Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
1
INr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 §
lagen den 17 juni 1938 (nr 287) örn semester, dels
ock en i ämnet väckt motion.
Genom en den 13 februari 1942 dagtecknad proposition, nr 44, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287)
om semester.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 17 juni 1938 örn semester1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
4§-
Semester utgår---mellan parterna.
Kätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren
för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Härvid
skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren
åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall
i arbetet eller sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa
yrkessjukdomar, eller fullgjort i 27 § värnpliktslagen eller med stöd därav
föreskriven militärövning örn högst sextio dagar, dock ej beredskapsövning
samt ej heller militärövning som direkt ansluter sig till första tjänstgöring.
I fråga om militärövning må likväl högst sextio dagar under varje kvalifikationstid
räknas arbetstagaren till godo. Dag, under vilken arbetstagaren varit
oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring, må icke räknas honom
till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas honom å
sådan dag.
I semestern---däremot inräknas.
Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1942.
1 Senaste lydelse se SFS 1941: 559.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 2 sami. 2 avd. Nr 10.
619 49
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
I samband med propositionen Ilar utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma i andra kammaren väckt motion, nr 259, i vilken herrar
Lif och Jonsson i Skutskär hemställt, att riksdagen måtte besluta, att 6 §
semesterlagen kompletteras på det sätt, att arbetsgivaren ej må ha rätt att utan
arbetstagarens medgivande förlägga semestern under tid, då militär tjänstgöring
enligt 28 och 36 §§ värnpliktslagen fullgöres, samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta erforderlig författningstext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
förslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit till stöd för
sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,
hänvisa till propositionen och motionen.
Gällande bestämmelser.
Enligt 4 § första stycket lagen den 17 juni 1938 (nr 287) om semester
(ändrad genom lagen den 28 juni 1941, nr 559) skall semester till arbetstagare,
som enligt lagens övriga bestämmelser är berättigad till semester, utgå för
kalenderår och omfatta en dag för varje kalendermånad anställningen varat
under närmast föregående kalenderår (kvalifikationstid), för såvitt icke parterna
träffat överenskommelse om att annan period av samma längd skall
gälla såsom kvalifikationstid. Kätt till semester föreligger jämlikt andra
stycket i samma paragraf endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren
för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. Härvid skall med
dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren åtnjutit
semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet eller
sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,
eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning, beredskapsövning,
landstormsrepetitionsövning eller landstormsbefälsövning. Bag, under
vilken arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring,
må dock icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen
icke kunnat beredas honom å sådan dag.
6 § tredje stycket innehåller bland annat den föreskriften, att semestern
icke utan arbetstagarens medgivande får förläggas till tid, då arbetstagaren
fullgör sådan militär tjänstgöring, varom förmäles i 4 § andra stycket.
I detta sammanhang må anmärkas, att arbetstagare, som utför arbetet i sitt
hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma
arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, icke är berättigad till semester
utan endast till semesterlön (9 §), vars storlek bestämmes med hänsyn till
arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under den
kvalifikationstid, som omförmäles i 4 § första stycket.
Jämlikt den till och med 1941 års utgång gällande värnpliktslagen den 30
juni 1936 (nr 443) omfattade vanlig repetitionsövning 25 eller 30 dagar, beredskapsövning
högst 30 dagar, landstormsrepetitionsövning 5 dagar och landstormsbefälsövning
12 dagar. Huvuddelen av de värnpliktiga skulle fullgöra en
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
repetitionsöviling men viss för befälsutbildning uttagen personal skulle deltaga
i två sådana övningar.
I den från och med den 1 januari 1942 gällande nya värnpliktslagen
den 30 december 19il (nr 967) finnas upptagna bestämmelser rörande utbildningstiden,
som innebära väsentliga ändringar i förhållande till 1936
års värnpliktslag. Sålunda hava dels landstormsrepetitionsövning och
landstormsbefälsövning utmönstrats ur lagstiftningen, dels repetitions- och
beredskapsövningarna med avseende å såväl antal, längd som förläggning
blivit ändrade och dels slutligen vissa nya militära övningar införts, vilka
kunna vara av så kort varaktighet, att de kunna anses jämställda med de slag
av militär tjänstgöring, som för närvarande upptagas i andra stycket av 4 §
semesterlagen. Bestämmelser rörande de nu ifrågavarande övningarna återfinnas
i 27 § värnpliktslagen.
Jämlikt 28 § 1 mom. nya värnpliktslagen äger Konungen, då rikets försvar
eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets hörande till tjänstgöring
inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till det större eller mindre
antal, som finnes behövligt.
Slutligen må erinras örn lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för
viss militär tjänstgöringstid m. m.
Promemoria rörande författningsändringar
med anledning av nya
värnpliktslagen.
I en inom försvarsdepartementet den 10 november 1941 upprättad promemoria
hava behandlats de av den nya värnpliktslagens bestämmelser berörda
författningar, för vilkas ändring krävdes riksdagens medverkan, med
undantag dock för lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, beträffande vilken författning särskild utredning
påginge. I första hand har i promemorian behandlats semesterlagen.
Efter en redogörelse för stadgandena i semesterlagen och den äldre värnpliktslagen
ävensom för de föreslagna bestämmelserna i den nya värnpliktslagen
har i promemorian anförts:
I fråga örn de militära övningar, som enligt semesterlagen skola jämställas
med arbetad tid, medför den nya värnpliktslagen i huvudsak följande förändringar
i jämförelse med nu rådande förhållanden. För huvuddelen av de värnpliktiga
ökas antalet repetitionsövningar till två, varjämte övningarnas längd
för en del värnpliktiga ökas från 25 till 30 dagar och i vissa fall kan uppgå till
60 dagar. Medan värnpliktig enligt nu gällande bestämmelser är skyldig att
fullgöra allenast en beredskapsövning örn högst 30 dagar, skola de värnpliktiga
enligt förslaget till ny värnpliktslag vara skyldiga att deltaga i en eller
flera beredskapsövningar örn sammanlagt högst 180 dagar. Landstormsrepeti
tions- och landstormsbefälsövningarna avskaffas visserligen, men i stället införes
för flertalet värnpliktiga en efterutbildningsövning örn 30 dagar.
Promemorian innehåller därefter följande:
Enligt uttalanden i samband med semesterlagens tillkomst utgör den
semester, som enligt lagen tillförsäkras arbetstagaren, principiellt en mot
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
prestation till det arbete, som denne utfört för arbetsgivarens räkning, och
den avvikelse från denna princip, som skett därigenom, att viss militärtjänstgöring
likställts med utfört arbete, har föranletts av rena billighetsskäl. Att,
därest förslaget till ny värnpliktslag genomföres, låta beredskapsövningarna,
vilka ju som nämnts skola kunna erhålla en längd av ända till 180 dagar, bliva
jämställda med tid, varunder arbete utförts för arbetsgivarnas räkning, synes
därför knappast kunna komma i fråga. Däremot torde sådana övningar böra
i ifrågavarande avseende tillgodoräknas arbetstagaren, i den mån deras längd
icke överstiger 30 dagar. Därigenom sker ju ingen ändring i nu rådande för
hållanden. Repetitionsövningar och efterutbildningsövningar torde böra i
sin helhet jämställas med tid varunder arbete utförts. De förra skola visserligen
enligt den nya värnpliktslagen kunna för vissa mindre kategorier värnpliktiga
nå en längd av 60 dagar, men det skulle utan tvivel verka stötande,
örn dessa värnpliktiga finge tillgodoräkna sig allenast hälften av den tid de
fullgöra repetitionsövningar, medan flertalet värnpliktiga, som fått samma
slags tjänstgöring uppdelad på två övningar om vardera 30 dagar, skulle få
räkna sig hela denna tjänstgöringstid till godo.
Yttranden över försvarsdepartementets promemoria hava avgivits av socialstyrelsen,
kommerskollegium efter hörande av Sveriges industriförbund samt
handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, chefen för försvarsstaben,
svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige samt de anställdas
centralorganisation (Daco).
Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa till
propositionen sid. 6—10.
I samband med nu föreliggande spörsmål har landsorganisationen i sitt
yttrande berört även andra bestämmelser i semesterlagen. Sålunda
anföres, att, då enligt förslaget viss tid för beredskapsövningar icke komme
att utgöra i kvalifikationshänseende privilegierad frånvarotid, semester skulle
på grund av bestämmelsen i 6 § tredje stycket semesterlagen kunna utan
arbetstagarens medgivande förläggas till sålunda icke privilegierad tid. Landsorganisationen
ifrågasätter, örn icke detta bör undvikas och därför erforderlig
ändring i sistnämnda lagrum vidtagas.
Landsorganisationen anser det vidare lämpligt, att i förevarande sammanhang
till reglering upptages frågan örn rätt för arbetstagare, vilkas semester
utgår enligt 9 § semesterlagen, att för kvalificering till semesterlön tillgodoräkna
sig i 4 § andra stycket samma lag omförmälcl, för dem ifrågakommande
frånvarotid. Med hänsyn till ordalydelsen av bestämmelsen i 9 § torde för
närvarande här ifrågavarande okontrollerade arbetstagare icke omfattas av
privilegieringen. De skälighetshänsyn, som åberopats för privilegieringen av
viss frånvarotid, hade emellertid ingalunda mindre giltighet för dessa arbetstagares
vidkommande än för andra, Att i fråga örn privilegierad militärtjänstgöring
göra någon åtskillnad mellan denna arbetstagarkategori och övriga
arbetstagare syntes särskilt oegentligt, sedan alla arbetstagare genom 1941 års
lag likställts i avseende å rätten att räkna tjänstgöring i förstärkt försvarsberedskap
såsom privilegierad frånvarotid.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
— efter att hava omnämnt nu gällande stadganden i 4 § andra stycket semesterlagen
samt bestämmelserna rörande utbildningstiden i nya värnpliktslagen
— anfört följande:
»De jämkningar i förhållande till vad tidigare gällt, som sålunda vidtagits
i värnpliktslagen, föranleda ändring av nyss omnämnda stadgande i semesterlagen.
Jag finner, i motsats till vad i några yttranden anförts, skäl icke
föreligga att nu frångå den princip, som genomfördes vid semesterlagens
tillkomst, nämligen att vissa militära övningar av kort varaktighet av billighetsskäl
skola anses såsom arbetad tid och att den semesterlön eller semesterersättning,
som till följd därav skall utgå, skall bestridas av arbetsgivarna.
De nu ifrågavarande bestämmelserna i lagen äro av den natur, att de skola gälla
främst under normala förhållanden. Huru militärtjänstgöring jämlikt 28 §
1 mom. värnpliktslagen skall behandlas ur semestersynpunkt är däremot ett
spörsmål, som tarvar sin särskilda lösning. Vad sådan tjänstgöring under år
1940 beträffar bestämdes genom särskild lag den 28 juni 1941, att staten skulle
svara för därå belöpande semesterkostnader; huruvida liknande eller annan
anordning skall tillämpas såvitt angår av försvarsberedskapen föranledd militärtjänstgöring
under år 1941 och eventuellt under följande år är föremål för
övervägande av särskilda sakkunniga.
Regler i förevarande ämne kunna utformas så, att vissa i lagen angivna
särskilda slag av övningar — t. ex. repetitionsövningar — skola anses såsom
arbetad tid, oavsett övningstidens längd i det särskilda fallet, eller ock kan
föreskrivas, att militära övningar av vad slag det vara må, som omfatta
viss bestämd kortare tid, skola jämställas med arbetad tid. Den förra utvägen
har anlitats i gällande semesterlag, den senare utvägen tillstyrkes nu
av chefen för försvarsstaben.
De olika i den nya värnpliktslagen upptagna övningar, örn vilka nu synes
kunna vara fråga, äro:
repetitionsövningar: antingen två örn vardera 30 dagar eller en örn
60 dagar eller i vissa mera sällan förekommande fall två örn vardera 60 dagar;
efterutbildningsövning: en örn 30 dagar;
beredskapsövningar: en eller flera örn sammanlagt högst 180 dagar.
I fråga om den tidrymd, inom vilken de olika övningarna senast skola vara
fullgjorda, får jag hänvisa till den redogörelse, som lämnats i det föregående.
Vidare kan i detta sammanhang ifrågakomma även fortsatt tjänstgöring,
vilken åligger värnpliktiga, som uttagits för utbildning till officer
eller underofficer, samt värnpliktiga, som idka studier för utbildning till
läkare, tandläkare m. m.
Beträffande tjänstgöring för värnpliktiga, avsedda för handräckningst
jänst, äger Konungen meddela föreskrifter. Det kan givetvis
tänkas, att vissa kortvariga övningar därvid anbefallas.
Grunden till att den tid, under vilken vissa militära övningar fullgjorts, i
4 § semesterlagen förklarats jämställd med arbetad tid har varit den, att
frånvaron från anställningen under en kortare tid för fullgörande av en sådan
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
allmän medborgerlig plikt som värnplikt ansetts icke skäligen böra föranleda
förlust av semesterförmåner för samma tid. Kostnaderna härför hava ansetts
böra gäldas på samma sätt som övriga näringslivets omkostnader. Då
den i gällande lag av praktiska skäl använda metoden med uppräkning av
vissa övningar numera icke torde kunna utan undantag tillämpas, synes
det mig lämpligt att nu övergå till den andra, nyss angivna metoden,
vilken för övrigt närmare ansluter sig till grunden för nu ifrågavarande
bestämmelser. Därvid synes böra föreskrivas, att med dag, å vilken
arbete utförts, skall jämställas dag, under vilken arbetstagaren fullgjort
i 27 § värnpliktslagen föreskriven militärövning örn högst sextio dagar. Dagantalet
sextio har valts med hänsyn till repetitionsövningarnas längd. Det är
givetvis klart, att, örn en i och för sig längre militärövning, t. ex. första tjänstgöring,
avbrytes efter högst sextio dagar, t. ex. genom friskrivning på grund
av sjukdom, den fullgjorda tjänstgöringen icke blir sådan att den i semesterlagens
mening skall räknas såsom arbetad tid.
Bestämmelser av angivet innehåll medföra otvivelaktigt en ökad belastning
på näringslivet. Denna är emellertid enligt min mening icke av sådan
storleksordning, att annan princip för ifrågavarande övningars tillgodoräknande
såsom arbetad tid än den nu tillämpade, enligt vilken arbetsgivaren
och icke staten skall svara för kostnaden, bör övervägas; föreliggande förslag
bygger på de synpunkter, som voro avgörande vid semesterlagens tillkomst och
som då allmänt accepterades. Då de värnpliktiga åläggas starkt ökade bördor,
är det skäligt, att dessa icke göras tyngre än som är oundgängligt. Det
synes rimligt, att andra medborgargrupper bidraga till att lätta dessa bördor.
Från denna utgångspunkt synes den nyss omnämnda ökade belastningen på
näringslivet motiverad.
Vissa modifikationer i nyss angivna huvudregel synas emellertid böra
göras. Sålunda bör beredskapsövning över huvud icke få tillgodoräknas såsom
arbetad tid, även om den har en varaktighet av högst sextio dagar. Beredskapsövningar
avses nämligen icke skola ifrågakomma under ordinära förhållanden.
Vidare bör militärövning icke få anses jämställd med arbetad tid i
det fall, att övningen följer direkt på första tjänstgöring; medgåves detta
skulle de kategorier värnpliktiga, vilkas första tjänstgöring kan anses innefatta
även annan övning, bliva orättvist behandlade. Slutligen bör under en
och samma kvalifikationstid militärtjänstgöring icke få räknas såsom arbetad
tid till större tidslängd än sextio dagar.
I 27 § vämpliktslagen föreskrivna militärövningar, vilka icke under några
förhållanden komma att i semesterlagens mening räknas såsom arbetad tid.
bliva med tillämpning av de i det föregående föreslagna bestämmelserna föl
jande, nämligen första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), beredskapsövning,
fortsatt tjänstgöring om mer än sextio dagar samt tjänstgöring för
värnpliktiga, avsedda för handräckningstjänst, örn mer än sextio dagar.
Till militär tjänstgöringstid, som jämlikt nu föreslagna bestämmelser skall
få tillgodoräknas såsom arbetad tid, får arbetsgivaren enligt 6 § tredje stycket
ej förlägga semester för en arbetstagare, därest denne ej samtycker därtill.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10. 7
För en utvidgning i nu förevarande sammanhang av ifrågavarande bestämmelse,
på sätt landsorganisationen ifrågasatt, synas mig icke föreligga tillräckliga
skäl.
Landsorganisationen har slutligen förklarat, att det syntes lämpligt att nu
till reglering upptaga frågan örn rätt för arbetstagare, vilkas semester utgår
enligt 9 § semesterlagen, att för kvalificering till semesterlön få tillgodoräkna
sig frånvarotid, varom förmäles i 4 § andra stycket semesterlagen. Nämnda
spörsmål innefattar emellertid principiella överväganden av den natur, att de
enligt min mening icke lämpligen kunna upptagas till prövning i nu förevarande
sammanhang.»
Jämlikt 4 § andra stycket lagen örn semester i lagrummets nu gällande
lydelse jämställas med arbetad tid dels repetitions- och beredskapsövningar
enligt 1936 års värnpliktslag, vilka övningar icke omfattat längre tidrymd än
vardera högst 30 dagar, och dels de enligt samma lag anordnade kortvariga
landstormsrepetitions- och landstormsbefälsövningarna. I den från och med
den 1 januari 1942 gällande nya värnpliktslagen av den 30 december 1941
hava upptagits bestämmelser rörande utbildningstiden, vilka innebära väsentliga
ändringar i förhållande till den äldre lagen. I anslutning härtill har i den
till behandling föreliggande propositionen föreslagits ändrad lydelse av 4 §
andra stycket semesterlagen av innehåll, att med arbetad tid skall likställas
i 27 § nya värnpliktslagen eller med stöd därav föreskriven militärövning örn
högst 60 dagar, dock ej beredskapsövning samt ej heller militärövning som
direkt ansluter sig till första tjänstgöring.
Utskottet — som delar föredragande departementschefens uppfattning, att
skäl icke föreligga att nu frångå den vid semesterlagens tillkomst genomförda
principen att militära övningar av kort varaktighet av billighetsskäl böra jämställas
med tid varunder arbete utförts för arbetsgivarens räkning — har vid
sin granskning av det framlagda lagförslaget ej funnit anledning till erinran
mot detsamma.
6 § tredje stycket semesterlagen innehåller bland annat den föreskriften,
att semestern icke utan arbetstagarens medgivande får förläggas till tid,
då arbetstagaren fullgör sådan militär tjänstgöring, varom förmäles i 4 §
andra stycket. I den i anledning av propositionen väckta motionen har framställts
yrkande av innebörd, att detta stadgande måtte utvidgas att avse jämväl
den till tiden obestämda tjänstgöring, till vilken jämlikt 28 § 1 mom. nya
värnpliktslagen inkallelse kan ske, då rikets försvar eller dess säkerhet
eljest det kräver. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har
även landsorganisationen ifrågasatt ändring av 6 § i syfte att semestern icke
utan arbetstagarens samtycke må förläggas till tid, då i 27 § värnpliktslagen
avsedd beredskapsövning fullgöres. För en sådan utvidgning i nu förevarande
sammanhang har emellertid departementschefen ansett icke föreligga tillräckliga
skäl.
Utskottet.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Enligt utskottets mening är det i regel icke lämpligt att semestern förlägges
till tid, då arbetstagaren till rikets skydd är inkallad till något slag
av militärtjänstgöring. Utskottet förutsätter emellertid, att så icke kommer
att ske utan bärande skäl. Med hänsyn härtill och då semesterlagen i enlighet
med Kungl. Majlis förslag endast torde böra reglera frågan, huru för
normala förhållanden avsedd tjänstgöringstid skall behandlas ur semestersynpunkt,
får utskottet hemställa att motionen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Landsorganisationen har vidare berört frågan om rätt även för okontrollerade
arbetstagare, som avses i 9 § semesterlagen, att för kvalificering till
semesterlön få tillgodoräkna sig i 4 § andra stycket semesterlagen avsedd
militär tjänstgöringstid. Departementschefen har på denna punkt yttrat, att
frågan innefattade principiella överväganden av den natur, att de enligt hans
mening icke lämpligen kunde upptagas till prövning i nu förevarande sammanhang.
Utskottet, som delar denna departementschefens åsikt, vill för
egen del endast tillägga, att hithörande spörsmål synas väl förtjänta av uppmärksamhet
från statsmakternas sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition
framlagda lagförslaget; samt
B. att motionen II: 259, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 mars 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Wistrand, Olof
Carlsson, Sten, Nils Elowsson och Näslund;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Hermansson, Wallén*,
fru Johansson samt herrar Håstad och Jansson i Hällefors.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.