Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

3

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22
juni 1939 (nr 350).

I en den 13 mars 1942 dagtecknad proposition nr 190, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 1939\ vilken jämlikt lag
den 20 juni 1941 (nr 430) gäller till och med den 30 juni 1942, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1943.

Genom valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) har Kungl. Majit erhållit befogenhet
att, när riksdagen ej är samlad, under vissa förutsättningar förordna
örn inskränkning i olika avseenden av förfoganderätten över utländska betalningsmedel
m. m. Under tid, då riksdagen är samlad, äger Kungl. Majit enahanda
befogenhet efter inhämtande av riksdagens samtycke. Lagen gällde ursprungligen
till och med den 31 mars 1940 men har därefter erhållit fortsatt
giltighet, senast genom lag den 20 juni 1941 (nr 430), enligt vilken giltighetstiden
utsträckts till och med den 30 juni 1942. Genom lag den 28 juni 1940
(nr 613) erhöll 5 § valutalagen ändrad lydelse.

Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens samtycke
valutaförordning den 25 februari 1940 (nr 97). I denna förordning, vilken
jämlikt valutalagen icke gäller längre än sagda lag äger giltighet, ha vissa

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1940: 613.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

ändringar genomförts genom förordningar den 17 maj 1940 (nr 348), den 28
juni 1940 (nr 614) och den 9 maj 1941 (nr 244).

I gemensam skrivelse den 5 februari 1942 ha fullmäktige i riksbanken och
styrelsen för valutakontoret uttalat, att nu rådande förhållanden nödvändiggjorde
fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning. På grund härav hemställdes,
att valutalagen måtte erhålla förlängd giltighet, förslagsvis under ytterligare
ett år eller alltså till utgången av juni 1943.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha, efter remiss, den 12 februari 1942 yttrat
sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall
till förevarande framställning.

Bank- och fondinspektionen har i utlåtande i ämnet den 20 februari 1942
tillstyrkt bifall till framställningen.

Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 10 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 18.