Statsutskottets utlåtande Nr 192.

1

Nr 192.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1942 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1942/43 till tekniskt-vetenskaplig
forskning m. m.

(lia avd.)

I propositionen nr 282 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 24 april 1942, föreslagit
riksdagen att

dels besluta, att ett statens tekniska forskningsråd med de uppgifter, som
i berörda statsrådsprotokoll angivits, skall inrättas;

dels till Statens tekniska forskningsråd för budgetåret 1942/43 under tionde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 40,000 kronor;

dels till Tekniskt-vetenskaplig forskning för budgetåret 1942/43 under tionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor;

dels ock medgiva, att de medel, som äro anvisade å tionde huvudtitelns reservationsanslag
till Undersökningar avseende utnyttjandet av vissa inhemska
råvarutillgångar m. m,, må användas jämväl för de med nyssnämnda anslag
till tekniskt-vetenskaplig forskning avsedda ändamålen.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
har överlämnat ett med nr I betecknat betänkande, innehållande allmänna
uppgifter angående den tekniskt-vetenskapliga forskningens nuvarande läge
m. m., allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen
samt förslag till vissa åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens
främjande och statens medverkan därtill.

Utredningen ger till en början en allmän översikt över erforderliga åtgärder
för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens
medverkan därvid. Utredningen anför bland annat:

Av redogörelsen för den tekniskt-vetenskapliga forskning, som bedrives
i vårt land, framgår, att det nedlägges ett beaktansvärt forskningsarbete på
en stor del av folkhushållets olika arbetsfält. Icke dess mindre tyder det
stora antal förslag och önskemål, som framförts till utredningen, på att i
många avseenden betydande brister finnas. Detta har även av utredningen
kunnat verifieras under utredningsarbetets gång. Som helhet betraktat synes
forskningsarbetet ej drivas i den omfattning, som kräves för att vårt land
skall kunna följa med i tidens tekniska nydaningsarbete. Det har också konstaterats,
att de resurser, som stå till buds för tekniskt-vetenskaplig forskning
i vårt land, äro proportionsvis betydligt mindre än vad man finner ej blott

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 192—194. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

i de stora industriländerna utan även i mindre stater med högt utvecklad
industri, såsom t. ex. Schweiz.

Det framstår som så mycket angelägnare att vidtaga åtgärder för att bota
ifrågavarande brister, som tiderna avsevärt ändrat sig i ett betydelsefullt
avseende. Förr var det jämförelsevis lätt att i Sveriges produktion tillgodogöra
sig andra länders tekniska framsteg och forskningsresultat, men numera
är inställningen länderna emellan en helt annan, och man gör hädanefter
klokast i att så långt som möjligt bygga det tekniska utvecklingsarbetet på
egen förmåga och egna resurser att forska.

Med hänsyn till den tekniskt-vetenskapliga forskningens stora betydelse
för hela folkhushållet måste uppenbarligen alla krafter sättas in på att
åstadkomma en efter våra behov avpassad, effektiv tekniskt-vetenskaplig
forskning. Ur samhällets synpunkt bör denna forskning i dess egenskap av
oumbärlig förutsättning för ett högt utvecklat näringsliv betraktas som en
viktig samfällsfunktion, som måste bringas att fungera väl. Ehuru det framdeles
liksom hittills i främsta rummet tillkommer det enskilda näringslivets
egna organ att bedriva och bekosta den tekniskt-vetenskapliga forskningen,
måste det med hänvisning till det anförda vara uppenbart, att staten har ett
viktigt intresse att bevaka och betydelsefulla uppgifter att fylla i denna fråga.

Allmänt sett kunna de åtgärder, som nu erfordras för den nödvändiga
effektiviseringen av den tekniskt-vetenskapliga forskningen i vårt land, enligt
utredningens mening sammanföras i följande huvudgrupper:

1. Åtgärder för att avhjälpa den brist på utbildade forskare, som allmänt
påtalats.

2. Ökning av forskningsverksamhetens omfattning. I främsta rummet böra
därvid beredas möjligheter att fullt effektivt utnyttja redan befintlig tillgång
på laboratorier, utrustning och personal för forskning. På vissa områden
måste därjämte den befintliga verksamheten vidgas genom uppförande av
nya laboratorier samt anskaffande av ny utrustning och ökad personal. På
andra områden måste ny forskning upptagas och erforderliga forskningsresurser
åstadkommas.

3. Samordning och organisation av forskningen för höjande av effektiviteten
och undvikande av onödigt dubbelarbete.

Efter att hava närmare redogjort för första och andra huvudgrupperna behandlar
utredningen den tredje huvudgruppen av åtgärder för forskningens
främjande, nämligen samordning och organisation av forskningen, och kommer
därvid in på sitt huvudförslag i betänkandet nr I, nämligen inrättandet
av statens tekniska forskningsråd. Utredningen anför bland annat:

Redan nu bedrives en betydande tekniskt-vetenskaplig forskning av statliga
organ och av enskilda med bidrag av statsmedel. Denna forskning är det
i första hand statens uppgift att även framdeles uppehålla. I sammanhang
med den intensifiering av den tekniskt-vetenskapliga forskningen, varav behov
med sådan styrka framträtt och som i det föregående berörts, tillkomma
därjämte nya uppgifter för statsverket.

Redan vid nuvarande omfattning av statsåtgärderna till forskningens stöd
har behovet av organisatoriska åtgärder för att samordna statens insatser och
skänka enhetlighet åt statliga avgöranden i frågor om tekniskt-vetenskaplig
forskning visat sig starkt. Utredningen har därför ansett, att de organisatoriska
problemen från början böra upptagas till behandling, och i det följande
framlägger utredningen ett särskilt förslag i denna fråga.

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

3

Frågor om anslag till statliga verk och institutioner för olika tekniska och
tekniskt-vetenskapliga ändamål handläggas för närvarande av de skilda statsdepartement,
under vilka berörda verk och institutioner äro ställda, och likaledes
behandlas frågor örn tilldelning av anslag till sökande akademier, privata
forskare eller enskilda institutioner av de skilda statsdepartement, som
disponera över anslagen. Följden har blivit en så stark splittring, att anslagsfrågor
rörande tekniskt-vetenskaplig forskning och därmed sammanhängande
spörsmål för närvarande handläggas inom nästan alla departement.

Genom att de tekniska ärendena och därmed sammanhängande forskningsfrågor
äro fördelade på ett flertal departement försvåras överblicken över
vidtagna och erforderliga åtgärder. Vidare kan befaras, att prövningen av
hithörande frågor icke blir i allo enhetlig.

Till de uppgifter, som staten för närvarande har i fråga om tekniskt-vetenskaplig
forskning, skulle, örn de förslag genomföras vilka framläggas av
denna utredning, även komma vissa nya uppgifter. Särskilda organ skulle
sålunda tillskapas för bedrivande av forskning på vissa specialområden, och
därtill skulle komma frågan om handhavande av ett tillämnat allmänt anslag
till tekniskt-vetenskaplig forskning.

För att till en början inom departementen förenkla behandlingen av tekniska
ärenden skulle det vara till stor fördel att samla dem till ett departement,
lämpligen handelsdepartementet. Då denna fråga dock torde ligga
utanför utredningens egentliga uppdrag, har den här endast i förbigående
berörts, men den synes böra uppmärksammas vid fortsatt behandling av
frågan om den departementala indelningen.

Det skulle vidare naturligtvis vara i hög grad värdefullt, om det funnes
ett lämpligt statligt organ med största möjliga överblick över hela det
tekniskt-vetenskapliga forskningsfältet med uppgift att dels följa utvecklingen,
dels giva råd åt cheferna för de departement, som behandla frågor
av detta slag, dels ock vid behov taga erforderliga initiativ.

Utredningen har undersökt olika alternativ att åstadkomma ett statligt
centralorgan för tekniskt-vetenskaplig forskning och därvid kommit till den
slutsatsen, att det bör upprättas ett fristående statligt forskningsråd men att
man bör söka liksom hittills få gagn av de stora tjänster, som ingenjörsvetenskapsakademien
kan göra.

Statens tekniska forskningsråd.

Det fristående statliga forskningsråd, som utredningen anser böra inrättas,
bör enligt utredningen benämnas statens tekniska forskningsråd. Om
dess uppgifter anför utredningen bland annat:

Det föreslagna forskningsrådet skulle få till uppgift

T) att i stort följa den tekniska utvecklingen och hålla kontakt med den
i landet pågående forskningen samt stödja och vid behov organisera frivilligt
samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag och andra
enskilda forskningsorganisationer som statliga myndigheter och institutioner; 2)

ali stödja initiativ till för näringslivet betydelsefull forskning samt vid
behov själv taga initiativ till forskningens främjande, även i fråga om organisation
av ny forskning;

3) all avgiva av Kungl. Maj:t infordrade utlåtanden, såväl i frågor röran -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

de organisation av statlig forskning på olika områden som ock rörande statsanslag
och statsbidrag till forskningsverksamhet;

4) att enligt Kungl. Maj:ts uppdrag ordna kontroll över att beviljade medel
användas i enlighet med givna villkor och föreskrifter.

Utredningen bär framlagt följande förslag till inrättande av statens tekniska
forskningsråd.

Rådet bör bestå av en ordförande och sex andra ledamöter, alla utsedda
av Kungl. Majit för en tid av tre år i sänder.

De sex sistnämnda ledamöterna böra utses efter förslag av tekniska högskolan
i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,
Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen.

Var och en av förslagsställarna bör därvid föreslå tre personer utan angivande
av deras inbördes ordning.

De årliga kostnaderna för forskningsrådet hava beräknats till 48,000 kronor
därvid arvode föreslagits utgå med 3,000 kronor till ordföranden och med
2,000 kronor till var och en av de övriga ledamöterna.

Vad utredningen i skilda hänseenden anfört bär i flertalet yttranden, där
de olika spörsmålen berörts, vunnit anslutning. Utredningens förslag örn inrättande
av ett statens tekniska forskningsråd har i huvudsak tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av det stora flertalet myndigheter och sammanslutningar,
som yttrat sig i ärendet. Ingenjörsvetenskapsakademien och statens uppfinnarnämnd
hava var för sig föreslagit en annan organisation av rådet. Statskontoret
har helt avstyrkt förslaget.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har utredningen starkt framhävt
den allt mer framträdande roll, som den tekniskt-vetenskapliga forskningen
spelar för den moderna industriens utveckling. De nu rådande försörjningssvårigheterna
till följd av krigsförhållandena och de ansträngningar,
som göras för att skapa ersättningsproduktion för de genom avspärrningen
bortfallna importvarorna, lia i hög grad fäst den allmänna uppmärksamheten
vid den tekniska forskningen och ökat insikten om dess värde. Men hur betydelsefulla
forskningens insatser än må vara i ett krisläge som det nuvarande,
får man likväl icke därför förbise att — såsom utredningen också betonat
— forskningens förnämsta uppgift är att under normala förhållanden
och på längre sikt främja näringslivets utveckling genom att skapa förutsättningar
för nya tillverkningar och förbättrade produktionsmetoder och genom
att möjliggöra ett mera rationellt och i längden ändamålsenligare utnyttjande
av våra naturtillgångar. Anordningar för att främja den tekniskt-vetenskapliga
forskningen böra därför icke betraktas såsom krisåtgärder eller ha formen
av dylika, utan de böra planeras såsom led i näringspolitiken även för
normala tider. Med all rätt framhåller utredningen, att omvårdnaden om den
grundläggande forskningen inom hithörande vetenskaper är lika viktig för
effektiviseringen av det tekniska nydaningsarbetet inom näringslivet som
tillämpningsforskningen2 vars resultat mera direkt kan påvisas i form av
nya tillverkningar eller tillverkningsmetoder.

Utredningen har i sitt betänkande lämnat en ingående redogörelse för de
anordningar och övriga resurser för tekniskt-vetenskaplig forskning, som
för närvarande finnas i vårt land. Såsom därav framgår, ha såväl från en -

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

5

skilt håll som från statsmakternas sida omfattande åtgärder redan vidtagits
till främjande av denna forskning. Undersökningen har emellertid även
visat, att i många avseenden betydande brister finnas, och utredningen fäller
det slutomdömet, att forskningsarbetet, såsom helhet betraktat, ej synes bedrivas
i den omfattning, som kräves för att vårt land skall kunna följa med i
tidens tekniska nydaningsarbete. Jag delar utredningens uppfattning att
åtgärder böra vidtagas för att söka få till stånd en efter våra behov avpassad,
effektiv tekniskt-vetenskaplig forskning. Framdeles liksom hittills bör
det visserligen i första hand ankomma på näringslivets egna organ att bedriva
och bekosta den forskning, av vilken de enskilda företagen direkt eller
indirekt draga ekonomisk nytta. Med hänsyn till forskningens utomordentliga
betydelse för näringslivets utveckling måste emellertid staten även enligt
min mening i vidgad omfattning lämna sin medverkan för att ekonomiskt
och på annat sätt stödja forskningsverksamheten.

Utredningen har sammanfört de åtgärder, som nu erfordras för den nödvändiga
effektiviseringen av forskningen, i följande tre huvudgrupper: avhjälpande
av bristen på utbildade forskare, ökning av forskningsverksamhetens
omfattning, såväl genom fullt utnyttjande av tillgängliga resurser som
genom åstadkommande av ytterligare laboratorier m. m., samt samordning
av forskningen för höjande av effektiviteten och undvikande av onödigt dubbelarbete.

Bristen på utbildade forskare har redan föranlett beslut vid årets riksdag
örn inrättande av studiestipendier m. m. Ytterligare åtgärder äro för närvarande
föremål för övervägande av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska
undervisningens ordnande.

Vad beträffar de båda andra huvudgrupperna av åtgärder finner jag i likhet
med utredningen, att staten främst bör inrikta sin medverkan härutinnan
på åtgärder, som äro ägnade att åvägabringa samverkan och samordning
inom forskningsverksamheten; härutöver bör staten lämna forskningen ekonomiskt
stöd i skälig omfattning, särskilt med avseende å den grundläggande
forskningen.

Det är uppenbarligen angeläget, att den samordnande verksamheten göres
så effektiv som möjligt, på det att dubbelarbete må undvikas och de tillgängliga
begränsade forskningsresurserna bli väl utnyttjade. Samordnandet av den
teknisk t-vetenskapliga forskningen är så mycket viktigare sorn denna forskning
för närvarande bedrives på mångå från varandra organisatoriskt helt
skilda håll: vid universiteten, högskolorna, ingenjörsvetenskapsakademien,
provningsanstalterna, andra statliga verk och enskilda institutioner m. fl.
Otvivelaktigt har på senare år en viss förbättring inträtt i fråga om samverkan
inom förevarande område, bland annat genom den verksamhet, sorn bedrives
av den till ingenjörsvetenskapsakademien anknutna forskningens beredskapsorganisation
(FBO). Men det föreligger ett påtagligt behov av ett sammanhållande
organ, som kan skaffa sig översikt över pågående arbeten, nya
initiativ och behov som yppa sig. Genom tillgången till ett centralt organ på
det tekniskt-vetenskapliga forskningsområdet skulle staten bättre än hittills
kunna sätta in sitt ekonomiska stöd åt forskningen på de punkter, där slödet
blir mest verksamt. Med den mångfald problem, som vänta på sin lösning,
får ett dylikt centralt organ ett rikt arbetsfält. All tillskapandet av ett sådant
organ ej bör överlämnas åt det enskilda initiativet utan att det måste
ankomma på sinion all organisera detsamma synes mig uppenbart.

Utredningens förslag örn inrättande av ett statens tekniska forskningsråd
har vunnit anslutning i det övervägande antalet yttranden. Statskontoret
har emellertid avstyrkt det föreliggande förslaget och ansett, att de upp -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

,gifter, som enligt utredningen borde uppdragas åt rådet, i stället borde ombesörjas
av ingenjörsvetenskapsakademien. För min del ansluter jag mig
till utredningens förslag. Även enligt min mening bör det centrala organet
på detta område vara belt fristående och självständigt och anordnas som
en rent statlig institution. Denna ståndpunkt innebär ingen underskattning
av ingenjörsvetenskapsakademiens arbete eller de viktiga uppgifter akademien
har att fylla; akademien har icke heller själv i sitt utlåtande stannat
vid den linje statskontoret förordat.

Enligt utredningens förslag skulle rådet bestå av ordförande och sex ledamöter,
förordnade av Kungl. Majit för tre år i sänder. De sex ledamöterna
skulle utses efter förslag av tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska
högskola, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges
industriförbund och svenska teknologföreningen. Var och en av förslagsställarna
skulle därvid föreslå tre personer utan angivande av någon
inbördes ordning.

Ingenjörsvetenskapsakademien har föreslagit den modifikationen i utredningens
förslag, att rådet skulle bestå av nio ledamöter, av vilka de fyra
ledamöterna av akademiens presidium skulle vara självskrivna och de återstående
fem förordnas av Kungl. Majit efter förslag av de övriga institutioner,
som enligt utredningen skulle föreslå ledamöter i rådet. Rådets ordförande,
som enligt utredningens förslag skulle utses av Kungl. Majit direkt
utan förslag, skulle enligt akademiens mening förordnas bland ledamöterna
— de självskrivna eller de efter förslag förordnade. För min del finner jag
utredningens förslag rörande rådets sammansättning vara att föredraga. Det
torde emellertid icke vara lämpligt att på detta stadium så hårt binda sig
i fråga om rådets sammansättning som utredningens förslag innebär. Det
är självfallet angeläget, att Kungl. Majit vid tillsättande av rådet tillser, att
rådet får en allsidig och med hänsyn till dess arbetsuppgifter ändamålsenlig
sammansättning. I anslutning härtill synes det mig icke vara något att erinra
mot att ingenjörsvetenskapsakademien i syfte att säkerställa kontakten mellan
akademien och rådet erhåller tillfälle att avgiva förslag till två ledamöter
av rådet. Det bör också stå Kungl. Majit fritt att utom de institutioner och
organisationer, som av utredningen angivits såsom förslagsställare, inhämta
förslag från andra institutioner. Särskilt finner jag det önskvärt, att, såsom
matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala och universitetskanslern
framhållit, möjlighet beredes till vidgad representation för
de vid universiteten och Stockholms högskola arbetande forskarna, därigenom
att förslag inhämtas även från dessa institutioner. Inom ramen av de
förslag, som sålunda avgivas, bör det vara möjligt att finna ett antal sakkunniga
personer, lämpade för de maktpåliggande och grannlaga uppgifter, som
skola ankomma på rådet, utan att Kungl. Majit därvid bör vara bunden vid
*att låta varje institution, som inkommit med förslag, erhålla en särskild representant
i rådet. Det bör icke vara uteslutet, att en och samma ledamot
företräder mer än en institution i de fall, då de olika institutionernas synpunkter
och intressen måste antagas i stort sett sammanfalla. Det är nämligen
angeläget att tillse, att icke ledamotsantalet sväller ut till hinder för
effektiviteten i arbetets fortgång. Ordförande i rådet bör av Kungl. Majit
utses utan föregående förslag.

Utredningen har, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, i
sitt betänkande närmare behandlat forskningsrådets arbetsformer och dess
samarbete med forskningens beredskapsorganisation. I vissa yttranden havn
erinringar framställts mot den planering av arbetet, som utredningen sålunda
tänkt sig. Särskilt hava erinringar framställts mot formerna för det
planerade samarbetet med forskningens beredskapsorganisation. Det torde

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

7

emellertid böra ankomma på rådet att i sinom tid till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till bestämmelser rörande rådets verksamhet och vad därmed
äger sammanhang. Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd att förorda
bifall till utredningens förslag örn ytterligare statsbidrag till ingen jörsvetenskapsakademien
till bestridande av kostnaden för beredskapsorganisationens
verksamhet.

Vad slutligen angår kostnaderna för forskningsrådet har utredningen beräknat
dessa till 48,000 kronor för nästa budgetår. Vid denna beräkning,
som givetvis måst ske uppskattningsvis, har medtagits ett belopp av 3,000
kronor för hyra. Hyreskostnaden för rådet bör emellertid enligt vanlig ordning
bestridas från statens allmänna fastighetsfond, varför medel för detta
ändamål icke behöva anvisas i detta sammanhang. Kostnadsberäkningen i
övrigt, slutande å 45,000 kronor, synes icke giva anledning till särskild erinran.
Med hänsyn till att rådets verksamhet icke torde kunna få full omfattning
redan från början av nästa budgetår torde emellertid beloppet kunna
nedsättas till 40,000 kronor. Anslagsberäkningen är dock osäker, och då
bland kostnaderna ingå sådana, till vilkas bestridande regelmässigt anvisas
anslag av förslagsanslags natur i syfte att möjliggöra för Kungl. Maj:t att
eventuellt ställa ytterligare erforderliga medel till vederbörandes förfogande,
vill jag förorda, att till forskningsrådets verksamhet under nästa budgetår
anvisas ett förslagsanslag av 40,000 kronor.

Anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning.

Bland de åtgärder, som erfordras för den nödvändiga effektiviseringen av
den tekniskt-vetenskapliga forskningen i vårt land, har utredningen såsom
en huvudgrupp upptagit ökning av forskningsverksamhetens omfattning. Utredningen
har såsom en åtgärd till vinnande av det avsedda syftet föreslagit
anvisande av ett allmänt anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning. Utredningen
har därvid tänkt sig, att det nu under tionde huvudtiteln uppförda
anslaget till Undersökningar avseende utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar
m. m. bör förändras till ett allmänt anslag för tekniskt-vetenskaplig
forskning och samtidigt ökas i erforderlig grad. Utredningen har
föreslagit, att anslagets benämning ändras till anslag för tekniskt-vetenskaplig
forskning och att anslagets ändamål definieras sålunda, att det må användas
till understöd åt tekniskt-vetenskaplig forskning i syfte att därigenom
främja det svenska näringslivet och tillvarataga landets naturtillgångar.

Departementschefen har anfört följande:

Enligt utredningens förslag skulle framdeles ett anslag å 1,000,000 kronor
årligen anvisas till stödjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen. I avvaktan
på möjligheter att utnyttja ett sådant årsbelopp har utredningen ansett
en begränsning av beloppet kunna ske. Utredningen föreslår, att det i
riksslatsförslaget för nästa budgetår under tionde huvudtiteln upptagna anslaget
å 300,000 kronor till Undersökningar avseende utnyttjandet av vissa
inhemska råvarutillgångar m. m. höjes med 200,000 kronor samt att anslagets
ändamål utvidgas till att avse understöd åt tekniskt-vetenskaplig forskning
i syfte att främja det .svenska näringslivet och tillvarataga landets naturtillgångar.
Därvid förutsätter utredningen, att förefintlig reservation å löpande
budgetårs undersökningsanslag överföres till det nya anslaget.

4

XJtskoitet.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 192.

I likhet med utredningen och i anslutning till vad som anförts i de avgivna
yttrandena vill jag framhålla angelägenheten av att medel i erforderlig omfattning
stå till förfogande för understödjande av tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet.
För nästa budgetår vill jag, i anslutning till utredningens
förslag, tillstyrka anvisande av ett reservationsanslag å 200,000 kronor till
tekniskt-vetenskaplig forskning, avsett att i den ordning, som utredningen
angivit, av Kungl. Majit disponeras för undersökningar i syfte att lösa vissa
bestämda forskningsuppgifter. Tillika bör av riksdagen utverkas medgivande,
att förenämnda anslag å 300,000 kronor må i mån av behov användas, förutom
till därmed avsedda undersökningar, för sådan forskning som avses
med det förordade nya anslaget. Från och med budgetåret 1943/44 böra givetvis
de båda anslagen sammanföras till ett anslag.

Med anledning av vad Sveriges geologiska undersökning anfört om behovet
av ett särskilt anslag för undersökningar av mineraltillgångar, vilket ändamål
hittills tillgodosetts från förenämnda undersökningsanslag, vill jag framhålla,
att mitt förslag innebär en utvidgning av anslagets ändamål och att
anslagsmedlen vid bifall till förslaget alltjämt skulle få disponeras för sådana
undersökningar av skilda slag, som hittills finansierats med anlitande
av undersökningsanslaget.

Äganderätt till framkomna forskningsresultat m. m.

Utredningen har till principiell behandling upptagit frågan örn äganderätt
till framkomna resultat vid statlig och statsunderstödd forskning, publikationsskyldighet
och eventuell återbetalningsskyldighet.

Efter att hava redogjort för utredningens synpunkter på detta ärende har
departementschefen anfört följande.

Såsom utredningen framhåller, är frågan om äganderätten till resultaten
av den tekniskt-vetenskapliga forskning, som helt eller delvis bekostas med
statsmedel, svår att lösa med allmängiltiga föreskrifter. I den mån särskilda
medel anvisas för bestämda forskningsarbeten — vare sig dessa bedrivas vid
statliga eller enskilda institutioner — torde det vara lämpligast, att frågan
löses från fall till fall och att, därest så anses böra ske, villkor rörande äganderätten
till forskningsresultaten föreskrivas i samband med medelsanvisningen.
Patent å uppfinningar, till vilka äganderätten tillkommer staten, torde
böra sökas för Kungl. Majit och kronan.

Vad beträffar den forskning, som bedrives vid statliga verk och institutioner
såsom ett led i den ordinarie verksamheten, är förevarande spörsmål av
mera invecklad natur. Jag är icke beredd att på grundval av det nu föreliggande
utredningsmaterialet taga ståndpunkt i saken. Emellertid är frågan
uppenbarligen av den vikt, att en lösning av densamma bör sökas, därvid
de av utredningen angivna riktlinjerna böra tjäna till ledning. Jag avser
därför att senare föreslå Kungl. Majit att igångsätta en närmare utredning i
ämnet. I samband därmed synes jämväl böra undersökas, i vad mån och på
vad sätt medel böra disponeras för belöningar till sådana forskare, vilkas
forskningsresultat bliva statens egendom.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen,
att åtgärder böra vidtagas för att söka få till stånd en efter våra behov
avpassad, effektiv tekniskt-vetenskaplig forskning. Framdeles liksom hittills
bör det dock i första hand ankomma på näringslivets egna organ att

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

9

bedriva och bekosta den forskning, av vilken de enskilda företagen direkt
eller indirekt draga ekonomisk nytta. Med hänsyn emellertid till den tekniskt-vetenskapliga
forskningens stora och alltmer växande betydelse för
hela folkhushållet synes utskottet erforderligt, att staten i större utsträckning
än vad hittills varit fallet ekonomiskt och på annat sätt medverkar i
främjandet av denna forskningsverksamhet.

Såsom i ärendet framhållits bedrives den tekniskt-vetenskapliga forskningen
för närvarande på många från varandra helt skilda håll. Bland åtgärder,
som förutsättas kunna befrämja denna forskning synes därför vara,
att ett sammanhållande centralorgan tillskapas med uppgift att skaffa sig
översikt över ifrågavarande forskningsfält. Förslag har därför nu framlagts
om inrättande av ett tekniskt forskningsråd. Utskottet finner förslaget härom
värdefullt och delar departementschefens uppfattning, att delta organ bör
vara helt fristående och självständigt och anordnat som en rent statlig
institution. Utskottet vill understryka angelägenheten av att för undvikande
av dubbelorganisation forskningsrådets verksamhet så ordnas, att effektiv
och intim samverkan sker med de arbetande organ, som redan nu finnas
på det tekniskt-vetenskapliga området. I fråga örn rådets sammansättning
tillstyrker utskottet departementschefens förslag och har intet att erinra
mot det för verksamheten äskade anslaget.

Bland åtgärder, som erfordras för den nödvändiga effektiviseringen av den
tekniskt-vetenskapliga forskningen, har vidare föreslagits en utökning av
forskningsverksamhetens omfattning. I sådant syfte föreslås att ett anslag om
200,000 kronor anvisas till tekniskt-vetenskaplig forskning för lösande av
vissa bestämda forskningsuppgifter ävensom att det under tionde huvudtiteln
upptagna anslaget till Undersökningar avseende utnyttjandet av vissa
inhemska råvarutillgångar m. m. må i mån av behov användas jämväl för
sådan forskning, som avses med det förordade nya anslaget. Utskottet tillstyrker
förslagen i fråga. Jämväl utskottet anser, att de båda anslagen böra
från och med budgetåret 1943/44 sammanföras till ett anslag.

Vad departementschefen i övrigt anfört i fråga örn äganderätten till resultaten
av den tekniskt-vetenskapliga forskningen har utskottet lämnat utan
erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) besluta, att ett statens tekniska forskningsråd med de
uppgifter, som i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 24 april 1942 angivits, skall inrättas;

b) till Statens tekniska forskningsråd för budgetåret 1942/
43 å driftbudgeten under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 40,000 kronor;

c) till Tekniskt-vetenskaplig forskning för budgetåret
1942/43 å driftbudgeten under tionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 200,000 kronor;

10

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

d) medgiva, att de medel, som äro anvisade å tionde huvudtitelns
reservationsanslag till Undersökningar avseende utnyttjandet
av vissa inhemska råvarutillgångar m. m., må användas
jämväl för de med nyssnämnda anslag till teknisktvetenskaplig
forskning avsedda ändamålen.

Stockholm den 16 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,
Torsten Ström, Lindström, Sven Larsson, Heiding, Karl Andersson, Björkman, Ekströmer,
Persson i Skabersjö och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Andersson i Malmö,
Andersson i Södergård, Åqvist, Lindholm och Lundberg i Hälsingborg.