Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med
förslag till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 24 mars 1938 (nr 96) örn understödsföreningar.

Genom en den 22 maj 1942 dagtecknad proposition, nr 294, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1938 (nr 96)
om understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 3 och 55 §§ lagen den 24 mars 1938 örn understödsföreningar
ävensom övergångsbestämmelserna till samma lag skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Understödsförening skall bestå av minst etthundra eller, där föreningen
allenast avser att bereda ålderspension eller understöd utgående i kapital en
gång för alla vid uppnående av viss ålder (kapitalunderstöd vid livsfall) eller
ålderspension och sådant understöd i förening, av minst femtio medlemmar.

Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan samband
med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar för
varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande
sjuklighetstillstånd eller att i annat fall än i första stycket sägs meddela
understöd, utgående i kapital en gång för alla (annat kapitalunderstöd) till
högre belopp än femhundra kronor för en medlem, skall föreningen bestå av
minst femhundra medlemmar.

Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten
beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den för
föreningen jämlikt första eller, i fråga örn beredande av pension eller kapitalunderstöd,
jämlikt andra stycket gällande föreskriften angående minsta medlemsantal,
och skall i sådant fall tillsynsmyndigheten bestämma det antal medlemmar,
varav föreningen minst skall bestå. Beträffande befogenhet för tillsynsmyndigheten
att eljest i visst fall meddela understödsförening befrielse

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 41. 1390 42

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

från tillämpningen av den för föreningen gällande föreskriften angående
minsta medlemsantal stadgas i 47 §.

I den---fasta belopp.

Understödsförening må icke meddela kapitalunderstöd till högre belopp
än fyratusen kronor för en medlem. Örn särskilda omständigheter därtill föranleda,
må dock tillsynsmyndigheten medgiva viss förening att meddela kapitalunderstöd
till högre belopp.

Där ej--— föreningens understödsverksamhet.

55 §.

1 mom. Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka kallelse å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

2 mom. Inom två månader efter varje kalenderårs slut skola likvidatorerna
hos tillsynsmyndigheten lämna förvaltningsberättelse, underskriven av samtliga
likvidatorer ävensom av god man, där sådan förordnats.

I förvaltningsberättelsen skola redovisas inkomster och utgifter under
året samt tillgångar och skulder vid årets slut ävensom lämnas upplysning
örn likvidationens gång. Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare
upplysningar, skola de ofördröjligen lämnas.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse
uppgivas de hinder, som mött.

Likvidatorerna vare pliktiga att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt granska föreningens
räkenskaper och övriga handlingar. När föreningssammanträde
skall hållas, skola likvidatorerna underrätta tillsynsmyndigheten i god tid dessförinnan
och lämna dess ombud tillträde till sammanträdet.

3 mom. Yisar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid
fullgörande av sitt uppdrag, äge rätten på anmälan av tillsynsmyndigheten,
efter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna annan i hans ställe.
Örn så sker, skall rätten eller domaren ofördröjligen meddela tillsynsmyndigheten
den nye likvidatorns fullständiga namn ävensom hans nationalitet och
hemvist.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag---nedan stadgas.

1 mom. Med avseende å understödsförening, som vid nämnda tid är registrerad
enligt äldre lag, skall gälla följande.

1) Äldre lag skall fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten
på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå i överensstämmelse
med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande för medlemmarna
och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade på
ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt.

Vid ansökningen skola vara fogade

a) två exemplar av föreningens stadgar i den lydelse de skola hava efter
övergången till den nya lagen,

b) i två exemplar avskrift av protokoll, samt i förekommande fall jämväl

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

av annan handling, utvisande att stadgarna i deras nämnda lydelse blivit i
föreskriven ordning antagna,

c) uppgift om medlemmarnas antal,

d) därest stadgarna icke blivit jämlikt äldre lag av tillsynsmyndigheten
godkända, försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen av de i stadgarna
angivna avgifterna; dock att, där föreningen endast skall bereda understöd
vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning för högst nittio dagar för ett
sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge
dessa understöd i förening, i stället må vid ansökningen fogas för bedömande
av nämnda avgifters tillräcklighet erforderliga uppgifter, avfattade enligt av
tillsynsmyndigheten fastställda formulär.

De vid a) och b) angivna handlingarna skola vara till riktigheten styrkta
av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter. Uppgiften örn medlemmarnas antal skall vara bestyrkt
genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda
grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva befattning
såsom aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten
förklarats behörig att upprätta utredningen.

Har någon Aud ansökningen örn förklaring mot bättre vetande meddelat
oriktig uppgift eller, där vid ansökningen fogad försäkringsteknisk utredning
är oriktig, mot bättre vetande upprättat utredningen eller med vetskap örn
dess oriktighet ingivit den, vare lag som i 86 § sägs.

2) Förklaring, som---motsvarande tillämpning.

3) Därest för---sagda tid.

4) Där särskilda skäl föreligga, äger Kungl. Maj:t för viss förening medgiva,
att förklaring, som omförmäles vid 1), må avgivas och föreningen därefter
fortsätta verksamheten utan hinder av att dess stadgar icke uppfylla
föreskriften, att avgifternas upptagande icke må göras beroende av inträffade
försäkringsfall.

5) Vid tillämpningen av 15 § första stycket skall såsom registreringsåret
anses det år, då föreningen vunnit förklaring,, varom vid 1) sägs.

6) Avgives förklaring, varom vid 1) sägs, skall anteckning därom göras i
understödsföreningsregistret.

2 mom. Där enligt---sägs iakttagas.

1) Beslut örn sådan ändring av stadgarna, som erfordras för att föreningen
skall kunna vinna förklaring enligt 1 mom. vid 1), eller om överlåtelse av föreningens
rörelse eller viss del därav å understödsförening, vilken vunnit
sådan förklaring eller blivit registrerad efter den 30 juni 1938, skall anses
gillt, därest det å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande
samt varder gillat av tillsynsmyndigheten; dock att, där för beslutets giltighet
är i stadgarna uppställt villkor utöver vad enligt äldre lag är bestämt, sådant
villkor skall lända till efterrättelse.

2) Ansökan örn förklaring enligt 1 mom. vid 1), åtföljd av de i samma
moment vid 1) a—d angivna handlingarna, skall för att upptagas till prövning

4

Andra lagutskottets utlåtande Kr 41.

hava inkommit till tillsynsmyndigheten beträffande förening, som uteslutande
bereder understöd vid arbetslöshet, före den 1 januari 1943, i fråga örn förening,
som meddelar enbart kapitalunderstöd, före den 1 juli 1943, beträffande
förening, som meddelar enbart sjukhjälp eller därjämte kapitalunderstöd,
före den 1 juli 1944 och i fråga örn förening, som meddelar pension, före
den 1 juli 1945.

3) Därest föreningen icke på ansökan, som inkommit till tillsynsmyndigheten
före den i detta mom. vid 2) stadgade tiden, vunnit förklaring enligt
1 mom. vid 1) och icke heller trätt i likvidation eller försatts i konkurs, förklare
tillsynsmyndigheten, att föreningen skall träda i likvidation, och förordne
en eller flera likvidatorer att verkställa densamma, i vilket fall skall så
anses, som örn förklaringen och förordnandet meddelats av domstol jämlikt
82 § äldre lag. Yad nu sagts skall även gälla, där föreningen, sedan dess egendom
avträtts till konkurs, jämlikt 66 § andra stycket äldre lag beslutat fortsätta
sin verksamhet; och skall vid tillämpning av 60 och 61 §§ äldre lag iakttagas,
att vad där sägs angående den tid, då beslutet att föreningen skulle träda
i likvidation meddelades av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet örn
egendomsavträde.

3 mom. Förseelse mot---blivit begången.

4 mom. Där i---nya lagen.

5 mom. Yad i 1 mom. vid 1—4) och 2 mom. stadgas gäller icke för erkänd
sjukkassa. Har sådan kassa icke före den 1 januari 1943 hos tillsynsmyndigheten
anmält överlåtelse av rörelsen och icke heller trätt i likvidation eller
försatts i konkurs, skall tillsynsmyndigheten meddela kassan förklaring av
innehåll, som omförmäles i 1 mom. vid 1).

Örn i kassans stadgar förekommer hänvisning till någon i äldre lag meddelad
föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna
bestämmelse i stället tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen framlagda
lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt den i 1 § lagen den 24 mars 1938 (nr 96) örn understödsföreningar
givna definitionen är understödsförening en förening för inbördes bistånd,
som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse idka verksamhet,
vilken är att hänföra till personförsäkring. Såsom exempel på föreningar
med sådan verksamhet angivas i samma lagrum föreningar, som 1) bereda
medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss ålder
eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet);
2) vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna
för hans begravning eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

förmånstagare; 3) meddela pension åt avliden medlems änka eller barn; 4)
bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp; samt 5) bereda understöd vid
arbetslöshet.

Lagen äger dock enligt 90 § icke tillämpning å anstalt, för vars utfästelser
staten eller kommun är ansvarig, eller å sådan pensionskassa för i offentlig
tjänst anställda personer, vilken av Konungen förklarats undantagen från
lagens tillämpning, eller å fackförening, fackförbund eller annan liknande
förening för vårdande av yrkesangelägenheter av anledning att densamma
meddelar understöd vid arbetslöshet.

Enligt lagens 2 och 67 §§ skola samtliga understödsföreningar registreras
hos en tillsynsmyndighet, som beträffande varje grupp av föreningar med
likartad verksamhet är gemensam för hela riket. Jämlikt 1 § kungörelsen den
8 november 1912 (nr 304) angående tillsyn å understödsföreningar m. m. i
dess lydelse enligt kungörelsen den 24 mars 1938 (nr 100) skall denna tillsynsmyndighet
för föreningar, som uteslutande avse att bereda understöd vid
arbetslöshet, vara socialstyrelsen och för övriga föreningar pensionsstyrelsen.

Utförliga bestämmelser finnas i understödsföreningslagen till tryggande
av de utfästa förmånerna, exempelvis regler om avgiftsberäkning, fondbildning,
minsta medlemsantal för olika slag av föreningar, maximering av kapitalunderstödens
belopp etc. Dessa bestämmelser äro i det hela strängare än enligt
äldre lagstiftning.

Beträffande vissa slag av understödsföreningar, nämligen erkända sjukkassor
och erkända arbetslöshetskassor, gälla utöver bestämmelserna i understödsföreningslagen
särskilda stadganden i förordningen den 26 juni 1931
(nr 280) örn erkända sjukkassor och förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
om erkända arbetslöshetskassor, båda förordningarna sedermera flera gånger
ändrade.

1938 års understödsföreningslag trädde i kraft den 1 juli samma år. De
nya bestämmelserna gälla i princip även föreningar, som blivit registrerade
enligt äldre lagstiftning. Dock medgivas dessa en jämförelsevis lång anpassningstid,
nämligen till den 1 januari 1943. Närmare bestämmelser härom återfinnas
i övergångsbestämmelserna.

Oaktat numera endast kort tid återstår av den nyssnämnda övergångstiden,
har de äldre föreningarnas anpassning till den nya lagen endast i ringa omfattning
blivit genomförd. Från flera håll har därför hemställts, att vissa
eftergifter måtte göras från stadgandena om minsta medlemsantal och försäkringsteknisk
soliditet liksom beträffande föreskrifterna örn maximering av
kapitalunderstödets belopp. Dessa eftergifter skulle i första hand gälla de
äldre föreningarna men i viss mån även föreningar, som registreras först efter
ikraftträdandet av 1938 års lag. Yrkanden hava vidare framställts om förlängning
av övergångstiden och i samband därmed har ifrågasatts, att närmare
bestämmelser skola givas örn de åtgärder, som före utgången av denna tid
böra vara vidtagna. Slutligen hava vissa mera speciella frågor uppkommit,
bland annat frågan, där förening trätt i likvidation, angående skärpt kontroll
över likvidatorerna,

6

Andra tai/nlsl.-o/tets utlåtande Nr 41.

I propositionen hava dessa frågor upptagits till behandling var för sig.
Därjämte hava i propositionen behandlats vissa ytterligare spörsmål, vilka
dock ej för närvarande föranlett förslag från Kungl. Majit.

Vad angår frågan örn eftergifter från föreskrifterna om minsta
medlemsantal och försäkringsteknisk soliditet lämnas redogörelse
härför å sid. 7—28 i propositionen. Föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, Ilar i denna del anfört följande:

»Vid övervägande av de krav på försäkringsteknisk soliditet och minsta
medlemsantal, som böra gälla för olika slag av understödsföreningar, måste
hänsyn tagas särskilt till att å ena sidan gjorda utfästelser tryggas och att
å andra sidan säkerhetskravet icke drives så långt, att onödiga hämningar
läggas på den socialt värdefulla folkliga självhjälpsrörelse, som understödsföreningarnas
verksamhet utgör. Den avvägning mellan olika intressen, som
i dessa hänseenden gjordes vid tillkomsten av 1938 års lag, anser jag böra
i det hela lämnas orubbad. Sålunda kan, på sätt pensionsstyrelsen framhållit,
någon allmän uppmjukning av de för avgifterna tillämpade försäkringstekniska
beräkningsgrunderna eller av bestämmelserna örn minsta medlemsomslutning
ej anses tillrådlig. Beträffande visst slag av föreningar torde emellertid en
uppmjukning beträffande medlemsomslutningen utan olägenhet kunna ske.
Jag syftar här på de fåtaliga föreningar, vilka antingen enbart eller såsom komplement
till pension meddela kapitalunderstöd att utfalla vid uppnående av
viss ålder (kapitalunderstöd vid livsfall). Dylika kapitalunderstöd skilja sig
varken i riskhänseende eller i sina sociala verkningar nämnvärt från ålderspensioner.
Därför synas beträffande minsta medlemsantal strängare fordringar
ej böra uppställas för dessa föreningar än för föreningar, vilka endast
meddela ålderspension. För att understödet skall avse livsfall behöver det ej
nödvändigt utfalla, då medlemmen själv uppnår bestämd ålder, utan även
understöd, som utbetalas exempelvis då medlemmens barn når viss ålder,
bör hänföras hit och detta även örn premiebetalningen skall upphöra
vid medlemmens död. Kapitalunderstödet bör anses gälla livsfall icke blott
örn det i sin helhet utbetalas vid uppnåendet av bestämd ålder utan även örn
det till någon del, oberoende av mellankommande dödsfall, utgår först ett eller
annat år senare (vissa former av s. k. övergångsförsäkring och tidränta). För
föreningar, som meddela andra slag av kapitalunderstöd, t. ex. begravningshjälp
eller understöd, som utfaller vid viss ålder eller tidigare dödsfall (s. k.
blandad liv- och kapitalförsäkring), föreslår jag ej någon motsvarande allmän
lindring.

I vissa undantagsfall, som kommit till min kännedom, har det visat sig
önskvärt, att möjlighet öppnas för en förening, som är inregistrerad enligt
äldre lag, att vid övergång till den nya lagens bestämmelser erhålla dispens
från den i 13 § av sistnämnda lag meddelade föreskriften, att avgifternas upptagande
icke må göras beroende av inträffade försäkringsfall. Sådan dispens
synes emellertid böra få medgivas endast av Kungl. Maj :t. Bestämmelse härom
föreslås såsom en ny punkt 4) i 1 mom. av övergångsbestämmelserna, varvid
de nuvarande punkterna 4) och 5) erhålla beteckningarna 5) och 6). Medgives
dispens, torde Kungl. Majit böra föreskriva, i vad mån bestämmelser i
lagen till följd därav icke skola vara tillämpliga å föreningen.

Den nuvarande bestämmelsen att förening, som vill meddela kapitalunderstöd
till högre belopp än 500 kronor för en medlem, ovillkorligen skall bestå
av minst femhundra medlemmar, har ofta visat sig vara alltför sträng, särskilt
när det gäller verkstadskassör och andra föreningar, avsedda för en sluten
krets av personer anställda vid visst företag eller medlemmar av viss samman -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.

7

slutning. Även efter den uppmjukning jag nyss förordat beträffande föreningar,
vilka meddela kapitalunderstöd vid livsfall, torde det ofta framstå
såsom obilligt, att beträffande samtliga föreningar, vilka meddela annat kapitalunderstöd
till belopp över 500 kronor, skall gälla ett så högt minimiantal
medlemmar som femhundra. Jag anser därför, att tillsynsmyndigheten
även i fråga örn föreningar, som meddela sist angivet kapitalunderstöd,
bör få möjlighet att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva
undantag från eljest gällande föreskrift örn minsta medlemsantal. Givetvis
bör dock denna dispensrätt begagnas med återhållsamhet och särskild hänsyn
tagas till föreningens ekonomiska soliditet.»

1 fråga örn kapital understödets maximer ing till 4,000 kronor
för en medlem (propositionen sid. 29—32) har föredragande departementschefen
uttalat:

»Anledning synes icke föreligga att nied hänsyn till penningvärdets förändring
företaga någon höjning av kapitalunderstödets maximibelopp. Det
har emellertid framhållits, att en höjning av maximibeloppet skulle vara önskvärd
för att underlätta en av den nya lagstiftningen föranledd sammanslagning
av smärre föreningar. Såsom pensionsstyrelsen framhållit kommer
dock behovet av en sådan höjning att bliva mindre, om de smärre föreningarna
även vid lägre medlemsantal än femhundra skulle — med eller
utan dispens — få fortbestå med rätt att meddela kapitalunderstöd upp till
4,000 kronor för en medlem. Beträffande kapitalunderstöd, som utgår i samband
med pension eller eljest vid livsfall, tala dock starka skäl för att understöd
undantagsvis må kunna utgå med högre belopp än 4,000 kronor, främst
med hänsyn därtill att dylika kapitalunderstöd till sin karaktär stå så nära
de pensionsunderstöd, beträffande vilka någon motsvarande maximering icke
finnes och icke heller av mig kommer att förordas. I likhet med pensionsstyrelsen
anser jag emellertid, att någon generell ökning av understödsbeloppets
maximum icke bör ske utan endast möjlighet beredas till en höjning
från fall till fall efter särskild prövning av tillsynsmyndigheten. Att
anledning till återhållsamhet vid tillämpningen av denna dispensrätt föreligger
synes mig framgå av de av svenska försäkringsbolags riksförbund
framhållna skattetekniska synpunkterna. Särskilt under nu rådande krisförhållanden
är det emellertid ett samhälleligt intresse, att den sparverksamhet,
som understödsföreningsrörelsen utgör, icke hämmas genom onödigt stränga
föreskrifter. Av sociala skäl synes icke någon skärpning av beskattningen av
understödsföreningarna eller av utgående understöd böra ifrågakomma liksom
ej heller någon begränsning av allmänhetens möjlighet att hos understödsföreningarna
bereda sig kapital- och pensionsunderstöd i den utsträckning jag
här förordat.»

Beträffande spörsmålet örn förlängning av övergångstiden m. m.
(propositionen sid. 39—48) har departementschefen framhållit följande:

»Då samtliga arbetslöshetskassor redan anpassats till den nya lagstiftningen,
erfordras beträffande dem icke någon förlängning av övergångstiden.

Vad angår de erkända sjukkassorna har pensionsstyrelsen föreslagit, att
de utan vidtagande av särskilda åtgärder borde kunna vinna förklaring från
tillsynsmyndigheten, att deras stadgar stå i överensstämmelse med föreskrifterna
i den nya understödsföreningslagen samt äro betryggande för
medlemmarna och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade
på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. En

8

Amira lagutskottets utlåtande Nr 11.

sådan förenkling av proceduren innebär icke, såsom från visst håll gjorts
gällande, någon försvagning av den offentliga kontrollen över att exempelvis
de av föreningen tillämpade avgifterna äro riktigt avvägda och att tillräcklig
fondbildning sker, ty redan enligt 40 § förordningen örn erkända sjukkassor
tillkommer det tillsynsmyndigheten att övervaka, att erkänd sjukkassas verksamhet
står i överensstämmelse med förordningen, och de bestämmelser, som
där givits angående avgifter och fondbildning, äro i trygghetshänseende
fullt jämförliga med motsvarande bestämmelser i den nya lagen örn understödsföreningar.
Jag biträder därför förslaget att erkänd sjukkassa utan särskild
ansökan skall erhålla sådan förklaring, som nyss nämnts, givetvis under förutsättning
att kassan icke trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller hos
tillsynsmyndigheten anmält, att rörelsen överlåtits.

För övriga föreningar torde det vara oundgängligt att förlänga övergångstiden.
Ehuru flertalet föreningar torde hava för avsikt att även i framtiden
fortsätta sin verksamhet, har endast ett fåtal av dem vidtagit de åtgärder, som
de i så fall före övergångstidens slut skola hava gjort. I vissa fall torde en
bidragande orsak till förseningen vara att söka i de rådande krisförhållandena,
som gjort föreningarna benägna att åtminstone för tillfället uppskjuta en måhända
erforderlig sanering av verksamheten. För att man i rådande läge
såvitt möjligt skall kunna undgå att efter övergångstidens slut företaga en
masslikvidation av sådana understödsföreningar, som icke dessförinnan vidtagit
erforderliga åtgärder, synes ytterligare något uppskov nödvändigt. Detta
bör emellertid icke bestämmas längre än vad oundgängligen erfordras. Det
synes eljest kunna befaras, att svaga föreningars ställning alltför mycket
ytterligare försämras. En lämplig lösning synes vara att på sätt pensionsstyrelsen
föreslagit medgiva olika långt anstånd för skilda slag av föreningar,
så att föreningar, som meddela enbart kapitalunderstöd, erhålla Va års förlängning,
föreningar, vilka bereda enbart sjukhjälp eller därjämte begravningshjälp,
1 Va års förlängning och pensionsföreningar 21/* års förlängning.
Därigenom vinnes också den fördelen, att pensionsstyrelsen utan förstärkning
av arbetskrafterna lättare kan hinna avarbeta de under varje tidsperiod tillströmmande
ärendena. På tillsynsmyndigheten ankommer det att genom
cirkulär eller i annan lämplig form erinra föreningarna om deras skyldigheter
enligt övergångsbestämmelserna och riskerna av ett dröjsmål samt i samband
därmed lämna råd och upplysningar i försäkringstekniska frågor.

I övergångsbestämmelserna återfinnas vissa, låt vara tämligen knapphändiga,
bestämmelser angående den ansökan om förklaring, som äldre
föreningar skola ingiva, och rörande de handlingar, som skola åtfölja ansökningen.
Därutöver hava givetvis råd och upplysningar kunnat erhållas hos
tillsynsmyndigheten. Nu har pensionsstyrelsen föreslagit, att i lagtexten
måtte vidtagas vissa jämkningar så att det tydligt måtte framgå, att en enligt
äldre lag registrerad förening icke har rätt att efter övergångstidens slut fortsätta
sin verksamhet med mindre föreningen dessförinnan vidtagit närmare
angivna åtgärder och vidare att bestämmelserna om de handlingar, som skola
fogas vid ansökningen, måtte något omarbetas. Innebörden av pensionsstyrelsens
förslag framgår närmare av styrelsens förslag till ny lagtext, till
vilket jag hänvisar. De sålunda föreslagna jämkningarna synas ägnade att
underlätta övergångsförfarandet.»

Slutligen har departements chef en rörande frågan örn kontroll över
likvidatorerna (propositionen sid. 50—51) anfört:

»Nu gällande bestämmelser örn understödsförenings likvidation, vilka nära
ansluta sig till vad som gäller för ekonomisk förening i allmänhet, torde i
flertalet likvidationsfall vara fullt tillräckliga. För de undantagsfall, då lik -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 9

vidationen tenderar att draga särskilt långt ut på tiden, synes dock lämpligt
att det i anslutning till vad som gäller enligt aktiebolagslagen och lagen örn
försäkringsrörelse stadgas skyldighet för likvidatorerna att med jämna mellantider
lämna redogörelse över sin förvaltning. Även i övrigt torde tillsynsmyndigheten
böra få ökade möjligheter till löpande kontroll över likvidationens
gång. Olämplig likvidator bör av domstol kunna skiljas från sitt uppdrag
och annan utses.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Vid granskning av det genom propositionen framlagda lagförslaget har
utskottet ej funnit anledning till erinran. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 13 juni 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Wistrand, Olof
Carlsson, Sten, Nils Elowsson och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Hage, fröken Andersson,

herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Hermansson, fru Johansson och herr Jansson
i Hällefors.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 41.

1999 49

2