Bankoutskott et s utlåtande A > 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av gällande
bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

I nedannämnda fyra inom andra kammaren väckta motioner, vilka hänvisats
tili bankoutskottets förberedande handläggning, hava förslag framställts
därom, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn utredning
och förslag i olika avseenden beträffande rätten till ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I motionen II: 7 hemställer herr Paulsen jämte tre av andra kammarens
övriga ledamöter, att riksdagen måtte besluta hemställa till Kungl. Majit örn
utredning och förslag till vissa i motionen angivna hjälpåtgärder, då värnpliktiga
drabbats av skada eller avlidit.

I motionen 11:43 hemställer herr Thäpper, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om skyndsam utredning av de
bestämmelser efter vilka ersättning utgår till de värnpliktiga som ådraga sig
olycksfallsskada eller sjukdom under sin militärtjänstgöring, så att de belopp
efter vilka ersättningen beräknas bättre anpassas efter deras civila löneförhållanden.
»

I motionen II: 70 hemställer herr Andersson i Södergård jämte åtta av
andra kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit måtte anhålla om skyndsam utredning beträffande ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i sådana fall då
den, vilken blivit dömd till skadevållandet, saknar medel att gälda skadeståndet,
samt att för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.»

I motionen II: 150 hemställer herr Spångberg jämte fyra av andra kammarens
övriga ledamöter, »all riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte
anhålla örn skyndsam utredning rörande sådan ändring av förordningen örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
att ersättning må kunna utgå då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband
med militärtjänstgöring, även örn det kan anses att sjukdomen eller döds Bihang

lill riksdagens protokoll 11)42. S sami. Sr 42 44. 1

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

2

fallet föranletls av annan orsak än militärtjänstgöringen, samt för riksdagen
framlägga det förslag, som av utredningen föranledes.»

Beträffande motiveringen för de salunda framställda förslagen får utskottet
hänvisa till innehållet i motionerna.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från riksförsäkringsanstalten.

Innan anstalten ingått på de i motionerna behandlade spörsmålen har anstalten
inledningsvis redogjort för huvudinnehållet av de viktigare nu gällande
bestämmelserna i ämnet. Anstalten har därvid anfört följande:

Nu gällande särskilda bestämmelser örn ersättning för skador och sjukdomar,
ådragna under militärtjänstgöring, äro främst meddelade i förordningarna
den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.. Den
senare förordningen äger tillämpning på kroppsskador, som under militärtjänstgöring
i fredstid drabba värnpliktiga och i 2 § i förordningen omförmälda
fast anställda. Genom denna förordning, som trädde i kraft den 1 januari
1928, upphävdes förordningen den 18 juni 1909, dock att ersättningsanspråk,,
sorn grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom, som yppats före
den 1 januari 1928, fortfarande bedömes enligt de äldre bestämmelserna.
Med avseende på ersättningar till fast anställda i anledning av olycksfall
före ikraftträdandet av 1927 års förordning gäller, att ersättningsrätten regleras
av ej blott 1909 års förordning utan även lagen den 17 juni 1916 (nr
235) örn försäkring för olycksfall i arbete.

Rätten till ersättning för sjukdom enligt 1927 års militärersättningsförordning
regleras av bestämmelser i 19 § 1 mom. i förordningen. Beträffande
sjukdom, som yppas under tjänstgöringen, gäller att sjukdomen skall anses
vara ådragen under tjänstgöringen — och sålunda medföra rätt till ersättning
— därest skälig anledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande
föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen
bidragit därtill. Sjukdom, som icke yppats under tjänstgöringen, skall anses
vara ådragen under denna, såvida tjänstgöringen skäligen kan antagas hava
väsentligen bidragit till sjukdomen.

Sjukpenning, livränta och begravningshjälp bestämmas enligt 1927 års
militärersättningsförordning i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst
efter samma regler, som gälla enligt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete. Beträffande de fast anställda äro jämväl i fråga om den årliga
arbetsförtjänstens beräkning grunderna i olycksfallsförsäkringslagen tilllämpliga.
I enlighet härmed må den årliga arbetsförtjänsten för fast anställd,
såvitt angår ersättning för skada eller sjukdom, ådragen efter ingången
av år 1942, beräknas till högst 3 900 kronor. För värnpliktiga gäller
däremot, att arbetsförtjänsten skall beräknas till vissa i 8 § angivna belopp,
nämligen för mera kvalificerade kategorier till 2 160 kronor och för
övriga till 1 764 kronor. Av de till beredskapstjänstgöring inkallade värnpliktiga
är flertalet att hänföra till den förra gruppen. Efterföljande tabell
belyser storleken av ersättningarna, inklusive det dyrtidstillägg å 30 procent,
som jämlikt bestämmelser i förordning den 19 december 1941 (nr 943) och
kungl, brev samma dag utgår å sjukpenning eller livränta i anledning av
olycksfall eller sjukdom, som drabbat värnpliktig efter den 31 augusti 1939:

Ilankoutskottets utlåtande Sr 42.

3

arbetsförtjänst

arbetsförtjänst

21G0 kronor

1 764 kronor

hel sjukpenning för dag..................

5

20

4: 55

årlig livränta vid total invaliditet...........

. 1 872

—

1 528:80

årlig livränta vid hjälplöshet, högst.........

årlig livränta till änka (örn högst 2 barn fin-

. 2 808

—

2 293:20

nas) ................................

702

--

573:30

årliga livräntor till änka och 1 barn.........

1 170

—

955: 50

årliga livräntor till änka och 2 barn.........

. 1 638

—

1 337:70

årliga livräntor till änka och 3 eller flera barn

. t 872

—

1 528: 80

årlig eventuell livränta till föräldrar, högst . .

702

—

573:30

begravningshjälp .........................

250

—

250: —

Genom förordning den 28 juni 1941 (nr 591) om familjebidrag åt värnpliktiga
med flera, vilka drabbats av kroppsskada, har föreskrivits, att familjebidrag
må kunna tills vidare utgå till värnpliktig, som under tjänstgöring,
varunder krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 (nr 223)
varit å honom tillämplig, drabbats av kroppsskada medförande rätt till
ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning. Bidrag må utgå
för tid, varunder den värnpliktige är berättigad till sjukpenning eller livränta,
motsvarande minst nedsättning av arbetsförmågan med hälften. Rörande
bidragen gälla i tillämpliga delar krigsfamiljebidragsförordningens
bestämmelser med vissa avvikelser, däribland föreskriften, att familjepenning
i sin helhet utgår efter behovsprövning samt att hustru (husföreståndarinna)
med avseende på familjepennings högsta belopp jämställes med
annan familjemedlem över sexton år. För tid, då sjukpenning utgår, må
familjebidrag av samtliga former utgivas, under det att jämte livränta allenast
bidrag i form av familjepenning må utgå. Familjepenning må utgivas
med följande högsta belopp per dag:

ortsgrupp I ortsgrupp II ortsgrupp III

för familjemedlem över 16 år...... 1:25 kr. 1:50 kr. 1:75 kr.

för familjemedlem under 16 år____ 0:85 » 0:95 » 1:05 »

Beträffande ersättningarna jämlikt 1909 års militärersättningsförordning
må allenast nämnas, att sjukhjälp utgår nied 3 kronor för dag och att årliga
livräntan vid total invaliditet utgör 900 kronor.

Enligt förordningen den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillägg
åt vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete m. m. utgives dyrtidstillägg med 15 procent å livränta jämlikt, bland
andra författningar, 1909 eller 1927 års militärersättningsförordning i anledning
av olycksfall, som inträffat eller sjukdom, som yppats före den 1
januari 1941, dock att dyrtidstillägg ej utgår å livränta efter lägre invaliditetsgrad
än 30 procent. Genom ovanberörda, samtidigt med förordningen
den 19 december 1941 utfärdade kungl, brev har, med stöd av riksdagens
bemyndigande, förordnats om sammanlagt dyrtidstillägg med 30 procent å
sjukpenning eller livränta i anledning av olycksfall eller sjukdom, som drabbat
värnpliktig under tiden från och med den 1 september 1939 till 1940 års
ingång.

Beträffande de i motionerna framställda förslagen har riksförsäkringsanstalten
anfört:

i

liankoutskottets ut låtande Sr 42.

Bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning äro avsedda för
fredsförhållanden och därför enligt sakens natur i vissa avseenden icke lämpade
för nuvarande extraordinära läge. Förslag till bestämmelser örn ersättning
för kroppsskador, som under krig och vissa beredskapstillstand drabba
bland andra krigsmaktens personal, har framlagts av sociala försvarsberedskapskommittén
i dess år 1941 avgivna betänkande, del lil, med förslag till
krigspensionsförordning m. m. (statens off. utredn. 1941:1). I proposition
nr 290 till 1941 års riksdag med förslag till, bland annat, ovanberörda förordning
örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada,
uttalade föredragande departementschefen, att de i kommittéförslaget
behandlade frågorna i följd av sin synnerligen komplicerade natur tarvade
ytterligare överväganden och att förslaget till familjebidragsbestämmelser
åsyftade en tillfällig förbättring av förmånerna i avvaktan på utarbetandet
av slutliga bestämmelser. Enligt vad riksförsäkringsanstalten inhämtat lärer
förslag till definitiva bestämmelser komma att föreläggas den nu samlade
riksdagen.

Därest frågan om ersättning under krig och beredskapstillstånd skulle
komma att lösas utan omarbetning i anslutning därtill av 1927 års militärersättningsförordning
torde enligt anstaltens mening en särskild revision av
bestämmelserna i nämnda författning bliva påkallad. Redan för en anpassning
av bestämmelserna efter 1941 års värnpliktslag erfordras vissa ändringar.
enär stadgarna i 8 § i 1927 års militärersättningsförordning örn de
värnpliktigas hänförande till skilda ersättningsklasser bygga på tjänstgöringsskyldighetens
omfattning enligt äldre värnpliktslag. Revisionen bör
jämväl inbegripa en viss granskning av bestämmelserna med beaktande av
bland annat ae synpunkter, som kommit till uttryck i förevarande motioner.
Det torde emellertid vara tydligt, att det under utarbetande varande förslaget
till bestämmelser för krigs- och beredskapstillstånd kan väntas förutsätta
ståndpunktstaganden från statsmakternas sida av väsentlig betydelse jämväl
för en revision av fredstidsbestämmelserna.

I motionen nr 7 har anförts, bland annat, dels att frågan örn ersättningarnas
storlek i de fall, där föräldrar lill skadad eller avliden värnpliktig varit
eller kunnat bliva beroende av den avlidne, bör komma under omprövning,
dels att nu utgående begravningshjälp i anledning av värnpliktigs död synes
vara alltför låg.

Motionärerna erinra därom, att Kungl. Hajd genom beslut av 1941 års
riksdag erhållit bemyndigande att tilldela efterlevande efter person, som
avlidit under krigstjänstgöring, tillägg å författningsenligt utgående ersättning
med belopp, högst motsvarande skillnaden mellan sagda ersättning och
efterlevandepension enligt sociala försvarsberedskapskommitténs förslag till
Krigspensionsförordning. I detta sammanhang må anföras, att numera utgående
dyrlidstillägg å ersättningarna enligt 1927 års militärersättningsförordning
medfört sådan förhöjning av efterlevandeersättningarna, att tillägg
med stöd av riksdagens förenämnda bemyndigande allenast i eli eller annat
fall kan ifrågakomma. Såvitt för anstalten är känt, har ej heller i något
fall fråga örn utgivande av dylikt tillägg varit föremål för Kungl. Maj:ts
prövning.

Jämlikt 7 § i 1927 års militärersättningsförordning må liksom enligt motsvarande
stadgande i olycksfallsförsäkringslagen livränta tillerkännas föräldrar
allenast under förutsättning, att föräldrarna varit för sitt uppehälle
väsentligen beroende av den avlidnes arbete. Med anledning av vad i

Bankoutskott ets utlåtande Nr 42.

o

motionen antoris må framhållas, att vid livräntas tillerkännande hänsyn
tages icke allenast lill direkt underhåll från den avlidne utan även till sådant
bistånd, som denne lämnat lill exempel i form av arbete för föräldrarnas
räkning utan ersättning eller mot lägre ersättning än som motsvarar värdet
av arbetet. Där föräldrarnas arbetsförmåga icke är till följd av sjukdom,
hög ålder eller annan anledning nedsatt eller där de eljest icke varit för sitt
uppehälle väsentligen beroende av den avlidnes arbete, kan livränta enligt
gällande bestämmelser icke tillerkännas dem. Enligt riksförsäkringsanstaltens
mening måste det vara i hög grad vanskligt att vid tillerkännande av
ersättning, som är avsedd att utgå för livstiden, taga i betraktande möjligheten
av inträffande försämring eller förbättring av vederbörandes förmåga
att själv försörja sig. Visserligen har i krigsfamiljebidragsförordningen intagits
bestämmelse, att familjebidrag kan utgå icke blott för det fall, att
värnpliktig vid tiden för inkallelsen i väsentlig mån bidragit till familjemedlems
underhåll, utan även därest underhållsskyldigheten inträtt senare
och den värnpliktige skäligen »kail antagas hava skolat bidraga, örn ej inkallelsen
mellankommit. Familjebidraget fastställes emellertid till skillnad
från livränta allenast för kortare tid och skall omprövas, så snart förhållandena
föranleda därtill.

Beträffande begravningshjälpens storlek må framhållas, att gällande stadganden
trätt i kraft så sent som vid innevarande års ingång. Enligt anstaltens
mening kan nu utgående belopp, 250 kronor, anses vara tämligen tillfredsställande.
Vidare må erinras, att enligt föreskrift i 9 § i krigsavlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 278) skola, där begravning sker genom
dödsboets försorg, för fredstid gällande bestämmelser örn begravningshjälp
äga tillämpning. 1 följd av sagda föreskrift skall, då värnpliktig avlider
under tjänstgöring, varunder krigsavlöningsreglementet varit å honom tilllämpligt,
begravningshjälp enligt 8 § i kungl, brevet den 19 december 1941
med bestämmelser örn sjukvård åt värnpliktig under militärtjänstgöring i
fredstid m. m. utgivas av militär myndighet med 250 kronor. Har genom
myndighetens försorg vidtagits åtgärder för den avlidnes begravning, må
för täckande av kostnaderna disponeras högst 125 kronor, och skall återstoden
utbetalas till dödsboet. I fall, där begravningshjälp sålunda utgivits
av militär myndighet, kan jämlikt 11 § i 1927 års militärersättningsförordning
sådan hjälp enligt förordningen ej utbetalas. Utöver nyssnämnda begravningshjälp
från militär myndighet må emellertid efter vederbörande
centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel
bestridas kostnader för transport av stoftet till den avlidnes hemort
eller, med viss inskränkning, till annan ort.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening bör med den i motionen föreslagna
utredningen i vart fall anslå i avvaktan på det under utarbetande
varande förslaget till ersättningsbestämmelser för krig och beredskapstillslånd.

Den i motionen nr 43 föreslagna utredningen avser åvägabringande av en
bättre anpassning av de värnpliktigas ersättningsbelopp efter deras civila
löneförhållanden, i motiveringen har framhållits, bland annat, att högsta
sjukpenningen för värnpliktig utgör, inräknat dyrtidstillägg, 5 kronor 20 öre
lör dag, under det att sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen numera
kan utgå med 7 kronor för dag.

Vid tillkomsten av 1927 års mililärersättningsförordning ansågos avgörande
principiella och praktiska betänkligheter tala emot ett avvägande av de

0

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

värnpliktigas ersättningar i förhållande till deras civila arbetsförtjänst. Riksförsäkringsanstalten
finner för sin del alltfort den i gällande bestämmelser
stadgade enhetliga beräkningen av de värnpliktigas arbetsförtjänst vara i
princip riktig och anser jämväl, att en differentiering av ersättningarna efter
de värnpliktigas civila inkomstförhållanden knappast låter sig utan betydande
olägenheter praktiskt genomföra.

I likhet med motionären finner riksförsäkringsanstalten angeläget vara.
att de värnpliktigas förmåner vid olycksfall eller sjukdom icke framstå som
alltför oförmånliga i jämförelse med de ersättningar, som enligt olycksfallsförsäkringslagen
tillkomma under förvärvsarbete skadade personer. Emellertid
må framhållas, att vid jämförelsen mellan ersättningarna till värnpliktiga
och förmånerna enligt olycksfallsförsäkringslagen jämväl de till värnpliktiga
utgående familjebidragen måste tågås i betraktande. Sammanlagda förmånerna
för dag till värnpliktig, vilken åtnjuter sjukpenning enligt militärersättningsförordningens
högre ersättningsgrupp samt familjepenning för
hustru och ett barn med maximibeloppet, utgöra å billigaste ort 7 kronor
30 öre och å dyraste ort 8 kronor. Härtill kan komma jämväl bostadsbidrag
och andra former av familjebidrag. De värnpliktigas förmåner kunna förty
avsevärt överstiga ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Bestämmelserna örn familjebidrag till skadade värnpliktiga äga som ovan
nämnts tillämpning allenast, därest krigsfamiljebidragsförordningen varit
tillämplig på den värnpliktige under tjänstgöringen. Utredning rörande förbättring
av ersättningarna i anledning av olycksfall eller sjukdom under
reguljär tjänstgöring i fredstid torde emellertid icke böra åvägabringas, innan
statsmakternas beslut angående ersättningsbestämmelser för krigs- och
beredskapsförhållanden blivit fattade.

I förevarande sammanhang må nämnas, att skäl synas tala för en förbättring
av ersättningarna jämlikt 1909 års militärersättningsförordning samt av
dyrtidstilläggen i de fall, där tillägg å ersättning enligt nämnda förordning
eller 1927 års förordning utgår med allenast 15 procent. Riksförsäkringsanstalten
har i ett flertal fall fått emottaga hänvändelser från ersättningstagare,
som ställt sig oförstående till att dyrtidstilläggen i fråga örn värnpliktiga
utgå efter olika grunder, beroende på tidpunkten för skadans uppkomst
eller sjukdomens framträdande. Beträffande ersättningarna enligt
1909 års militärersättningsförordning synas livräntornas förhållandevis låga
belopp utgöra ett särskilt skäl för höjning av dyrtidstilläggen. Anstalten har
under övervägande att till Kungl. Maj:t avgiva förslag till de ändringar i
dyrtidstilläggsbestämmelserna, vartill de vid tillämpningen gjorda erfarenheterna
kunna giva anledning.

I motionen nr 70 avsedda fall, där utdömt skadestånd i anledning av
kroppskada under militärtjänstgöring icke utgått, emedan den till skadan
vållande ej kunnat erlägga detsamma, hava såvitt för riksförsäkringsanstalten
är känt, varit endast sällan förekommande. På grund härav synes icke
vara erforderligt att författningsmässigt reglera de åtaganden, vilka må från
det allmännas sida ifrågakomma utöver utgående ersättningar enligt gällande
bestämmelser. Det synes anstalten lämpligare, att dylika ersättningsfrågor,
liksom hittills skett, av Kungl. Maj:t upptagas till prövning från fall till fall.
I motionen föreslagen utredning är därför enligt anstaltens mening icke påkallad.

I motionen nr 150 har föreslagits utredning rörande sådan ändring av
bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning, att ersättning må

Hankoutskottets utlåtande AV •''/2.

kunna utgå, då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöring,
även örn det kan anses att sjukdomen eller dödsfallet löranletts av
annan orsak än tjänstgöringen.

Enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom. i 1927 års militärersättningsförordning,
för vilkas innehåll ovan redogjorts, gälla olika regler beträffande sjukdomar,
som yppats under, respektive efter tjänstgöringen. Innebörden av
bestämmelserna kan beträffande sjukdom, som yppats under tjänstgöringen,
anses vara, att samband mellan tjänstgöringen och sjukdomen presumeras
föreligga, för såvitt icke starka skäl tala mot ett dylikt samband. För rätt
till ersättning i anledning av sjukdom, yppad under tjänstgöringen, kräves
förty icke, att samband med tjänstgöringen ådagalägges eller göres i övervägande
grad sannolikt.

En uttömmande redogörelse för den praxis, som utvecklats vid tillämpningen
av bestämmelserna i 19 § i förordningen, skulle bär föra lör långt.
Enligt riksförsäkringsanstaltens mening måste emellertid på grundval av de
vid tillämpningen vunna erfarenheterna starkt ifrågasättas, om tillräckliga
skäl för en uppmjukning av bestämmelserna föreligga. I detta sammanhang
må erinras örn vad anstalten i detta avseende anfört i sitt den 27 februari
1941 avgivna underdåniga utlåtande över sociala försvarsberedskapskommitténs
förslag till bestämmelser för krig och beredskapstillstånd. Kommittén
bade med avseende på sjukdom, som yppades under krigstjänstgöring senare
än trettio dagar efter tjänstgöringens början, föreslagit, att ersättning skulle
utgivas utan prövning av sambandet mellan tjänstgöringen och sjukdomen.
Med anledning härav framhöll riksförsäkringsanstalten, att det enligt anstaltens
mening icke kunde anses försvarligt att införa en sådan ersättningsprincip.
Därvid underströk anstalten de avsevärda ekonomiska konsekvenser,
som skulle uppkomma, därest rätt till ersättning utan prövning av sambandsfrågan
medgåves för vissa omsättnings- och blodsjukdomar, vissa sinnessjukdomar,
hies, kräftsjukdomar, kroniska ledsjukdomar med flera sjukdomar,
vilka icke berodde på yttre orsaker eller vilkas samband med sådana
kunde vara ovisst. Anstalten yrkade nied bestämdhet sådan ändring av de
föreslagna bestämmelserna, att sjukdom, yppad under tjänstgöringen, skulle
oavsett tidpunkten för dess framträdande bedömas etter samma grunder,
som enligt 1927 års militärersättningsförordning gällde för under militärtjänstgöring
yppad sjukdom.

Behov av särskilda regler för det i motionen berörda lall, att värnpliktig,
som under tjänstgöringen ådragit sig sjukdom, under vården för denna drabbas
av annan sjukdom, anser riksförsäkringsanstalten icke förefinnas. Såsom
exempel på ej sällan uppkommande ersättningsfrågor av hithörande
slag må nämnas sådana fall, att skadad eller insjuknad värnpliktig intages
på sjukhus oell där drabbas av infektionssjukdom. Dylika ersättningsfrågor
synas riksförsäkringsanstalten kunna tillfredsställande regleras enligt gällande
föreskrifter.

Den i motionen föreslagna utredningen bör enligt riksförsäkringsanstaltens
mening i vart fall anstå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande
beträffande bestämmelser flir krig och beredskapstillstånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten avgivit
det yttrandet, att förevarande motioner enligt anstaltens mening icke
höra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Iiankoutskottets utlåtande Xr VI.

Vtskottet.

8

Gällande bestämmelser om ersättning för skador och sjukdomar, ådragna
under militärtjänstgöring, äro främst meddelade i 1927 års militärersättningslörordning,
dock alt ersättningsanspråk, vilka grundas på olycksfall
som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1928, fortfarande
bedömas enligt de i 1909 års äldre militärersättningsförordning meddelade
bestämmelserna. Sjukpenning, livränta och begravningshjälp bestämmas
enligt 1927 års militärersättningsförordning i förhållande till den skadades
årliga arbetsförtjänst efter samma regler, som gälla enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag.
Beträffande den vid försvarsväsendet fast anställda personalen
äro jämväl i fråga om den årliga arbetsförtjänstens beräknande
grunderna i olycksfallsförsäkringslagen tillämpliga. För värnpliktig personäl
gäller, att arbetsförtjänsten uppskattas till vissa bestämda belopp,
nämligen för mera kvalificerade kategorier till 2 160 kronor och för övriga
till 1 764 kronor. Från och med ingången av år 1942 har begravningshjälpen
lill dödsbo efter avliden värnpliktig förhöjts till 250 kronor.

Genom beslut av 1941 års riksdag hava — i avvaktan på utarbetandet av
definitiva bestämmelser i ämnet — provisoriskt åstadkommits vissa förbättringar
av de förmåner, som tillkomma personal, vilken under militärtjänstgöring
drabbas av kroppsskada. Sålunda utgår för närvarande å
sjukpenning eller livränta till värnpliktig dyrtidstillägg med 30 procent,
dock att i fråga örn värnpliktig, som före den 1 september 1939 drabbats
av olycksfall eller sjukdom, dyrtidstillägget utgör 15 procent. Till
värnpliktig, som under tjänstgöring vid neutralitetsvakten drabbas av kroppsskada,
må vidare jämlikt förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) kunna
utgå familjebidrag för tid, varunder han är berättigad till sjukpenning eller
livränta, motsvarande minst nedsättning av arbetsförmågan med hälften.
Förslag till definitiva bestämmelser örn ersättning för kroppsskador, som
under krig och vissa beredskapstillstånd drabba krigsmaktens personal,
har framlagts av sociala försvarsberedskapskommittén. Det torde kunna
förväntas, att förslaget inom en nära framtid lägges till grund för framställning
i ämnet till riksdagen. Enligt vad utskottet inhämtat har vidare
riksförsäkringsanstalten nyligen till Kungl. Majit avgivit förslag angående
ändring i vissa delar av 1927 års militärersättningsförordning. Detta förslag
är för närvarande föremål för remissbehandling inom försvarsdepartementet.
Det under utarbetande varande förslaget till bestämmelser för krigsoch
beredskapstillstånd kan förväntas förutsätta ståndpunktstagariden från
statsmakternas sida av väsentlig betydelse jämväl för en revision av fredstidsbestämmelserna.

I de nu föreliggande motionerna hava förslag framställts därom, att riksdagen
måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag i olika hänseenden
beträffande rätten till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring. Sålunda påyrkas i motionen II: 7 en omprövning
av frågan örn ersättningarnas storlek i de fall, där föräldrar till skadad

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

9

eller avliden värnpliktig varit eller kunnat bliva beroende av den avlidne, i
motionen II: h‘3, att frågan om åvägabringande av en bättre anpassning än
för närvarande av de värnpliktig personal tillkommande ersättningarna vid
olycksfallsskada eller sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, efter personalens
civila löneförhållanden måtte göras till föremål för skyndsam utredning,
i motionen II: 70, att utredning måtte verkställas beträffande ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i
sådana fall, där den till skadan vållande saknar medel att gälda skadeståndet,
samt i motionen II: 150 en utredning av frågan örn sådan ändring
av militärersättningsförordningen, att ersättning må kunna utgå, då sjukdom
eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöringen, även örn
det kan anses att sjukdomen eller dödsfallet föranletts av annan orsak än
I jänstgöringen. I motionen II: 7 göres vidare gällande, att nu utgående
begravningshjälp i anledning av värnpliktigs död är alltför låg, vadan Kungl.
Majit bör äga att besluta om utbetalande av högre belopp än 250 kronor.

Förstnämnda i motionen II: 7 väckta yrkande åsyftar att skapa möjlighet
till utgivande av livränta till efterlevande föräldrar till avliden värnpliktig
i sådana fall, där föräldrarna icke varit för sitt uppehälle väsentligen
beroende av den avlidnes arbete, men där förändrade förhållanden med
avseende å föräldrarnas försörjningsförmåga kunnat väntas inträda. I likhet
med riksförsäkringsanstalten finner utskottet det vara ägnat att ingiva
betänkligheter, att vid tillerkännande av ersättning, som är avsedd att utgå
för livstiden, hänsyn skulle tagas till möjligheten av inträffande förändringar
beträffande vederbörandes förmåga att själv försörja sig. Såsom
anstalten framhållit, torde i varje fall med utredning i förevarande hänseende
böra anstå i avvaktan på det under utarbetande varande förslaget
lill ersättningsbestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

Vad angår det i motionen II: 43 framförda förslaget om åstadkommande
av en bättre anpassning än för närvarande av de enligt militärersättningsförordningen
utgående ersättningsbeloppen efter de värnpliktigas civila
löneförhållanden, har lill stöd för kravet på en utredning av denna fråga
framhållits, bland annat, att högsta sjukpenningen för värnpliktig, inberäknat
därå numera utgående dyrtidstillägg, utgör 5 kronor 20 öre, under det
att sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen numera kan utgå med
7 kronor örn dagen. Även örn svårigheter mötte att bestämma de värnpliktigas
ersättning vid sjukdom och olycksfall i militärtjänstgöringen etielvars
och ens civila årsinkomst, framstode det enligt motionärens mening
såsom rättvist, att en förhöjning genomfördes av de belopp, till vilka den
årliga arbetsförtjänsten beräknades. Riksförsäkringsanstalten har i anledning
härav framhållit, att vid en jämförelse mellan ersättningarna till värnpliktiga
och ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen jämväl de lill
värnpliktiga utgående familjebidragen borde tagas i betraktande. Därest dessa
förmåner medräknades, kunde förstnämnda ersättningar avsevärt överstiga

10

Bankoutskottcts utlåtande Nr 42.

ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen. Emellertid äga bestämmelserna
örn familjebidrag till skadade värnpliktiga, såsom anstalten anfört, tillämpning
allenast i den mån krigsfamiljebidragsförordningen varit för den
värnpliktige gällande linder tjänstgöringen, varjämte familjebidrag utgår
endast för tid, varunder den värnpliktige är berättigad till sjukpenning
eller livränta, motsvarande minst nedsättning av arbetsförmågan med hälften.
Därest man bortser från den provisoriska förmånen av familjebidrag,
torde det icke kunna bestridas, att kravet på en ökad likställighet mellan
de värnpliktigas förmåner vid olycksfall och sjukdom och ersättningarna
enligt olycksfallsförsäkringslagen äger ett visst fog. Frågan om en differentiering
av de värnpliktigas ersättningar efter deras civila inkomstförhållanden
utgör emellertid ett problemkomplex, som för sin lösning tarvar
ingående överväganden. Utskottet förutsätter, att frågan uppmärksammas i
.samband med en blivande revision av 1927 års militärersättningsförordning.

Det i motionen II: 70 framförda utredningskravet åsyftar att få till stånd
en författningsmässig reglering av rätten till ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i sådana fall, där den till
skadan vållande befunnits sakna medel till gäldande av skadeståndet. I
likhet med riksförsäkringsanstalten hyser utskottet den uppfattningen, att
dylika ersättningsfrågor, liksom hittills, böra upptagas till prövning från
fall till fall. Den i motionen förordade utredningen är för den skull enligt
utskottets mening icke av behovet påkallad.

Vad det i motionen II: 150 väckta förslaget beträffar, åsyftar detsamma,
såsom förut nämnts, att utredning skulle verkställas rörande sådan ändring
av bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning, att ersättning
må kunna utgå, då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöring,
även om sjukdomen eller dödsfallet kan anses ha föranletts
av annan orsak än tjänstgöringen. Riksförsäkringsanstalten har i anledning
härav uttalat, att det på grundval av vunna erfarenheter kunde starkt
ifrågasättas, örn tillräckliga skäl förelåge för en uppmjukning av bestämmelserna
på förevarande område. Med hänsyn till svårigheterna att överblicka
de konsekvenser — bland annat av ekonomisk art — som skulle
uppkomma, därest kravet på samband mellan sjukdomen eller dödsfallet
och tjänstgöringen eftergives, finner sig utskottet svårligen kunna intaga
annan ståndpunkt än riksförsäkringsanstalten, även örn givetvis fall kunna
inträffa, där ett avsteg från huvudregeln kan förefalla behjärtansvärt. I
förevarande motion har även berörts frågan om ersättning för det fall, att
värnpliktig, söm under tjänstgöring ådragit sig sjukdom, under vården för
denna drabbas av annan sjukdom. Då dylika ersättningsfrågor torde kunna
tillfredsställande regleras enligt nu gällande föreskrifter, synes någon ändring
på denna punkt knappast vara av behovet påkallad. I anslutning till
vad utskottet nu anfört vill utskottet i likhet med riksförsäkringsanstalten
uttala, att den i motionen II: 150 föreslagna utredningen i allt fall synes

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

11

böra anstå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande beträffande
bestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

Beträffande slutligen den i motionen II: 7 framförda tanken på en ytterligare
förbättring av den begravningshjälp, som utgår vid dödsfall under
militärtjänstgöring, må allenast framhållas, att gällande bestämmelser härutinnan
trätt i kraft så nyligen som vid innevarande års ingång. Med hänsyn
härtill finner utskottet förutsättningar ej vara för handen för en jämkning
av bestämmelserna i fråga.

Under hänvisning till det ovan anförda finner sig utskottet böra avstyrka
bifall till de i de föreliggande motionerna väckta förslagen.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motioner 11:7, 11:43, 11:70 och 11:150
ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Berling, Sandén, Friggeråker, von Horn*, Ohlin,
Leander, Nordenson och Edin*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg*, K. 4. Westman*,
Hall*, Andersson i Munkaljungby*, Hilding, Eriksson i Sandby* och Sundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.