6
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
Nr 70.
Ankom till riksdagens kansli den 30 juni 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
i fråga örn fyllnadspension åt faktorn vid riksbankens
sedeltryckeri C. H. Kullberg.
Med skrivelse den 18 juni 1942 hava fullmäktige i riksbanken till bankoutskottet
överlämnat en utav faktorn vid riksbankens sedeltryckeri Carl
Hjalmar Kullberg hos utskottet gjord ansökan, däri Kullberg, vilken är
tjänsteman i lönegraden Eo 18, anhållit, att bankoutskottet ville hos riksdagen
utverka förhöjd pension åt honom enligt vissa i ansökningen närmare
angivna grunder.
För egen del hava fullmäktige anfört följande:
»Enligt dessa grunder skulle Kullberg tillerkännas en tilläggspension å
förslagsvis 528 kronor per år, varå skulle utgå rörligt tillägg och kristillägg,
eller hans pensionsunderlag höjas från 4 236 kronor till 4 764 kronor.
Jämlikt beslut av delegerade för riksdagens verk den 27 april 1942 må
Kullberg av tiden 1 september 1891—30 juni 1935, varunder han före tillträdet
av sin nuvarande extra ordinarie befattning tjänstgjort som arbetare
eller faktor vid sedeltryckeriet, såsom tjänstår för pension tillgodoräkna så
lång tid som erfordras för att han vid avgång ur tjänst skall komma i åtnjutande
av hel pension.
Kullberg har såsom skäl för sin framställning åberopat, att han i viss
män blivit missgynnad i jämförelse med övriga tjänstemän vid sedeltryckeriet
i samband med de omregleringar av avlöningsvillkoren för tjänstemannapersonalen
därstädes, som tidigare genomförts. Med anledning härav torde
en redogörelse böra lämnas för de förändringar, som skett i dessa lönevillkor.
Bokhållaren och kassören vid sedeltryckeriet erhöll sina avlöningsförmåner
reglerade genom beslut av fullmäktige den 21 december 1921. Därvid
inarbetades tidigare till honom utgående skattekompensation och hyresbidrag
i avlöningen, vilken bestämdes att utgå med belopp motsvarande vad
som tillkom ordinarie tjänsteman i 10:e, sedermera 17:e lönegraden. Faktorn,
gravören och fabriksbokhallaren kvarstodo däremot på avlöningsstaten för
arbetare, ehuru de betraktades som tjänstemän. Genom beslut av inspektören
för sedeltryckeriet inarbetades år 1932 skattekompensationen och hyresbidraget
i lönen för gravören och fabriksbokhållare^ Faktor Kullberg
kom därefter ensam av tryckeriets tjänstemän att kvarstå å äldre avlöningsgrunder
med lön, hyresbidrag och skattekompensation.
När sedan löneregleringen genomfördes för samtliga förenämnda tjänstemän
år 1935, utgingo fullmäktige vid sina förslag rörande tjänstemännens
inplacering i löneplanen för e. o. tjänstemän beträffande bokhållaren, gravören
och fabriksbokhållaren från den löneställning, som de erhållit efter
inarbetande av bl. a. skattekompensation. För faktor Kullberg däremot togs
ingen hänsyn till skattekompensationen, utan lönen bestämdes till lönegra
-
Banlcoutskottets utlåtande Nr 70.
7
den Eo 18 med utgångspunkt från lön, hyresbidrag och då utgående dyrtidstillägg.
Detta framgår av den som bil. F till Bankoutskoltets utlåtande
nr 65 till 1935 års riksdag fogade tabellen.
I sin skrivelse till Bankoutskottet med förslag till ifrågavarande lönereglering
uttalade fullmäktige, att det enligt fullmäktiges mening vid inplacering
av här avsedda tjänstemän såvitt möjligt borde förfaras på sadant sätt, att
tjänstemännen varken erhölle någon vinst eller lede någon förlust. Fullmäktige
anförde vidare bl. a. följande.
’Den nuvarande faktorn å sedeltryckeriet åtnjuter, utöver vad som angles
i tabellen, en årlig livränta av 1 059 kronor, för vilken premierna äro
fullt inbetalda, till två tredjedelar av riksbanken och en tredjedel av befattningshavaren.
Den i tabellen angivna förmanen för faktorn av viss skadekompensation
beräknas sålunda, att ersättningen skall vara lika 1T^e<i av
faktorn erlagda skatter, dock högst 726 kronor 75 öre. Enligt fullmäktiges
mening bör faktorn fortfarande komma i åtnjutande av sistnämnda förmån
i form av ett fast personligt lönetillägg, avrundat till 726 kronor.
Även de personer, som innehava tjänsterna såsom gravör, bokhållare och
fabriksbokhållare, komma från och med det år, då de^ fylla 56 år, i åtnjutande
av livräntor, för vilka premierna inbetalas till två tredjedelar av riksbanken
och en tredjedel av vederbörande befattningshavare. Riksbankens
premieinbetalning bör upphöra, när de nu föreslagna lönebestämmelserna
träda i kraft.
För såväl faktorn som de tre sistnämnda befattningshavarna bör beträffande
pensioneringen gälla, att den pension, av vilken de jämlikt den föreslagna
lönegradsplaceringen skulle komma i åtnjutande, minskas med beloppet
av den livränta, vartill de äro berättigade, när de nya lönebestämmelserna
träda i kraft.’
Hade, såsom Kullberg i sin skrivelse framhållit, hänsyn vid lönegradsplaceringen
även tagits till hans skattekompensation, skulle han för att icke
lida minskning i sina dåvarande löneförmåner närmast lia hänförts till lönegraden
Eo 21. Sedermera har emellertid på grund av att Kullberg icke
åtnjutit dyrtidstillägg respektive rörligt tillägg och kristillägg å det personliga
lönetillägget 726 kronor en förskjutning skett så att Kullbergs nuvarande
löneförmåner närmast motsvara vad som utgår till tjänsteman i lönegraden
Eo 20. Hans lön, inberäknat tillägg, utgör cirka 170 kronor mer än slutlönen
i lönegraden Eo 20 men cirka 400 kronor mindre än slutlönen i lönegraden
Eo 21, i båda fallen om man bortser från pensionsavdragen. Dessutom
uppbär han förenämnda livränta å 1 059 kronor per år från livränteoch
kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att det äger sin riktighet att Kullberg
personligen genom den skedda omregleringen av lönerna år 1935 kom
i något missgynnad ställning i förhållande till övriga ovannämnda befattningshavare
vid sedeltryckeriet. Anledningen härtill synes närmast lia varit
en viss avvägning av hans tjänst i förhållande till andra jämförliga tjänster
vid statsförvaltningen i övrigt. Del synes emellertid obilligt, att denna avvägning,
som lämnade Kullbergs löneställning i stort sett oförändrad, skall
gå ut över hans pensionsförmåner. Hade Kullberg icke år 1935 blivit e. o.
tjänsteman, torde hans pension efter särskilt beslut av riksdagen lia reglerats
med utgångspunkt från hans nuvarande löneställning. Det kan ifrågasättas,
huruvida icke hans pension därvid kunde lia blivit högre än deli
som tillkommer honom såsom tjänsteman i lönegraden Eo 18. Fullmäktige
anse sig därför böra förorda någon höjning av hans pension.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
Vid fyllnadspensionens bestämmande synes man lämpligen böra utgå från
Kullbergs personliga lönetillägg, 726 kronor. Detta belopp bör emellertid
reduceras med hänsyn till skillnaden mellan lön å I-ort och lön å G-ort,
enär lönen i sistnämnda ortsgrupp fr. o. m. den 1 juli detta år kommer att
ligga till grund för bestämmande av tjänstepensioner. Å G-ort kan lönetillägget
anses motsvara cirka 600 kronor. Fyllnadspensionen bör förslagsvis
sättas till 60 % av sist angivna belopp eller 360 kronor för år. Härvid har
viss hänsyn tagits till att Kullberg icke haft att vidkännas tjänstepensionsavdrag
för fyllnadspensionen. Tillägg synes ej böra utgå å fyllnadspensionen
eftersom dylikt ej beräknats på det personliga lönetillägget.»
Fullmäktige hava föreslagit, att bankoutskottet måtte hos riksdagen hemställa,
att Kullberg från och med dagen efter den, då han avgår ur tjänst,
tillerkännes en fyllnadspension av 360 kronor för år, varå tillägg icke
må utgå.
Utskottet. Av utredningen framgår, att Kullberg i pensionshänseende kommit att
intaga en missgynnad ställning i förhållande till de befattningshavare vid
sedeltryckeriet, med vilka han i lönehänseende varit likställd. Anledningen
härtill är, att Kullbergs befattning vid senaste lönereglering placerades i en
lägre lönegrad än löneförmånerna berättigat till, varvid Kullberg dock medgavs
bibehålla ett tidigare till honom utgående personligt lönetillägg å 726
kronor. I likhet med fullmäktige finner utskottet skäligt att Kullberg tillerkännes
viss pensionsförhöjning på grund av nämnda lönetillägg. Det av
fullmäktige i sådant avseende föreslagna beloppet av 360 kronor, å vilket
några tilläggsförmåner icke skulle få utgå, synes vara väl avvägt.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må medgiva, att faktorn vid riksbankens
sedeltryckeri Carl Hjalmar Kullberg må från och
med månaden efter den, då han avgår ur tjänst, under sin
återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — fyllnadspension till ett belopp
av 360 kronor för år, varå några tilläggsförmåner ej
må utgå.
Stockholm den 30 juni 1942.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, von Horn, Lindbärg, Edin,
Bodin, Sylwan och Albertsson;
från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Hilding, Sundberg, Westerdahl, Nilsson i Landskrona och Hallberg.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1942
242701