet departementschefens förslag i fråga om anordnande av kurser
för hjälpklasslärare och anvisande för ändamålet av ett anslag av
20,000 kronor för budgetåret 1942/43.

I syfte att stimulera folk- och småskollärare att utbilda sig för hjälpklassundervisning
har departementschefen förordat, att lärare, som undervisar
i hjälpklass, skall vara skyldig att meddela undervisning i en omfattning,
som med 4 veckotimmar understiger undervisningsskyldigheten för
motsvarande lärare i normalklass. Å andra sidan förutsätter departementschefen,
att lärare under tiden för genomgång av i det föregående omnämnd
kurs skall vidkännas s. k. B-avdrag. Departementschefen har i nu nämnda
avseende följt det förslag, som skolutredningen efter samråd med 1941 års
lärarlönesakkunniga framlagt. Statskontoret hade avstyrkt förslaget om
nedsatt undervisningsskyldighet för hjälpklasslärare men å andra sidan förordat
rätt till oavkortad lön under ledighet för genomgång av kurs för
hjälpklasslärare. Allmänna lönenämnden åter hade — ehuru icke enhälligt
— förordat rätt för ordinarie lärare, men däremot icke för extra ordinarie,
till oavkortad lön samtidigt som lönenämnden tillstyrkt förslaget om nedsatt
undervisningsskyldighet för hjälpklasslärare. Såväl statskontoret som allmänna
lönenämnden hade förutsatt, att lärare efter genomgången kurs i
gengäld skylle vara skyldig att åtaga sig undervisning i hjälpklass. I motionen
II: 389 yrkas, att riksdagen måtte besluta i enlighet med allmänna lönenämndens
förslag, varvid dock rätten till oavkortad lön skulle utsträckas
även till extra ordinarie lärare.

Utskottet är liksom departementschefen av den meningen, att det för
lärarrekryteringen är av större vikt, att lärarna beredas viss kompensation
för undervisningen i hjälpklass genom lägre undervisningsskyldighet än genom
förmånen av oavkortad lön under utbildningstiden. Utskottet anser
sig med hänsyn härtill böra biträda det av departementschefen förordade
förslaget. Utskottet kan icke tillstyrka, att lärarna, på sätt i motionen
II: 389 påyrkats, samtidigt skulle beredas båda dessa förmåner. Utskottet
får sålunda avstyrka bifall till motionen II: 389.

Statsutskottets utlåtande Nr 803.

11

Departementschefen har vidare uttalat sig för att statsbidrag må kunna
i vissa fall utgå till skolskjutsar och inackordering beträffande lärjungar i
hjälpklass. Vad departementschefen härutinnan anfört har icke givit utskottet
anledning till erinran.

Slutligen har departementschefen förordat, att statsbidrag må kunna utgå
för anordnande av speciella lektioner under högst 4 veckotimmar för psykiskt
efterblivna barn i de fall, då särskild hjälpklassundervisning ej kunnat
anordnas. Utskottet biträder departementschefens ifrågavarande förslag.

II. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning
åt lärare vid folkskolor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat förevarande anslag till
oförändrat belopp, d. v. s. 134,400,000 kronor. Riksräkenskapsverket har
ansett anslaget böra upptagas med ett till 134,000,000 kronor avrundat
belopp.

191^1 års lärarlönesakkunniga ha framhållit, att de förändringar i
statens årliga kostnader för folkskoleväsendet, som ett genomförande av
de sakkunnigas förslag medförde, komme på grund av bland annat utanordningsförfarandet
beträffande statsbidragen till folkskolevtäsendet att
endast i mycket begränsad omfattning göra sig gällande under budgetåret
1942/43. Sannolikt bleve det under nyssnämnda budgetår allenast en viss
utgift för lärares sjukvårdskostnader, uppskattad till 100,000 kronor. Med
hänsyn härtill syntes förslagsanslaget för statsbidrag till folkskollärarlöner
icke i följd av de sakkunnigas förslag böra uppföras med annat belopp än
vad eljest skulle bli fallet.

Departementschefen har till en början erinrat örn fjolårets riksdagsbeslut
örn rationalisering av folkskoleväsendet och därvid anfört:

Fjolårets riksdag (skrivelse nr 283) fann i likhet med mig erforderligt, att
det pågående rationaliseringsarbetet inom folkskoleväsendet fortsattes samt
att detsamma bedreves med större planmässighet än dittills. På sätt folkskolans
besparingssakkunniga föreslagit borde därför även enligt riksdagens
mening en plan uppgöras för de organisationsförändringar, som under loppet
av de fem närmast följande budgetåren syntes böra vidtagas. Givetvis
borde dock, framhöll riksdagen, förutsättningarna för varje särskild organisationsändring
i vanlig ordning prövas av vederbörande myndigheter
under hänsynstagande till alla på frågan inverkande omständigheter. Mot
de allmänna riktlinjer för bedömandet i de särskilda fallen av aktuella rationaliseringsåtgärder,
som uppdra gits av de sakkunniga och förordats av mig,
fann riksdagen ej anledning till erinran. Riksdagen underströk dock i likhet
med mig vikten av varsamhet vid tillämpningen av dessa allmänna riktlinjer,
särskilt när det gällde indragning av skolor. Särskild aktsamhet fann

12

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

riksdagen vara av nöden vid avgörandet av frågor om indragning av skolor
i mer avlägsna eller isolerade bygder, där skolan ej sällan syntes spela en
icke oväsentlig roll som ett centrum för det kulturella livet på orten och
där skolans indragande måhända skulle komma att bidraga till traktens
avfolkning.

Närmare bestämmelser rörande rationaliseringen inom folkskoleväsendet
ha av Kungl. Majit meddelats genom kungörelsen 1941: 462 angående vissa
särskilda besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet.

Det är givetvis icke möjligt att för närvarande med någon säkerhet kunna
bedöma, huruvida det för femårsperioden 1941—46 utstakade rationaliseringsprogrammet
kommer att kunna genomföras i avsedd utsträckning.
Mångå ovissa faktorer göra sig härvid gällande, icke minst svårigheterna
att under nuvarande förhållanden anordna skolskjutsar och inackordering.
De anledningar till stor varsamhet vid skolindragningar, som redan
under normala förhållanden föreligga, framträda för närvarande även i
övrigt med ökad styrka. Mycket tyder sålunda på att takten i rationaliseringsarbetet
icke kommer att bli den avsedda. Till belysande härav må
nämnas, att antalet indragna lärartjänster innevarande läsår torde komma
att stanna vid något över 400 mot ett beräknat antal av närmare 700.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att indragningen av lärartjänster även
för nästa läsår syntes få en mera begränsad omfattning än som tidigare beräknats.
Detta sammanhängde enligt överstyrelsens mening dels med statsmakternas
uttalande örn varsamhet vid folkskolans rationalisering dels ock
med bristen på drivmedel för skolskjutsar. Överstyrelsen ansåge sig därför
icke böra för nästa budgetår räkna med större minskning i antalet lärartjänster
än med en femtedel av den för hela femårsperioden beräknade.

Trots att rationaliseringen sålunda torde komma att verka i långsammare
takt än som från början förutsetts, är det likväl givet, att de hittills gjorda
och pågående indragningarna av lärartjänster komma att för de närmaste
åren ogynnsamt påverka befordringsmöjligheterna för de icke-ordinarie
lärarna vid folkskoleväsendet. Frågan om vidtagande av lämpliga åtgärder
för att motverka de uppkomna svårigheterna har även varit föremål för
noggrann uppmärksamhet. Jag erinrar sålunda, att skolöverstyrelsen med
anledning av framställningar från vederbörande lärarorganisationer m. fl.
den 1 juli 1941 till ecklesiastikdepartementet inkommit med en utförlig
utredning rörande folk- och småskollärarnas anställningsförhållanden och
befordringsmöjligheter, vilken utmynnat i förslag om vissa åtgärder i syfte
att förbättra särskilt de icke-ordinarie lärarnas ställning. Med anledning
härav har Kungl. Majit genom beslut den 5 december 1941 uppdragit åt
skolöverstyrelsen att verkställa utredning rörande de ändringar i gällande
ordning för tillsättning av ordinarie lärartjänster vid folkskoleväsendet, som
— med beaktande av såväl skoldistriktens som sökandenas intressen —
kunde anses erforderliga, samt med nämnda utredning och det förslag i
ämnet, vartill utredningen kunde föranleda, till Kungl. Majit inkomma;
överstyrelsen borde därvid lämna lärarkåren tillfälle att genom utsedda
representanter på lämpligt sätt medverka vid sagda utredning. Vidare har
Kungl. Majit anbefallt skolöverstyrelsen att på lämpligt sätt fästa vederbörandes
uppmärksamhet på angelägenheten av att skolstyrelserna, om ej
särskilda förhållanden föranleda undantag därifrån, anlita offentlig arbetsförmedlingsanstalt
för anskaffande vid folkskoleväsendet av vikarier med
föreskriven kompetens. Vissa av de spörsmål, som av skolöverstyrelsen be -

Statsutskottets utlåtande Nr 303.

13

rörts, såsom frågorna om beredande av extra ordinarie anställning åt vissa
vikarier och om beredande av tillsvidareanställning åt samtliga extra ordinarie
lärare, ha vidare upptagits till ytterligare utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga,
vilkas förslag i ämnet förut denna dag anmälts av chefen
för finansdepartementet. Jag ämnar härjämte inom kort förelägga Kungl.
Majit förslag örn ändrat förfaringssätt vid tillsättande av icke-ordinarie
lärartjänster i syfte att åstadkomma vidgade garantier för att största möjliga
hänsyn därvid skall tagas till de sökandes meriter för den sökta befattningen.
Åtskilligt har sålunda redan gjorts eller torde komma att göras,
ägnat att mildra verkningarna av folkskoleväsendets rationalisering för de
obefordrade lärarna. Några ytterligare, mera genomgripande åtgärder i
sådan riktning är jag icke för närvarande beredd att förorda.

Departementschefen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till
134,000,000 och i samband därmed anfört:

Beträffande anslagsberäkningarna får jag erinra, att enligt det av
chefen för finansdepartementet denna dag förordade förslaget till folkskolans
avlöningsreglemente skall till lärare vid skolor inom vissa av
rikets nordligaste gränsorter utgå språktillägg med 150 kronor för år
räknat enligt de grunder, som fastställas av Kungl. Majit. Någon saklig
ändring av gällande bestämmelser innebär detta förslag icke. Emellertid
erinrar jag i detta sammanhang, att kostnaderna för nu utgående
språktillägg bestridas från förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter m. m. Vid bifall till det av chefen för
finansdepartementet förordade förslaget torde tillräcklig anledning icke
längre föreligga att låta denna löneförmån utgå i annan ordning och från
annat anslag än övriga enligt det nya reglementet utgående löneförmåner.
Jag förordar därför, att ändring härutinnan vidtages från och med nästa
budgetår. Någon omräkning av det av riksdagen för nästa budgetår redan
beviljade förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter synes icke härav påkallad.

Departementschefen har vidare tillstyrkt ökat bidrag till avlöning åt de
svenska folkskollärarinnorna i Berlin och Hamburg med 1,100 kronor för
envar av dem. Å andra sidan har statsbidraget, nu 2,800 kronor, till avlöning
åt en småskollärarinna vid svenska skolan i Berlin ansetts kunna
slopas. Slutligen har departementschefen förutsatt att, därest det komme
att visa sig lämpligt att anordna särskild undervisning för i skolåldern varande
finska barn, vilka på grund av rådande förhållanden omhändertagits
i Sverige, medel för ändamålet skulle få utgå från ifrågavarande förslagsanslag.

I de likalydande motionerna 1:35 oell II: 65 erinras örn riksdagens i fjol
gjorda uttalande om vikten av att varsamhet iakttages vid beslut av rationalisering
av folkskoleväsendet. Det framhålles vidare, att de särskilda svårigheter,
som krisläget medfört i fråga om anordnande i samband med skolindragningar
av skolskjutsar och inackordering av skolbarn, syntes moti -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

vera ett ytterligare understrykande från riksdagens sida av vikten av varsamhet
vid folkskoleväsendets rationalisering.

I de likalydande motionerna I: 91 och II: 128 framhålles, att bland landsbygdens
folk funnes en stark önskan, att den pågående centraliseringen av
vårt folkskoleväsende måtte ske med större varsamhet och att fortsatt indragning
av skolor måtte ske endast där omständigheterna så oundgängligen
påkalla.

I sistnämnda motioner hemställes vidare, att riksdagen måtte hos Kungl.
Majit anhålla örn utredning angående statliga åtgärder för anordnande av
skydd vid barnens skolvägar. Till stöd härför har bland annat anförts:

Folkskoleväsendets centralisering hade skapat så väsentligt ökade avstånd
till skollokalerna, att de mången gång beredde föräldrar och hem de
största svårigheter och avbräck och därjämte ofta äventyrade barnens
hälsa och välbefinnande. Särskilt för de lägre klassernas mindre starka barn
vore påfrestningarna härvidlag synnerligen starka och påfallande. Det vore
visserligen sant, att samhället genom anordnandet av skolskjutsar på avstånd
överstigande i regel 5 kilometers väg sökt i någon mån neutralisera
de olägenheter, som vore förknippade med de långa skolvägarna. Mångenstädes
kunde emellertid avstånden till användbar bilväg vara avsevärda.
I så fall nödgades barnen ofta vänta på bilen eller bussen under vidriga
väderleksförhållanden. Det vore ej mer än rätt och billigt, att å dylika uppsamlingsplatser
lämpliga skydd mot regn och kyla anordnades. Att staten,
lika väl som i fråga om anslaget till skolskjutsar, bisträckte med hjälp till
anordnandet av dessa skydd vid barnens vänteplatser, syntes vara en fullt
rimlig och konsekvent åtgärd. Den som drivit fram hela centraliseringssystemet
borde även, syntes det, vara beredd att åtaga sig alla dess långt gående
konsekvenser. Motionärerna ville starkt understryka nödvändigheten
av att Kungl. Majit i god tid till nästa riksdag toge denna fråga under allvarligt
övervägande och framlade förslag om åtgärder i detta syfte.

Till stöd för det i motionen lii 385 gjorda yrkandet beträffande överlärarnas
undervisningsskyldighet har anförts i huvudsak följande:

Efter bemyndigande av Kungl. Majit hade skolöverstyrelsen under juni
månad 1940 utfärdat bestämmelser om höjning fr. o. m. läsåret 1940—
1941- av den undervisningsskyldighet för överlärarna vid rikets folkskolor,
som föreskrivits i den av överstyrelsen för varje överläraredistrikt fastställda
instruktionen.

På grund av de ytterst heterogena förhållanden, som nu vore rådande
beträffande överlärarnas tjänste- och arbetsuppgifter på olika platser, hade
den av skolöverstyrelsen anbefallda höjningen av undervisningsskyldigheten
också blivit synnerligen skiftande. Undervisningsskyldigheten hade höjts
i cirka 55 procent av de skoldistrikt, där höjning över huvud taget varit
möjlig. Höjningen hade i många fall varit högst betydande: i 69 distrikt
5 timmar per vecka, i 4 distrikt ända till 10 timmar.

Vid fastställande av den höjda undervisningsskyldigheten hade skolöverstyrelsen
i huvudsak följt följande schema:

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

15

Antal läraravdelningar
i distriktet

under 10 ...

10—19......

20—29 .....

30—39 .....

40—49 .....

över 50.....

Undervisningsskyldighet
per vecka

. full tjänstgöring

25—30

timmar

20—25

»

15—20

»

10—15

»

5—10

»

För den som kände till förhållandena ute i skoldistrikten syntes det obestridligt,
att överlärarna genom denna ökade tjänstgöringsskyldighet fått
en arbetsbörda, som betydligt överstege vad som vore rimligt och för skolan
nyttigt. Det borde nämligen observeras, att denna tjänstemannakår redan
genom krisförhållandena i allmänhet fått sitt arbete väsentligt ökat.
Med detta för ögonen kunde man inte undgå att förundra sig över att just
överlärama framför andra lärarkategorier drabbats av ökad undervisningsskyldighet.
Man hade snarare för denna kår kunnat förvänta en i detta
hänseende minskad arbetsbörda för att i någon mån kompensera den ökning
av arbetet, som krisen medfört.

Följden hade också blivit, att viktiga moment av överlärarens verksamhet
inte medhunnes. Besöken i klasserna hade måst inskränkas till det oundgängligen
nödvändiga. Överlärarens kontakt med barnen och undervisningsarbetet
minskades härigenom, och brister uppstode i den noggranna kännedom
örn undervisningens och skolarbetets ståndpunkt inom distriktets olika
delar, som vore nödvändig för skolledaren.

Den företagna höjningen av överlärarens undervisningsskyldighet hade
motiverats med nödvändigheten av sparsamhet. En beräkning visade, att
den sammanlagda besparingen för staten utgjorde omkring 70,000 kronor
per år. Det kunde emellertid starkt ifrågasättas huruvida inte denna besparing
mer än uppvägdes av de förluster, som otvivelaktigt gjordes genom
att överlärarna inte vore i tillfälle att ägna tillräcklig tid och omsorg åt
folkskoleförvaltningens många grenar, kanske inte heller åt de just nu aktuella
besparings- och centraliseringssträvandena på detta område.

Departementschefen har inledningsvis erinrat dels örn det i fjol fattade
beslutet beträffande åtgärder för rationalisering av folkskoleväsendet, dels
ock om de uttalanden rörande vikten av att därvid förfara med varsamhet,
som gjorts såväl av departementschefen som av riksdagen. I nu förevarande
sammanhang har departementschefen framhållit de svårigheter, som
för närvarande möta vid anordnandet av skolskjutsar och inackordering
för skolbarn. Även utskottet vill, med anledning av vad i motionerna I: 35
och II: 65 samt I: 91 och II: 128 anförts, erinra örn att takten i det pågående
rationaliseringsarbetet kommer att icke oväsentligt minskas till följd
av de av departementschefen angivna omständigheterna, vilka sålunda
komma att framtvinga en viss återhållsamhet i centraliseringen av folkskoleväsendet.

I motionerna I: 91 och II: 128 har framställts ett yrkande av innebörd,
att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa örn utredning angående
vidtagande genom statens försorg av åtgärder för åstadkommande av

Utskottet.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

VUkottet.

skyddsanordningar för skolbarn på platser, där dessa nödgas vänta på ankomsten
av skolskjuts. Med anledning härav får utskottet såsom sin mening
framhålla, att det i allmänhet icke torde möta större svårigheter för
vederbörande kommun att utan statsbidrag vidtaga lämpliga dylika åtgärder,
där så anses oundgängligt. Det bör i detta sammanhang framhållas,
att en skolindragning i regel torde medföra en besparing icke endast för
statsverket utan även för kommunen. Utskottet har härmed icke velat förneka,
att svårigheter av olika skäl undantagsvis kunna möta för vederbörande
kommun att på egen bekostnad vidtaga skyddsanordningar av ifrågavarande
slag. Utskottet har dock icke ansett sig böra föreslå, att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i ämnet.

Med vad sålunda anförts torde motionerna I: 35 och II: 65 samt I: 91
och II: 128 få anses besvarade.

I motionen II: 385 framhålles, att den vidtagna höjningen av överlärarnas
undervisningsskyldighet mångenstädes medfört olägenheter. Utskottet
får med anledning härav erinra, att ifrågavarande höjning vidtagits i besparingssyfte
och att ett årligt belopp av omkring 70,000 kronor härigenom
beräknats bliva inbesparat. Då emellertid höjningen av undervisningsskyldigheten
även enligt utskottets uppfattning icke sällan medfört vissa olägenheter,
förutsätter utskottet, att frågan om en skälig reducering av undervisningsskyldigheten
upptages till övervägande, så snart mera normala förhållanden
inträtt. Med vad sålunda anförts torde motionen II: 385 få anses
besvarad.

Utskottet förordar i likhet med departementschefen, att ifrågavarande
anslag för budgetåret 1942/43 uppföres med 134,000,000 kronor, och har
icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen i övrigt i
detta sammanhang anfört och föreslagit.

2. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare
för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa
barnhem intagna barn i skolåldern.

Kungl. Maj:ts förslag innebär beträffande detta anslagen minskning med
75,000 kronor från 275,000 kronor till 200,000 kronor.

Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag, att förevarande
anslag för budgetåret 1942/43 uppföres med 200,000 kronor.

3. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt
föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid
skolhem och arbetsstugor.

Förevarande anslag är för närvarande uppfört med 345,000 kronor. Med
hänsyn till den väntade anslagsbelastningen förordar departementschefen
en anslagshöjning till 400,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Kr 203. 17

Departementschefens förslag om anvisande av ett anslag av 400,000
kronor till ifrågavarande ändamål har icke givit utskottet anledning till
erinran.

4. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.

Anslaget till avlöningar vid nomadskolorna är för innevarande budgetår
uppfört med 141,600 kronor och kommer vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag
att höjas med 3,000 kronor. Beträffande personalförteckningen innebär
Kungl. Maj:ts förslag, att en lärartjänst i 9 lönegraden utbytes mot en
tjänst i 17 lönegraden, samt att lönegraderna i överensstämmelse med den
i annat sammanhang förordade löneregleringen för nomadlärare benämnas
Lo 17 respektive Lo 9.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, än att, i överensstämmelse med vad utskottet i annat
sammanhang förordat beträffande nytt avlöningsreglemente för nomadlärare,
lönegraderna för dessa lärare torde böra betecknas LO 17 respektive
LO 9.

III. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må, i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen II: 389,

1. godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 24 april 1942 förordade
ändrade grunder för statsbidrag till avlöning åt timlärare
vid folkskoleväsendet;

2. till Kurser för hjälpklasslärare för budgetåret 1942/43
under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 20,000
kronor;

3. till Folkskolor m. to.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor för budgetåret 1942/43 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 134,000,000 kronor;

4. medgiva, att ur sistnämnda anslag må, örn och i den
mån behov därav prövas föreligga, utgå statsbidrag till
undervisning för svenska barn i utlandet, dock med sammanlagt
högst 25,900 kronor;

5. till Folkskolor m. to.: Bidrag till avlöning åt lärare för
vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem
intagna barn i skolåldern för budgetåret 1942/43 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
200,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 191)2. 6 tami. Nr SOS.

Utskottet.

Utskottet.

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr %03.

6. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och
arbetsstugor för budgetåret 1942/43 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 400,000 kronor;

7. godkänna följande personalförteckning för nomadskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

5 lärare vid byskola ........................ LO 17

16 lärare vid visteskola ...................... LO 9;

8. godkänna följande avlöningsstat för nomadskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................... kronor 101,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ... » 12,200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis.................... » 14,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ »_16,900

Summa kronor 144,600;

9. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1942/43
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
144,600 kronor;

B. att motionerna I: 35 och II: 65, I: 91 och II: 128 samt
II: 385 må anses besvara,de med vad utskottet i det föregående
anfört.

Stockholm den 16 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Torsten
Ström, Lindström, Sven Larsson, Heiding, Carlström, Karl Andersson, Ekströmer, Persson i Skabersjö
och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Persson i Falla,
Isacsson, Hansson i Rubbestad, Holmdahl, Andersson i Malmö, Andersson i Södergård, Åqvist,
Lindholm, fru Alvén och herr Åkerström.

Statsutskottets utlåtande Nr''BOS.

19

Reservation

av herrar Persson i Skabersjö, Hansson i Rubbestad och Andersson i Södergård,
vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna I: 91 och
II: 128, i vad desamma avse hemställan om utredning genom Kungl. Maj:ts
försorg angående vidtagande av statliga åtgärder för anordnande av skydd för
skolbarn å vänteplatser vid skolvägarna.