Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjöarbetstidslagen.

£

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 144 i första kammaren av
herrar Berg, Robert, och Gillström, samt nr 196 i andra kammaren av herrar
Lundgren och Lindberg i Stockholm.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen, att det undantag från
lagens tillämpning, vilket gäller arbete som utföres av »sådan föreståndare
för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter», i stället
måtte gälla arbete som utföres av »föreståndare för ekonomiavdelningen å
fartyg med passagerarcertifikat».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande från kommerskollegium, varjämte Sveriges redareförening,
Svenska sjöfolksförbundet och Svenska stewartföreningen bereus tillfälle
att yttra sig över motionerna. Yttranden hava inkommit från nämnda
myndighet och sammanslutningar. Kommerskollegium har bilagt yttranden av
vissa sjöarbetstidssakkunniga. Yttrandena av kommerskollegium och nämnda
sammanslutningar ävensom av direktören H. F. Reuterskiöld i egenskap av
sjöarbetstidssakkunnig — till vilket sistnämnda yttrande Svenska redareföreningen
anslutit sig — finnas såsom bilagor A—E fogade vid detta utlåtande.
Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.

Sjöarbetstidslagen den 30 september 1938, som trädde i kraft den 1 januari
1939, äger tillämpning beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person
för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord å
fartyget eller annorstädes utför. Jämlikt 1 § 2 mom. i lagen undantages emellertid
från dess tillämpning arbete som utföres av, bland andra, sådan föreståndare
för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter.
Enligt samma moment är vidare undantaget arbete som utföres av person
vilken å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart är anställd huvudsakligen
för passagerares direkta betjänande. I 3 mom. i nämnda paragraf stadgas
slutligen, att Konungen, eller den myndighet åt vilken Konungen må hava
uppdragit att i vissa avseenden därutinnan utöva beslutanderätt, må, när syn Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 9 sami 2 avd. Nr 27.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

nerliga skäl därtill äro, medgiva undantag utöver vad i 2 mom. sägs från tilllämpningen
av lagen.

Enligt 3 § e) kungörelsen den 30 september 1938 med närmare föreskrifter
rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen åligger det kommerskollegium,
i dess egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet, att tillhandagå redare,
befälhavare och besättning med råd och upplysningar rörande tillämpningen
av gällande föreskrifter om arbetstiden å svenska fartyg.

Enligt 20 § lagen den 16 oktober 1914 örn tillsyn å fartyg gäller, att, därest
maskindrivet fartyg uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning
befordra passagerare ejler eljest å fartyg, som framdrives annorledes
än medelst rodd, på en gång medföras flere än tolv passagerare, fartyget
skall vara försett med passagerarfartygscertifikat.

Förslag till gällande sjöarbetstidslag framlades genom proposition nr 223
till 1938 års riksdag. I propositionen anhöll Kungl. Majit därjämte om riksdagens
yttrande beträffande, bland annat, ett av den internationella arbetskonferensen
år 1936 vid dess tjugoförsta sammanträde (fjärde sjöfartskonferensen)
antaget förslag till konvention angående arbetstid och bemanning å
fartyg (1936 års arbetstids- och bemanningskonvention). Till grund för Kungl.
Maj :ts förslag till lag i ämnet låg, bland annat, ett av 1936 års sjöarbetstidsoch
bemanningssakkunniga utarbetat förslag till sjöarbetstidslag (sakkunnigförslaget),
vilket anslöt sig till konventionens bestämmelser.

Enligt artikel 3 i 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention undantogos
från tillämpningen av föreskrifterna i konventionens avdelning om arbetstid,
bland andra, befälspersoner, som föra befäl över en avdelning av fartyget
och icke göra vakt.

I sakkunnigförslaget hade ifrågavarande undantagsbetämmelser erhållit
följande lydelse »annan person som för befäl över avdelning av fartyget och
vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter».

I yttrande över sakkunnigförslaget uttryckte svenska maskinbefälsförbundet
farhågor för alt det föreslagna undantaget kunde komma att föranleda
tillskapande av befälsbefattningar enbart i syfte att möjliggöra undantag från
lagens tillämpning, samt yrkade att ifrågavarande undantag måtte utgå.

Svenska sjöfolksförbundet framhöll beträffande samma undantagsbestämmelse,
att enär någon begränsning med avseende å fartygets storlek icke angivits,
följden skulle kunna bliva att exempelvis stewarten å fartyget, där allenast
ytterligare en eller två personer funnes i köks »avdelningen», skulle kunna
undantagas från lagens tillämpning. Under erinran vidare, örn att köks- och
intendenturdepartementet å större passagerarfartyg vöre uppdelat i flera »avdelningar»,
var och en under förmanskap av särskild person, samt att ett
betydande antal personer skulle ställas utanför lagen, om undantagsbestämmelsen
bleve tillämplig i dylika fall, förklarade sig förbundet finna ett förtydligande
påkallat i syfte att klargöra att stadgandet allenast avsåge intendent
eller person i motsvarande ställning å de största passagerarfartygen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

Svenska stewart föreningen framförde önskemål örn snävare och tydligare
formulering av undantaget för »annan person som för befäl över avdelning
av fartyget»; föreningen anförde därutinnan följande:

»De sakkunniga torde icke hava avsett, att begreppet ''annan person som
för befäl över avdelning o. s. v.’ skall omfatta andra personer tillhörande
kategorien köks- och intendenturpersonal än intendenter och i vissa fall
chefsstewarder å passagerarfartyg.

Med förevarande bestämmelses föreslagna formulering torde emellertid risk
föreligga för en tolkning av bestämmelsen, varigenom stewarder å lastfartyg
samt köksmästare, förrådsförvaltare, styckmästare och andra å passagerarfartyg
anställda personer, örn vilka man möjligen skulle kunna säga, att de
föra befäl över avdelning, skulle komma att ställas utanför sjöarbetstidslagens
tillämplighetsområde.

Bestämmelsen, som nästan ordagrant hämtats från konventionsförslaget,
torde med den avfattning, § 1 i förslaget fått, överhuvud endast komma att
avse köks- och intendenturpersonal, sedan nämligen övriga ombordanställda,
vilka kunna tänkas å svenska fartyg hava den ställning, som i bestämmelsen
avses, i förslaget särskilt angivits. Motsvarande bestämmelse i konventionen
däremot är avsedd att omfatta även sistnämnda personer. Redan på
denna grund anser Föreningen förevarande bestämmelser upptagande i förslaget
mindre lyckligt.

Då vidare Föreningen anser frågan vara av synnerligen stor betydelse på
grund av den ovan påpekade risken, föreslår Föreningen, att bestämmelsen
helt uteslutes ur förslaget och att den ersättes med uttrycket: ''intendenter
och chefsstewarder å passagerarfartyg;’.

Skulle bestämmelsen av någon anledning finnas böra kvarstå, anser Föreningen
det vara nödvändigt, att den erhåller en sådan formulering, att någon
tvekan icke kan råda därom att den icke avser andra till kategorien
köks- och intendenturpersonal hörande personer än intendenter och chefsstewarder
å passagerarfartyg.»

I anledning av förberörda anmärkningar från de anställdas sida beträffande
ifrågavarande undantag hade kommerskollegium och socialstyrelsen
föreslagit begränsning av undantaget till icke vaktindelad föreståndare för
intendenturavdelningen å passagerarfartyg. Härvid må emellertid beaktas, att
ämbetsverken under hänvisning till de svårigheter som vöre förbundna med
en rationell arbetstidsbegränsning för kökspersonalen, särskilt i närtrafiken,
ansett sig böra föreslå återinförande av det i förut gällande lag förefintliga
undantag beträffande den huvudsakligen för passagerarnas räkning anställda
uppassarpersonalen (dock med begränsning till inskränktare fart än nordsjöfart)
. Sistnämnda undantag, vilket icke fanns i sakkunnigförslaget, hade
med föranledande av ämbetsverkens yttrande upptagits i Kungl. Maj:ts förslag,
men hade där, efter mönster av motsvarande stadgande i allmänna arbetstidslagen
(1 § k), inskränkts till att avse person som är anställd huvudsakligen
för passagerarnas direkta betjänande.

Rörande det nu ifrågavarande undantaget för arbete som utföres av icke
vaktindelad föreståndare för ekonomiavdelningen anförde föredragande departementschefen,
som upptagit ämbetsverkens förslag att genom snävare
formulering av undantaget för »annan person som för befäl över avdelning
av fartyg» tillmötesgå de önskemål som framställts från de anställdas sida.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

att det genom den av ämbetsverken föreslagna formuleringen ''föreståndare
för intendenturavdelningen’, som av honom underkastats allenast en terminologisk
justering, borde vara fullt klart, att med ifrågavarande undantagsbestämmelse
avsåges allenast intendent, chefsstewart eller person i liknande
ställning, som verkligen innehade chefsskap över intendentur- eller
ekonomiavdelningen i dess helhet och ej blott underavdelning därav. För att
vinna överensstämmelse med föreliggande danska och finska förslag hade
departementschefen på tillskyndan av det nordiska expertmötet i Köpenhamn
1937 låtit undantaget gälla föreståndare för ekonomiavdelningen jämväl
å andra fartyg än passagerarfartyg, vilket han förklarat sig anse vara
principiellt riktigt och särskilt påkallat i fråga örn större fartyg som utan
att vara passagerarfartyg i egentlig mening, d. v. s. försedda med passagerarfartygscertifikat,
föra ett begränsat antal passagerare.

I anledning av propositionen nr 223/1938 väcktes inom riksdagen bland
annat motionen nr 289 i första kammaren av herr Berg, Robert, och motionen
nr 399 i andra kammaren av herr Lindberg i Stockholm. I motionerna,
vilka voro likalydande, hemställdes att det i 1 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts förslag
förekommande undantag från lagens tillämpning för arbete som utföres
av »sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst
icke är indelad i vakter», skulle erhålla sådan lydelse att det komme att avse
arbete som utföres av »intendent eller chefssteward» ombord å passagerarfartyg
i nordsjö- eller vidsträcktare fart.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och motionerna, yttrade
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 52 på denna punkt följande:

Vad departementschefen sålunda anfört synes utskottet utgöra tillfredsställande
garanti mot den av motionärerna och de anställdas organisationer befarande
vantolkningen av undantagsstadgandet. Utsträckningen av undantagets
tillämpning att gälla även lastfartyg förefaller utskottet motiverad, jämväl
med hänsyn till angelägenheten av att så långt möjligt fullfölja det
nordiska samarbetet i syfte att ernå enhetliga lagbestämmelser på hithörande
områden.

Sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 äger i princip tillämpning beträffande
allt arbete, som å svenskt fartyg anställd person utför för fartygets
räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag. Enligt stadgande i lagen
undantages emellertid från dess tillämpning, bland annat, arbete som utföres
av sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är
indelad i vakter. I motionerna har gjorts gällande, att med denna avfattning
av undantagsstadgandet en betydande kategori anställda kommit att falla
utanför lagens tillämpningsområde, ehuru deras arbete vore av sådan art,
att det rimligen bort regleras av lagens bestämmelser. I syfte att begränsa
stadgandets räckvidd har i motionerna yrkats, att undantaget måtte avse endast
sådant arbete, som utföres av föreståndare för ekonomiavdelningen å
fartyg med passagerarfartygscertifikat.

Enligt utskottets mening bör icke undantagsbestämmelsen i fråga medföra,
att sådan föreståndare för ekonomiavdelningen, som själv deltager i arbe -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 5

tet på sådant sätt att han närmast är att betrakta som arbetare, uteslutes från
lagens tillämpning. Såsom kommerskollegium i sitt yttrande över motionerna
framhållit kan emellertid bestämmelsens nuvarande lydelse giva anledning
härtill. På grund härav anser utskottet en viss inskränkning i bestämmelsens
räckvidd vara påkallad.

Såsom nämnts hava motionärerna föreslagit den begränsningen, att undantaget
skulle gälla allenast i fråga örn föreståndare å passagerarfartyg. Kommerskollegium
har däremot — under framhållande att frågan, huruvida föreståndare
för ekonomiavdelningen deltager i arbetet på sådant sätt att han bör
falla under lagen, väsentligen sammanhänger med storleken av den honom
underställda personalen å avdelningen — förordat en inskränkning av undantagsstadgandet
i anslutning till antalet anställda inom ekonomiavdelningen.
Endast i de fall, då det förutom föreståndaren finnes minst tre personer anställda
å avdelningen, skulle enligt kommerskollegii förslag föreståndaren undantagas
från lagens tillämpning.

Därest inom ekonomiavdelning förutom föreståndaren äro anställda tre
personer eller flera, torde det finnas giltig anledning att antaga, att föreståndaren,
åtminstone i regel, ej behöver deltaga i arbetet på sådant sätt, att han
bör falla under lagen. Då såsom kommerskollegium framhållit sådan föreståndare
kan förväntas mera självständigt, utan direkt tillsyn av befälhavaren
eller annan, handhava avdelningens skötsel och arbetets ordnande, torde
den av ämbetsverket förordade begränsningen av undantagsbestämmelsen
medföra, att den osäkerhet, som för närvarande i vissa fall är rådande beträffande
stewarts egenskap av föreståndare, i stort sett kommer att försvinna.
På grund härav och då, på sätt kommerskollegium och motionärerna
framhållit, den nuvarande begränsningen med avseende å vakttjänst torde
kunna uteslutas, vill utskottet föreslå en lagändring i enlighet med det av
kommerskollegium framlagda förslaget. Därest detsamma upphöjes till lag,
torde syftet med de i ämnet väckta motionerna i stort sett bliva tillgodosett.

Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft den 1 januari 1943.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med anledning av motionerna I: 144 och
II: 196 måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

örn ändrad lydelse av 1 § 2 moni. sjöarbetstidslagen
den 30 september 1938 (nr 607).

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen den
30 september 1938 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

1 §•

2 morn. Från lagens —- — — utföres av

befälhavare å---maskinist vilkens skeppstjänst icke

är indelad i vakter, eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare
fart än nordsjöfart;

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg å vilket utom
föreståndaren minst tre personer äro anställda inom avdelningen;

läkare;

person som är anställd uteslutande — — — sagt annorlunda
förordnat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

B. att motionerna I: 144 och II: 196, i den mån de icke blivit
besvarade genom vad utskottet under A. hemställt, icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Olof Carlsson, Sten,
Nordborg* Holstenson* och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren,* herr Hage, fröken Andersson, herrar
Olovson i Västerås, Holm, Lundgren, Jansson i Hällefors och Hedlund i Rådom.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation er:

1) av herr Wistrand;

2) av herr Nordborg, som anfört:

Den nu gällande sjöarbetstidslagen, vilken tillkom år 1938 och i huvudsak
grundar sig på 1936 års Genévekonvention angående arbetstid å fartyg,
innefattar vittgående skärpningar i förhållande till tidigare gällande föreskrifter
på området hos oss och i andra länder.

Av förarbetena till denna lag framgår, att det icke varit statsmakternas
mening, att Sverige ensamt skulle antaga en lagstiftning av dylikt innehåll.
Avsikten var att genom ett nordiskt samarbete åvägabringa ett ungefärligen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

7

samtidigt ikraftträdande av likartade lagar i de nordiska länderna. Ett flertal
internordiska sammanträden höllos på sin tid, och härvid upprättade lagförslag
hava, som det heter i Kungl. Ma.j:ts proposition i ämnet till 1938 års
riksdag, i samtliga nordiska länder gjorts till föremål för ett efter i stort sett
ensartade linjer upplagt utredningsarbete. I sagda proposition kom detta syftemål
till uttryck på ett otvetydigt sätt. Även andra lagutskottet vid 1938
års riksdag, till vilket propositionen i fråga remitterades, räknade med detta
som ett förhållande av synnerlig vikt, vilket kom till synes i utskottets utlåtande.

Under debatten i riksdagens båda kamrar år 1938 åberopade sig även en
del talare på detta förhållande och gjorde mot bakgrunden därav, liksom
regeringen och utskottet, gällande, att konkurenssvårigheterna genom en sådan
gemensam lagstiftning i de nordiska länderna skulle komma att i viss
mån minskas.

När förslag till ny sjöarbetstidslag framlades vid 1938 års riksdag framfördes
från sjöfartshåll en på sakliga skäl starkt grundad motivering för ett
tillbakavisande av lagförslaget. Främst åberopades det betänkliga i att Sverige
ensamt skulle genomföra föreskrifter, vilka skulle komma att få svåra
följder för den svenska sjöfartsnäringen. Dessa följder visade sig redan, då
riksdagen i maj 1938 antagit den nya lagen, i det att ett stort antal fartyg
försåldes till utlandet, enär desamma icke kunde drivas under svensk flagg
på grund av konkurrensen från andra länder, där arbetstidslagar, grundade
på Genévekonventionen, icke genomförts. Sålunda försåldes från maj månad
1938 till krigsutbrottet i september 1939 ej mindre än 44 svenska fartyg till
utlandet. Så kom kriget med exportförbud för fartyg och statlig kontroll av
frakternas storlek, varvid hänsyn måste tagas till fartygens ökade omkostnader.
Det måste emellertid befaras, att verkningarna av sjöarbetstidslagen
komma att i än högre grad göra sig kännbara, då det nu pågående världskriget
en gång upphört och sjöfarten på nytt pågår under normala förhållanden.
Utan tvivel kommer då vårt lands sjöfart att få vidkännas svår konkurrens
från de länder, vilka icke genomfört så restriktiva bestämmelser i
allmänhet för rederinäringen, som gjorts och förberedas här i Sverige.

Enbart den omständigheten att en skärpt sjöarbetstidslag genomförts, under
förhoppning att vissa förhållanden skulle inträda utan att man var bestämt
förvissad härom, måste anses såsom synnerligen obilligt mot vår rederinäring.
Som bekant hava varken de övriga nordiska länderna eller andra
länder genomfört så långt gående föreskrifter på området, som vi gjort här
i Sverige. Än obilligare skulle det framstå, därest riksdagen nu, sedan det
visat sig att sagda förhoppningar icke uppfyllts, skulle skärpa den under
felaktiga förutsättningar tillkommna sjöarbetstidslagen.

Beträffande härefter den ändring, som av utskottet föreslås, kan jag icke
finna några sakliga motiv för densamma. En stewart ombord å ett fartyg
torde mycket väl kunna anses såsom föreståndare för ekonomiavdelningen,
oberoende av huru många han har under sig i tjänsten. Detta framgår med
lull tydlighet av ett av kommerskollegium under 1939 med anledning av

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

framställd förfrågan gjort uttalande rörande stewartens ställning ombord.
I detta sammanhang kan omnämnas, att det åligger kollegium att tillhandagå
redare, befälhavare och besättning med råd och upplysningar rörande tilllämpningen
av föreskrifterna örn arbetstiden å fartygen. Jag tillåter mig här
återgiva ovannämnda förfrågan och uttalande:

»Fråga: I s. k. trampbåtar är vanligtvis för besättningens förplägnad anställda
stewart, kock och mässuppassare eller endast stewart och kock. Är
stewarten i dessa fartyg att anse såsom sådan föreståndare för ekonomiavdelningen,
varom talas i 1 § sjöarbetstidslagen?

Svar: För bedömande av ifrågavarande spörsmål erfordras kännedom om
de faktiska förhållandena å de enskilda fartygen, vadan något för alla fall
tillämpligt svar icke kan lämnas.

Det må emellertid anmärkas, att stewarten lärer få anses såsom föreståndare
för ekonomiavdelningen i varje fall där direkt tillsyn över ekonomiavdelningen
icke utövas av befälhavare eller annan och stewarten förty mera
självständigt handhaver avdelningens skötsel och arbetets ordnande. Detta
torde i regel vara förhållandet då avdelningens personal består av två eller
flera man förutom stewarten, och lärer ofta vara fallet även då stewarten
har allenast en man sig underställd.»

Av detta framgår, att lösning från fall till fall är det enda riktiga, i stället
för generella lagbestämmelser.

Kommerskollegium har emellertid nu, trots sin tidigare uttalade uppfattning,
framlagt ett kompromissförslag av innehåll, att endast föreståndare
för ekonomiavdelningen å fartyg, där förutom föreståndaren minst 3 personer
äro anställda inom avdelningen, skall undantagas från lagens tillämpning.
Detta har även blivit utskottets förslag. För min del kan jag såsom nämnts
icke finna några sakliga skäl härför. — När det gäller stewartens ställning
ombord vill jag framhålla, att det får anses mycket rimligt, att denne är
undantagen från sjöarbetstidslagens föreskrifter, enär han själv bestämmer
sin arbetstid och ledighet under dagen. Därest stewarten nu i vissa fall skulle
komma in under lagen, kommer han själv också att bestämma örn sitt
övertidsarbete, något som ingen ombord kan kontrollera.

Ingen lag torde tillfredsställa alla önskemål, men vart bär det hän, örn
riksdagen skall taga hänsyn till alla för missnöje lyhörda motionärer, som
varje år komma med nya yrkanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att riksdagen
måtte avslå förevarande motioner.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

9

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Maj:t har anbefallt kommerskollegium att avgiva och direkt till
Eder inkomma med yttrande över motion nr 144 av hrr Robert Berg och
Gillström i första kammaren samt motion nr 196 av hrr Lundgren och Lindberg
i Stockholm i andra kammaren angående viss ändring i sjöarbetstidslagen.

Sedan kollegium därefter begärt yttranden i ärendet av direktörerna H.

F. Reuterskiöld och G. Osvald, sjökaptenen P. Malmberg samt ombudsmannen
K. Ring i egenskap av sjöarbetstidssakkunniga och erhållit dylika yttranden
av dessa sakkunniga utom Osvald, får kollegium, bifogande de inkomna
yttrandena,1 anföra följande.

I de båda motionerna, som äro likalydande, hemställes, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen, att det^ undantag
från lagens tillämpning, vilket gäller arbete som utföres av »sådan
föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är indelad i
vakter», i stället måtte gälla arbete som utföres av »föreståndare för ekonomiavdelningen
å fartyg med passagerarecertifikat».

Beträffande tillkomsten av undantaget i dess nuvarande lydelse må nämnas,
att i artikel 3 av 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention undantags
från tillämpningen av föreskrifterna i konventionens avdelning örn
arbetstid bl. a. »befälspersoner, som föra befäl över en avdelning av fartyget
och icke göra vakt» (prop. 223/1938 sid. 146). I anslutning härtill innehöll
det förslag till ny sjöarbetstidslag, som 1936 års sjöarbetstids- och bemanningssakkunniga
upprättade, undantag från lagens tillämpning beträffande
— förutom vissa styrmän och maskinister — »annan person som för
befäl över avdelning av fartyget och vilkens skeppstjänst icke är indelad i
vakter» (prop. 223/1938 sid. 46 och 179). Kollegium och socialstyrelsen,
vilka avgåvo gemensamt yttrande över lagförslaget, hemställde, att det ifrågavarande
undantaget måtte begränsas till att avse »sådan föreståndare för
intendenturavdelningen å passagerarefartyg vilkens skeppstjänst icke är indelad
i vakter» (prop. 223/1938 sid. 53 och 179). Vid lagförslagets behandling
i konselj föreslog föredragande departementschefen, att undantaget
skulle avse »sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst
icke är indelad i vakter» (prop. 223/1938 sid. 2 och 56). Enligt Kungl.
Maj:ts och riksdagens beslut fick lagen i förevarande del, såsom av det
ovanstående redan framgår, den av departementschefen föreslagna lydelsen.

Av våra nordiska grannländer är det allenast Norge, som efter tillkomsten
av 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention reviderat sin sjöarbetstidslagstiftning.
Den nya norska sjöarbetstidslagen av den 10 mars
1939 undantager från lagens tillämpning — förutom vissa särskilt uppräknade
ombord anställda -—- »andra som föra befäl över en avdelning ombord
och vilkas tjänstgöring icke är indelad i vakter». Denna bestämmelse tolkas
så, att t. ex. en stewart, som har ett biträde, undantages från lagens tilllämpning.

1 Beträffande Reuterskiölds yttrande, se Bilaga C. Övriga yttranden här uteslutna.

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Beträffande tillämpningen av den svenska sjöarbetstidslagens ifrågavarande
bestämmelse har kollegium under utövande av den uppplysningsverksamhet,
som anbefallts i 3 § e) av lagens tillämpningskungörelse, på en trampfartyg
avseende förfrågan meddelat, att stewarten lärer få anses såsom föreståndare
för ekonomiavdelningen i varje fall där direkt tillsyn över ekonomiavdelningen
icke utövas av befälhavaren eller annan och stewarten förty mera självständigt
handhaver avdelningens skötsel och arbetets ordnande, samt att detta
torde i regel vara förhållandet då avdelningens personal består av två eller
flera man förutom stewarten, och lärer ofta vara fallet även då stewarten har
allenast en man sig underställd.

Bestämmelsens nuvarande lydelse kan emellertid onekligen ge anledning
till att sådan föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg, som själv deltager
i arbetet på sådant sätt att han närmast är att betrakta som arbeare och
aliså rimligtvis bör falla under lagen, likväl blir undantagen från dess tilllämpning.
Viss inskränkning av bestämmelsens räckvidd synes för den skull
påkallad.

Såsom det ovanstående utvisar förordade kollegium i sitt under förarbetena
till lagen gemensamt med socialstyrelsen avgivna yttrande en begränsning avbestämmelsens
räckvidd, som i realiteten överensstämmer med motionärernas
förslag att begränsa undantaget till att gälla allenast i fråga om fartyg
med passagerarfartygscertifikat. Vid det övervägande, som kollegium nu företagit,
har kollegium dock kommit till den uppfattningen, att en sakligt sett
riktigare begränsning skulle kunna åstadkommas på annan väg.

Frågan om, huruvida föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg deltager
i arbetet på sådant sätt att han bör falla under lagen, sammanhänger,
liksom frågan om huruvida vederbörande överhuvud taget är att anse såsom
föreståndare, väsentligen med storleken av den honom underställda personalen
å avdelningen. Uppgår denna personal till allenast en å två personer torde
det kunna förutsättas, att föreståndaren måste deltaga i arbetet på nyssnämnda
sätt. Är personalen större, torde detta däremot ej vara förhållandet.
Det synes därför ändamålsenligt, att bestämmelsen undergår sådan ändring
att det genom bestämmelsen stadgade undantaget från lagens tillämpning begränsas
till att avse allenast de fall, då det förutom föreståndaren finnes
minst tre personer anställda å avdelningen.

Alldenstund stewart, som har tre eller flera personer till sitt förfogande,
kan så gott som undantagslöst förväntas, utan direkt tillsyn över ekonomiavdelningen
av befälhavaren eller annan, mera självständigt handhava avdelningens
skötsel och arbetets ordnande, skulle sistnämnda begränsning
dessutom medföra, att den osäkerhet rörande ifrågakommande stewarts egenskap
av föreståndare, som föranlett ovan berörda förfrågan hos kollegium,
i stort sett komme att försvinna.

Göres denna begränsning av undantagsbestämmelsen i fråga, torde en sakligt
riktig och tillräcklig inskränkning av bestämmelsens räckvidd åstadkommas,
samt torde det alltså ej föreligga något behov av att begränsa bestämmelsen
till att avse allenast fartyg med passagerarfartygscertifikat, d. v. s.
passagerarfartyg. Arbetsförhållandena för föreståndare för ekonomiavdelningen
å passagerarfartyg och för dylik föreståndare å lastfartyg äro för
övrigt ofta nog ganska ensartade. Detta tager sig bl. a. uttryck vid jämförelse
mellan ekonomipersonalens antal. Medan sålunda lastfartyg med plats för
högst 12 passagerare kan hava en ekonomipersonal av 9 å 10 personer, finnes
det passagerafartyg, som äro avsedda för ända upp till 60 å 70 passagerare
men ej hava större ekonomipersonal än 7 å 8 personer.

Undantagsbestämmelsen är för närvarande underkastad den begränsning,
att den ej avser sådant fall, där föreståndarens skeppstjänst är indelad i vak -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

11

ter. Denna begränsning torde bero på att ovan omnämnda, i artikel 3 av arbetstids-
och bemanningskonventionen intagna undantag från konventionens
arbetstidsföreskrifter förutsätter, att vederbörande icke gör vakt. Det torde
emellertid ej förekomma, att sådan föreståndare för ekonomiavdelningen,
som har fler än två personer under sig, är vaktindelad. På grund av det förbehåll,
som gjorts vid Sveriges ratifikation av konventionen (Sv. ö. m. fr. m.
1939, nr 6), förefaller det dessutom ovisst, örn och när konventionen kan
komma att träda i kraft för Sveriges del. Begränsningen med avseende å vakttjänst
torde under sådana förhållanden sakna betydelse och kunna uteslutas.

I anledning av vad ovan anförts anser kollegium, att 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen
bör ändras så, att det undantag från lagens tillämpning, vilket gäller
arbete som utföres av sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens
skeppstjänst icke är indelad i vakter, i stället kommer att gälla arbete som
utföres av föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg å vilket utom föreståndaren
minst tre personer äro anställda inom avdelningen.

I avgörandet av detta ärende hava deltagit generaldirektören Sahlin, kommerserådet
Sjöholm, tjf. kommerserådet, amanuensen Möller samt byrådirektören
Eggert, den senare föredragande.

STIG SAHLIN.

E. EGGERT.

O. Koch.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott, Stockholm.

Genom skrivelse den 3 februari 1942 bär andra lagutskottet berett Sveriges
redareförening tillfälle avgiva yttrande över motion nr 144 i första kammaren
av herrar Berg och Gillström örn viss ändring i gällande sjöarbetstidslag
samt likalydande motion i andra kammaren nr 196 av herrar Lundgren
och Lindberg.

Med anledning härav får föreningen framhålla, att dess verkställande direktör
i egenskap av sjöarbetstidssakkunnig för redare av fartyg i ocean- och
nordsjöfart tidigare av kungl, kommerskollegium anmodats att till kollegium
inkomma med yttrande över nu ifrågavarande båda motioner. Det härvid
avgivna yttrandet1 bilägges här och får föreningen framhålla, att den till
alla delar ansluter sig till vad i yttrandet i fråga anförts.

Föreningen får särskilt framhålla det orättmätiga i att 1938 års sjöarbetstidslag,
som i förhållande till den tidigare på området gällande lagen innebär
väsentliga skärpningar nu åter skulle ändras i för rederinäringen restriktiv
riktning; detta i synnerhet mot bakgrunden av vad som beträffande ärendets
internationella och interskandinaviska behandling förekom i samband
med lagens tillkomst. Det hade i stället varit på sin plats att nu få de långt
gående föreskrifter, som införts i lagen och som basera sig på den internationella
konventionen i ämnet, avlägsnade. Föreningen får i dessa avseenden
hänvisa till sin underdåniga framställning till Konungen av den 22 juni 1939
med därvid fogad promemoria, vilka handlingar2 härmed närslutas i avskrift.

Under åberopande av vad sålunda förekommit i samband med tillkomsten
av 1938 års sjöarbetstidslag samt då i övrigt sakliga skäl för en ändring på
sätt av motionärerna yrkats icke förefinnas, får Sveriges redareförening
hemställa, att andra lagutskottet för sin del måtte avstyrka motionernas antagande
av riksdagen.

Göteborg den 13 mars 1942.

Sveriges redareförening.

G. CARLSSON.

j Hans Larsson.

1 Se bilaga C.

2 Handlingarna här uteslutna.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

13

Bilaga C.

Till kungl, kommerskollegium, Stockholm.

Genom skrivelse den 16 februari 1942 har kungl, kommerskollegium anmodat
mig att i egenskap av sjöarbetstidssakkunnig för redare av fartyg i
ocean- och nordsjöfart inkomma med yttrande över motionerna nr 144 i
första och nr 196 i andra kammaren rörande viss ändring av sjöarbetstidslagen.

I anledning därav får jag framhålla följande.

Vid 1938 års riksdag antogs en ny sjöarbetstidslag, i huvudsak grundad
på 1936 års Genévekonvention angående arbetstid och bemanning å fartyg.
Lagen, som utfärdades den 30 september 1938, innefattade vittgående skärpningar
i förhållande till tidigare gällande föreskrifter på området. I sitt yttrande
över lagförslaget avstyrkte Sveriges redareförening genomförandet av
bestämmelser, baserade på nyssnämnda konvention, vilken icke antagits av
de länder, med vilka Sverige hade att konkurrera på sjöfartens område. Lagen
antogs likväl och ratificerade Sverige därefter i december månad 1938
den ovannämnda Genévekonventionen, visserligen med det förbehållet, att
konventionen för Sveriges vidkommande skulle träda i kraft först när jämväl
Danmark, Finland, Nederländerna, Norge. Ryssland och Storbritannien
godtagit konventionen. Sagda länder hava icke ratificerat konventionen, varför
Sveriges villkor alltjämt kvarstå. Detta saknar emellertid helt betydelse i
praktiken, då ju en sjöarbetstidslag i huvudsak grundad på konventionen
redan genomförts. Vid genomförandet av den nya lagen åberopades jämväl
med skärpa det nordiska samarbetet å lagstiftningens område. Jag tillåter
mig härutinnan hänvisa till närslutna, av mig den 12 juni 1939 upprättade
promemoria,1 vilken jag tidigare överlämnat till kommerskollegium. Av
denna framgår på ett oförtydbart sätt, att vi här i landet sta inför brustna
förutsättningar, då det gäller antagandet av sjöarbetstidslagen.

Den nu ifrågavarande föreskriften finnes i berö.rda internationella konvention
och är en följd av konventionens inarbetande i var sjöarbetstidslagstiftning.
Konventionen innehöll såsom nämnts vissa mycket långt gående
föreskrifter, som samtidigt inarbetats i lagen och vilka för rederinäringen
verkat mycket betungande. Det måste befaras, att verkningarna av dessa
föreskrifter komma att i än högre grad göra sig kännbara, då det nu pågående
världskriget en gång upphör och sjöfarten på nytt börjar glida in i
normala förhållanden. Då kommer helt säkert vårt lands sjöfart att arbeta
under trycket av en lagstiftning även på detta område, vilken ar mycket
längre gående än motsvarande lagstiftning för sjöfarten i konkurrentlandcrnä Jag

kan icke finna det riktigt, att man nu ensidigt går in för ett upphävande
av en bestämmelse, vars innebörd i konventionen måste anses vara
klarlagd, utan att samtidigt vidtaga modifikationer i avseende a de bestämmelser
i’lagen, vilka skärpts genom konventionen.

Motionärerna framhålla, att det nu ifrågavarande undantaget i sjoarbetstidslagen
ursprungligen hade hänsyftning endast å vissa större passagerarefartyg.
Vidare framhålles, att beträffande lastfartyg, även större sådana,

1 Promemorian här utesluten.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

det icke finnes någon särskild föreståndare för ekonomiavdelningen. Såvitt
jag kunnat utröna, finnes, när det gäller det första påståendet, icke
något stöd i förarbetena till lagen. Det senare är ej heller riktigt. Jag tillåter
mig härutinnan bland annat hänvisa till ett uttalande, som på sin tid gjorts
av kungl, kommerskollegium med anledning av följande till kollegium den
14 april 1939 riktade förfrågan med stöd av föreskrifterna i Kungl. Maj:ts
kungörelse den 30 september 1938 med närmare föreskrifter rörande tilllämpningen
av sjöarbetstidslagen.

Fråga: I s. k. trampbåtar är vanligtvis för besättningens förplägnad anställda
steward, kock och mässuppassare eller endast steward och kock.
Är stewarten i dessa fartyg att anse såsom sådan föreståndare för ekonomiavdelningen,
varom talas i 1 § sjöarbetstidslagen?

Svar: För bedömande av ifrågavarande spörsmål erfordras kännedom
om de faktiska förhållandena ombord å de enskilda fartygen, vadan något
för alla fall tillämpligt svar icke kan lämnas.

Det må emellertid anmärkas, att stewarten lärer få anses såsom föreståndare
för ekonomiavdelningen i varje fall där direkt tillsyn över ekonomiavdelningen
icke utövas av befälhavaren eller annan och stewarten förty
mera självständigt handhaver avdelningens skötsel och arbetets ordnande.
Detta torde i regel vara förhållandet, då avdelningens personal består av
två eller flera man förutom stewarten, och lärer ofta vara fallet även då
stewarten har allenast en man sig underställd.»

Som av ovanstående framgår giver kommerskollegii uttalande en helt annan
innebörd åt nu omskrivna spörsmål än motionärerna vilja göra gällande.
Uttalandet ifråga har intagits i diverse facktidskrifter, varför det
givits sådan publicitet, att man ombord å fartygen med ledning av detsamma
icke bör hava haft svårighet att komma till rätta med tolkningen av
bestämmelsen. I tveksamma fall finnes ju alltid möjlighet höra kommerskollegium.
Vad som i motionerna framhålles därom, att bestämmelsen föranlett
missbruk och att »lagbestämmelsen, som från början måste anses
vara mindre väl formulerad, har kommit att tillämpas utöver det område,
som lagstiftarna ursprungligen avsett», måste sålunda även anses såsom
ogrundat.

Vidare får jag tillägga, att stewarten själv disponerar över sin arbetstid
och förläggningen därav, varför det även ur denna synpunkt är olämpligt
att inrangera denna under sjöarbetstidslagens föreskrifter. Detta skulle i
praktiken medföra, att stewarten själv komme att bestämma, när han skulle
arbeta å övertid. Huruvida detta verkligen är av behovet påkallat, bleve
svårt att kontrollera.

Slutligen vill jag framhålla, att det påståendet, att stewartar och köksföreståndarinnnor
fått en oskäligt lång arbetstid, icke är riktigt. Tvärtom
torde det förhålla sig så, att dessa personer, åtminstone å lastfartygen,
hava ett jämförelsevis lindrigt arbete ombord och att nu ifrågavarande bestämmelse
i sjöarbetstidslagen icke förändrat detta förhållande.

Under åberopande härav får jag hemställa, att kungl, kommerskollegium
måtte avstyrka ett bifall till motionerna i fråga.

Göteborg den 23 februari 1942.

H. F. REUTERSKIÖLD.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

15

Bilaga D.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 3 februari har Svenska sjöfolksförbundet bereus tillfälle
avgiva yttrande över motionerna nr 144 i första kammaren och nr 196
i andra kammaren. Sjöfolksförbundets styrelse får med anledning därav
vördsamt anföra följande.

I vårt den 14 april 1937 avgivna yttrande till kommerskollegium över då
föreliggande preliminärt förslag till sjöarbetstidlag anförde vi bl. a. följande:
»Med ''annan person som för befäl över avdelning av fartyget och vilkens
skeppstjänst icke är indelad i vakter’ torde avses intendenter å de större
passagerarefartygen, vars tjänsteställning närmast kan jämföras med förste
(främste) stynnan eller maskinist. Då emellertid någon begränsning nedåt
icke är angiven skulle följden bliva, att exempelvis stewart, å fartyg där det
finns ytterligare en eller två personer inom köks-’avdelningen’, skulle vara
undantagen från lagens tillämpning. Å de större passagerarefartvffen är
köks- och intendenturdepartementet uppdelat i en mångfald avdelningar med
någon som för befäl eller har förmanskap var över sin avdelning. Skulle aila
dessa personer mot förmodan åsyftas bleve resultatet att ett betvdande antal
personer ställdes utanför lagen.» Som synes var det i tvenne avseenden vi
befarade, att den då föreslagna formuleringen skulle komma att leda till icke
avsedda konsekvenser. Våra farhågor avsågo således, dels den omständigheten
att stewarten å mindre fartyg, där ytterligare en å två personer äro
anställda i köksdepartementet, skulle begåvas med en befäls- eller chefstitel,
som icke motsvaras av hans verkliga tjänsteställning och därigenom undantaga
honom från lagens tillämpning, och dels att under- och avdelningschefer
å de större passagerarefartygen skulle komma att undantagas. I sistnämnda
avseende beaktade ämbetsverken vårt påpekande. I deras yttrande över sakkunnigeförslaget
säges bl. a. följande: »Då konventionens stadgande, enligt
ämbetsverkens förmenande närmast torde avse den icke vaktindelade föreståndaren
för intendenturavdelningen å passagerarefartyg och en sådan begränsning
av stadgandet även synes skälig och lämplig, föreslå ämbetsverken
ändring i enlighet härmed.» I sitt yttrande till statsrådsprotokollet anförde
departementschefen med avseende på denna punkt följande: »Genom
den av ämbetsverken föreslagna formuleringen ''föreståndare för intendenturavdelningen’,
som av mig underkastats allenast en terminologisk justering,
bör det vara fullt klart, att med ifrågavarande undantagsbestämmelse avses
allenast intendent, chefsstewart eller person i liknande ställning, som verkligen
innehar chefskapet över intendenlur- eller ekonomiavdelningen i dess
helhet och ej blott underavdelning därav.» I det första av oss åsyftade
avseendena klargjordes härigenom, att en tolkning av den beskaffenhet som
av oss befarades, icke kunde komma till stånd. I det andra avseendet däremot
synes vårt påpekande icke lia blivit observerat, vare sig av ämbetsverken
eller departementschefen. Någon annan förklaring kunna vi icke
finna till det eljest egendomliga förhållandet, att avdelningschefer i de större
passagerarefartygen, vilka faktiskt föra befäl över ett betydande antal personer,
icke avses nied undantagsbestämmelsen under det alt stewarten på
lastfartyg, som själv tillsammans med 1—3 andra personer utför det verk -

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

liga arbetet, skall vara undantagen från arbetstidsbegränsningen. Jämförelsen
ter sig så mycket mer egendomlig, som i det förra fallet hänsynen till
passagerarnas bekvämlighet och trivsel möjligen skulle kunna tänkas ur driftsekonomisk
synpunkt motivera mera obegränsad arbetstid för de ifrågavarande
personerna, under det att hänsyn av sådan art icke på samma sätt och
i samma grad behöver tagas till fartygets besättning.

Under dessa förhållanden finna vi det i motionerna gjorda yrkandet välmotiverat.

Göteborg den 6 mars 1942.

Svenska sjöfolksförbundet.
NIKLAS OLSSON.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

17

inlaga E.

Till andra lagutskottet.

Sedan undertecknade, Svenska stewartsföreningen, bereus tillfälle att i anledning
av inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 144 i första kammaren
av herrar Robert Berg och Gillström samt nr 196 i andra kammaren
av herrar Lundgren och Lindberg angående viss ändring i sjöarbetstidslagen,
till andra lagutskottet avgiva yttrande över motionerna, få vi härmed vördsamt
anföra följande.

Genom kungl, kommerskollegii skrivelse den 26 februari 1937 anmodades
vi att avgiva yttrande i anledning av den av sakkunniga inom handelsdepartementet
utarbetade promemorian med förslag till lagbestämmelser angående
sjöarbetstid, semester för sjöfolk och minimiålder vid skeppstjänst m. m.
Den 13 april samma år avgåvo vi begärt yttrande, i vilket vi bland annat behandlade
§ 1 mom. 2 st. 5 i förslaget till sjöarbetstidslag. Yttrandet finnes
återgivet i Kungl. Maj :ts proposition nr 223 med förslag till sjöarbetstidslag
m. m., given Stockholms slott den 12 mars 1938 sid. 49—50, vartill vi tillåta
oss hänvisa. I yttrandet föreslogo vi, att nyssnämnda lagbestämmelse skulle
uteslutas och ersättas med uttrycket »intendenter och chefsstewarter å passagerarefaryg»
eller att i varje fall bestämmelsen skulle erhålla en sådan formulering,
att tvekan icke skulle kunna råda därom, att den icke skulle avse
andra till kategorien köks- och intendenturpersonal hörande personer än intendenter
och chefsstewarter å passagerarefartyg.

Vi tillåta oss vidare hänvisa till kommerskollegii och socialstyrelsens förslag
till jämkning av lagbestämmelsen i fråga, åberopat å sid. 52 i nyssnämnda
proposition. Ämbetsverken föreslogo där sådan begränsning av undantagsbestämmelsen,
att den endast skulle komma att avse »icke vaktindelad föreståndare
för intendenturavdelningen å passagerarefartyg».

Anledningen till att bestämmelsen erhöll sin nuvarande lydelse framgår av
departementschefens å sid. 56—57 i nämnda proposition åberopade uttalande.
Uttalandet i fråga har enligt vår uppfattning icke varit ägnat att bidraga
lill tolkningen av lagbestämmelsen. Trots att departementschefen anser, att
det bör vara fullt klart att med bestämmelsen avses allenast intendent, chefsstewart
eller person i liknande ställning samt att undantaget kan anses särskilt
påkallat även för sådana större fartyg, som utan att vara passagerarefartyg
i egentlig mening föra ett begränsat antal passagerare, har undantaget
dock i praktiken kommit att tillämpas på alla fartyg.

Vi tillåta oss hänvisa till bilagda avskrift av vår skrivelse den 26 april 1939
till kungl, kommerskollegium samt till avskrift av kollega svar med därvid

fogad bilaga.1 . .

På grund av nu gällande undantagsbestämmelse bär stewart kommit i ett
betydligt sämre läge än tidigare. Enligt äldre sjöarbetstidslag undantags endast
sådan intendenturpersonal, stewarter inräknade, som var anställd föi betjäning
av passagerare, medan numera samtliga stewarter a vanliga lastfartyg
gro undantagna. Detta har i förhållande till övriga ombordanställda medfört
bland annat det underliga förhållandet, att 1. cx. å fartyg i nordsjö- eller

1 Dessi! handlingar, som bl. a. avse den i Bilaga C återgivna, lill kommerskollegium riktade
förfrågan samt svaret dara, här uteslutna.

Billan!/ till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 and. Nr 27. *

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

vidsträcktare fart stewart är undantagen från sjöarbetstidslagens bestämmelser,
medan desamma äro tillämpliga å förste styrman och förste maskinist,
trots att dessa senare måste anses hava chefsställning i förhållande till stewart.

Under åberopande av vad vi här ovan anfört, tillåta vi oss vördsamt att
livligt tillstyrka bifall till motionerna.

Göteborg den 11 mars 1942.

Svenska stewartsföreningen.

JOEL CARLSSON.

427598. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.