Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild
för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall.

Genom en den 30 januari 1942 dagtecknad proposition, nr 42, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)
angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall.

Härigenom förordnas, att §§ 1, 2 och 4 förordningen den 11 juni 1918
angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av
olycksfall1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ I Envar

svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom
yrke eller eljest för sin utkomst, äger att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
bereda sig ersättning enligt de i 6 och 7 §§ lagen den 17
juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete stadgade grunder; dock att
erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till lindrande av menliga
följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel utgår från och med dagen
för olycksfallet samt sjukpenning från och med dagen därefter under förutsättning,
vad angår sjukpenning, att sjukdomen varat under mer än tre dagar
efter dagen för olycksfallet, samt att lie! sjukpenning utgår med belopp, som
framgår av den i § 4 intagna tabellen.

Med fiske---av säl.

§ 2.

Den årliga arbetsförtjänst, som omförmäles i 6 och 7 §§ lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete, skall i fråga örn denna särskilda försäkring efter

1 Senaste lydelse av § 1 se SFS 1926: 216 samt av § 4 se SFS 1922: 131.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 9 sami. 2 avd. Nr 11.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

försäkringssökandens val bestämmas till något av de belopp, som omförmälas
i den i § 4 intagna tabellen.

Försäkring i försäkringsklass med årlig arbetsförtjänst av 2,100 eller 2,400
kronor må dock äga rum allenast under förutsättning, att försäkringstagarens
årliga arbetsförtjänst vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas
uppgå till minst det belopp, som avses i försäkringsklassen.

§ 4.

Försäkring meddelas i allmänhet för en tid av ett år. Den årliga försäkringsavgiften
samt beloppet av hel sjukpenning inom de olika försäkringsklasserna
framgå av följande tabell:

Årlig arbetsförtjänst

kronor

Årlig försäkrings-avgift
kronor

Hel sjukpenning

kronor

600

6

1:10

900

8

1:65

1,200

10

2:20

1,500

12

2:75

1,800

14

3:30

2,100

18

3:85

2,400

22

4:40

Efter riksförsäkringsanstaltens---försäkringen avser.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande bestämmelser.

Enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall äger envar
svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom yrke
eller eljest för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
bereda sig ersättning i huvudsak enligt de grunder, som stadgas i lagen
den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete (§§ 1 och 11). Er-*
sättning i anledning av försäkringen utgår (§ 3) för skada till följd av
olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller som uppstår
vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av fiskebåt,
utan att fiske därvid bedrives (olycksfall i arbete). Ersättning utgår
dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning av utländsk
båt eller utländskt fartyg.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

Försäkring kan tecknas i endera av tre klasser, av riksförsäkringsanstalten
benämnda A, B och C. Den försäkrade tillhör den klass, som han vid försäkringens
sökande själv väljer (§ 2). Den årliga försäkringspremien (§ 4),
årlig arbetsförtjänst varom förmäles i 6 och 7 §§ i 1916 års olycksfallsförsäkringslag
(§ 2) samt beloppet av hel sjukpenning (§ 1) i de olika klasserna
framgå av följande tabell:

Klassens benämning

Årlig arbets-förtjänst
kronor

Årspremie

kronor

Hel sjuk-penning
kronor

A..................

1,200

10

2:20

B..................

900

8

1: 65

C .''.................

600

6

1:10

Vid premiernas bestämmande utgick man ifrån att de skulle täcka hälften
av kostnaderna för försäkringen. I den mån premierna äro otillräckliga för
bestridandet av försäkringskostnaderna, fylles bristen av statsmedel (§5).

Fiskare, som tecknat försäkring för olycksfall i arbete, kan erhålla tillläggsförsäkring
enligt samma grunder för olycksfall utom arbetet (§6), dock
med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall och på de villkor i övrigt,
som bestämmas av riksförsäkringsanstalten. Till försäkringen för
olycksfall utom arbetet utgår icke statsbidrag, utan de försäkrade hava att
själva bära hela kostnaden för ersättningarna.

Förvaltningskostnaderna bestridas helt av statsmedel såväl beträffande
försäkringen för olycksfall i arbete som i fråga örn försäkringen för olycksfall
utom arbetet (§8).

Ersättning enligt fiskarförsäkringen utgår ej i den mån motsvarande ersättning
i anledning av olycksfallet utgives enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
eller 1927 års förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.

I kungörelse den 27 oktober 1939 (nr 755) har föreskrivits, att, om olycksfall
förorsakats av krigsåtgärd, till sjukpenning, livränta eller begravningshjälp,
som utgår enligt fiskarförsäkringsförordningen, skall utgivas ett tilllägg
av statsmedel, motsvarande 50 procent av ersättningen.

Försäkringens nuvarande omfattning.

Antalet försäkrade fiskare utgjorde den 31 oktober 1941 8,029, av vilka
7,900 tecknat försäkring jämväl för olycksfall utom arbetet.

Huru de försäkrade fördela sig på de olika klasserna samt i vad mån försäkring
för olycksfall utom arbetet tecknats framgår av följande sammanställning: -

Klass A........ 7,858, därav 7,748 med försäkring för olycksfall utom arbetet,

» B........ 82, » 75» » »» » d

» C........ 89, 77 > » » » » »

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Framställning örn författningsändring.

I skrivelse den 8 september 1941 har svenska västkustfiskarnas centralförbund
hemställt, att i fiskarförsäkringsförordningen måtte införas en ny
försäkringsklass med 100 procent högre ersättningar vid olycksfall än i den
nuvarande klass A.

Yttranden över framställningen.

Yttrande över centralförbundets framställning har avgivits av riksförsäkringsanstalten;
därefter hava försäkringsrådet och statskontoret yttrat sig
över handlingarna i ärendet.

Riksförsäkringsanstalten anför — efter att hava framhållit, att enligt förbundets
förslag statsbidrag till försäkringen i den nya försäkringsklassen
förutsattes skola utgå efter samma grunder som hittills -—- att anstalten, med
hänsyn till bland annat den stegring av levnadskostnaderna, som efter hand
ägt rum och som alltjämt bortföre, funne det skäligt, att möjlighet öppnades
för fiskarna att genom försäkringen bereda sig och sina anhöriga större ersättningar
än hittills. Fråga vore dock, örn en så stor höjning av maximiersättningarna
som den föreslagna kunde anses motiverad eller om man borde
stanna vid en lägre nivå. Vilken ståndpunkt man än intoge beträffande
avvägningen därutinnan, syntes emellertid bestämmelserna örn förhöjning
av ersättningarna böra utformas i anslutning till nuvarande system med
klassindelning såsom en direkt påbyggnad på detta med nya försäkringsklasser.

Riksförsäkringsanstalten anför vidare:

Den nuvarande maximigränsen, 1,200 kronor, har kommit att bliva för låg
med hänsyn till de förtjänstmöjligheter fisket kan erbjuda. Många yrkesutövande
fiskare torde nämligen numera kunna uppnå årsinkomster, som
överstiga 1,200 kronor och även gå upp till 2,400 kronor eller mera. I den
mån särskilt höga inkomster kunna påvisas, torde de emellertid hero på speciella
omständigheter och synas därför icke böra få tillmätas någon avgörande
betydelse för bestämmande av maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten
vid fiskarförsäkringen. Anstalten har, framför allt i samband
med utredningar i skaderegleringsärenden, där fråga varit om tillerkännande
av livränta efter behovsprövning åt efterlevande till fiskare, som omkommit
genom olycksfall, vunnit viss erfarenhet angående storleken av de försäkrade
fiskarnas inkomster, och denna erfarenhet giver vid handen, att även
under nuvarande förhållanden endast ett relativt fåtal fiskare torde hava så
stora skattepliktiga årsförtjänster som 2,400 kronor eller i närheten därav.
Med hänsyn till dessa omständigheter synes det anstalten, som om tillräckligt
starka skäl för en höjning av maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten
ända upp till 2,400 kronor icke skulle hava förebragts. Härjämte
torde böra beaktas, att den höjning, som nu eventuellt genomföres, måste
antagas komma att bliva bestående tills vidare även örn fiskarnas förtjänster
på grund av ändrade konjunkturer skulle komma att åter nedgå.

Riksförsäkringsanstalten måste även fästa uppmärksamheten på den allvarliga
fara för överförsäkring, som med hänsyn till fiskarnas inkomstförhållanden
skulle uppkomma vid en höjning av maximibeloppet för den årliga
arbetsförtjänsten till 2,400 kronor. Efter den erfarenhet anstalten har
från verksamheten bland fiskarna för anslutning till försäkringen, torde man

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

5

nämligen med stor visshet kunna utgå från, att de ojämförligt flesta fiskarna,
oavsett deras årsinkomster, skulle komma att liksom nu teckna försäkring
i högsta ersättningsklassen, om de lämnades frihet härutinnan. Ersättningarna
i denna klass skulle, i synnerhet med tilläggsersättning vid krigsolycksfall,
komma att uppgå till avsevärda belopp. Härtill kommer att de försäkrade
i många fall torde vara medlemmar av statsunderstödda erkända
sjukkassor och skulle erhålla ersättning jämväl från dessa vid sjukdom till
följd av olycksfall. I motsats till vad som är fallet beträffande den obligatoriska
försäkringen enligt olycksfallsförsäkringslagen gäller nämligen, att
sjukpenning jämlikt fiskarförsäkringsförordningen och från erkänd sjukkassa
utgår samtidigt och oberoende av varandra. De fiskare, som äro delaktiga
av båda dessa försäkringsformer, erhålla ersättning med statsbidrag
från två håll på en gång, varvid tilläggsersättning vid krigsolycksfall skulle
helt utgöras av statsmedel.

Enda utvägen att verkligen förebygga denna fara för överförsäkring genom
anslutning till de nya försäkringsklasserna torde vara att såsom villkor
för försäkring i dessa klasser föreskriva, att försäkringstagarnas årliga arbetsförtjänst
måste uppgå till det för varje klass angivna beloppet och att
riksförsäkringsanstalten i annat fall skulle hava skyldighet att vägra medgivande
till försäkring. Införandet av en dylik bestämmelse skulle medföra,
att anstalten vid ansökan om försäkring i de nya inkomstklasserna måste i
varje särskilt fall pröva storleken av försäkringstagarens arliga arbetsförtjänst.
Härjämte skulle det emellertid bliva nödvändigt med en fortlöpande
kontroll från anstaltens sida, att årsinkomsten jämväl sedermera under försäkringstiden
uppginge till föreskrivet belopp. En dylik prövning och^kontroll
måste för att få åsyftad verkan bliva förenad med mycket stora svårigheter
och torde i de flesta fall icke komma att kunna genomföras utan noggranna
och ingående utredningar rörande försäkringstagarnas arbetsförtjänster och
arbetsförhållanden i övrigt. På detta sätt skulle emellertid uppkomma en
allvarlig fara för irritation och missnöje bland fiskarna, varigenom anslut-,
ningen till försäkringen kunde komma att motverkas. Slutligen torde en dynt
anordning med obligatorisk inkomstprövning få antagas komma att medföra
en icke oväsentlig ökning av förvaltningskostnaderna för försäkringen genom
den utvidgning av förvaltningsapparaten, som säkerligen skulle visa sig
oundviklig.

Riksförsäkringsanstalten förklarar sig hava kommit till den uppfattningen,
att höjningen av inkomst- och ersättningsbeloppen borde begränsas till 50
procent. Därvid skulle komma att inrättas två nya försäkringsklasser och
maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänsten skulle bliva 1,800 kronor
och den högsta sjukpenningen 3 kronor 30 öre. Den risk för överförsäkring,
som förut framhållits, skulle vid en på angivet sätt begränsad höjning av inkomst-
och ersättningsnivån komma att väsentligt minskas och någon obligatorisk
inkomstprövning borde därför icke bliva nödvändig i detta fall.
Riksförsäkringsanstalten måste dock för alt kunna hindra överförsäkring,
örn ansatser därtill skulle förekomma, alltid hava möjlighet öppen att vägra
medgivande till försäkring i de nya klasserna. Bestämmelse skulle därför
meddelas, alt försäkring i dessa finge äga rum endast under förutsättning,
att försäkringstagarnas årliga arbetsförtjänst skäligen befunnes uppgå till
de för respektive klasser angivna beloppen. En mera ingående prövning av
försäkringstagarnas inkomstförhållanden torde emellertid icke behöva bliva

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

erforderlig annat än där särskild anledning att befara överförsäkring kunde
tänkas föreligga. Företrädesvis skulle en dylik noggrannare kontroll vara avsedd
att äga rum beträffande särskilt unga eller ålderstigna försäkringstagare
samt i fråga om kvinnor. I övrigt borde som regel kunna räcka med en summarisk
prövning, i allmänhet grundad på försäkringstagarnas egna uppgifter.
Härigenom skulle de olägenheter, som äro förenade med en obligatorisk inkomstprövning,
kunna i allt väsentligt undvikas.

Beträffande innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa
till propositionen sid. 6—11.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bär i ärendet anfört
bland annat följande:

»Ersättningarna enligt fiskarförsäkringsförordningen äro, även i den högsta
klassen, uppenbarligen mycket låga, särskilt i nuvarande tidsläge. Att märka
är även, att fiskarnas arbetsinkomster numera ofta uppgå till belopp, som
betydligt överstiga 1,200 kronor. Svenska västkustfiskamas centralförbund
har med hänsyn till nyss angivna omständigheter hemställt, att en ny försäkringsklass
med 100 procent högre ersättningar än i den nuvarande
högsta klassen måtte införas.

Den i anledning av framställningen verkställda utredningen visar, att ett
behov av möjlighet till försäkring i högre klasser otvivelaktigt föreligger.
Förslag innefattande ett inrättande av flera försäkringsklasser synes mig
därför böra framläggas. På sätt riksförsäkringsanstalten anfört, torde bestämmelser
i ämnet böra utformas i anslutning till det nuvarande systemet,
d. v. s. genom en direkt påbyggnad med ytterligare några klasser.

Enligt för mig tillgängliga upplysningar hava fiskare under de senaste
åren i avsevärd utsträckning haft inkomster uppemot den av centralförbundet
avsedda inkomstgränsen — 2,400 kronor — och i många fall åtskilligt
överstigande densamma. Med hänsyn till fiskarnas särskilt i dessa tider för
landet betydelsefulla verksamhet synas mig statsmakterna böra tillse, att,
därest de skulle råka ut för olycka, de själva eller deras efterlevande kunna
erhålla ersättningar, som stå i rimlig proportion till fiskarnas inkomster. Jag
anser därför, att den särskilda för fiskare inrättade försäkringen bör, i enlighet
med förbundets förslag, erhålla påbyggnad med nya inkomstklasser, den
högsta med en antagen årsinkomst av 2,400 kronor. Till förhindrande avöverförsäkring
synes dock, såvitt angår de två högsta inkomstklasserna —
med beräknad inkomst av respektive 2,100 och 2,400 kronor — böra föreskrivas,
att försäkring i desamma får äga rum allenast under förutsättning,
att den faktiska inkomsten vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas
uppgå till minst det belopp, som avses i den av fiskaren valda försäkringsklassen.
Denna beräkning synes emellertid kunna göras i viss mån
summarisk. Ett genomförande av nu ifrågavarande förslag föranleder givetvis
för framtiden vissa ökade kostnader för statsverket såväl med avse -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

7

ende å utgifter för försäkringsbelopp som i fråga om förvaltningskostnader.
Dessa ökade kostnader äro, med hänsyn bland annat till ovissheten rörande
den blivande anslutningen till de högre försäkringsklasserna, ej möjliga att
exakt beräkna. Enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst kunna emellertid
statsverkets utgifter för ersättningar enligt fiskarförsäkringen, anordnad enligt
de föreslagna reglerna, uppskattas till högst dubbelt så stort belopp som det,
vilket utgår vid tillämpning av gällande bestämmelser.

Bestämmas premierna i de nya klasserna efter samma grunder som i de
nuvarande, skulle årspremierna för inkomstklasserna 1,500, 1,800, 2,100 och
2,400 kronor utgöra respektive 12, 14, 16 och 18 kronor. Statskontoret har
anmärkt, att med tillämpning av nuvarande bestämmelser statsverkets kostnader
för fiskarförsäkringen flertalet år överstigit halva kostnaden för försäkringen
— för vilken andel statsverket enligt förutsättningarna vid försäkringens
tillkomst skulle svara —- samt med hänsyn härtill föreslagit förhöjda
premier. Vid bedömande av dessa kostnadsuppgifter synes emellertid böra
observeras, att de omfatta jämväl det helt abnorma året 1940, då det erforderliga
statsbidraget uppgick till närmare 219,000 kronor under det att försäkringsavgifterna
belöpte sig till 76,400 kronor. Anledningen till statsbidragets osedvanliga
höjd var i främsta rummet den, att icke mindre än 33 i riksförsäkringsanstalten
försäkrade fiskare under år 1940 omkommit på grund av krigsåtgärd.
Ersättningarna i anledning av krigsskador under nämnda år hava
uppgått till omkring 245,000 kronor. Härutinnan bör vidare uppmärksammas,
att i de på grund av angivna exceptionella förhållanden uppkomna relativt
höga ersättningarna ingår den särskilda förhöjning av ersättningarna
med 50 procent, som enligt 1939 års kungörelse skall utgå av statsmedel. Att
den stora kostnadsökningen under år 1940 varit av tillfällig natur bestyrkes
därav, att statsverkets kostnader för år 1941, såvitt nu kan bedömas, komma
att bliva av väsentligt mindre omfattning. Härtill bidrager bland annat det
förhållandet, att endast tre fall av krigsskada under detta år äro kända. Försäkringsavgifterna
för år 1941 uppgå till omkring 84,000 kronor. Statens utgifter
för försäkringen, ersättning för krigsskador inberäknade, antagas icke
komma att avsevärt överstiga sistnämnda belopp.

Med hänsyn till önskemålet att försäkringen för fiskarna örn möjligt icke
göres mindre förmånlig än tidigare, anser jag, under hänvisning till vad i det
föregående anförts rörande försäkringskostnaderna, att premierna i de nuvarande
klasserna böra bibehållas med oförändrade belopp. Vad premierna
i de nya inkomstklasserna beträffar synas de, såvitt angår klasserna
med 1,500 och 1,800 kronors inkomst, kunna i anslutning till gällande grunder
bestämmas till 12 och 14 kronor. För de två högsta klasserna torde däremot
någon relativ höjning kunna ifrågakomma. Jag föreslår, att premierna
i dessa klasser bestämmas till 18 och 22 kronor. Enligt vad jag från riksförsäkringsanstalten
inhämtat beräknas dessa premier, under förutsättning
att risken för olycksfall och därav föranledda ersättningar icke förändras,
belt täcka de kostnader, som uppstå på grund därav, att inkomstbeloppen enligt
försäkringen överstiga 1,800 kronor.»

8

Andra laautskottets utlåtande Nr 11.

Ut skottet.

Vid granskning av nu föreliggande författningsförslag har utskottet icke
funnit anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 12 mars 1942.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Olof Carlsson,
Nils Elowsson, Beck-Friis och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Pettersson i Hällbacken,
Hermansson, von Seth, Larsson i Östersund, Witzell och Hedlund i Rådom.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

421063