Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1942 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående ändrad lydelse av
1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938
(nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades
tande år dskostnader m. m.
Genom en den 27 februari 1942 dagtecknad proposition, nr 117, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 mom. förordningen
den 3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre
bemedlades tandvårdskostnader m. m.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen anfört
följande:
»Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutit till riksdagen avlåta proposition
(nr 116) angående anslag till folktandvården för budgetåret 1942/43.
I ett särskilt avsnitt av nämnda proposition behandlas frågan örn meddelande
av tandvård åt barn, som fullgör skolgång annorstädes än i sin
hemort. Det framhålles såsom den mest praktiska utvägen att sådan tandvård
meddelas barnet i anslutning till dess skolgång. Förutsättning härför
vore emellertid, bland annat, att skyldighet förelåge för barnets mantalsskrivningskommun
att till landstinget erlägga den årliga behandlingsavgiften
för barnet.
I samband därmed meddelade jag min avsikt att senare anmäla förslag
till de ändringar i förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades
och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m., som vore erforderliga
för att dylik skyldighet skulle kunna anses åligga vederbörande
kommun.
Anledningen till att för vinnande av nyssnämnda syfte ändring behöver
vidtagas i 1938 års förordning är följande. I 1 § första stycket förordningen
stadgas, att, örn landsting med bidrag av statsmedel anordnat folktandvård
inom kommun, det åligger kommunen att till landstinget erlägga de årliga
behandlingsavgifter, vilka, enligt vad därom är särskilt stadgat, belöpa å
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 37.
760 48
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
Utskottet.
till regelbundet deltagande i folktandvården anmälda barn inom kommunen.
Skyldigheten att erlägga behandlingsavgifter avser sålunda endast den kommun,
inom vilken folktandvården är anordnad. Har barn, som fullgör skolgång
annorstädes än i sin hemort, deltagit i tandvård, som ordnats under
skolans medverkan, kan hemortskommunen sålunda för närvarande ej åläggas
svara för behandlingsavgiften.
I anledning härav har förslag till ändring av nämnda förordning upprättats.
Enligt det upprättade förslaget skulle 1 § första stycket så ändras, att,
örn barn anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård, som landsting
anordnat med bidrag av statsmedel, det skulle åligga den kommun, inom
vilken barnet vore mantalsskrivet, att till landstinget erlägga den årliga behandlingsavgiften
för barnet.
Det föreslagna stadgandet i 1 § första stycket blir enligt 3 § förordningen
tillämpligt jämväl där folktandvården anordnats av stad, som icke deltager
i landsting.
De ändringar, som enligt förslaget vidtagits i 1 § andra stycket förordningen,
äro av allenast redaktionell innebörd.
Enligt 2 § 1 mom. första stycket förordningen utgår statsbidrag, därest
medel för bestridande av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna anvisats
av kommun, »varom i 1 § förmäles», d. v. s. kommun, inom vilken
folktandvård anordnats. Med hänsyn till de i förslaget vidtagna ändringarna
1 1 § har i förslaget även nyssnämnda stycke så till vida ändrats, att de
nyss citerade orden utgått. För att vinna överensstämmelse mellan 1 och
2 §§ har slutligen bestämmelserna i 2 § 1 mom. andra stycket örn statsbidrag
till tandvård för inom kommunen kyrkoskrivna svenska medborgare
ändrats att avse inom kommunen mantalsskrivna svenska medborgare.
De nu föreslagna ändringarna i förordningen synas böra träda i kraft
den 1 juli 1942.»
Propositionen nr 116 har hänvisats till statsutskottet, som i utlåtande
nr 90 bland annat hemställt, att riksdagen måtte godkänna de ändrade
grunder för anordnande av folktandvård, vilka förordats i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 februari
1942. Denna hemställan har av riksdagen bifallits.
Genom statsmakternas nyligen fattade beslut örn ändrade grunder för
anordnande av folktandvård har fastslagits, att barn, som fullgöra sin skolgång,
skola erhålla tandvård på den ort, där skolan är belägen. Såsom
i den föreliggande propositionen framhållits torde i anslutning härtill förde
fall, då barn, som fullgör skolgång anorstädes än i sin hemort, deltagit
i tandvård, som ordnats under skolans medverkan, böra stadgas skyldighet
för barnets hemortskommun att svara för behandlingsavgiften. I detta syfte
har i propositionen föreslagits, att skyldighet att erlägga denna avgift skall
åvila den kommun, inom vilken barnet är mantalsskrivet. Då emellertid
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
kyrkobokföringen i regel närmare än mantalsskrivningen ansluter sig till
den faktiska bosättningen, synes det enligt utskottets mening för undvikande
av onödig omgång lämpligare att i stället föreskriva att behandlingsavgiften
för barnet skall erläggas av den kommun, där barnet är kyrkoskrivet.
Det må även erinras örn att enligt folkskolestadgan barn tillhör
det skoldistrikt, där barnet är kyrkobokfört.
Iakttages den av utskottet sålunda förordade jämkningen i 1 § i ifrågavarande
förordning, torde anledning icke förefinnas att vidtaga den av Kungl.
Majit föreslagna ändringen i 2 § 1 mom. andra stycket, varigenom bestämmelserna
örn statsbidrag skulle komma att avse inom kommunen mantalsskrivna
i stället för kyrkoskrivna svenska medborgare. Genom en sådan
ändring skulle för övrigt möjligheterna kunna försvåras för till en kommun
inflyttade och där kyrkoskrivna men ännu icke mantalsskrivna personer att
erhålla folktandvård.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att det i propositionen framlagda
förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 1 §
och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn
lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader
m. m. icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för
sin del antaga följande förslag till
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förordning
angående ändrad lydelse av 1 § oell 2 § 1 inom. förordningen den
3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre
bemedlades tandvärdskostnader m. lii.
Härigenom förordnas, att 1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni
1938 om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvärdskostnader
m. m. skola erhålla följande ändrade lydelse.
1 §•
Där barn anmälts till regelbundet
deltagande i folktandvård, som landsting
anordnat med bidrag av statsmedel,
åligger det den kommun, inom
vilken barnet är mantalsskrivet, att till
landstinget erlägga den årliga behandlingsavgift,
som, enligt vad därom är
särskilt stadgat, skall utgå för barnet.
Där barn anmälts till regelbundet
deltagande i folktandvård, som landsting
anordnat med bidrag av statsmedel,
åligger det den kommun, inom
vilken barnet är kyrkoskrud, att till
landstinget erlägga den årliga behandlingsavgift,
som, enligt vad därom är
särskilt stadgat, skall utgå för barnet.
Är barnet varken obemedlat eller mindre bemedlat, äger kommunen uttaga
nämnda avgift av vederbörande målsman. Avgiftsbelopp, för vilket kommunen
ej äger uttaga ersättning, skall icke vara att anse såsom fattigvård.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
2 §•
1 mom. Har kommun anvisat till fattigvård ej hänförliga medel för bestridande
av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna, äger kommunen,
enligt vad nedan i detta moment närmare sägs, erhålla ersättning av staten
med hälften av kommunens kostnader i sådant hänseende.
Statsbidrag utgår för inom kom- Statsbidrag utgår---avtjänste
munen
mantalsskrivna svenska med- läkare
borgare, vilka genom intyg från vederbörande
fattigvårdsmyndighet styrkt
sig vara obemedlade, för avgifter, som
avse:
1) behandling, som erfordras till
avhjälpande av akuta tandbesvär;
2) uttagning av tänder, som ej
kunna eller böra bevaras;
3) andra kirurgiska ingrepp, som
ej utan olägenhet kunna uppskjutas;
4) nödvändig behandling av tänder,
som böra bevaras;
5) behandling av tandköttssjukdomar
och andra inflammationer i munhålan;
6) röntgenundersökningar, som befinnas
nödvändiga; samt
7) tandvård på medicinska grunder
enligt intyg av tjänsteläkare.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.
Stockholm den 28 maj 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand,
Olof Carlsson och Sten;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage*, Olovson i Västerås,
Hallagård, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Håstad och Jansson i Hällefors*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.