Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 29 januari 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13
juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter.

Genom en den 19 december 1941 dagtecknad proposition, nr 7, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj.t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning
av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och

rättigheter.

Härigenom förordnas, att 7 §* lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av
bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 §•

Vilja delägare---offentlig auktion.

Vad i--— motsvarande tillämpning.

Har boställe eller annat allmänt hemman del i samfälld äga, vars avhändar.
de
värde än femtusen kronor, må beslutet ej träda i verkställighet utan att tillstånd
därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut — — — vägnar underskrivas.

Är fråga---tid därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det framlagda förslaget, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.

1 Senaste lydelse se 1924: 338.

Bihang tilt riksdagens protokoll 19i2. 9 sami. 2 avd. Nr 2.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

Lagen deli 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter avser, bland annat, att underlätta
försäljningen av samfälligheter, vilkas bibehållande förlorat sin betydelse
för delägarna. Frågan om försäljning avgöres vid sammanträde med delägarna.
Rörande kallelse till sammanträdet stadgas i 3 § bland annat, att
om boställe eller annat allmänt hemman, som icke innehaves under stadgad
åborätt, har del i samfälligheten, underrättelse skall meddelas länsstyrelsen
i så god tid att genom dess föranstaltande ombud må varda av vederbörande
myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.
Försäljning av samfälld äga må enligt 7 § beslutas, om den kan ske utan
märkligt förfång för delägare som ej samtycker därtill. Örn någon delägare
yrkar det, må avhändandet ej äga rum annorledes än genom försäljning å
offentlig auktion. För beslut om försäljning erfordras minst två tredjedelar
av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet, beräknat på visst
i lagen närmare angivet sätt. Har boställe eller annat allmänt hemman del i
samfälld äga, vars avhändande beslutas, må beslutet ej träda i verkställighet
utan att tillstånd därtill för hemmanet lämnats i vederbörlig ordning.
Bestämmelserna örn samfällda ägor äro jämväl tillämpliga å rättigheter eller
förmåner, som äro samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller
delvis skilda ägor.

Delägare, som förmenar att försäljningsbeslut länder honom till märkligt
förfång eller att det icke tillkommit i laga ordning eller att det står i strid
med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenheter
som fattat beslutet, äger enligt 8 § föra talan om undanröjande av detta.
Beslutet skall underställas rättens prövning, vare sig delägare för talan
däremot eller ej. Finner rätten, att beslutet icke är tillkommet i laga ordning
eller att det strider mot allmän lag eller författning eller länder till
märkligt förfång för delägare, som ej lämnat sitt medgivande till försäljningen,
skall beslutet av rätten undanröjas.

A vederbörande myndighets beslut örn tillstånd till försäljning av kronans
andel är § 77 regeringsformen tillämplig. Enligt denna paragraf äger Konungen
icke avhända kronan någon lägenhet utan riksdagens samtycke.
Enligt riksdagens skrivelse nr 242 år 1929 behöver emellertid särskilt medgivande
av riksdagen till försäljning av samfälld äga eller rättighet i regel
icke inhämtas annat än om kronans andel finnes kunna betinga en köpeskilling
av mer än 5,000 kronor. Beträffande sådana fall då samfällighet
skall avstås utan vederlag brukar riksdagen varje år medgiva att dess samtycke
ej behöver inhämtas annat än om värdet av kronans andel prövas
överstiga 1,000 kronor.

I skrivelse den 15 april 1941 har styrelsen för Järvsö sockens stora skifteslag
med instämmande av ordföranden i styrelsen för Undersviks sockens
stora skifteslag hemställt om sådan ändring av bestämmelserna angående försäljning
av samfälld äga, att tillstånd av vederbörande myndighet icke vidare
skall krävas, när kronan tillhörigt eller annat allmänt hemman har
allenast mindre andel, t. ex. högst en tiondel, i samfälligheten. — Beträffande

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2. 3

skrivelsens innehåll i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen, sid. 4
—6.

över den inkomna framställningen ha efter remiss avgivits yttranden av
kammarkollegiet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen och egnahemsstyrelsen.
En redogörelse för innehållet i yttrandena återfinnes å sid. 6—9 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i propositionen
anfört följande:

»En lagändring i den riktning som föreslagits i förenämnda framställning
synes önskvärd.

Enligt bysamfällighetslagen har kronan tillfälle att låta sig representeras
av ombud vid sammanträde för försäljning av samfälld äga. Härjämte stadgas,
bland annat, att försäljning kan beslutas allenast av kvalificerad majoritet
och att beslutet skall underställas rättens prövning. Det kan ifrågasättas,
huruvida det är påkallat att giva kronan en särställning genom att uppställa
någon ytterligare garanti till skydd för dess intressen. I varje fall synes
det olämpligt, att den nu stadgade omständligare proceduren alltid skall behöva
tillämpas, även om kronans anpart utgör en jämförelsevis ringa del.
Det arbete som åsamkas myndigheterna och tidsutdräkten stå icke i rimlig
proportion till nyttan av deras granskning. Om myndighets tillstånd inhämtas,
när kronan äger mer än en tredjedel i samfälligheten, torde det i
regel vara tillfyllest. Såsom domänstyrelsen föreslagit synes emellertid därjämte,
i nära anslutning till riksdagens förenämnda bemyndigande år 1929,
böra föreskrivas, att tillstånd skall inhämtas om andelens värde överstiger
5,000 kronor.

Försäljning av samfälld äga eller annan samfälld egendom innebär, att
föremålet för delägarnas rätt förvandlas till annan egendom, nämligen köpeskillingen.
Gällande regler för förvaltning av delägarnas egendom äga tilllämpning
även på köpeskillingen, och kronan har i princip ej bättre rätt än
andra att omedelbart utfå sin andel. Kronan lärer emellertid icke vara förhindrad
att, när tillstånd meddelas av vederbörande myndighet, såsom villkor
för tillståndet uppställa, att kronans andel i köpeskillingen efter avdrag
för omkostnader inlevereras på visst sätt. En sådan föreskrift kan dock medföra
olägenheter. Sedan kronans andel utbetalats, kan återstoden av köpeskillingen
icke utan vidare ingå i delägarnas gemensamma kassa utan måste
antingen fördelas på övriga delägare eller också, om dessa äro ense, behandlas
såsom en för dem gemensam, särskild fond som icke faller under bysamfällighetslagen.
Möjligen kan vad kronan bekommit bokföras såsom förskott
med ränta till dess andra delägare njutit samma förmån. På grund härav
synes, om ej särskilda skäl föreligga, föreskrift icke böra meddelas om att
kronans andel skall inlevereras.

Beträffande invändningen att bestämmelserna i § 77 regeringsformen skulle
innebära hinder mot en sådan lagändring som blivit ifrågasatt i förenämnda
framställning, må erinras, att nämnda paragraf avser att inskränka Ivo -

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

nungens befogenhet att såsom innehavare av den verkställande makten avyttra
kronans fasta egendom, men däremot icke giver kronan en undantagsställning,
när kronan jämte andra har del i en fastighet. Vid reglering av
motsvarande spörsmål i ensittarlagen har hinder icke ansetts möta att behandla
kronan på samma sätt som andra delägare, ehuru lagen icke ansetts
böra vara tillämplig då kronan har större andel än hälften. I lagen om samäganderätt
och i vattenlagen är kronan såsom jordägare i alla avseenden likställd
med enskild ägare.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 29 januari 1942.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Löfvander, Wistrand, Boos,
Olof Carlsson och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås, Hallagård,
Pettersson i Hällbacken, Hermansson, Holm, Barnekow och Lundgren.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. Å. Norstedt & Söner.

42040?