Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1942 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet
i familjepensionshänseende i statens pensionsanstalt
för vissa prästerliga befattningshavare.
I en den 24 april 1942 dagtecknad proposition nr 273, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t
att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förordats, utfärda
bestämmelser i fråga om delaktighet i familjepensionshänseende i statens
pensionsanstalt för vissa prästerliga befattningshavare.
Den nyreglering av prästerskapets familjepensionsväsende, som genom
statens övertagande av prästerskapets änke- och pupillkassa genomförts från
och med den 1 januari 1942, omfattar icke alla till förenämnda kassa tidigare
anslutna kategorier av prästmän. Samtliga de präster, som vid kalenderårsskiftet
1941/42 voro delägare i prästänkekassan men vid densammas
övertagande icke kommo in under den nya regleringen av prästerskapets
familjepensionering, blevo likväl i och med nyregleringen personligen för
sina efterlevande tillförsäkrade rätt till familjepension ur kyrkofonden. Beträffande
särskilda grupper av de prästerliga befattningar, för vilka prästerskapets
familjepensionsreglemente sålunda icke blev gällande, förutsattes
emellertid, att innehavare av befattningen skulle efter prästänkekassans avveckling
beredas möjlighet att i viss utsträckning få jämväl för framtiden
en pensionering för sina efterlevande säkerställd under statens medverkan
genom inordnande under reglementet för statens pensionsanstalt. De härvid
närmast åsyftade befattningshavarna utgöras av sådana, som innehava en
mera markerat publik anställning eller eljest en fast prästerlig anställning
i allmännyttiga, om än mer eller mindre friställda inrättningar inom den
kyrkliga organisationen. Härvid komma främst i betraktande följande hos
härefter angivna institutioner och inrättningar anställda:
Domkyrkostyrelserna: domkyrkosysslomän,
Svenska kyrkans diakonistyrelse: sekreterare och föreståndare vid svenska
kyrkans lekmannaskola,
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse: sekreterare och sjömanspräster,
Svenska kyrkans missionsstyrelse: .sekreterare och missionärer,
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 52-—53.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Svenska diakonanstalten å Stora Sköndal: föreståndare och biträdande
pastor,
Diakonissanstalten d Ersta, Stockholm: föreståndare och biträdande
pastorer,
Värsta diakonissanstalt, Härnösand: föreståndare,
Göteborgs diakonissanstalt: föreståndare,
Samariterhemmet i Uppsala: föreståndare och biträdande pastor,
Blasieholmskyrkan, Stockholm: predikant,
Stockholms stadsmission: föreståndare,
Föreningen för Israelsmissionen: föreståndare samt
S:t Johanneskyrkan i Göteborg: predikant.
Emellertid äro icke alla de angivna befattningarna i den meningen av
rent prästerlig natur, att enligt vederbörande institutions stadgar prästvigning
inom svenska kyrkan är ett oeftergivligt krav för innehav av desamma.
Inom några av de större institutionerna förekomma dessutom vissa
med ekonomiska och andra likartade uppgifter förbundna befattningar,
vilka, fastän med avseende å anställningsvillkoren i övrigt med de förenämnda
befattningarna i det hela likställda, torde vara avsedda att inneliavas
företrädesvis av lekmän.
Med avseende å den tilltänkta pensioneringens omfattning anföres i föreliggande
proposition i huvudsak följande:
Vid bedömande av frågan örn beredande av familjepensionsrätt i statens
pensionsanstalt åt vissa befattningshavare, för vilka familjepensionsreglementet
för prästerskapet icke blivit gällande, borde till en början beaktas,
att spörsmålet om gränsdragningen för pensionsanstaltens verksamhetsområde
inom en nära framtid torde komma att bliva föremål för ett mera allsidigt
övervägande. Nu anförda omständighet gjorde det angeläget, att delaktighet
i statens pensionsanstalt icke utan synnerligen vägande skäl för
närvarande utvidgades att avse fall, där ett inordnande under anstaltens reglemente
skulle innebära principiella avvikelser från hittills tillämpade grunder
för sådan delaktighet eller att eljest helt nya befattningshavarkategorier
skulle införas under reglementet.
De åtgärder, som för närvarande borde vidtagas i fråga om beredande av
familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt åt vissa befattningshavare inom
den kyrkliga organisationen, syntes på grund av vad sålunda anförts böra
inskränkas till vad som kunde vara direkt påkallat såsom en följd av den
nya familjepensioneringen för prästerskapet. Någon utvidgning av familjepensionsrätten
till befattningshavare, som icke tidigare ägt delaktighet i
prästänkekassan, syntes vid sådant förhållande icke nu böra komma i fråga.
Det borde i detta sammanhang understrykas, att de nu ifrågasatta åtgärderna
förutsattes erhålla provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av
den förenämnda undersökningen rörande pensionsanstaltens verksamhet.
Med hänsyn härtill syntes lämpligt att åtgärderna inskränktes till de förut
angivna institutionerna och inrättningarna, dock med tillägg för i 47 §
2 mom. prästvalslagen avsedd tjänst vid bruk eller annat större industriföretag.
Emellertid syntes beträffande Svenska Israelsmissionen, vars verksamhet
icke vore reglerad i något av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente och
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
3
icke heller vore underställd svensk kyrklig statsmyndighets tillsyn, någon
delaktighet i pensionsanstalten icke nu böra ifrågakomma.
Vid avgränsningen av de fall, som nu borde göras till föremål för reglering,
syntes först böra beaktas det förhållandet, att de befattningar i allmän
och enskild tjänst, som för närvarande vöre förenade med tjänste- eller
familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt eller enligt anstaltens reglemente
kunde förenas med sådan pensionsrätt, undantagslöst avsåge arbetsområden
inom riket. Till de grupper av befattningshavare, som avsetts att
i familjepensionshänseende inordnas i statens pensionsanstalt och jämlikt
härförut angivna riktlinjer skulle kunna därtill komma i fråga, hörde emellertid
även vissa befattningshavare, vilka vore stationerade och hade hela
sin verksamhet förlagd utom landet, nämligen sjömansvårdsstyrelsens sjömanspräster
och hos missionsstyrelsen anställda prästerliga missionärer.
Själva det förhållandet, att en befattningshavare vore stationerad på främmande
ort, måste för en verksamhet som statens pensionsanstalts, vilken
omfattade pensionsberättigade med huvudmän inom ett flertal skilda arbetsområden,
antagas i regel komma att medföra ej oväsentlig omgång och besvär
såsom i fråga örn uppbörden av pensionsavgifter, konstaterandet och
utredningen av inträffande pensionsfall samt utbetalningen av ifrågakommande
pensioner. Vid det nu ifrågasatta provisoriet syntes fördenskull lämpligt
att av förenämnda utom landet stationerade befattningshavare endast
medtaga sjömansprästerna, vilkas antal vore jämförelsevis ringa och beträffande
vilka de nyssberörda olägenheterna i administrativt hänseende vore
mindre framträdande. Frågan örn missionärernas inordnande i pensionsanstalten
borde däremot övervägas i samband med utredningen om anstaltens
verksamhet.
Vid bedömande härefter av frågan om vilka inom landet verksamma befattningshavare
hos de ifrågavarande institutionerna, som i nu förevarande
sammanhang borde beredas familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt,
syntes följande böra beaktas. Med den förut angivna utgångspunkten, att
familjepensionsrätten skulle vara påkallad såsom en följd av den nya
familjepensioneringen för prästerskapet, syntes till en början få anses befogat,
att i anstalten i familjepensionshänseende inordnades sådana befattningar,
vilkas innehavare enligt gällande författningsbestämmelser eller av
Kungl. Majit fastställda stadgar skulle vara präster i svenska kyrkan. Härvid
kunde erinras att domkyrkosysslomannabefattningar enligt kyrkolagen
icke finge innehavas av andra än prästmän. Dessa befattningar borde följaktligen
medtagas i detta sammanhang, dock med begränsningen, att domkyrkosyssloman,
som samtidigt innehade annan med rätt lill statlig familjepension
förenad befattning, borde undantagas från pensionsrätt i pensionsanstalten.
Samma begränsningsregel torde för övrigt böra utsträckas att
gälla samtliga befattningar, som nu skulle bliva föremål för reglering i
familjepensionshänseende. Även förenämnda tjänster, som avsågcs i 47 §
‘2 mom. prästvalslagen, skulle givetvis innehas av präster.
Även för vissa andra nu berörda befattningar finge förutsättas, att de
skulle innehavas av präster i svenska kyrkan. I detta hänseende kunde
erinras örn bestämmelserna i lagen den ‘28 juni 1935 (nr 445) om cmerililöner
för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens
tjänst. Enligt nämnda lag kunde emeritilön från kyrkofonden utgå till
bland andra följande prästmän, nämligen förste sekreteraren (numera direktorn)
i svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans missionsdirek
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
tor, föreståndarna för diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i
Göteborg samt samariterhemmet i Uppsala, för svenska diakonsällskapets
diakonanstalt å Sköndal, för den under diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan
i Sigtuna och för Stockholms stadsmission. Såsom villkor för tilldelande
av emeritilön åt dessa befattningshavare gällde enligt lagen bland
annat, att stadgarna för ifrågavarande institutioner skulle vara av Konungen
fastställda samt att i stadgarna intagits bestämmelse därom, att tjänstinnehavaren
skulle vara präst i svenska kyrkan. Även enligt de av Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifterna rörande verksamheten vid Blasieholmskyrkan
i Stockholm och S:t Johanneskyrkan i Göteborg syntes förutsättas, att
predikantbefattningarna därstädes skulle innehavas av präster i svenska
kyrkan. Detsamma syntes vara förhållandet med befattningarna såsom biträdande
pastorer vid förenämnda diakon- och diakonissanstalter. Samtliga
nu berörda befattningar syntes vara av den karaktär, att de nu kunde inordnas
i pensionsanstaltens verksamhet, utan att detta kunde anses föregripa
den förestående mera omfattande utredningen om samma verksamhet.
Utöver de två härförut särskilt nämnda sekreterar-(direktors-) befattningarna
i diakoni- och missionsstyrelserna funnes hos dessa och hos sjömansvårdsstyrelsen
andra sekreterartjänster, vilka i regel kunde innehavas av
såväl präster som lekmän, men i något fall enligt föreskrift av styrelsen
skulle innehas av präst i svenska kyrkan. Dessa befattningar borde, i avvaktan
på de föreliggande frågornas slutliga lösning, förenas med pensionsrätt,
allenast under förutsättning att innehavaren av befattningen övergått
från en med rätt till familjepension enligt familjepensionsreglementet för
prästerskapet förenad befattning.
I vidare utsträckning än vad sålunda förordats borde familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt icke för närvarande beredas befattningshavare
inom förevarande områden. Den ifrågasatta delaktigheten i pensionsanstalten
syntes böra genomföras med möjlighet till tillämpning från och med
den 1 januari 1942.
I fråga om vissa detaljfrågor med avseende å pensioneringen innehåller
propositionen i huvudsak följande:
För erhållande av pensionsrätt för viss befattning skulle krävas, att befattningen
reglerades på sätt i § 5 i reglementet för statens pensionsanstalt
funnes närmare föreskrivet. Därstädes förutsatt godkännande skulle meddelas
av Kungl. Majit.
Familjepension efter avliden befattningshavare skulle utgå till änka, om
hennes äktenskap med befattningshavaren ej ingåtts efter det denne fyllt
65 år och så länge hon levde ogift, samt till den avlidnes arvsberättigade
egna barn (ej till adoptivbarn) till 21 års ålder eller tidigare äktenskap.
Befattnings familjepensionsunderlag skulle bestämmas efter samma regler,
som skolat gälla, därest befattningen kunnat förenas med tjänstepensionsrätt
enligt pensionsanstaltens reglemente. Befattnings familjepensionsunderlag
skulle sålunda motsvara summan av 300 kronor och 20 procent
av ett av pensionsanstalten med tillämpning av föreskrifterna i § 23 mom. 1
och 2 i reglementet för anstalten för varje särskild befattning beräknat
tjänstepensionsunderlag. Då tjänstepensionsunderlaget ej finge överstiga
6 000 kronor, komme familjepensionsunderlaget för här ifrågavarande befattningshavare
att högst uppgå till 1 500 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
5
I propositionen erinras, att frågan om gränsdragningen för statens pen- Utskottet.
sionsanstalts verksamhetsområde inom en nära framtid torde bliva föremål
för övervägande och att med hänsyn härtill delaktighet i anstalten icke utan
särskilda skäl nu bör utvidgas att avse fall, där ett inordnande under anstaltens
reglemente skulle innebära avvikelser från hittills tillämpade grunder.
I enlighet härmed förutsättes i propositionen, att den nu ifrågasatta
familjepensioneringen inskränkes till vad som kan vara direkt påkallat såsom
en följd av den år 1941 beslutade nya familjepensioneringen för prästerskapet.
Avgränsningen i fråga innebär i huvudsak, att sådana befattningar
vid vissa allmännyttiga, friställda inrättningar inom den kyrkliga organisationen,
vilka skola innehavas av präster i svenska kyrkan, skulle bliva
delaktiga av pensioneringen. Denna skulle dock icke för närvarande omfatta
prästerliga missionärer. I fråga örn befattningar, vilka i regel kunna
innehavas av såväl präster som lekmän, nämligen vissa sekreterartjänster i
diakoni- och missionsstyrelserna samt hos sjömansvardsstyrelsen, har förutsatts,
att befattningarna skola förenas med pensionsrätt endast därest innehavaren
av befattningen övergått från en med rätt till familjepension enligt
familjepensionsreglementet för prästerskapet förenad befattning. Befattningar,
avsedda för lekmän, skulle slutligen lämnas utanför den föreslagna
familjepensioneringen. De sålunda angivna grunderna för pensioneringen
finner sig utskottet kunna biträda.
Vad i propositionen anförts i fråga om villkoren för pensioneringen har ej
givit utskottet anledning till erinran. Utskottet får därför tillstyrka, att
Kungl. Majit erhåller det i propositionen begärda bemyndigandet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 28 maj 1942.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nordborg*, Sandén, von Horn, Ohlin*, Leander,
Bodin och Löfgren;
från andra kammaren: herrar Holmgren*, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
Hall*, Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby och Mattsson.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.