Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1942 kl. 9 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr
370) om särskild skatt d förmögenhet, m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

I en den 29 maj 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 359, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17
juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 17 juni 1938 örn särskild
skatt å förmögenhet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Särskild skatt---beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör---1 § förmäles.

Därest för---skattepliktiga förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse,
som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,
frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående
stycke meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava
fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen
av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen.

Beskattningsbar förmögenhet utföres----kronor, bortfaller.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

1 Senaste lydelse se 1940: 257.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 45.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

2) Förslag
till

förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Skattskyldig äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan
sägs åtnjuta avkortning av honom på grund av taxering för taxeringsåret
1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller
restitution av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §•

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna
förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av
taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga
80 procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed
avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning
må hava vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med
den skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att a vkort -ningen och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten.

Vid tillämpning av nu meddelade bestämmelser skall i fråga om den taxerade
inkomsten vad i 2 § fjärde stycket förordningen om särskild skatt å förmögenhet
stadgas äga motsvarande tillämpning.

3 §•

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand
avse den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast
till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat
avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.
Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §.

Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt
eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i betalt brev med posten
insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1942 taxerats
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats till sådan
skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.

Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda
inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom
i 2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning
icke ma beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande
av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten
eller Kungl. Majit meddelat utslag angående taxering år 1942, skall
tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit
laga kraft eller Kungl. Majits utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Majit.

5 §•

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande örn avkortning eller tillställa sökanden
honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda
dessa åtgärder.

6 §•

Därest efter det förordnande örn avkortning eller restitution enligt denna
förordning meddelats skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1942 så ändras,
att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än
som skett, åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning
av den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen,
som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen
eller restitutionen.

7 §•

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning
skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.

B §•

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av
Kungl. Majit.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

Till utskottets behandling hava överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 294 i första kammaren av herr Nordenson
m. fl. och nr 433 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 359 måtte besluta
den ändringen i 2 § i förslaget till förordning om begränsning i vissa fall av

4

Bevillninpsutskottets betänkande Nr 45.

skatt till staten, att däri angivna procentsats 80 nedsättes till 70, samt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om skyndsam utredning
och förslag till nästkommande års riksdag rörande sådan begränsning av den
sammanlagda skatten till stat och kommun, att det sammanlagda skattebeloppet
komme att stå i rimlig relation till den skattskyldiges inkomst, därvid
i motionerna angivna synpunkter borde vinna beaktande; samt

2) motionen nr 442 i andra kammaren av herr Lundell, vari hemställts,
dels att 2 § i förslaget till förordning om begränsning i vissa fall av skatt
till staten måtte antagas i sådan lydelse som i motionen föreslagits,

dels ock »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa om fortsatt
utredning, huruvida och i vad mån den omständigheten, att viss del av
den intjänade inkomsten redan under beskattningsåret bliver disponerad för
skattedragarens uppehälle, jämte andra synpunkter, bör föranleda en förskjutning
nedåt av skattespärren, med framläggande för riksdagen av de förslag
vartill utredningen kan föranleda».

I anledning av proposition nr 258 till 1938 års riksdag med förslag till omläggning
av den direkta statsbeskattningen m. m. framhöll samma års bevillningsutskott
i sitt av riksdagen godkända betänkande, nr 32, beträffande
spörsmålet om utformandet av den för den särskilda förmögenhetsskatten
gällande reduktionsregeln, bland annat, att detta spörsmål vore av den natur,
att detsamma borde upptagas till prövning, så snart erfarenheter örn verkningarna
av regelns tillämpning vunnits eller ändringar i det allmänna ränteläget
sådant påkallade.

Frågan örn en skattespärr upptogs till behandling i en vid 1939 års lagtima
riksdag väckt motion I: 154, vari hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl.
Majit anhålla om utredning rörande möjligheterna att i skattelagarna införa
en bestämmelse att i sammanlagd skatt icke av någon finge utkrävas mera
än ett belopp lika med den verkligt beskattningsbara inkomsten.

I sitt i anledning av motionen avgivna betänkande, nr 19, hemställde 1939
års bevillningsutskott, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottet förklarade sig emellertid — under hänvisning till vad 1938
års bevillningsutskott anfört — förutsätta, att Kungl. Majit, så snart förutsättningarna
för en översyn över bestämmelserna i ämnet vore för handen,
komme att upptaga frågan till förnyad prövning. I enlighet med utskottets
hemställan avslogs motionen av riksdagen.

Frågan örn införande av en spärregel var vidare föremål för behandling
vid 1939 års urtima riksdag i samband med då framlagd proposition, nr 78,
med förslag till förordning om värnskatt m. m. och i anledning därav väckta
motioner.

I anledning av vad sålunda förekommit hava av f. d. kammarrättsrådet
E. Sivert såsom sakkunnig inom finansdepartementet utarbetats dels två
olika alternativa förslag (betecknade alternativ I och alternativ II) till »förordning
örn begränsning i vissa fall av skatt till staten», dels utkast till »förordning
om ändrad lydelse av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

5

särskild skatt å förmögenhet», dels ock en promemoria i ämnet. Vidare hava
utarbetats vissa tabeller till belysande av verkningarna av den föreslagna nya
spärregeln. Författningsutkasten, promemorian och tabellerna hava såsom
bihang fogats till statsrådsprotokollet i ärendet.

Av de sålunda utarbetade alternativa förslagen avsåg alternativ I skattereduktion
i form av avkortning respektive restitution och alternativ II skattereduktion
i form av avdrag å skatten.

över de inom finansdepartementet upprättade författningsförslagen hava
utlåtanden efter remiss avgivits av kammarrätten och riksräkenskapsverket.

Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för det i propositionen
framlagda förslaget, vilket upprättats i enlighet med ovannämnda såsom alternativ
I betecknade förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
(s. 8—11).

Med den skärpning av statsbeskattningen, som numera måst vidtagas,
finner utskottet i anslutning till tidigare gjorda uttalanden av riksdagen behov
av en skattespärr föreligga. Detta behov framträder särskilt starkt i
sådana fall, då hela inkomsten förskriver sig från förmögenhet, som antingen
är mycket stor eller lämnar en onormalt låg avkastning. Utskottet tillstyrker
i princip den i propositionen föreslagna skattespärren.

Beträffande den i propositionen föreslagna procentsatsen för spärregeln
biträder utskottet detta förslag. Utskottet finner sig sålunda icke kunna tillstyrka
de i de likalydande motionerna I: 294 och II: 433 framställda yrkandena
örn nedsättning av procentsatsen till 70.

Vad angår utformningen av den i propositionen föreslagna skattespärren
har utskottet i huvudsak intet att erinra mot det framlagda förslaget. Den i
propositionen föreslagna ändringen av 2 § förordningen om särskild skatt
å förmögenhet, har tillkommit i syfte att för framtiden förhindra att den
särskilda förmögenhetsskatten obehörigen nedbringas ävensom för att anknyta
skattespärren till den inkomst, som i verkligheten kunnat disponeras
av den skattskyldige. Enligt utskottets mening torde sålunda denna bestämmelse
icke vara erforderlig vid innevarande års taxering. Då inom utskottet
uppstått tveksamhet rörande det föreslagna stadgandets tillämpning och tiden
icke medgivit för utskottet att omarbeta stadgandet, finner utskottet
nödvändigt att ifrågavarande bestämmelse tages under förnyad omprövning.
Utskottet får därför yrka avslag å Kungl. Maj:ts förslag i denna del samt i
följd härav föreslå, att sista stycket i 2 § av förslaget till förordning örn begränsning
i vissa fall av skatt till staten skall utgå. Därvid förutsättes, att
nytt förslag i här berörda ämne snarast förelägges riksdagen.

I anledning av de i motionen II: 442 framställda yrkandena får utskottet
anföra följande. Vad angår yrkandet om krigskonjunkturskattens inrymmande
under skattespärren må erinras örn att inkomsten för beskattningsåret
beräknas enligt andra grunder vid taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt än vid taxering till krigskonjunklurskatt. Den till statlig

Utskottet.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten kan väsentligen understiga
den enligt förordningen om krigskonjunkturskatt beräknade inkomsten
för beskattningsåret och jämväl den beskattningsbara merinkomsten. Med
hänsyn härtill har utskottet ej kunnat tillstyrka detta förslag. För den i motionen
föreslagna uppmjukningen av spärregeln i fall, då vid uträkning av
den taxerade inkomsten uppkommit underskott, finner väl utskottet vissa
skäl tala. Ett frångående av det i propositionen framlagda förslaget i detta
hänseende tarvar dock en mera ingående undersökning än utskottet varit i
tillfälle att verkställa.

Beträffande yrkandena i de likalydande motionerna I: 294 och II: 433 samt
i motionen II: 442 om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om ytterligare
utredning av frågan örn en skattespärr får utskottet erinra örn att det nu
framlagda förslaget allenast avser taxeringsåret 1942. Då här är fråga örn
införande av en ny princip i vår skattelagstiftning, förutsätter utskottet, att
Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer tillämpningen och verkningarna
av dessa bestämmelser samt vid utformande av nytt förslag för kommande
år beaktar de erfarenheter, som vunnits på detta område.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 359 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,

1) avslå propositionen, i vad densamma avser förslaget till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den
17 juni 1938 (nr 370) örn särskild skatt å förmögenhet;

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
örn begränsning i vissa fall av skatt till staten med
den ändring, att 2 § erhåller följande lydelse:

2 §.

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt
enligt denna förordning skola avse det belopp, varmed den
skattskyldige på grund av taxering för taxeringsåret 1942
påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och
särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga 80 procent
av den för honom samma år enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad
med det belopp, varmed avdrag för erlagda allmänna skatter
jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid taxeringen
medgivits, men minskad i förekommande fall med den
skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt,
dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt högst
må omfatta summan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
och värnskatten.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

7

B) att följande motioner, nämligen:

väckt inom första kammaren:
nr 294 av herr Nordenson m. fl.,

väckta inom andra kammaren:
nr 433 av herr Hagberg i Malmö, samt
» 442 » herr Lundell,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 20 juni 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. ..i- t .. . . ii .. ,• ...f numa. .•.ii.ca-nnpi ;(isilif

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Eton Andersson, friherre Lagerfelt*, Sjödahl,
Egnell, Frans Ericson*, Velander, Robert Berg, Herman Ericsson och Sandström;
samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Orgård, Sandberg, Falk, Lundell och Ohlsson i Kastlösa.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

1) av herr Lundell, som i anslutning till sin i ärendet avgivna motion nr
II: 442

dels ansett

att 2 § av förordningen örn begränsning i vissa fall av skatt till staten bort
erhålla nedan angivna eller annan därmed likvärdig lydelse:

2 §•

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna förordning
skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering
för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

värnskatt, särskild skatt å förmögenhet samt i förekommande fall den skattskyldige
för samma år påförd krigskonjunkturskatt sammanlagt överstiga 80
procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag
för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må
hava vid taxeringen medgivits, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt
högst må omfatta summan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
och värnskatten.

Vid tillämpning av första stycket skall, därest vid beräkning av taxerad
inkomst enligt 5 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
underskott uppkommer, detta ej utföras med noll. Örn efter tilläggande såsom
i första stycket säges av det belopp, varmed avdrag för erlagda allmänna
skatter må hava medgivits, ändock underskott kvarstår, skall då uppkommet
underskott utföras med noll.

dels ock föreslagit

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa om fortsatt utredning,
huruvida och i vad mån den omständigheten, att viss del av den intjänade
inkomsten redan under beskattningsåret bliver disponerad för skattedragarens
uppehälle, jämte andra synpunkter, bör föranleda en förskjutning
nedåt av skattespärren, med framläggande för riksdagen av de förslag vartill
utredningen kan föranleda;

2) av herrar friherre Lagerfelt, Velander, Sandström samt Hagberg i
Malmö.

4*8238. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.