2

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

Nr 170.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 19U2/U3 till mödrahjålpsverksamheten
m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna
13, 14, 48 och 49) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1942/43 såsom förslagsanslag beräkna till Mödrahjälp
i form av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m. 6,500,000
kronor, till Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp 100,000 kronor,
till Bidrag till sjukkassor 19,800,000 kronor och till Moderskapspenning
3,600,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 308, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 15 maj 1942,
föreslagit riksdagen att

dels till Mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet
m. m. för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 7,500,000 kronor;

dels till Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp för budgetåret 1942/
43 anvisa ett förslagsanslag av 80,000 kronor;

dels till Bidrag till sjukkassor för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av 20,000,000 kronor;

dels medgiva, att kristillägg till sjukkassor må utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen förordade grunder;

dels till Kristillägg till sjukkassor för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av 1.000,000 kronor;

dels ock till Moderskapspenning för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av 4,000,000 kronor.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelserna om mödrahjälp äro i huvudsak meddelade i förordningen
den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp, ändrad genom förordningen
nr 786/1940, kungörelsen den 22 oktober 1937 (nr 848) med tillämpningsföreskrifter
till förstnämnda förordning, ändrad genom kungörelsen nr
790/1940 samt instruktionen den 22 oktober 1937 (nr 847) för mödrahjälpsnämnderna,
ändrad genom kungörelsen nr 792/1940.

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

3

Enligt förordningen om mödrahjälp kan kvinna, som i anledning av
havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, tillerkänn
nas mödrahjälp av statsmedel. Hjälpen lämnas i den form, som för varje
särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt
värde av trehundra kronor. Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp
helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån.

Kostnaderna för mödrahjälpsverksamheten bestridas från och med budgetåret
1938/39 från två olika anslag, därav det ena rubricerats mödrahjälp i
form av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m. och det andra benämnts
avsättning till fonden för lån till mödrahjälp. Båda anslagen äro förslagsanslag.
Medan det senare anslaget är avsett för understöd, vilka lämnas
såsom lån, bestridas från det förra anslaget de understöd, som utlämnas utan
skyldighet lill återbetalning, samt därutöver samtliga de med mödrahjälpsverksamheten
förenade organisationskostnaderna.

Föreskrifter rörande bidrag till sjukkassor äro meddelade i kungörelsen
den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag åt sjukkassor, ändrad
genom kungörelser nr 333/1935, 341/1937 och 598/1941, samt i kungörelsen
den 22 april 1938 (nr 132) angående särskilt statsbidrag åt sjukkassor
i vissa fall.

Statsbidrag utgår till erkänd sjukkassa dels i förhållande till antalet medlemmar
i kassan (medlemsbidrag), dels ock i förhållande till av kassan meddelad
sjukhjälp (sjukdagsbidrag och sjukvårdsbidrag) samt moderskapshjälp
(moderskapsbidrag).

Sjukdagsbidraget utgår med 50 öre för varje dag erkänd sjukkassa utgivit
sjukpenning örn minst en krona eller lämnat ersättning för sjukhusvård.

Sjukvårdsbidraget utgår under vissa förutsättningar för understöd, soni av
erkänd sjukkassa meddelats i form av ersättning för medlems utgifter till
läkarvård, läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder
samt intagande å sjukvårdsanstalt med hälften av det utgivna understödet.

Moderskapsbidrag slutligen utgår till centralsjukkassa för moderskapshjälp,
som av kassan lämnats enligt förordningen örn erkända sjukkassor
den 26 juni 1931 (nr 280), därvid bidraget utgår med 75 kronor för varje
barnsbörd. Enligt 32 § nyssnämnda förordning, sådan paragrafen numera
lyder, skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med
minst 110 kronor ål kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden
varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) örn moderskapspenn
i n g, vilken förordning ändrats genom förordningar nr 552/1940 och 787/
1940, skall av statsmedel utgå moderskapspenning med ett belopp av 75 kronor
till kvinna, sorn till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnaderna
är i behov därav. Behov av moderskapspenning skall, där ej särskilda
omständigheter till annat föranleda, anses föreligga, örn för kvinnan eller,
där hon är gift och sammanlever med sin man, för makarna tillsammans
vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits
beskattningsbart belopp, uppgående till minst 2,500 kronor. (Före den

4

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

1 juli 1940 var detta senare belopp 3,000 kronor.) Kvinna, som är berättigad
till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa, äger icke uppbära moderskapspenning.

Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av
centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter överenskommelse
med centralsjukkassan, av vederbörande lokalsjukkassa. Ersättning för
utgivna moderskapspenningar äger centralsjukkassan att månadsvis utbekomma
av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor, d. v. s. pensionsstyrelsen.
Enligt kungörelse den 11 juni 1937 (nr 342) äger centralsjukkassa för biträde
vid handhavandet av den ifrågavarande verksamheten av statsmedel erhålla
vederlag med 2 kronor för varje av centralsjukkassan eller för dess räkning
av lokalsjukkassa behandlad ansökan örn moderskapspenning, vilket vederlag
centralsjukkassa likaledes äger att månadsvis utbekomma.

Förslag rörande moderskapspenningen m. m.

Besparing sbered ningen har i en den 13 januari 1942 dagtecknad
promemoria rörande moderskapspenning m. m. dryftat olika alternativ till
besparingar beträffande denna hjälpform, därvid först behandlats frågan
om en eventuell sänkning av den inkomstgräns, vilken
avskär från rätten till moderskapspenning.

Enligt beredningens mening skulle den närmast till hands liggande möjligheten
att vidtaga besparingar otvivelaktigt vara att avstänga de bättre
ställda barnaföderskorna från rätten till moderskapspenning genom att sänka
den nuvarande inkomstgränsen av 2,500 kronor. Beredningen anför, under
åberopande av en uppgjord sammanställning (sid. 5 i prop.) över de inkomster
(taxerade belopp), vilka inom olika ortsgrupper och för olika familjetyper
svara mot ett beskattningsbart belopp av 2,500 kronor, att av sammanställningen
framginge, att även personer i rätt goda ekonomiska omständigheter
kunde erhålla moderskapspenning. Hjälpformen vore sålunda icke
enbart förbehållen dem, som under vanliga förhållanden vore beroende av
samhällets hjälpverksamhet. Beredningen beräknar att vid en sänkning av
inkomstgränsen till 2,000 kronor skulle uppstå en besparing av 125,000 kronor,
vid en sänkning till 1,500 kronor en besparing av 325,000 kronor och
vid en sänkning till 1,000 kronor en besparing av 600,000 kronor, allt för år
räknat. Enligt beredningens uppfattning vore en måttlig sänkning av inkomstgränsen
möjlig utan att de sociala konsekvenserna bleve alltför allvarliga.
Sänkningen skulle nämligen — anför beredningen — främst gå ut över
sådana inkomsttagare, som befunne sig i relativt goda omständigheter. Beredningen
framhåller emellertid, att det vore tänkbart, att man därigenom
skulle komma att träda för nära det syfte, för vilket hjälpformen tillkommit,
nämligen det befolkningspolitiska.

Besparingsberedningen framhåller härefter, att den andra besparings -

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

5

möjlighet, som stöde till buds beträffande moderskapspenningen, vore e n
minskning av moderskapspenningens belopp. Detta alternativ
anser sig emellertid beredningen på anförda skäl (prop. sid. 9) icke
kunna förorda.

Såsom ett tredje alternativ har besparingsberedningen härefter framhållit
möjligheten att helt indraga moderskapspenningen
och hänvisa de hjälpbéhövande att i stället göra ansökan om mödrahjälp.
Denna möjlighet — anför beredningen — torde i ett för staten hårt ansträngt
ekonomiskt läge vara förtjänt av särskild uppmärksamhet, eftersom det här
icke blott vore möjligt att uppnå besparingar genom att sänka hjälpens effektivitet
utan även genom att åstadkomma en billigare administration av hela
den ifrågavarande hjälpverksamheten.

Besparingsberedningen har härefter framlagt vissa beräkningar rörande de
besparingar, som skulle vinnas, därest moderskapspenningen avskaffades,
dels för den händelse man samtidigt höjde mödrahjälpens maximibelopp från
300 kronor till 375 kronor, dels ock för den händelse man icke vidtoge någon
ändring med avseende å mödrahjälpen. Under angivna förutsättning av en
höjning av mödrahjälpens maximibelopp har beredningen räknat med en
nettobesparing av 1,640,000 kronor. Bibehålies maximibeloppet beräknas ytterligare
besparingar å omkring 850,000 kronor. Under denna förutsättning
skulle alltså uppkomma en total besparing å i runt tal 2,500,000 kronor. Beredningen
betonar emellertid, att en dylik besparing skulle vinnas genom
att beskära standarden för de allra fattigaste. Då en sådan åtgärd måste ur
social synpunkt anses betänklig, har beredningen för sin del förordat det förslag,
som innebär, att — samtidigt med avskaffandet av moderskapspenningen
— mödrahjälpens maximibelopp höjes till 375 kronor.

Över besparingsberedningens förslag hava yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,
av socialstyrelsen efter hörande av samtliga mödrahjälpsnämnder
samt av statskontoret, socialvårdskommittén, 1941 års befolkningsutredning
och (Svenska sjukkasseförbundet. Pensionsstyrelsen, som berett
styrelserna för de 28 erkända centralsjukkassorna tillfälle att yttra sig i ämnet,
har redogjort för innehållet i till pensionsstyrelsen inkomna yttranden
från 25 av sagda sjukkassestyrelser. Rörande innehållet i angivna yttranden
hänvisar utskottet till propositionen (sid. 11—19).

Departementschefen har anfört följande:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har besparingsberedningen
beträffande moderskapspenningen framlagt flera alternativa förslag, därvid
beredningen för sin del förordat ett alternativ, som innebär, att moderskapspenningen
skulle avskaffas, medan i stället mödrahjälpens maximibelopp
skulle böjas från 300 till 375 kronor. Med anledning härav vill jag framhålla,
att moderskapspenningen och mödrahjälpen äro två skilda hjälpformer, vilka
icke böra sammanblandas med varandra. Moderskapspenningen, som tillkommit
av befolkningspolitiska skäl, har till syfte att täcka de med barnsbörden
förenade kostnaderna och utgår i princip till samtliga mödrar, som
icke genom medlemskap i erkända sjukkassor tillförsäkrat sig ersättning för
dessa kostnader — låt vara att det av statsfinansiella skäl befunnits lämpligt
att från rätten till moderskapspenning utesluta vissa högre inkomstkategorier.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

I motsats härtill avser mödralijälpen att bereda understöd åt sådana mödrar,
som i anledning av barnsbörden äro i uppenbart behov därav, eller med andra
ord de ekonomiskt sämst ställda mödrarna. Här träder det socialpolitiska
motivet i förgrunden. Någon ekonomisk fördel av ett sammanförande av
hjälpformerna synes mig icke möjlig att vinna. Jag vill under dessa omständigheter
tillstyrka, att de båda hjälpformerna bibehållas åtskilda.

Ej heller kan jag ansluta mig till det av besparingsberedningen alternativt
framlagda förslaget om sänkning av den inkomstgräiis, som avskär från rätten
till moderskapspenning. Mot en dylik åtgärd talar redan den omständigheten
att denna gräns blivit nedsatt så sent som den 1 juli 1940.

Lika litet är det mig möjligt att biträda det av besparingsberedningen själv
avstyrkta alternativet örn en minskning av moderskapspenningens belopp.
Mot en sådan minskning kan med styrka åberopas den inträdda prisstegringen,
som medfört en icke önskvärd och betydande sänkning i moderskapspenningens
realvärde.Med hänsyn till de överväganden, vilka för närvarande
pågå inom 1941 års befolkningsutredning, synes mig å andra sidan tidpunkten
ej nu vara inne att föreslå en höjning av moderskapspenningens belopp.

Jag utgår därför från att bestämmelserna rörande moderskapspenningen
tills vidare skola lämnas orubbade.

Förut har jag avstyrkt en höjning av mödrahjälpens maximibelopp i samband
med avskaffande av moderskapspenningen. Jag vill emellertid icke förneka,
att enligt min åsikt den inträdda prisfördyringen i och för sig skulle
kunna motivera en höjning av sagda maximibelopp. Med hänsyn därtill att
för närvarande mödrahjälp i allmänhet utgår med belopp avsevärt understigande
maximibeloppet och att därför utrymme för höjning av understöden
inom ramen av gällande bestämmelser finnes, vill jag dock icke nu framlägga
förslag i sådan riktning. Jag räknar därvid med att mödrahjälpsnämnderna
vid bestämmande av understödsbeloppen i de särskilda fallen skola taga vederbörlig
hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som ägt rum.

Förslag rörande mödrahjälpstandvården.

Ienav besparingsberedningen utarbetad promemoria angående
folktandvården har beredningen vidare framlagt förslag om inskränkningar
i omfattningen av den nu utgående mödrahjälpstandvården. Beredningen föreslår,
att mödrahjälpstandvården begränsas att till art och omfattning utgå
i enlighet med de föreskrifter, som meddelats i förordningen den 3 juni 1938
(nr 360) om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader
m. m. I denna förordning stadgas, att kommun, som anvisar medel för
bidrag till obemedlade vuxna personers kostnader för tandbehandling av
vissa närmare angivna slag, erhåller ersättning av staten med hälften av kostnaderna.
De slag av tandvård, för vilka statsbidrag i nämnda ordning kan
utgå, äro 1) behandling, som erfordras till avhjälpande av akuta tandbesvär;
2) uttagning av tänder, som ej kunna eller böra bevaras; 3) andra kirurgiska
ingrepp, som ej utan olägenhet kunna uppskjutas; 4) nödvändig behandling
av tänder, som böra bevaras; 5) behandling av tandköttssjukdomar och
andra inflammationer i munhålan; 6) röntgenundersökningar, som befinnas
nödvändiga; samt 7) tandvård på medicinska grunder enligt intyg av tjänste -

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

7

läkare. I fråga om tandvård åt mindre bemedlade vuxna personer gälla
samma bestämmelser med undantag av dels att statsbidrag ej utgår i annat
fall än då behandlingen innefattar fullständig munsanering, dels ock att bidraget
icke utgår med högre belopp än 25 procent av den del av kostnaden
för i ett sammanhang utförd behandling, som överstiger 30 kronor.

Såsom material vid tandvård, för vilken avgift helt eller delvis erlägges
av kommunen med bidrag av statsmedel, få ädla metaller och porslin ej
komma till användning.

Beredningen förutsätter, att mödrahjälpsmedel böra utgå jämväl för den
del av kostnaden, som enligt förordningen skulle utgått från kommunen.

Beredningen finner det lämpligt, att särskilda bestämmelser i ämnet införas
i nämnda förordning, därvid bestämmelser även borde meddelas rörande
ersättningens storlek. Härom uttalar sig beredningen sålunda.

Staten hade i fråga om annan social tandvård (krigsfamiljebidragskungörelsen,
Sv. förf.-sami 322/1940 § 15) föreskrivit, att bidrag ej finge utgå
med högre belopp än som motsvarade ersättning enligt taxan för folktandvård.
Även mödrahjälpstandvården borde enligt besparingsberedningens åsikt
i princip lämnas efter nämnda taxa. Givetvis skulle inom område, där folktandvårdspoliklinik
vöre anordnad, vederbörande utan undantag hänvisas
till sådan. På platser åter, där folktandvård ännu icke anordnats, skulle statens
bidrag till mödrahjälpstandvård, där det visade sig omöjligt erhålla tandvården
efter folktandvårdstaxan, tills vidare få utgå efter högst »pensionsstyrelsens
taxa».

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle — anför beredningen — mödrahjälpstandvården
komma att begränsas till en behandling, som motsvarade
de ur hälsovårdssynpunkt nödvändigaste ingreppen, alltså en sanering av
munhålan. En dylik åtgärd vore också enligt besparingsberedningens uppfattning
en given förutsättning för att protesbehandling skulle tillkomma. 1
många fall torde väl därefter vederbörande av kosmetiska skäl fullfölja behandlingen
till »fullständig sanering». Där fullständig behandling vore betingad
av medicinska grunder, skulle dock bidrag utgå även till protesbehandling.
Dock måste i så fall tydliga direktiv utfärdas till tjänsteläkarna, i vilken
omfattning dylik behandling kunde anses sakligt befogad.

Besparingsberedningen beräknar att, därest beredningens förslag realiserades,
de årliga utgifterna för mödrahjälpstandvården skulle kunna nedbringas
med omkring 500,000 kronor och att detta skulle kunna ske utan att det
väsentliga i mödrahjälpens sociala syfte äventyrades.

I anledning av besparingsberedningens ifrågavarande förslag hava y 11-r a uden avgivits av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen. Innehållet i
dessa yttranden finnes återgivet i propositionen å sid. 24—27.

Departementschefen har i ämnet anfört följande:

Vid bedömande av föreliggande fråga anser jag mig böra fästa^ ett mycket
stort avseende vid den ståndpunkt, som intagits av den för hälsovården i vårt
land närmast ansvariga centrala myndigheten. Denna myndighet har framhållit,
att hos kvinnan under graviditet kan inträda en tandförstöring, som
verkar nedsättande på hennes allmänna hälsotillstånd till skada icke blott för
henne själv utan även för hennes barn under amningstiden.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

Det måste därför vara ett betydelsefullt samhällsintresse, att mödrarnas
tänder ägnas en omsorgsfull vård. I synnerhet måste detta beaktas under
rådande befolkningspolitiska situation.

Besparingsberedningens förslag går bland annat ut på att den tandvård,
som bestrides av mödrahjälpsmedel, i regel icke skulle få avse fullständig
munsanering ävensom att vid sådan vård protesbehandling blott undantagsvis
skulle få äga rum. Förslaget har avstyrkts av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen.
Enligt vad jag inhämtat har detsamma vidare varit föremål för
dryftande vid den av socialstyrelsen under hösten 1941 anordnade konferensen
med representanter för mödrahjälpsnämnderna i riket, därvid förslaget
enhälligt avvisades.

Den besparing, som skulle vinnas vid ett bifall till beredningens förslag,
synes icke stå i rimlig proportion till de risker för folkhälsan, som förslagets
genomförande skulle föra med sig.

På grund av det anförda anser jag mig icke kunna tillstyrka beredningens
förslag. Jag utgår därför från att gällande författningsbestämmelser i ämnet
skola lämnas orubbade och vill icke heller i övrigt ifrågasätta någon principiell
ändring med avseende å ifrågavarande tandvårdsverksamhet. I likhet med
besparingsberedningen finner jag det emellertid lämpligt, att i den planerade
handboken rörande mödrahjälpsverksamheten understrykes vikten av att
tandbehandlingen kommer till stånd på ett så tidigt stadium som möjligt.

Förslag rörande kristillägg till de erkända sjukkassorna.

I skrivelse den 11 september 1941 har svenska sjukkasseförbundet hemställt,
att från och med år 1941 måtte — utöver det nu utgående sjukdagsbidraget
till de erkända sjukkassorna — av statsmedel utgå ett kristillägg
med 50 öre per sjukdag, därvid kristillägget skulle utgå för varje sjukdag,
för vilken sjukdagsbidrag utginge. Förbundet har tillika hemställt om ett tilllägg
av statsmedel till moderskapsbidraget avsett att täcka av dyrtiden föranledda
merkostnader för barnsbörden.

I en den 5 november 1941 dagtecknad skrift har Karlskrona stads erkända
sjukkassa instämt i sjukkasseförbundets hemställan dock att sjukkassan ansett,
att det föreslagna kristidstillägget av 50 öre per sjukdag borde utgå
oberoende av om sådant fall förelåge att för närvarande sjukdagsbidrag utginge
eller ej.

I anledning av dessa framställningar hava utlåtanden avgivits av pensionsstyrelsen
och socialvårdskommittén. Sedan sjukkasseförbundet beretts tillfälle
att yttra sig över förenämnda utlåtanden har jämväl förbundet inkommit
med yttrande i ärendet. Beträffande innehållet av nämnda utlåtanden hänvisas
till propositionen, sid. 28—37.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Den prisstegring, som inträtt under de senaste åren, har medfört att
de förmåner, som medlemmarna i de erkända sjukkassorna tillförsäkrat
sig, i allmänhet blivit otillräckliga. Då man av skäl, som närmare utvecklats
av pensionsstyrelsen, icke har att räkna med att denna olägenhet skall
avhjälpas genom åtgöranden från de enskilda sjukkassemedlemmama eller
från sjukkassorna, torde det bliva nödvändigt, att staten träder hjälpande
till genom beviljande av ett särskilt kristillägg.

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

9

Kristillägget synes blott böra utgå å sjukpenningen och ej å andra sjukkassemedlemmarna
tillkommande förmåner. Vidare torde det ej böra ifrågakomma,
att — såsom svenska sjukkasseförbundet föreslagit — kristillägget
får utgå till samtliga sjukkassemedlemmar utan åtskillnad. Ett dylikt generellt
tillägg synes knappast i och för sig tillräckligt motiverat och skulle dessutom
åsamka statsverket synnerligen höga kostnader. Jag förordar därför,
att endast de sjukkassemedlemmar, vilka hava försörjningsskyldighet mot
barn, skola bliva berättigade att erhålla kristillägg. Med en dylik begränsning
skulle tillägget i stort sett reserveras för de kategorier, beträffande vilka
det största hjälpbehovet föreligger. Samtidigt skulle möjlighet vinnas att
utan alltför stor kostnad för statsverket lämna en någorlunda effektiv hjälp.

Delade meningar hava framkommit rörande det belopp, varmed — därest
angivna utgångspunkter godtagas — kristillägget bör få utgå. Medan pensionsstyrelsen
föreslagit, att tillägget skall utgå med 50 öre för sjukdag,
därest sjukkassemedlemmen har ett eller två barn och med 1 krona för sjukdag,
därest medlemmen har mer än två barn, har socialvårdskommitténs
majoritet, som principiellt avvisat tanken på kristillägg men föreslagit att,
därest likväl kristillägg infördes och tillägget graderades med hänsyn till
barnantalet, tillägget bör få utgå med 40 öre för varje barn och sjukdag,
dock sammanlagt högst med 2 kronor för varje sjukdag. Till pensionsstyrelsens
förslag hava anslutit sig sjukkassenämnden, tre reservanter inom socialvårdskommittén
och — i sitt senaste yttrande — även sjukkasseförbundet.
Enligt mitt förmenande kan det av socialvårdskommitténs majoritet framlagda
förslaget icke genomföras utan att samtidigt särskilda bestämmelser utfärdas
till förhindrande av överförsäkring. Detta synes emellertid icke lämpligen
nu böra ske. Frågan om överförsäkring är nämligen för närvarande
föremål för prövning inom socialvårdskommittén i samband med spörsmålet
rörande en omläggning av hela sjukförsäkringsväsendet och ett meddelande
av bestämmelser rörande överförsäkring skulle därför kunna komma att föregripa
en blivande sjukkassereform. Med hänsyn därtill anser jag mig icke
kunna förorda sistnämnda förslag. Jag ansluter mig i stället i denna del till
pensionsstyrelsens förslag, vilket lärer kunna realiseras utan särskilda föreskrifter
till förekommande av överförsäkring och vilket överhuvud har den
fördelen att vara enklare och av mera begränsad räckvidd.

Även beträffande de närmare förutsättningarna för erhållande av kristning
biträder jag pensionsstyrelsens förslag. Sålunda förordar jag, att tillägg
får utgå blott för barn under 15 år samt endast för barn, som äro boende hos
vederbörande sjukkassemedlem. Att inskränka rätten till kristillägg till medlemmar,
vilkas inkomst icke överstiger visst belopp, synes mig på av pensionsstyrelsen
anförda skäl icke lämpligt. Vidare bör tillägg icke utgå för
andra sjukdagar än sådana, för vilka enligt gällande bestämmelser sjukdagsbidrag
erhålles. Kristilläggen böra, på sätt pensionsstyrelsen tänkt sig, utbetalas
av lokalsjukkassorna, därvid dock viss kontroll från centralsjukkassornas
sida torde bliva erforderlig. För den händelse sjukkassemedlem tillhör
tva erkanda sjukkassor bör från vardera kassan utgå ett kristillägg motsvarande
hälften av det belopp, som skulle utgått, därest medlemmen blott
tillhört en sjukkassa.

För de utbetalade kristilläggen böra sjukkassorna erhålla ersättning av
statsverket i samma ordning, som gäller beträffande det för närvarande utgående
statsbidraget till sjukkassorna, dock att statens kostnader för kristdlägget
torde böra gäldas från ett särskilt anslag rubricerat kristillägg till

oJr™ ^01ina'' Kostnadema torde för år räknat kunna uppskattas till omkring
2,500,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19*2. G sami. Nr 109—170. 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

Kristillägg torde böra få utgå från och med den 1 oktober 1942 och tills
vidare. Närmare bestämmelser i ämnet torde efter förslag av pensionsstyrelsen
böra utfärdas av Kungl. Majit.

Anslagsberäkningar.

Mödrahjälp i form av understöd utan återbetalning sskyldighetm.
m.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat upptaget med 6,500,000 kronor.
Anslagsbelastningen för sistförflutet budgetår utgjorde 7,374,015 kronor.

För nästa budgetår föreslås — under förutsättning av oförändrade grunder
för utbetalande av mödrahjälp — en höjning av anslaget till 7,500,000
kronor. Höjningen sammanhänger väsentligen med den allmänna prisstegringen.

Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat upptaget med 100,000 kronor.
Anslagsbelastningen under de två sistförflutna budgetåren 1939/40 och 1940/
41 utgjorde 111,252 och 102,415 kronor.

Med hänsyn till en förväntad ytterligare nedgång i belastningssiffran har
anslaget för nästa budgetår begränsats till 80,000 kronor.

Bidrag till sjukkassor.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat upptaget med 18,400,000 kronor.

Pensionsstyrelsen har uppgivit, att utgifterna å anslaget för innevarande
budgetår förväntades uppgå till i runt tal 19,645,000 kronor, huvudsakligen
beroende därpå, att medlemsanslutningen, tvärt emot vad som antagits vid
anslagsberäkningen, icke visat någon nedgång. För nästa budgetår har styrelsen
— med utgångspunkt på en uppskattning av dels det sannolika medlemsantalet
i sjukkassorna vid utgången av åren 1941 och 1942, dels sjuktalen
under dessa båda år och dels omfattningen av på åren belöpande utgifter
inom kassorna för sjukvårdsersättning och moderskapshjälp — uppskattat
medelsbehovet till i runt tal 19,800,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

Mot pensionsstyrelsens förslag rörande uppskattningen av ifrågavarande
medelsbehov har jag i stort sett icke något att invända. Dock synas mig
styrelsens kalkyler genomgående vara hållna i underkant. Bland annat har
styrelsen räknat med ett mycket lågt sjuktal och -— vid beräkningen av utgifterna
för moderskapshjälp — med en ovanligt ringa födelsefrekvens. Med
hänsyn härtill och i betraktande därav att — såsom styrelsen framhållit —
för löpande budgetår är att förutse en tämligen betydande överbelastning å
det för ändamålet anvisade anslaget, anser jag mig böra förorda, att det av
styrelsen för nästa budgetår ifrågasatta anslagsbeloppet något avrundas uppåt
och beräknas till 20,000,000 kronor

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

11

Krist ill äg g till sjukkassor.

Enligt Kungl. Maj:ts i det föregående berörda förslag skulle från och med
den 1 oktober 1942 tills vidare till vissa medlemmar av de erkända sjukkassorna
få utgå kristillägg, vilka tillägg skulle utbetalas av sjukkassorna
men gäldas av statsmedel. Kostnaderna för ändamålet, som för år uppskattats
till omkring 2,500,000 kronor, skulle bestridas från ett särskilt anslag,
rubricerat kristillägg till sjukkassor.

Kostnaderna för ifrågavarande kristillägg ha av departementschefen -—-med hänsyn till den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna samt de föreskrifter rörande statens ersättande av utbetalade
tillägg, som äro avsedda att gälla — för nästa budgetår beräknats
till omkring 1,000,000 kronor. Anslaget för ändamålet har upptagits såsom
ett förslagsanslag.

Moderskapspenning.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat upptaget med 4,150,000 kronor.

För nästa budgetår bär departementschefen — under förutsättning av
oförändrade bestämmelser rörande moderskapspenning — beräknat det för
ändamålet erforderliga anslaget till 4,000,000 kronor.

Utskottets yttrande och hemställan.

Av de olika möjligheter till besparingar beträffande moderskapspenningen,
som besparingsberedningen redogjort för i sin promemoria, har beredningen
förordat, att densamma avskaffas och att i stället mödrahjälpen höjes med
det belopp om 75 kronor, med vilket moderskapspenningen utgår. I likhet
med departementschefen vill utskottet emellertid framhålla, att dessa två
hjälpformer tillkommit av olika skäl och icke böra sammanblandas med
varandra. Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att
den inkomstgräns, som avskär från rätten till moderskapspenning, icke bör
sänkas, detta så mycket hellre som denna gräns nedsatts så sent som den
1 juli 1940.

I fråga om mödrahjälpen bör även enligt utskottets mening vid bestämmande
av understödsbeloppen i de särskilda fallen vederbörlig hänsyn tagas
till ökningen i levnadskostnaderna.

På de skäl, departementschefen anfört, kan utskottet icke heller tillstyrka
besparingsberedningens förslag i fråga om begränsning av den tandvårdsverksamhet,
som bedrives med mödrahjälpsmedel. Utskottet vill emellertid
framhålla, att mödrahjälpsnämnderna böra tillse, att här ifrågavarande klientel
besöker folktandvårdspoliklinik i de distrikt, där sådana kliniker finnas
inrättade, och eljest övervaka att behandlingskostnaderna i görligaste
mån nedbringas.

I fråga om sjukkassorna har prisstegringen föranlett behov av ett sär -

12

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

skilt kristillägg, Det av departementschefen framlagda förslaget till sådant
stöd torde böra godtagas.

Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar ha icke föranlett erinran från utskottets
sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
såsom förslagsanslag anvisa

a) till Mödrahjålp i form av understöd utan återbetalnings
skyldig het m. m. 7,500,000 kronor;

b) till Avsättning till fonden för lån till mödrahjålp 80,000
kronor;

c) till Bidrag till sjukkassor 20,000,000 kronor;

II. medgiva, att kristillägg till sjukkassor må utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 15 maj 1942 förordade grunder;

III. för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte
huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisa

a) till Kristillägg till sjukkassor 1,000,000 kronor;

b) till Moderskapspenning 4,000,000 kronor.

Stockholm den 9 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Gränebo, Torsten Ström, Sven Larsson, Karl Magnusson, friherre De Geer,
Gustaf Karlsson, Björkman, Ekströmer och Holmbäck; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Mårtensson, Åqvist, Lindholm,
Lundberg i Hälsingborg och Eriksson i Frägsta.

428135. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.