Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstilllägg
åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete, m. m.
Genom en den 13 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 197, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942)
angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäksäkring
för olycksfall i arbete, m. m.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 19 december 1941 angående
dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete, m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
Den som---sådan livränta.
Dyrtidstillägg utgår---står självrisk.
Dyrtidstillägg utgår icke å livränta, som grundas på frivillig försäkring,
samt ej heller å livränta till livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger
30 procent.
Dyrtidstillägg å---mot sjukpenning.
Denna förordning länder till efterrättelse från och med den 1 januari
1942.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det framlagda förslaget får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa lill
propositionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 26.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
Gällande bestämmelser.
Enligt 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillägg
åt vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
m. m. äger den, som i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom
som yppats före den 1 januari 1941 äger rätt till livränta enligt någon
av de i förordningens 2 § omförmälda lagar eller författningar, erhålla dyrtidstillägg
därå motsvarande 15 procent av livräntans belopp. Har Kungl.
Majit förordnat, att livränta skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande
lagar eller författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan livränta.
Dyrtidstillägg utgår jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken
enligt gällande bestämmelser står självrisk.
Dyrtidstillägg utgår emellertid — enligt 1 § tredje stycket — icke å livränta,
som utgår på grund av lägre invaliditetsgrad än 30 procent.
Sistnämnda bestämmelse innebär, att i de fall, då en livräntetagare —- på
grund av olika olycksfall — uppbär två eller flera livräntor, dyrtidstillägg
utgår endast i den mån varje särskild livränta utgår på grund av 30 procents
eller högre invaliditetsgrad.
Framställning örn författningsändring.
I en den 28 februari 1942 till socialdepartementet inkommen framställning
från en person, som två gånger skadats genom olycksfall i arbete, har
anförts, att han år 1927 drabbats av olycksfall, för vilket livränta beräknad
efter 25 procents invaliditet utginge från ett ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,
att han år 1940 drabbats av nytt olycksfall, för vilket livränta
beräknad efter 20 procents invaliditet utginge från riksförsäkringsanstalten,
att sammanlagda invaliditetsgraden utgjorde 45 procent men att dyrtidstilllägg
dock icke utginge, enär invaliditetsgraden i varje särskilt fall icke uppginge
till 30 procent.
I framställningen hemställdes, att gällande författning måtte så ändras,
att dyrtidstillägg skulle utgivas, då sammanlagda invaliditetsgraden uppginge
till minst 30 procent.
Med anledning av framställningen hava yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten
och försäkringsrådet.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen
anfört bland annat följande:
Den i gällande förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m. intagna bestämmelsen,
att dyrtidstillägg icke skall utgå å livränta, som utgår på grund av lägre
invaliditetsgrad än 30 procent, synes mig böra ändras så, att dyrtidstillägg
skall utgå, därest invaliditeten i dess helhet — även om den förorsakats av
olika olycksfall — uppgår till 30 procent. Dyrtidstillägg bör sålunda utgå
jämväl å livränta, som utgår på grund av lägre invaliditetsgrad än 30 procent,
under förutsättning att livräntetagaren åtnjuter mer än en livränta samt
någon av invaliditetsgraderna eller invaliditetsgraderna tillhopa uppgå till
minst nämnda procenttal. En sådan ändring av förordningen har tillstyrkts
av såväl riksförsäkringsanstalten som försäkringsrådet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 3
Ändringen kommer jämväl att innebära, att tillerkännande av dyrtidstilllägg
kan bliva beroende av livränta, som utgår på grund av olycksfall, vilket
inträffat efter den 31 december 1940. Örn en person exempelvis tillerkänts
livränta efter en invaliditetsgrad av 25 procent på grund av ett före den 1 januari
1941 inträffat olycksfall och därefter på grund av ett efter den 31 december
1940 inträffat olycksfall tillerkännes ytterligare en livränta efter en
invaliditetsgrad av 25 procent, skall dyrtidstillägg utgå å den livränta, som
grundar sig å det före den 1 januari 1941 inträffade olycksfallet. Däremot
skall dyrtidstillägg givetvis icke utgå å den livränta, som tillerkänts på grund
av det senare olycksfallet.
Vid granskning av det föreliggande förslaget har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 28 april 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Wistrand, Roos*, Olof
Carlsson, Sten och Nils Elowsson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage*, Hallagård, fru Johaesson,
herrar Barnekow*, Lundgren*, Håstad och Jansson i Hällefors.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.