Statsutskottets utlåtande Nr lil.

1

Nr lil.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1942 kl. 4 e. m.

«

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
anslag för budgetåret 191^2/^3 till avlöningar vid de
allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

(2:a avd.).

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
118, 124 och 183 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna
för budgetåret 1942/43

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 28,700,000
kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
ett anslag av 14,000 kronor;

dels ock till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,350,000
kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 176, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6 mars
1942, föreslagit riksdagen att

1. besluta, att kvinnliga lärjungar må från och med läsåret 1942/43 erhålla
tillträde till gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg;

2. besluta, att samrealskolan i Boden skall från och med budgetåret
1942/43 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt ombildas
till högre samläroverk med fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium
under förutsättning, att Bodens stad åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor
eller motsvarande kontant ersättning samt bostad för minst en vaktmästare
ävensom förbinder sig att bevilja ett engångsanslag av minst 5,000 kronor
till bestridande av kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen
och utvidgning av biblioteket; skolande sagda ombildning tillgå sålunda, att
under första året upprättas första ringen av det fyraåriga latin- och det
treåriga realgymnasiet och sedan ytterligare en ring per år av vardera gymnasielinjen,
till dess gymnasiet är i sin helhet färdigbildat på båda linjerna;

Bihang till riksdagens protokoll 19//2. 6 sami. Nr lil.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3. godkänna av chefen för ecklesiastikdepartementet angivna ändringar i
personalförteckningen för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1942/43;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning
— tills vidare under budgetåret 1942/43, då för realskolestadiet avsedd
ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning; 5.

godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa
ett förslagsanslag av 28,650,000 kronor;

7. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag av 26,000 kronor;

8. till Vissa kostnader för student- och realexamina för budgetåret 1942/43
anvisa ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

9. å personalförteckningen för de tekniska läroverken från och med budgetåret
1942/43 uppföra ytterligare en lektorstjänst;

10. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de tekniska
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

11. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett
förslagsanslag av 1,371,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr L. A. Björklund väckt motion
(II: 275), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att Hässleholms kommunala
gymnasium förstatligas från och med budgetåret 1942/43 i enlighet
med de av skolöverstyrelsen angivna grunderna;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar S. Edin och L. Tjällgren (I: 215) och den andra inom andra kammaren
av herrar K. Mäler och B. Stattin (II: 292), vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit efter förnyat
övervägande av frågan örn inrättande av ett statligt gymnasium i Sollefteå
ville för 1943 års riksdag framlägga förslag i ärendet;

dels ock en inom andra kammaren av herr L. Lindahl m. fl. väckt motion
(II: 18), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla örn utredning beträffande möjligheterna till att mindre bemedlade
studiebegåvade barn från landsbygden erhålla statlig hjälp för genomgående
av realskola.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas, i den mån desamma ej framgå av det följande, till motionerna
II: 275,1: 215 och II: 18.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3

I. Ifrågasätta särskilda besparingsåtgärder.

1. Undervisningsskyldigheten för lektorer, adjunkter
och ämneslärarinnor.

Gällande bestämmelser m. m.

I § 133 läroverksstadgan finnas föreskrifter meddelade beträffande omfattningen
av läroverkslärares undervisningsskyldighet. Enligt mom. 2 är
sålunda lektor skyldig meddela undervisning 20—24 veckotimmar. Är lektorns
tjänstgöring till någon del förlagd till andra klasser av realskolan än
den högsta eller till lyceets tre lägre kretsar, skall dock den sålunda stadgade
undervisningsskyldigheten ökas på sådant sätt, att de nyssnämnda
minimi- och maximitalen ökas med en timme för varje fullt femtal veckotimmar,
varunder läraren bestrider tjänstgöring på nämnda stadium.

Adjunkt eller ämneslärarinna är enligt nyssnämnda moment skyldig meddela
undervisning under 24—30 undervisningstimmar i veckan. Har läraren
sin tjänstgöring till någon del förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet
eller lyceets tre högre kretsar, skall han äga åtnjuta den nedsättning i undervisningsskyldigheten,
som följer därav, att nyssnämnda minimi- och maximital
minskas med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren
bestrider undervisning på nämnda stadium. Vid bestämmande av lärarens
undervisningsskyldighet skall iakttagas, att den beräknas lika med den, som
normalt åligger lektor, därest tjänstgöringen till en omfattning av minst 18
veckotimmar är förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet eller lyceets
tre högre kretsar.

Enligt mom. 5 av § 133 skall i den undervisningsskyldighet, som åligger
lärare, ingå även vissa särskilda åligganden såsom granskning av lärjungarnas
skriftliga arbeten, laborationsredogörelser och herbarier, handledning av lärjungarna
i deras i § 9 föreskrivna enskilda arbete och medverkan vid ledning
av lärjungarnas i § 20 omförmälda friluftsverksamhet, förrättande av morgonandakt
samt uppdrag att vara föreståndare för institution och att i övrigt
vårda undervisningsmateriel.

Enligt mom. 6 bestämmes inom de i mom. 1—4 stadgade gränserna och
med iakttagande av övriga i § 133 givna föreskrifter för varje särskild lärare
undervisningstiden med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen
av den tid, som erfordras för fullgörande av de i mom. 5 omförmälda
särskilda åliggandena.

Förutom i övrigt stadgad tjänstgöringsskyldighet åligger det enligt mom. 7
varje lärare att, i den mån förhållandena det påkalla, efter av rektor uppgjord
fördelning utöva uppsikt vid skrivningar och övriga lärjungarnas arbeten
å läroverket ävensom att under raster, morgonandakt eller eljest, då sådant
kan påfordras, lämna rektor nödigt biträde vid tillsynen över lärjungarna.

För lärare, vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk för lärarkandidaters
handledning, ävensom för lärare, som fått sig ålagt ett avsevärt drygare
arbete av den art, som i mom. 5 omförmäles, eller annat därmed jämförligt
arbete, må slutligen enligt mom. 9, där förhållandena sådant medgiva,
de i inom. 2 stadgade lägsta timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens
medgivande med mera än två undervisningstimmar i veckan.

4

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Måttet av den undervisning, som uttages av de enskilda lärarna, är av
betydelse för beräkningen av det erforderliga antalet icke-ordinarie lärare;
en ökning av undervisningsskyldigheten medför minskat behov av anslag till
grundavlöfimgar till icke-ordinarie lärare.

Vid beräkningen av behovet av medel för sistnämnda ändamål har medeltjänstgöringstiden
för lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor plägat tagas
till utgångspunkt. Före ikraftträdandet av 1937 års lönereglering
för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter
hade en medeltjänstgöringstid av 21 undervisningstimmar i veckan
för lektorer samt 26 för adjunkter och ämneslärarinnor tagits till utgångspunkt
vid anslagsberäkningarna. I samband med nämnda lönereglering ansågs
medel tjänstgöringstiden böra höjas med % veckotimme för envar av
nämnda lärarkategorier.

I ''propositionen nr 154 till 1940 års lagtima riksdag föreslogs,
att anslagsberäkningarna skulle grundas på en sådan tillämpning av gällande
bestämmelser angående lektorers, adjunkters och ämneslärarinnors undervisningsskyldighet,
att medel tjänstgöringen för läsåret 1940/41 utsträcktes
med en halv undervisningstimme i veckan (alltså till för lektor i genomsnitt
22 veckotimmar och för adjunkt i genomsnitt 27 veckotimmar).

Riksdagen (skrivelse nr 264) biföll Kungl. Maj:ts förslag under uttalande
av att förhållanden kunde uppkomma — särskilt genom inkallelser i vidgad
omfattning av lärare till militärtjänstgöring — vilka påkallade längre gående
åtgärder med avseende å tjänstgöringsskyldigheten än de sålunda beslutade;
vid sådant förhållande borde det vara öppet för Kungl. Maj:t att ytterligare
provisoriskt utsträcka tjänstgöringsskyldigheten.

Frågan om en än ytterligare ökning av undervisningsskyldigheten för ifrågavarande
lärargrupper upptogs till behandling även vid 1941 års riksdag.
I sina anslagsäskanden diskuterade skolöverstyrelsen möjligheterna att
vidtaga än längre gående besparingsåtgärder vid läroverken. Överstyrelsen
ansåg sig dock icke kunna tillstyrka några generella sådana åtgärder. Enligt
överstyrelsens beräkning skulle en ytterligare ökning av undervisningsskylheten
medföra följande minskning av lärår- och anslagsbehovet:

Höjning i
veckotimmar

Minskat lärarbehov

Minskat anslagsbehov

Allmänna

läroverk

Högre kom-munala läro-anstalter

Summa

Allmänna

läroverk

Högre kom-munala läro-anstalter

Summa

V...........

45

5

50

247,000

79,000

326,000

1

88

33

121

482,000

180,000

662,000

1 v»..........

130

53

183

713,000

277,000

990,000

I 19^1 års åttonde huvudtitel (sid. 177) föreslogs ingen höjning av undervisningsskyldigheten.
I detta hänseende anförde departementschefen bland
annat följande:

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

5

En ytterligare höjning av undervisningsskyldigheten försämrade icke undervisningsresultatet
under förutsättning, att gränsen för lärarnas förmåga att
prestera en fullgod undervisning icke därigenom överskredes. Ur denna synpunkt
och under nämnda förutsättning vore en höjning av undervisningsskyldigheten
icke ägnad att i samma grad som övriga diskuterade besparingsåtgärder
ingiva betänkligheter. Vid bedömandet av lämpligheten av en sådan
åtgärd finge emellertid även hänsyn tagas till den skärpning av arbetslösheten
bland lärarna — till icke oväsentlig del vållad av de redan vidtagna
besparingsåtgärderna — som skulle bli följden därav. För egen del hade jag
kommit till den uppfattningen, att ytterligare åtgärder i denna riktning med
hänsyn härtill icke för det dåvarande borde tillrådas.

RiJcsdagen (skrivelse nr 196) uttalade, att, så länge dåvarande överskott
på lärare bestode, åtgärder i syfte att ytterligare höja ämneslärarnas undervisningsskyldighet
knappast torde vara att tillråda. I den mån arbetslösheten
på detta område avvecklades, komme frågan emellertid i annat läge
och torde då böra upptagas till förnyat bedömande. Riksdagen erinrade om
det uttalande i förevarande ämne, som gjordes av 1940 års lagtima riksdag
i dess skrivelse nr 264, vartill riksdagen hänvisade.

Besparingsberedningens förslag.

Besparingsberedningen har — under förutsättning att det allmänna statsfinansiella
läget ansåges påkalla en begränsning av statens utgifter för skolväsendet
— föreslagit, att beslut utverkades örn en utökning av lektorernas,
adjunkternas och ämneslärarinnornas vid de allmänna läroverken undervisningsskyldighet
med i genomsnitt en veckotimme, dock att vid denna öknings
genomförande skälig hänsyn toges till de synpunkter angående arbetslöshet,
som framhållits i det föregående.

Genom en dylik utökning av undervisningsskyldigheten vid de allmänna
läroverken torde — sedan den fullt genomförts — kunna vinnas en årlig
kostnadsbesparing av omkring 590,000 kronor.

Till stöd härför har beredningen anfört bland annat:

Besparingsberedningen ansåge, att arbetslöshetssynpunkter icke borde få
föranleda, att spörsmålet örn lärarnas undervisning;sskyldighet nu undanskötes.
Härför talade icke endast statsekonomiska skäl. Det måste därjämte
betraktas såsom ett allmänt intresse — ej minst för den studerande ungdomen
och för dem, som stöde inför valet av levnadsbana — att, såvitt möjligt,
klarhet skapades om det framtida behovet av nyrekrytering på lärarbanan.
Bestämmande härför vore givetvis i första hand dels den omfattning, det
alllmänna ansåge sig kunna giva åt det högre skolväsendet, och dels den
arbetsprestation, som ansåges böra uttagas av varje enskild lärare.

Tungan av lärarens arbete utanför lektionsrummet och av lektionsundervisningens
krävande natur måste anses vara väl uppvägd av för lärarkåren
speciella förmåner i andra avseenden. I och för sig vore det givetvis önskvärt,
att alla tankar på en utökad undervisningstid för lärarna kunde avvisas.
Därest detta av andra skäl icke läte sig göra, syntes emellertid en jämförelse
mellan lärarnas och övriga tjänstemäns normala arbetsbörda icke rimligen

6

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

kunna åberopas såsom ett stöd emot en måttlig ytterligare ökning av lärarnas
genomsnittliga tjänstgöringstid.

Men även dylika jämförelser förutan syntes det under viss förutsättning
icke orimligt med en måttlig ytterligare ökning av lärarnas undervisningsskyldighet.
Förutsättningen skulle vara, att alltfort i huvudsak hittillsvarande
möjligheter till nedsättning av den enskilde lärarens tjänstgöring bibehölles.
Somliga lärare belastades nämligen med skrivlag och andra liknande
s. k. särskilda åligganden i en utsträckning, som skäligen borde föranleda en
mycket avsevärd minskning av lektionsundervisningen. Stundom kunde därjämte
med hänsyn till lärarens ålder eller eljest fysiska och psykiska uthållighet
en tämligen betydande nedsättning i hans undervisningsskyldighet vara
rationell även ur allmän ekonomisk och pedagogisk synpunkt. Nämnda förutsättning
förelåge, även om medelundervisningstiden höjdes, därest samtidigt
lärarnas maximitjänstgöringstid ökades. I den mån de statsfinansiella förhållandena
påkallade en minskning av kostnaderna för skolundervisningen,
syntes under angivna förutsättning det vara också sakligt möjligt och rimligt
med en höjning av medeltjänstgöringstiden för ifrågavarande ämneslärare
med upp till en veckotimme. För att kunna bibehålla nuvarande minimital
i de för lärarna gällande latituderna (för lektor 20 och för adjunkt 24 veckotimmar)
erfordrades samtidigt höjning av maximitjänstg öring stiden med upp
till 2 veckotimmar. Detta skulle i praktiken medföra, att av de lärare, som
icke i särskilt stor utsträckning belastades med s. k. särskilda åligganden,
och av dem, som stöde i sin fulla arbetskraft, en ökad arbetsprestation finge
uttagas. Detta syntes — örn man ville se till realiteter — icke orimligt. Det
borde framhållas, att en ökning av 2 veckotimmar icke utgjorde mer än i
genomsnitt 15 minuters ökad daglig lektionstid.

Vad besparingsberedningen ifrågasatt angående höjning av maximitalen i
latituderna med 2 veckotimmar behövde — under i övrigt oförändrade förhållanden
— icke innebära, att lärarna i någon större utsträckning komme
att åläggas en undervisning, motsvarande det höjda maximitalet i den för
läraren gällande latituden. Endast i relativt få fall förekomme nämligen för
närvarande uttagande av maximiundervisnin g stiden och detta komme vid
ett genomförande av vad ovan ifrågasatts icke att ske i större utsträckning
än hittills.

De enbart eller övervägande å lågstadiet tjänstgörande lärarna hade i avsevärt
mindre utsträckning än de på högstadiet tjänstgörande ålagts tjänstgöring,
motsvarande de högsta eller näst högsta timtalen i respektive timtalslatituder.
Detta förhållande vore såtillvida anmärkningsvärt som omfattningen
av de s. k. särskilda åliggandena torde vara mindre på nämnda stadium
än på högstadiet. Man torde med fog kunna ifrågasätta, om icke just
beträffande denna grupp lärare en ökad tjänstgöring kunde uttagas utan
större olägenheter. En skälig bedömningsgrund härför syntes vara, att normalt
den lärare, som icke i större omfattning belastades av s. k. särskilda
åligganden, skulle bestrida maximitjänstgöring inom den för honom gällande
latituden. Med utgångspunkt härifrån skulle övriga lärare åläggas en i förhållande
till de särskilda åliggandena reducerad undervisningsskyldighet. Nu
gällande grunder i fråga örn medel tjänstgöringstid möjliggjorde ett bestämmande
av den enskilde lärarens undervisningsskyldighet så, att denna, i fråga
örn adjunkterna, icke i något fall uppnådde det absolut högsta timtalet (30
veckotimmar) och beträffande samtliga lärarkategorier endast i förhållandevis
liten utsträckning motsvarade de högsta och näst högsta timtalen i respektive
latituder.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

7

I vilken mån vid bedömandet av lärarnas undervisningsskyldighet hänsyn
borde tagas även till dem, som avsåge att inträda på lärarbanan, torde
kunna bedömas på olika sätt. Någon sådan hänsyn till de studerandes intressen
torde emellertid icke i någon väsentligare mån ha tagits på andra
områden. Efter en övergångstid hade i stället en anpassning skett.

Av väsentlig betydelse torde dock vara att behovet av en dylik anpassning
bleve klarlagt utan dröjsmål; svårigheterna i samband med en omläggning
av den tänkta levnadsbanan minskade icke vid en omläggning först sedan
studierna pågått en längre tid eller rent av avslutats. Såsom inledningsvis
framhållits, syntes därför förekomsten av viss arbetslöshet bland läraraspirantema
icke kunna få föranleda till att spörsmålet örn lärarnas undervisningsskyldighet
ej nu ånyo upptoges till behandling. Det måste sålunda
betraktas såsom ett allmänt intresse — ej minst för den studerande ungdomen
och för dem, som stöde inför valet av levnadsbana — att, såvitt möjligt,
klarhet skapades om det framtida behovet av nyrekrytering på lärarbanan.

Ett principavgörande beträffande lärarnas undervisningsskyldighet under
den framtid, som nu torde kunna närmast överblickas, torde därför få anses
påkallat. Såsom ett särskilt spörsmål torde därvid få betraktas frågan om
den takt, i vilken en eventuell utökning av undervisningsskyldigheten skulle
genomföras. Därest, såsom i det föregående diskuterats, medelundervisningstiden
skulle utsträckas med en veckotimme, kunde därför — örn arbetslöshetssynpunkter
och andra liknande omständigheter ansåges påkalla
det — genomförandet ske etappvis, exempelvis med en halv veckotimme
från och med läsåret 1942—1943 och med återstoden ett eller annat år
senare.

Yttranden m. m.

Statskontoret har tillstyrkt besparingsberedningens förslag örn ökning av
undervisningsskyldigheten.

Skolöverstyrelsen, vilken inhämtat yttranden från lärarorganisationer, rektorer,
lärarkollegier m. fl., har avstyrkt besparingsberedningens förslag. Av
överstyrelsens utlåtande inhämtas bland annat följande:

Överstyrelsen betonade, att läroverkslärarnas tjänstgöring varit föremål
för en utökning vid två tillfällen under de senaste åren, nämligen 1937 och
1940, i båda fallen med vardera % veckotimme. Den förstnämnda ökningen
hade avsett att åstadkomma en lämplig avvägning av läroverkslärarnas och
övriga statstjänstemäns löner med hänsyn till deras arbete. Ökningen år
1940 hade skett, emedan i rådande brydsamma tid en större arbetsprestation
av statstjänstemännen måste utkrävas. Denna ökning torde sålunda få
anses vara av provisorisk natur. Det läge därför nära till hands att uppfatta
besparingsberedningens förslag som en kristidsåtgärd, detta bland annat
med hänsyn till att en slutlig avvägning av läroverkslärarnas arbete relativt
nyligen skett. Även om intet fullt tydligt uttalande därom förelåge i besparingsberedningens
promemoria, syntes dock tendensen vara att skapa en
bestående ökning av tjänstetiden.

Huvudfrågan för besparingsberedningen hade varit omfattningen av lärarnas
tjänstgöring. Den av besparingsberedningen tillämpade metoden för
beräkning av denna syntes ej övertygande.

8

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Därtill komme, att besparingsberedningen tagit mycket ringa hänsyn till
såväl arten som omfattningen av det arbete, som åvilade lärarna utom lektionstiden.

Till lärarnas s. k. särskilda åligganden hörde, enligt § 133 mom. 5 läroverksstadgan,
granskning av lärjungarnas skriftliga arbeten, laborationsredogörelser
och herbarier, handledning av lärjungarna i deras enskilda arbete,
medverkan vid deras friluftsverksamhet, förrättande av morgonandakt
samt uppdrag att vara institutionsföreståndare. Härtill komme vissa andra
uppdrag, såsom klassföreståndarskap, medbedömning av examensskrivningar,
fackbedömning av uppsatser, uppdraget att vara huvudlärare, skyldighet
att deltaga i kollegier och konferenser. Förberedelsearbetet till lektionstimmarna
måste också beaktas.

Dessutom vore att märka, att med en till synes ringa ökning av undervisningstiden
följde automatiskt ett större arbete för läraren i form av t. ex.
ytterligare ett skrivlag, ännu en klassavdelning, kanske i ett nytt ämne,
och under alla förhållanden ett ökat förberedelsearbete.

Men även på annat sätt hade lärarens arbetsbörda förstorats på olika
sätt alltsedan tillkomsten av 1928 års läroverksstadga. Med denna stadga
hade följt krav på ökad effektivitet i undervisningen över huvud taget, antalet
skolskrivningar hade ökats och det enskilda arbetet införts. Dessutom
hade stadgats obligatorisk friluftsverksamhet under lärarnas ledning. Vidare
hade under senare år antalet elever i de olika klassavdelningarna kraftigt
ökat.

Ett huvudmotiv för undervisningsskyldighetens ökning syntes besparingsberedningen
den omständigheten vara, att den föreskrivna maximitjänstgöringen
relativt sällan uttoges av lärarna. Snarare borde härav en
slutsats av motsatt slag ha dragits; varför maximitjänstgöringen så sällan
kommit till användning berodde på den omständigheten, att de flesta lärare
vore så belastade med särskilda åligganden, att rektorerna vore synnerligen
tveksamma, när det gällde att av dem taga ut den högsta möjliga tjänstgöringen.

Att de högsta timtalslatituderna förhållandevis mera sällan uttoges av
lärare på lågstadiet, hade besparingsberedningen funnit anmärkningsvärt så
till vida, som omfattningen av de särskilda åliggandena enligt dess uppfattning
vore mindre på detta stadium än på högstadiet, varför det ifrågasattes,
örn icke just av denna lärarkategori utan större olägenheter skulle
kunna uttagas en ökad tjänstgöring. Någon bevisföring för detta påstådda
förhållande hade emellertid ej förebragts; ej heller hade föregående utredningar
i saken kommit till något liknande resultat. Överstyrelsen vore för
sin del av den uppfattningen, att den mera omfattande tjänstgöringen på
lågstadiet vore väl avvägd i förhållande till högstadiets och att någon ökning
av den förra icke borde ifrågakomma.

Över huvud taget funne överstyrelsen angeläget konstatera, att läroverkslärarens
arbete borde bedömas särskilt med hänsyn till sin kvalitet och sin
fostrande betydelse. Att lägga enbart kvantitativa synpunkter på lärarnas
arbete folie sig alltid svårt, för att icke säga omöjligt. Varje ytterligare belastning
av lärarens arbetsbörda måste med nödvändighet framkalla risken
för en försämring av lärarens kvalitativa arbete, orsaka en mera formell
och summarisk behandling av hans uppgifter och förminska hans möjligheter
till individuell kontakt med eleverna liksom till den moraliska fostran av
dem.

Vid övervägandet av lämpligheten att öka undervisningsskyldigheten för

Statsutskottets utlåtande Nr lil. 9

lärare kunde överstyrelsen icke underlåta att ta särskild hänsyn till den
bland de yngre, obefordrade liirarna rådande arbetslösheten.

De synpunkter, som överstyrelsen tidigare anlagt på problemet om lärarnas
arbetslöshet, gällde allt fortfarande. Enligt av överstyrelsen genom
extralärarbyrån sammanställda uppgifter hade höstterminen 1941 antalet
av de på extralärarbyrån anmälda lärarna med akademisk examen men
utan provår, vilka icke kunnat helterminsplaceras, varit 187, av vilka
visserligen 10 erhållit anställning vid folkhögskola. Härvid medräknades endast
de, som haft minst 1 termins tjänstgöring. Inräknades även de, vilka
haft under 1 termins tjänstgöring eller ingen tjänstgöring alls, stege antalet
till 334. Vid a/2 timmes ökning av undervisningsskyldigheten och därav
följande indragning av 46 tjänster samt med hänsyn dessutom tagen till 15
indragna nybörjarklasser och ökning av tjänstgöringen för lärare i klassiska
språk i enlighet med besparingsberedningens förslag, komme 74 tjänster
att indragas läsåret 1942—1943. Vid ännu % veckotimmes ökning ett följande
år stege antalet än mera.

Läsåret 1942—1943 beräknades 130 tjänster bli lediga genom befattningshavares
avgång samt 38 tillkomma genom läroverksorganisationens
tillväxt. Då 10 beräknade nybörj aravdelningar enligt besparingsberedningens
beräkning bortfölle och mot dessa 10 avdelningar svarade ungefär 11
lärartjänster, skulle tjänsternas antal bli 157; från detta tal borde dragas
de 74 ovan nämnda indragna tjänsterna.

Sålunda återstode 83 tjänster att tillsätta, under det att antalet arbetslösa
redan för närvarande uppginge till 334.

Departementschefens yttrande.

Departementschefen har för egen del anfört:

Frågan örn ämneslärarnas undervisningsskyldighet, behandlad såväl i samband
med 1937 års lönereglering som av 1940 och 1941 års riksdagar, har nu
ånyo blivit aktuell genom det förslag i ämnet, som framlagts av besparingsberedningen.
Detta förslag innebär, att principbeslut nu skulle fattas örn
höjning av ämneslärarnas undervisningsskyldighet med i genomsnitt en veckotimme,
varvid dock vid bestämmandet av takten för höjningens genomförande
skälig hänsyn skulle tagas till arbetslöshetssynpunkten.

Såsom förut erinrats, är lektors undervisningsskyldighet bestämd till 20—
24 veckotimmar, adjunkts och ämneslärarinnas till 24—30 veckotimmar.
Inom dessa gränser uttages av den enskilde läraren en undervisningsskyldighet,
som bestämmes med hänsyn tagen till bland annat det arbete, som kräves
vid sidan av lektionstimmarna. I medeltal uttages för närvarande av lärare
på högstadiet 22 och av lärare på lågstadiet 27 undervisningstimmar. Det förtjänar
påpekas, att den genomsnittliga tjänstgöringstid, som sålunda faktiskt
uttages, sammanfaller med medelvärdet av den undervisningsskyldighet, som
enligt läroverksstadgan åligger lektor respektive adjunkt och ämneslärarinna.

När det gäller att bedöma den uppkomna frågan örn en ytterligare höjning
av tjänstgöringsskyldigheten, må först konstateras, att en tjänstgöring av i
medeltal 21 ''/c veckotimmar på gymnasiestudiet och 26 !å veckotimmar på
realskolestadiet år 1937 ansågs skälig och rättvis med hänsyn till den då
beslutade löneregleringen. Redan denna avvägning innebar en höjning med
1/2 veckotimme. Sedan dess har i samband med de år 1940 beslutade besparingsåtgärderna
för den högre skolundervisningens vidkommande vidtagits

10

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

en ny höjning med % veckotimme. Den sistnämnda avvägningen befanns
skälig med hänsyn till de ökade krav i fråga om den enskilde statstjänstemannens
arbetsprestation, som det inträdda krisläget ansågs motivera.

Vid de gjorda avvägningarna av medel tjänstgöringens omfattning har
man syftat till att ernå en såvitt möjligt rättvis proportion mellan lärares
och övriga med dem jämförliga statstjänstemäns arbetsbörda. Givet är
dock, att en med matematisk noggrannhet genomförd avvägning aldrig kan
åstadkommas, enär de ifrågavarande arbetsprestationerna svårligen kunna
uttryckas i sinsemellan jämförbara mått. Varje försök att evalvera en lärares
samlade arbetsbörda i arbetstimmar måste alltid ge ett i viss mån godtyckligt
resultat. Av samma skäl kan det sägas vara missvisande att uttrycka
en byråtjänstemans samlade arbetsbörda med en hänvisning till den dagliga
tjänstgöringsskyldigheten på tjänsterummet. Av det anförda torde följa, att
de hittills gjorda avvägningarna icke kunna åberopas såsom definitiva, liksom
ock, att den av besparingsberedningen förebragta utredningen lika litet som
den däremot riktade kritiken kan sägas vara ägnad såsom underlag för ett
avgörande, som skulle kunna göra anspråk på att utgöra en i allo rättvis
avvägning. Vad som från båda sidor anförts synes mig dock någorlunda klart
visa å ena sidan, att en mera betydande höjning av den genomsnittliga
tjänstgöringen för närvarande icke rättvisligen kan ifrågasättas, men å andra
sidan, att en tillfällig höjning med exempelvis en halv eller en veckotimme
icke kan sägas vara i och för sig orimlig under förhållanden, då av den enskilde
måste krävas en större arbetsprestation än som under normala förhållanden
uttages.

Då jag i fjol vid anmälan av de allmänna läroverkens anslagsbehov diskuterade
lämpligheten av att under nuvarande förhållanden ytterligare höja
läroverkslärarnas undervisningsskyldighet, framhöll jag, att vid bedömandet
av denna fråga hänsyn måste tagas till den skärpning av arbetslösheten bland
lärarna — till icke oväsentlig del vållad av de redan vidtagna besparingsåtgärderna
— som skulle bli följden därav. Jag förklarade mig ha kommit
till den uppfattningen, att ytterligare åtgärder i denna riktning med hänsyn
härtill icke för det dåvarande borde tillrådas. Jag stödde mig därvid på rapporter
från skolöverstyrelsens extralärarbyrå, enligt vilka i mitten av september
1940 registrerats icke mindre än 295 läraraspiranter, vilka icke kunnat
beredas ens tillfällig anställning. Enligt vad jag inhämtat utgjorde motsvarande
antal läraraspiranter hösten 1941 288. Redan dessa siffror synas mig
visa, att här föreligger ett arbetslöshetsproblem, vilket icke kan förbises,
och det är icke osannolikt, att den verkliga arbetslösheten är större än vad
de angivna talen ge vid handen. Frågan härom kommer emellertid att närmare
belysas av arbetsmarknadskommissionen, som anmodats att verkställa
en mera ingående undersökning av arbetslöshetens omfattning och karaktär
och därmed förknippade spörsmål. Innan resultatet av denna undersökning
föreligger, anser jag mig icke kunna förorda genomförandet av åtgärder, som
kunna vara agnade att mera avsevärt skärpa arbetslösheten, även om vissa,
icke obetydliga besparingar på anslagen under åttonde huvudtiteln därigenom
skulle kunna vinnas. En höjning av ämneslärarnas medel tjänstgöring med %
veckotimme skulle, på sätt skolöverstyrelsen erinrat, minska lärarbehovet
enbart vid de allmänna läroverken med icke mindre än 46 heltidstjänstgörande
lärare.

Med hänsyn till det nu anförda har jag funnit mig icke böra tillstyrka
genomförandet av en höjning av ämneslärarnas medeltjänstgöring för nästa
budgetår.

Statsutskottets utlåtande Nr lill

11

Såsom i det föregående erinrats, intog 1941 års riksdag i förevarande fråga
den ståndpunkten, att så länge ett överskott på lärare bestode, åtgärder i
syfte att ytterligare höja ämneslärarnas undervisningsskyldighet knappast
vore att tillråda. I den mån arbetslösheten på detta område avvecklades,
komme emellertid frågan enligt riksdagens mening i ett annat läge och syntes
då böra upptagas till förnyat bedömande. Av den i ärendet verkställda utredningen
och enligt vad departementschefen understrukit föreligger här alltjämt
ett arbetslöshetsproblem av icke oväsentlig omfattning. Med hänsyn
härtill anser sig utskottet för närvarande icke böra tillstyrka, att läroverkslärarnas
undervisningsskyldighet utökas. Utskottet vill likväl framhålla, att
en höjning av den nuvarande tjänstgöringsskyldigheten enligt utskottets
uppfattning icke torde medföra sådana olägenheter, att en åtgärd i dylik
riktning i och för sig bör anses utesluten. För utskottet har såsom ovan
nämnts arbetslöshetssynpunkten nu varit utslagsgivande. Utskottet anser
liksom fjolårets riksdag, att ett förnyat övervägande av tjänstgöringsskyldighetens
omfattning bör äga rum sedan det konstaterats, att arbetslösheten
bland läroverkslärarna reducerats i sådan utsträckning, att hänsyn till denna
faktor icke vidare anses behöva tagas av statsmakterna vid frågans bedömande.

2. Begränsning av antalet nybörjaravdelningar.

Kungl. Majit plägar varje år medgiva rätt för skolöverstyrelsen att under
nästpåföljande läsår, utan hinder av den av 1927 års riksdag bestämda planen
för läroverksorganisationen, fatta beslut örn uppdelning av klass, ring eller
krets i parallellavdelningar, varvid dock tillfälliga parallellavdelningar icke
må upprättas i första klassen av realskolan eller första ringen av gymnasiet,
där sådana parallellavdelningar icke upprättats redan det innevarande läsåret.
Kungl. Majit har därvid tillika förklarat sig vilja, på framställning av
överstyrelsen, meddela tillstånd att upprätta dylika parallellavdelningar i de
fall, där eljest ett större antal inträdessökande kunna förväntas bli avvisade
från berörda klass och ring.

Antalen nybörjaravdelningar i realskolan, gymnasiet och lyceet under läsåren
1933/42 framgå av nedanstående sammanställning:

Läsår.

Nybörjaravdelningar.

1933— 1934

1934— 1935

1935— 1936

1936— 1937

1937— 1938

1938— 1939

1939— 1940

1940— 1941

1941— 1942

433

448 (+15)
470 (+22)
481 (+11)
492 (+11)
507 (+15)
533 (+26)
520 (—13)
529 (+ 9)

Frågan om en begränsning i besparingssyfte av antälet nybörjaravdelningar
i läroverken upptogs omkring årsskiftet 1939/40.

V ts kottet.

12

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Skolöverstyrelsen anförde sålunda i samband med frågans behandling i
början av 1940, att en ökad stränghet vid prövning av behovet av nya avdelningar
syntes vara ett lämpligare medel att begränsa nybörjaravdelningarnas
antal än en höjning av elevantalet i avdelningarna. En tillfällig begränsning
av lärjungeintagningen finge anses försvarlig med hänsyn till rådande
statsfinansiella förhållanden.

I ''propositionen 1940 L: 154 anförde jag, att det icke syntes kunna vålla
större olägenheter att för läsåret 1940—1941 begränsa antalet nybörjaravdelningar
till det i och för sig betydande antal, som för det dåvarande funnes,
så mycket mindre, som det vore troligt, att de då rådande extraordinära förhållandena
skulle komma att medföra en minskad tillströmning till den högre
skolundervisningen.

Riksdagen gjorde icke någon erinran mot vad sålunda anförts. För budgetåret
1940/41 föreskrevs som följd härav, att nybörjaravdelningarna icke
finge i antal överstiga de under budgetåret 1939/40 befintliga. Antalet nybör
jära vdelningar budgetåret 1940/41 blev i verkligheten lägre, icke blott
emedan vissa kategorier inträdessökande på grund av tidsläget avstått från
läroverksutbildning utan sannolikt även emedan avgörandet i många fall
uppsköts ett år. För budgetåret 1941/42 har slutligen föreskrivits, att det
totala antalet nybörjaravdelningar icke må överstiga 525 eller, därest särskilda
omständigheter därtill föranleda, 533. Verkliga antalet nybörjaravdelningar
för innevarande budgetår är 529.

Besparing sberedning en har föreslagit, att antalet nybörjarklasser vid de
allmänna läroverken under de närmaste budgetåren begränsas med minst 15
i förhållande till det nuvarande, d. v. s. till högst 514. Motsvarande begränsning
borde ske vid motsvarande kommunala läroanstalter. Kostnadsbesparingen
enbart i fråga om lärarlöner har av beredningen uppskattats till minst
100,000 kronor under första året och därefter till successivt stigande belopp.
Inom beredningen har dock jämväl den meningen framförts, att slutlig ståndpunkt
till denna fråga lämpligen borde tagas först i sammanhang med en
allmännare prövning av till undervisningsväsendet hörande spörsmål.

Stegringen vore i icke ringa grad en följd av att numera även flickor mottoges
i läroverken.

Den successivt ökande tillströmningen till läroverken hade mångenstädes
väckt betänkligheter även ur andra synpunkter än de statsekonomiska. Det
syntes därför naturligt, att detta spörsmål aktualiserats, när jämväl starka
skäl av statsfinansiell art talade för en begränsning.

Att under nuvarande förhållanden — med hänsyn såväl till ungdomens
möjligheter att vinna utkomst på de s. k. lärda banorna som till statsfinansiella
förhållanden — låta läroverksorganisationen fortfarande undergå en
successiv utsvällning syntes varken nödvändigt eller försvarligt. Tvärtom
syntes nyssnämnda och andra omständigheter tala för en viss begränsning
därav. En återgång till läroverksorganisationen budgetåret 1938/39 skulle
sålunda innebära en väsentlig minskning av antalet nybörjaravdelningar eller
med 25. Några avgörande skäl torde knappast kunna åberopas för att vad
som i förevarande avseende varit tillräckligt nämnda budgetår icke skulle
kunna accepteras nu och under de närmaste åren, särskilt som den av en be -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

13

gränsning föranledda årliga kostnadsbesparingen successivt skulle stiga till
mycket betydande belopp.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket med hänsyn till vad skolöverstyrelsen
i förevarande avseende anfört i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
och i betraktande av de för närvarande obegränsade möjligheterna att
vid statsunderstödda privatläroverk erhålla utbildning, svarande mot den vid
de statliga läroverken meddelade, måste hysa vissa betänkligheter mot en
starkare begränsning av antalet nybörjaravdelningar. I nuvarande läge skulle
statskontoret för sin del vilja stanna vid att ifrågasätta, att antalet dylika
avdelningar för budgetåret 1942/43 fixerades till vad som för närvarande
gällde eller 525. Därest en ytterligare reduktion befunnes böra vidtagas,
syntes den i första rummet böra drabba gymnasiet. Anledning funnes nämligen
till antagande att utbildningen av studenter i vårt land vore större än
som ur synpunkten av ett strängt nödvändigt rekryteringsbehov vore oundgängligt.

Skolöverstyrelsen, som beräknat antalet nybörjara vdelningar för nästa
läsår vid ostörd utveckling till 540, har för egen del avstyrkt beredningens
ifrågavarande förslag:

Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1942 överstege
med sju antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Ökningen folie
helt på realskolans nybörjaravdelningar.

Om en utrymmesspärr verkligen kunde tvinga de utestängda över till
andra banor, skulle en måttlig ransonering av bildningstillfällena helt visst
icke vara att alltför mycket beklaga. Förväntningarna därutinnan kunde
dock icke ställas högt. Från flera länder och icke minst från vårt eget hade
man redan riklig erfarenhet av spärranordningar av detta slag. De hade
grundligt studerats bland annat av de sakkunniga för utredningar rörande
tillströmningen till de intellektuella yrkena. Det hade därvid framgått, att
de avvisade aspiranterna vanligen icke efter första försöket avstode från den
tillämnade studiebanan utan vid nästa tillfälle återkomme med förstärkta
meriter. Med litet uthållighet hade de i regel förr eller senare framgång.
Spärren vållade visserligen tidsförlust och kostnader för den enskilde, men
dess bestående gallringseffekt vore vanligen obetydlig. Verkningarna inskränkte
sig i stort sett till de fall, där den sökandes ekonomiska studieunderlag
vore mycket klent.

En utrymmesspärr vid inträdet till gymnasiet skulle huvudsakligen innebära
en ransonering av studietillfällena på den redan nu starkt utnyttjade
reallinjen. Efter all sannolikhet skulle den verka på exakt samma sätt som
de spärranordningar de sakkunniga undersökt. En lärjunge, som utan exceptionellt
vackra studieresultat i realskolan önskade tillträde till den treåriga
reallinjen, måste för att forcera spärren använda sommaren till att komplettera
sin realexamen. Örn han likväl misslyckades, kunde han anslå ytterligare
ett år till komplettering eller söka inträde på latinlinjen, måhända utan
verklig håg för språkstudier, eller övergå till privatläroverk. En avvisad inträdessökande
till fyraårig reallinje kunde via realexamen söka inträde i treårigt
gymnasium eller med realexamen som merit nästa år förnya sin ansökan
till det fyraåriga realgymnasiet eller slutligen övergå till latinlinjen
eller till privatläroverk. Effektiv bleve gallringen endast i den mån de vid
läroverken avvisade kunde förskaffa sig inträde i näringslivet. Den måste
därför kompletteras med lämpliga åtgärder i avledande syfte.

14

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

En strängare ransonering av platserna i realskolans nybörjaravdelningar
torde på samma sätt komma att leda till en forcerad träning för inträdesprövningarna
till nybörjarklasserna. Där denna icke förde till målet, försenades
övergången till läroverken men inhiberades vanligen icke. De av
utrymmesskäl avvisade hade ju bestått i prövningen. Detta stärkte föräldrarna
i deras tro på barnens lämplighet för studier: barnen hade icke utgallrats
på grund av bristande studieförutsättningar utan fallit offer för godtyckliga
utrymmesrestriktioner. Med ännu ett års ansträngningar borde de
kunna taga hindret. Och nästa gång lyckades det verkligen också i regel.
Övergången till den femåriga realskolan skedde i sådana fall efter folkskolans
femte klass i stället för som under normala konkurrensförhållanden efter den
fjärde, övergången till den fyraåriga linjen efter folkskolans sjunde i stället
för efter dess sjätte klass. Tidsförlusten och kostnaderna vållade bekymmer
och skulle med säkerhet leda till täta klagomål från målsmanshåll.

Dylika synpunkter kunde ha sitt berättigande, men de utgjorde givetvis
icke bärande skäl för tillhandahållandet av en utbildning, av vilken samhället
icke hade behov. Till sist kan man icke undgå att jämväl ställa frågan,
huru långt det ur allmänt samhälleliga synpunkter kunde vara försvarligt att
vid läroverken mottaga dessa ständigt växande lärjungeskaror.

I fråga om realskolan syntes betänkligheterna ha mindre vikt än i fråga
örn gymnasiet. En normal årsklass i folkskolan kunde för närvarande uppskattas
till omkring 80,000 barn. Omkring 17,000 av dessa fortsatte studierna
i allmänna läroverk, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor eller
motsvarande enskilda läroanstalter. Detta vore ingalunda någon ringa kvot,
den uppginge till drygt 20 procent, men den torde icke vara större än i många
andra länder. I Tyskland skulle enligt numera gällande bestämmelser en
tredjedel av lärjungarna i fjärde folkskoleklassen obligatoriskt övergå till
mellanskolan.

I vårt land vöre den sjuåriga folkskolan numera folkskolans huvudtyp.
Skillnaden i tid mellan realskolan och folkskolans lärogång vore icke lika
framträdande som förut. Den allmänna bildningsstandarden hade höjts. Inhämtandet
av en realskolekurs uppfattades icke längre på samma sätt som
förr såsom en akt av intellektuell specialisering. Det vore en ganska naturlig
följd av denna utveckling, att realskolans lärjungenumerär ännu fortfore att
växa, ehuru folkskolans befunne sig i nedgång. Restriktionerna för upprättandet
av nybörjaravdelningar borde enligt överstyrelsens mening under dessa
förhållanden tills vidare icke göras strängare än att platstillgången någorlunda
svarade mot efterfrågan.

Större betänkligheter kunde man ur allmänna synpunkter hysa gentemot
en fortgående ansvällning av gymnasiet. Restriktionerna på detta skolstadium
skulle ha goda skäl för sig, om de kunde göras effektiva. Troligen kunde
de dock icke genomföras utan att en mycket besvärande stockning uppstode,
såvida de icke kombinerades med lämpliga åtgärder i avledande syfte. Enligt
direktiven för 1940 års skolutredning skulle denna bland annat undersöka,
huruvida icke en jämkning av realskolans bildningsmål skulle kunna minska
tillströmningen till gymnasierna och åvägabringa en för vårt lands förhållanden
lämpligare proportion mellan antalet realskoleutbildade och antalet studenter.
Möjligheterna att med skolans verksamhet förena yrkesorientering i
en eller annan form för de från skolan avgående skulle jämväl av utredningen
uppmärksammas. I avvaktan på de åtgärder 1940 års skolutredning till följd
av detta uppdrag kunde komma att föreslå, torde det vara lyckligast, att antalet
nybörjaravdelningar icke fixerades. Nya avdelningar borde efter Kungl.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

15

Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna upprättas, därest i annat fall ett
avsevärt antal inträdessökande måste avvisas. Jämväl under denna förutsättning
skulle antalet nybörjaravdelningar i gymnasiet enligt överstyrelsens
beräkningar sannolikt icke överstiga det år 1939 befintliga.

jDepartementschefen har för egen del anfört:

Det problem som besparingsberedningen i detta sammanhang upptagit
till diskussion, d. v. s. frågan om en begränsning av antalet nybörjaravdelningar
inom det allmänna högre skolväsendet, kan synas enkelt och lättlöst
till sin natur men är i själva verket på det närmaste förknippat med
organisatoriska spörsmål av principiell innebörd, som sätta det i centrum
av vårt lands skolorganisatoriska problem. En minskning av elevtillströmningen
till de allmänna läroverken kan jag icke anse obetingat eftersträvansvärd,
såvitt möjligheterna att vinna realskoleutbildning därigenom skulle
beskäras. Enligt min mening bör organisationen av undervisningsväsendet
givas en sådan utformning, att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas.
Detta skulle bidraga till en i sig önskvärd avlastning av gymnasierna.
Över huvud taget synes det mig uppenbart, att spörsmålet örn begränsning
av elevtillströmningen till läroverken och särskilt till lågstadiet inrymmer
frågor av sådan principiell betydelse, att detsamma — såsom även inom besparingsberedningen
framhållits — icke gärna kan rationellt lösas annat än
i samband med den allmänna översyn av vårt lands skolväsen, som anförtro
tts åt 1940 års skolutredning.

Jag är sålunda icke för närvarande beredd att tillstyrka en begränsning
av antalet nybörjaravdelningar på sätt inom besparingsberedningen föreslagits.
Jag förutsätter dock, att medgivande från Kungl. Maj:ts sida att
upprätta nya parallellavdelningar inom sådana avdelningar skall föregås av
en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande icke skall lämnas
annat än då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Vad jag sålunda anfört har i tillämpliga delar avseende jämväl å med de
allmänna läroverken jämförliga skolformer.

För budgetåret 1941/42 gäller, att antalet nybörjaravdelningar vid läroverken
icke må överstiga 525, eller, därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, 533. Verkliga antalet nybörjaravdelningar har innevarande budgetår
varit 529. Besparingsberedningen har i besparingssyfte föreslagit, att
under de närmaste budgetåren skulle vidtagas en begränsning av antalet
nybörjaravdelningar till högst 514. Statskontoret har ifrågasatt, att antalet
dylika avdelningar för budgetåret 1942/43 skulle fixeras till vad som för
närvarande gäller eller 525, medan skolöverstyrelsen för nästa läsår vid
ostörd utveckling beräknat antalet till 540. Departementschefen har för sin
del icke angivit något bestämt antal nybörjaravdelningar, men byggt sina
anslagsberäkningar på det av skolöverstyrelsen angivna antalet 540. Departementschefen
har i detta sammanhang framhållit, att han förutsatte, att
medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar
inom nybörjarklasserna skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att
sådant medgivande icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter
därtill föranledde.

Utskottet.

16

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet är icke berett att biträda departementschefens ifrågavarande
förslag, utan anser sig böra förorda, att liksom för närvarande är fallet en
viss bestämd gräns fastställes beträffande antalet nybörjaravdelningar. Enligt
utskottets mening torde de för innevarande budgetår gällande reglerna
böra i huvudsak upprätthållas jämväl under nästa budgetår. Utskottet förordar
i sådant avseende, att totala antalet nybörjaravdelningar bestämmes
till högst 525, eller, därest särskilda omständigheter därtill föranleda, 535.
I detta sammanhang vill utskottet i likhet med statskontoret framhålla, att
utbildningen av studenter i vårt land synes tendera till att bliva större än vad
ur rekryteringssynpunkt kan anses oundgängligen nödvändigt. Det är därför
i hög grad önskvärt, att ungdomen i största möjliga grad inriktas på de
praktiskt betonade utbildningsvägar, som inom vår nuvarande skolorganisation
stå till buds. Utskottet anser sig även i anslutning till vad departementschefen
i ärendet anfört böra framhålla angelägenheten av att 1940 års skolutredning
vid den allmänna översyn av vårt lands skolväsen, varmed utredningen
är sysselsatt, tager i betraktande erforderligheten av att undervisningsväsendets
organisation gives sådan utformning att rekryteringen av de
praktiska yrkena underlättas, vilket är ägnat att medföra önskvärd avlastning
av gymnasierna.

3. Undervisningsskyldighetens omfång i ämnena latin
och grekiska.

Besparingsutredningen har föreslagit, att frågan om att beträffande undervisningsskyldigheten
jämställa de första årens undervisning i latin och
grekiska med undervisning på lågstadiet upptages till närmare övervägande.

Adjunkt och ämneslärarinna vore skyldiga meddela undervisning under
24—30 timmar i veckan, dock att om tjänstgöringen till någon del vore
förlagd till högstadiet (realskolans högsta klass, gymnasiet eller lyceets tre
högre kretsar) läraren skulle äga åtnjuta den nedsättning i undervisningsskyldigheten,
som följde därav, att nyssnämnda minimi- och maximital
minskades med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren
bestrede undervisning på nämnda stadium. I huvudsak motsvarande
ökning (en på fem veckotimmar) ägde rum i lektorns undervisningsskyldighet,
när denne undervisade på lågstadiet.

Anledningen till ifrågavarande reduktions- och ökningsregler vore givetvis,
att lärarens undervisning ansåges bli kvalitativt mera krävande, sedan
eleverna i ett ämne passerat nybörjarstadiet.

Undervisningen i latin och grekiska begynte först i gymnasiet, i latin i
första och i grekiska i den näst högsta ringen.

Vissa skäl syntes därför tala för att ifrågavarande elementära undervisning
jämställdes med undervisning på lågstadiet samt att alltså adjunkt,
som fullgjorde denna undervisning, icke finge tillgodoräkna sig någon reduktion
av undervisningsskyldigheten och att lektorns undervisningsskyldighet
i motsvarande grad ökades.

Statskontoret har biträtt besparingsberedningens förslag och därjämte
ifrågasatt, huruvida icke undervisningsskyldigheten på gymnasiestadiet
borde utökas även i fråga örn andra ämnen än latin och grekiska.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

17

Skolöverstyrelsen har avstyrkt besparingsberedningens förslag.

Att latinundervisningen över huvud måste betecknas såsom undervisning
å högstadium, syntes överstyrelsen klart. Även de uttalanden, som
beträffande latinet förekomme i de metodiska anvisningarna, borgade för
riktigheten av denna uppfattning. Örn någon tvekan skulle hysas beträffande
första terminen i I4, måste överstyrelsen även i detta fall ställa sig avvisande
mot förslaget, då en sådan skillnad svårligen kunde preciseras och
genomföras.

Örn latinundervisningen sålunda borde likställas med undervisning å
högstadium, gällde detta i än högre grad örn grekiskan.

Även med hänsyn till svårigheterna att bereda anställning åt lärare i
klassiska språk — av 39 anmälda hade höstterminen 1941 endast 9 kunnat
beredas plats — samt med hänsyn till vad överstyrelsen anfört örn
arbetslöshetsproblemet avstyrkte överstyrelsen bestämt besparingsberedningens
initiativ i fråga om ökningen av undervisningsskyldigheten i klassiska
språk.

Departementschefen har för egen del yttrat:

Såsom förut erinrats bestämmes den enskilde lärarens undervisningsskyldighet
med hänsyn tagen bland annat till huruvida undervisningen fullgöres
på hög- eller lågstadiet, varvid fyra veckotimmars undervisning på
högstadiet anses motsvara fem veckotimmars undervisning på lågstadiet.
Besparingsberedningen har nu, utan att dock framlägga formligt förslag i
ämnet, till närmare övervägande framfört frågan, huruvida icke de första
årens undervisning på högstadiet i latin och grekiska skulle kunna jämställas
med undervisning på lågstadiet. Vad skolöverstyrelsen med anledning
härav anfört synes mig visa, att en sådan jämförelse icke gärna kan
göras annat än möjligen med avseende på den första terminens mera nybörjarmässiga
undervisning. Med hänsyn härtill och då jag i det föregående
av hänsyn till rådande arbetslöshet icke kunnat tillstyrka en allmän
höjning av medeltjänstgöringstiden för ämneslärare över huvud taget anser
jag mig icke heller böra förorda ett genomförande av den i detta sammanhang
ifrågasatta ändringen. Vid sådant förhållande finner jag mig icke heller
beredd att förorda statskontorets ännu längre gående förslag.

Utskottet ansluter sig till den ståndpunkt departementschefen intagit beträffande
förevarande spörsmål.

II. Vissa organisationsfrågor.

1. Kvinnliga lärjungars tillträde till läroverket i Majorna
i Göteborg m. m.

1938 års riksdag (skrivelse nr 210) medgav, att dåvarande västra realskolan
i Göteborg finge från och med budgetåret 1938/39 ombildas till ett
fullständigt högre allmänt läroverk för manliga lärjungar (benämnt läroverket
i Majorna) på så sätt, att en fyraårig latinlinje överflyttades dit från dåvarande
högre latinläroverket i Göteborg (numera Hvitfeldtska högre allmänna läro Bihang

till riksdagens protokoll lil//*!. 6 sami. Nr lil.

Utskottet.

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

V Ukottet.

verket) och en treårig linje från dåvarande högre realläroverket därstädes (numera
Vasa högre allmänna läroverk), varvid samtidigt en femårig realskollinje
finge överföras dit från sistnämnda läroverk.

Stadsfullmäktige i Göteborg ha gjort framställning örn att kvinnliga elever
måtte beredas tillträde till gymnasiet vid'' läroverket i Majorna.

Lärjungetillströmningen till det nyinrättade gymnasiet vid läroverket
hade icke svarat mot de beräkningar, som läge till grund för gymnasiets
inrättande. I fråga om realgymnasiet gällde, att dess första ring varje hösttermin
visserligen kunnat uppvisa en fulltalig eller nära nog fulltalig klass,
men att fulltaligheten nåtts endast därigenom, att läroverket mottagit alla
sökande, så snart dessa endast kunnat uppvisa föreskriven minimikompetens.
Såsom det under sådana förhållanden varit att vänta, hade en betydande
avgång av lärjungar ägt rum. Latingymnasiet uppvisade en ännu
svagare frekvens. Hösten 1940 hade sålunda endast intagits 5 lärjungar i
första ringen. Risk för indragning av latingymnasiet förelåge därför. Orsaken
till den svaga frekvensen syntes ligga i befolkningsförhållandena i läroverkets
rekryteringsområde.

Läroverkets behov av förbättrad lärjungerekrytering möttes av ett klart
allmänt behov av förbättrade studiemöjligheter för kvinnliga lärjungar på
gymnasialstadiet inom läroverkets rekryteringsområde. För de kvinnliga
lärjungarna på nämnda stadium stöde i Göteborg endast en statlig läroanstalt
till förfogande, nämligen högre allmänna läroverket för flickor, av
vars lärjungar omkring 24 procent bodde inom Majorna-läroverkets rekryteringsområde.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt, att kvinnliga lärjungar medgåves rätt att
vinna inträde på gymnasiet vid ifrågavarande läroverk.

Departementschefen har tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag under framhållande
av, att förslagets genomförande icke syntes medföra ökade kostnader
för staten.

Lärjungetillströmningen till ifrågavarande år 1938 för manliga lärjungar
inrättade högre allmänna läroverk synes icke hava svarat mot de beräkningar,
som legat till grund för organisationen av läroverkets gymnasium. Med hänsyn
till den hittillsvarande svaga elevfrekvensen på gymnasiet har utskottet
icke velat motsätta sig, att jämväl kvinnliga lärjungar beredes tillträde till
detsamma, varigenom gymnasiets kapacitet kommer att kunna utnyttjas på
ett mera tillfredsställande sätt än för närvarande är fallet. Så vitt nu kan
bedömas förefaller det som om en begränsning av läroverkets organisation
genom indragning av någon av de nuvarande gymnasielinjerna med visst
fog skulle kunna ifrågasättas. Härom borde enligt utskottets mening en
närmare undersökning komma till stånd, varvid samtidigt borde övervägas,
huruvida icke den eventuellt vid högre allmänna läroverket i Majorna frigjorda
gymnasielinjen borde komma något annat läroverk till godo, där
behov föreligger av en förstärkning av gymnasieorganisationen.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

19

2. Utvidgning av samrealskolorna i Hässleholm och Boden till
högre allmänna läroverk.

Hässleholms stad har hemställt om förstatligande av kommunala gymnasiet
därstädes. Tillika har Bodens stad anhållit om inrättande av ett statligt
gymnasium i Boden.

Skolöverstyrelsen har hemställt dels om förstatligande från och med budgetåret
1942/43 av kommunala gymnasiet i Hässleholm, dels om upprättande
från samma tidpunkt av ett gymnasium vid samrealskolan i Boden
med 4-årig latin- och 3-årig reallinje, i båda fallen successivt upprättade,
börjande med första ringen å såväl latin- som reallinjerna från nämnda tidpunkt.

Hässleholm. I samband med skolreformen år 1927 hade fattats
beslut örn ombildnmg av dundrande kommunala mellanskola till samrealskola.
Ar 193o hade stadsfullmäktige beslutat att upprätta ett kommunalt
gymnasium i anslutning till samrealskolan från och med läsåret 1935—1936.
Tran och nied vårterminen 1938 hade gymnasiet haft studentexamensrätt.
Gymnasiet hade fran budgetåret 1939/40 åtnjutit ett särskilt statsbidrag på

8,000 kronor per ar.

Hässleholm hade den 1 januari 1941 en folkmängd av 3,893 personer
Uymnasiets lar] ungeområde vore betydligt större. Skolöverstyrelsen hade
beraknat larj ungeområdets folkmängd den 1 januari 1938 till omkring 86 000
personer. ö

o ^äriungeantalet i samrealskolan och det kommunala gymnasiet vore läsaret
1941/42 289 respektive 85.

i^minsavgift till ett belopp av 120 kronor upptoges, samma belopp även
tor lärjunge fran annan ort. Befrielser och nedsättningar i dessa avgifter hade
torekommit i viss utsträckning.

. n?ia/ChnS bidrag ti.1,! gymnasiet hade successivt ökats och hade för budgetåret
1940/41 uppgått till över 36,000 kronor.

Överstyrelsen funné, att starka skäl talade för ett förstatligande av kommunala
gymnasiet i Hässleholm. Kristianstads län vore mindre väl ställt än
övriga län i fråga örn statliga gymnasier. Ett statligt gymnasium för länets
mellersta och nordvästra delar syntes därför väl motiverat. Behovet av ett
sadant gymnasium vöre fullt ådagalagt genom elevfrekvensen vid det kommunala
gymnasiet. Då detta frekventerades till mer än två tredjedelar av
larjungar fran andra orter, fyllde det ett behov icke blott för Hässleholms
stad utan även för en betydande landsbygd kring densamma.

Staden hade som skäl för sin hemställan bland annat anfört, att stadens
kostnader tor det kommunala gymnasiet, vilka från början beräknats till

cirka 16,000 kronor per år, oavlåtligt stigit för varje år och för läsåret 1940_

^41 uppgått till mer än dubbla nämnda belopp. Denna utveckling hade
medfört, att man starkt ifrågasatt ett nedläggande av gymnasiet. En sådan
utväg syntes överstyrelsen icke tilltalande. Nämnda förhållanden utgjorde
därför enligt överstyrelsens mening ett starkt skäl för ett statligt övertagande
av det kommunala gymnasiet.

Boden. I samband med 1927 ars skolreform hade därvarande kommunala
mellanskola förstatligats från och med den 1 januari 1928.

20

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Befolkningen hade den 1 januari 1941 utgjort 7,753 personer. Under senare
tid hade befolkningssiffran högst avsevärt stegrats på grund av förstärkningen
av de militära förläggningarna. Av ökningen 1930—1941, 1,323 personer,
komme icke mindre än 915 på perioden 1939—1941. Realskolans lärjungeområde
kunde utöver Bodens stad anses omfatta Överluleå tingslag, Älvsby socken
i Piteå och Älvsby tingslag samt delar av Jokkmokk, Råneå, Töre och
Nederkalix socknar. För ett eventuellt gymnasium hade man dessutom tidigare
kunnat räkna med en del av Piteå landskommun, Arvidsjaurs socken, återstoden
av Jokkmokks socken samt Gällivare, Jukkasjärvi och Karesuando
socknar. Detta gåve en befolkningssiffra på mellan 105,000 och 110,000
personer. Sedan läsåret 1939/40 funnes emellertid ett kommunalt gymnasium
i Kiruna, varför Jukkasjärvi och Karesuando socknar icke längre torde
böra medräknas.

Samrealskolans elevantal under de senare åren har varierat mellan 253
och 288.

Skolan hörde till de större realskolorna i landet. Under senare tid utgjorde
lärjungarna från landsbygden omkring fjärdedelen av hela lärjungeantalet.
Ett betydande antal lärjungar från Boden besökte gymnasierna i Luleå och
Haparanda, för läsåret 1941—1942 icke mindre än 72 stycken.

I det år 1940 avgivna betänkandet angående utvidgning av den statliga
gymnasieorganisationen framhävdes, att starka skäl kunde anföras för ett
högre allmänt läroverk i Boden. »Stadens karaktär av militär förläggningsort
jämte de statliga förläggningar och institutioner, som med anledning därav
blivit dit förlagda, kan anses medföra vissa förpliktelser för det allmänna att
sörja för en högre utbildningsanstalt för barnen till de tjänstemän, som fått sin
verksamhet förflyttad dit.» Den sakkunnige stannade likväl vid att icke tillstyrka
ett gymnasium i Boden. Att han trots de starka skäl, som talade för
ett gymnasium, intagit denna ståndpunkt, berodde på att enligt hans mening
Norrbottens län vore relativt väl tillgodosett med statliga gymnasier. Av
överstyrelsens utlåtande över sakkunnigbetänkandet framginge emellertid,
att den sakkunniges ståndpunkt sammanhängde med att han byggt på otillfredsställande
jämförelsekvoter länen emellan. Norrbottens län vore tvärtom
i hög grad missgynnat. Det intoge den 22 platsen bland länen. Endast 3 län,
däribland som redan nämnts Kristianstads, vore sämre ställda.

Någon tvekan om att ett statligt gymnasium vore berättigat, syntes därför
icke kunna råda.

Staden hade särskilt framhållit det stora antal elever från Bodens lärjungeområde,
som för närvarande måste hänvisas till läroverket i Luleå, samt den
ökning av antalet officerare och underofficerare, som på senare tid ägt rum
inom Bodens garnison. Kommendanten i Boden hade instämt i stadsfullmäktiges
synpunkter.

Statsverkets kostnader för upprättandet av ett statligt gymnasium i Hässleholm
lia beräknats under första året utgöra 26,831 kronor. Motsvarande
kostnader för ett gymnasium i Boden ha beräknats till 15,761 kronor. Sammanlagda
kostnaden skulle efter fullt genomförd organisation uppgå till respektive
88,866 och 97,138 kronor. Vid fullt genomförd organisation skulle hela
och under första året % av det nu utgående anslaget till kommunala gymnasiet
i Hässleholm, respektive 8,000 och 2,667 kronor, bortfalla.

1940 års skolutredning har yttrat, att den i ärendet förebragta utredningen
syntes ådagalägga, att starka skäl kunde anföras för den ifrågasatta utvidg -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

21

ningen av de båda realskolorna med statligt gymnasium. Ur de synpunkter,
som det skolutredningen lämnade uppdraget gåve, hade kommittén intet att
erinra mot skolornas ombildning till högre allmänna läroverk. Skulle emellertid
de statsfinansiella förhållandena förbjuda, att båda skolorna nu utvidgades
på föreslaget sätt, och medgiva ombildning av endast en läroanstalt,
syntes företräde böra givas åt samrealskolan i Boden.

Departementschefen har för egen del anfört:

I rådande statsfinansiella läge måste givetvis varje förslag örn utbyggnad
av läroverksorganisationen med nya gymnasier väcka starka betänkligheter.
Emellertid är det mycket vägande skäl, som föranlett återupptagande av
frågan örn förstatligande av det kommunala gymnasiet i Hässleholm.
Stadens årsutgifter för gymnasiet, vilka år 1935 beräknats till 16,000 kronor,
stego under budgetåret 1940/41 till närmare 37,000 kronor. Till följd
av de starkt stegrade kommunala utgifterna har fråga uppkommit om att
nedlägga gymnasiet. Skälen för förstatligande äro även i övrigt vägande, vilket
bland annat framgår därav, att staden placerats som den fjärde bland de sex
orter, där enligt förutnämnda sakkunnigförslag statliga gymnasier i första
hand borde upprättas. Av argumenten vill jag särskilt framhålla det höga
procenttalet för elever från landsbygden. Trots detta anser jag mig likväl
icke kunna för närvarande tillstyrka, att gymnasiet nu förstatligas. Då emellertid
ett ökat statligt stöd åt gymnasiet är starkt motiverat, vill jag i stället
föreslå, att det nuvarande understödet till gymnasiet, för närvarande 8,000
kronor, ökas med 12,000 kronor till 20,000 kronor. För detta ändamål bör
anslaget till understöd åt kommunala gymnasier — vartill jag längre fram
återkommer — höjas med nämnda belopp, 12,000 kronor.

Vad beträffar frågan om upprättande av ett gymnasium i Boden, vill
jag först erinra örn sakkunnigförslaget. Enligt detta förefunnes starka skäl
för utbyggande av samrealskolan i Boden till ett högre läroverk, nämligen statens
förpliktelser mot militärpersonalen, realskolans storlek, den höga kommunalskatten,
det stora och folkrika gymnasieområdet med ett betydande
realskolunderlag samt det synnerligen stora antalet Boden-elever vid gymnasierna
i Luleå och Haparanda. Som motskäl angåvos främst hänsynen till
andra landsdelar, då Norrbottens län vore relativt väl tillgodosett med statliga
gymnasier, och närheten till Luleå, där elevnumerären visserligen vore
stor men icke nödvändigtvis måste nedskäras. Den sakkunnige ansåg därför
tillräckliga skill ännu icke föreligga för upprättande av ett gymnasium i Boden
och medtog således icke staden bland de sex förut nämnda orterna. I stället
förordades ett upprättande av ett statligt gymnasium i Kiruna.

De skäl, som sålunda anförts mot inrättande av ett gymnasium i Boden,
ha bemötts av skolöverstyrelsen, sorn påpekat, att Norrbottens län i själva
verket vore illa lottat i fråga örn statliga gymnasier och att en avlastning av
läroverket i Luleå behövdes. Den omständighet, som enligt min mening måhända
starkast motiverar, att ett gymnasium trots tidsläget upprättas, alden
stora ökningen av Bodens garnison. Mycket synes mig tala för, att möjlighet
till högre undervisning berndes för barnen till de talrika statstjänstemän,
vilkas verksamhet måste förläggas lill denna ort. Det torde i detta sammanhang
även förtjäna erinras, att enligt den planerade nya försvarsordningen
de militära förbanden i Norrbotten komma att väsentligt utökas.

Jag tillstyrker på anfonia skid, att ett gymnasium med en fyraårig latinlinje
och en treårig reallinje upprättas i Boden successivt, från oell med nästa

22

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

budgetår. I fråga om de villkor, som böra uppställas för gymnasiets inrättande,
ansluter jag mig till vad skolöverstyrelsen föreslagit. Statsverkets
kostnader tor gymnasiet lia av överstyrelsen beräknats till cirka 16 000 kronor
under nästa budgetår och omkring 97,000 kronor vid fullt genomförd
organisation. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

I motionen II. 27o, vari påyrkats förstatligande av det kommunala gymnasiet
i Hässleholm, har anförts bland amiat:

De statsfinansiella skäl statsrådet åberopade för sitt ståndpunktstagande i
ärendet syntes inte vara av den storleksordning att de bort föranleda statsrådet
att gentemot de vägande skäl, som han själv åberopade, avstå från att
förorda förstatligande av gymnasiet ifråga.

Enligt skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar skulle statsverkets kostnader
tor upprättande av statligt gymnasium i Hässleholm under första året draga
en kostnad av 26,831 kronor. Örn härifrån droges dels den summa 12,000
kronor varmed statsrådet föresloge att statsbidraget skulle utökas, dels''det
belopp 2,267 kronor som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle bortfalla av
det nuvarande statsbidraget, bleve kostnadsökningen för statsverket begränsad
till 12,164 kronor, ett belopp som i vart fall borde lättare kunna bäras av
statsverket än av en liten primärkommun.

I motionerna 1:215 och II: 292 har anförts bland annat:

Den 17 juni 1937 ingåvo Sollefteå stadsfullmäktige till Kungl. Majit en
framställning örn att Kungl. Majit täcktes för 1938 års riksdag framlägga
förslag örn inrättande av ett gymnasium i Sollefteå. Stadsfullmäktige anförde
i denna framställning bland annat, att Sollefteå samrealskola tillhörde de största
i landet, att lärjungeområdet för ett gymnasium i Sollefteå hade en folkmängd
på omkring 126,000 personer och att avståndet från detta område till
amian läroverksort vore så stort, att målsmännen icke utan mycket svåröverkomliga
kostnader kunde låta sina barn deltaga i gymnasieutbildning. I sitt
yttrande Öyér framställningen konstaterade skolöverstyrelsen, att behov av
ett gymnasium förelåg, och uttalade tillika, att samrealskolan fick anses bilda
tillräckligt underlag för ett gymnasium. — Framställningen föranledde ingen
Kungl. Majits åtgärd, därvid det avgörande skälet syntes vara olämpligheten
av att upprätta något nytt läroverk innan en fullständig utredning genomförts
rörande hela läroverksorganisationens fortsatta utvidgning.

Den 16 november 1938 gjorde av Sollefteå stadsfullmäktige för ändamålet
utsedda kommitterade en förnyad framställning i samma syfte. I sitt yttrande
över denna framställning anförde skolöverstyrelsen bland annat att den vidhölle
sin mening om att det område av Västernorrlands län, som skulle tillgodoses
med det föreslagna gymnasiet, vore i behov därav, och att Sollefteå
samrealskola väl vore ägnad att bilda underlag för ett sådant gymnasium.
Skolöverstyrelsen konstaterade att Västernorrlands län vore jämförelsevis illa
tillgodosett i fråga om läroverk, att Sollefteå samrealskola vore den största i
landet, att lärjungeområdet för densamma innefattade mellan 125,000 och

130,000 invånare, att i relativ närhet av Sollefteå fanns den näst Sollefteå
största samrealskolan i landet, nämligen Gudmundrå, och vilka båda skolor
tillsammans med högre folkskolan i Ytterlännäs, högre folkskolan i Åsele och
högre folkskolan i Vilhelmina komme att bilda underlag för det föreslagna
gymnasiet.

o Sollefteå stads sålunda gjorda förnyade framställning ledde icke heller denna
gång till resultat, sannolikast beroende på skolöverstyrelsens hemställan om

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

23

en allmän utredning innan nya gymnasier upprättades. Efter riksdagens instämmande
1939 i denna mening uppdrog också Kungl. Majit åt statssekreteraren
Börje Knös att som sakkunnig verkställa en dylik utredning. I sitt betänkande
kom den sakkunnige fram till den uppfattningen att för Västernorrlands
län »synnerligen starka skäl tala för ett statligt gymnasium såväl i
Sollefteå som i Örnsköldsvik». Den sakkunnige förordade med en viss tvekan,
att den sistnämnda borde komma i första hand.

Dessa uttalanden liksom det omfattande siffermateriel, som Sollefteå stadsfullmäktige
i sina tidigare framställningar framlagt, ge sålunda vid handen,
att mycket starka skäl anförts för inrättande av ett gymnasium i Sollefteå.
Till dessa skäl kan ytterligare anföras det starka kommunala intresse, som
Sollefteå stad visat, när det gällt att ordna den högre skolutbildningen för sin
egen och den omgivande bygdens ungdom. Under ett tiotal år har staden tidigare
på egen bekostnad upprätthållit gymnasieundervisning i tvenne ringar.
Staden står nu inför tvånget att bygga ett nytt läroverkshus. En projekterad
nybyggnad för allenast samrealskolans behov har kostnadsberäknats till ungefär
en miljon kronor, ett alternativt förslag har upprättats örn nybyggnad i
ett sammanhang även för ett blivande gymnasiums behov, varvid kostnaderna
preliminärt fastställts till i runt tal 1.5 miljoner kronor. Att ett samhälle örn
blott något över tretusen invånare förklarar sig villigt att ikläda sig sådana
betydande kostnader för ungdomsutbildningen icke blott inom sitt eget område,
utan inom en mycket omfattande bygd, som hittills missgynnats i fråga
örn högre läroanstalter för ungdom, vittnar ganska uppenbart örn det starka
intresse för ungdomens utbildning som där räder.

Vi ha i det föregående icke i något avseende ställt Sollefteå intressen i motsats
till de orter, vilka beröras i Kungl. Majits proposition. Jämförelser skulle
antagligen ge vid handen, att de starkaste skälen tala för att Sollefteå kommer
före både Boden och Hässleholm i fråga om gymnasieorganisationens utbyggnad.
Emellertid äro de skäl som anförts för statliga gymnasier även i
dessa städer så starka, att inga invändningar däremot kunna göras. Dock
synes det rimligt och rättvist om gymnasiefrågan för Sollefteå och dess mycket
betydande uppland — lärjungeområdet är ofantligt, mycket folkrikare än
beträffande både Boden och Hässleholm — bleve löst samtidigt med de båda
i propositionen angivna städerna. Då genom de upprepade undersökningar
som av skolöverstyrelsen och den särskilde sakkunnige företagits all nödig utredning
av problemet redan föreligger, och då slutligen Sollefteå stad förbundit
sig att bekosta lokaler och övriga därmed jämförliga utgifter för ett gymnasium,
borde frågan också kunna lösas genom ett beslut redan vid innevarande
års riksdag. Enär de statsfinansiella besvärligheterna emellertid torde
komma att avhålla riksdagen att i fråga om kostnaden gå längre än Kungl.
Majit föreslagit, skola vi för det närvarande åtnöja oss med att begära riksdagens
medverkan till att frågan förelägges nästa års riksdag. Vi hysa nämligen
den bestämda uppfattningen, vilken bestyrkes av hela det föreliggande
utredningsmaterialet, att i varje fall efter det de nu föreslagna samrealskolorna
utvidgats, står Sollefteå utan tvekan närmast i tur att erhålla ett högre allmänt
läroverk.

Till utskottets prövning föreligga, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
förslag örn utbyggnad av läroverksorganisationen med nya gymnasier i
Hässleholm, Sollefteå och Boden. Utskottet vill lill en början framhålla, afl
rådande statsfinansiella liige manar lill försiktighet inför åtgärder, som liksom

Utskottet.

24

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

de här ifrågavarande medföra utgiftsökningar för statsverket av en icke oväsentlig
storleksordning. Utskottet anser sig därför böra uttala den uppfattningen,
att parallellt med upprättandet i förekommande fall av nya gymnasier
en undersökning borde äga rum i vad mån inskränkningar i gymnasieorganisationen
på andra håll kunna befinnas påkallade, varigenom det skulle bliva
möjligt att hålla statens utgifter för ifrågavarande ändamål i huvudsak inom
den nuvarande kostnadsramen. En dylik undersökning synes utskottet desto
mera motiverad, som erfarenheten visat, att förefintliga gymnasielinjer vid
vissa läroanstalter äro tämligen svagt frekventerade och alltså borde kunna
nedläggas till förmån för en förstärkning av gymnasieorganisationen vid andra
läroverk. I detta sammanhang vill utskottet även betona önskvärdheten av
att 1940 års skolutredning till närmare övervägande upptager frågan om vidtagande
av åtgärder i syfte att genom strängare flyttningsbestämmelser och
en skärpning av inträdesfordringarna tillförsäkra gymnasiet bästa möjliga
lärj ungematerial.

Vad beträffar frågan om förstatligande av det kommunala gymnasiet i
H ä s s 1 e h o 1 in får utskottet erinra, att förslag härom vid fjolårets riksdag
genom ett motionsvis framställt yrkande bragtes under riksdagens prövning.
I sitt utlåtande den 14 mars 1941, nr 8, punkten 121, uttalade utskottet, att
utskottet hyste förståelse för de till stöd för motionen anförda synpunkterna,
men att utskottet likväl icke på yrkande av enskild motionär ansåge sig kunna
biträda ett förslag, som för statsverkets del måste medföra icke oväsentliga
ekonomiska konsekvenser. Med hänsyn härtill ställde utskottet sig avvisande
till motionen. I den nu föreliggande motionen II: 275 har påyrkats, att ifrågavarande
gymnasium måtte förstatligas från och med budgetåret 1942/43.
Departementschefen har för sin del erinrat örn att staden under en följd av
år gjort betydande uppoffringar för gymnasiets upprätthållande samt att gymnasiet
i stor utsträckning rekryteras från landsbygden. Ehuru departementschefen
funnit mycket vägande skäl föreligga för gymnasiets förstatligande har
han likväl av statsfinansiella skäl för närvarande ställt sig avvisande till en
dylik åtgärd men dock förordat ett ökat statligt stöd till gymnasiet med 12,000
kronor, innebärande att understödet till gymnasiet skulle ökas från nu 8,000
kronor till 20,000 kronor.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna de argument, villia såväl departementschefen
som motionären anfört till stöd för ett förstatligande av gymnasiet
i Hässleholm bärande.

Det av departementschefen framlagda förslaget örn ökat statsunderstöd till
gymnasiet innebär enligt utskottets mening i och för sig ett steg i riktning mot
gymnasiets förstatligande. Det torde därför, vid ett bifall till departementschefens
förslag, allenast bliva en tidsfråga när steget i berörda avseende kommer
att tågås fullt ut. Vid sådant förhållande och då ifrågavarande gymnasium
fyller ett starkt vitsordat behov för Hässleholm och en betydande landsbygd
kring staden anser utskottet sig — trots den återhållsamhet, som är

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

25

betingad av nuvarande statsfinansiella läge — böra med frångående av den
ståndpunkt utskottet intog vid frågans behandling nästlidet år tillstyrka bifall
till förevarande motion II: 275 och alltså förorda, att det kommunala gymnasiet
i Hässleholm från och med nästa budgetår successivt förstatligas. Det
sålunda upprättade statliga gymnasiet kommer att omfatta ett treårigt latinoch
realgymnasium.

Utskottet kan till följd härav givetvis icke biträda departementschefens
förslag om höjning av statsunderstödet till Hässleholms kommunala gymnasium
från 8,000 kronor till 20,000 kronor utan förordar i stället i enlighet med
skolöverstyrelsens förslag en sänkning av detta understöd med en tredjedel
eller 2,667 kronor. I det följande kommer utskottet att i stället föreslå vissa
höjningar av förslagsanslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken.

I fråga örn det i motionerna I: 215 och II: 292 gjorda yrkandet därom, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla, att Kungl. Maj:t ville
för nästa års riksdag framlägga förslag örn inrättandet av ett statligt gymnasium
i S o 1 1 e f t e å får utskottet åberopa vad utskottet här ovan inledningsvis
framhållit beträffande läroverksorganisationens utbyggnad. Utskottet
är övertygat om att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer utvecklingen
på förevarande område och därvid även beaktar de skäl, som anförts
för att Sollefteå läroverk påbygges med ett statligt gymnasium. Med vad utskottet
sålunda anfört torde ifrågavarande två motioner få anses besvarade.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om upprättande
från och med nästa budgetår av ett gymnasium i Boden. Departementschefen
har förordat, att ett fullständigt gymnasium med såväl latinsom
reallinje här successivt kommer till stånd. Utskottet har uppmärksammat,
att latinlinjerna vid gymnasierna i såväl Luleå som Haparanda hava relativt
ringa elevantal, vilket enligt utskottets mening talar emot, att ännu en
latinlinje skulle erfordras inom ifrågavarande delar av övre Norrland. Då utskottet
likväl icke vill motsätta sig förslaget, att gymnasiet i Boden utrustas
jämväl med latinlinje, sker detta dock under den förutsättningen, att en
undersökning vidtages, huruvida icke latinlinjen vid Haparandaläroverket
lämpligen skulle kunna successivt indragas samtidigt med upprättandet av
latinlinjen vid gymnasiet i Boden och alltså avvecklingen av latinlinjen i Haparanda
taga sin början redan från och med höstterminen 1942. Det synes
böra ankomma på Kungl. Majit att föranstalta örn nämnda undersökning
samt att därefter meddela beslut i ämnet med beaktande av vad utskottet
sålunda anfört.

III. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverk: Avlöningar.
Avlöningar lill ordinarie tjänstemän.

Denna anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med 20,300,000
kronor. Kungl. Maj:ts förslag innebär en minskning med 20,000 kronor till

26

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

20.280.000 kronor. Minskningen har föranletts av den av 1941 års riksdag
beslutade höjningen av pensionsavdragen. I fråga om personalförteckningen
innebär Kungl. Maj:ts förslag:

a) uppflyttning av rektorstjänsten i Boden från lönegraden E 8 till lönegraden
Eli;

b) inrättande av fyra nya lektorstjänster i lönegraden A 27, varav en avsedd
för gymnasiet i Boden;

c) utbyte av tre ämneslärarinnetjänster mot adjunktstjänster.

Av propositionen inhämtas, att inrättandet av ett statligt gymnasium i
Boden av departementschefen beräknats i fråga örn förevarande anslagspost
medföra en merkostnad av 14,000 kronor. Skolöverstyrelsen har beräknat
merkostnaden i fråga örn samma anslagspost vid bifall till dess förslag om
förstatligande av Hässleholms kommunala gymnasium till 22,800 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag i fråga om ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken än att utskottet
med anledning av sitt förslag örn förstatligande från och med nästa budgetår
av kommunala gymnasiet i Hässleholm tillstyrker, att rektorstjänsten
vid den nuvarande samrealskolan därstädes uppflyttas från lönegraden E 8
till lönegraden Eli samt att två för det nya statliga gymnasiet avsedda lektorstjänster
i lönegraden A 27 nyinrättas. Antalet nya lektorst jänster, som
böra inrättas från och med nästa budgetår, blir sålunda, inklusive de fyra av
Kungl. Majit föreslagna, sammanlagt sex. Ifrågavarande anslagspost torde
med hänsyn till vad utskottet förordat böra i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag höjas med 22,800 kronor till (20,280,000 + 22,800 =) i runt tal

20.300.000 kronor.

I anledning av det i motionen II: 18 framställda yrkandet, avseende utredning
i fråga örn beredande av statlig hjälp för mindre bemedlade barn från
landsbygden för genomgående av realskola, får utskottet erinra, att Kungl.
Majit den 30 september 1937 anbefallde skolöverstyrelsen att dels verkställa
undersökning, huruvida och under vilka förutsättningar statsbidrag måtte
kunna utgå till bestridande av kostnaderna för lärjungars från landsbygden
vistelse vid allmänna läroverk och vissa andra offentliga läroanstalter, dels
ock till Kungl. Majit inkomma med utredning i detta hänseende samt med
förslag till de åtgärder, som med anledning därav kunde befinnas erforderliga.
Den 9 juni 1939 inkom skolöverstyrelsen till Kungl. Majit med utredning i
ärendet. Denna utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning. Enligt
de för skolutredningen av departementschefen angivna direktiven borde slutmålet
för utredningen vara att anpassa undervisningsväsendet efter vår nations
behov och den moderna tidens krav och utforma det så, att varje medborgare
hade möjlighet att på enklaste och effektivaste sätt och utan för stora
ekonomiska uppoffringar erhålla den utbildning, han för samhällets bästa och
sin egen blivande verksamhet behövde. De svåraste och mest maktpåliggande

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

27

uppgifterna för utredningen bleve — anförde departementschefen vidare —
måhända å ena sidan en lämplig avvägning mellan teoretisk och praktisk utbildning,
å andra sidan en ändamålsenlig fördelning av utbildningsmöjligheterna
mellan stad och land och mellan skilda landsdelar. Den i förevarande
motion berörda frågan är alltså redan föremål för skolutredningens prövning.
Med hänsyn härtill anser utskottet anledning saknas att i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om utredning i ämnet, varför motionen II: 18 icke torde
böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Kungl. Majlis förslag innebär en höjning av ifrågavarande anslagspost med

16,000 kronor till 470,960 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot departementschefens
förslag beträffande denna anslagspost än som föranledes av att utskottet
i det föregående tillstyrkt förstatligande av Hässleholms kommunala
gymnasium. I sådant hänseende tillstyrker utskottet en ytterligare höjning
utöver departementschefens förslag med 500 kronor, varav 150 kronor till
arvoden åt skolläkare, 150 kronor till arvoden åt bibliotekarier och 200 kronor
till arvoden åt biträden på rektor sexpeditionerna.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Antal lärjungar och klassavdelningar. Sedan lång tid
tillbaka har de allmänna läroverkens lärjungeantal oavbrutet tillväxt. Läsåret
1940—1941 — det första läsår, som tog sin början efter det pågående
världskrigets utbrott — var ökningen visserligen mindre än vanligt, men
redan innevarande läsår har stegringen åter nått den tidigare storleken. Utvecklingen
av lärjungeantalet under den senaste femårsperioden belyses av
följande, av skolöverstyrelsen lämnade uppgifter:

Ny börj arklasser1 ......

Övriga klasser........

Lyceet............

1937

1938

1939

1940

1941

13,998

35,209

101

14,010

36,017

75

14,728

36,434

55

14,309

37,281

32

14,880

37,786

18

Totalt antal.........

Ökning............

48,908

967

50,102

1,194

51,217

1,116

51,622

404

52,684

1,062

1 i5, 1'', I* och I5.

Antalet lärjungar, klassavdelningar och ämneslärare höstterminen 1941
samt överstyrelsens beräkningar av samma antal nästa hösttermin vid oförändrade
organisatoriska förhållanden framgå av följande sammanställning:

Utskottet.

28 Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Lärjungar

Klassavdelningar

Ämneslärare2

i nybörj ar-avdel-ningar 1

totalt

antal

antal ny-börj arav-delningar

totala an-talet klass-avdelningar

ordinarie

icke-

ordinarie

Höstterminen 1941:

beräknat antal ....

14,400

52,170

527

2,095

2,095

438

verkligt antal ....

14,880

52,684

529

2,100

2,098

438

Höstterminen 1942:

beräknat antal ....

15,110

53,600

539

2,131

2,098

474

ökning i förhållande
till det verkliga an-talet höstterminen
1941........

230

916

10

31

36

1 l5, l4, I4 och P. 2 Med bortseende från vikarier.

T Ulf ätlig indragning av vissa läroverkslinjer. Skolöverstyrelsen
har erinrat, att för läsåren 1940—1941 och 1941—1942 någon
elevintagning icke ägt rum i första klassen av vissa mindre frekventerade
läroverkslinjer, samt förutsatt, att någon nybörjarintagning i dessa linjer
icke heller nästa läsår skulle ske. Överstyrelsen har därjämte ansett sig böra
undersöka, om inom läroverksorganisationen förefunnes ytterligare någon
mindre väl besökt linje, som skulle kunna indragas. Överstyrelsen har i detta
hänseende föreslagit indragning av första ringen av den treåriga latinlinjen
vid högre allmänna läroverket i Karlskrona.

Sänkning av deltagarminimum i grekiska. Alltsedan
budgetåret 1940—1941 gäller, att undervisning i tillvalsämne i regel får
beträffande grekiska å latingymnasiet och latinlyceet anordnas endast örn
minst fyra (förut tre) lärjungar anmält sig skola deltaga däri. Skolöverstyrelsen
har framhållit, att omfattningen av undervisningen i klassiska språk
bland annat till följd av denna bestämmelse på sista tiden avsevärt nedgått.
Då detta av olika skäl icke kunde anses försvarligt, borde en återgång
ske till de före krisens inbrott gällande villkoren för anordnande av
undervisning i ämnet. Kostnaderna härför beräknades för nästa läsår utgöra
omkring 14,200 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg. För läsåret därpå
skulle inträda en ytterligare kostnadsökning med ungefär samma belopp.

Ökning av antalet extra ordinarie adjunkter.
Centralstyrelsen för Sveriges extralärarförening har gjort framställning örn
ökning av antalet extra ordinarie adjunktstjänster från nuvarande 205 till
270. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt en ökning med 35 tjänster; kostnaden
härför kunde beräknas till omkring 26,000 kronor:

Kostnadsberäkningar. Skolöverstyrelsen har beräknat belastningen
på ifrågavarande anslagspost för nästa budgetår sålunda:

Statsutskottets utlåtande Nr lil. 29

icke-ordinarie ämneslärare.......................... kronor 4,353,000

» » teckningslärare ....................... » 280,000

» » musiklärare.......................... » 128,000

» » gymnastiklärare ...................... » 420,000

» » lärare i manlig slöjd.................. » 117,000

» » » » kvinnlig slöjd................. » 124,000

» » » » hushållsgöromål .............. » 57,000

» » » » praktiska läroämnen........... » 95,000

» » vaktmästare ......................... » 147,000

ledare och instruktörer vid värntjänstutbildning........ » 11,000

särskilda ersättningar för vissa extra arbeten .. ........ »_ DOPP

Summa kronor 5,733,000.

Överstyrelsen har framhållit, att sistnämnda belopp avser medelsbehovet
med hänsyn tagen till de militära inkallelserna. Då emellertid denna omständighet
liksom för innevarande budgetår icke borde tagas i betraktande vid
anslagsberäkningarna, borde anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal uppföras med ett förslagsvis betecknat belopp av 5,100,000
kronor, vilket innebure en höjning med 300,000 kronor.

Medelsbehovet vid genomförande av besparingsb
ered ning ens förslag. Skolöverstyrelsen har beräknat, att genomförandet
av besparingsberedningens förslag skulle medföra följande ändringar
i överstyrelsens anslagskalkyler för nästa budgetår:

Icke-ordinarie ämneslcHrare:

Vid tjänstgöringsskyldigheten

Obeskuret antal nybör-j aravdelningar
minskning i

Till 514 minskat antal
nybörj aravdelningar
minskning i

ökad med:

antalet

lärare

kostnad för
avlöningar kr.

antalet

lärare

kostnad för
avlöningar kr.

1/i veckotimme...............

46

233,864

74

376,216

i > ...............

91

462,644

119

604,996

Vid tjänstgöringsskyldigheten ökad med
•/» veckotimme och viss undervisning i
latin och grekiska räknad som realskole-tjänstgöring...............

57

289,788

85

432,140

Icke-ordinarie teckningslärare:

Till 514 minskat antal nybörjaravdelningar, minskning i

kostnad för avlöningar............................. kronor 10,000.

Departementschefen har för egen del anfört:

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer lärjungeantalet vid de allmänna
läroverken att höstterminen 1942 ökas med omkring 900, vilket
är något mindre än den verkliga tillväxten höstterminen 1941. Antalet nyhofjaravdelningar
är för innevarande läsår maximerat till 525 eller, örn särskilda
omständigheter därtill föranleda, till 533, vilket var det under budget -

30

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

aret 1939/40 förefintliga antalet. Beträffande frågan om begränsning för
nästa läsår av antalet nybörjära vdelningar vid läroverken hänvisar jag till
vad jag i det föregående anfört.

. ^ fråga oin indragning av vissa linjer, som äro svagt frekventerade, ansluter
lag ?«g , överstyrelsens förslag, att indragning endast bör ifrågakomma
beträffande den treåriga latinlinjen i Karlskrona. Däremot anser jag mig
icke böra för närvarande biträda överstyrelsens förslag örn sänkning av deltagarmnmnum
i grekiska.. Den konstaterade nedgången av antalet lärjungar,
som följa undervisningen i nämnda språk, synes mig emellertid beklaglig med
hänsyn till den stora allmänkulturella betydelsen av det grekiska språket och
av de klassiska studierna i allmänhet. Jag anser för den skull, att därest under
nästkommande läsår den nedåtgående tendensen beträffande deltagandet i
undervisningen i grekiska fortsätter, frågan örn en återgång till de före läsåret
1940 1941 gällande villkoren för anordnande av undervisning i detta

sprak bör bliva föremål för omprövning.

Antalet extra ordinarie adjunkter har alltsedan budgetåret 1938/39 varit
bestämt till högst 205. Sedan dess har läroverksorganisationen betydligt utökats.
Till belysande härav må nämnas, att det beräknade antalet klassavdelningar
höstterminen 1942 i jämförelse med antalet höstterminen 1938
utvisar en ökning med 144. Det synes skäligt, att den extra personal, som
anstaiits till följd av läroverksorganisationens utvidgning, efter någon tid i
likhet med vad som eljest tillämpas inom statsförvaltningen beredes möjlighet
att erhålla en fastare, med pensionsrätt förenad anställning. Jag erinrar,
att nya ordinarie lärartjänster de senaste åren inrättats i mycket obetydlig
omfattning. Den erforderliga säkerhetsmarginalen av extra lärare synes, såsom
överstyrelsen framhållit, vara betryggande. Det av överstyrelsen numera
tillämpade systemet för dispositionen av de extra ordinarie adjunktstjänsterna
torde även utgöra ett trygghetsmoment. Ett mycket vägande skäl
för utökning av antalet extra ordinarie tjänster är också, att nära hälften av
deprovarsutbddade extra lärarna uppnått sådan ålder, att de icke kunna
erhålla full pension. Jag är pa anförda skäl beredd att tillstyrka en viss utökning
av antalet extra ordinarie adjunktstjänster. På sätt överstyrelsen
iramhalht, torde utökningen böra ske i etapper. För nästa budgetår torde
antalet nya dylika tjänster böra begränsas till 25. Kostnaden för denna tjänsteforandrmg
torde kunna uppskattas till i runt tal 19,000 kronor, vilket belopp
med 7,000 kronor understiger det av överstyrelsen för ändamålet beräknade.
Antalet i personalförteckningen uppförda extra ordinarie adjunkter
bör vid bifall till vad jag förordat höjas från 205 till 230.

Mot beräkningarna av medelsbehovet för avlöningar till icke-ordinarie
ämneslärare har jag eljest icke funnit anledning till annan erinran, än att
anslagsbehovet kan beräknas stiga med omkring 20,000 kronor till följd av
att jag icke biträtt överstyrelsens förslag om nyinrättande av 3 ordinarie
adjunktstjänster. Det förtjänar framhållas, att vissa korttidsvikariat nu även
medtagits i beräkningarna. Behovet av timlärare vid det av mig i annat sammanhang
förordade gymnasiet i Boden torde ej behöva föranleda ändring i
kalkylerna.

Antalet extia oidmarie musiklärare är nu endast 4. De ordinarie tjänsterna
äro till antalet 84, varjämte finnas 40 extra eller biträdande musiklärare
ävensom timlärare med ett sammanlagt timantal av omkring 125. Då antalet
extra ordinarie befattningar synes böra ökas, biträder jag överstyrelsens förslag
örn inrättande av 5 nya sådana tjänster. Merkostnaden härför har under
denna anslagspost beräknats till blott 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr lil. 31

_Vad beträffar frågan om ökad ersättning åt gymnastiklärare för arbete med
friluftsverksamheten, får jag på av statskontoret anförda skäl avstyrka, att
särskild gottgörelse beräknas för arbete, som föranledes av värn tjänstutbildning
under friluftsdagar. Jag erinrar, att överstyrelsen för ändamålet beräknat
ett belopp av 6,200 kronor erforderligt.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition
anfört under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor bör
en uppräkning ske av sådana timlön ar arvoden, vilka enligt beslut av 1940
års urtima riksdag (skrivelsen nr 87) höjdes med omkring nio procent. Arvodeshöjningen
bör beräknas efter 5 procent med lämplig avrundning uppåt.
Merkostnaden härför torde kunna uppskattas till cirka 23,000 kronor.

. I övrigt ha skolöverstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning
till annan erinran än att belastningen å anslagsposten torde komma att nedgå
med omkring 10,000 kronor med hänsyn till den höjning av pensionsavdragen,
som träder i kraft den 1 juli 1942.

. De av mig gjorda erinringarna mot överstyrelsens anslagsberäkningar synas
icke vara av den storleksordning, att de böra föranleda ett frångående av
överstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet under förevarande anslagspost
för nästa budgetar till i avrundat tal 5,100,000 kronor. Jag förordar
alitsa, att anslagsposten uppföres med nämnda belopp. Anslagsposten bör liksom
för närvarande är fallet betecknas förslagsvis.

I det föregående har utskottet förutsatt, att antalet nybörjaravdelningar för
nästa läsår skall begränsas till 525 eller, om särskilda omständigheter därtill
föranleda, till 535. Då departementschefens uppskattning av anslagsbehovet
under ifrågavarande anslagspost bygger på skolöverstyrelsens beräkning av
en stegring av antalet nybörjaravdelningar till 540, torde av utskottets ståndpunktstagande
böra följa en viss begränsning av anslagsbeloppet i förhållande
till det av departementschefen angivna, d. v. s. 5,100,000 kronor.

Utskottet har med hänsyn härtill funnit sig kunna begränsa medelsanvisningen
till i runt tal 5,025,000 kronor, vilket innebär en minskning i förhållande
till departementschefens förslag med 75,000 kronor. Någon ytterligare ändring
av departementschefens anslagsberäkningar beträffande ifrågavarande
anslagspost har utskottet icke funnit påkallad.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran.

Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.

Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 3,682,640 kronor. För
nästa budgetår har departementschefen beräknat posten till 3,725,640
(+ 43,000) kronor.

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda
uppbördsmedel lill ett belopp av 926,600 kronor. Någon ändring häri har icke
ifrågasatts för nästa budgetår.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hava icke givit utskottet anledning lill Utskottet.
annan erinran än att utskottet med hänsyn till sin i det föregående intagna

32

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet.

ståndpunkt funnit sig böra förorda en minskning av anslagsposten till rörligt
tillägg i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 10,500 kronor till (3,725,640
— 10,500 —) 3,715,140 kronor.

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa
kommunala gymnasier.

Detta anslag är nu uppfört med 14,000 kronor. Anslaget är avsett att fördelas
på de kommunala gymnasierna i Söderhamn och Hässleholm med
respektive 6,000 och 8,000 kronor.

Departementschefen har för nästa budgetår icke ifrågasatt någon annan
förändring av anslaget än en höjning av understödet till det kommunala gymnasiet
i Hässleholm med 12,000 kronor. Anslaget borde vid bifall härtill för
nästa budgetår uppföras med 26,000 kronor.

Med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit i
fråga om förstatligande av det kommunala gymnasiet i Hässleholm torde
ifrågavarande anslag böra för nästa budgetår upptagas med ett belopp av
allenast 11,400 kronor.

3. Förslagsanslag till vissa kostnader för studentoch
realexamina.

Kostnaderna för student- och realexamina bestridas för närvarande medelst
inflytande examensavgifter. Utgifterna uppgingo under budgetåret 1940/41
till omkring 200,000 kronor. Motsvarande inkomster stego under samma budgetår
till i runt tal 194,000 kronor och lia av departementschefen för nästa
budgetår beräknats till omkring 200,000 kronor. Utgifterna för nästa budgetår
ha av departementschefen uppskattats till i runt tal 200,000 kronor.

Kungl. Maurts förslag innebär, att inkomsterna och utgifterna för ifrågavarande
ändamål skola från och med nästa budgetår redovisas över riksstaten.
Det erforderliga anslaget har beräknats till 200,000 kronor. Med hänsyn till
beskaffenheten av de utgifter, som vore avsedda att bestridas från anslaget,
syntes detta, framhåller departementschefen, böra betecknas såsom förslagsanslag.
Departementschefen förutsatte härvid, att anslaget skulle disponeras
i huvudsaklig enlighet med de grunder, som för närvarande tillämpades beträffande
dispositionen av förevarande avgiftsmedel. Skulle för innevarande
budgetår uppstå brist i studentexamensmedlen, borde denna brist utfyllas
genom anlitande av överskottet på realexamensmedlen.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund har i en till skolöverstyrelsen
ställd, den 2 april 1942 dagtecknad skrivelse fäst överstyrelsens uppmärksamhet
på vissa förhållanden i fråga örn censorstjänstgöringen vid studentexamen
våren 1942. Avskrift av denna skrivelse har under hand överlämnats
till utskottet. Av skrivelsen inhämtas huvudsakligen följande:

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

33

Ett icke ringa antal censorer hämtas som bekant ur de ordinarie universitetsprofessorernas
led. Tidigare Ira vårterminens studentexamina brukat börja
ungefär en vecka in i maj, alltså vid en tid då den ordinarie undervisningen
vid universiteten håller på att avslutas; tiden den 11—den 31 maj är anslagen
till examination. Det har då utan större svårigheter låtit sig göra att
vederbörande professorer avslutat sin offentliga undervisning före avresan
till censorstjänstgöringen och därpå antingen tagit partiell tjänstledighet under
examensperioden (avseende allenast examensgöromålen) eller ock vid
censorstjänstgöring i Lund eller dess närhet (respektive vid tillfälliga besök
i Lund) förrättat nödiga tentamina. Den mistning av tjänstgöringspengar,
som betingats av befrielse från examensgöromålen, har varit föga betydande.

Från och med detta år kommer förhållandet att ställa sig annorlunda. Då
studentexamen numera skall börja tidigare — omkring 28 eller 29 april —
kommer censorsperioden hädanefter att omfatta såväl ovannämnda examensperiod
som även en viss tid som är anslagen till den ordinarie akademiska
undervisningen. Ur synpunkten av universitetsarbetets ostörda fortgång är
det givetvis önskligast, att vederbörande professorer då begära tjänstledighet
antingen för endera av nämnda tidsavsnitt eller eventuellt för båda. Detta
medför emellertid en betydande förlust av tjänstgöringspengar, så. mycket
mera som enligt numera av kanslersämbetet för rikets universitet tillämpad
praxis tjänstledighet från examination under examensperiod är att betrakta
som hel tjänstledighet. Då tjänstgöringspengarna för professor uppgå till ett
belopp av 333 kronor 33 öre per månad, kommer exempelvis tjänstledighet
från 28 april till maj månads slut (eventuellt även en kortare tids tjänstledighet)
att betyda ett mycket avsevärt avdrag från den faktiska inkomsten
som censorsarvodet utgör. Detta har sedan år 1930 för vårterminen utgjort
1,400 kronor och har trots levnadskostnadernas betydande stegring icke
höjts. Ett avdrag därifrån uppgående till flera hundratal kronor kan därför
icke anses skäligt. Den enda utvägen synes därför vara att örn möjligt bereda
censorerna full ersättning för förlorade tjänstgöringspengar. Rektorsämbetet
hemställde förty, att skolöverstyrelsen ville hos Kungl. Majit anhålla, att
de universitetsprofessorer, som under vårens studentexamen nödgas taga en
kortare eller längre tids tjänstledighet för utövande av sitt censorsuppdrag,
måtte ur tillgängliga medel erhålla ersättning för sina därigenom mistade
tj änstgöringspen ningar.

Utskottet biträder Kungl. Majlis ifrågavarande förslag.

Med anledning av rektorsämbetets vid universitetet i Lund framställning
i fråga om ersättning till universitetets professorer för mistade tjänstgöringspenningar
under tjänstledighet för fullgörande av censorsuppdrag, vill utskottet
framhålla, att det synes böra överlämnas åt Kungl. Majit att efter
förslag av skolöverstyrelsen meddela erforderliga föreskrifter i ämnet. Utskottet
har för sin del icke något att erinra mot alt Kungl. Majit, därest
Kungl. Majit finner skäl därtill föreligga, under innevarande budgetår tilldelar
ifrågavarande censorer ersättning i förevarande avseende. Dessa ersättningar
torde i så fall böra bestridas från studentexamensmedlen och för så
vitt dessa ej härtill lämna tillgång från förefintligt överskott på realexamensmedlen.

Utskottet.

Milling till riksdagens protokoll 194%. G saini. Nr lil.

3

34

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet.

4. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 1,304,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag
innebär en anslagshöjning med 67,000 kronor till 1,371,000 kronor. Anslagshöjningen
betingas huvudsakligen dels av inrättande av en ny lektorstjänst
vid tekniska gymnasiet i Stockholm samt av inrättande därstädes av en
skrivbiträdestjänst i lönegraden Ex 7, dels ock av inrättande av två nya
parallellavdelningar och fortsatt utbyggande av tekniska gymnasiet i Stockholm
med en fjärde årsklass av aftonfackskolan.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag och med bifall till motionen II: 275 samt med
avslag å motionen II: 18,

1. besluta, att kvinnliga lärjungar må från och med
läsåret 1942/43 erhålla tillträde till gymnasiet vid högre
allmänna läroverket i Majorna i Göteborg;

2. besluta, att samrealskolorna i Hässleholm och Boden
skola från och med budgetåret 1942/43 eller den senare
tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt ombildas
till högre samläroverk med i Hässleholm treårigt latinoch
realgymnasium och i Boden fyraårigt latin- och treårigt
realgymnasium, allt under förutsättning, att vederbörande
kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
bostad åt rektor eller motsvarande kontant
ersättning samt bostad för minst en vaktmästare ävensom
i fråga örn Boden, att kommunen förbinder sig att
bevilja ett engångsanslag av minst 5,000 kronor till bestridande
av kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen
och utvidgning av biblioteket; skolande
sagda ombildningar tillgå sålunda, att under första
året upprättas första ringarna av ifrågavarande gymnasier
och sedan ytterligare en ring per år av en var av
gymnasielinjerna, till dess gymnasierna äro i sin helhet
färdigbildade på båda linjerna;

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

35

3. godkänna följande ändringar i personalförteckningen
för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1942/43:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

III...................... Eli

24 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp II. . E 8

433 lektorer...........................A 27

1,281 adjunkter..........................A 23

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast
så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger samman -

lagt 1,281.

254 ämneslärarinnor......................A 21

101 lärare i gymnastik med lek och idrott .... A 20

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter .......................... A 22

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast
så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1,281.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.

230 adjunkter.......................... Eo21;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1942/
43, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

36

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis..............kronor 20,300,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt
kvinnliga sak-kunniga ...... kronor

1,260

b. Arvoden åt till-synslärare..... »

8,000

c. Personliga till-läggsarvoden åt
första lärarinnor »

2,400

d. Arvoden åt skol-kare, förslags-vis .......... »

134,150

e. Arvoden åt bib-liotekarier ..... »

87,650

f. Arvoden åt bi-träden på rek-torsexpeditio-nerna........ »

87,200

g. Särskilda arvoden
vid provårsläro-verk.......... »

145,000

h. Särskilda arvoden
vid statens af-tonskola ...... »

5,800 kronor

471,460

Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis.....

...... »

5,025,000

Rörligt tillägg, förslagsvis

3>

3,715,140

Summa kronor 29,511,600
Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms
stad......kronor 15,000

2. Av kommuner och
lärare erlagda hyresersättningar
och

hyror.......... » 274,000

3. Avkastning av donationer
från kro -

nan m. m

37,600

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

37

4. Av vaktmästare erlagda
hyror samt
ersättning för

bränsle och lyse . . kronor 120,000

5. Bidrag ur läroverks
ljus- och vedkassor
till vaktmästarper sonalens

avlöning . » 480,000 kronor 926,600

Nettoutgift kronor 28,585,000;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1942/43 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 28,585,000 kronor;

7. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala
gymnasier för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten
under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 11,400
kronor;

8. till Vissa kostnader för student- och realexamma
för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

9. å personalförteckningen för de tekniska läroverken
från och med budgetåret 1942/43 uppföra ytterligare en
lektorstjänst;

10. godkänna följande avlöningsstat för de tekniska
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis...................kronor 704,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt skollä kare.

...........kronor 6,630

b. Arvoden åt bibliotekarier
........... » 3,610

c. Arvoden åt bokförings-
och skrivbi -

träden åt rektorer. . » 6,985 > 17,225

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 544,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....... » 130,290

Summa kronor 1,395,515

38

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror och hyresersättningar m. m. . . . kronor 24,515

Nettoutgift kronor 1,371,000;

11. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret
1942/43 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1,371,000 kronor.

B. att motionerna I: 215 och II: 292 må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 12 maj 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard. Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Bernhard
Nilsson, Sven Larsson, Bäcklund, Carlström, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Gillström, Persson
i Skabersjö och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol,
Isacsson, Holmdahl, Andersson i Södergård, Åqvist, Wallentheim, fru Alvén, herrar Åkerström,
Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

39

Reservationer:

l:o) av herr Oscar Olsson, som ansett

dels, att utskottets yttrande i fråga om läroverkslärarnas undervisningsskyldighet
(sid. 11) bort erhålla följande lydelse:

»Såsom i det---vid frågans bedömande.

Utskottet anser emellertid att redan till nästa riksdag bör kunna tagas
under övervägande en utväg att utöka läroverkslärarnas undervisningsskyldighet
med en veckotimme. Detta skulle kunna ske utan åtminstone nämnvärd
ökning av arbetslösheten, om den provisoriska höjning i fråga örn lärjungemaximum
i realskolans högsta klass från 30 till 35, som genomfördes
1940, då upphörde, samtidigt med att den vid samma riksdag avskaffade
rätten örn uppdelning av undervisningsavdelningar i modersmålet, tyska,
engelska och franska med mer än 24 lärjungar åter finge tillämpas. Både i
skolöverstyrelsens och departementschefens uttalanden 1940 erkännes oförbehållsamt
det beklagliga i dessa försämringar av undervisningen. Skolöverstyrelsen
uttalar att man dittills alltid undvikit att tillgripa ändringar av
lärjungemaximum som kostnadsregulator, och departementschefen finner det
beklagligt att han ser sig nödsakad föreslå ’att för läsåret 1940/41 en tillfällig
återgång sker till de före 1937/38 gällande bestämmelserna’ i fråga om
realskolans högsta klass. Det synes också utskottet som om den utväg som
nu öppnas att komma ifrån dessa beklagliga försämringar genom undervisningsskyldighetens
utsträckning med en veckotimme bör användas.

Av besparingsberedningens hemställan framgår att undervisningsskyldighetens
utsträckning med en veckotimme skulle medföra ett minskat lärarbehov
vid läroverken av 88 lärare och en kostnadsbesparing av omkring
480,000 kronor. För de högre kommunala läroanstalterna skulle samma tal
bli 33 lärare och 180,000 kronor. I propositionen nr 154 vid 1940 års lagtima
riksdag beräknades antalet lärare, som hade behövts läsåret 1940/41 vid
läroverken, örn inte lärjungemaximum höjts i realskolans högsta klass och
rätten till uppdelning av vissa klasser borttagits, till respektive 30 och 32,
sammanlagt således 62, samt för de högre kommunala läroanstalterna till
omkring 44.»;

dels att utskottet (sid. 25) bort avstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn upprättande
av ett statligt gymnasium i Boden;

dels ock att utskottets hemställan (sid. 34) till följd härav bort erhålla
följande lydelse:

A. att riksdagen — — — II: 18,

1. besluta att — — — i Göteborg;

2. besluta, att samrealskolan i Hässleholm skall från
och med budgetåret 1942/43 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Maj:t bestämmer, successivt ombildas till högre

40

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

samläroverk med treårigt latin- och realgymnasium, under
förutsättning att Hässleholms stad åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande
kontant ersättning samt bostad för minst en vaktmästare;
skolande sagda ombildning tillgå sålunda, att
under första året upprättas första ringarna, under andra
året andra ringarna och under tredje året tredje ringarna
av nämnda gymnasium;

3. godkänna följande ändringar i personalförteckningen
för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1942/43:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

18 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö -

ningsgrupp III.......................Eli

25 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp II . . E 8

432 lektorer.............................A 27

1,281 adjunkter...........................A 23

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster å
ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,281.

254 ämneslärarinnor......................A21

101 lärare i gymnastik med lek och idrott.....A 20

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter...........................A 22

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster å
ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1,281.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.

230 adjunkter.......................... Eo 21;

4. bemyndiga Kungl. Majit — — — eller ämneslärarinnebefattning; -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

41

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

1.

2.

3.

4.

Avlöningsstat.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis.............. kronor 20,286,000

Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt
kvinnliga sak-kunniga ...... kronor

1,260

b. Arvoden åt till-synslärare ....

8,000

c. Personliga till-läggsarvoden åt
första lärarinnor

»

2,400

d. Arvoden åt skol-läkare, förslags-vis ..........

134,000

e. Arvoden åt bib-liotekarier ....

»

87,500

f. Arvoden åt bi-träden på rek-torsexpeditio-nerna........

»

87,000

g. Särskilda arvo-den vid provårs-läroverk ......

145,000

h. Särskilda arvo-den vid statens
aftonskola ....

»

o,800 kronor

470,960

Avlöningar till övrig

icke-ordinarie

personal, förslagsvis

5,025,000

Rörligt tillägg, förslagsvis

......

3,714,640

Summa kronor 29,496,600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms
stad......kronor 15,000

2. Av kommuner och
lärare erlagda hyresersättningar
och

hyror.......... » 274,000

Bihang till riksdagens protokoll 19//%. 0 sami. Nr lil. 4

42

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3. Avkastning av do nationer

från kronan
m. m.......kronor 37,600

4. Av vaktmästare erlagda
hyror samt ersättning
för bränsle

och lyse........ » 120,000

5. Bidrag ur läroverks
ljus- och vedkassor
till vaktmästarper sonalens

avlöning. _»__ 480/100 kronor 926,600

Nettoutgift kronor 28,570,000;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1942/43 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 28,570,000 kronor;

7. till Kommunala —-- 1,371,000 kronor.

B. att motionerna---ovan anfort.»;

2:o) av herr Holmdahl, som ansett, att utskottet bort i fråga örn antalet
nybörjaravdelningar vid de allmänna läroverken (sid. 15) tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag samt till följd härav beräkna avlöningsanslaget för nämnda
läroverk till 28,669,500 kronor, varav för avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal 5,100,000 kronor och för rörligt tillägg 3,725,640 kronor.

Stockholm 1942. Iv ar Haeggström» Boktryckeri A. B.

421983