Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

9

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt pastorn
J. A. Rehnberg.

I en inom andra kammaren under nr 37 väckt motion, vilken hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, hava herrar Åqvist och
Svensson i Ljungskile hemställt, »att riksdagen måtte besluta tilldela pastor
J. A. Rehnberg, Lysekil, pension med ett årligt belopp av kronor 1 500: —
fr. o. m. 1 januari 1943».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rehnberg är född den 13 maj 1868 och alltså 73 år gammal;

att han under en tid av omkring 33 år, i regel sex månader årligen, bedrivit
predikoverksamhet bland lots- och fyrpersonalen genom besök vid de
olika fyrplatserna i riket;

att enligt ett av överlotsen J. Bandolin den 30 maj 1941 utfärdat intyg
den av Rehnberg bedrivna predikoverksamheten ofta utförts under mycket
svåra förhållanden;

att de med predikoverksamheten förenade kostnaderna huvudsakligen bestritts
genom frivilliga bidrag;

samt att Rehnberg befinner sig i behövande omständigheter.

över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört lotsstyrelsen.

Lotsstyrelsen har anfört:

Lotsstyrelsen anser sig kunna vitsorda, att den religiösa verksamhet, som
pastorn J. A. Rehnberg sedan mer än trettio år tillbaka utövat i samband
med sina omfattande resor till rikets lots- och fyrplatser varit av stor betydelse
med hänsyn till personalens vid lots- och fyrplatserna behov av religiös
uppbyggelse. Rehnbergs besök vid dessa, i många fall avsides och isolerat
belägna platser, lia utgjort ett för personalen säkerligen välgörande och
välkommet avbrott i deras — särskilt innan rundradion vunnit sin nuvarande
utbredning — ofta enformiga och för sinnet påfrestande tillvaro. På
grund av vad styrelsen sålunda anfört och med hänsyn till de ömmande
omständigheter, som synas föreligga, vill lotsstyrelsen — som vitsordar riktigheten
av de uppgifter angående Rehnbergs ifrågavarande verksamhet,
vilka lämnats i det av Lotsförbundets ordförande, överlotscn Bandolin, den
30 maj 1941 avgivna intyget, och som ansluter sig till de i intyget framförda

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 30—33. 2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

synpunkterna — för egen del uttala, att styrelsen intet har att erinra emot
att, i den mån så låter sig göra, Rehnberg av statsmedel erhåller något bidrag
till sitt framtida uppehälle såsom uttryck för det allmännas uppskattning
av det arbete, Rehnberg nedlagt till fromma för den andliga vården
bland lotsverkets personal.

Statskontoret har anfört:

Då den av Rehnberg bedrivna religiösa verksamheten vid olika lots- och
fyrplatser icke varit anordnad av staten eller svenska kyrkan, utan helt synes
hava tillkommit på hans eget initiativ, skulle ett beviljande av pension
åt honom närmast innebära en erkänsla från det allmännas sida för hans
långvariga och av lotsstyrelsen väl vitsordade arbete på ifrågavarande område.
Statskontoret vill emellertid erinra, att ämbetsverket i ett flertal tidigare
fall givit uttryck åt den uppfattningen, att med hänsyn till konsekvenserna
i olika riktningar största försiktighet bör från statsmakternas sida
iakttagas vid beviljandet av dylika s. k. honnörspensioner. I enlighet härmed
och då vad i ifrågavarande motion anförts icke kan anses utgöra tillräckligt
skäl för beredande av statspension åt Rehnberg, anser statskontoret
för sin del, att motionen icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Såsom statskontoret framhållit, bör givetvis med hänsyn till konsekvenserna
varsamhet iakttagas vid beviljande av s. k. honnörspensioner. Riksdagen
har också tidigare endast i undantagsfall, då alldeles särskilda förhållanden
förelegat, medgivit att dylika pensioner må utgå. I förevarande
fall skulle ett beviljande av pension närmast innebära ett erkännande
från det allmännas sida för Rehnbergs långvariga, av lotsstyrelsen
väl vitsordade arbete i samband med den av honom bedrivna predikoverksamheten
bland lotsverkets personal. Ehuru det, bland annat med hänsyn
till att ifrågavarande verksamhet helt torde hava tillkommit på Rehnbergs
eget initiativ, kan synas i viss mån tveksamt, huruvida staten bör träda
emellan genom beredande av ett årligt understöd åt honom, har utskottet
funnit vad lotsstyrelsen anfört utgöra goda skäl för att Rehnberg av statsmedel
erhåller något understöd till sitt framtida uppehälle såsom uttryck
för det allmännas uppskattning av det mångåriga och oegennyttiga arbete,
som han genom sina besök bland lots- och fyrpersonalen nedlagt för dess
andliga vård. På grund härav tillstyrker utskottet, att Rehnberg tillerkännes
ett mindre understöd av statsmedel under sin återstående livstid. Beloppet av
anderstödet synes lämpligen böra bestämmas till 504 kronor, varå torde
böra utgå dyrtids- och kristillägg. Såsom motionärerna föreslagit, bör unilerstödet
utgå från och med ingången av år 1943.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 37,

. må medgiva, att pastorn J. A. Rehnberg må från och med

den 1 januari 1943 under sin återstående livstid från ansia -

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

11

get till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära ett
årligt understöd av 504 kronor.

Stockholm den 21 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 31.