Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 oktober
1939 (nr 734) med särskilda bestämmelser angående
gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen
m. fl. lagar.
Genom en den 22 maj 1942 dagtecknad proposition, nr 312, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 20 oktober 1939 (nr 734) med
särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt
fartygsuttagningslagen m. fl. lagar.
Härigenom förordnas, att lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser
angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen
m. fl. lagar, vilken jämlikt lag den 20 juni 1941 (nr 425) gäller till och med
den 30 juni 1942, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943.
Genom lagen den 20 oktober 1939 (nr 734) med särskilda bestämmelser
angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen m. fl. lagar
har Konungen erhållit befogenhet att för vissa fall förordna örn uppskov
under högst sex månader med betalning i kontanter av ersättningsbelopp,
som det åligger kronan att utgiva. De i fullmaktslagen åsyftade författningarna
äro fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66), häst- och fordonsanskaffningslagen
den 27 april 1934 (nr 84), rekvisitionslagen den 31 mars
1938 (nr 87), lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets
behov, allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) och beBihang
till riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 2 avd. Nr 38. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
redskapsförfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 297). Ifrågavarande fullmaktslag,
söm ursprungligen gällde till och med den 31 mars 1940, har därefter
erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 20 juni 1941 (nr 425), enligt
vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1942. Den ingår som
ett led i den penningpolitiska beredskapslagstiftningen och har motiverats
med önskemålet att förhindra en sådan plötslig ansvällning av köpkraften,
som kan befaras få ogynnsamma återverkningar på prisutvecklingen.
Förordnande, som avses i fullmaktslagen, har av Kungl. Majit meddelats
genom kungörelse den 30 december 1939 (nr 954). I likhet med lagen ägde
kungörelsen ursprungligen giltighet till och med den 31 mars 1940 men har
därefter erhållit fortsatt giltighet, senast genom kungörelse den 20 juni 1941
(nr 426), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1942.
Kungörelsen den 30 december 1939 ägde i sin ursprungliga lydelse tillämpning
å ersättningsbelopp, överstigande 1,000 kronor, som kronan hade att
gälda för följande slag av förnödenheter, vilka toges i anspråk jämlikt fartygsuttagningslagen,
häst- och fordonsanskaffningslagen eller rekvisitionslagen,
nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning
och bemanning, hästar och hästfordon ävensom motorfordon och motorredskap
med tillhörande släpvagnar och redskap. Genom särskilda kungörelser
den 2 juli 1940 (nr 662) och den 21 november 1941 (nr 879) har förordnandet
emellertid begränsats att avse ersättningsbelopp, överstigande 1,000 kronor,
som kronan har att gälda för följande slag av förnödenheter, vilka med
äganderätt tagas i anspråk jämlikt sistnämnda tre lagar, nämligen fartyg,
båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning samt motorfordon och
motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap.
I skrivelse den 21 februari 1942 ha fullmäktige i riksbanken, då ifrågavarande
lag den 20 oktober 1939 och med stöd därav utfärdad kungörelse under
nuvarande förhållanden borde erhålla fortsatt giltighet, hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte vidtaga åtgärder i sådant syfte. Enligt fullmäktiges mening borde
förlängningen av lagens giltighetstid lämpligen begränsas till ett år eller alltså
till utgången av juni 1943.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett den 7 maj 1942 dagtecknat, efter
remiss avgivet utlåtande i ärendet meddelat, att fullmäktige icke hade något
att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles.
I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet bär anmärkts följande.
På hemställan av chefen för försvarsdepartementet har för innevarande
års riksdag i en den 20 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 201, framlagts
förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag. I förslaget till
rekvisitionslag föreslås, att genom densamma bland andra rekvisitionslagen
den 31 mars 1938, fartygsuttagningslagen samt häst- och fordonsanskaffningslagen
skola upphävas, ävensom att, där i särskild författning eller eljest
förekommer hänvisning till författning, vilken sålunda upphör att gälla,
hänvisningen i stället skall avse den nya lagen eller författning som utfärdas
med stöd därav. Enligt förslaget till beredskapsförfogandelag _ skall genom
densamma bland annat beredskapsförfogandelagen den 22 juni 1939
upphävas. De båda nya lagarna föreslås träda i kraft den dag Konungen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
3
bestämmer. I motiveringen till nämnda lagförslag uttalas, att genomförandet
av desamma föranleder vissa ändringar i lagen den 20 oktober 1939.
Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i ärendet anfört:
Under
rådande förhållanden föreligger alltjämt behov av sådant bemyndigande,
som lagen den 20 oktober 1939 innefattar. Då riksdagen ännu icke
fattat beslut i anledning av propositionen med förslag till rekvisitionslag
samt beredskapsförfogandelag och det ännu icke kan bedömas, vid vilken
tidpunkt sistnämnda två lagar i händelse av bifall till propositionen kunna
komma att träda i kraft, synes lagen den 20 oktober 1939 i enlighet med
bankofullmäktiges hemställan böra förlänas fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1943. Den omarbetning av fullmaktslagen, som lämpligen bör
ske efter de nya rekvisitions- och beredskapsförfogandelagarnas ikraftträdande,
torde nämligen kunna anstå till dess frågan om fortsatt bemyndigande
efter den 30 juni 1943 i enlighet med fullmaktslagen uppkommer till prövning.
Förutnämnda proposition, nr 201, bär behandlats av andra lagutskottet,
som i utlåtande, nr 33, hemställt, att riksdagen måtte antaga förslaget till
rekvisitionslag samt, med viss jämkning utan betydelse i förevarande sammanhang,
förslaget till beredskapsförfogandelag. Denna hemställan har av
riksdagen bifallits, av första kammaren den 27 maj och av andra kammaren
den 30 maj 1942.
Utskottet bär icke funnit anledning till erinran mot det framlagda lagförslaget
och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 11 juni 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första (kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Olof Carlsson,
Beck-Friis, Näslund och Söderkvist;
från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Pettersson
i Hällbacken, Hermansson, Holm, Larsson i Östersund och Barnekow.
Utskottet.