4
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1942 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under riksstatens tolfte huvudtitel gjorda framställning
angående bidrag till pensioneringskostnaderna
för handelsflottans pensionsanstalt, dels ock Kungl.
Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa från
anstalten utgående pensioner.
I innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t under punkten 17
föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till pensioneringskostnadema för handelsflottans
pensionsanstalt för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag av 536,000
kronor, dels ock medgiva, att under kalenderåret 1942 dyrtidstillägg må utgå
å pensioner från handelsflottans pensionsanstalt enligt samma grunder, som
i dylikt hänseende varit gällande för kalenderåret 1941.
I sitt den 17 mars 1942 avgivna utlåtande nr 12, angående regleringen för
budgetåret 1942/43 av utgifterna under riksstatens tolfte huvudtitel, har bankoutskottet
under punkten 8 anmält, att utskottet komme att senare under
riksdagen avgiva utlåtande beträffande Kungl. Maj:ts förenämnda förslag.
I en den 6 mars 1942 dagtecknad proposition nr 148, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för samma dag, med ändring härutinnan av vad i statsverkspropositionen
förordats, föreslagit riksdagen medgiva, att under kalenderåret 1942
dyrtidstillägg må utgå å pensioner från handelsflottans pensionsanstalt enligt
i propositionen tillstyrkta grunder.
De grunder för dyrtidstillägg å pensioner från handelsflottans pensionsanstalt,
som beslutades vid 1941 års riksdag (proposition nr 162; riksd. skr.
nr 179), innebära, att dyrtidstillägg utgår till pensionstagarna vid handelsflottans
pensionsanstalt, med undantag av sådana pensionstagare, som voro
bibehållna vid dem före den 1 juli 1939 tillkommande förmån av såväl pension
som årsunderstöd från anstalten, med ett belopp, motsvarande två månadsdelar
av årspensionen, dock lägst 20 kronor.
I skrivelse den 31 januari 1942 har direktionen över handelsflottans pensionsanstalt
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels medgiva,
att under kalenderåret 1942 dyrtidstillägg måtte få utgå å pensioner från
anstalten enligt vissa ändrade grunder, dels ock för budgetåret 1942/43 såsom
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
5
bidrag till bestridande av kostnaderna för dyrtidstilläggen anvisa ett anslag
av 35,000 kronor.
Till motivering härav anför direktionen till en början:
Direktionen kan i fråga örn dyrtidstilläggen icke undgå att finna förutsättningarna
nu väsentligt ändrade genom den fortsatta stegringen i levnadskostnaderna.
Det torde vara tillräckligt att hänvisa till dyrtidstilläggen
å folkpensioner och invalidunderstöd. I början av år 1941 bestämdes dessa
dyrtidstillägg till två månadsdelar eller 16 */3 procent. Under senare delen av
året tillkom ett ytterligare månadstillägg, valdör dyrtidstillägget för hela
året utgjorde 25 procent. I statsverkspropositionen synes lia förebådats ytterligare
höjning av dessa dyrtidstillägg för kalenderåret 1942.
Sjöfolkspensioneringen genom handelsflottans pensionsanstalt kan väl
icke sägas ha direkt samband med allmänna folkpensioneringen. Till övervägande
del baseras den dock för närvarande på statsanslag, som ansetts motiverat
av den särställning, sjöfolket i utrikes fart intar i förhållande till andra
befolkningsgrupper, och såtillvida förekommer för övrigt en direkt anknytning
till folkpensioneringen som pensioner till sjömän i manskapsklass i
regel skola utgå temporärt intill fyllda 67 år, då folkpensionen tar vid. Pensionerna
från anstalten skola beviljas och bestämmas med hänsyn till fullgjord
sjötjänst i utrikes fart, och — utom i ett fall — föregår icke någon behovsprövning.
Skillnaden i försörjningshänseende torde i förhållande till
dyrtidstilläggsberättigade folkpensionärer i allt fall icke vara så särskilt
framträdande vad beträffar den stora huvuddelen av anstaltens pensionstagare.
Sjömansyrket såsom sådant är i regel icke ägnat att förskaffa sina utövare
en tryggad ålderdom. Icke minst med tanke på nuvarande förhållanden
i utrikes sjöfart vore det enligt direktionens mening i hög grad beklagligt,
om de blygsamma pensionsförmåner, som genom anstalten tillförsäkrats
sjöfolket, skulle alltför mycket förringas i värde genom prisstegringen.
Såsom en i betraktande av omständigheterna skälig kompensation för dyrtiden
kan enligt direktionens uppfattning anses höjning av dyrtidstilläggen
från hittillsvarande 16 % procent till 25 procent.
Direktionen meddelar härefter en sammanställning över huru pensioneringen
från anstalten tedde sig den 31 december 1941. Beträffande denna
sammanställning torde jag få hänvisa till handlingarna. Nämnas må att antalet
pensionstagare vid nämnda tidpunkt var 3,727, att av dessa den från
dyrtidstillägg undantagna gruppen omfattar 1,150 pensions- och understödstagare
samt att pensioner eller understöd inom övriga grupper utgå med belopp,
varierande mellan 80 och 240 kronor för år.
I fråga om grunderna för dyrtidstilläggens utgående anför direktionen:
Kostnaden för dyrtidstillägg under kalenderåret 1941 uppgick till nära
nog jämnt 66,000 kronor. Vid en höjning av dyrtidstilläggen från 16 2/3 procent
till 25 procent med minimibeloppet i motsvarande mån höjt från 20 till
30 kronor skulle alltså med utgående från 1941 års förhållanden kunna beräknas
en kostnadsökning av 33,000 kronor och en totalkostnad av i det närmaste
100,000 kronor för kalenderåret 1942. En beräkning med hänsyn till
ställningen den 31 december 1941 sådan den utvisas av förenämnda sammanställning
ger i huvudsak samina resultat, dock alt totalkostnaden — beroende
på viss förskjutning mellan olika pensionsgrupper — synes få höjas med
något 1,000-tal kronor och kostnadsökningen därför få uppskattas till omkring
35.000 kronor.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
Utskottet.
Förutsatt att den sålunda uppdragna kostnadsramen skulle kunna godtagas,
anser direktionen det emellertid kunna sättas i fråga, om dyrtidstillläggen
fortfarande böra bestämmas att utgå procentuellt efter pensionens
årsbelopp. I stället bör enligt direktionens mening genom enhetligt bestämda
dyrtidstillägg inom vissa angivna gränser eftersträvas en utjämning på
så sätt, att pensionstagare i lägre pensionsklasser och med dem jämställda
årsunderstödstagare, beträffande vilka behovssynpunkten i särskild grad
gör sig gällande, något gynnas i förhållande till pensionstagare med högre
årspensioner. Genom nu avsedd omläggning skulle jämväl vinnas en förenkling
i beräkningen och utbetalningen av dyrtidstilläggen.
Direktionen föreslår, att dyrtidstillägg för kalenderåret 1942, med samma
undantag som under år 1941, bestämmes skola utgå med 50 kronor när
årspensionen överstiger 200 kronor, med 40 kronor när årspensionen överstiger
120 men icke 200 kronor, och med 30 kronor när årspensionen uppgår
till 120 kronor eller därunder. Med sålunda bestämda dyrtidstillägg
skulle, säger direktionen, den föreslagna kostnadsramen icke överskridas
utan årskostnaden kunna beräknas alltjämt uppgå till omkring 100,000 kronor
och merkostnaden i förhållande till år 1941 till omkring 35,000 kronor.
Beträffande spörsmålet om finansieringen av de sålunda föreslagna dyrtidstilläggen
har direktionen hemställt om anvisande av ett anslag å 35,000
kronor för täckande av ovanberörda merkostnad, under det att kostnaderna
i övrigt skulle bestridas av anstaltens egna medel.
Med avseende härå har statskontoret fäst uppmärksamheten vid att kostnaderna
helt böra kunna täckas av anstaltens egna medel. Statskontoret anför
i fråga härom:
Statskontoret vill fästa uppmärksamheten vid att — såsom i ärendet upplysts
— den under tidigare år förhållandevis stora tilldelningen av tonavgifter
möjliggjort för anstalten att tillgodoföra den s. k. pensionsfonden
visst överskott, som vid slutet av budgetåret 1940/41 stigit till 130,000 kronor.
I betraktande härav och då blivande andel i tonavgifter synts kunna
beräknas till 150,000 kronor för år, torde hinder icke böra möta för anstalten
att för bestridande av den relativt ringa merkostnad, varom här är fråga,
taga i anspråk till anstaltens förfogande stående medel. Då statskontoret anser
det naturligt, att denna utväg i första hand anlitas, finner sig ämbetsverket
icke kunna för närvarande tillstyrka bifall till anstaltsdirektionens hemställan
örn statsbidrag för ändamålet.
Kommerskollegium har tillstyrkt bifall till anstaltsdirektionens framställning.
Föredragande departementschefen har tillstyrkt direktionens förslag. Med
hänsyn till nu befintligt överskott å anstaltens pensionsfond har departementschefen
emellertid ansett sig böra biträda statskontorets mening, att merkostnaden
bör kunna täckas av till anstaltens förfogande stående medel. Direktionens
framställning örn särskilt statsbidrag för ändamålet har departementschefen
därför funnit sig ej böra tillstyrka.
Även utskottet finner sig böra tillstyrka, att dyrtidstillägg jämväl under
år 1942 må utgå till pensionstagarna hos handelsflottans pensionsanstalt
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
7
samt att tillägget därvid höjes från 16 2U procent till i genomsnitt 25 procent.
I enlighet härmed skulle dyrtidstilläggen utgå med 50 kronor, när årspensionen
överstiger 200 kronor, med 40 kronor, när årspensionen överstiger 120
men icke 200 kronor och med 30 kronor, när årspensionen uppgår till 120
kronor eller därunder. I likhet med vad tidigare tillämpats torde dyrtidstilllägg
ej böra utgå till sådana pensionstagare, som äro bibehållna vid dem före
den 1 juli 1939 tillkommande förmån av såväl pension som årsunderstöd från
anstalten.
Vad angår finansieringen av kostnaderna för dyrtidstilläggen biträder utskottet
Kungl. Maj :ts förslag, enligt vilket desamma skulle i sin helhet bestridas
av till anstaltens förfogande stående medel.
Den i statsverkspropositionen under riksstatens tolfte huvudtitel, punkten
17, gjorda beräkningen av anslaget till bidrag till pensioneringskostnadema
för handelsflottans pensionsanstalt har icke givit utskottet anledning till
erinran.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
dels till Bidrag till pensioneringskostnadema för handelsflottans
pensionsanstalt för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag
av 536,000 kronor;
dels ock medgiva, att under kalenderåret 1942 dyrtidstilllägg
må utgå å pensioner från handelsflottans pensionsanstalt
enligt av utskottet härovan förordade grunder.
Stockholm den 10 april 1942.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 25.