10

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1940
(nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga
förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter,
m. m.

I en den 6 mars 1942 dagtecknad proposition nr 196, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogat
förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1940 (nr 437) angående
utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige i
riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter,
dels ock för tiden till den 1 juli 1943 bemyndiga Konungen att, där det under
krig, vari riket befinner sig, prövas oundgängligen nödigt, utom riket upptaga
lån.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1940 (nr 487) angående
utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande

befogenheter.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 juni 1940 angående utövande under
vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter, vilken jämlikt lag den 20
juni 1941 (nr 429) gäller till och med den 30 juni 1942, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1943.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

11

Genom lag den 7 juni 1940, nr 437, ha bestämmelser meddelats angående
utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter. Lagen,
som avser att trygga den centrala finansförvaltningen i händelse av landets
indragande i krig, gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1941 men
har genom lag den 20 juni 1941 (nr 429) förlänats fortsatt giltighet till och
med den 30 juni 1942.

I den proposition (nr 277) till 1940 års lagtima riksdag, genom vilken förslag
till lagen den 7 juni 1940 förelädes riksdagen till antagande, hemställdes
därjämte om bemyndigande för Konungen att, där det under krig,
vari riket befunne sig, prövades oundgängligen nödigt, utom riket upptaga
lån. Riksdagen biföll propositionen, dock att berörda bemyndigande begränsades
att avse tiden till den 1 juli 1941 (riksdagens skrivelse nr 332). Vid 1941
års riksdag föreslog Kungl. Majit i den proposition (nr 246), genom vilken
förslag till ovannämnda lag den 20 juni 1941 förelädes riksdagen till antagande,
att enahanda bemyndigande att upptaga lån måtte lämnas Konungen
för tiden till den 1 juli 1942. Propositionen bifölls av riksdagen (riksdagens
skrivelse nr 327).

Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret lia i en gemensam,
den 5 februari 1942 dagtecknad skrivelse anfört: Genom ifrågavarande
lagstiftning hade vissa garantier skapats för att fullmäktigeinstitutionerna
skulle kunna fungera, örn riket eller del därav bleve besatt av fientlig
makt. Då med hänsyn till nuvarande förhållanden dessa garantier även
i fortsättningen borde bibehållas, hemställdes, att lagen den 7 juni 1940 måtte
erhålla förlängd giltighet, förslagsvis till och med den 30 juni 1943.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förevarande
förslag, får hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 10 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Utskottet.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 18.