Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

5

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående rätt för länsstyrelse att i vissa fall
meddela särskilda bestämmelser örn förvaring av
sparbanks värdehandlingar.

I en den 13 mars 1942 dagtecknad proposition nr 191, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag angående rätt för länsstyrelse att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser örn förvaring av sparbanks värdehandlingar.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående rätt för länsstyrelse att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser örn förvaring av sparbanks värdehandlingar.

Härigenom förordnas som följer.

Befinnes med hänsyn till utomordentliga omständigheter icke lämpligt, att
sparbanks värdehandlingar förvaras på sätt i sparbankens reglemente angives,
må länsstyrelsen i det län, där sparbankens styrelse har sitt säte, på
framställning av sparbanken och, där så kan ske, efter hörande av sparbanksinspektionen,
meddela sparbanken tillstånd tills vidare att förvara handlingarna
på annat betryggande sätt, som av länsstyrelsen föreskrives.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

I 3 § sparbankslagen stadgas, att stiftarna av sparbank skola upprätta
reglemente för sparbanken, vilket skall angiva, bland annat, sättet för förvaring
och inventering av sparbankens kassa och värdehandlingar.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente är, enligt 45 §, ej giltigt, med
mindre samtliga huvudmän förenat sig därom eller beslutet fattats å två på
varandra följande sammanträden med huvudmännen, därav minst ett årssammanträde,
och å det sammanträde, som sist hållits, biträtts av minst två
tredjedelar av de vid sammanträdet närvarande huvudmännen.

Jämlikt 58 § sparbankslagen tillkommer det vidare Konungens befallningshavande
att, örn sparbanks huvudmän eller styrelse fattat beslut, som står i
strid med sparbankens reglemente, förbjuda verkställighet av beslutet eller,
om beslutet gått i verkställighet, förelägga huvudmän eller styrelse att, där
så ske kan, göra rättelse.

I en den 13 januari 1942 dagtecknad skrivelse har sparbanksinspektionen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens medgivande för Kungl.
Majit att bemyndiga länsstyrelse att, där sparbanks värdehandlingar på
grund av borttransport icke lämpligen kunna förvaras på sätt i sparbankens
reglemente stadgas, sedan länsstyrelsen där så kan ske inhämtat yttrande
från inspektionen, meddela andra betryggande bestämmelser i avseende å
förvaringen av värdehandlingarna.

Till grund för denna hemställan har inspektionen anfört följande:

Sedan Svenska sparbanksföreningen i samförstånd med sparbanksinspektionen
efter krigsutbrottet under hösten 1939 uppmanat sparbankerna i landet
att företaga vissa beredskapsåtgärder för tryggande av bland annat sparbankernas
värdehandlingar, ha vissa sparbanker särskilt i landets gränsområden
låtit företaga borttransport av sina värdehandlingar till in i landet belägna
platser. För närvarande pågår en planläggning om borttransport i större
utsträckning än hittills av vissa sparbankers värdehandlingar.

Det har visat sig vara förenat med väsentliga svårigheter för sparbankerna
att under tid, då värdehandlingarna icke förvaras på hemorten, iakttaga
reglementsbestämmelserna om sättet för förvaring av värdehandlingar.
Med hänsyn härtill har sparbanksinspektionen funnit det vara erforderligt
att möjligheter skapas att i sådana fall lämna sparbank tillstånd att förvara
värdehandlingarna på annat sätt än som förutsatts i reglementet. Givetvis
måste därvid iakttagas, att de förvaringsanordningar, vilka skola ersätta i
reglementet förutsatta, äro betryggande. Enligt sparbanksinspektionens förmenande
bör det ankomma på länsstyrelse att efter framställning från sparbank
samt där så kan ske efter inspektionens hörande besluta i ärenden,
varom nu är fråga.

över framställningen ha, efter remiss, yttranden avgivits av bland andra
Överståthållarämbetet, som tillstyrkt, att utväg anvisas till avhjälpande av
den besvärlighet, som föranlett sparbanksinspektionens skrivelse, men ifrågasatt,
huruvida icke framställningens syfte enklare skulle vinnas genom
ändring av reglementet för vederbörande sparbank.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»Uppenbarligen kan det, som sparbanksinspektionen framhållit, vara lämpligt
att underlätta sådan förflyttning av sparbanks värdehandlingar, som kan

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

7

anses påkallad av rådande förhållanden. Med hänsyn till den omgång, som
är förenad med en ändring av sparbanks reglemente, synes den av Överståthållarämbetet
ifrågasatta lösningen icke tillgodose behovet av snabbt beslut
i ett kritiskt läge. Då en dispens från reglementets föreskrifter otvivelaktigt
innefattar en avvikelse från sparbankslagens stadganden, bör enligt min uppfattning
möjlighet till sådan dispens beredas genom lagstiftning i ämnet. Därvid
torde, i överensstämmelse med sparbanksinspektionens förslag, böra stadgas,
att länsstyrelsen äger lämna tillstånd till avvikelse från reglementets föreskrifter.
Tillståndet synes böra gälla tills vidare och sålunda, när anledning
därtill uppkommer, kunna av länsstyrelsen återkallas.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 10 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Utskottet.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 18.