Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 5 §§
lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar.

Genom en den 17 april 1942 dagtecknad proposition, nr 222, vilken hänvisats
till lagutskott oell behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lagom
ämlrad lydelse av 2 oell 5 §§ lagen den 20 juni 1918 (nr 460)
angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ lagen den 20 juni 1918 angående
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

2 §•

Närmaste befattningen med de åtgärder, som avse att förekomma könssjukdomarnas
utbredning, handhaves under hälsovårdsmyndighetens inseende
i stad, som ej tillhör förste provinsialläkares verksamhetsområde,
av förste stadsläkaren och å annan ort av förste provinsialläkaren i länet.

I stad, som ej tillhör förste provinsialläkares verksamhetsområde, må,
då det prövas erforderligt, av staden uppdragas åt särskild läkare att i
förste stadsläkarens ställe handhava ifrågavarande befattning. Sådan läkare
utses av hälsovårdsnämnden, som jämväl utfärdar instruktion för honom
och övar inseende över hans tjänsteverksamhet.

Läkare, som---lag sundhetsinspektör.

Med hälsovårdsmyndighet avses enligt denna lag i stad, som ej tillhör
förste provinsialläkares verksamhetsområde, hälsovårdsnämnden och å
annan ort Konungens befallningshavande i länet.

5 §•

Kostnadsfri undersökning —--och behandling.

I stad —--medgiva befrielse.

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1922: 260.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sand. 2 avd. Nr 31. 111242

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

På begäran —--finnes villig.

Föreligger för — — — ifrågavarande verksamhet.

Har, enligt---nödiga föreskrifter.

Föreståndare för i andra stycket omförmäld poliklinik skall, där ej medicinalstyrelsen
medgiver undantag, hava erhållit särskild utbildning i fråga
örn könssjukdomar. Annan vid sådan poliklinik anställd läkare, till vilken
arvode utgår av statsmedel, ävensom särskilt förordnad läkare, som avses
i tredje eller fjärde stycket, skall, där det kan ske, hava erhållit utbildning
som nyss sagts.

Skall vid poliklinik, som avses i andra stycket, förordnas läkare, till
vilken arvode utgår av statsmedel, skall kungörelse därom av hälsovårdsnämnden
införas i allmänna tidningarna med tillkännagivande, att ansökning
till befattningen skall ingivas före klockan tolv å tjugonde dagen efter den,
då kungörelsen infördes i allmänna tidningarna. I Stockholm och Göteborg
utses sådan läkare av staden. I övriga städer skall ansökning ställas till
medicinalstyrelsen men ingivas till hälsovårdsnämnden, som har att på
förslag till befattningen uppsätta tre behöriga sökande med förord för en av
dem. Medicinalstyrelsen utser därefter en av de sålunda föreslagna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Utan hinder av vad i 5 § sjätte stycket stadgas skall läkare, som vid
nämnda tidpunkt är föreståndare för poliklinik, äga kvarstå i sin tjänst
även örn han icke uppfyller det i berörda stycke stadgade utbildningsvillkoret.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen
.

Föreskrifter rörande uppdraget att vara sundhetsinspektör.
Gällande bestämmelser.

Enligt 2 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar handhaves den närmaste befattningen med de åtgärder,
som avse att förekomma sådan utbredning, i stad, där stadsläkare
finnes, av denne eller örn flera sådana äro antagna av den främste bland
dem och å annan ort av förste provinsialläkaren i länet. Läkare, som här
avses, benämnas sundhetsinspektör. I den mån förste provinsialläkare är
sundhetsinspektör utgår intet särskilt arvode för ifrågavarande göromål. Däremot
äger vederbörande stadsläkare för tjänstgöring såsom sundhetsinspektör
enligt kungörelsen den 30 juni 1922 (nr 412) angående statsbidrag till bestridande
av arvoden åt stadsläkare, vilka tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer
[ändrad genom kungörelsen den 19 maj 1933 (nr 240)] uppbära viss ersättning.

»

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Bespariiigsberedningens förslag.

I en den 28 juni 1941 överlämnad promemoria har besparingsberedningen
anfört:

För bestridande av förutnämnda arvoden till stadsläkare i egenskap av
sundhetsinspektörer äger stad utbekomma statsbidrag med angivna ersättningsbelopp.
Statsbidragens sammanlagda belopp har enligt medicinalstyrelsens
räkenskaper utgjort för

budgetåret 1938/39 .................... kronor 33,952: o8,

» 1939/40 .................... » 31,356:2 5,

tiden V7—31/12 1940 .................... » 17,768: 75.

De uppgifter, som åvila stadsläkarna i egenskap av sundhetsinspektörer
i de mindre och medelstora städerna, torde med hänsyn till könssjukdomarnas
minskade utbredning numera icke vara mer omfattande, än att uppgifterna
utan nämnvärd olägenhet kunna överflyttas på förste provinsialläkaren
i länet. Vid bedömande av var gränsen härvid bör dragas, har
beredningen övervägt, huruvida icke stadsläkaren i stad med exempelvis mer
än 40,000 invånare fortfarande skulle vara sundhetsinspektör. Emellertid
har beredningen stannat vid att föreslå gränsdragningen vid städer, som ej
deltaga i landsting. Dessa städer ligga helt utanför förste provinsialläkarens
verksamhetsområde, varför någon överflyttning av stadsläkarens uppgifter
såsom sundhetsinspektör över huvud taget icke är möjlig att här genomföra.
Ur vårdsynpunkt innebär förslaget, att uppspårandet av smittkällan
respektive smittkällans inställelse för behandling kan komma att fördröjas
en eller annan dag, beroende på vissa föreskrifter i 11 och 14 §§ i omförmälda
lag. Dessa nackdelar torde dock ej vara av den storleksordning att
förslaget på grund därav icke bör genomföras.

Ersättning åt sundhetsinspektörerna i de fyra städer, som ej deltaga i
landsting, utgår för närvarande med tillhopa (4 X 1,300 =) 5,200 kronor.
Kostnadsbesparingen kan därför beräknas röra sig omkring 30,000 kronor.

Remissyttranden.

Yttrande över besparingsberedningens förslag har inhämtats från medicinalstyrelsen,
som i sin tur anmodat förste provinsialläkarna att yttra sig över
förslaget. För innehållet i yttrandena redogöres å sid. 5—6 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört följande:

»Besparingsberedningens av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag innebär,
att i alla städer med undantag av de fyra största — Stockholm, Göteborg,
Malmö och Norrköping — vilka ligga helt utanför förste provinsialläkarnas
verksamhetsområden, uppgiften att vara sundhetsinspektör skall överflyttas
från vederbörande stadsläkare till förste provinsialläkaren i länet. Sedan
Kungl Maj:t numera beslutat, att från och med den 1 juli 1942 även Hälsingborg
skall utgöra ett eget hälsovårdsdistrikt, uppgår antalet städer, som ej
tillhöra förste provinsialläkares verksamhetsområde, till fem. Den beräknade
besparingen kommer alltså icke att bliva fullt så stor som besparingsberedningen
antagit. — Beredningens förslag är visserligen förbundet med
olägenhet så till vida, att uppspårandet av smittkällor och dessas inställande
för läkarbehandling kan komma att något fördröjas. Jag anser dock, att
med hänsyn till det statsfinansiella läget tillräckligt starka skäl föreligga

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

för ett genomförande av förslaget. Bestämmelser i ämnet torde böra införas
i 2 § av 1918 års lag. Särskild ersättning till förste provinsialläkarna för
det i viss mån ökade arbete, som vid ett genomförande av förslaget åsamkas
dem, synes icke böra utgå.»

Yissa i könssjuklagen omförmälda läkares kvalifikationer; ordningen

för deras tillsättande.

Gällande bestämmelser.

1918 års lag inneliåller i 3 § föreskrift därom, att var och en, som är
angripen av könssjukdom, är pliktig att underkasta sig erforderlig läkarbehandling
samt att ställa sig till efterrättelse föreskrift, som av läkare
meddelas angående sjukdomens behandling eller till förekommande av smittans
spridning. Befarar någon sig vara angripen av könssjukdom, är han enligt
4 § berättigad att utan avgift bliva i sådant avseende undersökt, örn han
inställer sig hos läkare, som avses i 5 §. Ben, som finnes behäftad med
könssjukdom, men ej är i behov av sjukhusvård, äger ock rätt att utan
avgift erhålla behandling av sådan läkare, så framt det kan ske hos läkaren.
Erfordras enligt lagen intyg angående undersökningen eller behandlingen,
skall sådant intyg utan avgift utlämnas till vederbörande av läkare, som
avses i 5 §.

I 5 § första stycket stadgas, att kostnadsfri undersökning och behandling,
varom sägs i 4 §, verkställes — med vissa senare i 5 § angivna undantag —
av provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, köpingsläkare och
municipalläkare. Finnas i stad flera än en stadsläkare, skall endast den av
dem, som hälsovårdsnämnden utser därtill, utföra dylik undersökning och
behandling. — I stad, som har ett invånarantal av tjugutusen eller därutöver,
verkställes undersökning och behandling å nödigt antal polikliniker
(5 § andra stycket). -— Enligt 5 § tredje stycket äger hälsovårdsmyndigheten,
där det prövas lämpligt, på begäran av tjänsteläkare, varom sägs i första
stycket, befria tjänsteläkaren från skyldighet att verkställa undersökning och
behandling samt i hans ställe förordna annan läkare, som finnes villig
därtill. Med hälsovårdsmyndighet avses enligt 2 § i stad, där stadsläkare
finnes, hälsovårdsnämnden och å annan ort Konungens befallningshavande i
länet. — Föreligger för stad, där poliklinik ej är inrättad, behov av flera
än en läkare för utförande av undersökning och behandling, varom här är
fråga, eller förefinnes, i annat fall än i 7 § avses, dylikt behov för viss ort
å landet, har vederbörande hälsovårdsmyndighet att göra anmälan därom
hos medicinalstyrelsen med bifogande av förslag å för uppdraget villiga
läkare, däribland, såvitt lämpligen kan ske, minst en kvinnlig, varefter
medicinalstyrelsen, där sådant finnes påkallat, utser särskild läkare att jämte
vederbörande tjänsteläkare eller annan i hans ställe förordnad läkare utöva
ifrågavarande verksamhet (5 § fjärde stycket). — Jämlikt 5 § sjätte stycket
skall särskilt förordnad läkare, som avses i tredje eller fjärde stycket, ävensom
föreståndare för i andra stycket omförmäld poliklinik, där så kan ske,
hava erhållit särskild utbildning i fråga örn könssjukdomar.

tindra lagutskottets utlåtande Nr Bl.

5

Kati på sannolika skäl antagas, att könssjukdom vunnit utbredning bland
befolkningen å sådan ort på landet, som är belägen på längre avstånd från
vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkares bostad, äger länsstyrelsen
enligt 7 § förordna nämnde läkare eller annan läkare, som kan finnas
villig därtill, att besöka orten för att tillhandagå befolkningen med undersökning
och behandling, varom sägs i 4 §.

Framställning av medicinalstyrelsen örn

lagändring.

Medicinalstyrelsen har föreslagit, att 5 § sista stycket i 1918 års lag måtte
givas följande ändrade lydelse:

Särskilt förordnad läkare, som avses i tredje eller fjärde stycket, äveusom
läkare vid i andra stycket omförmäld poliklinik och till vilken arvode av statsmedel
utgår, skall hava erhållit särskild utbildning i fråga örn könssjukdomar.

Skall i stad vid poliklinik förordnas läkare, till vilken arvode utgår av statsmedel,
har hälsovårdsnämnden att ofördröjligen göra anmälan därom till medicinalstyrelsen.

Sedan sådan anmälan inkommit, skall medicinalstyrelsen genom kungörelse,
som införes en gång i allmänna tidningarna, tillkännagiva att ansökning till
förordnandet skall, ställd till medicinalstyrelsen, ingivas till hälsovårdsnämnden
i staden före klockan 12 å tjugonde dagen efter den, då kungörelsen infördes i
allmänna tidningarna.

Stadsfullmäktige hava därefter att på förslag till förordnandet uppsätta tre
behöriga sökande med rätt för fullmäktige att för en av dem avgiva förord till
förordnandet, varpå hälsovårdsnämnden har att insända samtliga handlingar i
ärendet till medicinalstyrelsen ävensom tillkännagiva huru och när kungörelse
av förslaget skett. Sedan omförmälda handlingar inkommit till medicinalstyrelsen,
har styrelsen att efter prövning av de föreslagnas kompetens företaga
tillsättningsfrågan till avgörande.

Medicinalstyrelsens motivering till förslaget är återgiven å sid. 8—9 i
propositionen.

Yttranden över medicinalstyrelsens

framställning.

Yttranden över medicinalstyrelsens framställning hava avgivits av Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus samt Skaraborgs län, svenska stadsförbundet och Sveriges läkarförbund.
Vid överståthållarämbetsts yttrande har fogats yttrande av Stockholms
stads sjukhusdirektion samt vid yttrandena av länsstyrelserna yttranden av
förste provinsialläkare ävensom stadsfullmäktige och hälsovårdsnämnder i
vissa städer samt av sjukhusdirektionen och kanslichefen i Göteborgs stad.

Redogörelse för innehållet i yttrandena återfinnes å sid. 10—13 i propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»I och för sig är det naturligtvis önskvärt, att de läkare, som hava
hand örn vården av könssjuka, äga särskild utbildning i fråga örn könssjukdomar.
Antalet läkare med sådan utbildning är emellertid begrän -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

sat, ehuruväl detsamma, såsom medicinalstyrelsen framhållit, nu är avsevärt
större än vid tillkomsten av 1918 års lag. Då vidare praktiken på
ifrågavarande sjukvårdsområde mångenstädes är så ringa, att vården av könssjuka
kan handhavas endast såsom bisyssla, synas tillräckliga skäl icke
föreligga att godtaga medicinalstyrelsens förslag, enligt vilket såväl särskilt
förordnade läkare, vilka avses i 5 § tredje och fjärde styckena av 1918 års
lag, som föreståndare för poliklinik och där anställd annan läkare, vilken erhåller
arvode av statsmedel, utan undantag skola hava erhållit särskild utbildning
i fråga örn könssjukdomar. Enligt min mening bör man för närvarande ej
gå längre än att föreskriva, att föreståndare för poliklinik skall, där ej medicinalstyrelsen
för särskilt fall finner anledning till undantag, hava erhållit sådan
utbildning, under det att beträffande övriga läkare, örn vilka nyss talats,
bör stadgas, att de lämpligen böra men dock ej nödvändigt skola äga ifrågavarande
utbildning. Bestämmelser i ämnet synas böra införas i sjätte
stycket av 5 §. I en övergångsbestämmelse torde emellertid böra föreskrivas,
att läkare, som vid lagändringens ikraftträdande redan är föreståndare
för poliklinik, får kvarstå i sin tjänst även örn han icke uppfyller det nyss
omförmälda villkoret.

Beträffande läkare, som avses i 5 § tredje och fjärde styckena, har medicinalstyrelsen
icke föreslagit någon ändring rörande tillsättningsrätten eller
tillsättningsförfarandet. Då innebörden av begreppet hälsovårdsmyndighet
ändrats genom de förut föreslagna jämkningarna av 2 §, skulle, örn man
önskade undvika saklig ändring av 5 § tredje—femte styckena, i dessa stycken
böra vidtagas vissa ändringar av formell natur. Jag finner emellertid
skäl tala för att de befogenheter, örn vilka i nämnda stycken är fråga,
böra tillkomma hälsovårdsmyndigheten med detta begrepps i 2 § angivna
nya innebörd och anser mig därför icke böra föreslå ändring av berörda
stycken i 5 §. Yad angår de vid poliklinikerna anställda läkarna — såväl
föreståndare som övriga läkare — synes i enlighet med förslagen i lagen
böra intagas en uttrycklig föreskrift, att kungörelse örn ledig tjänst skall
införas i allmänna tidningarna. Kungörelse synes böra utfärdas av hälsovårdsnämnden.
I fråga örn Stockholm och Göteborg finner jag icke skäl
att därutöver föreslå ändring rörande tillsättningsrätten eller tillsättningsförfarandet.
I nämnda två städer kunna poliklinikläkartjänsterna, även örn
utnämningsrätten får vara kvar hos städerna själva, väntas komma att besättas
med fullt kompetenta krafter, och dessa städer torde hava så stora
utgifter för könssjuka från andra orter, att de kostnader, som av statsmedel
utgivas för vård av städernas egna könssjuka, icke i och för sig böra föranleda,
att rätten att tillsätta poliklinikläkare överföres på statlig myndighet.
I fråga örn andra städer däremot anser jag, liksom medicinalstyrelsen, att
staten skäligen bör erhålla avgörande inflytande på valet av läkare vid
poliklinikerna. Rätten att tillsätta sådana läkare torde där böra tillkomma
medicinalstyrelsen. Upprättande av förslag å ledig tjänst synes böra uppdragas
åt kommunen. Stadsfullmäktige torde icke lämpligen böra belastas
vare sig med att upprätta förslag eller med att avgiva förord, utan dessa

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 7

uppgifter böra ankomma på hälsovårdsnämnden. Bestämmelser i ämnet
hava upptagits i ett nytt sista stycke i 5 §.»

Genom förevarande proposition framlägges bland annat förslag till ändring
av 5 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. Ändringen
innebär bland annat, att föreståndare för poliklinik för vård av könssjuka
i regel skall hava erhållit särskild utbildning i fråga om dylika sjukdomar.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning, att .sådan
föreståndare, varom här är fråga, bör äga särskild utbildning. Fall kunna
emellertid förekomma då undantag skäligen bör kunna ske från denna regel,
t. ex. då tjänsten som föreståndare icke sökes av någon specialutbildad
läkare. För hithörande fall har även enligt förslaget medgivits rätt för
medicinalstyrelsen att bortse från kravet på särskild utbildning. Utskottet,
som finner förslaget på denna punkt medgiva en efter förhållandena betingad
anpassning, har icke något att erinra mot detsamma. Därvid förutsätter
utskottet, att de nya bestämmelserna örn poliklinikföreståndares kompetens
tillämpas på sådant sätt, att ökade kostnader för det allmänna i regel icke
behöva ifrågakomma.

På grund härav och då ej heller de genom propositionen framlagda förslagen
i övrigt givit anledning till erinran från utskottets sida, far utskottet
hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 12 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand’
Olof Carlsson, Sten och Näslund;

från andra kammaren: herr Hage, fröken Andersson, herrar Hallagård*, Hermansson*,
fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Barnekow* och fröken Bosén*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.