4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 14 juni 1940 (nr 484) örn undantag från gällande
bestämmelser rörande arbetstidens reglering
m. m.

Genom en den 27 februari 1942 dagtecknad proposition, nr 81, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 14 juni 1940 (nr 484) om
undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens
reglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 14 juni 1940 örn undantag från gällande
bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m., vilken enligt lag
den 14 mars 1941 (nr 126) gäller till och med den 30 juni 1942, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943.

Genom lagen den 14 juni 1940 (nr 484) örn undantag från gällande bestämmelser
rörande arbetstidens reglering m. m. har Kungl. Maj:t erhållit
befogenhet att vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordna, att en eller
flera av vissa uppräknade författningar skola, helt eller delvis, sättas ur tillämpning.
Ifrågavarande författningar äro lagen örn arbetarskydd, lagen örn
skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna,
lagen örn arbetstidens begränsning, lagen örn vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, skogshärbärgeslagen,
lagen örn semester, sjöarbetstidslagen, lantarbetstidslagen, arbetstidslagen
för detaljhandeln samt butikstängningslagen. Lagen den 14 juni

1940 gäller — sedan dess giltighet blivit förlängd genom lag den 14 mars

1941 (nr 126) — till och med den 30 juni 1942.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 5

Med stöd av lagen den 14 juni 1940 har under tiden från nämnda dag
till oell med den 15 februari 1942 — frånsett två under år 1940 meddelade
förordnanden rörande lantarbetstidslagen — förordnanden meddelats allenast
i fråga örn dispenser från olika bestämmelser i lagen örn arbetarskydd. I
flertalet fall hava dispenserna avsett bestämmelserna i 19 § första stycket
arbetarskyddslagen (angående kvinnors nattarbete inom industrien); i ett tiotal
fall hava förordnandena avsett föreskrifterna i 14 § 3 mom. första stycket
(angående minderårigs nattarbete inom industrien) enbart eller i förening
med 19 § första stycket. Sammanlagt 65 företag eller verksmyndigheter hava
under angivna tid åtnjutit dispens kortare eller längre tid. Den 15 februari
1942 gällde meddelad eftergift beträffande 27 företag eller myndigheter.

I förevarande sammanhang må anmärkas, att Kungl. Majit tidigare med
stöd av särskild lag den 8 december 1939, nr 831, vilken gällde till och med
den 31 mars 1941, i ett stort antal fall meddelat eftergift från bestämmelserna
i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
framhållit, att under rådande förhållanden alltjämt förelåge behov av sådant
bemyndigande för Kungl. Majit, som innefattas i lagen den 14 juni 1940.
Lagen syntes därför böra erhålla fortsatt giltighet, förslagsvis till och med
den 30 juni 1943.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen
framlagda lagförslaget och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand,
Roos, Olof Carlsson och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herr Hage, fröken Andersson, herrar Hallagård, Hermansson,
Holm, Larsson i Östersund, Barnekow och Jansson i Hällefors.

UUhottei.