Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom lill riksdagens kansli den 22 maj 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning an väckta motioner om tilläggspension ät
materialförvaltaren J. L. Mårtensson.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 139 av herr Björck jämte tre av kammarens övriga ledamöter och den
andra inom andra kammaren under nr 193 av herr Vougt jämte tre av kammarens
övriga ledamöter,, har hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna
materialförvaltaren i riksdagshuset Johan Ludvig Mårtensson en tilläggspension
med ett årligt belopp av 1 000 kronor alt utgå från och med den
dag, då han tillträder pension som materialförvaltare».

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen I: 139 följande:

»Materialförvaltaren i riksdagshuset Johan Ludvig Mårtensson uppnår
innevarande år 65 år och är således enligt gällande pensionsbestämmelser
skyldig att avgå från sin befattning, ehuru lian, som för sin ålder besitter
gott hälsotillstånd och obrutna kroppskrafter, skulle kunna ett eller annat
år kvarstå i sin ansvarsfulla och krävande befattning.

Det är allmänt känt och erkänt, att Mårtensson med hängivenhet och
aldrig svikande intresse skött sina åligganden på ett mycket skickligt sätt
och att han alltid beredvilligt ställt sig till förfogande vid utförande av
honom pålagda uppgifter. Såsom ett erkännande för hans långvariga och
förtjänstfulla verksamhet i riksdagens tjänst anse vi det vara befogat,
om han tillerkännes en tilläggspension att utgå utöver den honom i egenskap
av materialförvaltare tillkommande pensionen.

Mårtensson bär varit anställd i riksdagens tjänst i över 40 år och i sin
nuvarande befattning i 35 år, varunder han haft en''arbetsdag, söm betydligt
överskridit den för statstjänare vanliga, lian Ilar tagit en verksam
del i omhänderhavandet av vården av riksdagshuset och har medverkat
vid tillkomsten av de flesta förslag lill ombyggnaden av riksdagshuset
som nu och tidigare kommit till utförande. För dessa arbetsuppgifter har
lian icke åtnjutit någon särskild ersättning, men hans arbetstid tagits i
anspråk i sådan omfattning alt han ej kunnat komma i åtnjutande av
någon ledighet under de senaste åren. Det kan vidare nämnas, alt han på
eget initiativ efter mångårigt arbete lyckats rekonstruera riksdagshusets
förkomna pålkarta.

Med hänsyn till den långa och förtjänstfulla verksamhet, som Mårtensson
nedlagt i riksdagens tjänst, anse vi, att riksdagen bör giva sitt uttryck
och erkännande härför genom alt bevilja honom en tilläggspension å 1 000
kronor.»

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 49—50.

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Över förevarande motioner har utskottet införskaffat yttrande från fullmäktige
i riksgäldskontoret, vilka i skrivelse den 19 februari 1942 anfört följande: »Johan

Ludvig Mårtensson, som är född den 29 april 1877, anställdes vid
riksdagens hus den 12 september 1901 samt tillträdde befattning som materialförvaltare
och Övervaktmästare (lönegrad RA 15) den 30 maj 1907. Enligt
tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk inträder för honom skyldighet
att avgå från tjänsten med utgången av april månad 1942. Ilan är då
berättigad att komma i åtnjutande av årlig pension till belopp, motsvarande
det för tjänsten bestämda pensionsunderlaget 3 036 kr. d. v. s. 253 kr. per
månad. Härtill komma dyrtids- och kristillägg, varigenom samtliga pensionsförmåner
enligt för närvarande gällande bestämmelser skulle utgöra
kr. 356: 96 för månad. Fullmäktige hava emellertid erfarit, att förslag till
pensionsreglering för riksdagens verk är avsett att framläggas för den nu
församlade riksdagen. Därest förslaget, som lär nära ansluta sig till de vid
1941 års lagtima riksdags höstsession antagna nya tjänstepensionsbestämmelserna
för den civila och militära statsförvaltningen, godkännes av riksdagen,
komma Mårtenssons pensionsförmåner (grundbelopp, rörligt tillägg
och kristillägg) att fr. o. m. den 1 juli 1942 belöpa sig till sammanlagt kr.
398: 80 för månad, innebärande vid jämförelse med pensionsförmånerna
enligt nu gällande bestämmelser en ökning för år räknat av kr. 502: 08.

Med allt erkännande av det goda arbete Mårtensson städse utfört i sin
tjänst och det stora intresse, han visat för alla med riksdagshuset sammanhängande
frågor, kunna fullmäktige ej undgå att hysa tvekan rörande lämpligheten
av en tilläggspension till honom. En 40-årig tjänstetid är ingalunda
enastående i statstjänst. Det kan omnämnas, att sedan år 1930 ur riksgäldskontoret
tjänst avgått i anledning av uppnådd pensionsålder eller genom
dödsfall fem manliga befattningshavare med tjänstetid av minst 40 år. På
grund av den förmånliga lönegradsplacering materialförvaltar- och övervaktmästartjänsten
erhållit, har Mårtensson åtnjutit god avlöning, och torde
även den pension, han är tillförsäkrad, särskilt efter genomförandet av den
väntade pensionsregleringen ej kunna anses vara knappt tillmätt. Han har
vidare — något som motionärerna ej synes hava beaktat — åtnjutit ersättning
såväl för övertidsarbete som för särskilda arbetsuppgifter, vilka fallit
utom hans vanliga tjänsteutövning.

Sålunda har Mårtensson under åren 1925—1935, såvitt av tillgängliga
uppgifter framgår, erhållit ersättning för vissa utförda arbeten med sammanlagt
4 400 kronor, därav 1 000 kronor för upprättande av en pålningskarta
för riksdagshuset.

Alltsedan år 1930 har Mårtensson åtnjutit ersättning för honom under
riksdagstiden åliggande övertidstjänstgöring med 400 kr. för år. Såsom ersättning
för ökat bestyr under kyrkomöten, som hållits i riksdagshuset, har
han erhållit särskilt arvode, vilket sedan mitten av 1920-talet utgått med
omkring 300 kr. för kyrkomöte.

Vidare har Mårtensson sedan år 1923 uppburit ersättning för inkassering
av telefonavgifter för riksdagshusets telefoner med dels ett fast årligt arvode
av 300 kr. och dels därutöver 10 % å de inkasserade avgiftsbeloppen. Ersättningen
har under de senare åren utgjort 700 å 800 kr. för år och för år
1941 1 220 kr., varifrån likväl torde avgått ersättning för vid inkasseringen
anlitade biträden.

I sin egenskap av Övervaktmästare i riksdagshuset har Mårtensson er -

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

3

hållit särskild ersättning för bestyr i samband med i riksdagshuset hållna
kongresser. I vilken omfattning detta varit fallet kan emellertid ej inhämtas
av tillgängliga handlingar.

Slutligen kan omnämnas, att Mårtenssons hustru såsom biträde till materialförvaltaren
och övervaktmästaren åtnjuter ersättning, som, efter att
under en följd av år hava utgått med 65 kr. för månad, fr. o. m. den 1 juli
1938 höjdes till 80 kr. för månad.

Med åberopande av vad sålunda anförts få fullmäktige såsom sin mening
uttala, att, därest bankoutskottet och riksdagen skulle finna, att en tilläggspension
skäligen bör beviljas Mårtensson, dennas belopp med hänsyn särskilt
till den väntade pensionsregleringen ej bör överstiga 500 kr. för år.»

Även örn utskottet ur principiella synpunkter måste hysa tvekan örn Utskottet.
lämpligheten att bevilja tillägg till reglementsenligt fastställda pensioner,
har utskottet med hänsyn till skäl, som i motionerna anförts, funnit sig
i förevarande fall kunna tillstyrka en viss pensionsförhöjning. 1 anslutning
till vad fullmäktige ifrågasatt synes förhöjningen böra bestämmas till 504
kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 139
och II: 193, må medgiva, att materialförvaltaren och övervaktmästaren
Johan Ludvig Mårtensson må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid uppbära — utöver honom
författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension
till belopp av 504 kronor för år.

Stockholm den 22 maj 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nordborg, Sandén, von Horn*, Ohlin, Leander,
Bodin* och Löfgren*;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Paulsen*, Andersson i Falkenberg*,
Hall*, Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby* och Mattsson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.