Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1942 kl. 2 e. m.
Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskoltet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma
styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande
samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens protokoll
ävensom protokoll från gemensamma sammanträden med fullmäktige
i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll för tiden från och
med den 10 januari 1941, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges
i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av
innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer avgivna berättelsen
om verkställd granskning av riksbankens tillstånd och förvaltning under
år 1940, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 1 till riksdagen
överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och
förvaltning under år 1941 ävensom de redogörelser, som av styrelserna för
riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å dessa kontors förvaltning
under samma år.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig
utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa
till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och fullmäktige i riksbanken.
Ä sin utlånings- och övriga rörelse under år 1941 har riksbanken erhållit
en vinst av 19,476,338 kronor 40 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens
vinst- och förlusträkning, som förekomma i fullmäktiges nyssnämnda,
av utskottet med memorial nr 1 lill riksdagen överlämnade berättelse.
För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,
som åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av
dels de allmänna protokoll och protokoll över låneärenden, som blivit förda
hos fullmäktige i riksgäldskontoret från och nied den 10 januari 1941, intill
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 4—5.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade
beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1942 ävensom de
protokoll, som under samma tid blivit förda vid gemensamma sammanträden
med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, dels den av riksdagens
revisorer avgivna berättelsen örn granskning av riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning för tiden 1 juli 1940—30 juni 1941, dels ock fullmäktiges
med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1942 års riksdag avgivna
berättelse.
Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet avgiva
berättelse över den verkställda granskningen.
l:o.
Ränte- och lånepolitiken.
I sitt den 14 mars 1941 avgivna utlåtande nr 21 angående verkställd granskning
av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning upptog
bankoutskottet frågan om en sänkning av den allmänna räntenivån. Utskottet
erinrade därvid om den betydande stegring av räntorna å penning- och
kapitalmarknaderna, som inträffat sedan stormaktskrigets utbrott; räntorna
lågo under början av år 1941 trots den sedan maj 1940 inträdda lättnaden
på kreditmarknaden i allmänhet 1 å 1% °/o högre än under förkrigstiden. Utskottet
framhöll, att det såväl för näringslivet som för staten vore av vikt,
att en viss räntesänkning genomfördes, även örn det syntes uppenbart, att
räntorna under den tid, som kunde överblickas, komme att ligga något högre
än under åren närmast före krigsutbrottet. Enligt utskottets mening borde
under samverkan mellan riksgäldskontoret och riksbanken ansträngningarna
i första hand inriktas på att nedbringa räntesatserna på statens såväl kortfristiga
som långfristiga upplåning. För sådant ändamål borde de finansiella
myndigheterna utnyttja sina möjligheter att påverka kreditmarknadens läge
och statens upplåningsvillkor.
Den av bankoutskottet sålunda förordade räntepolitiken godkändes av riksdagen.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 april 1941 angående fortsatt befrielse
för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten förklarade sig fullmäktige
i riksbanken beredda att medverka till en försiktig politik i syfte
att ernå den önskvärda räntesänkningen. Chefen för finansdepartementet uttalade
i den med anledning av fullmäktiges nyssnämnda skrivelse avlåtna
propositionen (nr 244) sin anslutning till utskottets synpunkter på räntepolitiken.
Såsom närmare framgår av utskottets förenämnda utlåtande hade läget på
penningmarknaden sedan maj 1940 under inflytande av inströmningen av
utländska valutor och riksbankens medverkan vid finansieringen av statliga
Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
3
utgifter utvecklats mot allt större lätthet, varigenom förutsättningar skapats
för en reducering av räntenivån. Den i utskottets utlåtande tillkännagivna, av
statsmakterna godkända avsikten att söka åvägabringa en sänkning av räntenivån
medförde, att de tidigare mera latent liggande tendenserna till räntesänkning
utlöstes. Att obligationsmarknaden snabbt inställde sig på en lägre
räntenivå, visar den avsevärda överteckning på andra försvarslånets 4 %
-obligationer, som ägde rum i april 1941, och den stegring av obligationskurserna,
som inträffade under våren.
Det för en räntesänkning uppkomna gynnsamma läget tillvaratogs av de
finansiella myndigheterna dels genom riksbankens diskontosänkning i maj
1941, vilken — till en början med viss tvekan från bank- och sparbanksbåll
— åtföljdes av en allmän nedsättning från den 1 juli av räntorna hos
de olika kreditinstituten, dels ock genom en successiv reducering av diskontot
å skattkammarväxlar. Förloppet av denna räntesänkning framgår av den
redogörelse, som fullmäktige i riksbanken lämnat i sin till utskottet avgivna
berättelse (bankoutskottets memorial nr 1, sid. 6) och till vilken utskottet
får hänvisa.
På obligationsmarknaden fortsatte kurserna att långsamt stiga ända till i
början av september, då kursläget stabiliserades. Denna nedgång av räntorna
på långa lån sammanhängde i väsentlig mån med den alltmera
utpräglade lättheten på penningmarknaden. Under tiden januari—augusti
1941 stärktes kreditinstitutens likviditet avsevärt, vilket för affärsbankernas
del framträdde i en stegring av deras tillgodohavanden å checkräkning hos
riksbanken med 331 milj. kr., samtidigt som deras innehav av skattkammarväxlar
ökades med 205 milj. kr. Likviditetsförbättringen ägde ett direkt samband
med att riksbanken under nämnda tid tillförde marknaden medel genom
att dels inköpa guld och utländska valutor för 254 milj. kr., dels ställa 140
milj. kr. till statens förfogande för finansiering av vissa inköp och dels övertaga
skattkammarväxlar för 49 milj. kr. Utvecklingen i riktning mot ett
lägre ränteläge på kapitalmarknaden underlättades likaledes genom att riksgäldskontoret
till hösten uppsköt sin långfristiga upplåning och genom att
riksbanken vid olika tillfällen företog operationer på marknaden.
Den förändring i räntenivån, som inträtt sedan våren 1941, belyses av följande
uppgifter. Riksbankens diskonto och övriga utlåningsräntor ävensom
affärsbankernas växeldiskonto, övriga utlåningsräntor samt inlåningsräntor
(utom på check- och uppsägningsräkning) samt flertalet sparbankers in- och
utlåningsräntor lia sänkts med J/2 %>. Affärsbankerna ha vidare beträffande
medel på depositions- och kapitalräkning infört räntedifferentiering, varigenom
för större insättningar räntan nedsatts med ytterligare l1/* %. Postsparbanken
och pensionsstyrelsen lia sänkt räntan för 10-åriga kommunallån med
omkring 0.8 %. Diskontot å tremånaders skattkammarväxlar har reducerats
med något över l''/4 °/o. Den effektiva avkastningen på statens 3 °/o räntelån
av år 1934 bar sjunkit från 3.6 till 3.2 eller nied 0.4 °/o. Riksgäldskontoret,
som under våren 1941 å ett tioårigt lån (andra försvarslånet) betalade 4 %
ränta, kunde under hösten samma år försälja 40-åriga obligationer nied en
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
räntefot av 3V2 %>. Räntan vid emittering av 5-åriga statsobligationer har
sjunkit med 1 %. Under våren 1941 noterades sålunda första försvarslånet
(4 % ränta, återstående löptid 4J/2 år) till kurser något understigande pari,
medan under hösten samma år 3 % obligationer med 5 års löptid placerades
till pari. Motsvarande reducering av räntorna har skett å andra obligationer.
Utvecklingen på kreditmarknaden har alltså under loppet av det gångna
året lett till en stabilisering av ränteläget för långfristiga statsobligationer
vid omkring 3^2 °/o, för medellånga statsobligationer vid omkring 3 % och
för tre månaders skattkammarväxlar vid 1 °/o. Därmed har den räntenivå*
som utskottet för ett år sedan förordade, förverkligats och betydande räntebesparingar
möjliggjorts för staten och näringslivet. Särskilt kan det framhållas,
att om icke räntesänkningen å långa lån genomförts, utsikterna för
en av flera skäl önskvärd byggnadsverksamhet utan betydande hyresökning
varit vida ogynnsammare än de för närvarande äro.
Av det anförda torde framgå, att ränte- och lånepolitiken under tiden från
våren 1941 framgångsrikt genomförts i nära överensstämmelse med de av
statsmakterna godkända riktlinjerna. I anslutning härtill skedde finansieringen
av statens lånebehov under sommaren 1941 huvudsakligen genom
kortfristig upplåning. Den i samband med andra försvarslånet bedrivna verksamheten
för ökat sparande och organiserad teckning å statslån från den stora
allmänhetens sida avbröts emellertid vid detta låns avslutande i april 1941.
De i september efter räntestabiliseringen emitterade statslånen förbundos ej
med någon dylik hänvändelse till allmänheten, och ifrågavarande verksamhet
återupptogs först mot slutet av året. Med hänsyn till den betydelse ur penningpolitik
synpunkt, som största möjliga ökning av allmänhetens nysparande
har under rådande förhållanden, innebar nämnda avbrott, vilket icke
varit nödvändigt för räntesänkningens genomförande, en viss nackdel. I nuvarande
samhällsekonomiska och statsfinansiella läge synes det vara önskvärt,
att här avsedda verksamhet kontinuerligt bedrives och erhåller största
möjliga effektivitet, bl. a. genom organiserande av kollektiva insatser från
olika grupper av anställda.
Vad i detta ärende förekommit har utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
2:o.
Förvaring av riksdagshandlingar.
Riksdagens revisorer hava under § 4 i sin berättelse angående riksgäldskontoret
gjort vissa uttalanden rörande förvaringen av riksdagshandlingar.
I detta ärende kommer utskottet framdeles att till riksdagen avgiva särskilt
utlåtande; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
5
3:o.
Protokoll och berättelser.
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i
övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets
sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
4:o.
Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken.
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1940 hava riksdagens
senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,
att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej
funnit anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet
bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken dels
för förvaltningen under år 1940 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för
de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 10 januari 1941 till och med
den 9 januari innevarande år.
5:o.
Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret.
Revisorerna hava i sin berättelse anmält, att revisorerna för sin del tillstyrkte,
att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret folden
tid, revisionen omfattat.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit
anledning till erinran, samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet
bör beviljas fullmäktige.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens år 1941 församlade
revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret under
tiden 1 juli 1940—30 juni 1941 än även för alla beslut och
åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från
och med den 10 januari 1941 till och med den 9 januari innevarande
år.
Stockholm den 6 mars 1942.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Nordborg*, Sandén, Ohlin, Leander,
Nordenson* och Bodin;
från andra kammaren: herrar Paulsen*, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Hall*, Andersson i Munkaljungby*, Westerdahl*, Söderdahl* och Ericsson i Åtvidaberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.