Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1942 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående utsträckt tillämpning av lagen
den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av
krigsriskersåttning till sjömän, dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 24 april 1942 dagtecknad proposition, nr 245, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående utsträckt tillämpning ar lagen den 15 december 1939 (nr 856)
örn utbetalande ar krigsriskersättning till sjömän.
Härigenom förordnas, att lagen den 15 december 1939 om utbetalande av
krigsriskersättning till sjömän1 skall gälla krigsriskersättning som belöper å
tiden till och med den 30 juni 1943.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen motionen
i första kammaren nr 250 av herr Linderot och motionen i andra kammaren
nr 357 av herr Persson i Stockholm m. fl. I motionerna, vilka äro
likalydande, har yrkats, att propositionen måtte avslås eller, om så icke
kunde ske, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan
ändring i kungörelsen angående tillämpning av förenämnda lag den 15 december
1939, att lagen icke komme att gälla för sjömän, som tjänstgöra å fartyg
utanför den s. k. Skagerakspärren.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit till
stöd för sina yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
• Jfr 1941: 143.
Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 43.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr bS.
I lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän stadgas, att krigsriskersättning skall, i den mån Konungen
därom förordnar, av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades
räkning. Enligt lagen äger Konungen förordna, att av krigsriskersättning
som skall insättas hos postsparbanken högst hälften skall under
villkor som Konungen bestämmer innestå viss tid, ej över två år. Lagen
gällde ursprungligen krigsriskersättning som belöpte å tiden till och med den
31 mars 1941.
Genom kungörelse den 15 december 1939 (nr 857) förordnades, att om
krigsriskersättning för en och samma kalendermånad — efter avdrag för
hyresavgift — uppginge till mer än 50 kronor, överskjutande belopp, på
visst sätt avrundat, skulle av redaren insättas hos postsparbanken för den
ersättningsberättigades räkning. Kungörelsen gäller dock allenast krigsriskersättning
till befälhavare och besättning på svenskt handelsfartyg om minst
80 registertons nettodräktighet. Tillika förordnades i 6 § av kungörelsen, att
av belopp som insattes hos postsparbanken hälften skulle innestå intill dess
två år förflutit från insättningsdagen. Även denna del skulle emellertid få
lyftas före utgången av nämnda tid bl. a. om beloppet erfordrades för sjömannens
uppehälle eller underhåll åt hans familj eller eljest för fullgörande
av förpliktelse, för vilken införsel finge äga rum, eller för annat ändamål
av vikt, eller om sjömannen avled. Nämnda 6 § upphävdes genom kungörelse
den 15 mars 1940 (nr 149). Därefter ha sålunda sjömännen varit berättigade
att omedelbart lyfta hela beloppet av den krigsriskersättning som insatts
hos postsparbanken.
I 7 § i kungörelsen stadgas, att postsparbanken allenast såframt synnerliga
skäl föreligga må avsända medel som enligt kungörelsen insatts hos banken till
plats utom riket. Detta gäller dock ej plats, där sjömannen har sitt hemvist.
Lagen skall enligt lag den 14 mars 1941 (nr 143) gälla krigsriskersättning
som belöper å tiden till och med den 30 juni 1942.
Genom kungörelse den 14 mars 1941 (nr 153) förordnade Kungl. Majit,
att jämväl tillämpningskungörelsen skulle gälla krigsriskersättning som belöper
å tiden till och med den 30 juni 1942, därvid dock 1 § skulle erhålla
viss ändrad lydelse. Denna paragraf har därefter ånyo ändrats, nämligen genom
kungörelse den 19 juli 1941 (nr 661). Därefter gäller, att krigsriskersättning,
som för en och samma kalendermånad — efter avdrag för hyresavgift
— uppgår till mer än 150 kronor, skall till överskjutande del, på visst sätt
avrundad, insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades räkning.
Härjämte stadgas emellertid, att, örn sjömannen det begär, skall från
insättning ytterligare undantagas högst 100 kronor, örn och i den mån motsvarande
belopp av hyran skall på grund av dragsedel utbetalas till person
här i riket eller insättas i svensk bank.
Omfattningen av insättningar och uttagningar av krigsriskersättning under
tiden till och med mars 1942 belyses genom en å sid. 4 i propositionen
intagen uppställning. Av denna framgår bland annat, att av dylika medel
hos postsparbanken innestod vid utgången av år 1940 8,182,159 kronor, vid
Andra lagutskottets utlåtande Nr -4-S. 3
utgången av år 1941 10,882,556 kronor och i slutet av mars 1942 omkring
10,536,000 kronor.
I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 2 januari 1942 har
svenska sjöfolksförbundet bland annat hemställt, att 1939 års lag icke måtte
i sin helhet erhålla förlängd giltighet för tiden efter den 30 juni 1942, därvid
förbundet synes ha åsyftat att undantag skall göras för sjömän som
tjänstgöra å fartyg utanför den s. k. Skagerakspärren.
Förbundet har till stöd för sin framställning anfört följande:
Sedan krigsutbrottet mellan Japan och Amerikas förenta stater har postgången
mellan Sverige och länder väster om Skagerakspärren ytterligare
försvårats för att ej säga omöjliggjorts. Det är sålunda numera icke möjligt
för rederier och ägare till fartyg som trafikera farvatten väster örn späiren
att erhålla regelbundna rapporter rörande den del av sjömännens krigsriskersättning
som enligt lagen om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän
skall insättas på postsparbanken.
Redan under sista halvåret 1941 har det varit en del svårigheter för befälhavare
att regelbundet komma i kontakt med sina rederier i hemlandet,
vilket haft till följd, att lagen om krigsriskersättningens utbetalande numera
icke ens är populär bland de sjömän som tidigare haft sympatier för densamma.
Våra ombudsmän, som vi numera ha placerade i engelska och amerikanska
hamnar, ha sålunda i sina rapporter till förbundet meddelat, att en större
del av det svenska sjöfolket börjat söka sig till utländska fartyg, där
krigsriskersättningen helt utbetalas efter varje fullbordad resa eller tilländalupen
månad, då det numera är uteslutet för dem att återvända till hemlandet
förrän kriget är slut, en tid som synes dem både fjärran och oviss.
Vår förbundsstyrelse har, på grund av den numera ytterligare försvårade
postgången, beslutat rikta en vördsam hemställan till Eder att, så snart detta
är möjligt, föreslå Kungl. Maj:t att utfärda sådana ändrade föreskrifter
angående lagens tillämpning, att sjömännens hela intjänta krigsriskersättning
utbetalas till de sjömän som äro anställda ombord i fartyg, som icke har
förbindelse med hemlandet.
Lagen som på sin tid tillkom efter hemställan från enskilda representanter
från såväl sjömännens som befälets organisationer var i första hand avsedd
att förhindra, att sjömännen onödigtvis förslösade sina under stora
faror intjänta krigsriskersättningar och det har även visat sig, att lagen haft
denna åsyftade verkan. Det slösaktiga leverne som en hel del sjömän ådagalade
under de första krigsmånaderna inskränker sig numera till enstaka besättningar
och enskilda sjömän, då däremot den ordinarie sjömanskåren
mera allmänt synes ha övervunnit den psykos som krigsutbrottet med de
ökade riskerna medförde.
Det har sålunda visat sig, att stora summor av de på postsparbanken insatta
krigsriskersättningarna blivit kvarstående ändock att sjömännen numera
äger rätt att lyfta sitt tillgodohavande. Även konsulatens rapporter
över svenska sjömäns uppträdande i utländska hamnar visar, att sjömännen
icke i någon större utsträckning göra sig skyldiga till busaktigt leverne.
över skrivelsen har infordrats yttrande från kommerskollegium som i sin
tur hört svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, postsparbanken, Sveriges
redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening,
svenska maskinbefälsförbundet och svenska stewartsföreningen
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr bS.
Sjömansvårdsstyrelsen och Sveriges redareförening ha avstyrkt sjöfolksförbundets
framställning, under det att Sveriges segelfartygsförening, Sveriges
fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet och svenska stewartsföreningen
i huvudsak anslutit sig till densamma. Kommerskollegium
har för sin del ställt sig avvisande till sjöfolksförbundets yrkande. För det
närmare innehållet i yttrandena redogöres å sid. 6—13 i propositionen, vartill
här må hänvisas.
Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i samband
med remiss av ärendet till lagrådet anfört följande:
»Lagstiftningen om insättande av krigsriskersättning hos postsparbanken
synes ha varit av stor betydelse för sjömännen under den tid den varit gällande.
Sedan sjöfarten västerut i huvudsak spärrats ha visserligen såsom
sjöfolksförbundet framhållit vissa svårigheter yppats vid tillämpningen av
lagen på grund av dröjsmål med befälhavarnas rapporter. Dessa svårigheter
synas dock icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Tillräcklig anledning
att från lagens tillämpning undantaga sjömän, som ha anställning å svenska
fartyg utanför Skagerakspärren, synes därför icke föreligga. Särskilt av sjömansvårdsstyrelsens
yttrande framgår, att lagstiftningen även för dessa sjömän
har en viktig funktion att fylla.
Enligt tillämpningskungörelsen till lagen föreligger numera icke hinder
att när som helst uttaga hos postsparbanken insatt belopp, ehuru särskilt
villkor stadgas för utbetalning från postsparbanken till utlandet. Av den lämnade
redogörelsen framgår emellertid, att det oaktat mycket stor del alltjämt
är innestående. Bestämmelserna torde därför med fog kunna sägas ha i hög
grad bidragit till sparande. Vad detta betyder för sjömännen och deras anhöriga
är alltför uppenbart för att behöva här närmare utredas.
I detta sammanhang må nämnas, att utrikesdepartementet och postsparbanken
åtagit sig att bestrida kostnaderna för erforderliga telegram, när
belopp rekvireras och utbetalas till utrikes ort.
Jag vill förorda att ifrågavarande lag, som gäller krigsriskersättning för
tiden till och med den 30 juni i år, utsträckes att gälla krigsriskersättning
som belöper å tiden till och med den 30 juni 1943.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet. Jämlikt lagen den 15 december 1939 om utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän och därtill hörande tillämpningskungörelse stadgas viss begränsning
av sjömans rätt att omedelbart uppbära det tillägg å den vanliga hyran,
vartill han enligt gällande avtal kan vara berättigad på grund av krigsrisk.
Sålunda gäller i princip -—• efter vissa i kungörelsen vidtagna uppmjukningar
— att i den mån å en och samma månad belöper högre krigsriskersättning
än 150 kronor eller, under viss förutsättning, 250 kronor, det överskjutande beloppet
skall av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades
räkning. Beträffande rätten att lyfta det hos banken innestående be
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
5
loppet stadgas för närvarande ingen annan inskränkning än att utbetalning
ej må ske i utlandet utan synnerliga skäl. Den sist angivna regeln torde
hava tillämpats pa det sättet, att sjömän i utlandet kunna genom förmedling
av svenskt konsulat och efter viss prövning av behovet få till sig utlämnade
erforderliga medel.
Såsom föredragande departementschefen anfört synes här berörda lagstiftning,
vilken för närvarande gäller i fråga om krigsriskersättning för tiden
till och med den 30 juni 1942, hava varit av stor betydelse för sjömännen
under den tid den varit i tillämpning. De skäl av företrädesvis social natur,
vilka i samband med lagens tillkomst åberopades till stöd för densamma,
torde också alltjämt i många fall göra sig gällande. Enligt utskottets mening
kunde därför ett upphävande av lagen under nu rådande förhållanden medföra
verkningar av icke önskvärd beskaffenhet. Icke minst av hänsyn till
sjömännens familjer synes åtminstone tillsvidare en lagstiftning av ifrågavarande
innebörd böra bibehållas.
Emellertid ha under utskottets behandling av ärendet anförts vissa erinringar
i anledning av nu gällande bestämmelser i ämnet. Därvid har å ena
sidan framhållits, att för de sjömän, som till följd av krigshändelserna sedan
lång tid tillbaka icke kunnat återvända till hemlandet, särskilt sådana utan
familj i hemorten, kunde det förefalla vara av mindre värde att i Sverige äga
tillgångar, beträffande vilka det måste anses ovisst, örn och när ägaren komme
att få disponera desamma. I samband härmed ha uttalats farhågor för
att svenska sjömän komme att, till men för svenska intressen, i större omfattning
taga tjänst ombord å främmande nationers fartyg, där ersättningen
kunde mera fritt disponeras. Å andra sidan har påpekats betydelsen även från
sjömännens egen synpunkt av att särskilt vid krigets slut äga tillgång till
sparmedel för betalning av de skatter, som belöpte å de högre inkomsterna
under krigsåren. I sådant syfte har — i nära anslutning till vad som föreslagits
i ett av de i ärendet avgivna yttrandena — framförts tanken på, att endast
en viss andel av krigsriskersättningen skulle insättas hos postsparbanken
och där spärras för att sedermera i mån av behov komma till användning för
erläggande av utskylder. Då närmare utredning saknas rörande verkningarna
av de ändringar i förevarande bestämmelser, som kunna komma i fråga, har
utskottet emellertid icke funnit det möjligt att ingå på ett närmare ställningstagande
beträffande här ifrågavarande spörsmål. Med hänsyn härtill anser
utskottet sig böra godtaga det i propositionen framlagda förslaget, att lagen
i oförändrat skick skall erhålla förlängd giltighetstid under ett år.
Emellertid vill utskottet i anledning av de erinringar som förekommit föreslå,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att frågan huruvida
gällande bestämmelser om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän
vunnit den med hänsyn till sitt syfte lämpligaste utformningen göres lill
föremål för ytterligare övervägande. Utskottet förutsätter att, örn därvid skulle
yppa sig behov av ändring beträffande de i lagen upptagna stadgandena, förslag
därom kommer att föreläggas riksdagen i god lid innan giltighctsperioden
för ifrågavarande lagstiftning ånyo utlöper.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. ''J sami. 2 avd. Nr 43. 2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
,, !« , ,r,. ,f»T "pett •'' nnnrft tyft <>TOTjr''f<<nr »it »<?«»»<>*,
.,} _ ,- 4. afl riksdagen måtte antaga Kungl. Malte genom före
varande
proposition framlagda förslag till lag angående utsträckt
.tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856)
om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän; • >!>■ >*
B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville låta föranstalta örn översyn åv gällande
bestämmelser angående utbetalande av krigsristersattning
till sjömän samt ''för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kän föranleda; och
un illistig
rr Kiir.rf, ?rn^ r r.}t‘ ■> .Tift
uiifii.i- »..vi•dr.
liif • i >i»ii''f;1
genom
. . '' . : Hil . k .
.Stockholm den 17 juni 1942.
C. att motionerna I: 250 och II: $5J.m^e anse?
mornea pt^ko^et rjjnjO^r A.^wjh B, he^nsta\lt. .; ., (/ j
-UV'' -no
cn i -imf la fW''i''
! >.!<>. ti'' (f?*:. ‘Vini liff» t •''''O* »lill ''ULl ’-\’<
>.;! - i: 11 • j»i ’ i i/ifni ibrnn»;''
,.,,,-j, . :r11.:;,..» ’ esit hih-ll-m’-''!
få a^a Iggitekptiefs vägnar:
DAVID NORMAN.
» u;? t-,r,n“ • ii !inH^
'' i -i u /
jo -
’i;t:
bil v,i. •.
i loui lil i i.Siuu;
nl ni /tn:. linu1!
■ -1 -11 litt ->n
.Vid ärendets behandling havn närvarit:
frän första kammaren: herrar Worman, Tamm, Löfvander, portlund, Wistrand, Olof
Carlsson, Waslund och Söderkvist;
trin andra kammaren: fröken Andersson, herrar Olovson j Västerås, Cruse, Wallén*,
jfru fefäuspq; fenn förgetyff, jfSPS?n 1 Ww^‘
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
av herr Lundgren.
Reservation
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
orTT-t» rrnn nr, FatiT TqnrT„i« pr'' v* ^ T7n * n 1U''’1
422235