Statsutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utgifter
å tilläggsstat 11 till riksstaten för budgetåret
1941142, i vad propositionen avser folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde.

(2:a avd.)

Kapitalbudgeten.

Fonden för förlag till statsverket.

1 propositionen nr 2 har Kungl. Maj:t (bilaga 13, punkt 1, sid. 147—151
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för
den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att till Förlagskapital för inköp av
förnödenheter, m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 22 500 000 kronor.

I statsrådsprotokollet erinras, att under budgetåren 1939/42 till förevarande
ändamål anvisats tillhopa 108 000 000 kronor, varjämte stått till förfogande
vissa reservationer å tillhopa 6 250 000 kronor. Av dessa medel,
tillhopa 114 250 000 kronor, hade större delen disponerats för lagring av
jordbruksprodukter och andra förnödenheter medan odisponerat återstode
ett belopp av i runt tal 12 600 000 kronor. Reservförrådsnämnden hade hemställt
om anvisande av 7 400 000 kronor till likvidering av inköp från aktiebolaget
Vin- och spritcentralen av 95-procentig sprit för upplagring, vilken
framställning tillstyrkts av statens bränslekommission och överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter. Vidare hade livsmedelskommissionen hemställt
örn anvisande av 20 000 000 kronor för fortsatt lagring av livsmedel.

Departementschefen har, under erinran att ett belopp av 5 000 000 kronor,
motsvarande till reservförrådsnämnden influtna försäljningsmedel, stöde till
Kungl. Maj:ts förfogande, tillstyrkt anvisande på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1941/42 av ett reservationsanslag av (7 400 000 + 20 000 000
— 5 000 000 —) i runi tal 22 500 000 kronor till förevarande ändamål.

I detta sammanhang har departementschefen anfört följande.

I anslutning till här berörda medelsbehov synes böra omförmälas ett
spörsmål, som i viss mån sammanhänger med här ifrågavarande inköps Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 20.

2

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

verksamhet. Jag syftar därvid på vissa avtal mellan staten och enskilda
företag örn upptagande av tillverkning av åtskilliga för landet erforderliga
produkter, enligt vilka avtal försörjningskommissionerna efter Kungl. Maj:ts
godkännande förbundit sig att inköpa de framställda varorna eller, därest
det med hänsyn till eventuellt ändrade förhållanden skulle befinnas lämpligare,
erlägga vissa belopp såsom ersättning för av vederbörande företag å
respektive anläggningar nedlagda kostnader.

Bakgrunden till dessa avtal utgöres av svårigheterna att i erforderlig omfattning
kunna importera åtskilliga för landets näringsliv viktiga förnödenheter.
På grund härav lia starka ansträngningar gjorts att inom landet få
till stånd tillverkning av tjänliga ersättningsmedel. Jämsides härmed lia
åtgärder vidtagits för utvinning av sådana råvarutillgångar, vilka tidigare
icke eller endast i mindre skala bearbetats i vårt land.

De härför erforderliga anläggningarna lia regelmässigt visat sig vara mycket
kapitalkrävande. Detta medför att priserna å de framställda produkterna,
med hänsyn till att i kostnadskalkylerna ingå avsevärda belopp för en snabb
avskrivning av anläggningarna, komma att ligga å en nivå, som kan hållas
endast så länge det av kriget orsakade förhöjda prisläget äger bestånd. De
företag som upptagit eller avse att upptaga nytillverkningar ha i flertalet fall
såsom en förutsättning härför uppställt krav på statens medverkan för att
trygga sig mot förluster, som skulle inträffa i händelse av prisfall, innan kapitalavskrivning
i skälig omfattning genomförts. Framställningar i här berörda
syfte lia med hänsyn till angelägenheten av att få till stånd den avsedda
tillverkningen ansetts icke kunna avvisas.

Den statliga medverkan som sålunda ansetts böra lämnas har genom ingående
av särskilda avtal i övervägande antalet fall givits formen av en förbindelse
från statens sida att under viss tidsperiod svara för att den framställda
varan vinner avsättning till visst pris, i vilket hänseende staten kan
antingen anvisa köpare eller genom lämplig myndighet själv uppköpa varan.
De tider, under vilka statens avsättningsgaranti gäller, äro växlande, men
omfatta understundom två eller tre år från det överenskommelsen ingicks.
Då det är givet, att det ur statens synpunkt kan bliva förmånligare att, därest
fred inträder och därmed ett prisfall blir sannolikt, i stället för att fullfölja
avtalet erlägga en engångsbetalning, har staten i vissa av avtalen förbehållits
rätten att efter viss tid uppsäga avtalen till upphörande mot skyldighet att till
företaget inbetala visst belopp, som medger skälig avskrivning av anläggningskostnaderna.
Avtal av nu angiven typ ha träffats angående ökad brytning
av volframmalm, framställning av nickel, bly och aluminium ur svenska
utgångsmaterial ävensom utvinning av inhemska smörjmedel och vissa flytande
bränslen.

I den mån inköp från statens sida bli aktuella torde medel från här ifrågavarande
anslag till Förlagskapital för inköp av förnödenheter, m. m. få tagas
i anspråk. Några medelsbehov för sådana ändamål av natur att böra påverka
anslagsberäkningen föreligga emellertid ännu ej.

Utskottet. Mot de av departementschefen verkställda beräkningarna av medelsbehovet
har utskottet icke funnit något att invända. Då vad departementschefen
i detta sammanhang i övrigt anfört icke heller givit utskottet anledning
till erinran, får utskottet hemställa,

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

3

att riksdagen må till Förlag skapital för inköp av förnödenheter,
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 22 500 000 kronor.

Stockholm den 10 februari 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Lindström, Sven Larsson, Bäcklund,
friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Ekströmer och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Lindberg i Umeå, Isacsson, Hansson i
Rubbestad, Holmdahl, Mårtensson, Åqvist, Wallentheim och Eriksson i Frägsta.