Statsutskottets utlåtande Nr 103.

1

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
överståthållarämbetets organisation m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 Ilar Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
169—171 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna dels till Överståthållarämbetet:
Avlöningar ett förslagsanslag av 270,000 kronor, dels till Överståthållarämbetet:
Omkostnader ett förslagsanslag av 40,000 kronor, dels ock till
Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för vissa kostnader
för avlöning åt exekutionsbetjäningen m. m. ett anslag av 24,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 115, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 februari
1942, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för
Överståthållarämbetet, att tillämpas från och med den 1 januari 1943;

dels godkänna av departementschefen förordade avlöningsstater för Överståthållarämbetet,
att tillämpas, den ena under tiden 1 juli—31 december
1942 och den andra under tiden 1 januari—30 juni 1943;

dels till Överståthållarämbetet: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa
ett förslagsanslag av 264,000 kronor;

dels till Överståthållarämbetet: Omkostnader för budgetåret 1942/43 anvisa
ett förslagsanslag av 42,000 kronor;

dels ock till Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för
vissa kostnader för avlöning till exekutionsbetjäningen m. m. för budgetåret
1942/43 anvisa ett anslag av 24,500 kronor.

Utskottet får till en början hänvisa till den i propositionen nr 115 å
sid. 3—5 lämnade översikten rörande överståthållarämbetets utveckling
till dess nuvarande organisation på tre huvudavdelningar nämligen överståihållarämbetets
kansli, Överståthållarämbetet för pohsärendcn och överståthållarämbetets
avdelning för skatteärenden.

Rörande överståthållarämbetets ställning och uppgifter lämnas
i propositionen följande redogörelse:

Överståthållarämbetet är Kungl. Majits befallningskavande i Stockholms
stad och har sålunda en länsstyrelses funktioner. Ämbetet fungerar emel Bihang

till riksdagens protokoll 194.2. 6 sami. Nr 103.

1045 42

2 Statsutskottets utlåtande Nr 103.

lertid ej allenast såsom länsstyrelse i ett län. Stockholms stad är även en
stadskommun, i vilken en lokal ämbetsmyndigliet måste fullgöra de uppgifter,
som i andra städer, där magistrat finnes, handhavas av denna myndighet
och underställda organ. Magistratens allmänna administrativa befogenhet
är i Stockholm praktiskt taget begränsad till dess befattning med
allmänna val. I övrigt fullgöras magistratsuppgifterna av Överståthållarämbetet,
som sålunda formellt är Kungl. Maj:ts befallningshavande d. v. s.
länsstyrelse men i sakligt hänseende såväl länsstyrelse som magistrat. De
på ämbetet ankommande ärendena kunna sålunda i huvudsak uppdelas i
länsstyrelseärenden och magistratsärenden.

Överståthållarämbetet har jämväl att handlägga ärenden, som annorstädes
åvila annan lokal myndighet än magistrat och denna underställda organ.
Befattningen med mantalsskrivning och kronoutskylder tillhör väl till huvudsaklig
del magistratsförvaltningen men i övrigt länsstyrelseförvaltningens
område. Taxeringsväsendet åter tillhör delvis sistnämnda område, men ämbetet
har här väsentligen mera omfattande uppgifter, vilka för riket i övrigt
besörjas av taxeringsnämnderna såsom särskilda utom både länsstyrelse,
magistrat och kommunalstyrelse stående organ. Med avseende å folkbokföringen
besörjer ämbetet uppgifter, som annorstädes handhavas icke blott
av vederbörande mantalsskrivningsförrättare utan även av pastor. Debitering
och uppbörd samt avskrivning och avkortning av kommunalutskvlder tillkomma
i övriga städer kommunalstyrelsen.

Under Överståthållarämbetet lyda — förutom polispersonalen vid Stockholms
polisdistrikt -—- stadsfiskalerna, förste stadsfogden, direktören vid
Stockholms stads rannsakningsfängelse och fastighetsregisterföraren jämte
dem underordnad personal. Stadsfiskalerna bilda en fristående avdelning,
i vad avser handläggningen av åtalsfrågor ställd under justi tiekanslersämbetets
tillsyn, men i administrativt hänseende i övrigt huvudsakligen underordnad
överståthållarämbetets beslutanderätt. Förste stadsfogdens expedition,
som av ålder tillhört ämbetets kansliavdelning, skulle enligt det här
omnämnda organisationsförslaget organiseras såsom ett särskilt exekutionsverk.
Rannsakningsfängelset och fastighetsregisterföraren hava ävenledes
i viss mån karaktär av fristående, ämbetet underlydande institutioner.
Förste stadsfogdens och fastighetsregisterförarens verksamhet tillhöra väsentligen
magistratsförvaltningens område; detsamma gäller även handhavandet.
av rannsakningsfängelset.

I fråga örn kostnaderna för Överståthållarämbetet och underlydande
institutioner anföres i propositionen följande.

Medan övriga länsstyrelser äro uppförda å kronans stat och kostnaderna
för deras verksamhet sålunda bestridas av statsmedel, gäller detta allenast
i vissa hänseenden i fråga örn Överståthållarämbetet. Ursprungligen var väl
även Överståthållarämbetet bekostat av kronan, men så är nu endast delvis
fallet.

Överståthållaren och underståthållaren åtnjuta lön av kronan. Staden
lämnar emellertid till dessa ämbetsmän särskilda bidrag, som i realiteten
hava karaktär av avlöningsanslag, varjämte staden tillhandahåller överståthållaren
tjänstebostad.

överståthållarämbetets kansli är uppfört å riksstaten och avlöningarna
till den där anställda personalen utgå enligt de för statens befattningshavare
gällande bestämmelserna; även övriga omkostnader betalas av kronan.

Polisavdelningen erhöll vid sin tillkomst karaktär av en statsavlönad institution,
men redan från begynnelsen deltog staden, örn ock till jämförelsevis
ringa del, i kostnaderna för avdelningen. Utvecklingen har sedan gått

Statsutskottets utlåtande Nr IDB.

3

i den riktningen, att staden fått vidkännas allt större del av dessa kostnader.
Efter 1925 års polisreform Ilar kronans anslag indragits och staden
får vidkännas kostnaderna icke blott, i enlighet med polislagen, för polisdistriktet
utan ock för ämbetets polisavdelning. Å riksstaten kvarstå anslag
till dels »ersättning för gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och
vaktbetjänter vid stadens poliskammare» med 150 kronor enligt kungl, brev
den 23 februari 1858, dels ock »bidrag till kostnaderna för uppvärmning av
poliskammarens ämbetslokaler» med 1,470 kronor enligt kungl, brev den 1
september 1911.

Uppbördsavdelningen synes aldrig hava haft karaktär av en självständig,
av kronan bekostad avdelning av Överståthållarämbetet. Vid avdelningens
tillkomst framstod den som en del av stadens kronouppbördsverk. Till
kostnaderna utgick emellertid statsbidrag, vilket fortfaran le är fallet. De
till staden utgående statsbidragen utgöras av »ersättning fö ■ kronouppbördsverket
i staden» med 11,472 kronor enligt kungl, brev den 17 januari 1816
och ersättning för arbetet med taxeringen med 220,000 kronor enligt kungl,
brev den 20 juni 1941, vilken sistnämnda ersättning utgår av det å riksstaten
under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig
taxering. Av nämnda anslag plägar jämväl till överståthållarämbetets förfogande
ställas ett belopp för beredande av ersättning till ordförande och
vissa kronoombud i taxeringsnämnderna, vilket belopp genom Kungl. Maj:ts
beslut den 12 september 1941 fastställts till 220,700 kronor för bestyret
med 1941 års taxering. Ytterligare må nämnas, att ur nämnda anslag till
Överståthållarämbetet jämväl utgår, förutom vissa belopp för mera tillfälliga
taxeringsuppgifter, bidrag till kostnader för taxeringsarbeten av betydelse
för riket i dess helhet.

För de ämbetet underlydande institutionerna — utom stadsfogdekontoret
— bär staden ensam kostnaderna, med den inskränkning att staden
erhåller ersättning från statsverket för mathållning åt vissa i rannsakningsfängelset
förvarade personer.

Yad stadsfogdekontoret angår, har staden visserligen nödgats övertaga
kostnaderna för detsamma, men erhåller enligt kungl, brev den 29 maj 1885
av staten 12,200 kronor i »ersättning för avlöning åt stadens exekutionsbetjäning».

Avlöningarna till de av staden avlönade befattningshavarna utgå enligt
särskilda av Kungl. Maj:t den 29 april 1938 fastställda avlöningsreglementen
för ordinarie och icke ordinarie tjänstemän, uppgjorda efter förebild av 1921
och 1935 års statliga avlöningsförfattningar men med vissa olikheter i förhållande
till dessa, bland annat beträffande grunden för dyrtidskompensationens
beräknande samt i fråga örn skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag.
Till ordiuariereglementet lior en tjänsteförteckning, angivande de
olika befattningarnas lönegradsplacering. Löneplanen B i detta reglemente
svarar mot löneplanen A i det för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen
gällande avlöningsreglementet, medan löneplanen A i det förra
reglementet motsvarar löneplanen B i det senare. Ämbetets ordinarie lönestat
har fastställts av Kungl. Maj:t, dock ej i fråga om befattningar i lönegraden
B 12 och därunder.

Föreliggande förslag rörande Överståthållarämbetet.

1 skrivelse den 4 april 1940 hemställde stadskollegiet i Stockholm, att Kungl.
Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder för upptagande av förhandlingar
med staden rörande överståthållarämbetets uppförande å kronans stat och en

4

Statsutskottets utlåtande Ar loll.

reglering av de frågor, i vilka staden i jämförelse med andra städer ännu
intoge en särställning i förhållande till staten. Kungl. Majit förklarade sig
den 7 juni 1940 vilja medverka vid tillsättandet av en för staten och Stockholms
stad gemensam kommission med uppgift ätt utföra undersökningar
och föra förhandlingar i de spörsmål, som avsågos i stadskollegiets framställning,
samt utsåg ordförande och två representanter för staten i kommissionen.
Därvid utsågos till ordförande överståthållaren T. Nothin samt
till representanter riksgäldsfullmäktigen K. Magnusson och generaldirektören

H. Leo. Från stadens sida tillkallades för ändamålet likaledes två representanter,
nämligen stadsfullmäktiges ordförande, redaktören F. Ström, och
vice ordförande, överdirektören Y. Hernlund.

I ett den 30 oktober 1940 dagtecknat betänkande (statens off. utredn.
1940: 28) framlade kommissionen — 1940 års förhandlingskommission — förslag
angående uppgörelse mellan kronan och staden rörande överståtliållarämbetets
och vissa ämbetet underställda myndigheters uppförande å riksstateu
mot ersättning från stadens sida till kronan.

I anledning av kommissionens förslag avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet,
stadsfullmäktige i Stockholm, fångvårdsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket
och allmänna lönenämnden.

Vid remissbehandlingen av förslaget ifrågasattes av statskontoret, riksräkenskapsverket
och allmänna lönenämnden, huruvida icke vissa organisatoriska
och lönetekniska problem borde närmare undersökas, innan ett
slutligt förslag förelädes riksdagen. På grund härav beslöt Kungl. Majit, att
högst fem sakkunniga skulle utses för verkställande av utredning rörande
vissa organisatoriska och lönetekniska spörsmål, vilka sammanhängde med
överståthållarämbetets uppförande å riksstateu. Med''stöd av Kungl. Majits
bemyndigande tillkallade jag den 14 mars 1941 såsom sakkunniga överståthållaren
T. Nothin, borgmästaren i Gävle N. J. Berlin, ledamöterna av
riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson i Stockholm
och lantbrukaren A. L. Hansson i Hubbestad samt landskamreraren i
Stockholm A. G. A. Wigert. De sakkunniga, som antogo benämningen överståthållarämbetskommittén,
hava den 19 september 1941 avgivit betänkande
rörande överståthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m.

1940 års förhandlingskoiiimissions förslag.

Principerna för kommissionens förslag voro följande.

Överståthållarämbetet skulle uppföras å kronans stat. Enahanda skulle
gälla beträffande de underlydande verken med undantag av dels polisverket
och rannsakningsfängelset, vilka skulle bibehållas å kommunalstyrelsens
stat, dels ock polisdomstolen, som med hänsyn därtill att densamma enligt
föreliggande förslag till rättegångsreform torde komma att överflyttas till
rådhusrätten, skulle lämnas utanför överenskommelsen, Kronan skulle bära
kostnaderna för ämbetet, i den mån verket kunde anses såsom länsstyrelse.
Staden skulle ersätta kronan kostnaderna för den av ämbetet handhavda

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

o

magistratsverksamlieten, åklagarväsendet, fastighetsregistreringen, folkbokföringen
oell kommunaluppbörden.

Med avseende å taxeringsväsendet ansåg sig kommissionen icke böra
förorda, att kronan tills vidare iklädde sig ökade bidrag till staden för
taxeringsarbetet i vidare mån, än en sådan ökning kunde anses motiverad
av den av kommissionen fastslagna principen, att kronan borde
bära kostnaderna för överståtliållarämbetets funktioner såsom länsstyrelse,
d. v. s. i förevarande fall de på ett landskontor av motsvarande storlek belöpande
kostnaderna för skattearbetet. Skulle emellertid vid en närmare
omprövning den nuvarande organisationen anses böra i huvudsak bibehållas,
hade kommissionen ansett riktigt, att en fördelning av kostnaderna mellan
kronan och staden ägde rum, så att staden bleve skyldig ersätta kronan
halva kostnaden för denna överståtliållarämbetets arbetsuppgift i den mån
den icke vore att hänföra till vare sig länsstyrelse- eller magistratsförvaltning.

Då ämbetet upptoges å kronans stat, borde följden bliva, att samtliga
inkomster i ämbetets verksamhet komme att uppbäras av kronan. Därigenom
komme sålunda kronans kostnader för verket att minskas. Då stadens bidrag
skulle bestämmas, borde man utgå från de sammanlagda kostnaderna
för ämbetet och sedan beräkna vad därav belöpte å magistratsförvaltningen,
åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kommunaluppbörden
samt för stadens andel i taxeringsarbetet. Efter frånräknande
av en procentuell andel, svarande mot de av staden avstådda intäkterna,
borde staden tillförbindas att ersätta kronan återstående procentuella andel
av kostnaderna för ämbetsverket såsom helhet.

Kommissionen förutsatte, att såväl kronan som staden skulle kunna påkalla
en omprövning av beräkningen av stadens bidrag vid väsentliga förskjutningar
i grunderna för regleringen. Oavsett detta hade en periodiskt
återkommande översyn av fördelningsreglerna synts böra ske, första gången
så snart nyordningen stabiliserats och därefter vart tionde år.

I fråga örn överståthållarens och underståthållarens avlöningsförhållanden
ansåg kommissionen en reglering böra ske allenast för framtida ämbetsinnehavare.

Beträffande anskaffandet av lokaler åt ämbetsverket fann kommissionen
lämpligt, att kronan svarade för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar,
som i större eller mindre utsträckning hade länsstyrelses uppgifter
och som borde sammanhållas till ett enhetligt verk, under det att staden
besörjde, att lämpliga lokaler kunde erhållas för ämbetet i övrigt. Med
den av kommissionen föreslagna formen för den ekonomiska uppgörelsen
skulle lokalkostnaderna komma att ingå bland verkets utgifter och sålunda
att slutligen fördelas efter de allmänna reglerna.

Den av kommissionen föreslagna kostnadsfördelningen avsåg ett på riksstaten
uppfört verk, vars personal sålunda avlönades efter kronans avlöningssystem.
Såsom övergångskostnader skulle tillkomma dels lön och pension
till tjänsteman, som före eller vid avtalets ikraftträdande överförts å
indragnings- eller övergångsstat eller avgått med pension, ävensom familje -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

pension åt efterlevande efter sådan tjänsteman eller efter tjänsteman, som
avlidit före avtalets ikraftträdande, dels på tiden före övertagandet belöpande
familjepensionsavgifter för tjänstgörande personal, dels skillnaden
mellan kommunallönen och statslönen eller kommunalpensionen och statspensionen
i de fall, där kronans förmåner voro lägre, dels ock pensionsavgifter
för förut kommunalavlönad personal, som icke vore skyldig vidkännas
dylika. Förstnämnda slag av utgifter borde fortfarande bestridas av
staden eller kronan efter nuvarande regler. Beträffande familjepensionsavgifter,
som belöpte å tiden före ikraftträdandet, hade det synts lämpligt,
att staden till kronan utgåve det belopp, som försäkringsmässigt svarade
mot vad den lö mmunalavlönade personalen vid övertagandet skulle såsom
statsavlönad lia a inbetalt. Kostnaderna för fvllnadslöner och pensioner
ävensom för pensionsavgifter till personal, som icke vore skyldig att vidkännas
dylika, borde bestridas av staden. Därvid hade emellertid stadens
representanter förutsatt, att de möjligheter till kostnadernas nedbringande,
som 1938 års avlönings- och pensionsbestämmelser öppnade, så långt det
funnes skäligt skulle av Kungl. Majit tillvaratagas.

De föreslagna normerna för kostnadsfördelningen hade förhandlingskommissionen
ansett böra erhålla avtals form. Sedan avtalet antagits av staden
och kronan, komme beslutanderätten i fråga örn ämbetets organisation att
helt tillhöra statsmakterna. Det hade dock synts böra förutsättas, att mera
omfattande ändringar, som i avsevärdare utsträckning skulle öka stadens
kostnader, icke komme att genomföras utan att staden beretts tillfälle därom
uttala sin mening samt att när fråga vore örn organisationen av avdelningar
inom Överståthållarämbetet eller av underlydande verk, som principiellt
tillhörde magistratsförvaltningen, särskild betydelse komme att tillmätas
stadens erinringar. Kommissionen hade icke avsett, att genom avtalet
skulle skapas privaträttsliga rättigheter för den ena parten gentemot
den andra. Skulle exempelvis genom en ändring i lagstiftningen förhållandet
mellan kronan och magistratsstäderna i allmänhet undergå en förskjutning,
borde icke Stockholms stad på grund av avtalets bestämmelser intaga
en särställning.

Enligt det av kommissionen uppgjorda avtalsförslaget hade såsom
utgångspunkt för fördelningen av kostnaderna för Överståthållarämbetet
tagits uppdelningen av de handlagda ärendena i länsstyrelseärenden och
magistratsärenden. Såsom länsstyrelseärenden hade därvid betecknats sådana
ärenden, som för magistratsstiiders vidkommande eljest åvilade länsstyrelse.
Till den andra gruppen av arbetsuppgifter hänfördes ärenden, som i
rikets övriga magistratsstäder tillhörde magistratsförvaltningen, åklagarväsendet,
fastiglietsregisterföringen, folkbokföringen och kommunalstyrelsen. En
huvudregel i avtalsförslaget vore, att de utgifter för ämbetet, vilka belöpte å
detsamma såsom handliavande länsstyrelseärenden, skulle slutligt stanna å kronan.
Därigenom skulle vinnas likhet med förhållandena i riket i övrigt, där ju
kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet bestredes av kronan. Däremot
an korn me det på städerna själva att bestrida kostnaderna för övriga nyssnämnda
arbetsuppgifter. Detsamma borde då enligt kommissionens mening
gälla för Stockholms stad. Överståthållarämbetets befattning med taxerings -

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

7

väsendet vore i viss utsträckning av den art, att den folie utom en länsstyrelses
verksamhet. I den mån så vore fallet hade kommissionen ansett,
att staden borde deltaga i kostnaderna.

Beträffande innebörden i övrigt av kommissionens förslag i frågan örn fördelningen
av kostnaderna mellan staten och staden hänvisar utskottet till
den därutinnan å sid. 10 och 11 i propositionen lämnade redogörelsen.

I de över kommissionens förslag avgivna yttrandena tillstyrktes detsamma
av Överståthållarämbetet och av Stockholms stadsfullmäktige, varemot
åtskilliga anmärkningar däremot framfördes av statskontoret, riksräkenskapsverket
och allmänna lönenämnden. En redogörelse för innehållet i
sistnämnda tre yttranden har lämnats i propositionen å sid. 11—14.

De sakkunnigas (överståthållarämbetskonimitténs) förslag.

De sakkunniga ha inledningsvis uttalat sin anslutning till den i 1940 års
förhandlingskommissions betänkande framlagda, av remissmyndigheterna
utan erinran lämnade grundprincipen rörande kostnadsfördelningen, nämligen
att av kostnaderna för Överståthållarämbetet och detta underställda organ
kronan skulle svara för vad som belöpte å länsstyrelseärendena och staden
för kostnaderna i övrigt. Beträffande innebörden av denna uppdelning av de
olika göromålen anslöte sig de sakkunniga ävenledes till förhandlingskommissionens
begreppsbestämning, vilken innebure, att med länsstyrelseärenden
förstodes sådana ärenden som för magistratsstäders vidkommande eljest
åvilade länsstyrelse, under det att till magistratsärenden hänfördes uppgifter,
som i rikets övriga magistratsstäder tillhörde magistratsförvaltningen,
åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kommunalstyrelsen.
Genom denna fördelningsprincip komme statens kostnader för
administrationen inom Stockholm att, frånsett den kostnadsminskning, som
en ökad rationalisering av arbetet medförde, bliva något lägre än för länen
i allmänhet, beroende på att i dessa statsverket hade att för städer utan
egen jurisdiktion bära kostnaden för vissa förvaltningsuppgifter, som i magistratsstäder
bekostades av städerna.

Vid övervägandet av spörsmålet, vilka konsekvenser en dylik principiell
uppdelning av kostnaden för handläggningen av de olika ärendena borde
medföra beträffande överståthållarämbetets organisation, kunde olika alternativ
komma i betraktande. I detta avseende hade förhandlingskommissionen
förordat utvägen, att Överståthållarämbetet jämte underlydande myndigheter

— med undantag av polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen

— uppfördes å kronans stat, varvid staden ålades skyldighet att ersätta
kronan de utgifter, som sammanhängde med förvaltningen av magistratsärendena.

De sakkunniga förklara härefter, att de vid sin granskning av nu berörda
frågor, funnit obestridligt, att kommissionens förslag innebure en ur olika
synpunkter väl avvägd lösning, men att enligt de sakkunnigas mening vissa
omständigheter förelåge, som syntes böra föranleda jämkningar i nämnda
förslag.

Med hänsyn till remissmyndigheternas önskemål örn begränsning av de
myndigheter, som skulle uppföras å riksstaten, ävensom till förestående utredning
rörande beskattningsnämndernas organisation m. m. ansåge sålunda de
sakkunniga försiktigheten bjuda, att å riksstaten för närvarande uppfördes

8

Statsutskottets utlåtande Nr 106.

allenast sådana avdelningar inom Överståthållarämbetet, som väsentligen
handlade länsstyrelseärenden. Beträffande de avdelningar, som sålunda
uppfördes å rikets stat, brötes överståthållarämbetets isolerade ställning
inom statsförvaltningen. Å andra sidan bomme de avdelningar, som fortfarande
skulle handlägga magistratsärenden och sålunda kvarstå å kommunens
stat, icke att intaga annan eller mera isolerad ställning än motsvarande
kommunalavlönade tjänstemän i andra städer. I enlighet härmed
ämnade de sakkunniga föreslå vissa förändringar i nuvarande arbetsfördelning
mellan ämbetets avdelningar i syfte att statsavlönade befattningshavare
skulle sysselsättas med länsstyrelseuppgifter och kommunalavlönade
befattningshavare med magistratsgöromål.

Med utgångspunkt från angivna principer hava de sakkunniga tagit ställning
till frågan örn vilka delar av Överståthållarämbetet eller detta underställda
organ, som i förevarande sammanhang böra uppföras å riksstaten.

Beträffande Överståthållarämbetet för skatteärenden uttala sig de
sakkunniga sålunda.

I fråga örn denna avdelning av Överståthållarämbetet syntes det med hänsyn
till det omfattande utbyte av personal mellan olika underavdelningar,
som förekomme vid skilda perioder under året, ur allmän synpunkt vara ett
oeftergivligt krav, att avdelningen icke uppsplittrades på olika verk eller
uppdelades på så sätt, att vissa underavdelningar uppfördes å riksstaten,
medan andra bibehölles såsom kommunalavlönade. De sakkunniga hade
stannat vid att i nuvarande läge förorda, att skatteavdelningen i sin helhet
tills vidare bibehölles såsom ett kommunalavlönat verk.

Vidkommande härefter polisavdelningen erinra de sakkunniga till en
början, att förliandlingskommissionens förslag rörande organisationen av
Överståthållarämbetet för polisärenden byggde på en utredning, som i ett den
14 mars 1940 avgivet betänkande framlagts av särskilda, av ämbetet tillkallade
kommitterade. De sakkunniga anföra vidare.

Enligt kommitterades förslag skulle befattningarna såsom polismästare,
ordningspolisintendent och kriminalpolisintendent utbrytas ur polisavdelningen
och inordnas i ett polisverk i egentlig mening, vari jämväl överståthållarämbetets
luftskyddsbyrå skulle ingå. I samband därmed skulle
de polismästaren och poliskommissarierna åvilande uppgifterna att besluta
örn, respektive utföra åtal vid polisdomstolen överflyttas till åklagarmyndigheten.
Vidare skulle ett exekutionsverk upprättas med förste stadsfogden
såsom chef, i vilket verk poliskamreraren och viss personal från poliskamrerarekontoret
skulle inordnas. Polisdomstolen skulle därjämte erhålla
ställning såsom särskild avdelning inom Överståthållarämbetet. Återstående
delar skulle sammanföras till en avdelning inom Överståthållarämbetet, organiserad
på tre byråer, benämnda polisbyrån, trafikbyrån och magistratsbyrån.
Till dessa tre byråer skulle förläggas samtliga de länsstyrelse- och
magistratsärenden, som nu handlades av Överståthållarämbetet för polisärenden
(såväl överståthållarens som polismästarens avdelningar). Beträffande
kommitterades förslag vore ytterligare att nämna, att förvaltningen
av statsmedel skulle överflyttas från poliskamrerarekontoret till överståthållarämbetets
kansli.

Det torde böra framhållas, att den utredning, som sålunda verkställdes
av nämnda kommitterade, närmast avsett en rationalisering av ett å kommunens
stat uppfört verk i syfte att nedbringa kostnaderna för detsamma.
Däremot hade icke såsom i förevarande fall åsyftats en uppdelning av

9

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

ärendena å olika avdelningar, vilken skirlle ligga till grund för fördelningen
av förvaltningskostnaderna mellan kronan oell staden. Kommissionen hade
med sin principiella inställning ej anledning att ifrågasätta någon ändring
i nyssnämnda kommitterades förslag. Med den uppfattning de sakkunniga
hävdat rörande förutsättningarna för ett uppförande å riksstaten av olika
befattningar, erfordrades å polisavdelningen en uppdelning av ärendena i
länsstyrelse- respektive poliskammar- och magistratsgöromål. I vissa hänseenden
kunde det emellertid av praktiska skäl visa sig lämpligt att göra
ett avsteg från principen, att på i riksstaten upptagna avdelningar endast
finge handläggas länsstyrelseärenden eller i poliskammaren endast magistratsärenden.
Därvid vore särskilt att framhålla, att vissa trafikfrågor både
på grund av sin beskaffenhet och med hänsyn till allmänheten borde behandlas
på en och samma avdelning, oavsett örn de kunde betraktas såsom
länsstyrelse- eller magistratsärenden.

Enligt de sakkunnigas förslag skall överståthållarämbetets kansli
bestå i huvudsakligen oförändrad form. Dock skola enligt förslaget vissa
nya arbetsuppgifter tillföras kansliet, varjämte kansliets personal bör förstärkas.

Körande de Överståthållarämbetet underställda institutionerna
uttala sig de sakkunniga sålunda.

Kommissionen hade, med instämmande av de hörda myndigheterna, ansett,
att polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen borde lämnas
utanför. I fråga örn åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret
ville de sakkunniga erinra, att samtliga ärenden, som för
närvarande ankomme på dessa myndigheter, vore av sådan beskaffenhet, att
kostnaderna för dessa institutioner under alla förhållanden borde helt bäras
av staden. Kommissionen hade visserligen förordat, att desamma, mot ersättning
för hela kostnaden från Stockholms stad till statsverket, skulle
uppföras å rikets stat. Främsta anledningen därtill hade varit den, att hela
Överståthållarämbetet föreslagits skola uppföras å rikets stat och att de
Överståthållarämbetet underställda organen då ansetts böra i viss omfattning
givas en liknande ställning. Med den principiella inställning, som de sakkunniga
ansett sig böra intaga till frågan örn fördelningen av kostnaderna
för Överståthållarämbetet, funnes ej längre anledning föreslå, att nu nämnda
organ gåves en annan ställning än i andra magistratsstäder. Beträffande
åklagarmyndigheten tillkomme dessutom det av riksräkenskapsverket påpekade
förhållandet, att spörsmålet örn stadsfiskalernas statsanställning torde
komma att upptagas till prövning av 1939 års polisutredning. Med hänsyn
till de anförda omständigheterna ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att
icke heller åklagarmyndigheten, exekutionsverket eller fastighetsregisterkontoret
upptoges på riksstaten utan bibehölle sin nuvarande ställning som
kommunalavlönade organ.

T fråga om innebörden av sakkunnigförslaget i nu avgivna delar anföra de
sakkunniga ytterligare följande.

I nära anslutning till redan tillämpad praxis skulle enligt förslaget huvuddelen
av länsstyrelseärendena handläggas å två huvudavdelningar, kansliet
och den förutvarande polisavdelningen, vilken till undvikande av förväxling
med polisverket borde givas annat namn, förslagsvis politiavdelningen.
Ärenden från dessa avdelningar skulle föredragas för och avgöras av överståthållaren
(underståthållaren) i ungefärligen samma omfattning som nu gällde
teir länen. Till dessa avdelningar skulle jämväl hänvisas vissa magistrats -

10

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

ärenden, som på grund av sitt nära samband med länsstyrelseärendena lämpligast
borde handläggas gemensamt med dessa. Huvudparten av magisfcratsärendena
jämte vissa därmed sammanhängande länsstyrelseärenden skulle
däremot avgöras i de till Överståthållarämbetet såsom särskilda avdelningar
hörande och av staden bekostade skatteverket (skatteavdelningen) och poliskammaren
(polisavdelningen). Avgörandet av där förekommande ärenden
skulle liksom nu i regel ankomma å skattedirektören, respektive polismästaren
(polisintendenterna) med skyldighet för överståthållaren (underståthållaren)
att, på sätt blivande instruktion närmare bestämde, ägna handläggning
åt vissa viktigare grupper ärenden samt med befogenhet för honom
att jämväl därutöver övertaga avgörandet av förekommande ärenden i övrigt.

Organisationen av Överståthållarämbetet för polisärenden.

Overståthållarämbetets avdelning för polisärenden arbetar för närvarande,
örn man bortser från den till avdelningen anslutna polisdomstolen, på två
huvudavdelningar nämligen dels överståthållarens avdelning för polisärenden
omedelbart under överståthållaren, dels övriga delar av Överståthållarämbetet
för polisärenden, med polismästaren som chef närmast under överståthållaren.
För överståthållarens avdelning för polisärenden utövas närmaste
chefskapet av polissekreteraren, som med sina befattningshavare har föredragning
direkt för överståthållaren.

Inom polismästarens avdelning är arbetet fördelat på följande sju underavdelningar,
nämligen 1) polismästarens expedition, 2) kanslipolisintendentens
expedition, 3) trafikpolisintendentens expedition, 4) ordningspolisintendentens
expedition, 5) kriminalpolisintendentens expedition, 6) poliskamrerarkontoret
och 7) luftskyddsbvrån.

I propositionen (sid. 19—25) lämnas en redogörelse beträffande arbetsuppgifter
och personalförhållanden å de skilda avdelningarna inom överståthållarämbetets
avdelning för polisärenden, varvid dock ordningspolisoch
kriminalpolisavdelningarna ävensom luftskyddsbvrån uteslutits, enär
dessa icke beröras av föreliggande förslag örn ämbetets uppförande å riksstaten.
Utskottet tillåter sig hänvisa till denna redogörelse.

Innehållet i de sakkunnigas förslag rörande organisationen av Överståthållarämbetet
för polisärenden återgives därefter i propositionen, beträffande
fördelningen av statsuppgifterna mellan överståtliållarämbetets politiavdelning
och poliskammaren å sid. 26 och 27, rörande personalbehovet å
politiavdelningen samt i fråga örn denna personals lönegradsplacering å sid.
27 och 29. Utskottet hänvisar i dessa delar till propositionen.

De sakkunniga hava härefter uppehållit sig vid frågan örn löneställningen
för chefen för politiavdelningen och i samband därmed berört spörsmålet örn
tjänstebenämningen för nämnda befattningshavare ävensom för chefen för
kansliavdelningen. De sakkunniga anföra i dessa delar.

Polissekreteraren hade av ålder haft samma ämbetsställning som landssekreterare.
Med hänsyn härtill syntes befattningshavaren i fråga böra placeras
i lönegraden A 30. Därutöver borde emellertid, ej minst på grund
av att beslutanderätt å ämbetets vägnar torde böra anförtros vederbörande
befattningshavare i ett flertal ärenden, tillkomma avlöningsförstärkning av

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

11

samma slag, som utginge till landssekreterarna i länen, varvid de sakkunniga
i betraktande av de på befattningshavaren ankommande göromålens art och
omfattning ansåge avlöningsförstärkningen icke böra utgå med lägre belopp
än i de största länen eller sålunda med 3,500 kronor för år. Aven med
nämnda löneställning komme en betydande försämring att inträda i förhållande
till de förmåner, som för närvarande utginge till innehavaren av polissekreterartjänsten.
•

Vad beträffade tjänstebenämningen för chefen för politiavdelningen, ansåge
de sakkunniga, att beteckningen sekreterare för denna tjänst liksom
för chefen för kansliavdelningen vore olämplig och direkt missvisande för
uppfattningen av dessa tjänsters karaktär. Inom statsförvaltningen i övrigt
brukade benämningen sekreterare avses för tjänster i lönegraderna A 24
och A 26 med helt andra åligganden än som avsåges för nu ifrågavarande
befattningshavare. Möjligen skulle titeln landssekreterare kunna tänkas för
dessa båda tjänster, men detta torde dock knappast vara lämpligt, enär en
dylik benämning skulle vara ägnad att ingiva en vilseledande föreställning
örn befattning vid någon av länsstyrelserna uti landet. I anslutning till
den nomenklatur, som tillämpats vid 1936 års organisation av överståthållarämbetets
avdelning för skatteärenden, då chefen för nämnda avdelning erhållit
benämningen skattedirektör, föresloge de sakkunniga, att chefen för
politiavdelningen benämnes politidirektör och chefen för kansliavdelningen
kansli direktör.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle personalbeståndet å politiavdelningen
bliva följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 politidirektör (A 30),
1 assessor (A 27), 1 notarie av l:a klass (A 24), 2 notarier av 2:a klass (A 21),
3 kanslister (A 15), 1 kansliskrivare (A 11), 1 förste expeditionsvakt (A 7),
3 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 6 kontorsbiträden (A 4).
2) Icke-ordinarie tjänstemän: 2 assessorer (Eo 27), 2 notarier (högst Eo 19),
1 kanslist (högst Eo 14), 2 kontorsbiträden (Eo 4), 2 skrivbiträden (Eo 2),
1 expeditionsvakt (Ex 5) och 1 skrivbiträde (Ex 2). Politidirektören skulle
äga uppbära en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor för år.

Organisationen av Överståthållarämbetet» kansli.

Kansliavdelningen är — såsom tidigare nämnts — redan för närvarande
uppförd å riksstaten. Befattningshavarna äro sålunda underkastade bestämmelserna
i de statliga avlönings- och pensionsförfattningarna.

De olika befattningshavarnas åligganden framgå av föreskrifterna i §§ 5
—12 arbetsordningen för Överståthållarämbetet. En översiktlig redogörelse
därför ävensom för det nuvarande personalbeståndet vid kansliavdelningen
lämnas i propositionen å sid. 30—32.

De sakkunniga behandla i sitt förslag frågan vilka ärenden, som
i fortsättningen böra handläggas å kansliet. De anföra härom i
huvudsak följande:

Enligt de sakkunnigas åsikt borde de ärenden, som för närvarande handlades
å överståtliållarämbetets kansli, även i fortsättningen behandlas därstädes.
Detta borde dock icke utesluta, att en av praktiska skäl betingad
omflyttning av ärenden mellan kansliet och politiavdelningen kunde fa förekomma.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

A andra sidan syntes vissa ärenden, som nu behandlades på annat håll,
böra överföras till handläggning å kansliet. Sålunda anslöte sig de sakkunniga
helt till det av de tidigare omnämnda kommitterade framförda förslaget,
att den förvaltning av statsmedel, som ankomme på Överståthållarämbetet,
förlädes till kansliet. Vidare ansåge de sakkunniga böra dit hänföras
ärenden angående arvsskatt och skatt för gåva. Dessa ärenden, som
otvivelaktigt finge anses såsom länsstyrelseärenden, behandlades för närvarande
inom skatteavdelningen å skattedirektörens expedition. De ägde emellertid
icke sådant samband med övriga å skatteavdelningen förekommande göromål,
att de av denna orsak boi''de kvarligga å skatteavdelningen. Detta vore
däremot fallet med vissa andra länsstyrelseärenden, som enligt de sakkunnigas
mening alltjämt borde behandlas å nämnda expedition. Ytterligare
borde mantalsskrivnings- och värnpliktsmålen, som av nämnda kommitterade
ifrågasatts till överflyttning från polisdomstolen till skattedirektörens expedition,
med hänsyn till sin natur av länsstyrelseärenden förläggas till överståthållarämbetets
kansli.

Beträffande personalbehovet! å överståthållarämbetets kansli erinra de
sakkunniga till en början, att Överståthållarämbetet i skrivelse den 16 juni 1939
till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framfört vissa önskemål beträffande
befattningshavarnas löneställning. I skrivelsen hade ämbetet föreslagit, att
sekreteraren måtte tillerkännas en avlöningsförstärkning i likhet med landssekreteraren,
att assessorstjänsten måtte uppflyttas en lönegrad eller till
samma lönegrad som länsassessorstjänsterna (A 27), att en av kanslistbefattningarna
måtte utbytas mot en bokliållarbefattning i samma lönegrad som
befattningen såsom andre länsbokhållare (A 21) samt att en av kontorsbiträdesbefattningarna
måtte utbytas mot en kanslibiträdesbefattning (A 7).

De sakkunniga erinra vidare, att tjänsteförteckningssakkunniga den 21
maj 1941 avgivit betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad
avser allmänna civilförvaltningen, lönegraderna A 1—A 29 (statens off. utredn.
1941: 17). Av betänkandet franninge, att nämnda sakkunniga i fråga örn
befattningar inom de lönegrader, som varit föremål för behandling, allenast
ansett sig böra beakta behovet av en särskild befattningshavare för överståthållarämbetets
räkenskapsföring och utanordningsärenden, i vilket avseende
föreslagits införande av en befattning såsom förste kanslist i lönegraden
A 17.

De sakkunniga framlägga härefter förslag örn viss utökning av personalen
å överståthållarämbetets kansli. De sakkunniga uttala sig på följande sätt.

Vid bedömande av personalbehovet för kansliet borde hänsyn tagas därtill,
att den nuvarande personalen måste anses alltför fåtalig. Framhållas
kunde att sedan överståthållarämbetets kansli år 1914 erhöll sitt i stort sett
nuvarande personalbestånd — bortsett från den år 1936 inrättade assessorstjänsten
— Stockholms folkmängd vuxit med över 208,000 personer, ungefärligen
motsvarande folkmängden i ett medelstort län. Vad särskilt de mera
kvalificerade befattningshavarna anginge, hade bristen på personal medfört,
att sekreteraren endast kunnat ägna sig åt sin egen föredragning men däremot
icke medhunnit att deltaga i behandlingen av ärenden, vilkas föredragning
ankommit på andra tjänstemän. För att möjliggöra för sekreteraren
att deltaga även i de viktigare av sistnämnda slag av ärenden syntes böra
anställas en kvalificerad befattningshavare, som kunde övertaga en del av

Statsutskottets utlåtande Nr lod.

13

sekreterarens föredragningsskyldigliet. Därtill komme, att enligt de sakkunnigas
förslag ett stort antal ärenden skulle överflyttas till kansliet, nämligen
— förutom förvaltningen av statsmedel —- arvs- oell gåvoskatteärenden
samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Förstnämnda slag av ärenden
vore av den art, att de vid länsstyrelserna alltid torde handhavas av vederbörande
landskamrerare. De sakkunniga ville med hänsyn till det anförda
föreslå, att vid kansliet anställdes ytterligare en assessor i 27 lönegraden,
vilken dock av samma skäl, som tidigare anförts beträffande assessorstjänsterna
å politiavdelningen, tillsvidare borde erhålla extra ordinarie anställning.

För den utökade förvaltningen av statsmedel borde beräknas en förstärkning
av kansliets nuvarande befattningshavare med en tjänsteman med samma
löneställning som länsbokhållare av 2:a klass (A 21). Befattningshavaren
syntes dock böra benämnas notarie. Vidare torde en kanslisttjänst i anslutning
till tjänsteförteckningssakkunnigas förslag böra uppflyttas till förste
kanslist (A 17).

Ytterligare finge de sakkunniga föreslå, att en ny icke-ordinarie kanslisttjänst
inrättades för de kanslistgöromål, som sammanhängde med tillkomsten
av nya uppgifter å avdelningen. Löneställningen för denne befattningshavare
borde bestämmas enligt de grunder, som förut förordats för motsvarande
tjänsteman å politiavdelningen. Även i fråga örn de två nuvarande
amanuenserna borde tillämpas samma befordringsgång, som de sakkunniga
föreslagit för politiavdelningens motsvarande personal.

Vad anginge behovet av biträdespersonal, vore detta synnerligen svårt
att för närvarande bedöma. Med hänsyn därtill hade de sakkunniga ansett
sig böra tills vidare föreslå allenast den personalförstärkning, som redan nu
kunde anses oundgängligen erforderlig, eller ytterligare 1 kanslibiträde (A 7),
2 kontorsbiträden (A 4) samt 1 extra ordinarie kontorsbiträde (Eo 4), varvid
dock den nuvarande extra ordinarie tjänsten som kassörska skulle bortfalla.
I betraktande av ovissheten huruvida denna personalförstärkning bleve tillräcklig,
ville de sakkunniga understryka angelägenheten av att vederbörande
anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal måtte, intill dess
närmare erfarenhet rörande personalbehovet erhållits, kunna få överskridas
efter medgivande av Kungl. Majit.

De sakkunniga föreslå vidare, att chefen för kansliavdelningen — kanslidirektören
— på sätt av dem jämväl förordats för chefen för politiavdelningen
erhåller en avlöningsförstärkning med 3,500 kronor för år.

I fråga örn assessorn framhålla de sakkunniga, att dennes åligganden i
åtskilliga fall numera hade karaktären av enmansärenden, i vilka han ensam
meddelade beslut å överståthållarämbetets vägnar. Detta vore exempelvis
fallet med ärenden, som anginge anteckning i handels-, närings-, försäkringsocli
föreningsregistren, exekutiva auktioner och fördelning av köpeskilling, fördelning
av medel, som nedsatts enligt expropriationslagen, ävensom liknande
förrättningar enligt vattenlagen m. fl. lagar. Det med tjänsten förenade
ansvaret vore sålunda — förklara de sakkunniga — numera betydligt större
än då tjänsten inrättades och därvid i avbidan på närmare erfarenheter
placerades i 26:e lönegraden. De sakkunniga hava för sin del icke kunnat
finna några bärande skid, varför assessorsbefattningen skulle vara lägre
placerad än länsassessorstjänsterna, och föreslå diirför, att befattningen uppflyttas
till lönegraden A 27.

14

Statsutskottets utlåtande Nr lOo.

Personalbeståndet å överståtliållarämbetets kansli skulle enligt de sakkunnigas
förslag bliva följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 kanslidirektör
(A 30), 1 assessor (A 27), 1 notarie av l:a klass (A 24), 2 notarier av 2:a klass
(A 21), 1 förste kanslist (A 17), 3 kanslister (A 15), 1 förste expeditionsvakt
(A 7), 2 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 4 kontorsbiträden
(A 4). 2) Icke-ordinarie tjänstemän: 1 assessor (Eo 27), 2 notarier (högst
Eo 19), 1 kanslist (högst Eo 14), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och 1 kontorsbiträde
(Ex 4). Kanslidirektören skulle äga uppbära en aviöningsförstärkning
av 3,500 kronor för år.

De sakkunniga föreslå, att den personalförteckning, som bör fastställas för
de statliga befattningshavarna vid Överståthållarämbetet, uppdelas på två
avdelningar, en för kansliet och en för politiavdelningen.

Fördelningen av kostnaderna mellan kronan och staden.

De sakkunniga framhålla, att enligt gjorda beräkningar staden för kanslikostnaderna
skulle utgiva 40,000 kronor till kronan, under det att med utgångspunkt
från kommissionens kostnadsram kronan skulle till staden utgiva
omkring 18,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för i poliskammaren
förekommande handläggning av länsstyrelsegöromål. På grund
av den kostnadsökning, som måste anses bliva en följd av ärendenas
fördelning å två skilda ämbetsverk, vore det — anföra de sakkunniga
— sannolikt, att kostnaden för handläggning inom poliskammaren av länsstyrelseärendena
bomme att ej oväsentligt överstiga sistnämnda belopp,
18,000 kronor, ehuru för närvarande underlag saknades för ett tillförlitligt
beräknande av kostnadsbeloppet. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga,
att en kvittning bör vara att föredraga framför ett på invecklade beräkningar
grundat likvidförfarande. De sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att vid
godtagande av förslaget örn organisationen av kansliet och politiavdelningen
någon särskild fördelning av förvaltningskostnaderna mellan kronan och
staden icke för närvarande skulle förekomma, utan att i stället kronan helt
skulle svara för kostnaderna för kansliet och politiavdelningen, under det
att staden helt skulle svara för den å kommunens stat uppförda poliskammaren.
När framdeles ett tillförlitligt underlag kunde erhållas för bedömande
av kronans kostnader för handläggning av magistratsärenden och
stadens kostnader för handläggning av länsstyrelseärenden, borde frågan örn
en avräkning mellan kronan och staden upptagas till omprövning. I likhet
med vad som hittills förekommit beträffande statens bidrag till kostnaderna
för skatteavdelningen syntes därvid en reglering kunna ske utan särskilt avtal.
Örn en dylik framtida avräkning utvisade, att kronan hade ett tillgodohavande
hos staden, syntes detta lämpligen kunna beaktas vid fastställandet
av statens ersättning till staden för taxeringsarbetet, vilket jämväl torde
böra ske, därest avräkningen utvisade ett saldo staden tillgodo.

Med den av de sakkunniga ovan förordade anordningen skulle sålunda
icke påkallas någon reglering av rättsförhållandet mellan kronan och Stockholms
stad i form av särskilt avtal.

15

Statsutskottets utlåtande Nr lod.

Vad angår skatteavdelningen hava de sakkunniga föreslagit, att hela avdelningen
tills vidare skulle kvarstå å kommunens stat. I fråga örn formen
för statens bidrag till förvaltningskostnaderna för skatteavdelningen anföra
de sakkunniga, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga att för närvarande
frångå den nuvarande metoden. De sakkunniga hava emellertid på anförda skäl
föreslagit, att den nuvarande ersättningen till Stockholms stad för taxeringsarbetet
i Stockholm måtte höjas från 220,000 kronor till 282,000 kronor.

En av de sakkunniga har i särskilt yttrande uttalat, att ställnings- •
tagande till spörsmålet örn höjning av ifrågavarande ersättning först borde
tagas, efter det den pågående utredningen angående taxeringsorganisationen
vore färdig, samt att ersättningsbeloppet följaktligen tills vidare borde utgå
efter oförändrade grunder.

Med avseende å kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och
fastighetsregisterkontoret anföra de sakkunniga, att dessa kostnader liksom
hittills böra helt bekostas av staden.

Overgångsanordningar lii. lii.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av de sakkunnigas
förslag framhålla de sakkunniga, att det kunde synas ligga närmast till
hands, att omläggningen skedde vid ett budgetårsskifte och då närmast från
och med den 1 juli 1942. Emellertid skulle det — påpeka de sakkunniga
— troligen vara förenat med vissa svårigheter att låta den ifrågasatta omorganisationen
träda i kraft så kort tid efter ett blivande riksdagsbeslut i
ämnet. Ett realiserande av de sakkunnigas förslag förutsatte nämligen,
att Kungl. Majit först meddelade ny instruktion för Överståthållarämbetet
samt att därefter ny arbetsordning utfärdades. Aven örn dessa åtgärder
skulle medhinnas efter det statsmakterna fattat ståndpunkt till organisationsfrågan
och före nästa budgetårs början, medförde det dock olägenheter
ur olika synpunkter att låta en så betydande omorganisation med ändrad
fördelning av ärendena och därav bland annat följande omläggning av överståthållarämbetets
diarier träda i kraft rinder löpande arbetsår. Lämpligast
syntes därför vara, att tidpunkten för de ifrågasatta omläggningarna bestämdes
till den 1 januari 1943.

De sakkunniga anföra vidare, att i fråga om avlönings- och pensionsförmåner
för befattningshavare å politiavdelningen givetvis borde i princip
gälla, att de i likhet med andra civila befattningshavare i statens tjänst
skulle vara underkastade bestämmelserna i civila avlöningsreglementet
respektive civila icke-ordinariereglementet samt civila tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet ävensom till nämnda reglementen
hörande tilläggs- och tillämpningsbestämmelser. Eörutom därav betingad
ändring i tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet påkallades
icke någon annan förändring i sagda reglemente än ett tillägg till
52 § rörande avlöningsförstärkning åt avdelningscheferna å kansliet och
politiavdelningen i likhet med vad som enligt 12 mom. i sagda paragraf
gällde vid länsstyrelserna. Därav föranleddes jämväl vissa ändringar i 3

16

Statsutskottets utlåtande Nr löij.

och 9 §§ kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 478) med tilläggsbestämmelser
till civila avlöningsreglementet.

För personal, som övergår från nuvarande anställning å kommunens stat,
till befattning å politiavdelningen, erfordras — framhålla de sakkunniga —
vissa särskilda övergångsanordningar. Körande de sakkunnigas uttalanden
härutinnan hänvisas till propositionen, sid. 41—43.

Under erinran att förhandlingskommissionen förordat, att kronan skulle
svara för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar, som i större eller
mindre utsträckning hade länsstyrelses uppgifter och som borde sammanhållas
till ett enhetligt verk, under det att staden besörjde, att lämpliga
lokaler kunde erhållas för ämbetet i övrigt, anföra de sakkunniga vidare,
att de ansåge sig böra förorda en dydik princip beträffande detta spörsmål.
I detta sammanhang hava de sakkunniga förklarat, att de funnit, att ämbetets
lokaler i mycket stor utsträckning vore olämpliga för sitt ändamål.

Med avseende å frågan örn ordnandet av vissa mellanhavanden mellan
kronan och staden beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse
uttala de sakkunniga bland annat, att något särskilt avtal härutinnan knappast
torde vara erforderligt och att det syntes falla linder Kungl. Maj:ts administrativa
beslutanderätt att meddela de föreskrifter därutinnan, som kunde
anses erforderliga.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Över sakkunnigförslaget hava yttranden avgivits dels av Stockholms
stadsfullmäktige, statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden,
dels ock — sedan dessa myndigheter yttrat sig — av Överståthållarämbetet.

En detaljerad redogörelse för yttrandena återfinnes i propositionen å sid.
43—53.

Departementschefen.

Departementschefen anför inledningsvis följande:

Till en början vill jag framhålla, att jag finner spörsmålet örn överståthållarämbetets
organisation nu föreligga i det skick att ett förslag i ämnet
kan underställas riksdagens prövning. Den omständigheten att full enighet
icke kunnat vinnas beträffande frågan i vilken utsträckning ett förstatligande
bör ske synes mig icke utgöra något hinder mot att ett avgörande kommer
till stånd, låt vara att definitiv ståndpunkt icke kan tagas till alla hithörande
spörsmål. Ej heller synes det mig -— efter de utredningar, som ägt rum
— påkallat, att, såsom riksräkenskapsverket påyrkat, ytterligare undersökningar
vidtagas rörande ämbetets personalbehov. En sak för sig är att några
frågor rörande avlöningsförmåner till vissa befattningshavare äro av beskaffenhet
att lämpligen böra ställas på framtiden.

Yad härefter beträffar frågan i vilken omfattning en överflyttning av
Överståthållarämbetet och detsamma underställda institutioner bör ske från
Stockholms stads stat till riksstaten framgår av den lämnade redogörelsen, att
det senast utarbetade förslaget är av väsentligt mindre räckvidd än det förslag,

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

17

som framlades av 1940 års förhandlingskommission. Den begränsning, som
sålanda skett, bär närmast föranletts av de erinringar mot kommissionens
förslag, som på sin tid framfördes av statskontoret och riksräkenskapsverket.
Då det ursprungliga förslaget var synnerligen omfattande och dess konsekvenser
i flera hänseenden voro svåra att överblicka, sjmes mig den omständigheten,
att en begränsning ägt rum, i och för sig innebära en förbättring.

I likhet med de sakkunniga finner jag icke någon anledning föreligga
att föreslå en överflyttning till riksstaten av stadens exekutionsverk eller av
dess fastighetsregisterkontor.

Jag delar jämväl de sakkunnigas mening, att med hänsyn till pågående
utredningar rörande åklagarväsendets och taxeringsväsendets organisation
för närvarande icke bör ifrågasättas någon överflyttning till kronan vare sig
av stadens åklagarmyndighet eller av överståthållarämbetets avdelning för
skatteärenden.

Med avseende å överståthållarämbetets avdelning för polisärenden innebär
de sakkunnigas förslag, att avdelningen skulle uppdelas på två särskilda
avdelningar, nämligen en statlig, benämnd politiavdelningen, och en kommunal,
kallad poliskammaren. Uppdelningen har därvid gjorts så att å politiavdelningen
väsentligen skulle komma att handläggas länsstyrelseärenden, medan
poliskammaren skulle få till uppgift att huvudsakligen handhava magistratsgöromål.
Till förhindrande av att grupper av ärenden, som äga nära inbördes
sammanhang, skiljas från varandra har dock föreslagits, att vissa
magistratsgöromål skulle tillföras politiavdelningen, medan en del länsstyrelseärenden
skulle förläggas till poliskammaren. I anslutning härtill hava de
sakkunniga föreslagit, att ämbetets kansli, som alltjämt skulle vara uppfört
å riksstaten och liksom för närvarande skulle huvudsakligen handlägga
länsstyrelseärenden, skulle få sitt verksamhetsområde något utvidgat genom
att till kansliet från andra delar av ämbetet överfördes vissa grupper av
ärenden, som i länen behandlas av länsstyrelserna. Sakkunnigförslaget synes
mig även i dessa delar vara av beskaffenhet att böra genomföras. Genom
de föreslagna åtgärderna skulle bland annat vinnas den väsentliga fördelen
att ämbetets ekonomiska beroende av kommunen komme att upphöra beträffande
de avdelningar, vilka fungera såsom kommunal besvärs- och underställningsmyndighet
eller utöva statlig kontroll över kommunen. På detta
sätt skulle också en avsevärt större likformighet än som för närvarande är
rådande komma till stånd mellan organisationen av Överståthållarämbetet å
ena sidan och av länsstyrelserna i länen å den andra.

I fråga örn organisationen av politiavdelningen anför departementschefen
följande:

4 idkommande härefter organisationen av den föreslagna politiavdelningen
förutsätter jag, att densamma väsentligen skall erhålla de arbetsuppgifter, som
de sakkunniga tänkt sig. Å densamma böra således handläggas samtliga
de grupper av ärenden, som för närvarande ankomma på överståthållarens
avdelning för polisärenden, och därutöver åtskilliga grupper av ärenden, som
nu tillhöra polismästarens avdelning för polisärenden. Under sådana förhållanden
och då det nuvarande personalbeståndet å överståthållarens avdelning
för polisärenden — enligt vad som framgår av de sakkunnigas utredning —
varit alltför knappt, är det tydligt, att man för politiavdelningens del måste
räkna med större personal än den, som för närvarande finnes anställd å överståthållarens
avdelning för polisärenden. Personalökningen synes såväl beträffande
den juridiskt utbildade personalen som beträffande personalen i övrigt
böra erhålla den omfattning, som ifrågasatts av de sakkunniga. Sålunda till Bihany

till riksdagens protokoll 1042. tl sami. Nr 103.

1045 41i i!

18

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

styrker jag, att å politiavdelningen anställas 2 extra ordinarie assessorer, vilka
i likhet med länsassessorerna böra placeras i 27:e lönegraden, 1 notarie av
Ira klass i lönegraden A 24, 1 notarie av 2:a klass i lönegraden A 21 samt
— i stället för den nuvarande amanuensen — 2 icke-ordinarie notarier, för
vilka senare böra gälla avlöningsbestämmelser motsvarande dem, som enligt
Kungl. Maj:ts brev den 12 november 1937 föreskrivits rörande icke-ordinarie
länsnotarie!- och länsbokhållare.

Vidare bör antalet kanslisttjänster ökas med 2, av vilka den ena bör placeras
i lönegraden A 15. För den andra, som bör vara icke ordinarie befattningshavare,
torde böra gälla de bestämmelser rörande lönegradsplacering,
som enligt Kungl. Majlis brev den 12 november 1937 föreskrivits för
icke-ordinarie landskanslister och landskontorister.

I fråga örn biträdespersonalen föreslår jag en ökning med 1 kanslibiträde
(A 7), 2 kontorsbiträden (A 4), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och 1 skrivbiträde
(Eo 2).

Enligt de sakkunnigas förslag skulle å politiavdelningen vara anställda
1 förste expeditionsvakt (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 1 expeditionsvakt
(Ex 5). Då en förste expeditionsvakt redan finnes anställd vid ämbetets
kansli och då det icke synes nödvändigt att för de statliga avdelningarna
av ämbetet räkna med mer än en befattningshavare i denna lönegrad,
anser jag, att den ifrågasatta befattningen såsom förste expeditionsvakt
vid politiavdelningen bör utbytas mot en expeditionsvaktstjänst. Jag
räknar därför för politiavdelningens del med 2 expeditionsvaktstjänster i
lönegraden A 5 och 1 dylik tjänst i lönegraden Ex 5.

Beträffande chefen för politiavdelningen hava de sakkunniga hemställt,
att han måtte placeras i lönegraden A 30 med rätt att därutöver uppbära
en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor för år. Förslaget innebär, att politiavdelningens
chef skulle i avlöningshiinseende likställas med landssekreterarna
och landskamrerarna i de tre största länen. Statskontoret och allmänna
lönenämnclen hava bland annat hänvisat till att frågan örn avlöningsförmånerna
för landssekreterare och landskamrerare för närvarande är under omprövning
av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga samt föreslagit, att frågan
örn avlöningsförmånerna till chefen för politiavdelningen icke borde definitivt
lösas förr än slutlig ställning tagits tili spörsmålet örn lönereglering för
landssekreterare och landskamrerare. Till denna uppfattning har jag så
mycket större anledning att ansluta mig som jag hyser den åsikten, att
chefen för politiavdelningen i princip bör vara likställd med landssekreterare
och landskamrerare. I avbidan på den slutliga prövningen av frågan örn
chefens för politiavdelningen avlöningsförmåner bör denne befattningshavare
därför nu placeras i lönegraden A 30.

De sakkunnigas förslag att chefen för politiavdelningen skulle benämnas
politidirektör anser jag mig böra biträda.

Körande organisationen av överståthållarämbetets kansli innehåller
departementschefens yttrande följande:

Sakkunnigförslaget innebär beträffande verksamhetsområdet för överståthållarämbetets
kansli, att till kansliet skulle från andra avdelningar av ämbetet
överflyttas dels ärenden rörande förvaltningen av statsmedel, dels ock
arvs- och gåvoskatteärenden samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Mot
detta förslag synes icke vara något att erinra.

Yad angår personalbehovet å ämbetets kansli delar jag de sakkunnigas
mening, att en personalförstärkning bör komma till stånd dels med hänsyn
till de nytillkommande arbetsuppgift er n a dels ock därför att det nuvarande
personalbeståndet å kansliet torde vara väl knappt beräknat för fullgörande
av det arbete, som för närvarande åvilar kansliet.

Statsutskottets utlåtande Nr 103. 19

I likhet med de sakkunniga anser jag, att å kansliet bör anställas en assessor

1 lönegraden Eo 27 och — för den utökade förvaltningen av statsmedel —
en notarie av 2:a klass i lönegraden A 21.

Beträffande kanslisterna hava de sakkunniga föreslagit dels — i anslutning
till vad som föreslagits av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga —
förändring av en av de nuvarande kanslisttjänsterna i lönegraden A 15 till
en förste kanslisttjänst i lönegraden A 17, dels ock inrättande av en ny
icke-ordinarie kanslisttjänst, för vilken skulle gälla samma avlöningsbestämmelser,
som förut föreslagits beträffande en motsvarande tjänst vid politiavdelningen.
Sistnämnda förslag biträder jag. Däremot kan jag icke för
närvarande förorda den ifrågasatta ombildningen av en kanslisttjänst till
förste kanslisttjänst. Jag vill erinra, att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
i sitt betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad
avser allmänna civilförvaltningen föreslagit inrättande av förste kanslisttjänster
vid länsstyrelserna, men att statsmakterna icke tagit ståndpunkt till
detta förslag i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder
för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga örn
länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt. Innan ställning tagits till frågan
örn lämpligheten av att vid länsstyrelserna inrätta förste kanslisttjänster,
bör det icke ifrågakomma att tillskapa en dylik befattning vid Överståthållarämbetet.
Antalet ordinarie kanslisttjänster vid ämbetets kansli bör således
tills vidare liksom hittills vara fyra.

De nuvarande amanuenstjänsterna böra — på sätt de sakkunniga föreslagit
— omändras till icke-ordinarie notarietjänster, vilkas innehavare böra
vara i avlöningshänseende likställda med icke-ordinarie länsnotarie och länsbokhållare.

Med avseende å biträdespersonalen tillstyrker jag de sakkunnigas förslag,
enligt vilket denna personal skulle förstärkas med 1 kanslibiträde (A 7),

2 kontorsbiträden (A 4) och 1 kontorsbiträde (Eo 4), medan å andra sidan
den extra ordinarie tjänsten som kassörska skulle indragas.

I likhet med de sakkunniga finner jag det motiverat, att chefen för kansliet
erhåller en benämning, som bättre än den nuvarande anger hans verkliga
tjänsteställning. Jag tillstyrker därför, att han i stället för sekreterare erhåller
benämningen kanslidirektör.

Liksom de sakkunniga utgår jag från att kanslidirektören bör vara i avlöningshänseende
helt och hållet likställd med politidirektören. Under hänvisning
till vad jag i det föregående anfört rörande avlöningsförmåner åt
politidirektören föreslår jag därför, att kanslidirektören tills vidare får kvarstå
i lönegraden A 30 utan rätt till särskild avlöningsförstärkning.

Jag har förut tillstyrkt, att vid politiavdelningen skulle inrättas två nya
länsassessorstjänster i lönegraden Eo 27 ävensom att en dylik tjänst skulle
inrättas vid kansliet. I konsekvens härmed förordar jag, att den ordinarie
länsassessorstjänsten vid kansliet uppflyttas från lönegraden A 26 till lönegraden
A 27. Då länsassessorstjänsterna placerats i 27:e lönegraden torde
— såsom allmänna lönenämnden ock påpekat — någon anledning icke
föreligga att placera assessorerna vid de statliga avdelningarna av Överståthållarämbetet
i lägre lönegrad.

Vidkommande personalförteckningen för Överståthållarämbetet anför
departementschefen:

För underlättande av en överflyttning av personal från den ena statliga
avdelningen till den andra bör personalförteckningen icke — såsom de sakkunniga
föreslagit — vara uppdelad å en förteckning, avsedd för politiavdelniugen,
och en avsedd för kansliet, utan bör, i enlighet med vad statskontoret
förordat, en för båda avdelningarna gemensam förteckning fastställas.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle efter genomförd
omorganisation å personalförteckningen få upptagas följande tjänstemän å
ordinarie stat, nämligen 1 kanslidirektör (A 30), 1 politidirektör (A 30), 2
assessorer (A 27), 2 notarier av l:a klass (A 24), 4 notarier av 2:a klass (A 21),
7 kanslister (A 15), 1 kansliskrivare (A 11), 1 förste expeditionsvakt (A 7),
5 kanslibiträden (A 7), 3 expeditionsvaktér (A 5), och 10 kontorsbiträden
(A 4). Såsom extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e
skulle därjämte få upptagas 3 assessorer (Eo 27).

I frågan örn fördelningen av kostnaderna mellan staten och Stockholms
stad yttrar departementschefen följande:

Vad härefter angår spörsmålet om fördelningen av kostnaderna mellan
kronan och Stockholms stad såvitt angår verksamheten vid överståthållarämbetets
kansli, politiavdelningen och poliskammaren hava de sakkunniga
— med utgångspunkt från principen att kronan skulle betala ersättning till
staden för förvaltningskostnaderna för de länsstyrelseärenden, som framgent
skulle kvarbliva hos poliskammaren, medan staden skulle betala ersättningtill
kronan för den kostnad, som följde med handläggningen av magistratsgöromålen
å kansliet och politiavdelningen — kommit till den slutsatsen att
dessa ersättningar för närvarande kunde beräknas till ungefär samma belopp
samt att därför ett kvittningsförfarande borde äga rum. De sakkunniga
räkna emellertid med att, när framdeles ett tillförlitligare underlag för bedömande
av ifrågavarande kostnader kunde erhållas, frågan örn en avräkning
mellan kronan och staden borde upptagas till förnyad prövning.

För min del anser jag mig böra i stort sett godtaga de sakkunnigas kostnadsberäkningar
och har jämväl kommit till den uppfattningen, att för ifrågavarande
verksamhet nu varken bör ifrågakomma någon ersättning från staden
till kronan eller tvärtom. För enkelhetens skull och till förekommande av
framtida tvistigheter synes det emellertid nu böra definitivt fastslås, att
kostnaderna för kansliet och politiavdelningen skola åvila staten, medan
kostnaderna för poliskammaren skola bestridas av staden — detta utan rätt
till framtida gottgörelse från någondera sidan. Med denna anordning, som
torde få betraktas som fördelaktig för båda parterna, skulle alltså någon
senare avräkning icke behöva komma till stånd. Det må framhållas, att
statsmakterna alltid måste äga befogenhet att besluta örn sådan överflyttning
av ärenden från kansliet och politiavdelningen till poliskammaren att de
statliga avdelningarna av ämbetet komma att uteslutande handlägga länsstyrelseärenden.

I fråga örn skatteavdelningen hava de sakkunniga föreslagit viss höjning
av den ersättning, som för närvarande utgår till Stockholms stad för taxeringsarbetet
i Stockholm. Denna ersättningsfråga kommer att i annat sammanhang
underställas riksdagens prövning, varför jag saknar anledning att
här ingå på densamma.

Lika med de sakkunniga räknar jag med att även i fortsättningen staden
skall — i samma omfattning som gäller för andra magistratsstäder — betala
kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret.

Beträffande den nya organisationens ikraftträdande och därmed
förenade spörsmål anför departementschefen följande:

Den nya organisationen torde med hänsyn till vad de sakkunniga anfört
lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1943.

I princip böra befattningshavarna å politiavdelningen bliva i avlöningsoch
pensionshänseende underkastade de bestämmelser, som i allmänhet gälla

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

21

för befattningshavare i statens tjänst. För den personal, som övergår från
nuvarande anställning å kommunens stat till befattning å politiavdelningen,
bliva emellertid vissa särskilda övergångsbestämmelser erforderliga.

I likhet med vad de sakkunniga föreslagit förordar jag, att såväl ordinarie
som icke ordinarie befattningshavare, vilken vid genomförandet av den nya
organisationen tillträder befattning vid politiavdelningen, tillerkännes rätt
att välja örn han vill underkasta sig de statliga avlönings- och pensionsbestämmelserna
eller om han vill kvarstå å kommunens stat. I förra fallet
böra rörande rätt att tillgodoräkna dels tjänstetid för uppfattning i högre
löneklass dels ock tidigare anställning i Överståthållarämbetet för erhållande
av pension gälla de bestämmelser i ämnet, som de sakkunniga föreslagit.
I det senare fallet bör han kvarstå å kommunens stat och den för honom
avsedda befattningen å riksstaten hållas vakant så länge han innehar sin
omedelbart före omorganisationens ikraftträdande innehavda kommunala befattning.
I detta fall bör staten, på sätt allmänna lönenämnden föreslagit,
årsvis till staden gälda ett belopp motsvarande lön, rörligt tillägg och kristillägg
under hela året för en befattningshavare i motsvarande lönegrad och
löneklass i statens tjänst.

Därest befattningshavare, som kvarstår å kommunens stat förordnas att
uppehålla högre statlig befattning, bör vikariatsersättning beräknas på
samma sätt, som örn den högre tjänsten tillhört motsvarande lönegrad i det
kommunala avlöningsreglementet.

Rätten att kvarstå å kommunens stat bör — såsom de sakkunniga föreslagit
— blott tillkomma befattningshavare i samband med ikraftträdandet
av den nya organisationen. För den, som vid senare tidpunkt tillträder befattning
vid politiavdelningen, böra vanliga avlönings- och pensionsbestämmelser
gälla, dock med det undantag att även i sådant fall vederbörande
bör få i pensionshänseende tillgodoräkna sig sin dittillsvarande anställning
i Överståthållarämbetet efter samma grunder som den, vilken redan vid organisationens
ikraftträdande övergår på de statliga bestämmelserna.

Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad här angivits meddela de bestämmelser rörande övergången till den
nya organisationen, som må befinnas erforderliga.

Till sist vill jag nämna, att jag icke finner skäl att här ingå på frågan
örn ekonomisk reglering beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse.
Denna fråga är nämligen av beskaffenhet att böra lösas för sig och har icke
något egentligt sammanhang med spörsmålet örn överståthållarämbetets organisation.

Anslagsberäkningar för budgetåret 1942/43.

l:o) Överståthållarämbetet: Avlöningar.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om personalförteckning och avlöningsstat
för Överståthållarämbetet bygger på förutsättningen, att den föreslagna omorganisationen
av ämbetet genomföres från och med den 1 januari 1943.
Till följd därav avses olika personalförteckningar och avlöningsstater skola
gälla för tiden 1 juli—31 december 1942 och för tiden 1 januari—30 juni
1943. För den förra tidsperioden skall den personalförteckning, som fastställts
den 5 maj 1939, alltjämt äga tillämpning, medan för den senare tidsperioden
personalförteckningen skall ändras så att den överensstämmer med
den personalorganisation, som skall finnas efter det den nya ordningen

22

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

blivit genomförd. I en anmärkning till den senare förteckningen skall angivas,
att befattning skall hållas vakant, så länge de med befattningen
förenade göromålen bestridas av tjänsteman å Stockholms stads lönestat.

Vad beträffar avlöningsstaterna föreslås staten för tiden 1 juli—31 december

1942 överensstämma med gällande avlöningsstat för ämbetet, givetvis med
den ändringen att beloppen skola halveras. För erhållande av en rund
slutsumma å anslaget föreslås posten till rörligt tillägg något jämkad. Statens
slutsumma skulle bliva 77,200 kronor.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1943 har beräknats på följande
sätt.

För avlöningar till överståthållaren och underståthållaren upptages
en anslagspost å 5,840 kronor 72 öre.

Posten till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän uppskattas
till 104,000 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, beräknas ett belopp av 1,500 kronor.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal uppskattas
till 47,500 kronor. Tillräckliga skäl att — på sätt av de sakkunniga
ifrågasatts — upptaga denna post med förslagsvis beräknat belopp anses
icke föreligga. Posten föreslås därför i enlighet med vad i allmänhet gäller
beträffande motsvarande poster upptagen till bestämt belopp.

För särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren
beräknas 5,959 kronor 28 öre, därav 1,000 kronor 50 öre för
taffelpenningar till överståthållaren, 1,158 kronor 78 öre för löneökning till
överståthållaren och 3,800 kronor för tillfällig löneförbättring till överståthållaren
och underståthållaren.

Slutligen upptages för rörligt tillägg ett belopp av 22,000 kronor.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1943 skulle alltså komma
att sluta å (5,840: 72 + 104,000 + 1,500+47,500 + 5,959: 28 + 22,000) 186,800
kronor.

Det för nästa budgetår erforderliga avlöningsanslaget har alltså upptagits
till (77,200 + 186,800) 264,000 kronor.

2:o) Överståthållarämbetet: Omkostnader.

Vid beräkningen av överståthållarämbetets anslag för nästa budgetår
har förutsatts, att man för första budgethalvåret skall utgå från nuvarande
förhållanden, medan man för det andra budgethalvåret skall räkna med förhållandena
efter genomförd omorganisation.

Anslagsposten till sjukvård m. m. upptages till 500 kronor för tiden
1 juli—31 december 1942 och till 1,000 kronor för tiden 1 januari—30 juni

1943 eller till sammanlagt 1,500 kronor.

För bränsle, lyse och vatten anmäles för nästa budgetår ett medelsbehov
av (500 + 1,000) 1,500 kronor, medan för övriga expenser beräknas (7,000 +
30,000) 37,000 kronor. Härvid ha för engångsutgifter för anskaffning av
möbler och inventarier i samband med den nya organisationen beräknats

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

23

8.000 kronor. Vidare avses inventarierna å polissekreterarens expedition
skola kostnadsfritt få övertagas av statsverket och disponeras för politiavdelningens
räkning.

Slutligen beräknas utgifterna för publikationst ryck till (800 + 1,200)

2.000 kronor.

Omkostnadsanslaget bar alltså beräknats i enlighet med följande sammanställning.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .

2. Expenser, förslagsvis.........

3. Publikationstryck, förslagsvis

......... kronor 1,500

......... » 38,500

......... > 2,000

Summa kronor 42,000

3:o) Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för vissa
kostnader för avlöning av exekutionsbetjäningen m. m.

För ifrågavarande ändamål för budgetåret 1941/42 bar anvisats ett anslag
å 25,300 kronor. Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 2 maj 1941 skall anslaget
tills vidare disponeras på följande sätt:

Ersättning till Stockholms stad för avlöning åt stadens exeku tionsbetjäning

enligt Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1885.. kronor 12,200
Ersättning till Stockholms stad för kronouppbördsverket i

staden enligt Kungl. Majits brev den 17 januari 1816...... » 11,472

Ersättning till Stockholms stad för gratifikationer åt extra
ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte vid stadens poliskammare
enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1858.. » 150

Bidrag till Stockholms stad till kostnaderna för uppvärmning
av poliskammarens ämbetslokaler enligt Kungl. Maj:ts brev

den 1 september 1911.......................................... ^

Summa kronor 25,292

De sakkunniga hava framhållit, att vid ett godtagande av de sakkunnigas
förslag rörande överståthållarämbetets organisation de belopp å 150 kronor
respektive 1,470 kronor, som av ifrågavarande anslag utbetalades till Stockholms
stad, borde upphöra att utgå.

I sitt utlåtande över berörda- förslag har statskontoret uttalat, att i samband
med en omorganisation på förevarande område samtliga de ersättningar
och bidrag, som från ifrågavarande anslag utbetalades till staden,
borde bortfalla.

Departementschefen har i anslutning till vad de sakkunniga föreslagit tillstyrkt,
att från och med den 1 januari 1943 de ersättningar till staden,
sorn utgå enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1858 och den 1 september
1911, indragas. Däremot föreslås övriga ifrågavarande ersättningar till staden
alltjämt skola utbetalas. Medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår
beräknas sålunda till (12,200 + 11,472 + 75 -1 735) 24,482 eller i avrundat tal
24,500 kronor.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottets yttrande och hemställan.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall överståthållarämbetets kansli alltjämt
vara uppfört å riksstaten och få sitt verksamhetsområde något utvidgat genom
att till kansliet från andra delar av ämbetet överföras vissa grupper av
ärenden, som i länen behandlas av länsstyrelserna. Jämte kansliet skall
enligt förslaget finnas ytterligare en statlig avdelning, benämnd politiavdelningen,
å vilken väsentligen skola handläggas sådana å den nuvarande avdelningen
för polisärenden ankommande göromål, som i länen behandlas av
länsstyrelserna. Cheferna för nämnda avdelningar skola benämnas kanslidirektör
respektive politidirektör och hänföras till lönegraden A 30. Åter.
stoden av de göromål, som nu handläggas å avdelningen för polisärenden
— huvudsakligen magistratsgöromål — skall behandlas av en kommunal
avdelning, benämnd poliskammaren. Övriga avdelningar av Överståthållarämbetet
förbliva i huvudsak oberörda av det nu framlagda förslaget.

Utskottet tillstyrker ett utvidgat förstatligande av Överståthållarämbetet i
den sålunda angivna utsträckningen. Därvid vill utskottet såsom en väsentlig
fördel med förslaget framhålla, att överståthållarämbetets ekonomiska beroende
av kommunen vid förslagets genomförande kommer att upphöra beträffande
de avdelningar, vilka fungera såsom kommunal besvärs- och underställningsmyndighet
eller utöva statlig kontroll över kommunen.

Emellertid vill det förefalla utskottet som örn benämningen politiavdelning
och titeln politidirektör lämpligen böra utbytas mot andra beteckningar.
Under hand har utskottet inhämtat att förutsättningar numera synas föreligga
för en anordning med ett för de statliga avdelningarna av ämbetet
gemensamt registratorskontor för mottagande av inkommande handlingar.
Hinder synas då icke föreligga mot att avdelningarna erhålla en gemensam
beteckning, överståthållarämbetets kansli, och särskiljas exempelvis med benämningarna
första och andra huvudavdelningen. Denna fråga påkallar
emellertid icke beslut från riksdagens sida i annat avseende än beträffande
den i förslaget till personalförteckning uppförda befattningen såsom politidirektör.
Enligt utskottets mening bör denna befattning i stället erhålla
tjänstebenämningen kanslidirektör.

Kungl. Maj :ts förslag beträffande den för avdelningarna avsedda personalen
och dess lönegradsplacering ävensom i avseende å övergångsanordningar
vid genomförandet av den nya organisationen har icke föranlett erinran
från utskottets sida. Såsom departementschefen framhållit bör det få
ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i
propositionen angivits meddela erforderliga övergångsbestämmelser.

Efter organisationens genomförande skola enligt Kungl. Majits förslag
kostnaderna för de statliga avdelningarna åvila staten och kostnaderna för
poliskammaren staden utan rätt till framtida gottgörelse från någondera
sidan. Utskottet, som ansluter sig till detta förslag, vill i likhet med departementschefen
framhålla, att statsmakterna alltid måste äga befogenhet att
besluta örn sådan överflyttning av ärenden från de statliga avdelningarna

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

25

till poliskammaren att nämnda avdelningar komma att uteslutande handlägga
länsstyrelseärenden.

Utskottet Ilar icke något att invända mot att tidpunkten för den nya
organisationens ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1943. Då icke
heller anslagsberäkningarna givit utskottet anledning till erinran får utskottet,
under åberopande av vad ovan anförts, hemställa,

att riksdagen må

I) godkänna följande personalförteckning för Överståthållarämbetet,
att tillämpas från och med den 1 januari 1943:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

2 kanslidirektörer ........................................ A 30

2 assessorer................................................ A 27

2 notarier av l:a klass.................................... A 24

4 notarier av 2:a klass.................................... A 21

7 kanslister................................................ A 15

1 kansliskrivare............................................ A 11

1 förste expeditionsvakt.................................. A 7

5 kanslibiträden .......................................... A 7

3 expeditionsvakter ......................................... A 5

10 kontorsbiträden ........................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20;e.

3 assessorer ............................................. Eo 27

Anm. I personalförteckningen upptagen befattning skall hållas vakant så
länge de med befattningen förenade göromålen bestridas av tjänsteman
å Stockholms stads lönestat.

II) godkänna följande avlöningsstat för Överståthållarämbetet,
att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1942:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren.
................................... kronor 5,840: 72

:

Lön

............... .

Tjänstgörings-

Summa

penningar

Överståthållaren...............

2,340: 72

2,340: 72

Underståthållaren ..............

2,500: —

1.000: -

3,500: -

Summa

—

j —

5,840: 72

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................................kronor 41,500:—

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis........ » 1,500: —

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 103. lois 42—3

26

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
..........................................kronor 14,000: —

5. Särskilda löneförmåner till överståthållaren
och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till

överståthållaren........ kronor 1,000: 50

b. Lönetillökning till överståthållaren
............ » 1,158:78

c. Tillfällig löneförbätt ring

till överståthållaren
och underståthållaren
.................... » 3,800: — » 5,959:28

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... » 8,400: —

Summa kronor 77,200: —;

III) godkänna följande avlöningsstat för Överståthållarämbetet,
att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1943:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren.
...................................kronor 5,840: 72

...... -'''' ■

----

Lön

—

Tjänstgörings-

penningar

Summa

2,340: 72
2,500: —

1,000: —

2,340: 72
3,500: —

Underståthållaren ..............

Summa

—

_

5,840: 72

2.

3.

4.

5.

6.

Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................................kronor 104,000: —

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 1,500: —

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
.......................................... » 47,500: —

Särskilda löneförmåner till överståthållaren
och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till

överståthållaren ........ kronor 1,000:50

b. Lönetillökning till överståthållaren
............ » 1,158:78

c. Tillfällig löneförbättring
till överståthållaren och

underståthållaren ...... » 3,800: — » 5,959:28

Rörligt tillägg, förslagsvis.................... » 22,000: —

Summa kronor 186,800:

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

27

IY) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa

a) till Överståthållarämbetet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 264,000 kronor;

b) till Överståthållarämbetet-. Omkostnader ett förslagsanslag
av 42,000 kronor;

c) till Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad
för vissa kostnader för avlöning till exekutionsbetjäningen m. m.
ett anslag av 24,500 kronor.

Stockholm den 5 maj 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Gränebo, Torsten Ström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Björkman,
Gustaf Iwar Anderson, Sundberg och Holmbäck; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Aqvist, Staxäng,
Viklund, fru Alvén, herrar Pettersson i Dahl, Akerström och Eriksson i Frägsta.