Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1942 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om visst undantag
frän bestämmelserna i 5 § förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt jämte en i
ämnet väckt motion.

I en den 24 april 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 250, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad i 5 § förordningen den 2
juni 1922 om automobilskatt1 finnes stadgat, för lastautomobil, som försetts
med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt tills
vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift av
femtio kronor dels ock aderton kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med ettusenetthundra kilogram.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1940: 1019.
bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 31.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

I en i anledning av propositionen inom andra kammaren av herr Hansson
i Skediga väckt motion, nr 358, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta,
att lastbilägare efter ombyggnad av lastbil till boggievagnstyp lämnas befrielse
från bilskatt för den ombyggda bilen under fem år framåt».

Jämlikt 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt utgår skatt
för lastautomobil, för helt kalenderår räknat, med dels grundavgift av femtio
kronor, dels ock aderton kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram
av automobilens tjänstevikt minskad med niohundra kilogram.

På hemställan av chefen för folkhushållningsdepartementet har Kungl.
Majit uppdragit åt statens trafikkommission att verkställa en undersökning
rörande reglering av motorfordonstrafiken, i samband varmed jämväl borde
undersökas, huruvida tekniska förändringar av fordonen kunde leda
till besparing av gummiringar.

I anledning härav hava av kommissionen tillkallade sakkunniga i ett av
dem avgivet betänkande uttalat, att vid fullt utnyttjande av tillgängliga resurser
för tillverkning och montering en snabb ombyggnad skulle kunna
ske av 6,000 tvåaxlade lastbilar till treaxlade, därvid bakre hjulaxeln skulle
utbytas mot en tvåaxlad boggieanordning för bruk av personbilringar, närmast
av dimensionerna 600—16". För att stimulera lastbilägarnas intresse
för sådan ombyggnad vore det emellertid önskvärt, att särskilda åtgärder
vidtoges.

Genom sådan ombyggnad av lastbil, som förut nämnts, komme enligt vad
trafikkommissionen framhållit bilens tjänstevikt att ökas samtidigt som
dess lastkapacitet ofta i motsvarande grad minskades. Enligt kommissionens
mening syntes skäligt, att den del av tjänstevikten, som enligt gällande bestämmelser
vore befriad från automobilskatt, höjdes förslagsvis från 900
till 1,100 kilogram.

Till stöd för det föreliggande förslaget har departementschefen anfört
följande:

»Uppenbarligen är det med rådande knapphet på lastbilringar synnerligen
önskvärt, att lastbilägare ombygga sina fordon för användning av personbilringar,
varå större tillgång finnes. Vissa åtgärder för att stimulera intresset
för sådan ombyggnad lia, såsom av det föregående framgått, redan
vidtagits. I likhet med trafikkommissionen finner jag också skäligt, att sådan
jämkning i beskattningsreglerna vidtages, att ombyggnaden icke åsamkar
bilägaren förhöjd skatt för fordonet. Jag biträder sålunda kommissionens
förslag, att den skattefria delen av tjänstevikten hos på angivet sätt
ombyggd lastbil höjes från 900 till 1,100 kilogram, en åtgärd som för statsverket
innebär en tämligen obetydlig ekonomisk uppoffring.»

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet skäligt, att sådana ägare
av lastbilar, som ombygga nämnda fordon för användning av personbilringar,
icke böra i följd härav åsamkas förhöjd skatt för fordonet. Mot det
i propositionen framlagda förslaget, att den skattefria delen av tjänstevikten

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

3

för nämnda fordon höjes från 900 till 1,100 kilogram, har utskottet icke
något att erinra. Utskottet biträder även förslaget, att denna skattelättnad
bör gälla tills vidare.

Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till det i motionen
II: 358 väckta förslaget om befrielse från fordonsskatt för nämnda bilar
under en tid av fem år. Härtill vill utskottet allenast foga det uttalandet att,
därest det skulle befinnas skäligt att bereda ekonomiskt stöd från det allmänna
åt sådana fordonsägare, som på grund av rådande förhållanden förorsakats
ökade kostnader för ombyggnad av fordonen, sådant stöd enligt
utskottets mening icke bör lämnas i form av en lättnad i beskattningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 250 samt med avslag å motionen II: 358,
antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
örn visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Stockholm den 29 maj 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre
Lagerfelt*, Sjödahl, Egnell, Ekman, Bengtsson, Frans Ericson* och Sandström*, samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö*, Björklund*, Hammarlund, Olsson
i Gävle*, Olgärd, Falk, Lundell, Kilbom*, Karlsson i Grängesberg och Svensson i
Ljungskile.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.