Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om semesterersättning m. m. till vissa
över stat anställda för militär tjänstgöringstid under
dr 1940.

Genom en den 27 februari 1942 dagtecknad proposition, nr 93, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

om semesterersättning m. m. till vissa över stat anställda för
militär tjänstgöringstid under år 1940.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Värnpliktig, vilken i enlighet med vad Kungl. Majit den 14 oktober 1939
därom föreskrivit vunnit anställning över stat vid sådan del av krigsmakten,
som organiserats såsom neutralitetsvakt, och i dylik anställning eller såsom
inkallad jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen den 30 juni
1936 (nr 443) tjänstgjort under år 1940, äger tillgodonjuta semesterlön, ersättning
för sådan lön eller ersättning för semester enligt lagen den 28 juni
1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.

2 §•

Vid tillämpning av denna förordning skola bestämmelserna i lagen om
semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. ävensom i kungörelsen den
28 juni 1941 (nr 561) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag äga motsvarande
giltighet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i .Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 14.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,
hänvisa till propositionen.

Gällande bestämmelser.

I lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid
m. m. föreskrives i 1 §, att, örn arbetstagare, å vilken lagen örn
semester äger tillämpning, under år 1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt
§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen (här avses äldre värnpliktslagen
den 30 juni 1936, nr 443), sådan tjänstgöring skall, med iakttagande
i övrigt av vad i semesterlagen stadgas, jämställas med militär
tjänstgöring, varom förmäles i 4 § andra stycket sistnämnda lag, d. v. s.
tjänstgöringstiden skall anses utgöra arbetad tid. I fråga örn månad, för
vilken arbetstagare äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den
grund, att tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen
jämställes med tid, då arbete utförts för arbetsgivares räkning, skall
dock sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med 10 kronor samt utbetalas
i den ordning Konungen bestämmer. — Äger person, som under år
1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2
värnpliktslagen, icke enligt bestämmelserna i 1 § av 1941 års lag utfå semesterlön
eller ersättning därför för tjänstgöringstiden, skall enligt 2 § i sistnämnda
lag, där sammanlagda tjänstgöringstiden under året uppgått till
minst 90 dagar, i den ordning Konungen bestämmer till honom av statsmedel
utgå ersättning för semester med 10 kronor för varje tidrymd av 30
dagar tjänstgöringen under året sammanlagt varat. — Vad i 1941 års lag
stadgas skall beträffande värnpliktig, tillhörande årsklass 1939 eller 1940
eller årsgrupp 1940, jämlikt 3 § äga tillämpning allenast i den mån av honom
fullgjord militär tjänstgöring överstiger 180 dagar.

Den 28 juni 1941 utfärdades även kungörelse (nr 561) med tillämpningsföreskrifter
till lagen örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.

Enligt värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443), vilken gällde under år

1940 men numera är upphävd, avsågo bestämmelserna i §§ 28 och 36 värnpliktiga
men däremot icke fast anställda.

Med värnpliktig avsågs enligt § 1 mom. 2 inskrivningsförordningen den 18
december 1936 (nr 643), vilken jämväl gällde under år 1940, dels envar i
värnpliktsåldern med undantag av den, som blivit frikallad från värnpliktens
fullgörande eller enligt § 1 mom. 1 var att hänföra till fast anställd,
dels ock, bland andra, manskap tillhörande härens, marinens eller flygvapnets
reserv. Till fast anställda hänfördes enligt mom. 1, bland andra, manskap
med anställning på stat och på reservstat vid krigsmakten.

Av nu återgivna bestämmelser följer, att manskap med anställning på stat
och på reservstat vid krigsmakten icke ägde tillgodonjuta förmåner enligt

1941 års lag om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.

Emellertid hava under år 1940 tjänstgjort även vissa kategorier manskap

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

3

med anställning över stat. Ingående redogörelse för olika bestämmelser rörande
över stat anställda har lämnats i propositionen nr 92/1942 (sid. 5—7),
vartill utskottet anhåller att få hänvisa. Särskilt torde böra uppmärksammas
de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939 meddelade bestämmelserna med däri
den 6 september 1940 vidtagna ändringar.

I förevarande sammanhang må erinras därom, att enligt förordningen den
6 juni 1941 (nr 337) om avdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring under
år 1940 till vissa årsklasser eller årsgrupper hörande värnpliktiga, som under
år 1940 tjänstgjort vid krigsmakten, skulle äga att i viss ordning åtnjuta avdrag
å dem på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och värnskatt.

Framställningar om semesterersättning m. m.
till över stat anställda.

I en den 10 oktober 1941 dagtecknad skrivelse till chefen för marinen har
ehefen för Stockholms örlogsstation till behandling upptagit frågan huruvida
värnpliktiga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 oktober 1939
vunnit anställning över stat, därigenom skulle hava blivit att anse såsom fast
anställda och förty berövade de förmåner, som angivas i förordningen den 6
juni 1941, nr 337, och i lagen den 28 juni 1941, nr 560. Starka skäl syntes
kunna åberopas till förmån för att de över stat anställda tillerkändes skatteavdrag
och semesterersättning.

I anledning av skrivelsen har chefen för marinen i skrivelse den 1 november
1941 till överbefälhavaren över rikets försvarskrafter — med instämmande
i de av chefen för Stockholms örlogsstation framförda synpunkterna och
på i övrigt anförda skäl — hemställt örn vidtagande av de åtgärder, som av
förhållandena kunde föranledas.

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har i en till Kungl. Maj:t
ställd, den 6 november 1941 dagtecknad skrivelse hemställt, att, därest de
över stat anställda redan enligt gällande regler ansåges berättigade till semesterersättning
och skatteavdrag, Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga
åtgärder för att förmånerna skulle komma alla överstatsanställda till godo,
samt att, därest de överstatsanställda enligt gällande regler icke ansåges berättigade
till semesterersättning och skatteavdrag, Kungl. Majit måtte för
riksdagen framlägga förslag örn att de skulle erhålla dessa förmåner.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i ärendet anfört
bland annat följande:

»Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att vid tillämpningen
av gällande bestämmelser rörande semester för viss militär tjänstgöring
under år 1940 tvekan yppats, huruvida över stat anställda av manskapsgrad
skulle äga åtnjuta förmåner enligt den i ämnet utfärdade lagen.
Åtskilliga över stat anställda synas hava kommit i åtnjutande av sådana förmåner,
andra däremot icke.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Bland över stat anställda kunna två huvudgrupper urskiljas, nämligen
dels sådana, som vunnit anställning över stat efter förutgången fast anställning
eller anställning såsom volontärer, och dels sådana, som fullgjort
s. k. beredskapstjänstgöring i anställning över stat. Då semesterförmånerna
enligt 1941 års lag avsetts allenast för värnpliktiga, synes det med hänsyn
lill de för överstatsanställda i den förra gruppen föreskrivna bestämmelserna
vara klart, att personer tillhörande denna grupp icke böra beredas
sådana förmåner. I den mån dylika förmåner dock redan utgått, torde det
emellertid vara uteslutet att numera återkräva desamma. Den senare av
nyssnämnda två kategorier utgöres av personer, som vunnit anställning över
stat i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939 meddelade bestämmelserna.
Det är särskilt beträffande denna kategori, som frågan örn
tillämpligheten av 1941 års lag synes hava vållat tvekan såväl hos de anställda
som hos myndigheterna.

Anställningen över stat har i fråga om personer tillhörande sist omförmälda
kategori i vissa fall berett den inkallade större men i andra fall mindre
sammanlagda löne- och andra förmåner än han eljest skulle hava åtnjutit, beroende
på hans familjeförhållanden och tjänsteställning. Sålunda har anställningen
varit särskilt förmånlig för en ogift person i någon av de högre tjänstegraderna
inom manskapet och särskilt oförmånlig för en familjeförsörjare
i lägre tjänstegrad. Skulle förmåner enligt 1941 års lag tillerkännas sådana
över stat anställda, skulle med hänsyn till vad nyss anförts en viss differentiering
möjligen kunna ifrågasättas. Emellertid måste i frågans nuvarande
läge hänsyn tagas jämväl lill det förhållandet, att vissa men icke alla anställda
av denna kategori erhållit förmåner enligt den nyssnämnda särskilda semesterlagen
och att den åtskillnad, som sålunda gjorts, icke grundats på en differentiering
av nyss antydd innebörd. Såsom från de militära myndigheternas
sida framhållits, är det ett intresse av vikt att dylika olikformigheter i möjligaste
mån undanröjas. På nu angivna skäl har chefen för finansdepartementet
i propositionen nr 92 föreslagit, att över stat anställda, vilka vunnit
sådan anställning i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939
meddelade bestämmelserna samt år 1940 fullgjort militärtjänstgöring under
minst sju veckor men icke erhållit avdrag å dem på grund av taxering år
1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt, skola få
åtnjuta en mot skatteavdraget svarande förmån.

I anslutning härtill anser jag mig nu böra föreslå, att till samma kategori
hörande över stat anställda skola för den tid, de under år 1940 fullgjort militär
tjänstgöring i egenskap av över stat anställda eller såsom inkallade jämlikt
§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag, få komma i åtnjutande
i princip av de förmåner, om vilka stadgas i lagen den 28 juni 1941
(nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. Härvid synes
emellertid icke kunna ifrågakomma att numera ålägga vederbörande arbetsgivare,
örn den värnpliktige fortfarande är kvar i samma anställning som han
innehade vid början av sin militärtjänstgöring, att bereda den anställde lediga
dagar för 1940 års semester. De nu medgivna förmånerna torde därför

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14. 5

böra inskränkas till semesterlön, ersättning för sådan lön och ersättning för
semester, därvid kostnaderna komma att åvila statsverket. I den mån ersättning
redan kan hava utgått på grund av inkallelse jämlikt nyssnämnda lagrum
i vämpiiktslagen skall ersättning enligt nu föreliggande förordning givetvis
icke utgå.»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen
framlagda förslaget och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand,
Roos, Olof Carlsson och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herr Hage, fröken Andersson, herrar Hallagård, Hermansson,
Holm, Larsson i Östersund, Barnekow och Jansson i Hällefors.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 9 sami. 2 ami. Nr 14.

-2

Utskottet.