4

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av framställning om befrielse från skyldighet
att ersätta uppkommen kassabrist för vissa tjänstemän
vid riksbankens huvudkontor.

I en till bankoutskottet ställd, till fullmäktige i riksbanken ingiven, den
17 januari 1942 dagtecknad skrift hava f. d. kamreraren i lönegraden RA 24
Ture August Valfrid Forsell, förste kammarskrivaren Karl Sture Ingemar
Humbla och kammarskrivaren Axel Gustaf Emanuel Collmar, samtliga vid
riksbankens huvudkontor, anhållit om befrielse från skyldighet att ersätta
en brist å 10 000 kronor, som uppkommit inom huvudkontorets dagkassa den
20 juni 1941 och för vilken de i egenskap av kassavårdare äro ansvariga.
Berörda skrift är av följande innehåll:

»Den 20 juni 1941 upptäcktes vid expeditionstidens slut i valvsavdelningen
vid riksbankens huvudkontor inom den avdelning, som benämnes ''Dagkassans
fasta behållning’, en brist på 10 000 kronor. Någon klarhet örn hur
bristen uppkommit har trots ivriga efterforskningar, därvid kriminalpolisen
deltagit, icke stått att vinna.

Ifrågavarande kassa, som har till uppgift att förse växlingskassorna med
mynt och sedlar, har en kassabehållning å 15 000 000 kr. Enligt tjänstgöringsstadgarna
skall kassan vårdas av en kamrer i 24:de lönegraden samt
två tjänstemän i 22 :a lönegraden under gemensam ansvarighet, en för alla
och alla för en. Vid ifrågavarande tillfälle omhänderhade undertecknade
vården av kassan.

Det förkomna beloppet är i och för sig mycket stort, men ställt i relation
till de oerhörda belopp, som dagligen i ett flertal skilda poster expedieras
genom kassavårdarnas händer, kan, när olyckan är framme, en felväxling
av ifrågavarande belopp dock hava ägt rum. Såsom en förklaring härtill
tillåta vi oss åberopa den ofantliga ökning av kassagöromålen, som uppkommit
under senare år. Kassans behållning har från år 1935 stigit från 8 000 000
kronor till nuvarande 15 000 000 kronor och kassaexpeditionernas antal har
jämväl kraftigt ökats.

Vi tillåta oss erinra, att kassörerna i riksbanken åtnjuta felräkningspenningar,
vilka i viss omfattning fonderas för täckande av eventuella kassaförluster.
Till vårdarna av dagkassan utgå emellertid icke felräkningspenningar,
varför vi skulle vara nödsakade att genom avdrag å våra löner täcka den
uppkomna förlusten.

Då vi anse oss kunna påstå, att kassaförlusten ej uppstått på grund av bristande
nit eller påpasslighet från vår sida utan snarare torde vara att anse såsom
ren olyckshändelse, få vi vördsamt hemställa, att bankoutskottet ville
hos riksdagen utverka befrielse för oss från skyldigheten att ersätta det förkomna
beloppet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

5

Undertecknad Forsell är född 17 mars 1877 och sedan år 1935 ordinarie
tjänsteman i 24 :e lönegraden, från vilken tjänst jag är skyldig att avgå den
1 april 1942.

Undertecknad Humbla är född den 18 november 1897 och sedan år 1940
ordinarie tjänsteman i 18 :e lönegraden samt uppehöll vid kassaförlustens
uppkomst tillfälligt förordnande såsom kassavårdare.

Undertecknad Collmar är född 11 februari 1905 och sedan år 1938 ordinarie
tjänsteman i 16 :e lönegraden samt uppehöll vid kassaförlustens uppkomst
tillfälligt förordnande såsom kassavårdare.»

*

Med skrivelse den 11 april 1942 hava fullmäktige i riksbanken till utskottet
överlämnat omförmälda skrift och för egen del anfört följande:

»Såsom de ifrågavarande kassavårdarna framhålla, gjordes omedelbart
efter bristens konstaterande noggranna efterforskningar för att få en förklaring
på hur bristen kunnat uppkomma, men utan resultat. Förhållandet anmäldes
den 27 juni 1941 till kriminalpolisen i Stockholm, som emellertid icke
heller varit i stånd att finna någon ledtråd.

Omnämnas hör i detta sammanhang, att avdelningens behållning hade inventerats
den 18 juni 1941 i samband med allmän kassainventering inom huvudkontoret
och att därvid allt var i sin fulla ordning.

Då avdelningen icke har någon direkt förbindelse med allmänheten utan
uteslutande tillhandahåller, respektive mottager belopp från olika avdelningar
och kassor inom banken och då alla kassörer hava instruktion att kontrollera
sedelposter, innan de utlämnas till allmänheten, borde något misstag
genom felutlämning icke kunna förekomma. Det är dock tänkbart, att någon
kassör, när stor brådska rått, förlitat sig på riktigheten av avdelningens leverans
och utlämnat något belopp utan att i detalj kontrollera detsamma, därvid
kunden erhållit 10 000 kronor mera än som vederbort. Som ingen uppgift
inkommit från någon kund örn att han uppburit för stort belopp, måste i så
fall därjämte förutsättas, att kunden oberättigat tillgodogjort sig beloppet.
Förnyad instruktion till kassörerna att noga kontrollera utgående belopp
meddelades omedelbart. Med den kännedom, som fullmäktige hava om nu
ifrågavarande tre kassavårdarc, äro fullmäktige övertygade örn att beloppet
icke förkommit genom brottsligt förfarande från deras sida.

Forsell var ordinarie tjänsteman i 24 :e lönegraden från och med den
27 september 1935 till utgången av mars 1942, då han avgick ur tjänst med
ålderspension. Han var fast placerad såsom förste man för vården av
ifrågavarande kassa sedan den 28 september 1935 och måste bland de tre
kassavårdarna i denna egenskap anses bära det största ansvaret för arbetets
riktiga handläggning på avdelningen, numida, född 1897, är ordinarie
tjänsteman i 18:e lönegraden sedan den 1 oktober 1910. Collmar, född 1905,
är ordinarie tjänsteman i 16:e lönegraden sedan den 1 augusti 1938. De två
sistnämnda voro tillfälligt placerade på avdelningen såsom semestervikarier
på var sin 22:a-gradstjänst, Humbla från och med den 4 juni och Collmar
från och med den 13 juni 1941. De bl c vo samtliga elter förlustens uppkomst
placerade å andra avdelningar.

Såsom Forsell, Humbla och Collmar framhålla, utgår intet särskilt arvode
och ej heller felräkningspengar för bär avsedda kassavårdsarbete. Däremot
kan göras gällande alf''ifrågavarande tjänsters inplacering å löneskalan blivit
sa relativt gynnsam — en tjänst i 24:e och två i 22:a lönegraden — just
därför all dessa tjänster äro förenade med handhavandet av stora kontanta
belopp.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

Med hänsyn till att fullmäktige, såsom ovan framhållits, äro övertygade
om att ingen av kassavårdarna själv tillgodogjort sig någon del av beloppet
synes det rimligt, att de icke själva behöva vidkännas förlusten i sin helhet.
Ett alltför rigoröst utkrävande av det ekonomiska ansvar, .sorn otvivelaktigt
åvilar dem, kan leda till att de tjänstemän, som komma att anförtros här
avsedda kassavård av ifrågavarande tillgångar, icke våga vidtaga nödiga
expeditionsåtgärder utan att tillämpa en i praktiken alltför tyngande kontrollapparat.
Å andra sidan torde det med hänsyn till vad ovan anförts om
placeringen av ifrågavarande tjänster ocl^i till angelägenheten av att kassavårdarna
taga sin uppgift med tillbörligt allvar icke böra ifrågakomma att
helt befria dem från ersättningsskyldigheten. Vid frågans övervägande hava
fullmäktige stannat vid att föreslå, att sökandena själva få svara för en
fjärdedel av beloppet med den fördelningen, att 1 500 kronor falla på Forsell
samt 500 kronor på vardera av Humbla och Collmar och att återstående
tre fjärdedelar, eller 7 500 kronor, efterskänkas.

Forsell har till säkerhet för sin ersättningsskyldighet överlämnat till riksbanken
en inteckning å 1 500 kronor, fastställd i en honom tillhörig fastighet
å Lidingö. Humbla och Collmar hava såsom avbetalning erlagt 100
kronor respektive 500 kronor.»

Under åberopande av det anförda hava fullmäktige hemställt, att utskottet
ville hos riksdagen utverka medgivande till att tre fjärdedelar av den
förlust å 10 000 kronor, som den 20 juni 1941 uppkommit för Forsell,
Humbla och Collmar under tjänstgöring såsom kassavårdare inom huvudkontorets
dagkassa, eller 7 500 kronor må efterskänkas och ur riksbankens
räkenskaper avskrivas.

Med hänsyn till de av fullmäktige anförda skälen har utskottet ej velat
motsätta sig, att tre fjärdedelar av den i förevarande fall uppkomna förlusten
å 10 000 kronor efterskänkas av staten. Mot den av fullmäktige föreslagna
fördelningen av det belopp, som de av förlusten drabbade tjänstemännen
själva skola ersätta, har utskottet icke något att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må medgiva, att tre fjärdedelar
av den förlust å 10 000 kronor, som den 20 juni 1941 uppkommit
för f. d. kamreraren T. A. V. Forsell, förste kammarskrivaren
K. S. I. Humbla och kammarskrivaren A. G. E.
Collmar under tjänstgöring såsom kassavårdare inom huvudkontorets
dagkassa, eller 7 500 kronor må efterskänkas och
ur riksbankens räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 22 maj 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordborg, Sandén, von Horn*, Ohlin,
Leander, Bodin* och Löfgren*;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Paulsen*, Andersson i Falkenberg*,
Hall*, Andersson i Munkaljungby, Hilding, Eriksson i Sandby* och Mattsson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Paulsen, som, under framhållande att någon bindande utredning
rörande förlustens uppkomst ej kunnat förebringas, inom utskottet hemställt,
att förlusten i dess helhet måtte efterskänkas.