Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

v

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1942 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1942, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 15 maj 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 287, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om krigskonjunkturskatt för år 1942, samt

2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller
köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling hava överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 271 i första kammaren av friherre Beckfriis
m. fl. och nr 392 i andra kammaren av herr Karlsson i Granebo m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta den ändring i förslaget till förordning
om krigskonjunkturskatt, att sådan skatt icke skall utgå för inkomst
av skogsbruk eller, om detta yrkande ej anses böra bifallas, att riksdagen
ville vidtaga den ändring i anvisningarna till 6 § av sagda förordning, att det
föreslagna avdraget med 5 procent å bruttointäkten av avverkningen i dess
helhet å den skattskyldiges sammanlagda skogsinnehav bestämmes till tio
procent;

2) de likalydande motionerna nr 272 i första kammaren av herr Bernhard
Nilsson och herr Bondeson samt nr 393 i andra kammaren av herr Janson i
Frändesta m. fl., vari hemställts,

dels att vid beräkningen av krigskonjunklurskatten å jordbruk inkomsten
under ett vart av förkrigsinkomståren ej må sättas lägre än till ett belopp,
som motsvarar 5 procent förräntning å antingen det egna »arbetande kapitalet»
eller å detta samt upplånat kapital med avdrag för ränteutgifter, varvid
den för den skattskyldige fördelaktigaste beräkningsgrunden skall tillämpas,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sam!. Nr 36.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

dels att beträffande inkomst av jordbruk och skogsbruk må införas ett
stadgande, motsvarande den i 4 § 6 mom. intagna bestämmelsen att utjämningsavdraget
för inkomst av rörelse skall fastställas till minst 15 procent av
den merinkomst av förvärvskällan, som återstår efter tillämpning av 4
mom. i samma paragraf, dock med de förändringar, som äro ofrånkomliga
på grund av de skiljaktiga reglerna för merinkomstens bestämmande,

dels ock att den i 29 § föreslagna minimitiden av 14 dagar för avgivande
av erinringar mot landskamrerares förslag måtte utsträckas,
ävensom att utskottet måtte låta utarbeta nödig författningstext;

3) de likalydande motionerna nr 273 i första kammaren av herr Sundberg
m. fl. och nr 394 i andra kammaren av herrar Lundberg i Hälsingborg och
Olson i Göteborg, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av föreliggande
proposition måtte besluta,

dels att den del av krigskonjunkturskatten, som överstiger det skattebelopp,
som skulle hava utgått å ett efter 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten
beräknat grundbelopp, måtte påföras provisoriskt, samt att, därest
under senare beskattningsår för den skattskyldige uppkommer inkomstminskning,
restitution därav skall ske med det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om denna inkomstminskning avdragits vid taxeringen,
dels att den i 4 § 6 mom. införda spärregeln vid beräkningen av utjämningsavdraget
för juridisk person med en jämförelseinkomst, överstigande
50,000 kronor, skall utgå,

dels att i förevarande förordning skall intagas ett stadgande av innehåll att
prövningsnämnd på yrkande av till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattskyldig, vilken företer fullständig utredning för fastställande av jämförelseinkomst
enligt samma förordning, skall, ändock att taxering till krigskonjunkturskatt
icke varder den skattskyldige åsatt, ingå på prövning av
jämförelseinkomsten, därvid i protokollet skall angivas det belopp, vartill
jämförelseinkomsten med stöd av den företedda utredningen blivit fastställd,
dels ock att den i 23 § stadgade räntan å provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
bibehålies oförändrad vid tre procent; samt

4) motionen nr 386 i andra kammaren av herr Svensson i Ljungskile m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att från krigskonjunkturskatt
undantaga fysisk person, för vilken för beskattningsåret fastställes ett till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande 8,000
kronor».

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet funnit
lämpligt upptaga följande under motionstiden vid riksdagens början
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) motionen nr 42 i andra kammaren av herr Åqvist, vari under åberopande
av en motionen bifogad promemoria hemställts, att riksdagen ^jlle
uttala, att de synpunkter beträffande ändringar i och tillägg till hittills gällande
förordning örn krigskonjunkturskatt, som i promemorian anförts, måtte

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36-

3

av Kungl. Majit tagas i övervägande vid avfattningen av förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1942;

2) motionen nr 186 i andra kammaren av herr Hansson i Skediga, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att höja den siffra, som ligger som
minimisiffra för krigskonjunkturbeskattningens utgångsläge, från nuvarande
3,000 kronor till 4,000 kronor», samt

3) motionen nr 230 i andra kammaren av herr Lundell, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville föreslå inställande av förarbetet
på nytt förslag om krigskonjunkturskatt och framläggande i stället för
riksdagen av ett förslag om utdelningsbegränsning för aktiebolag.

I ovannämnda vid motionen lii 42 fogade promemoria har anförts bland
annat, att prövning i första instans av frågor angående krigskonjunkturskatt
borde äga rum hos mera kvalificerade nämnder än som nu är fallet. I formellt
avseende borde lagstiftningen givas en mera lättförståelig avfattning.
Mera preciserade bestämmelser vore erforderliga i fråga om den skattskyldiges
bevisning med bärande sannolikhetsskäl angående inkomstökning, som
uppkommit på grund av vidtagna rationaliseringsåtgärder eller som framstode
såsom ett naturligt led i en utveckling, vilken påbörjats före utgången
av augusti 1939. Det borde i varje fall anses tillräckligt, om den skattskyldige
visade allenast sannolikhetsskäl för sitt påstående. Stadgandena angående
avdrag för kostnader för pensionering borde fullständigas. Bestämmelserna
om beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk vore i behov
av omarbetning. Frågan huruvida icke arvoden för vissa kristidsarbeten lämpligen
skulle kunna göras till föremål för krigskonjunkturbeskattning borde
upptagas till omprövning. En ökning av det skattefria bottenavdraget från
nuvarande 3,000 kronor till exempelvis 4,000 kronor borde tagas under övervägande.
Likaså borde upptagas till omprövning, huruvida icke en viss taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, exempelvis 8,000 eller 10,000
kronor, borde uppställas såsom lägsta gräns, under vilken taxering till krigskonjunkturskatt
för inkomstökning icke kunde ifrågakomma.

Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940 och 1941. Genom proposition
den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Majit riksdagen förslag till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940 m. m. Förslaget blev i huvudsak
bifallet av riksdagen, och den 19 augusti 1940 utfärdades i överensstämmelse
med riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt för
år 1940 (SFS 1940 nr 764). Vidare föreläde Kungl. Majit riksdagen genom
proposition den 7 mars 1941, nr 173, förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för ar 1941, m. m. Även detta förslag bifölls i huvudsak av riksdagen,
och den 30 maj 1941 utlärdades i överensstämmelse med riksdagens
beslut förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1941 (SFS 1941 nr 359).
Samma dag utfärdades dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande
taxering för inkomst under vissa år av ersättning på grund av försäkring
lör förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg, dels

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

kungörelse angående fastställelse av vissa formulär till blanketter för deklaration
till ledning för taxering till krigskonjunkturskatt år 1941 m. m. (SFS
1941 nr 360 och 361), varjämte i brev till statskontoret (SFS 1941 nr 362)
fastställdes även vissa andra formulär för taxering till krigskonjunkturskatt.
Vidare utfärdades dels den 28 juni 1941 kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 30 maj 1941 om krigskonjunkturskatt för
år 1941, dels den 4 juli 1941 kungörelse med föreskrifter rörande provisorisk
påföring av krigskonjunkturskatt för år 1941, m. m. (SFS 1941 nr 551
och 651).

Sedan chefen för finansdepartementet uppdragit åt kammarrättsråden, juris
doktorn Carl W. U. Kuylenstierna och Eric Rosenqvist, att inom finansdepartementets
skatteberedning utarbeta förslag till krigskonjunkturskatt för
år 1942, avlämnade utredningsmännen till departementschefen en den 17
mars 1942 dagtecknad promemoria i ämnet jämte författningsförslag, vilken
promemoria såsom bilaga fogats vid propositionen.

Efter remiss hava yttranden över skatteberedningens förslag avgivits av ett
flertal myndigheter och sammanslutningar.

Beträffande den allmänna motiveringen för de i propositionen framlagda
förslagen tillåter sig utskottet hänvisa till vad departementschefen härutinnan
anfört i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet (s. 50—107).

Vad angår detaljmotiveringen för de i propositionen framlagda författningsförslagen
får utskottet likaledes hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelsen härutinnan återfinnes i fråga om vissa paragrafer i förslaget
till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1942 å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen:

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet: 2 §, s. 108,

Taxerad merinkomst: 3 §, s. 109, 4 §, s. 109—-126, 5 §, s. 126—131, 6 §,
s. 131, 7 §, s. 131 och 8 §, s. 131—132,

Beskattningsbar merinkomst: 10 §, s. 132—133,

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt: 13—23 §§, s. 133—140,

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt:
26—36 §§, s. 140—144.

I fråga örn förslaget till förordning med särskilda bestämmelser beträffande
taxering för inkomst år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust
av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg hänvisas till s. 144 i
propositionen.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

5

Utskottets yttrande.

Under förarbetena till det nu föreliggande förslaget om krigskonjunkturskatt
för år 1942 har stor uppmärksamhet ägnats frågan om denna beskattnings inverkan
på näringslivet. I de av myndigheter och näringsorganisationer avgivna
yttrandena över skatteberedningens förslag i ämnet har framför allt denna
synpunkt betonats, och man har framhållit angelägenheten av att skatten så
inriktades, att ogynnsamma verkningar i avseende å företagsamheten kunde
såvitt möjligt undvikas. Bevillningsutskottet, som i sitt sistlidet år avgivna betänkande
rörande krigskonjunkturskatt för år 1941 uppehöll sig vid detta
spörsmål, har jämväl vid omprövning av det nu föreliggande förslaget sökt
bilda sig en uppfattning örn i vad mån krigskonjunkturskatten hittills verkat
hämmande på företagsamheten. Såsom departementschefen uttalat lära tillgängliga
uppgifter visa, att investeringsverksamheten under de gångna åren i
betraktande av avstängda import- och exportmöjligheter måste betecknas som
god. Rörande riktigheten av denna uppfattning böra knappast delade meningar
råda. Emellertid synes också den frågan kunna resas, huruvida skatten verkar
återhållande i fråga om sådana initiativ som, utan att förutsätta ianspråktagande
i väsentligt större utsträckning än för närvarande av tillgängliga råvarutillgångar
eller arbetskraft, direkt inriktas på frambringande av i nuvarande
läge värdefulla nyttigheter. Genom en sådan inriktning av företagsamheten
skulle, har man förmenat, ett för penningvärdets bevarande lämpligare
förhållande mellan penningmängd och varutillgångar kunna ernås. I vilken
utsträckning detta skulle vara möjligt kan givetvis ej angivas. Utskottet hyser
emellertid den uppfattningen, att de nyinvesteringar som under kriget
ägt rum måste i det stora hela betraktas såsom för näringslivet värdefulla
samt ägnade att öka dess motståndskraft vid en eventuell depression efter
kriget, och utskottet har svårt att föreställa sig, att ett kraftigt allmänt beskärande
av krigskonjunkturskatten skulle medföra någon nämnvärd samt i
och för sig önskvärd omläggning av sättet för råvarornas och arbetskraftens
användning. Däremot är utskottet angeläget understryka betydelsen av att åt
krigskonjunkturskatten gives en sådan smidighet som möjliggör en lämplig
anpassning efter uppkommande behov. Möjligheten för Kungl. Maj:t att
medge eftergifter i särskilda fall har skapats med direkt syfte att bidraga
till en sådan anpassning. Enligt vad som upplysts inom utskottet lia till
Kungl. Maj:ts prövning hittills förelegat ett sextiotal ärenden rörande dylik
eftergift, och sådan lärer lia medgivits i omkring tre fjärdedelar av dessa
ärenden. Det förefaller utskottet som örn denna möjlighet i förening med
olika kristidsorgans licensgivning rörande dispositionen av förhandenvarande
råvarutillgångar borde utgöra en anordning väl lämpad att bidraga till
näringslivets inriktning på det siitt som vid varje tidpunkt finnes mest önskvärt.
I ett avseende har motsvarande synpunkt särskilt beaktats i det nu föreliggande
författningsförslaget, nämligen beträffande de lättnader i skogsbru -

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

kets beskattning som utformats med direkt syfte att stimulera till önskvärda
avverkningar.

Departementschefen har betecknat krigskonjunkturskatten som ett ofrånkomligt
led i det särskilda system av skatter, som vuxit fram i anledning av
det pågående kriget. Det har ej heller i något av de remissyttranden som
föregått propositionen ifrågasatts, att skatten nu skulle kunna avskaffas. Även
utskottet anser, av skäl liknande dem som redan i bevillningsutskottets förra
året avgivna betänkande rörande motsvarande spörsmål framlagts och som
knappast torde behöva upprepas, att skatten måste bibehållas, modifierad
med hänsyn till den fortgående utvecklingen.

I propositionen föreslås såsom en följd av denna utveckling flera viktiga
nyheter. Den mest betydelsefulla av dessa avser det s. k. utjämningsavdraget
som i skatteberedningens förslag betecknades som ett avdrag i första hand
avsett att kompensera den allmänna prisstegringen. Departementschefen
har såsom motiv för ett sådant avdrag åberopat att, då en merinkomstbeskattning
i allmänhet motiverades med att en viss förändring ägt rum i rådande
inkomstfördelning, motiven för densamma försvagades ju längre tid
som förflöte från den tidpunkt då förändringen skedde, varför en viss justering
av jämförelseinkomsterna vore påkallad. Utskottet ansluter sig till departementschefens
ståndpunkt. Då emellertid i bevillningsutskottets förra
året avgivna betänkande rörande krigskonjunkturskatten yttrades, att, såvitt
utskottet kunde finna, det läge vikt vid att vederbörlig hänsyn till den
allmänna prisstegringen toges vid utformningen av krigskonjunkturskatten
för påföljande år, vill utskottet uttala, att tillbörligt sådant hänsyntagande
måste anses lia skett genom den utformning skatten erhållit i propositionen.

I de likalydande motionerna I: 273 och II: 394 har yrkats, att den spärrregel,
enligt vilken beträffande rörelse utjämningsavdraget för juridisk person,
bortsett från jämförelseinkomster under 50,000 kronor, begränsades att
avse blott den del av jämförelseinkomsten som ej överstege 12 procent av eget
kapital i förvärvskällan, måtte utgå. Motionärerna lia åberopat det yttrande,
som avgivits av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl., och uttalat,
att utjämningsavdragets karaktär av kompensation för det ändrade penningvärdet
ej syntes kunna bortförklaras. Därav att vissa skattskyldiga kommit
i åtnjutande av en särskilt förmånlig jämförelseinkomst bör dock, såsom
departementschefen påpekat, icke följa att de också erhålla den ytterligare
förmånen av ett procentuellt tillägg till denna inkomst i dess helhet. I den
mån avdraget direkt utformas i syfte att åstadkomma utjämning mellan
olika skattskyldiga är spärregeln uppenbarligen befogad. Utskottet kan följaktligen
icke tillstyrka bifall till motionerna i nu berörda hänseende.

Vid ställningstagandet till frågan om utjämningsavdragets storlek har utskottet
i likhet med departementschefen funnit, att vid detsamma ej behöver
särskilt beaktas frågan örn prisstegringen för nyinvesteringar, då hänsyn
därtill tagits genom reglerna om rätt till avdrag för överpris och merkostnad för
nyanläggningar m. m., regler vilkas iakttagande i praxis utskottet finner vara

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

7

av största vikt. Såsom departementschefen framhållit torde redan genom förut
gällande lagstiftning full och önskvärd hänsyn ha tagits till den från början
uttalade principen att fiktiva vinster ej böra beskattas.

Bland viktiga nyheter i propositionen må även framhållas förslaget om
kvittning av inkomstminskning under beskattningsåret 1940 mot inkomstökning
under beskattningsåret 1941 — eller närmast motsvarande räkenskapsår
— ett förslag som utskottet tillstyrker.

Det motsatta fallet, att inkomstökning skett under ett år men inkomstminskning
är att förvänta under ett följande år, har enligt 1941 års lagstiftning
reglerats genom möjligheten till provisorisk skattepåföring efter avsättning
av medel till kostnadsutjämningsfond och har i propositionen ytterligare
beaktats genom borttagande av den tidigare begränsningen i fråga om
fondavsättningens storlek och bestämmelser rörande rätten att redovisa för
kostnadsutjämning avsedda medel vid sidan av räkenskaperna m. m. Under
sådana förhållanden vill det synas som om föga kan vara att ytterligare
vinna genom bifall till det i de likalydande motionerna I: 273 och II: 394
framställda yrkandet, att den del av krigskonjunkturskatten, som överstiger
det skattebelopp som skulle ha utgått å ett efter 50 procent av den beskattningsbara
merinkomsten beräknat grundbelopp, skulle påföras provisoriskt,
samt att, därest under senare beskattningsår för den skattskyldige uppkomme
inkomstminskning, restitution därav skulle ske med det belopp,
varmed skatten skulle ha minskats, om denna inkomstminskning avdragits
vid taxeringen. Någon svårighet att iakttaga den form som anordningen
med kostnadsutjämningsfond innebär torde knappast föreligga. Eif bifall
till motionerna i denna punkt skulle, genom att ett fall av provisorisk skattepåföring
infördes, vilket ej vore bundet vid viss förhandsåtgärd, medföra en
ändring i förutsättningarna för hela anordningen med alla dess olika former
och torde ej kunna ske utan en genomgripande omläggning av åtskilliga
bestämmelser. Utskottet kan bland annat av dessa skäl ej förorda bifall till
nämnda förslag. Emellertid har utskottet uppmärksammat att, om detsamma
godkänts, delvis skulle tillgodosetts en synpunkt, som ej särskilt beaktats i
propositionen, nämligen att inkomstminskning kan uppstå på grund av att
rörelsen måste i huvudsak nedläggas, i vilket fall omkostnader ej gjorts för
vilka kostnadsutjämningsfonden kan användas. Utskottet finner emellertid,
att detta syfte kan genom tillägg till propositionens regler i större utsträckning
än genom motionerna tillgodoses utan att gällande principer rubbas.
Utskottet föreslår följaktligen, att ett nytt stycke fogas till 21 § av i huvudsak
det innehåll att, där medel avsatts till kostnadsutjämningsfond och denna
i den mån det varit möjligt använts till i och för sig avdragsgilla omkostnader,
men efter sådan disposition inkomstminskning återstår, restitution skall kunna
ske jämväl för fondmedlens användning till täckande av sådan inkomstminskning.
Även anvisningarna till ifrågavarande författningsbestämmelse synas
i anslutning till detta tillägg böra i viss mån omformuleras.

I propositionen föreslås också, bland annat, sådan begränsning av skattskyldigheten
rörande ifrågavarande skatt, att fysisk person, för vilken för

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

beskattningsåret fastställes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerat belopp ej överstigande 6,000 kronor, skall vara undantagen från
skattskyldighet till krigskonjunkturskatt. I motionen II: 386 föreslås höjning
av detta gränsbelopp till 8,000 kronor, ett förslag som bland annat motiverats
med hänsyn till fiskarbefolkningens ställning. Det må emellertid påpekas,
att propositionen också innefattar förslag att, där jämförelseinkomst
förekommer, denna skall för fysisk person beräknas till i regel minst 3,000
kronor samt att i sådana fall genom utjämningsavdraget å 15 procent det
avdragsfria beloppet stiger till 3,450 kronor. Vidare må framhållas, att liksom
enligt förut gällande bestämmelser 3,000 kronor få avdragas från den
taxerade merinkomsten, varför beskattning till krigskonjunkturskatt i verkligheten
icke inträder förrän vid en enligt förordningen om sådan skatt uträknad
inkomst överstigande 6,450 kronor. Den sålunda fastställda minimigränsen
för beskattning till krigskonjunkturskatt finner utskottet tillräcklig,
varför utskottet avstyrker nämnda motion. Likaledes avstyrker utskottet den
under motionstiden vid riksdagens början väckta motionen II: 186, däri yrkats
höjning av det s. k. skattefria bottenavdraget från 3,000 till 4,000 kronor.
Genom övriga i propositionen föreslagna lättnader och särskilt föreskriften
örn minimum för jämförelseinkomsten synas skattskyldiga med lägre
inkomster, vilka motionären torde ha avsett att främst tillgodose, få sina särskilda
förhållanden vederbörligen beaktade.

I propositionen framläggas förslag rörande förmånligare beräkning i vissa
fall, särskilt för nystartade företag, av jämförelseinkomsten. Utskottet biträder
dessa förslag och vill jämväl instämma i de uttalanden rörande jämförelseinkomstens
beräkning, som gjorts dels av departementschefen och dels
dessförinnan av skatteberedningen i dess promemoria. Likaså vill utskottet
understryka vad departementschefen uttalat rörande kraven på bevisning i
fråga örn sådan s. k. naturlig utveckling som varit sannolik även örn förhållanden
som i 1 § sägs ej inträtt. Krav på god sannolikhetsbevisning innefattar
icke krav på en i huvudsak bindande bevisning.

Det torde vara lämpligt att här till prövning upptaga de i de likalydande
motionerna I: 273 och II: 394 framställda yrkandena om skyldighet för prövningsnämnd
att fastställa jämförelseinkomst för skattskyldig även där taxerad
merinkomst ej framkommer. Departementschefen har tagit ställning till
ett motsvarande yrkande i ett remissyttrande men avstyrkt detsamma under
framhållande att det icke kunde anses tillrådligt att belasta de hårt betungade
taxeringsmyndigheterna med andra uppgifter än de ofrånkomliga. Utskottet
biträder denna mening och vill även framhålla, att lämpligheten av ett sådant
förfaringssätt ej torde framstå såsom ur principiella synpunkter oomtvistlig.
Departementschefen har emellertid också uttalat, att vid sådana tider
på året, då taxeringsmyndigheterna äro mindre hårt belastade, skattskyldig
synes böra få tillfälle att med dem diskutera frågor om jämförelseinkomstens
storlek. Utskottet anser det vara mycket betydelsefullt, att landskamrerarna
ställa sig tillmötesgående, därest önskningar örn sådana överläggningar från
skattskyldigas sida framkomma, och att de skattskyldiga i sådant samman -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 06.

9

hang hjälpas tillrätta. Utskottet föreställer sig också, att en viss utjämning
av arbetsuppgifternas fördelning på årets olika delar skall vara möjlig, därest
skatteproblemen kunna i tid dryftas i samförstånd med de skattskyldiga.

Utskottet vill också understryka departementschefens uttalande, att det
ligger mycken vikt vid att beskattningsmyndigheterna ej anlägga ett ensidigt
fiskaliskt betraktelsesätt på taxeringarna utan, i den mån det är möjligt,
tillhandagå de skattskyldiga med råd och anvisningar om vad dessa lämpligen
kunna iakttaga för att ej riskera rättsförluster. Det torde med en beskattningsform
av så invecklad'' beskaffenhet som den förevarande tyvärr ej kunna
undvikas, att skattskyldiga nödgas i stor utsträckning anlita särskilda sakkunniga
för att komma till rätta med de problem som uppkomma i samband
med denna beskattning, men det är uppenbarligen önskvärt, att denna olägenhet
såvitt möjligt reduceras.

Den i 1941 års lagstiftning upptagna anordningen med den s. k. bruttometoden
i fråga om krigskonjunkturbeskattning av jordbruk har, ehuru densamma
närmast varit avsedd såsom en fördel för jordbruket, icke inom jordbrukarkretsar
betraktats såsom en sådan, och det av skatteberedningen framlagda
och i propositionen upptagna förslaget om dess avskaffande synes
vara i överensstämmelse med en allmän uppfattning bos jordbrukarna själva.
Under sådana förhållanden anser sig utskottet ej böra motsätta sig detta
förslag. I fråga om jordbruk ha däremot yrkanden om ändringar i andra
avseenden framförts i de likalydande motionerna I: 272 och II: 393. Sålunda
har yrkats att vid beräkningen av krigskonjunklurskatten å jordbruk inkomsten
under ett vart av förkrigsinkomståren ej må sättas lägre än till ett
belopp som motsvarar 5 procent förräntning å antingen det egna arbetande
kapitalet eller å detta samt upplånat kapital med avdrag för ränteutgifter,
varvid den för den skattskyldige fördelaktigaste beräkningsgrunden skall
tillämpas. Såsom arbetande kapital skall därvid anses summan av »fastighetskapitalet»,
nämligen jordbruksvärdet med avdrag för skogsmarkens
värde enligt vid senaste fastighetstaxering framkomna uppgifter, samt »driftkapitalet»,
nämligen värdet av levande och döda inventarier. Det framhålles
i motionerna att värdet av driftkapitalet synes kunna i genomsnitt uppskattas
till 30 procent av fastighetskapitalet. Bevillningsutskottet, som redan förra
året hade att taga ställning till motioner med i huvudsak liknande syftning
och då avstyrkte dessa, har ej anledning att nu intaga en annan ståndpunkt.
Även örn det i och för sig ej är orimligt att bestämma ett minimum för jämförelseinkomsten
för jordbruk på samma sätt som i praxis sker beträffande
rörelse, måste de ifrågasatta bestämmelserna betraktas såsom alltför schablonmässiga
och godtyckliga. Det bör emellertid också framhållas, att en sådan
praxis som tillämpas beträffande rörelse ej lärer vara utesluten beträffande
jordbruk, då det i anvisningarna rörande denna förvärvskälla stadgas, bland
annat, att där jordbruket under förkrigsinkomståren visat underskott eller
eljest uppenbart onormala resultat, i stället för medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren må såsom jämförelseinkomst upptagas annat belopp
som finnes skäligt. Ett rent schablonmässigt bestämmande av jämförelse -

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

inkomsten skulle även försvåra tillämpningen av den s. k. likformighetsregeln
som i anvisningarna kommit till uttryck genom föreskrifterna örn
jämkning vid inkomstuppskattningen, därest under något av åren i mera
avsevärd omfattning förekommit onormala omkostnader för reparationer,
inköp av levande djur m. m. som ej uppvägts av motsvarande ökning avintäkterna
under året. Vikten av sådan likformighet vid inkomstuppskattningen
vill utskottet för sin del särskilt framhålla.

I nyssnämnda motioner har även föreslagits, att den för rörelse i propositionen
upptagna regeln att utjämningsavdraget skall bestämmas till 15 procent
av merinkomsten, om denna är större än jämförelseinkomsten, skall
införas även beträffande jordbruk samt skogsbruk. Utskottet vill fästa uppmärksamheten
å att hänsyn till den s. k. utjämningsfaktorn vid fastställande
av den taxerade merinkomsten beträffande jordbruk och skogsbruk tages på
det sätt att den beaktas vid fastställande av de nettopriser som ligga till grund
för beräkning av prisstegring utöver omkostnadsökning, en regel som i fråga
om rörelse torde kunna anses ha sin motsvarighet närmast i den antydda
alternativa bestämmelsen om utjämningsavdragets beräkning. Då beträffande
det beskattningsår, varom för närvarande är fråga, en föreskrift sådan
som den föreslagna antagligen skulle sakna praktisk betydelse, har utskottet
desto mindre anledning tillstyrka densamma.

Beträffande skogsbruk medför Kungl. Maj :ts förslag, såsom redan antytts,
en betydande lättnad i den beskattning, som med hänsyn till de för krigskonjunkturbeskattningen
i övrigt gällande reglerna måste anses i och för sig
följdriktig. Förslaget härutinnan har utformats i direkt syfte att stimulera till
ur samhällets synpunkt önskvärda avverkningar. Det har mot krigskonjunkturskatten
för år 1941 anmärkts att densamma, ehuru den avsett skogsbruk
under år 1940, varit ägnad att verka avhållande från avverkningar så sent som
under innevarande år. Utskottet delar den uppfattning åt vilken departementschefen
givit uttryck, att denna obenägenhet att verkställa avverkningar,
i den mån den hänfört sig till krigskonjunkturskatten, kan antagas i mycket
stor utsträckning hava haft sin grund i felaktiga föreställningar om beskattningens
innebörd och storlek, föreställningar som kunna avlägsnas genom
lämplig upplysningsverksamhet. Utskottet finner emellertid situationen i fråga
om virkesförsörjningen så allvarlig, att extraordinära åtgärder kunna anses
vara påkallade för att befordra densamma, och tillstyrker fördenskull bifall
till de särskilda lättnader i beskattningen som i sådant syfte föreslås i propositionen.
I de likalydande motionerna 1:271 och 11:392 har föreslagits antingen
befrielse från krigskonjunkturskatt eller, i andra hand, längre gående
lättnader i denna än som medgivits i propositionen. Ett bifall till det förra
yrkandet finner utskottet uteslutet med hänsyn till det utbredda och enligt
utskottets förmenande grundade rättvisekrav som går ut på att typiska
krigskonjunkturvinster bli föremål för särbeskattning. Ett bifall åter till ett
förslag om så långt gående lättnader som ifrågasättas i motionärernas alternativa
yrkanden skulle kunna befaras inskränka beskattningen i fråga till

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

11

ett så obetydligt antal skattskyldiga, att hela krigskonjunkturbeskattningen
av skogsbruk skulle kunna komma att uppfattas som en tom föreskrift utan
verkligt innehåll. Redan sistlidet år uttalade departementschefen, att de
schablonsiffror, som skulle fastställas för tillämpning av reglerna om krigskonjunkturbeskattning
av skogsbruk, borde tilltagas försiktigt. Då det ej bör
riskeras, att andra vinster av skog än verkliga krigskonjunkturvinster bliva
föremål för beskattning, torde det vara av vikt, att denna utgångspunkt alltjämt
fasthålles. Sker detta, synes det kunna antagas att propositionens lättnader,
vilka tillika utformats så, att de med hänsyn till det rådande läget
önskvärda stora avverkningarna särskilt befordras, medföra ett så klart gynnande
av skogsbruket, att den avsedda stimulerande verkan också bör kunna
vinnas. Såsom bilaga vid detta betänkande fogar utskottet exempel på verkningarna
av ifrågavarande beskattning under vissa angivna förutsättningar.
Exemplen visa, bland annat, att, där ej de skattskyldiga tillika haft mera
avsevärda merinkomster av andra förvärvskällor, krigskonjunkturbeskattningen
av skogsbruk kommer att hålla sig inom tämligen snäva gränser. Därest
i lämpliga former upplysning effektivt sprides örn den verkliga innebörden
av denna beskattning, lärer det kunna förväntas, att dennas egenskap
att verka såsom ett återhållande moment i fråga om avverkningar skall kunna
i det väsentliga utplånas. Utskottet lägger vikt vid att sådan upplysningsverksamhet
kommer till stånd. Propositionen innehåller för övrigt också en bestämmelse,
att Kungl. Maj:t äger att, örn särskild anledning därtill uppstår,
för särskilda virkesslag förordna örn större skattenedsättning än som eljest
stadgas. Denna föreskrift utgör i visst avseende en för skogsbruket lämpad
motsvarighet till det bemyndigande för Kungl. Majit att medge eftergifter i
fråga om krigskonjunkturskatten som av utskottet tidigare berörts och bör
kunna bringas i tillämpning om i något avseende oförutsedda händelser därtill
giva anledning.

Utskottet har vidare att här redovisa de två förut omförmälda, vid riksdagens
början väckta motionerna 11:42 och 11:230. Dessa avsågo närmast
förarbetena till det nu föreliggande författningsförslaget, varför ett direkt bifall
till dessa motioners yrkanden är uteslutet. Framhållas må emellertid, att
hänsyn till åtskilliga synpunkter liknande dem som framförts i den förra
motionen tagits i propositionen.

Rörande detaljerna i det föreliggande författningsförslaget vill utskottet
ytterligare anföra följande.

I tredje stycket av punkt 2 i anvisningarna till 6 § har utskottet beaktat
att författningstexten av förbiseende ej kommit att fullt överensstämma med
motiveringen, varför föreslås att orden »det nyss angivna återstående beloppet»
utbytas mot »det resterande återstående beloppet» ävensom att en
följdändring vidtages i sista punkten av samma stycke. I det därpå följande
stycket uttalas att grunder för beräkning av prisstegring m. m. som
avses i anvisningspunktens tre föregående stycken skola i viss ordning fastställas
av Kungl. Majit. Då detta knappast synes böra förutsättas beträffande

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

de grunder för skattelättnad som anges i anvisningspunktens tredje stycke,,
synes hänvisningen till detta böra utgå.

I femte stycket av punkt 1 i anvisningarna till 14—19 samt 21 §§ föreslår
utskottet viss ändring av formuleringen såsom en följd därav att dold förkrigsreserv
som minskats under ett beskattningsår sedermera kan ha återvunnits
och då föranlett tillägg vid beskattningen. Ändringen kan betraktas
som rättelse av ett förbiseende i propositionen.

I de likalydande motionerna I: 273 och II: 394 yrkas, att den i 23 § stadgade
räntan vid restitution av provisoriskt påförd skatt bibehålies vid förut
gällande 3 i stället för föreslagna 2.5 procent. Med hänsyn till de på kapitalmarknaden
gällande räntesatserna för korttidsplaceringar lärer detta yrkande
icke böra bifallas. Utskottet vill emellertid upprepa det redan i första särskilda
utskottets utlåtande rörande 1940 års förslag till krigskonjunkturskatt
gjorda uttalandet om önskvärdheten av att insättning i riksbanken må kunna
verkställas genom deposition av försvarsobligationer till kurs som av fullmäktige
i riksbanken fastställes.

I de likalydande motionerna 1:272 och 11:393 har slutligen anmärkts att
den i 29 § föreslagna minimitiden, 14 dagar, för avgivande av erinringar mot
landskamrerares förslag måste anses väl kort. Utskottet vill instämma däri
att örn möjligt längre svarstid bör beredas de skattskyldiga. Det bör vara
möjligt att åtminstone beträffande jordbruk och skogsbruk arbetet å landskontoren
med krigskonjunkturskatten påbörjas redan under innevarande
sommar så att förslag därifrån kunna utgå i god tid. Däremot finner sig
utskottet icke kunna förorda avvikelse i angivet syfte från propositionens författningstext.

Utskottet föreslår för övrigt vissa smärre ändringar av formell natur eller
i förtydligande syfte, vilka icke torde erfordra särskild motivering.

I övriga delar föranleder ej propositionen någon erinran från utskottets
sida.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 287 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,

1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

Förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1942.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller
dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det
sätt nedan stadgas för år 1942 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti
1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan
jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i
nästa stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda
maskiner eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
hänföras till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillgångar, även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda
förordning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet.

2 morn. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska
eller juridiska personen vid 1942 års taxering är skattskyldig för den inkomst,
vartill inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller
ersättning varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken
intäkten eller ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas fysisk person, för vilken för beskattningsåret
fastställes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat
belopp ej överstigande 6,000 kronor, systembolag som avses i förordningen
angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen
samt aktiebolaget svenska lobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från
vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk
person.

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske
dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1942 (beskattningsåret),
dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som
gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget
jämförelseår belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden
bil annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av
inkomsterna för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft
sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3,000
kronor.

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,
på sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av
de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

15

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid fastställande av den taxerade merinkoinsten skall, i den omfattning
som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämning sav drag eller eljest
i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån
och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti
1939 till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse
hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med
tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller
ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas
hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan
rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
förra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor
enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 mom.
avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna
i 2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla
uppskattad inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av
pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs
överstiger inkomstminskning som avses i förra stycket — eller, om det belopp,
varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna överstiga de
sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från detta belopp
— avräknas de för samma förvärvskällor enligt (> mom. beräknade utjämningsavdragen.
Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses såsom
taxerad merinkomst.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss
förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott
på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses här -

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939
översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen
ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del
av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skaltskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,
och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej
överstiger 50,000 kronor, till femton procent av denna, och, om jämförelseinkomsten
är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent av eget kapital i förvärvskällan vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, men minst 7,500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den
30 maj 1941 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller
köpeskilling vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande
beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga
tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning
av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande
dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla
för taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier
hänförlig egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan
annan egendom.

Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt
för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk
under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall
för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger mot -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

svarande jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av
jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom
taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden
som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som
avses i 3 § sista stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden
som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret
åtnjutna intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling
eller förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom
prisstegring från förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrats för att
täcka omkostnadernas ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den
ej anses utgöra kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs,
efter skälig nedsättning i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen
önskvärd avverkning, upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk;
dock skall den taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp
än som av den skattskyldige visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av
skogsbruk under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §.

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,
överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i
förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,
utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som
omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,
upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem
eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av
vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper
på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller omfattningen
av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat
av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år 1939,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 36.

2

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden
som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare
eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för
uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen
kunnat betinga sig, örn förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent å jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning
uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava
uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda
framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt
med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent
å beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter
samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,
dels, om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för
ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes särskilt
för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkomsterna sammanlagt avdragas

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

dels belopp som den skattskyldige
visar sig hava utgivit såsom gåva för
luftvärnet, luftskyddet eller hemvärnet
och som fått avdragas vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
år 1942 men för vilket
avdrag enligt denna förordning ej
skett vid beräkning av uppskattad
merinkomst av rörelse,

(Utskottets förslag.)

dels belopp som den skattskyldige
visar sig hava utgivit såsom gåva för
luftvärnet eller luftskyddet eller för
hemvärnet eller dess underavdelningar
och som fått avdragas vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
år 1942 men för vilket avdrag
enligt denna förordning ej skett
vid beräkning av uppskattad merinkomst
av rörelse,

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna
som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona
på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt år
1940, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatten t jämningsmedel,
överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,
skall beskattningsnämnd vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande
medgiva skäligt avdrag utöver vad ovan sagts med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även
haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan
anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig
hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade
merinkomster.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under det beskattningsår
taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1941 avsåg haft krigskonjunkturskatt
underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning av de vid
nämnda taxering gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning, för
vilken avdrag vid nämnda taxering skulle hava medgivits, därest inkomstökning
å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla förelegat, skall
jämväl avdrag för sådan inkomstminskning efter yrkande av den skattskyldige
medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock
endast i den mån avdrag för inkomstminskningen ej kunnat utnyttjas vid
taxeringen år 1941. Sådant avdrag tillgodonjutes i första hand från taxerad
merinkomst av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående
avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån
avdraget ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade
merinkomster.

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga förvärvskällor
gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst:................. 50 %

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:.........60 %,

» 50 % » » » :......... 70

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas tiir ett med hänsyn
härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla
hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda
grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige
skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits
från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet
och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande
fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna
gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, i den
mån det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet, luftskyddet eller hemvärnet,
vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med motsva -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

rande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för båda makarna
sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara metrinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas
a makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter
förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den
mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras
för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av
ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, örn lagret vid utgången
av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varuförnyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning
av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället
för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats
för lagrets uppbringande lill samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, eller, örn lagret vid utgången av augusti 1939 var större
än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången
av augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder
nedskrivits högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall
skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att
möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, örn de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret
och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning
medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta
beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning
skall ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för
att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, örn de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader
under beskattningsåret.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej
medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för
föregående år skett för omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning
skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande
bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,
men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten
skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet
hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av
er sättning stonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg
eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt
konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

23

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,
om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande
av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av
det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens
värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås
härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde
när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den
avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde
med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning
av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse
å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande
av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,
avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret
eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera
visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig
förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret
närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras
från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde
disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond
eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med
sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som
fastställes av Kungl. Majit, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana
fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat
tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom sådana
medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom nedskrivning eller avskrivning
under beskattningsåret bildad, vid taxeringen ej godkänd dold reserv i
varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen eller
avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond.
Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton eller

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,
som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur
rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits
endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas i
andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses
årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett
som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses
fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 1 augusti 1942 eller vid den senare
tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.
Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning
i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,
att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig
disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat
villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning
från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån
före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,

a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under
beskattningsåret avgångna lager tillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden
använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåret, örn tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,
för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan
anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan
avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade
eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot
svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att
jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den
nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som
skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36-

25

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning
till kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i
20 § andra stycket sågs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution
enligt c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar
hava i balansräkningen för varje år efter det redovisningen lämnades funnits
kvar av de medel, vilkas redovisning godkänts såsom likvärdig med
avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom kvarvarande medel äger härvid
den skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl den erlagda krigskon junkturskatt
för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser provisorisk skattepåföring
erhållits.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det
belopp, varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, örn avdrag
med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen
eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens
fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel
ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på beskattningsåret belöpande
omkostnader som i c) sägs
men ej därigenom kunnat helt undgå
inkomstminskning, till täckande helt
eller delvis av denna disponerat ytterligare
medel ur fonden, må i motsvarande
mån restitution som ovan sagts
äga rum, såsom örn medlen använts
för i c) avsedda omkostnader.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den
skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd
krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.
Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger
utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken
insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning
av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål
för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av
riksbanken godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens
erläggande enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för
provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

meddelar Kungl. Maj d avén de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande
och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets
utgång men senast den 1 augusti 1942 eller vid den senare tidpunkt
före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning
av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för
betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång
och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före
taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt
påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning
från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som
restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige
meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 mom. Fråga om restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,
sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet
vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av
stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,
utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga
är örn restitution enligt 21 § c).

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av
krigskonjunkturskatt, är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen
fastställes betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter
senast skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Maj :t bestämmes.

Särskild bestämmelse rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller
från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd
bero, huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet
till krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt
skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

27

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1942 avlämnade självdeklaration
uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision
eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,
sammanlagt ej understigande 4,000 kronor, är, försåvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda
föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken
för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6,000 kronor, så ock
juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 1 augusti 1942 avlämnas till länsstyrelsen i
det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum,
eller, därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till
krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande
inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.
fastställas av Kungl. Maj:t.

4 mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i
den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till
krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och
2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1 mom.
sägs.

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall den i 39 § 1 moni. första stycket taxeringsförordningen stadgade
påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration
enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att
avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga
befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor örn rätt lill restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
skola handläggas av prövningsnämnd.

29 §.

1 mom. Det åligger landskamreraren att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering
jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige
och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen
till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av envar
skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av
jordbruk och av skogsbruk skall genom landskamrerarens försorg upprättas
med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar
enligt formulär som fastställes av Kungl. Maj:t.

2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,
som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas
till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den
skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration
avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i rekommenderat
brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket bör genom landskamrerarens
försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där särskilda
omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare än
den 30 september 1942

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss
vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden
ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill åberopa.
Tid'' som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det omöjligt,
bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan landskamreraren vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande
taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från
detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna
i särskild längd (krigskonjunkturskattelångd) enligt formulär, som fastställes
av Kungl. Maj:t.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens
arbete pågå till och med den 15 december.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till krigskonjunkturskatt,
skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande,
dock senast den 21 december.

A mom. Till en var skattskyldig som enligt 29 § 3 mom. tredje stycket
framställt erinringar mot förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt så
ock till en var i krigskon,lunkturskaltelängden upptagen annan skattskyldig,
som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller utan
att deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den 23
december i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden
samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.

31 §.

Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring
sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerarens bestämmande
biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.
Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala
prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid ifrågavarande
taxering.

Kungl. Majit förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga
konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande
taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd
som omförmäles i 32 §.

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

32 §.

Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenåmnden)
med uppgift att

dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos
mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller när
anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering
till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag rörande
tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt
112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tilllämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.
Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration
skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt
vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande
och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den
centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda
fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt
denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna
i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande
tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter
enligt taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller
allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av
vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgransk -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ning enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola
härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde
konsulenten.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock
över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till
vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 1 februari
1943.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om
besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt
30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse
från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 § 2 mom.
taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken icke
erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den skattskyldige
ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1943.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller
beslut jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövningsnämnd
sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att
taxeringen till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som
skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd ändring i taxeringen till
krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering
i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans
för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,
samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.

36 §.

1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären
prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1942 ändras eller påföres någon, skall samtidigt
vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller
Kungl. Maj:t, fråga örn därav betingad höjning eller påföring av taxering
till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande
fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan
efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående
samma taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt
i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande
tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör
tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats
angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till
krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten
eller Kungl. Majit tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

2 mom. Därest beslut om höjning av taxering till krigskonjunkturskatt
eller påföring av sådan taxering meddelas av särskild prövningsnämnd, skola
bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under iakttagande,
dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket sägs må
avse att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det år under
vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken
som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren
bestämmer.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut
om höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av
kammarrätten eller Kungl. Majit, dock under iakttagande att beslut om provisorisk
påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning
av den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning
skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl.
Majits utslag delgivits den skattskyldige.

Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som
i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda
särskilda föreskrifter.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
har därav föranletts alt han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till
krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande
undandragits staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering
till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att
det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes
på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av
ordinarie prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i
krigskonjunkturskattelängd, vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens
protokoll.

3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda
krigskonjunkturskatten.

Straffbestämmelser.

38 §.

Vid tillämpning av 143 § taxeringsförordningen i händelse av oriktigt meddelande
i självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning skall krigskonjunkturskatt
enligt denna förordning anses såsom inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering
som i 27 § sägs lämnat oriktigt meddelande, som varit ägnat att leda till frihet
från taxering till krigskonjunkturskatt eller till för låg taxering till sådan
skatt, utan att han på grund av motsvarande oriktiga meddelande i självdeklaration
eller annan uppgift enligt taxeringsförordningen är underkastad ansvar
enligt vad i första stycket sägs, skola i avseende å förseelsen föreskrifterna
i 143 § och 144 § 1 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande tilllämpning.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.

Särskild föreskrift.

40 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 7 sami. Nr 36.

3

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,
ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank
intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas
till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket
i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till
krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom
intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande
gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts
avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom nu är
fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås
i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning
eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller
andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits med
belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat den
verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet tillläggas
vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomjståren i inkomsten ingått belopp
av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses för
rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i
svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital
nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 5 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej
utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av
förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,
att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig
godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.
Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra
men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för det
senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten
fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan anses
skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat underskott
bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten
till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant år,
fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från amian, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan
stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat i
förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,
för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna ifrågakomma,
må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar
rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.
Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital, beräknat
enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom större förmån vinnes,
å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda kapital
under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg beträffande
enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.
Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst
sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras
varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden
till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava
under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets
ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig
hänsyn lagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren
erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits
endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för den förra

86

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler ifrågakomma.
I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra delen av året
nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten
beträffande förvärvskälla,
som utgjort hans huvudsakliga försörjningsmöjlighet,
ej bestämmas till
lägre belopp än 3,000 kronor.

För fysisk person må jämförelseinkomsten
beträffande förvärvskälla,
av vilken han haft sin huvudsakliga
försörjning, ej bestämmas till lägre
belopp än 3,000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen
enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med
räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde
antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom.
samt i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter
därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1941 tillägg gjorts för
vid dylik taxering ej medgiven nedskrivning
under nästföregående beskattningsår
av lager av tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning
i rörelse, skall hänsyn härtill
tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets
ingång och skall följaktligen
vid inkomstuppskattningen
avdrag medgivas med belopp svarande
mot nämnda tillägg. Har skattskyldig
vid inkomstuppskattningen för det
beskattningsår, som taxeringen till
krigskonjunkturskatt år 1941 avsåg,
åtnjutit avdrag för i räkenskaperna
ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,
skall ett mot denna nedskrivning
svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1941 tillägg gjorts för
vid dylik taxering ej medgiven nedskrivning
under nästföregående beskattningsår
av lager av tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning
i rörelse, skall hänsyn härtill
tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets
ingång och skall följaktligen
vid inkomstuppskattningen
avdrag medgivas med belopp svarande
mot nämnda tillägg. Har skattskyldig
vid inkomstuppskattningen för det
beskattningsår, som taxeringen till
krigskonjunkturskatt år 1941 avsåg,
åtnjutit avdrag för i räkenskaperna
ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,
skall ett mot detta avdrag svarande
belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till
lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets ut -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

37

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gång, d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt
sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång
mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen
godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista
förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången
av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista
förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,
samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas
nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet,
dels att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.
Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej
vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet
å förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet
å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets
utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom
förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock
vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på
grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å
tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur
eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden
åter inträda.

Örn den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
av lagertillgångama till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden
vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som
avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej
anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket.
Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande
slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången
ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden
för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat
nied hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av
annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande
eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än
det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige
visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning
som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning
av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,
vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt
ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas
leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som
framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940 och 1941 eller något
av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret
den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av
motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande
mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år,
dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under
det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt,
tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera
än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den
dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av
samma reserv under nästföregående beskattningsår.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var
nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret
vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst
skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår och det belopp som motsvarar återvinning av sådan
reserv under nästföregående beskattningsår.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som
motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika
tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten
för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund
ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)
fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den
mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret
och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag
å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angives
i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet
å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses
hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

39

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i
räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar
eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande
bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för
överpris än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med hög grad
av sannolikhet förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets
slut, bör avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande
avdrag skett i räkenskaperna. Såsom exempel på sådan omständighet som må
föranleda större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det
fall att fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk gått förlorad och
annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för
överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning
återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade
tillgången eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för
den förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och
— i regel — en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å
den nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.
I vissa fall kan Kungl. Maj:t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat
bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt
fastställa särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till
vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond
är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft
till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål
med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser
eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av
augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden
avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles
i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd
å högst 4,000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad
ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad
som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner
än nyss sagts, dels ock alt i regel avdrag ej medgives med högre belopp
än i medeltal 4,000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen
avser.

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,
äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning
enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tilllämpa
skälig högre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar
summan av inkomstminskningen å jordbruket och det å jordbruket
belöpande utjämningsavdraget.

h) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall
med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av
punkterna 5 och 8 här nedan.

5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse
inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska
föreningar.

6. Har skattskyldig enligt vad därom
är särskilt stadgat vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
från summan av sina inkomster
från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag
för belopp, som utgivits såsom
gåva för luftvärnet eller
luftskyddet eller hemvärnet
eller dess underavdelningar,
skall enligt denna förordning
motsvarande avdrag göras vid
uppskattning av inkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla, från vilken
gåvan utgått.

7. Vid beräkning av uppskattad

6. Har skattskyldig enligt vad därom
är särskilt stadgat vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
från summan av sina inkomster
från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag
för belopp, som utgivits såsom
gåva för luftvärnet eller
luftskyddet eller för hemvärnet
eller dess underavdelningar,
skall enligt denna förordning
motsvarande avdrag göras
vid uppskattning av inkomst av till
rörelse hänförlig förvärvskälla, från
vilken gåvan utgått,
merinkomst av uppfinnarverksamhet

skall iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller
royalty eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse
för kostnader i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för
uppfinnarens eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande
arbetet med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten
för beskattningsåret minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse
för sådana kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats
vid taxering till krigskonjunkturskatt tidigare år, och det mot kostnaderna
svarande beloppet skäligen fördelas på den tid under vilken det förberedande
arbetet pågått. I förekommande fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader
tagas även vid fastställande av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

41

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en
räntefot av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret
ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en
räntefot av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing
av vinstmedel från föregående år, kapital som ej under någon del av
beskattningsåret använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat
eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas
till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige. Vad angår
jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då
hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna
för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning
tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör
beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses
det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,
som skett i räkenskaperna, dock att beträffande kapital nedlagt i
maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande
bruk hänsyn skall tagas till den särskilda värdesättning av tillgångarna,
som ligger till grund för inkomstuppskattningen enligt denna förordning.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än
sådan, som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den
hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas
såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga
grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i
denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte
att fastighet, som i räkenskaperna upptagits till belopp understigande det
vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande taxeringsvärdet, må vid beräkningen
upptagas till nämnda belopp. Vad nu stadgats äger ej avseende å

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sådan del av fastighets värde som vid taxeringen redovisats såsom särskilt
maskinvärde.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i
rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar
beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan
bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande
del av jämförelseinkomsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan
för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages
att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,
ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning ■— däri i förekommande
fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för
beräkning av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad
inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i
förekommande fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget
kapital. Emellertid kan, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp
än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av uppskattad
inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal
eller efter annan grund som finnes skälig. Så må förfaras även i det
fall, då medeltalet betecknar ett underskott.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för
omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband med
lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp,
varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit
dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts
rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv
antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets
utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna
förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för
att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest
lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid
sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till
förhållandena vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

43

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förkrigsinkomstårets utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den
lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den
dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista
förkrigsinkomstårets utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å
andra sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med
avdrag av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats
under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av
sådan reserv under nästföregående beskattningsår.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid
nämnda tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt 4 $ 4 mom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i
1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,
som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som
omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana
förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led
i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas
hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej
till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden.
Förebringas å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet
berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten
bestämmas med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller
arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott
på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas
för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj:t äger

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet
än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas
med sådan verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 §§
meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna
skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte
utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt
belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning
av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore örn
en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § örn
skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande
jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 3,000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets
skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra
avdrag svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande
jämförelseinkomsten understiger 3,000 kronor. I fall som nu sagts skall vid
tillämpning av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett
belopp av 3,000 kronor.

till 5 §.

1. För beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk erfordras,
att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels
för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt
av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen
med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt
av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av
jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.

I fall, där utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnader på
jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att
för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader
för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av
jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande
viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av
olika slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras
samtliga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de
överstiga de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser
för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av
olika slag av skogsprodukter fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36

45

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts,
må, om ej utredning om en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan
förebringas, dessa beräknas efter grund som finnes skälig.

Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk
ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av
jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,
varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader
under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.

2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse
ske från uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen
för de olika åren. Om exempelvis under beskattningsåret
minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning i större
omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande jordbruk och i
större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren, bör
ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Har inneliggande lager av
spannmål eller annat sedan 1940 års ingång mera avsevärt minskats, må
avdrag ske med verkliga värdet vid nämnda tidpunkt av det lager som avyttrats
eller förbrukats utan att ersättas före 1941 års utgång, i den mån sådant
avdrag ej skett vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941. Därjämte
bör beaktas om i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader
under något av åren förekommit för reparationer, inköp av levande djur
m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning av intäkterna under året.
Hava sådana omkostnader förekommit, bör skälig jämkning göras i inkomstuppskattningen
för det år på vilket de belöpa, dock under iakttagande
att, därest omkostnader som nu avses förekommit under beskattningsåret,
avdrag i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga det belopp
motsvarande kostnader skulle hava utgjort vid utgången av augusti 1939.
Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, tilleller
ombyggnad å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller till jordbruket
hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden
härför medgivas i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden
för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången
av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång som kan
anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga,
det värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,
som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Ilar skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade
prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,
äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning
enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpa
lägre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar sum -

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

man av inkomstminskningen å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under
förkrigsinkomståren bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret
under förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller hava
förkrigsinkomståren visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat,
må i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,
som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret
bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under
ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under
detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande
jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens
bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som
om dessa vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas
resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits
av annan, vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

För fysisk person, för vilken jord- För fysisk person, som av jordbrubruket
utgjort harts huvudsakliga för- ket haft sin huvudsakliga försörjning,

sörjningsmöjlighet, må jämförelseinkomsten
ej bestämmas till lägre belopp
än 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1941 fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn
särskilda skäl därtill föranleda.

må jämförelseinkomsten ej bestämmas
till lägre belopp än 3,000 kronor.

Vid taxering till krigskon junk turskatt
år 1941 fastställd jämförelseinkomst
bör frångås endast om särskilda
skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å- ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent, ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.
Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige
förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.

5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses
i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten nied
avräkning av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag som i 3 § sista
stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

6. Skattskyldig sorn vill framställa yrkande att uppskattad merinkomst
skall anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden som i 1 § sägs, har
att till stöd för vrkandet förete erforderlig utredning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

47

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast
i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse
av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels
täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet
dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket.
Hänsyn tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller
av andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten
inkomstökning på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt
i större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten
i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden
som avses i 1 §, även örn den ej uppkommit på grund av prisstegring.
Inkomstökning å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten
endast i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på
förhållanden som avses i 1 §.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning
enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av
jordbruksprodukter av samma slag som under beskattningsåret ägt rum
under förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning
och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket
beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser
som av Kungl. Majit fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden
eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats
som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet
visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats
priser vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller
större prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,
skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till 6 §.

1. Den grundläggande principen i fråga om krigskonjunkturbeskattning
av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar
prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till
det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den män denna prisstegring
överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda lid. Beskattningen
reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att
befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett
avdrag som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom
inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret
arn beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig
grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej
fastställas. Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade
merinkomsten ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige
kan visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den
närmare innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.

2. För beräkning av den taxerade merinkomsten skall i första hand fastställas
det belopp som motsvarar prisstegringen i förhållande till det genomsnittliga
prisläget under förkrigsinkomståren å de under beskattningsåret avyttrade
eller för förädling eller förbrukning i egen rörelse uttagna skogsprodukterna,
i den mån prisstegringen överstiger vad som erfordrats för att
täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen torde vanligen kunna beräknas
procentuellt å bruttointäkterna beträffande olika produkter.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas
till femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest av -

yttring eller uttag för förädling eller
produkter av samma slag som under
krigsinkomståren.

Från det vid tillämpning av andra
stycket framkomna återstående beloppet
medgives särskilt avdrag med
syfte bland annat att befordra med
hänsyn till folkhushållningen önskvärda
avverkningar. Dylikt avdrag utgör
fem procent å bruttointäkten av
avverkningen i dess helhet å samtliga
den skattskyldige tillhöriga fastigheter
samt, om avverkningen överstigit
nedan angiven virkeskvantitet,
därutöver hälften av det nyss angivna
återstående beloppet till den del det
belöper å den överskjutande avverkningen.
Kungl. Majit äger att, om
särskild anledning därtill uppstår, för
särskilda virkesslag förordna om större
nedsättning än som nu sagts. Om
bruttointäkten av avverkningen är väsentligt
högre än som normalt kan
påräknas för en dylik avverkning,
beräknas dock avdraget endast å så
stort belopp som kan anses motsvara
normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet
till vilken enligt vad nyss sagts
hänsyn skall tagas vid bestämmande
av avdragets storlek skall utgöra ett -

förbrukning i egen rörelse av skogsbeskattningsåret
ägt rum under för Från

det vid tillämpning av andra
stycket framkomna återstående beloppet
medgives särskilt avdrag med
syfte bland annat att befordra med
hänsyn till folkhushållningen önskvärda
avverkningar. Dylikt avdrag utgör
feni procent å bruttointäkten av
avverkningen i dess helhet å samtliga
den skattskyldige tillhöriga fastigheter
samt, om avverkningen överstigit
nedan angiven virkeskvantitet,
därutöver hälften av det resterande
återstående beloppet till den del det
belöper å den överskjutande avverkningen.
Kungl. Majit äger att, örn
särskild anledning därtill uppstår, för
särskilda virkesslag förordna om större
nedsättning än som nu sagts. Om
bruttointäkten av avverkningen är väsentligt
högre än som normalt kan
påräknas för en dylik avverkning,
beräknas dock avdraget endast å så
stort belopp som kan anses motsvara
normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet
till vilken enligt vad nyss sagts
hänsyn skall tagas vid bestämmande
av avdragets storlek skall utgöra ett -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36-

49

(Kungl. Maj:ts förslag.)
hundratrettio procent av det antal
kubikmeter virke, som erhålles genom
att med varandra multiplicera
de vid senaste fastighetstaxering tilllämpade
talen för areal, bonitet och
relativ skogstillgång. Det vid tillämpning
av andra stycket framkomna
återstående beloppet fördelas på den
avverkning, som uppgår till respektive
överstiger den angivna virkeskvantiteten,
i förhållande till antalet kubikmeter
virke inom vardera avverkningsdelen.

Grunder för beräkning av prisstegring
som i första stycket sägs, för
kompensation som i andra stycket
sägs och för avdrag som i tredje stycket
sägs fastställas av Kungl. Maj:t
efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

(Utskottets förslag.)
hundratrettio procent av det antal
kubikmeter virke, som erhålles genom
att med varandra multiplicera
de vid senaste fastighetstaxering tilllämpade
talen för areal, bonitet och
relativ skogstillgång. Det ovan angivna
resterande återstående beloppet
f ördelas på den avverkning, som uppgår
till respektive överstiger den angivna
virkeskvantiteten, i förhållande
till antalet kubikmeter virke inom
vardera avverkningsdelen.

Grunder för beräkning av prisstegring
som i första stycket sägs och för
kompensation som i andra stycket
sägs fastställas av Kungl. Maj:t efter
förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Om den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar
eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under
beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre
eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven
beräkningsgrund, skal] hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens
fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket
sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.

Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl
för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses
normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige
till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved
eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i
åtnjutande av avdrag som nu sagts, örn därigenom större förmån erhålles,
åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning
varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.

3. Visar den skatlskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk under be -

skattningsåret varit mindre än det belopp som erhålles vid tillämpning av
punkt 2, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till högre belopp
än nettointäkten utgjort.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna
av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande om -

kostnader. För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet
såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 7 sami. Nr 36.

4

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom
omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning
föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad
för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna
ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts
dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskon junkturskatt
redan för det nästföregående beskattningsåret, får sådant belopp ej ånyo
avdragas. Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller
ny-, till- eller ombyggnad å för skogsbruket nödiga driftbyggnader eller till
skogsbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag
för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det belopp,
vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava
uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett av
tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden
som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att äga
sedan kriget upphört. Såsom omkostnad må i fall, då skog avverkats eller
ock avyttrats utan samband med avyttring av marken, belopp motsvarande
avdrag enligt 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen upptagas endast
om fastigheten förvärvats efter utgången av augusti 1939. I fall, då
växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, skall i stället för
avdrag som avses i tredje stycket av nämnda mom. avdrag göras med ett belopp
svarande mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av
augusti 1939, dock att, om skogens för ägaren gällande ingångsvärde var
större, avdrag må ske med detta värde. Vid uppskattning av värdet å den
växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande
dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den
växande skogen må följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes
med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden
beträffande skogsegendomar å orten.

4. Har vid motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad
merinkomst av jordbruk gällande reglerna inkomstminskning å jordbruket
uppkommit, förutsättes att den skattskyldige bort utan att krigskon junkturbeskattning
ifrågakomme kunna uttaga skogsprodukter i så stor utsträckning
att kompensation för inkomstminskningen så ock för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket erhölles.

I dylikt fall skall följaktligen såsom taxerad merinkomst av skogsbruk ej
upptagas större del av den enligt punkt 2 beräknade merinkomsten än den
som återstår efter avdrag av så stor procentuell andel av densamma som
summan av inkomstminskningen å jordbruket och det å jordbruket belöpande
utjämningsavdragets belopp utgjort av den beräknade nettointäkten
av skogsbruk under beskattningsåret.

5. Ilar skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna
tillämpade prissättningen rörelsen inkomstminskning, medan taxerad mer -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

51

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

inkomst framkommer för skogsbruket, äger den skattskyldige att för utjämning
härutinnan beträffande nämnda produkter tillämpa lägre prissättning
med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort
sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,
och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen
jämkas med hänsyn till den tillämpade prissättningen.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av
uthymingsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar
synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag
med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den taxerade
merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige
innehaft även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av
inkomst enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter
därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av
förkrigsinkomståren ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren
tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för
beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt
direkt samband med de förhallanden som föranlett inkomstökningen eller
med anordning som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives
sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund
av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas
hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid
framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse
eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, örn ej uthyrningen ägt rum.
Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för
reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av av -

52

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

drag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad
nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår
blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag
för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna
för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall
i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,
vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas
den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de

olika ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, för vilken inkomst
av annan fastighet utgjort hans
huvudsakliga försörjningsmöjlighet,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas
till lägre belopp än 3,000 kronor.

För fysisk person, som av arman
fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej
bestämmas till lägre belopp än 3,000
kronor.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex
procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid
avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig
förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skett
av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats
av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån
får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen
ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad
i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

53

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3. Såsom jämförelseinkomst upptages
i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst
eller tillfällig förvärvsverksamhet som
avses i 8 § sista stycket. Är det uppenbart
att detta medeltal ej utgör
ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges
normala årsinkomst av sådant
slag vid tiden närmast före
krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten
fastställas till annat belopp
som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt. Därest inkomst
som här avses utgjort den skattskyldiges
huvudsakliga försörjningsmöjlighet,
må jämförelseinkomsten ej
bestämmas till lägre belopp än 3,000
kronor.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages
i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst
eller tillfällig förvärvsverksamhet som
avses i 8 § sista stycket. Är det uppenbart
att detta medeltal ej utgör
ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges
normala årsinkomst av sådant
slag vid tiden närmast före
krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten
fastställas till annat belopp
som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt. Därest skattskyldig
av inkomst som här avses haft
sin huvudsakliga försörjning, må
jämförelseinkomsten ej bestämmas till
lägre belopp än 3,000 kronor.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för
priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången
av augusti 1939, om detta värde var högre. Vid uppskattning av dylikt
värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej
kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter nämnda
tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med
sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden å
orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring
av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, om värdet vid utgången av
augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet
vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av realisationsförlusten,
försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var lägre
än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om
skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan
att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning
av hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet,
stundom te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant
fall ske genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes,
att till utgångspunkt för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet
och ej blott den del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter
krigsutbrottet, samt att även storleken av försäljningsvinster linder de olika
åren, som ej äro skattepliktiga, bör beaktas.

54

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande
bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande
den avyttrade under sådana förhållanden att avyltringen och inköpet helt
eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång
mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

till 10 §.

Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar inkomstökning
och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen får i
viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna
till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår
att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall kan
enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar
inkomstökning och den andra inkomstminskning. Utjämning enligt särskilda
regler kan enligt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 6 § jämväl
i vissa fall ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk,
å andra sidan jordbruk eller rörelse, därest jordbruket eller rörelsen utvisar
inkomstminskning. Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk
förutsättes däremot ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma. Avdrag
för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives enligt
9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt denna förordning
ej kunna ske i andra fall. I de fall, som ej sålunda särskilt reglerats,
kan avdrag för inkomstminskning å krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla,
i den mån inkomstminskningen kan antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, enligt 10 § medgivas från taxerad merinkomst
å annan förvärvskälla. Med hänsyn till de olika reglerna för fastställande
av taxerad merinkomst å olika förvärvskällor och det förhållandet att
skattskyldig dessutom kan hava andra, krigskonjunkturskatt icke underkastade
förvärvskällor vilka kunna utvisa såväl inkomstökning som inkomstminskning,
hava ej bestämda regler kunnat fastställas för sådant avdrag.
Såsom vägledande synpunkter må dock anföras följande. Därest mellan de
krigskonjunkturskatt underkastade förvärvskällorna finnes sådant samband
att avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, bör sådan avräkning
ske oavsett förhållandena med förvärvskällorna i övrigt. Eljest bör,
om skattskyldig under beskattningsåret även haft andra, krigskonjunkturskatt
icke underkastade förvärvskällor, som sammanlagt kunna anses utvisa
inkomstökning, avdrag i första hand göras från sådan inkomstökning. Vid
bedömande i vad mån inkomstökning som nu sagts skall anses föreligga bör
jämförelse göras mellan den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för beskattningsåret beräknade inkomsten av förvärvskällorna och
medeltalet av motsvarande inkomster under förkrigsinkomståren.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

55

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beträffande avdrag för inkomstminskning under det beskattningsår, 1941
års taxering till krigskonjunkturskatt avsåg, iakttages, att sådant avdrag skall
medgivas från den merinkomst, som återstår sedan övriga i 10 § omförmälda
avdrag med undantag för det däri omförmälda avdraget å 3,000 kronor i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och
övriga med avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda
taxering gällande föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga
kan vara antingen om sådan inkomstminskning, som vid 1941 års taxering
skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller om
sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningen om
krigskonjunkturskatt för år 1941. Avdrag medgives endast i den mån inkomstminskningen
kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.
Vid bestämmande huruvida avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas vid
1941 års taxering skall bortses från det i 10 § omförmälda avdraget å 3,000
kronor.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till 4 §,
sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige i
sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond, avsedd
för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i det avyttrade
eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken avdrag
ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt yrkande
prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den skattskyldige
redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring
för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den nedskrivning,
som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska skattepåföringen
svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet större än
vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse lagerminskningen
sedan krigsutbrottet, såsom örn lagret vid denna tidpunkt varit lager
vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning
ej allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för
lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.
Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall
godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid
nettointäktens beräkning.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats
hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning
till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

56

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

Vid bestämmande av den provisoriska
skattepåföringen verkställes en
summarisk uppskattning av vad det
skulle hava kostat att vid beskattningsårets
utgång anskaffa mot lagerminskningen
svarande tillgång, s. k.
ersättningslager. Skillnaden mellan
denna kostnad och värdet av ersättningslagret,
uppskattat till det belopp
till vilket ersättningslagret enligt
punkt 4 b) lägst må nedskrivas, utgör
det belopp varå den provisoriska skattepåföringen
enligt 14 § beräknas.
Denna skattepåföring kommer alltså
att avse det belopp, varmed ersättningslagret,
örn det anskaffats vid beskattningsårets
utgång, skulle fått nedskrivas
enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar
merinkomst för beskattningsåret
eller det föregående beskattningsåret
avdrag åtnjutits för minskning
av dold förkrigsreserv i de avyttrade
eller eljest avgångna lagertillgångarna,
skall dock detta belopp avdragas
från ovannämnda skillnadsbelopp. Det
belopp, å vilket sålunda provisorisk
skattepåföring må ske, begränsas givetvis
även av fondavsättningens storlek.
Att ytterligare begränsning kan
ifrågakomma, då fondavsättning tillika
skett enligt 15 §, framgår av punkt
2 här nedan. Den provisoriskt påförda
skatten skall utgöra det belopp,
varmed krigskonjunkturskatten skulle
hava minskats, om det belopp, varå
den provisoriska skattepåföringen sålunda
beräknas, avdragits från den
beskattningsbara merinkomsten.

(Utskottets förslag.)

Vid bestämmande av den provisoriska
skattepåföringen verkställes en
summarisk uppskattning av vad det
skulle hava kostat att vid beskattningsårets
utgång anskaffa mot lagerminskningen
svarande tillgång, s. k.
ersättningslager. Skillnaden mellan
denna kostnad och värdet av ersättningslagret,
uppskattat till det belopp
till vilket ersättningslagret enligt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 §
lägst må nedskrivas, utgör det belopp
varå den provisoriska skattepåföringen
enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring
kommer alltså att avse det
belopp, varmed ersättningslagret, om
det anskaffats vid beskattningsårets
utgång, skulle fått nedskrivas enligt
denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar
merinkomst för beskattningsåret
eller tidigare beskattningsår avdrag
åtnjutits för minskning av dold
förkrigsreserv i avyttrade eller eljest
avgångna lagertillgångar, skall dock
motsvarande belopp — i förekommande
fall minskat med belopp som
vid taxering till krigskonjunkturskatt
tillagts för återvinning av sådan reserv
— avdragas från ovannämnda
skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket
sålunda provisorisk skattepåföring må
ske, begränsas givetvis även av fondavsättningens
storlek. Att ytterligare
begränsning kan ifrågakomma, då
fondavsättning tillika skett enligt 15
§, framgår av punkt 2 här nedan.
Den provisoriskt påförda skatten skall
utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten
skulle hava minskats,
örn det belopp, varå den provisoriska
skattepåföringen sålunda beräknas,
avdragits från den beskattningsbara
merinkomsten.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36-

57

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden
i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt punkt
4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning
för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande skatten på
framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd restitueras.
Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning av
ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution. Befinnes
det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar för restitution
av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu ej föreligga,
skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning
av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond
för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade varor
avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras för
visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser hade
levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till större
storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt punkt 4 b)
av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad beträffande
det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond, medgives
provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt
14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,
därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till prisfluktuationsfond
avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av
redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande
år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering
till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.
I förekommande fall skall likväl så anses, som örn avdrag skett vid
taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

Restitution av provisoriskt påförd Restitution av provisoriskt påförd

skatt medgives därest fondmedlen disponerats
för sådana omkostnader som
skulle hava varit avdragsgilla, örn i
stället andra medel använts för omkostnaderna.
Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej tagits i anspråk
för täckande av omkostnader
som nu avses, restitution likväl medgivas,
därest ett belopp, svarande mot
de omkostnader för vilka fonden enligt
silt ändamål kunnat disponeras,
tillägges vid inkomstuppskattningen
enligt denna förordning för det be -

skatt medgives i första hand därest
fondmedlen disponerats för sådana
omkostnader som skulle hava varit
avdragsgilla, om i stället andra medel
använts för omkostnaderna. Dock må
i fall, där kostnadsutjämningsfond ej
tagits i anspråk för täckande av omkostnader
som nu avses, restitution
likväl medgivas, därest ett belopp,
svarande mot de omkostnader för vilka
fonden enligt sitt ändamål kunnat
disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen
enligt denna förordning

58

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
skattningsår då omkostnaderna

ägt

rum. Vad sålunda stadgats skall i tilllämpliga
delar gälla jämväl beträffande
restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej avsatts men provisorisk
påföring av krigskonjunkturskatt
det oaktat skett på grund av bestämmelserna
i 20 § andra stycket.

(Utskottets förslag.)

för det beskattningsår då omkostnaderna
ägt rum. Vad sålunda stadgats
skall i tillämpliga delar gälla jämväl
beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej avsatts men
provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
det oaktat skett på grund av
bestämmelserna i 20 § andra stycket.

Att i visst fall restitution kan ske
även där kostnadsutjämningsfond ej
använts för omkostnader som nu
sagts framgår av 21 § sista stycket.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan
skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning
enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å tillgång
för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget
kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående
delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande år
genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den skattskyldige.
Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det belopp, varmed
krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna
gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket det i beskattningsavseende
enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution
ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot den
påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt, som
sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till vilket
den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till ytterligare
restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande
värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer
vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, om annat
fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas
av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen
eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom
att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar
disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt
som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten ingående
del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende
enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med det
belopp, varmed skatten skulle hava minskats, örn det överstigande beloppet
avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta
beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaper -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

59

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

na avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid
ifrågavarande beskattning. Om sålunda för ett senare beskattningsår, då annat
fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna
och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,
i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning
från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt
påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget
sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende
enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande
avskrivning skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid
reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd
härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring
medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den beskattningsbara
merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som
överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande
värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen
kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som om fartyget icke
varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.
Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel än i
riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen må
inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för detta
fartyg, som om medlen uttagits från riksbanken, men att restitution dock ej
må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning
avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv
i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk
skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som om fartygets i
beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts örn belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också
tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan
tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma
beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan
anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.

a) Ett rederi har den 1 november 1941 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat
fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende
nedskrivet lill 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången
av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insättes i sin helhet å
vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =

60

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets
beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan då efter
yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å skillnaden
mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor
och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken
insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500.000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200,000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för år 1941 varit 200,000
kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution
medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret
1941 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt
belöpande på 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att rederiets
beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000 kronor.
Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000 kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000
kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma
sätt som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp
av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000
kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret
1941 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor
och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken
insatta beloppet, 300,000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =

200.000 kronor.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.
beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej
ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.
Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 —- 300,000 == 600,000
kronor.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

61

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500.000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,
som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor.
Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold
förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §
4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna
beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350.000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda
exempel beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde
under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, om fartyget i motsvarande
mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp
av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske
endast å ett belopp av 350,000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,

900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor
till inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med

100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor
mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med
det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,
örn den beskattningsbara merinkomsten för år 1941 varit ytterligare 150,000
kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det ny- Det antages emellertid att det nyförvärvade
fartyget betingar ett pris förvärvade fartyget betingar ett pris
av 1,800,000 kronor, varav 900,000 av 1,800,000 kronor, varav 900,000
kronor uttagas från riksbanken och kronor uttagas från riksbanken och
lika stort belopp disponeras av andra lika stort belopp disponeras av andra
medel. Det antages vidare, att över- medel. Det antages vidare, att överprisavdrag
för beskattningsåret 1942 prisavdrag för beskattningsåret 1943
kunnat medgivas med 400,000 kro- kunnat medgivas med 400,000 kro -

62

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

nor, och att vid tidpunkt, som seder- nor, och att vid tidpunkt, som sedermera
fastställes, fartygets värde ned- mera fastställes, fartygets värde nedgått
med 300,000 kronor under det gått med 300,000 kronor under det
belopp, som återstod efter överpris- belopp, som återstod efter överprisavdraget.
Eftersom i detta fall köpe- avdraget. Eftersom i detta fall köpeskillingen
är dubbelt så stor som för- skillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman
för det gamla far- säljningssumman för det gamla fartyget
och blott hälften av köpeskil- tyget och blott hälften av köpeskillingen
uttagits från riksbanken, me- lingen uttagits från riksbanken, medan
hälften av fartyget förvärvats för dan hälften av fartyget förvärvats för
andra medel, beräknas restitution andra medel, beräknas restitution
som i exempel a), d. v. s. vid vart- som i exempel a), d. v. s. vid vartdera
tillfället med hälften av det be- dera tillfället med hälften av det belopp,
som belöper å fartyget i dess lopp, som belöper å fartyget i dess
helhet. helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu
angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, örn inkomsten
för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart
överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepåföring intill

150,000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring
eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes
ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade
inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt
19 § ske för hälften av detta belopp eller 450,000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen
försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då
såsom i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,
att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan
fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under
sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma
i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

63

2) antaga följande

Förslag

till

Förordning

med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg
eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941, nr 360,
med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år
av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår
för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något av
åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något av
de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,
skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen
ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1943.

B) att följande motioner, nämligen:
väckta inom första kammaren:

nr

271

av

friherre Beck-Friis m. fl.,

»

272

herr Bernhard Nilsson och herr Bondeson,

»

273

»

herr Sundberg m. fl.,

väckta inom andra kammaren:

nr

42

av

herr Åqvist,

»

186

herr Hansson i Skediga,

»

230

herr Lundell,

»

386

herr Svensson i Ljungskile m. fl.,

»

392

»

herr Karlsson i Granebo m. fl.,

»

393

»

herr Janson i Frändesta m. fl., samt

394

herrar Lundberg i Hälsingborg och Olson i Göte-borg,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 11 juni 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.

64

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt*, Sjödahl,
Egnell, Bengtsson, Frans Ericson, Velander, Heuman och Franzon; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Orgård, Falk, Lundell,
Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde, De Geer, Olofsson i Höganäs* och Bladh.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

1) Beträffande förslaget i dess helhet:

av herr Lundell, som anfört:

»Med de förslag till skattesatser för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
och värnskatten som föreslagits i propositionerna nr 355 resp.
357 föreligger avsikt att uttaxera ännu högre belopp än förut på basis av de
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppen.

Nedan är uppgjord en sammansatt skiktskala för fysiska personer m. m.
utvisande det sammanlagda skattetrycket för olika skikt av den beskattningsbara
inkomsten enligt dessa förslag. Längst till höger äro tillfogade två kolumner
innebärande att det sammanlagda trycket av allmän kommunalskatt,
landstingsskatt och vägskatt (egentligen utgående i form av ett visst antal
kronor pr kommunalskattekrona resp. vägskattekrona) uppskattats efter debiteringarna
i höst komma i medeltal att motsvara ungefär 15 % av till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp. Detta är en
delvis grov medeltalsberäkning. Rätteligen torde i de lägre skikten böra ha
stått 16 % och 17 °/o och kanske ännu högre.

Skikt av beskatt-ningsbar inkomst

Bottenskatt

%

Tilläggs-

skatt

%

Värnskatt

%

Summa

statsskatt

%

Kommunala
skatter c:a
%

Summa
skatter c:a
%

0- 3,000

6.75

_

6

12.75

15

28

3,000- 6,000

8.26

—

7

15.25

15

30

6,000— 8,000

9.75

—

8

17.75

15

33

8,000- 9,000

9.75

2

8

19.75

15

35

9,000- 10,000

9.75

2

10

21.76

15

37

10,000— 12,000

9.75

4

10

23.75

15

39

12,000— 15,000

9.75

4

12.5

26.25

15

41

15,000— 25,000

9.75

8

15

32.76

15

48

25,000— 35,000

9.75

12

18

39.75

15

55

35,000- 40,000

9.75

12

21

42.75

15

58

40,000- 50,000

9.76

16

21

46.75

15

62

50,000— 60,000

9.75

16

24

49.75

15

65

60,000—100,000

9.75

20

24

53.76

15

69

100,000-200,000

9.76

24

27.6

61.25

15

76

200,000-

9.75

28

31

68.75

15

84

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

65

Om vi betrakta kolumnen längst till höger, framgår med full tydlighet
att dessa skatteformer tillsammantagna åstadkomma en mycket hård merinkomstbeskattning.
En rörelseidkare eller jordbrukare, som har en jämförelseinkomst
om t. ex. 6,000 kr. får ev. merinkomst tydligen beskattad med
i första hand c:a 33 °/o och därefter progressivt efter merinkomstens storlek.
En pejson som har 15,000 kr. jämförelseinkomst får merinkomst beskattad
med i början c:a 48 % och därefter hårdare. Den som har 100,000 kr. i
jämförelseinkomst får merinkomst beskattad efter minst c:a 76 %. En sådan
merinkomstskatt måste anses mer än tillräckligt hård för alla förnuftiga
ändamål och gör tilläggandet av en särskild krigskonjunkturskatt sådan som
den i proposition nr 287 framlagda helt obehövligt och skadligt.

Utöver det skattetryck, som redovisas i den ovan uppställda skiktskalan,
tillkommer sedan trycket av den särskilda skatten å förmögenhet, vilket
tryck ej låter sig infoga i en sådan skala.

Även i fråga om juridiska personer såsom aktiebolag och ekonomiska föreningar
måste den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten
tillsammans med de kommunala skatterna, vid nuvarande eller nu föreslagna
höjd, anses utgöra en merinkomstskatt av sådan hårdhet, att särskild
krigskonjunkturskatt ej därutöver kan vara lämplig. De angivna skatterna
taga av det beskattningsbara beloppet sammanlagt c:a20 + 12 + 15= 47 °/o.
Av varje merinkomst borttages sålunda 47 °/o utan något skattefritt avdrag
eller något utjämningsavdrag. Återstående 53 %> av merinkomsten kan sedan
ej komma någon delägare till del utan förnyad beskattning efter den ovan
uppställda hårda skiktskalan för fysiska personer.

Mot särskild krigskonjunkturskatt i föreslagen form tala häratöver åtskilliga
skattetekniska, fiskaliska och nationalekonomiska skäl, beträffande
vilka hänvisas till motionerna II: 5 till 1940 års urtima och II: 282 till 1941
års riksdag samt till anföranden i II. kammaren vid debatterna angående
respektive förordningar om krigskonjunkturskatt.

Den nu föreslagna förordningen innehåller vissa förbättringar utöver tidigare
gällande; såsom bestämmelsen om viss kompensation för det försämrade
penningvärdet genom utjämningsavdrag. Vidare rätt till viss utjämning
mellan två beskattningsår, fastställande av ett minimibelopp för skattskyldighet
örn 6,000 kr. i taxerat belopp till statsskatt, vissa lindrade bestämmelser
i fråga om beskattning av skogsbruk samt en del andra jämkningar. Lagtexten
har emellertid ingalunda härigenom blivit enklare och lättare att
tillämpa, och hela förordningen med därav följande deklarations- och taxeringsförfarande
innebär genom mängden och arten av bestämmelserna en
fullkomligt orimlig påkänning på såväl skattskyldiga som beskattningsmyndigheter.

Då dessutom skattens avkastning är ganska ringa och kunde förväntas
bliva så gott som ingen, därest bestämmelserna i de varandra avlösande förordningarna
dels meddelades i god lid under löpande beskattningsår och dels
vore sådana, att de av en ordinär skattebetalarehjärna kunde penetreras och

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 7 sami. Nr 36. f>

66 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

ihågkomma* vid planerandet av de mera väsentliga affärshändelserna under
året, kan det icke vara förnuftigt att hålla kvar en sådan skatteform.

För att visa vilka oefterrättliga förhållanden och konsekvenser som åstadkommas
av denna skatteform skall nedan med ett exempel visas ungefär
hurudan kalkyleringen kommer att taga sig ut, när ett företag vill på förhand
söka anpassa sin produktion och vinstredovisning efter beskattningsföreskrifter
som redan meddelats eller som befaras komma att meddelas.

Antag ett företag i form av aktiebolag drivande rörelse kalenderåret 1941.
Antag aktiekapital av 200,000 kr. (lika stort som under jämförelseåren). Antag
jämförelseinkomst, medeltal av nettovinst 1937 och 1938, 10,000 kr. Bolaget
antages på grund av efterfrågan efter dess varor kunna genom omsättningsökning
utan prishöjning komma upp till en vinst under beskattningsåret
av c:a 100.000 kr. Av hänsyn till beskattningen håller emellertid styrelsen
igen orderupptagningen och ökar utgifterna och tänker inrikta sig pa att få
fram en vinst av 20,000 kr. Bolagsstyrelsen gör en överslagsberäkning över
skatter som i så fall skola utgå och över hurudan vinstdispositionen sedan kan
bli. Det antages att reservfonden ännu ej nått föreskriven storlek.

Avsättning till reservfonden (10 /).................................. 2,000

» för statlig inkomstskatt (20 #) c:a................... 4,000

» » värnskatt (12 %) c:a............................ 2,400

» » kommunala skatter (15#) c:a .................■ 3,000 9,400

Krigskonjunkturskatt:

Uppskattad merinkomst............................. 10,000

Utjämningsavdrag.................................. D^OO

Taxerad merinkomst................................ 8,500

Skattefritt avdrag .................................. 3,000

Beskattningsbar merinkomst.......................... 5,500

Skatt för 0—2,000 efter 50#........................... 1,000

» » 2,000—5,000 efter 60#........................... 1,800

> » 5,000—5,500 efter 70 %..........................• 350

Grundbelopp.................................. 3,150

Avdrag enl. 11 § 2 mom. 32# av 3,150......... —1,008 2,142

Återstod att disponera........................................... 6,458

Summa 20,000.

Bolaget antages utöver eget kapital även hava i verksamheten investerat
upplånat kapital, av vilket en del avbetalts under ett gott år före kriget, men
av vilket fortfarande återstår 50,000 kr. Bolagsstyrelsen finner att återstoden
av vinsten — 6,458 kr. — blir för liten för att kunna räcka både till någon
skuldavbetalning och någon utdelning. Styrelsen tänker sig då först att den
kanske borde inrikta sig på att få fram något större vinst, så att, sedan avsättningarna
skett till reservfond och skatter, något större belopp komme att
kvarstå till fri disposition.

överslagsberäkning visar då följande, örn vinsten ökas med 1,000 kr. och

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 67

alltså blir 21,000 i stället för 20,000 kr., så blir ökningen i avsättningarna
följande.

Till reservfond 10#............................. 100

» statlig inkomstskatt 20#................ 200

» värnskatt 12 #......................... 120

» kommunala skatter 15 #................ 150 470

Krigskonjunkturskatt

Beskattningsbar merinkomst ökas ........ 1,000

Grundbeloppet ökas..................... 7001

Avdraget ökas med 32# av 700 ..........—224J

Sammanlagd ökning 1,046

Vid 1,000 kr. ökad vinst öka alltså de obligatoriska avsättningarna med
1,046 kr. Lika blir förhållandet för varje följande 1,000 kr., varmed vinsten
ökas. På den vägen kunna inga ökade medel vinnas för fri disposition för
skuldbetalning och/eller utdelning. Bolaget får visserligen behålla 100 —
— 46 = 1,000 — 946 = 54 kr. av varje 1,000 kr., men det är föga sannolikt
att detta föranleder bolagsstyrelsen att inrikta sig på att driva upp vinsten till

40,000 eller 60,000 eller 100,000. Vid uppnående av en vinst av 100,000 skulle
reservfondsavsättningarna ha ökats från 2,000 till 10,000 medan samtidigt
återstoden att fritt disponera skulle ha gått ned med 80 ■ 46 = 3,680 kr. eller
från 6,458 till 2,778 kr. Det torde för bolagsstyrelsen synas lämpligare att
å ena sidan hålla igen i fråga om orderupptagningen och å andra sidan göra
de reparationer och andra förnyelsearbeten, som blivit planlagda. Men därmed
går kanske folkhushållet å ena sidan miste om en mycket önskvärd
ökning av begärliga konsumtionsvaror och får å andra sidan kanske ett
knappt förråd av svåråtkomliga importvaror ytterligare minskat.

När bolagsstyrelsen avstått från tanken att öka vinsten kanske den i stället
undersöker, huru ett minskande av vinsten skulle utfalla. Man finner då att
för de första 500 kr. nedåt är förhållandet detsamma som längre upp på
vinstskalan. För 100 kr. nedåt — 10 kr. minskad reservfondsavsättning —
94.60 minskad skatt — 4.60 ökat disponibelt belopp — men 5.40 minskad
behållning. För de därpå följande 3,000 kr. ändras förhållandet, och det blir
för varje 100 kr. nedåt — 10 kr. minskad reservfondsavsättning — 87.80 minskad
skatt — 2.20 minskat disponibelt belopp — och 12.20 minskad behållning.
Fortsätter man ännu längre ned med vinsten, d. v. s. går in på krigskonjunkturskatteskalans
lägsta trappsteg från 16,500 lill 14,500, så ändras
förhållandet igen, och det blir för varje 100 kr. nedåt — 10 kr. minskad reservfondsavsättning
— 81.00 minskad skatt — 9.00 minskat disponibelt belopp
—- och 19.00 kr. minskad behållning. Ännu längre ned, d. v. s. vid en
vinst under 14,500, har man icke längre att göra med någon krigskonjunkturskatt
ulan endast med de andra skatteformerna.

Hur man än reglerar vinsten, kan man tydligen inte få fram något nämnvärt
större belopp än kr. 6,458 disponibelt för skuldbetalning och/eller utdelning.
Maximum framkommer vid en redovisad vinst av 19,500 kr. och

68

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

blir 6 481 kr., och behållningen för bolaget efter skatteavsättningar blir då
1,950 + 6,481 = 8,431 kr. Vid en redovisad vinst av 100,000 kr. skulle behållningen
för bolaget, som tidigare visats, ha blivit 10,000 + 2,778 =
= 12,778 kr. Låter man vinsten i stället gå ned ända till 14,500 kr. för att
helt undgå krigskonjunkturskatten så minskas icke behållningen för bolaget
mera än till 1,450 + 6,235 = 7,685 kr.

Det bör anmärkas att beräkningar av skatteutfallet vid olika vinster, på sätt
som ovan skett, i avsikt att få fram en i skatteavseende och för medelsdispositionen
lämplig höjd på vinsten ju böra göras under beskattningsåret. Om
emellertid, såsom nu under 3 år skett, varken skattesatser eller övriga bestämmelser
beslutas förr än långt efter beskattningsårets utgång, och detta i
fråga om de tidigare skatteformerna likaväl som i fråga om krigskonjunkturskatten,
kan ju ingen säker förhandsberäkning göras under beskattningsåret,
utan företagaren kommer att handla mer eller mindre i blindo. Att det under
sådana förhållanden är ännu större anledning att hålla vinsten nere är tydligt.

Det framgår av förestående undersökning, att bolaget kan variera sin vinst
mellan mycket vida gränser, utan att bolaget har något starkare ekonomiskt
intresse av den ena eller den andra riktpunkten. För det allmännas fiskaliska
intresse ter det sig emellertid så, att en produktion som ger en vinst av 14,500
ger en skatteinkomst av 6,815 kr., under det att en produktion som ger en
vinst av 100,000 kr. skulle ge en skatteinkomst (utan krigskonjunkturskatt)
av 47,000 kr. direkt från bolaget. Sedan skulle de 100,000—47,000 — 10,000 =

43.000 kr. som stöde till förfogande för skuldbetalning, utdelning och balansering
kanske innebära att 20,000 kr. bleve utdelade till aktieägarna, vilket i nuvarande
skatteläge komme att medföra, att ytterligare omkring 7,000 kr. utginge
i skatteökningar av aktieägarna. Men därmed ha vi ingalunda nått in
till själva huvudsaken, ty den ligger däri att bakom en tillverkningsvinst av

100.000 kr. —- utan prisförhöjningar — vid ett arbetande kapital av 250,000
å 300,000 kr. väl ligger en varumängd fakturerad från fabriken för c:a 1.5
milj. kr. och såld i detaljhandeln för t. ex. 3.1 milj. Den innebär för alla som
utöver bolaget haft att göra med dess tillverkning och distribution, alltså i huvudsak
för lönearbetare och tjänstemän, en sammanlagd inkomst om 3 milj.
kr., varav sedan till det allmänna komme att utgå kanske 300,000 kr. eller
mera i skatter.

Bakom den mindre vinsten åter 14,500 kr. låg en tillverkning som kanske
icke var mer än Vs så stor: 300,000 kr. fakturerade från fabriken, 600,000 kr.
i detaljhandeln, och 60,000 i skatt till det allmänna.

Örn statsmakterna i sådant läge lägga på krigskonjunkturskatt för att insamla
till det allmänna så gott som hela den tänkta mervinsten 90,000 kr., så
åstadkomma de därmed att det allmännas skatteintäkter av d e t företagets
produktion kanske minskas från de möjliga 47,000 + 7,000 + 300,000 =

354.000 till 6,815 + 60,000 = 67,000. Skatteintäkterna minskas till c:a
av vad de kunde vara. Och därbakom ligger att även nationalinkomsten, till
den del som kunde komma från det företaget, gått ned till c:a V5 av vad den
kunde vara.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

69

Man har vissa tider talat mycket om de höga lönernas ekonomi. Det torde
vara betydligt viktigare att tänka på de måttliga skatternas ekonomi.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 287.»

2) i fråga om 2 § 2 mom. samt 3 §:

av herr De Geer, som ansett,

dels att utskottets yttrande beträffande 2 § 2 mom. och 3 § i författningsförslaget
(sid. 7 rad 2 nedifrån—sid. 8 rad 21 uppifrån) bort hava följande
lydelse:

»I propositionen föreslås sådan begränsning av skattskyldigheten rörande
ifrågavarande skatt, att fysisk person, för vilken för beskattningsåret fastställes
ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande
6,000 kronor, skall vara undantagen från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt.
I motionen II: 386 har föreslagits höjning av detta gränsbelopp
till 8,000 kronor. Under åberopande av de av motionärerna anförda skälen
för denna höjning finner sig utskottet böra förorda bifall till motionen II:

386.1 följd härav anser sig utskottet böra föreslå, att det i 3 § föreslagna minimibeloppet
för jämförelseinkomsten för fysiska personer höjes från 3,000 till
5,000 kronor. Såsom en konsekvens härav föreslår utskottet motsvarande
ändring i anvisningarna till 4, 5, 7 och 8 §§.»;

dels ock att nedannämnda bestämmelser i det såsom utskottets förslag betecknade
författningsförslaget skola hava följande lydelse:

2 §■

2 mom. Skattskyldig enligt---(= utskottets förslag sid. 14 rad 4—10

uppifrån)---—- ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas fysisk person, för vilken för beskatta
ningsåret fastställes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat
belopp ej överstigande 8,000 kronor, systembolag som avses i förordningen
angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen
samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från
vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk
person.

3 §.

Vid tillämpning---(= utskottets förslag sid. 14, rad 22—12 nedifrån)
-—--särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget

70

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

jämförelseår ‘belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden
till annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av
inkomsterna för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft
sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 5,000
kronor.

Med ledning---(=utskottets förslag sid. 14 rad 3 nedifrån—sid. 15

rad 6 uppifrån)---meddelade föreskrifter.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1---(== utskottets förslag sid. 34—36 rad 3 uppifrån)
—--i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av
vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp
än 5,000 kronor.

Såsom lager---(= utskottets förslag sid. 36, rad 9 uppifrån—sid. 44

rad 14 uppifrån)---i s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 5,000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets
skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra
avdrag svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande
jämförelseinkomsten understiger 5,000 kronor. I fall som nu sagts skall vid
tillämpning av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett
belopp av 5,000 kronor.

till 5 §.

1. För beräkning---(= utskottets förslag sid. 44 rad 19 nedifrån—

sid. 46, rad 18 uppifrån)---samma fastighet.

För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 5,000 kronor.

Vid taxering---(= utskottets förslag sid. 46 rad 21 nedifrån—sid. 47

rad 29 uppifrån)---merinkomstens fastställande.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst---(== utskottets förslag sid. 51 rad 11 uppifrån—sid.
52 råd 19 uppifrån)---egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 5,000 kronor.

4. Ränta å---(= utskottets förslag sid. 52 rad 25 uppifrån—sid. 52

rad 32 uppifrån)---i fastigheten.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. <1

till 8 §.

1. Såsom likartad---(=utskottets förslag sid. 52 rad 1—9 nedifrån)

---motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som
avses i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart
uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid
tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas
till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.
Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 5,000 kronor.

Särskilda yttranden:

1) av herrar Egnell och Jonsson i Skedsbygd, som anfört:

»Det föreliggande förslaget till krigskonjunkturbeskattning innefattar vissa
betydelsefulla ändringar i nu gällande bestämmelser på detta område.

Genom det s. k. utjämningsavdraget, utgörande 15 %, höjes det skattefria
avdraget med 450 kronor och kommer att utgöra 3,450 kronor. Bestämmelserna
om fastställande av en lägsta jämförelseinkomst till 3,000 kronor
samt om det skattefria bottenavdraget till likaledes 3,000 kronor medför i
realiteten att en inkomst av tillhopa 6,450 kronor undantages från krigskonjunkturskatt.

Ifråga örn inkomster av rörelse medgives dessutom rätt till avsevärda avsättningar
för mötande av framtida behov. Sålunda medgives sådan inkomsttagare
rätt till provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt bl. a. för framtida
nedskrivning av ersättningslager, för mötande av framtida prisfall, för
kostnadsutjämning, för befarad framtida värdeminskning m. m.

Även beträffande inkomst av jordbruk och skogsbruk medgivas vissa lättnader
i nu gällande bestämmelser. Men någon provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
i fråga om dessa förvärvskällor för mötande av framtida
värdeminskning, för ersättning av förbrukade inventarier eller andra jämförliga
ändamål medgives icke.

Härigenom kommer jordbruket i en mindre gynnad ställning än industri
och annan rörelse.

Genom bestämmelserna om utjämningsavdrag och en lägsta jämförelseinkomst
för fysiska personer av 3,000 kronor torde emellertid en avsevärd
lättnad i skattehänseende blivit genomförd.

72

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Men även om beträffande skogsbruket ganska stora lättnader i beskattningshänseende
genomförts, är det att befara att beskattningen av den merinkomst,
som bokföringsmässigt kan uppstå, kan komma att verka hämmande
på en ur folkförsörjningssynpunkt önskvärd skogsavverkning. Särskilt
i vissa delar av landet har skogskapitalet genom de senaste årens avverkningar,
grundade på åläggande från statsmakterna, tagits ganska hårt i
anspråk.

I många fall har för bränsleändamål måst uttagas sortiment, som därest
dessa kunnat sparas framdeles genom tillväxt erhållit ett avsevärt högre
värde.

Det kan icke vara riktigt att genom avverkningsåläggande tvinga skogsägaren
att vidtaga ur rationell skogsvårdssynpunkt icke lämpliga avverkningar,
och samtidigt genom krigskonjunkturskatt till staten indraga en del
av det pris, som av staten själv åsatts i syfte att stimulera avverkningarna.
I vissa fall hade otvivelaktigt det avverkade beståndets värde blivit avsevärt
större, om detsamma fått sparas och genom ytterligare tillväxt blivit lämpligt
för annat ändamål.

Även en annan synpunkt bör i detta sammanhang beaktas. På grund av
den rådande situationen på bränslemarknaden komma ännu större krav på
ökade avverkningar och skärpta bestämmelser att tillämpas. Detta kommer
att medföra ytterligare krav på skogsägarnas lojalitet och vilja att fullgöra
dem ålagd leveransplikt.

Redan vetskapen om att en större avverkning kan komma att medföra beskattning
för uppskattad merinkomst kan komma att verka återhållande på
avverkningarna och motverka en frivillig avverkning i önskad utsträckning.

Enär inkomst av jordbruk och skogsbruk i beskattningshänseende sammanföras,
kunna skogsägarna lätt erhålla den uppfattningen, att även en relativt
liten skogsavverkning kan komma att medföra beskattning för merinkomst.
Detta förhållande kan verka återhållande på avverkningarna, och konsekvenserna
kunna bliva att det relativt lilla belopp, som beräknas inflyta genom
den föreslagna skatten på inkomst av skogsbruk, medför större skadeverkningar
i form av minskade avverkningar.

Även örn man i princip anser att en beskattning av vinster, uppkomna genom
av nuvarande kristid skapade förhållanden, bör i första hand ske, kan
det icke vara riktigt att krigskonjunkturskatt utgår på inkomst, härflytande
ur tvångsvis ålagda avverkningar, där statsmakternas organ bestämma priserna
på produkterna, avverkningar, vilka ofta icke vare sig ur skogsvårdseller
skogsekonomiska synpunkter äro önskvärda.»

2) av herr Velander, som anfört:

»Enligt beslut vid nästlidet års riksdag utsträcktes krigskonjunkturskatten
till att omfatta även inkomst av skogsbruk. Invändningar häremot hade
framställts i vissa avgivna yttranden samt i motioner till riksdagen. Dessa
invändningar lämnades emellertid av statsmakterna utan avseende. På sätt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

73

industrikommissionen, bränslekommissionen och priskontrollnämnden i framställning
den 20 februari 1942 till Kungl. Majit anfört, hava i nuvarande läge
olägenheterna av skatten framträtt betydligt skarpare och på ett delvis annat
sätt än för ett år sedan. Med hänsyn till bl. a. landets bränsleförsörjning,
skogsindustriernas råvaruanskaffning samt prisförhållandena på nämnda
virkesmarknader har det därför ansetts påkallat, att frågan om bibehållandet
av krigskonjunkturbeskattning av skogsbruk upptoges till omprövning. Enligt
föreliggande proposition har dock Kungl. Majit stannat för skattens bibehållande
men samtidigt föreslagit vissa jämkningar och tillägg beträffande
reglerna för merinkomstens beräkning i syfte att mildra skattens verkningar
samt undanröja med avseende å densamma uttalade farhågor.

Detta ställningstagande har synts mig icke kunna väl försvaras. Föreliggande
uppgifter rörande landets bränsleförsörjning samt möjligheten att
förse skogsindustrierna med nödiga råvaror avspegla nämligen en så allvarlig
situation, att vid sidan därav de synpunkter, som åberopats till stöd för ett
bibehållande av skogsbrukets krigskonjunkturbeskattning, måste träda i bakgrunden.
Även utskottet finner situationen i fråga örn virkesförsörjningen
så allvarlig, att enligt dess mening ''extraordinära åtgärder kunna anses vara
påkallade för att befordra densamma’. Jag saknar anledning att här närmare
ingå på spörsmålet, huruvida å skogsägarnas sida obenägenhet förefunnits
att verkställa avverkningar samt huruvida felaktiga föreställningar örn beskattningens
innebörd och storlek därvid gjort sig gällande. Det må dock
erinras om att i kommissionernas och priskontrollnämndens ovan åberopade
framställning samt i åtskilliga däröver avgivna yttranden en sådan obenägenhet
förutsatts vara tillfinnandes, varjämte uttalats, att densamma bottnade i
psykologiska förhållanden. För riktigheten av sistnämnda uttalande talar den
omständigheten, att för år 1941 i rikets nordligaste län krigskonjunkturbeskattning
av skogsbruk över huvud icke ifrågakommit samt att för hela riket
avkastningen av skatten stannat vid det blygsamma beloppet av cirka en
miljon kronor. För innevarande år torde med hänsyn till den enligt propositionen
föreslagna vidgade avdragsrätten, vars reella innebörd jag ingalunda
vill förringa, avkastningen av skatten säkerligen stanna vid ett väsentligt
mindre belopp. Ur statsfinansiell synpunkt måste sålunda krigskonjunkturbeskattningen
av skogsbruk framstå såsom tämligen betydelselös. Att beskattningen
skulle, såsom utskottet antyder, uppbäras av ett rättvisekrav såsom
riktat mot typiska krigskonjunkturvinster, torde icke kunna påräkna någon
större förståelse, i varje fall icke hos landets skogsägare. Avverkningarna
hava dock i stor utsträckning skett och komma sannolikt i fortsättningen att
i än större utsträckning ske till omfattning och priser, fastställda av statliga
organ. Rättvisesynpunkten torde därför näppeligen kunna åberopas till stöd
för någon nior eller mindre betungande särbeskattning av skogsbruket. För
mig framstår åtminstone i närvarande läge bränsleförsörjningen och skogsindustriernas
förseende med nödiga råvaror såsom det centrala problemet,
och synes mig ovedersägligt, att den avsedda krigskonjunkturbeskattningen
är ägnad alt ■— ulan all tillföra statskassan intäkter av betydelse — försvåra

74

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

lösandet därav. Jag har sålunda i anslutning till ovan antydda synpunkter
samt under hänvisning till innehållet av de likalydande motionerna nr
271 i första kammaren av friherre Beck-Friis m. fl. och nr 392 i andra
kammaren av herr Karlsson i Granebo m. fl. inom utskottet hävdat den
meningen, att krigskonjunkturbeskattning av skogsbruk icke vidare borde
ifrågakomma.

Beträffande frågan, huruvida krigskonjunkturskatten verkar återhållande
ä sådana initiativ som, utan att förutsätta ianspråktagande i väsentligt större
utsträckning än för närvarande av tillgängliga råvarutillgångar eller arbetskraft,
direkt inriktas på frambringande av i nuvarande läge värdefulla nyttigheter,
uttalar utskottets majoritet, att den har svårt att föreställa sig, att
ett kraftigt allmänt beskärande av krigskonjunkturskatten skulle medföra någon
nämnvärd samt i och för sig önskvärd omläggning av sättet för råvarornas
och arbetskraftens användning. Detta uttalande kan jag icke biträda.
Jag hyser tvärt örn den bestämda uppfattningen, att redan den ringa reduktion
av krigskonjunkturskatten för rörelse, som skulle åstadkommas genom
slopande av den för rörelseinkomsten gällande progressiva beskattningen,
skulle medföra en icke oväsentlig stimulans för ett effektivare utnyttjande
av såväl råvaror som arbetskraft samt föranleda ökad produktion av nödvändiga
råvaror och andra nyttigheter. En proportionell skattesats för krigskonjunkturskatten
av 50 procent skulle leda till att den skattskyldige kunde
kalkylera med att få behålla omkring 1/,4 av uppkommande merinkomst,
i stället för, såsom för närvarande är fallet, blott omkring 10 procent därav
eller ingenting. Att exempelvis ett gruvföretag, som vid en ökning av malmbrytningen
hotas av krigskonjunkturskatt, icke finner anledning vidtaga
åtgärder för en sådan ökning, örn företaget praktiskt taget icke får behålla
någon del av den därigenom uppkommande merinkomsten, lärer ligga i
öppen dag. Det borde icke vara svårt att föreställa sig, att en beskattning
med sådana psykologiska verkningar å företagarna försvårar vår varuförsörjning.
Det torde även vara uppenbart, att ett företag, som hotas av dylik
beskattning, förlorar intresset för att öka sin vinst t. ex. genom att utveckla
förädlingsprocessen, varigenom råvarutillgångarna bättre skulle utnyttjas,
eller genom att rationalisera driften och därigenom åstadkomma en inom
många områden önskvärd minskning av efterfrågan på arbetskraft. Någon
utsikt att erhålla eftergift av krigskonjunkturskatt för merinkomst, uppkommen
på grund av sådana åtgärder, torde icke förefinnas. Vidare skulle benägenheten
att söka undgå beskattningen genom onödiga utgifter, föranledande
ökad efterfrågan av varor och arbetskraft, minska i samma mån som den
efter skattebetalning återstående delen av merinkomsten ökades. Beskattningsmyndigheternas
förmåga att i nämnvärd omfattning stävja tendensen till
dylika utgifter genom att vägra avdrag därför vid krigskonjunkturskattetaxeringen
är säkerligen tämligen ringa. Under alla förhållanden framstår
det såsom inkonsekvent, att för merinkomst av rörelse, där även produktionsökningsvinst
beskattas i motsats till vad fallet är inom andra förvärvskällor,
och beträffande vilken förvärvskälla risken för felaktigheter vid taxe -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

75

ringen torde vara störst, fastställa en högre skatteskala än för övriga förvärvskällor.
Enligt den av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl.
förebragta utredningen skulle de statsverket i form av krigskonjunkturskatt
tillförda definitiva skatteintäkterna hava minskats med omkring 3.5 miljoner
kronor, om krigskonjunkturskatten även för rörelse å 1941 års skatteunderlag
utgått efter en proportionell procentsats av 50. En dylik nedsättning
av skattesatsen för krigskonjunkturskatt skulle dock säkerligen hava
inneburit en sådan stimulans för näringslivet, att intäkterna av övriga skatter
väsentligt skulle hava ökat. Enligt min uppfattning tala synnerligen starka
skäl för att grundbeloppet för krigskonjunkturskatten jämväl för rörelse icke
lastställes högre än till 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Den i 4 § 6 mom. intagna bestämmelsen, att utjämningsavdraget för juridisk
person med en jämförelseinkomst, överstigande 50,000 kronor, skall beräknas
till 15 procent å allenast den del av jämförelseinkomsten, som ej överstiger
12 procent av eget kapital i förvärvskällan, bör enligt min mening utgå.
Denna spärregel står i direkt strid mot de grundläggande principerna för beskattningen
i det att därigenom nominella, på grund av inträdd prisstegring
rent fiktiva vinster tagas till beskattning. En skattskyldig äger jämlikt punkt
3 av anvisningarna till 4 § icke åtnjuta ’en särskilt förmånlig jämförelseinkomst’,
därest denna icke utgör ett godtagbax-t uttryck för den skattskyldiges
normala årsinkomst, beräknad enligt förkrigsinkomstårens prisnivå. Om förkrigsinkomståren
visat onormalt höga vinstresultat, skall jämförelseinkomsten
jämlikt nämnda författningsrum fastställas till lägre belopp än medeltalet
av inkomsterna under dessa år. Härigenom sker den åsyftade utjämningen
i förhållande till andra skattskyldiga, och det kan därför icke anses befogat
att såsom grund för denna spärregel åberopa behov av utjämning olika skattskyldiga
emellan.

Beträffande räntesatsen vid restitution av provisoriskt påförd skatt bör
denna enligt min mening bibehållas vid förut gällande 3 procent. Utskottets
majoritet har med hänsyn till de på kapitalmarknaden gällande räntesatserna
för korttidsplaceringar ansett detta uteslutet. Den provisoriskt påfölja skatten
har emellertid i den mån den restitueras kai''aktär av ett på obestämd tid
löpande tvångslån till staten, och räntan därå bör sättas i i‘elation till räntan
å statens obligationslån, utgörande 3 å 3.5 procent, och icke till räntan å korttidsplaceringar,
beträffande vilka kapitalplaceraren har fri uppsägnings- och
förfogandei-ätt.»

3) av herrar friherre Lagerfelt och Bengtsson, som instämt i det av herr
Velander avgivna yttrandet, såvitt detsamma avser krigskonjunkturbeskattning
av inkomst av skogsbruk.

4) av herr Hagberg i Malmö, som instämt i det av herr Velander avgivna
yttrandet, såvitt detsamma avser krigskonjunkturbeskattning av inkomst av
rörelse.

76

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Bilaga.

Exempel på tillämpning av reglerna örn särskilda avdrag i syfte
att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar
vid beräkning av taxerad merinkomst av skogsbruk.

I exemplen antages att den skattskyldige ej åtnjutit taxerad merinkomst å
annan förvärvskälla och ej heller haft inkomstminskning å jordbruk.

Exempel 1.

Vid senaste fastighetstaxering tillämpades å den skattskyldiges fastighet
följande tal:

Areal: 750 hektar
Bonitet: 2 kbm.

Relativ skogstillgång: 0.8.

Den virkeskvantitet, till vilken hänsyn skall tagas vid bestämmandet av
avdragets storlek (jämförelseavverkning), är:

1.3 X 750 X 2 X 0.8= 1,560 kbm.

Dem skattskyldige har enligt deklaration och lämnade kompletterande upplysningar
sålt följande:

Brutto-

intäkt

Krigskon-

Krigskon-

Sortiment

Kbm

junktur-vinst1

junktur-

vinst

kr.

%

kr.

På rot ............

175

1,225

20

245

Timmer...........

75

1,500

15

225

Sulfitved..........

250

5,000

15

750

Sulfatved..........

125

2,125

25

531

l:a björkved......

125

2,500

20

500

l:a barrved........

125

1,875

20

375

Pannved ..........

250

3,250

30

975

Summa

1,125

17,475

3,601

Avgår 5 % på

bruttointäkten 874

Rest 2,727

Enär den sålda avverkningen icke överstiger »jämförelseavverkningen»,
skall ytterligare sänkning av restbeloppet icke göras. Taxerade merinkomsten
blir följaktligen 2,727 kr. Eftersom det skattefria bottenavdraget, 3,000 kr.,
avgår, framkommer i detta fall ingen krigskonjunkturskatt.

Exempel 2.

Vid senaste fastighetstaxering tillämpades å den skattskyldiges fastighet
följande tal:

Areal: 3,000 hektar
Bonitet: 2 kbm.

Relativ skogstillgång: 0.8.

Den virkeskvantitet, till vilken hänsyn skall tagas vid bestämmandet av
avdragets storlek (jämförelseavverkning), är:

1.3 X 3,000 X 2 X 0.8 = 6,240 kbm.

1 Det förutsattes att vid bestämmande av dessa procenttal, vilka endast äro exempel på

möjliga sådana, vederbörlig hänsyn tagits till utjämningsfaktorn.

Bevillningsutskottets betänkande Nr Sä -

ll

Den skattskyldige har enligt deklaration och lämnade kompletterande upplysningar
sålt följande:

Krigskon-

Krigskon-

Sortiment

Kbm

intäkt

junktur-vinst1

junktur-

vinst

kr.

*

kr.

På rot..........

.. 700

4,900

20

980

Timmer.........

.. 300

6,000

15

900

Sulfitved........

.. 1,000

20,000

15

3,000

Sulfatved........

500

8,500

25

2,125

lia björkved ....

500

10,000

20

2,000

l:a barrved......

.. 500

7,500

20

1,500

Pannved ........

.. 1,000

13,000

30

3,900

Summa 4,500

69,900

14,405

Avgår 5 % på bruttointäkten 3,495

Rest 10,910

Enär den sålda avverkningen icke överstiger »jämförelseavverkningen»,
skall ytterligare sänkning av restbeloppet icke göras.

Rest alltså = taxerad merinkomst .......................... 10,910 kr.

Avgår ................................................... 3,000 »

Beskattningsbar merinkomst ............................... 7,910 kr.

Krigskonjunkturskattens grundbelopp 50 % .................. 3,955 kr.

Krigskonjunkturskatten, vars storlek är beroende på omständigheterna i
det särskilda fallet, antages utgöra i runt tal två tredjedelar av grundbeloppet,
d. v. s. omkring 2,600 kr.

Exempel 3.

Vid senaste fastighetstaxering tillämpades å den skattskyldiges fastighet
följande tal:

Areal: 3,000 hektar
Bonitet: 2 kbm.

Relativ skogstillgång: 0.8.

Den virkeskvantitet, till vilken hänsyn skall tagas vid bestämmandet av
avdragets storlek (jämförelseavverkning), är:

1.3 X 3,000 X 2 X 0.8 = 6,240 kbm.

Den skattskyldige har enligt deklaration och lämnade kompletterande upplysningar
sålt följande:

Krigskon-

Krigskon-

Sortiment

Kbm

intäkt

kr.

junktur-vinst1

%

junktur-

vinst

kr.

På rot..........

.. 1,400

9,800

20

1,960

Timmer.........

. . 600

12,000

15

1,800

Sulfitved........

.. 2,000

40,000

15

6,000

Sulfatved........

.. 1,000

17,000

25

4,250

l:a björkved .. ..

.. 1,000

20,000

20

4,000

l:a barrved......

.. 1,000

15,000

20

3,000

Pannved ........

. . 2,000

26,000

30

7,800

Summa 9,000

139,800
Avgår 5 % på

bruttointäkten

28,810

6,990

Rest 21,820

1 Det förutsattes att vid bestämmande av dessa procenttal, vilka endast äro exempel på

möjliga sådana, vederbörlig hänsyn tagits till utjämningsfaktorn.

78

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Avverkningen, 9,000 kbm, överstiger »jämförelseavverkningen», 6,240
kbm, med 2,760 kbm. Restbeloppet, 21,820 kr., skall fördelas på den avverkning,
som uppgår till resp. överstiger »jämförelseavverkningen», och avdrag
göras med 50 °/o å den del av restbeloppet som belöper på överskjutande avverkning.

På den överskjutande avverkningen belöper

tööö X 21,820 = 6,691 kr.

Från restbeloppet, 21,820 kr., avdrages hälften av 6,691 kr., d. v. s. 3,345

kr., och att beskatta återstår................................ 18,475 kr.

Avgår ................................................... 3,000 »

Beskattningsbar merinkomst (efter avrundning) .............. 15,400 kr.

Krigskonjunkturskattens grundbelopp blir 50 °/o härav eller 7,700 kr. och
skatten cirka två tredjedelar av detta belopp, d. v. s. omkring 5,100 kr.

Exempel 4.

Vid senaste fastighetstaxering tillämpades å den skattskyldiges fastighet
följande tal:

A

B

C

Areal

Bonitet

hektar

kbm

3,000

2

5,500

1.5

11,200

1.25

Relativ

skogstill gång 0.

8

0.9

1.0

Jämförelseavverkning:

Kommun A.............. 3,000 x 2 x 0.8 = 4,800

B.............. 5,500 x 1.5 x 0.9 = 7,425

C .............. 11,200 x 1.25 x 1.0 = 14,000

26,225 x 1.3 = 34,093 kbm.

Den skattskyldige har enligt deklarationen och lämnade uppgifter sålt följande: -

Krigskon-

Krigskon-

Sortiment

Kbm

intäkt

punktur-

junktur-

vinst1

vinst

kr.

%

kr.

På rot........

1,000

10,000

20

2,000

Timmer......

7,000

140,000

15

21,000

Sulfitved......

7,000

120,000

10

12,000

Sulfatved.....

14,000

234,000

20

46,800

l:a björkved ..

20,000

285,000

15

42,750

Barrved......

16,000

190,000

25

47,500

Andra sortiment

5,000

40,000

—

Summa

70,000

1,019,000

172,050

Avgår 5 % på

bruttointäkten

50,950

Rest

121,100

4

*

t

Avverkningen, 70,000 kbm, överstiger »jämförelseavverkningen», 34,093
kbm, med 35,907 kbm. Restbeloppet 121,100 kr., skall fördelas på den avverkning,
som uppgår till resp. överstiger »jämförelseavverkningen» och av 1

Det förutsattes att vid bestämmande av dessa procenttal, vilka endast äro exempel på

möjliga sådana, vederbörlig hänsyn tagits till utjämningsfaktorn.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 79

drag göras med 50 % å den del av restbeloppet som belöper på överskjutande
avverkning.

På den överskjutande avverkningen belöper
S5 907

röiööö x 121400 = 62419 kr''

Från restbeloppet, 121,100 kr., avdrages hälften av 62,119 kr. d. v. s. 31,059

kr., och att beskatta återstår................................ 90,041 kr.

Avgår ................................................... 3,000 »

Beskattningsbar merinkomst (efter avrundning) .............. 87,000 kr.

Krigskonjunkturskattens grundbelopp blir 50 °/o härav eller 43,500 kr. och
skatten cirka två tredjedelar av detta belopp, d. v. s. omkring 29,000 kr.