Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1942 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
underlättande i visst hänseende för svenskfödda personer,
som förlorat sitt svenska medborgarskap, att återvinna
detsamma.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 159, av fröken Andersson m. fl. hemställes, att »riksdagen ville
för sin del besluta sådana ändringar i 5 § lagen den 23 maj 1924 örn förvärvande
och förlust av svenskt medborgarskap, alt f. d. svenska medborgare
efter dispens av Kungl. Majit kunna återförvärva svenskt medborgarskap
även om de icke kunna uppfylla däri uppställda villkor angående försörjningsförmåga».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
I 1858 års förordning angående ordningen och villkoren för utländsk mans
upptagande till svensk medborgare föreskrevs, att medborgarrätt kunde vinnas
av utländsk man, som 1. uppnått 21 års ålder, 2. ägde god frejd, 3. varit
boende tre år i riket, och 4. hade utväg att försörja sig. Dispens kunde
dock under vissa förutsättningar meddelas från det under punkten 3 angivna
villkoret men däremot icke från de under punkterna 1, 2 och 4 upptagna.
Den nämnda förordningen ersattes år 1924 av lagen örn förvärvande och
förlust av svenskt medborgarskap. Enligt 5 § i denna lag äger Konungen
på ansökan till svensk medborgare upptaga utlänning, som 1. fyllt tjuguett
år, 2. sedan fem år har hemvist här i riket, 3. gjort sig känd för hederlig
vandel, samt 4. har möjlighet att försörja sig och sin familj. Finnes sökandens
upptagande till svensk medborgare medföra gagn för riket, eller har
sökanden förut ägt svenskt medborgarskap, eller föreligga eljest med hänsyn
till sökandens förhållanden synnerliga skäl för hans upptagande till
svensk medborgare, kan svenskt medborgarskap emellertid beviljas utan
hinder av de under punkterna 1 och 2 stadgade villkor. Dispens kan däremot
icke meddelas från de under punkterna 3 och 4 upptagna villkor. I
proposition till 1923 års riksdag med förslag till ny medborgarskapslagstiftning
hade visserligen föreslagits, alt dispens även skulle kunna meddelas
fran de dår uppställda kraven på hederlig vandel och försörjningsförmåga
Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 5 sami. 2 avd. Nr 2—4.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
såsom villkor för naturalisation. I sitt utlåtande över propositionen framhöll
emellertid konstitutionsutskottet, att det vore föga tilltalande att medgiva
möjlighet till undantag från dessa båda krav. I de fall, då en sökande bruste
i fullgörande av de fordringar, som härutinnan av lagen uppställdes, syntes
det nämligen utskottet uppenbart, att medborgarskap ej borde beviljas honom.
En sådan uppfattning ansåg sig utskottet med så mycket större styrka
kunna hävda, som utskottet genom smärre jämkningar i formuleringen sökt
något mildra innebörden av de krav, som i detta hänseende uppställts. I
överensstämmelse med vad konstitutionsutskottet ar 1923 föreslagit blev
förevarande bestämmelse i 1924 års medborgarskapslagstiftning utformad.
I motionerna nr I: 72 och II: 107 vid 1941 års riksdag föreslogs, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa örn utredning i syfte att
underlätta för svenskfödda personer, vilka förlorat sitt svenska medborgarskap,
att återvinna detsamma, ehuru de saknade tillfredsställande möjligheter
att försörja sig och sin familj. Motionerna avstyrktes av konstitutionsutskottet
(utlåtande nr 9) under framhållande av att den visserligen indispensabla
regeln, att sökanden för erhållande av svenskt medborgarskap
skulle hava möjlighet att försörja sig och sin familj, avsiktligt så formulerats,
att den i tillämpningen medgivit ett visst mått av diskretionärt bedömande.
Vidare erinrade utskottet om att förevarande naturalisationsvillkor
i praxis icke heller alltid upprätthållits med större stränghet beträffande
personer, som tidigare varit svenska medborgare, och att det ytterst sällan
inträffat, att svenskfödda personers ansökningar om naturalisation avslagits
på grund av bestämmelsen i medborgarskapslagen örn försörjningsförmågan.
Utskottet hänvisade därjämte till att spörsmålet komme att beaktas vid den
inom socialstyrelsen pågående utredning, varom föranstaltats i anledning
av 1938 års riksdags skrivelse (nr 328) med begäran om utredning av frågan
angående utlandssvenskarnas rättigheter och skyldigheter i syfte att fastare
knyta banden mellan dessa och hemlandet. Utskottets avstyrkande hemställan
bifölls av riksdagen.
I den nyss nämnda utredningen av socialstyrelsen, som numera fullbordats,
har den i förevarande motion berörda frågan jämte vissa andra medborgarskapslagen
vidkommande spörsmål upptagits till behandling. Härvid
har styrelsen bl. a. förordat en sådan ändring av denna lag, att Kungl.
Majit erhåller befogenhet att medgiva dispens från samtliga de i 5 § i lagen
uppställda villkoren för förvärv av svenskt medborgarskap, när fråga är
om före detta svenska medborgare. Enligt vad utskottet inhämtat har berörda
utredning remitterats till ett stort antal myndigheter och enskilda
organisationer, som anmodats att före den 1 maj 1942 inkomma med yttranden.
Då den i motionen väckta frågan sålunda alltjämt är under utredning
och då en lagändring i motionens syfte utan större olägenhet bör
kunna anstå, till dess utredningen slutförts, får utskottet, som tillfullo er
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2. 3
känner det beaktansvärda i syftemålet med motionen, avstyrka bifall till
densamma.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 mars 1942.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson,
Sandegård, Källman, Per Andersson, Herlitz, Karl August Johanson, Anders Andersson*,
Bror Nilsson, Frans Hansson, Lindmark*, Fast, Nilsson i Göteborg, Svedman,
Fält, Norén och Spångberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.