Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1942 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 21 juni 1940
(nr 645) örn skyldighet att bortföra varuförråd, m. m.
Genom en den 13 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 183, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 21 juni 1940 (nr 645) om skyldighet att
bortföra varuförråd.
Härigenom förordnas, att lagen den 21 juni 1940 om skyldighet att bortföra
varuförråd, vilken jämlikt lag den 30 maj 1941 (nr 313) gäller till och
med den 30 juni 1942, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1943.
2) Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 21 juni 1940 (nr 647) med vissa tillfälliga
bestämmelser angående panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om
viss panträtt i spannmål.
Härigenom förordnas, att lagen den 21 juni 1940 med vissa tillfälliga bestämmelser
angående panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 298) örn
viss panträtt i spannmål, vilken jämlikt lag den 30 maj 1941 (nr 314) gäller
till och med den 30 juni 1942, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1943.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. .9 sami. 2 avd. Nr 18.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
Den 21 juni 1940 utfärdades dels lag (nr 645) om skyldighet att bortföra
varuförråd, dels ock lag (nr 647) med vissa tillfälliga bestämmelser angående
panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt i
spannmål. Båda lagarna gälla — enligt lagar den 30 maj 1941, nr 313 och
nr 314 — till och med den 30 juni 1942.
Lagen om skyldighet att bortföra varuförråd har tillkommit för att möjliggöra
bortförande tvångsvis av varuförråd i enskild ägo i sådant fall,
där bortförandet finnes erforderligt till förhindrande av att förrådet i händelse
av krig genom fiendens åtgöranden förstöres eller eljest går förlorat
samt bortförandet icke kan förväntas komma till stånd på frivillighetens
väg. Föreskrift om bortförande meddelas av Kungl. Maj:t eller den Kungl.
Maj:t därtill bemyndigat. I enahanda ordning må föreskrift meddelas, att
viss vara eller särskilt parti av sådan vara ej må föras till visst område av
riket eller ock må föras till visst område av riket allenast efter tillstånd.
För att lagens materiella bestämmelser skola träda i tillämpning erfordras,
enligt 1 §, särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas
vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av
Kungl. Maj:! med riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad,
provisoriskt förordnande må meddelas av Kungl. Majit ensam. Sedan
1940 års lagtima riksdag enligt skrivelse nr 382 lämnat samtycke i förenämnda
hänseende, har Kungl. Majit genom kungörelse den 21 juni 1940,
nr 646, förordnat, att lagens bestämmelser tills vidare skola äga tillämpning,
varjämte Kungl. Majit samma dag, med stöd av i lagen lämnat bemyndigande,
utfärdat förordning (nr 648) med närmare bestämmelser angående
tillämpning av lagen.
Lagen med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen
om viss panträtt i spannmål har till syfte att möjliggöra att förråd av
spannmål, som är pantförskrivet enligt lagen om viss panträtt i spannmål,
må kunna bortföras utan att därigenom panthavarens rätt äventyras.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen
anfört:
»Föreskrift örn bortförande av varuförråd i den av lagen anvisade ordningen
har hittills icke meddelats. Under rådande förhållanden föreligger
emellertid alltjämt behov av en lagstiftning, enligt vilken varuförråd, då
så med hänsyn till läget finnes påkallat, kunna tvångsvis bortföras. Giltighetstiden
för lagen örn skyldighet att bortföra varuförråd torde därför böra
förlängas, förslagsvis till och med den 30 juni 1943. I samband härmed torde
även lagen med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen
om viss panträtt i spannmål böra förlängas, likaledes till och med den 30
juni 1943.»
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
3
Utskottet har vid sin granskning av de genom propositionen framlagda
förslagen icke funnit anledning till erinran mot desamma. Utskottet får
alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 16 april 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Löfvander, Olof Carlsson,
Sten, Beck-Friis och Näslund;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Olovson
i Västerås, Hallagård, Hermansson, Holm, fru Johansson* och herr Lundgren.
Utskottet.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.