Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 30 juni 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30
maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

I en till riksdagen avlåten, den 22 maj 1942 dagtecknad proposition nr 353,
som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt.

Härigenom förordnas, att §§ 5—8 samt 11 lagen den 30 maj 1873 örn rikets
mynt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar eller med
koppar och nickel eller med annan för ändamålet lämpad metall, dels kopparnickel,
dels brons eller järn.

§ 6.

Av silver skola präglas myntstycken av följande namnvärde, nämligen:

två kronor,

en krona,

femtio öre,

tjugufem öre,

tio öre.

1 Senaste lydelse se beträffande § 5 1920:309, beträffande § 6 1935:28, beträffande § 7
1917:128 och beträffande § 8 1881: 35.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 65.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Dessutom må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,
präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor.

Silvermynten skola utmyntas av legering innehållande minst fyrtio etthundradelar
silver.

Etthundra stycken silvermynt skola innehålla fint silver till lägst följande
vikt, nämligen:

femkronestycken: niohundrafemton och två tiondels gram;
tvåkronestycken: femhundrasextio gram;
enkronestycken: tvåhundraåttio gram;
femtioörestycken: etthundranittiotvå gram;
tjugufemörestycken: nittiotvå och åtta tiondels gram;
tioörestycken: femtiosju och sex tiondels gram.

Av kopparnickel må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat
beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde:
femtio öre; tjugufem öre; tio öre.

§ 7.

Av brons präglas myntstycken av följande namnvärde:
fem öre; två öre; ett öre.

Av järn må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,
präglas myntstycken av följande namnvärde:
fem öre; två öre; ett öre.

§ 8.

Avvikelsen över eller under den i § 4 stadgade guldhalten får högst utgöra
femton tiotusendelar fint guld av varje myntstyckes bruttovikt.

Avvikelserna över eller under i § 4 stadgade vikter få högst utgöra:
för varje tjugukronestycke: femton tiotusendelar.

» » tiokronestycke: tjugu tiotusendelar,

» » femkronestycke: trettio tiotusendelar,

allt av varje myntstyckes rätta vikt; dock skall vid guldets utmyntning iakttagas,
att avvikelsen i vikt för vart parti av tio kilogram myntguld ej får
överskrida fem gram.

§ 11.

Närmare bestämmelser örn sammansättningen av de legeringar, av vilka silver-,
kopparnickel- och bronsmynt skola utmyntas, örn silvermyntens vikt,
om det antal skiljemynt av andra slag, som skall utmyntas av viss viktsmängd
metall, samt örn högsta tillatna avvikelser i fråga örn silvermyntens silverhalt
och vikt meddelas av Konungen

Angående huvud- och skiljemyntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand
och vad mer till deras yttre utseende hörer, vill Konungen särskilt förordna,
ävensom de regler, vilka vid myntverket böra gälla för probering och justering,
inlämnande av guld till förmyntning m. m.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

3

I lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt föreskrives i § 5, att till
skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i det förhållande
som i lagen stadgas, dels kopparnickel, dels brons eller järn.

Enligt § 6 skola av silver präglas myntstycken av följande namnvärde,
nämligen två kronor, en krona, femtio öre, tjugufem öre och tio öre. Etthundra
stycken sådana skiljemynt skola innehålla följande viktsmängder fint
silver, nämligen tvåkronestycken 1,200 gram, enkronestycken 600 gram,
femtioörestycken 300 gram, tjugufemörestycken 1457b gram samt tioörestycken
58 gram.

Dessa skiljemynt skola utmyntas av följande legeringar: två- och enkronestycken:
av 800 viktdelar silver och 200 viktdelar koppar; femtio- och tjugufemörestycken:
av 600 viktdelar silver och 400 viktdelar koppar; samt tioörestycken:
av 400 viktdelar silver och 600 viktdelar koppar. Alitsa skall vikten
av varje myntstycke utgöra för tvåkronestycke 15 gram, för enkronestycke
7.5 gram, för femtioörestycke 5 gram, för tjugufemörestycke 2.42 gram
och för tioörestycke 1.45 gram.

Dessutom må, efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat beslut,
präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor. Etthundra
stycken sådana skiljemynt skola innehålla 2,250 gram fint silver. De skola
utmyntas av en legering av 900 viktdelar silver och 100 viktdelar koppar.
Varje myntstycke skall alltså väga 25 gram.

I § 8 föreskrives i fråga om silvermynt, att avvikelserna över eller under
angiven silverhalt få utgöra högst trettio tiotusendelar fint silver av varje
myntstyckes bruttovikt. Avvikelserna över eller under stadgad vikt få högst
utgöra: för varje fem- eller tvåkronestycke: trettio tiotusendelar; för varje
enkronestycke: femtio tiotusendelar; för varje kilogram av femtioörestycken:
sextio tiotusendelar; för varje kilogram av tjugufemörestycken: etthundra
tiotusendelar; samt för varje kilogram av tioörestycken: etthundrafemtio
tiotusendelar, allt av varje myntstyckes rätta vikt.

I § 11 stadgas, att angående myntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand
och vad mer till deras yttre utseende hörer, vill Kungl. Maj:t särskilt förordna.

Beträffande skiljemynt av kopparnickel, brons och järn upptagas i §§ 6
och 7 bestämmelser angående namnvärden, legeringarnas sammansättning
samt det antal mynt, till vilket angiven viktsmängd metall skall utmyntas.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Möjligheterna att tillgodose det alltjämt betydande behovet av nya skiljemynt
av högre valörer begränsas för närvarande av svårigheterna att vidmakthålla
en import av silver. Som skiljemyntsbristen vållar allvarliga
olägenheter, torde åtgärder böra vidtagas för att minska skiljemyntsförsörjningens
beroende av silvertillgången. Därvid kunde övervägas att liksom
under förra världskriget låta silvermynten i viss utsträckning ersättas med
sedlar av motsvarande valör. Erfarenheterna av dessa sedlar ha emellertid
icke varit gynnsamma. Enligt min mening bör därför en sådan lösning

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

icke accepteras så längre andra möjligheter stå till buds. Närmast ifrågakommer
att, på sätt mynt- och justeringsverket föreslagit, minska silverhalten
i skiljemynten. Jag vill erinra om att skiljemyntens metalliska värde
redan enligt gällande regler avsevärt understiger deras penningvärde och
saknar varje betydelse för detta. Skiljemyntens sammansättning är alltså ett
rent tekniskt spörsmål utan intresse ur penningpolitiska synpunkter.

Mynt- och justeringsverket, som vid bedömandet av frågan örn en reduktion
av skiljemyntens silverhalt fäst avgörande vikt vid möjligheten att inom
landet erhålla de erforderliga metallerna, har för sin del stannat för den
meningen, att en övergång borde ske till lägre silverhalt i samtliga myntsorter
utom tioöresmyntet. Verket har därvid ifrågasatt, att silverhalten i
dessa skiljemynt skulle sänkas till 40 viktprocent, d. v. s. samma halt som
i de nu använda tioöresmynten, och att till samtliga slag av skiljemynt i
silver skulle användas en legering bestående av —— förutom silver — koppar
till omkring 55 viktprocent och nickel till omkring 5 viktprocent. Enligt
mynt- och justeringsverkets mening skulle en sådan åtgärd möjliggöra
en avsevärd ökning av silvermyntkvantiteten utan att den ökade förbrukningen
av andra metaller behövde ingiva farhågor.

Då enligt vad mynt- och justeringsverket anfört verkställda prov visat,
att en legering med den lägre silverhalten är tekniskt fullt tillfredsställande
för sitt ändamål, anser jag mig av tidigare angivna skäl böra godtaga myntoch
justeringsverkets förslag, att silverhalten i samtliga skiljemynt av silver
med undantag av tioöresmyntet — för vilket den lägre silverhalten redan
gäller skall sänkas till 40 viktprocent, samt att till alla slag av silvermynt
skall användas en legering bestående av — förutom silver — koppar till
omkring 55 och nickel till omkring 5 viktprocent.

Såsom mynt- och justeringsverket framhållit, erfordras för genomförande
av den föreslagna omläggningen vissa ändringar i lagen örn rikets mynt.
Däremot torde — i följd av tilläggsartikeln den 22 mars 19241 och med
hänsyn till att de nya mynten avses skola erhålla annan prägling än de nu
använda tillägg till eller ändring av den gällande myntkonventionen mellan
Sverige, Danmark och Norge icke behöva ske.

I fråga om sättet för genomförandet av ändringarna i myntlagen har
mynt- och justeringsverket hemställt, alt endast bestämmelsen om silvermyntens
silverhalt, 40 viktprocent, måtte införas i myntlagen, under det att
övriga erforderliga föreskrifter skulle utfärdas i administrativ ordning. Mot
förslaget härutinnan ha fullmäktige i riksbanken icke gjort annan erinran
än att fullmäktige för sin del förordat en sådan bestämmelse i myntlagen,
att silverhalten i mynten skulle utgöra minst 40 viktprocent, varigenom
möjlighet skulle föreligga att utan ny ändring av myntlagen utmynta jämväl
mynt med en högre silverhalt.

Den av bankofullmäktige förordade modifikationen av mynt- och justeringsverkets
förslag synes böra beaktas med hänsyn till de praktiska för -

1 Se prop. nr 11 år 1924.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

5

delar som därigenom vinnas. Jag ansluter mig sålunda till bankofullmäktiges
förslag, att myntlagen skall angiva endast den minimiprocent silver, som
skall ingå i legeringen. Därutöver torde myntlagen böra innehålla bestämmelser
om de myckenheter fint silver, som silvermynt av olika valörer
minst skola innehålla. Minimikvantiteten fint silver torde böra fixeras till
4/io av de föreslagna myntens vikt, d. v. s. 4/i0 av respektive 14.0, 7.0, 4.8, 2.32
och 1.44 gram. För silvermynt å 5 kronor har bruttovikten under hand
uppgivits till 22.88 gram, varför minimikvantiteten fint silver för detta mynt
torde böra fixeras till % av nämnda vikt. Därest de nu föreslagna bestämmelserna
intagas i själva myntlagen, torde några principiella betänkligheter
icke möta mot förslaget, att utfärdandet av övriga för präglingen erforderliga
föreskrifter anförtros åt Kungl. Maj:t. En sådan anordning synes fördelaktig
bland annat med hänsyn till att en mindre justering framdeles kan visa sig
behövlig beträffande legeringens sammansättning.

I likhet med vad redan nu är fallet i fråga om silvermynten kan framdeles
uppkomma fråga om ändring av den metalliska sammansättningen av
de för framställning av kopparnickelmynt och bronsmynt använda legeringarna.
Det synes därför lämpligt att i detta sammanhang vidtaga sådan ändring
av myntlagen, att åt Kungl. Majit anförtros jämväl att utfärda föreskrifter
om sammansättningen av legeringar för framställning av kopparnickel-
och bronsmynt samt örn kopparnickel-, brons- och järnmyntens vikt.
Såsom ytterligare skäl för en sådan lagändring må anföras, att det ur systematisk
synpunkt är mindre lämpligt att bibehålla omförmälda föreskrifter
i själva lagen, medan motsvarande föreskrifter rörande silvermynten utbrytas
ur lagen och upptagas i en administrativ författning. — Någon saklig
ändring beträffande kopparnickel-, brons- och järnmynten är emellertid
icke för närvarande ifrågasatt.

Efter en ändring av myntlagen i enlighet med de nu angivna riktlinjerna
kommer att, i fråga om skiljemynten, i lagen kvarstå endast de stadganden,
som angå det eller de slag av metaller, vilka skola användas vid tillverkningen
av skiljemynt, eller som angå skiljemyntens namnvärde eller, i fråga om
skiljemynt av silver, den lägsta tillåtna viktprocenten silver eller den lägsta
tillåtna myckenheten fint silver.

Ändringarna i myntlagen beröra §§ 5—8 samt 11. Ändringarna ha intagits
i ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag angående ändring
i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

Då det är avsett att särskilda tillämpningsföreskrifter skola utfärdas av
Kungl. Majit, synes det lämpligt, att ifrågavarande lagstiftning får träda i
kraft den dag Kungl. Majit förordnar. Någon tidsbegränsning av giltighetstiden
torde icke böra föreskrivas. Jag vill emellertid framhålla, att med den
föreslagna utformningen en återgång till nu gällande bestämmelser i fråga
örn silverhalt m. m. är möjlig utan att själva myntlagen ändras.

Därest förevarande lagförslag antages av riksdagen, torde jag framdeles
få förelägga Kungl. Maj it förslag — förutom beträffande de tidigare berörda
detaljföreskrifterna i fråga örn kopparnickel-, brons- och järnmynt — angå Bihang

till riksdagens protokoll /.''M2. 8 sami. Nr 65. "

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

V tskottet.

ende silvermyntlegeringens sammansättning, om silvermyntens vikt och tilllåtna
halt- och viktavvikelser samt rörande dessa mynts prägel, inskrift och
utseende i övrigt.»

Såsom i propositionen framhålles, har den nuvarande bristen på vissa
skiljemynt, vilken väsentligen sammanhänger med svårigheterna att vidmakthålla
en import av silver, medfört allvarliga olägenheter för penningrörelsen.
Åtgärder ha därför synts böra vidtagas för att åvägabringa en ökning av antalet
skiljemynt. I sådant hänseende föreslås i propositionen, att silverhalten
i samtliga silvermynt utom tioöresmynten skulle sänkas till 40 viktprocent
samt att till alla slag av silvermynt skulle användas en legering bestående
av — förutom silver--koppar till omkring 55 och nickel till omkring 5 vikt procent.

Härigenom skulle möjliggöras en avsevärd ökning av silvermyntkvantiteten.
Vad sålunda föreslagits vill utskottet för sin del tillstyrka under
framhållande av angelägenheten av att prägling av de nya silvermynten i tillräcklig
omfattning snarast kommer till stånd.

Beträffande härefter de ändringar i lagen om rikets mynt, som erfordras
för genomförande av den föreslagna omläggningen, innebär propositionen,
att i lagen endast skulle intagas en bestämmelse om, att silverhalten i silvermynten
skall utgöra minst 40 viktprocent, ävensom stadganden örn de
myckenheter silver, som silvermynt av olika valörer minst skola innehålla,
övriga för präglingen erforderliga föreskrifter skulle däremot utfärdas i
administrativ ordning. Åt Kungl. Maj:t skulle jämväl anförtros att meddela
föreskrifter om sammansättningen av legeringen för framställning av kopparnickel-
och bronsmynt samt om kopparnickel-, brons- och jämmyntens
vikt. De härutinnan framlagda förslagen finner sig utskottet kunna biträda.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 30 juni 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Sandén*, Friggeråker*, Sundvik*, von
Horn, Sylwan och Albertsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Andersson
i Munkaljungby* Hilding, Eriksson i Sandby*, Molander* och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering. 4

4 26276. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.