Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

3

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1942 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
i visst fall i anledning av olycksfall i arbete.

I en den 15 maj 1942 dagtecknad proposition nr 299, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till sjömannen
Torsten Verner Lutti må av det under tolfte huvudtiteln upptagna förslags-
anslaget till Diverse pensioner och understöd m. m. för tiden från och med
den 19 oktober 1940 utbetalas ersättning i anledning av ett honom den
17 november 1928 övergånget olycksfall med belopp, som, därest preskription
icke mellankommit, skulle hava utgått till honom jämlikt lagen den
17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete.

Enligt en till riksförsäkringsanstalten den 23 november 1928 inkommen
anmälan om olycksfall i arbete hade sjömannen Torsten Verner Lutti den
17 i samma månad under tjänstgöring ombord på ångfartyget Iwan av Marstrand
fått högra underarmen bruten. Lutti bade vid olyckstillfället tjänstgjort
såsom rorsman på fartyget, vilket befunnit sig på resa mellan Göteborg
och Hälsingborg.

Lutti är född 1907 och svensk medborgare.

Jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete tillerkände
riksförsäkringsanstalten i anledning av olycksfallet Lutti sjukpenning
och ersättning för läkarvård för tiden till och med den 14 mars 1929.
Enligt ett sistnämnda dag utfärdat läkarintyg var Lutti dåmera återställd
från skadan utan kvarvarande men.

Den 6 november 1940 inkom till riksförsäkringsanstalten ett läkarintyg,
som utvisade att Lutti trots besvär från den skadade armen arbetat såsom
eldare till sjöss i flera år och att lian i anledning av dessa besvär den 19
oktober 1940 intagits å Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för pseudarthros
(falsk led) i den skadade armen. Enligt journal från sjukhuset vårdades
Lutti där under tiden från och med den 19 oktober 1940 till och med den
15 mars 1941 samt under tiden den 15 augusti—den 10 september sistnämnda
år. Härunder undergick Lutti operationer i armen samt erhöll etter
utskrivningen fortsatt behandling.

Genom beslut den 20 december 1940 förklarade riksförsäkringsanstalten
sig icke kunna upptaga den sålunda ånyo väckta ersättningsfrågan till prövning,
enär förnyat ersättningsanspråk icke blivit framställt inom tio år efter
det ersättningsfrågan senast varit föremål för anstaltens prövning och förty
rätt till talan örn eventuell ytterligare ersättning på grund av olycksfallet

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

Vt skottet.

jämlikt förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och örn kallelse
å okända borgenärer vore gentemot anstalten förlorad. Över detta beslut
anförde Lutti besvär hos försäkringsrådet, vilket genom utslag den
7 mars 1941 förklarade sig icke finna skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Föredragande departementschefen, som funnit billighetsskäl tala för att
Lutti må kunna utfå gottgörelse i anledning av förberörda skada, har ansett
Lutti böra beredas ersättning enligt samma grunder, som skulle hava
gällt, därest preskription icke mellankommit.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter finner sig utskottet
böra biträda det föreliggande förslaget. Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 16 juni 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 58.