Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
7
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsrätt för viss
i statens järnvägars tjänst övertagen personal från Sala
—Gysinge—Gävle järnväg.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 138 av herr
Bäcklund och den andra inom andra kammaren under nr 189 av herrar
Eriksson i Stockholm och Andersson i Surahammar, har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta, att från förutvarande Sala—Gysinge—Gävle järnväg
i statens järnvägars tjänst övertagen personal, vilken på grund av förekomsten
av liv- och kapitalförsäkring icke tillerkänts pensionsrätt efter
övergången i statens tjänst, må, mot det att de till statens järnvägar avsta
förenämnda försäkring, erhålla pensionsrätt enligt bestämmelserna för antingen
tjänstemän eller för arbetare i statens tjänst».
Beträffande motiveringen för det sålunda väckta förslaget får utskottet
hänvisa till motionen I: 138.
över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört:
Vid statens förvärv av Sala—Gysinge—Gävle järnväg den 1 oktober 1937
övergingo i statens järnvägars tjänst bl. a. sex befattningshavare, som hade
fått sin pensionsfråga ordnad genom liv- och kapitalförsäkringar, för vilka
järnvägsförvaltningen åtagit sig att erlägga viss del av premierna. I och
med förstatligandet överflyttades förvaltningens förpliktelser i berörda hänseende
på statens järnvägar. Av ifrågavarande befattningshavare anställdes
linjearbetaren J. E. Widell såsom ordinarie banvakt, stallkarlen J. H. Johansson
såsom ordinarie stationskarl, extra stallkarlen E. A. Sahlström såsom
extra ordinarie stationskarl samt chaufförerna E. A. Eriksson, K. F.
Hedberg och L. P. Skogh såsom chaufförer vid statens järnvägar.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 3 november 1939 medgivit, att anställd
ngshavare, som i samband med statens övertagande av enskild järnväg
övergått till anställning såsom tjänsteman eller arbetare vid statens
järnvägar och som icke vore delägare i enskild pensionsinrättning, finge
erhålla pensionsrätt jämlikt bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet
resp. tjänstepensionsreglementet för arbetare, medgav järnvägsstyrelsen
efter därom gjord framställning, att sistnämnda reglemente skulle äga
tillämpning å ovannämnda tre chaufförer, vilka voro födda under åren
1896—1900.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Stationskarlen Johansson och extra ordinarie stationskarlen Sahlström,
vilka voro födda den 8 augusti resp. 15 september 1878, kunde icke ifrågakomma
till erhållande av pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet,
enär de vid tiden för Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut uppnått den i
reglementet stadgade pensionsåldern, 60 år. Då de sedermera efter fyllda
63 år avgingo ur statens järnvägars tjänst, erhöllo de därför endast å försäkringarna
utfallande belopp, 4 500 kronor resp. 3 500 kronor. Såsom
framgår av de till vederbörande utskott överlämnade handlingarna har stationskarlen
Johansson hos Kungl. Maj:t anhållit att mot avstående av försäkringen
erhålla pensionsrätt enligt bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare eller ock att han måtte utöver försäkringen komma i
åtnjutande av någon pension av statsmedel, vilken framställning dock icke
föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Enligt den för banvakt Widell alltjämt gällande överenskommelsen äger
denne, som är född den 21 april 1887, att vid avgång från tjänsten efter
fyllda 63 år utfå ett försäkringsbelopp av 6 500 kronor. Något formellt
hinder för järnvägsstyrelsen att medgiva Widell pensionsrätt enligt civila
tjänstepensionsreglementet föreligger numera icke, men har någon framställning
därom icke gjorts. Därest nämnda reglemente skulle bliva å honom
tillämpligt, är han skyldig att avgå ur tjänst redan vid uppnådda 60 år
och kan såsom tjänstår i pensionshänseende endast tillgodoräknas den tid,
varunder han varit underkastad reglementet. Frågan, huruvida någon del
av den föregående anställningstiden vid den enskilda järnvägen och vid
statens järnvägar må kunna tillgodoräknas honom, skulle enligt gällande
bestämmelser bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Vid ovan angivna förhållanden anser styrelsen, att nu ifrågavarande motioner
icke böra föranleda någon åtgärd.
Statskontoret har anfört följande:
Av järnvägsstyrelsens yttrande framgår, att av de sex befattningshavare,
vilka i samband med statens förvärv av rubricerade järnväg övergått i‘ statens
järnvägars tjänst och som fått sin pensionsfråga ordnad genom liv- och
kapitalförsäkringar, tre anställningshavare, nämligen chaufförerna E. A.
Eriksson, K. F. Hedberg och L. P. Skogh, erhållit pensionsrätt jämlikt
tjänstepensionsreglementet för arbetare. Då pensionsförhållandena för dessa
anställningshavare sålunda synas ordnade på nöjaktigt sätt, lära några åtgärder
i motionernas syfte för deras vidkommande icke vara erforderliga.
Beträffande banvakten Widell torde — såsom järnvägsstyrelsen framhållit
— något formellt hinder icke föreligga för styrelsen att bereda honom
pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn härtill
lärer riksdagens medverkan icke påkallas för att lösa pensionsfrågan för
honom på ett tillfredsställande sätt.
Vad slutligen angår stationskarlen Johansson och extra ordinarie stationskarlen
Sahlström, hava de på av järnvägsstyrelsen omförmälda skäl icke
kunnat ifrågakomma till erhållande av pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet.
Då dessa befattningshavare, vilka övergått i statens järnvägars
tjänst den 1 oktober 1937, uppnått den i reglementet stadgade pensionsåldern
av 60 år redan den 8 augusti, respektive den 15 september 1938
eller alltså innan ens ett år förflutit efter övergången, kan statskontoret icke
finna tillräcklig anledning föreligga för att staten skulle bereda dem pensionsförmåner
utöver vad som garanterats dem av deras förutvarande ar
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
9
betsgivare, Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag. I detta sammanhang
må jämväl erinras om att enligt de överenskommelser, som på sin tid
träffades mellan bolaget och dess anställningshavare i samband med bolagets
erbjudande att deltaga i premiebetalningen för en blandad liv- och
kapitalförsäkring, uttryckligen förutsatts, att befattningshavarna efter försäkringsbeloppens
utfående icke skulle rikta några som helst anspråk mot
bolaget om utbekommande av ytterligare pension eller understöd. Härtill
kommer, att Kungl. Maj:t genom beslut så sent som den 3 oktober 1941
lämnat en ansökning från Johansson om pension utan bifall.
Vid nu angivna förhållanden anser statskontoret, att ifrågavarande motioner
icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de i förevarande Utskottet.
motioner avsedda sex anställningshavarna under sin tidigare tjänstgöring
vid Sala—Gysinge—Gävle järnväg fått sin pensionsfråga ordnad genom livoch
kapitalförsäkringar. Efter järnvägens förstatligande den 1 oktober
1937 hava tre av dem, nämligen chaufförerna E. A. Eriksson, K. F. Hedberg
och L. P. Skogh mot avstående av försäkringarna erhållit pensionsrätt
jämlikt tjänstepensionsreglementet för arbetare, varjämte — enligt vad som
upplysts -— banvakten J. E. Widell torde komma att beredas pensionsrätt
enligt civila tjänstepensionsreglementet. Beträffande ifrågavarande fyra
anställningshavare synas fördenskull några åtgärder i motionernas syfte
icke vara erforderliga från riksdagens sida.
Vad härefter angår stationskarlen J. H. Johansson och extra ordinarie
stationskarlen E. A. Sahlström, hava dessa icke kunnat ifrågakomma till
erhållande av pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet, enär de
vid den tidpunkt, då möjlighet bereddes till pensionering enligt beslut av
Kungl. Maj:t den 3 november 1939, redan uppnått stadgad pensionsålder,
60 år. De hava sedermera vid avgång ur statens järnvägars tjänst hösten
1941 endast erhållit å försäkringarna utfallande belopp, utgörande respektive
4 500 kronor och 3 500 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat, kail
såväl Johansson som Sahlström åberopa en långvarig anställningstid vid
förutvarande Sala—Gysinge—Gävle järnväg. Med hänsyn härtill förefaller
det sätt, på vilket deras pensioneringsförhållanden ordnats, föga tillfredsställande.
Det synes fördenskull böra övervägas, huruvida icke även i förevarande
två fall ett utbyte av kapitalförsäkringarna mot årliga pensioner
skulle kunna komma till stånd. Emellertid äger utskottet icke möjlighet att
på grundval av nu tillgängliga handlingar framlägga något förslag härom,
än mindre överblicka, i vad mån ett beslut om pension i förevarande fall
skulle kunna medföra konsekvenser i fråga örn andra övertagna järnvägar.
På grund härav anser sig utskottet icke för närvarande kunna taga ställning
till pensionsfrågan. Utskottet vill i stället förorda, att denna fråga göres
lill föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts försorg, örn möjligt inom
sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas 1943 års riksdag. Därest
pension anses böra beredas ifrågavarande två anställningshavare, synes det
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
skäligt, att pensionsförmånerna — givetvis i utbyte mot försäkringsbeloppen
•— få utgå från den tidpunkt, då anställningarna vid statens järnvägar
upphörde.
Enligt vad utskottet inhämtat, förekommer det vid vissa andra av staten
övertagna eller till övertagande avsedda enskilda järnvägar, att personalen
fått sin pensionsfråga ordnad genom liv- och kapitalförsäkringar. Järnvägsstyrelsen
synes emellertid i möjligaste mån eftersträva en avveckling
av denna form för pensionering genom personalens inordnande under de
statliga pensioneringsbestämmelserna. Möjligen kunna härvid uppkomma
fall av likartad beskaffenhet med de ovan två omförmälda. Den av utskottet
i det föregående förordade utredningen bör givetvis omfatta även
dylika fall.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 138
och II: 189, ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag i fråga om utbyte av liv- och kapitalförsäkringar
mot pensioner till viss personal vid av staten
övertagna enskilda järnvägar.
Stockholm den 28 april 1942.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGREN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Friggeråker, Sundvik, von
Horn*, Leander, Sylwan* och Albertsson;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg*, K. A. Westman*,
Hall*, Andersson i Munkaljungby*, Hilding, Sundberg och Ericsson i Kinna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.