Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1942 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar
av kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370), m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 6 mars 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 134, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), samt
2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:
Förslag
till
lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 5 § 1 morn., 29 § 3 mom. och 53 § 1 mom. samt
anvisningarna till 31, 32 och 53 §§ kommunalskattelagen den 28 september
1928* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
5 §.
1 mom. Från skatteplikt---eller undervisning;
e) byggnader som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier, allmänna
undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets
universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar
äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus, sjukvårdsinrättningar vilkas
verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar samt sådana
1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se SFS 1937:518, av 29 § 3 mom. se SFS 1934: 294, av 53 §
1 mom. se SFS 1938:368, av anvisningarna till 31 § se SFS 1932:291, av anvisningarna till 32 §
se SFS 1940: 876 och av anvisningarna till 53 § se SFS 1937: 662.
Bihanp till riksdagens protokoll 19i2. 7 sami. Nr 21.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
stiftelser och föreningar som avses i 53 § 1 mom. e), därest byggnaderna äro
avsedda för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana, ävensom dylika
institutioner tillhöriga allmänna platser;
f) regementens, officerskårers---tjänstgöring därstädes;
g) nykterhetsföreningars byggnader, därest byggnaderna äro avsedda för
nämnda föreningars verksamhet såsom sådana;
h) sammanslutningar eller — -— — — —---------—----
---— •— --------------- — fastighetens värde.
29 §.
3 mom. För sparbank---bildande, grundfond. Sparbank må jämväl
åtnjuta avdrag för bidrag till sparbankernas säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa---till sparbankerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och hypoteksförening må avdraga belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond,
i den mån avsättningen är nödvändig för uppbringande av fonden
till ett belopp motsvarande två procent av inrättningens skulder.
För svenska bostadskreditkassan och bostadskreditförening må avdrag ske
för belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, dock allenast i den
mån beloppet utgör avkastning å sådan fond eller ock fondbidrag, som författningsenligt
uttagits, samt avsättningen är nödvändig för uppbringande av
fonden till ett belopp motsvarande i fråga örn kassan tre och såvitt gäller
förening sex procent av inrättningens skulder.
53 §.
1 mom. Skyldighet att---av rörelse;
d) akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas
till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, pensionsanstalter
som icke äro bolag, understödsföreningar, jämlikt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla utanför
Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av län, ävensom sådana
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete:
för inkomst av fastighet samt, vad angår allmän kassa, som åtnjutit inkomst
från lediga ecklesiastika sysslor, tillika för sådan inkomst;
e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål
att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
3
eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer,
främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande
av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande
eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka,
utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna
art:
för inkomst av fastighet och av rörelse;
f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser,
verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna
ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt
för delägarnas gemensamma räkning, samtliga i den mån de ej inbegripas
under punkterna d) och e):
för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
g) utländska bolag:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt
för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.
Anvisningar
till 31 §.
1. Med pension---eller omgifte.
2. Såsom periodiskt understöd räknas icke vad en skattskyldig uppbär
från stiftelse eller förening som avses i 53 § 1 mom. e), dock att såsom periodiskt
understöd betraktas vad som uppbäres från varje slags stiftelse, örn
och i den mån det i de för stiftelsen gällande stadgar är föreskrivet, att stiftelsens
intäkter skola för all framtid eller viss tid tillfalla viss familj, vissa
familjer eller bestämda personer.
till 32 §.
1. Vissa befattningshavare — — — -— — —----------
-------------—--prästerliga befattningshavare.
6. Värnpliktig för —---däremot skattepliktig intäkt. För lid då krigs
avlöningsreglementet
är tillämpligt skall för värnpliktig terminslön icke räknas
till skattepliktig intäkt, dock alt vid sjötjänstgöring eller tjänstgöring i
sjöreserv skatteplikt föreligger för den del av terminslönen, som motsvarar
sjötjänstbidrag, i den mån densamma överstiger terminslön för den värnpliktige
enligt 6 § krigsavlöningsreglementet. Månadslön skall---gällande
grunder.
För annan — — — eller verksamhetsorten. Vid sjötjänstgöring eller tjänstgöring
i sjöreserv gäller, att såsom intäkt upptages den del av terminslönen,
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
som motsvarar sjötillägg eller uppbördsersättning, i den mån densamma överstiger
terminslön för befattningshavaren enligt 6 § krigsavlöningsreglementet.
Den för---deras bestridande.
7. Till ersättning — —---—--------------
------------— — —---— — utbetalt belopp.
till 53 §.
1. Såsom bosatt —-------—------------
---------—--------— till pensionsanstalter.
7. Frågan om skattskyldigheten för stiftelse eller förening skall bedömas
med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten.
Örn stiftelse under längre tid icke bedrivit eller icke kan väntas komma att
bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen
å stiftelsens tillgångar, skall stiftelsen, oavsett dess ändamål, anses hänförlig
under 53 § 1 mom. f). Stiftelse eller förening, som i sin verksamhet främjar
flera ändamål, anses hänförlig under 53 § 1 mom. e), därest verksamheten
huvudsakligen avser att tillgodose ändamål av sådan beskaffenhet som i
nämnda stadgande omförmäles. Detta anses vara fallet, om i verksamheten
allenast i ringa omfattning främjas ändamål av annan art.
8. Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller
rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å honom
belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts, och oberoende
av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under beskattningsåret
eller tidigare förvärvade vinst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.
Beträffande eftertaxering till kommunalskatt, som skolat utgöras enligt
kommunalskattelagen i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande
äga tillämpning.
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 28 september 1928 (nr 378) om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 7 och 10 §§, 12 § 1 morn., 15 § och 18 § 2 mom.
förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
7 §.
Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:
för all inkomst;
1 Senaste lydelse av 7 och 15 §§ samt 18 § 2 mom. se SFS 1938: 369.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
5
e) akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas
till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, pensionsanstalter
som icke äro bolag, understödsföreningar, jämlikt lagen örn aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla utanför Stockholm
och omfatta allenast visst län eller del av län, ävensom sådana ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete:
för all inkomst;
f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål
att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar
eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda
personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande
av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland
behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar
vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här
angivna art:
för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;
g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 5 §
1 mom. kommunalskattelagen:
för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom.
avsedda ändamål;
h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva
bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse:
för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;
i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt
frånfälle icke varit här i riket bosatt:
för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet
skall utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt.
Att personer---samma paragraf.
10 §.
Värdesättning av-------------------
--------------— —------yngstes ålder.
Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast
delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen
därest föreningen trätt i likvidation,
övrig lös —--normala förhållanden.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
1 mom. Skyldighet att —--30 §§ sägs:
a) fysiska personer, vilka varit---utländsk ort;
b) föreningar och — — — utländsk ort;
c) ekonomiska föreningar, vilkas behållna tillgångar vid likvidation allenast
delvis skola skiftas mellan medlemmarna:
för deras vid beskattningsårets utgång här i riket eller å utländsk ort nedlagda
förmögenhet, i den mån densamma vid likvidation ej skulle skiftas
mellan medlemmarna;
d) fysiska personer, vilka icke varit här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke varit här i
riket bosatta, samt utländska bolag:
för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd.
Medlem av---för förmögenhet.
För skattskyldiga,---meddelade föreskrifter.
Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor
äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.
15 §.
Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas
sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en
etthundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga
förmögenhet. För ekonomisk förening skall dock till grund för skattens
beräkning läggas den taxerade inkomsten och en tvåhundradedel av den
förmögenhet, för vilken föreningen är skattskyldig. Är någon skattskyldig
allenast för inkomst eller allenast för förmögenhet, skall till grund för skattens
beräkning läggas inkomsten eller den del av förmögenheten som nyss
sagts.
Det sålunda---kronor, bortfaller.
18 §.
2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgöra:
b) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter
som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskredit
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
7
föreningar samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt
a) här ovan:
tio procent av det beskattningsbara beloppet;
c) för andra---beskattningsbara beloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1943.
Beträffande eftertaxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat
utgöras enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i
dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.
Till utskottets behandling hava jämväl hänvisats två i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) motionen nr 286 i andra kammaren av herr Henriksson, vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta, att
15 § i förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
måtte erhålla följande lydelse:
15 §.
Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas
sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en etthundradedel
av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga
förmögenhet. Är någon skattskyldig allenast för inkomst eller allenast
för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten eller
den del av förmögenheten som nyss sagts.
Det sålunda —--kronor, bortfaller.
2) motionen nr 287 i andra kammaren av herrar Larsson i Karlstad och
Hansson i Vännäsby, vari hemställts, »att riksdagen ville för sin del besluta,
att såväl Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund som ock i vårt land
verksamma djurskyddsföreningar av enahanda struktur som riksförbundet
måtte förklaras fritagna från skattskyldighet till stat och kommun».
Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.
Under utskottets behandling av förevarande proposition hava till utskottet
inkommit dels en skrivelse från styrelsen för svenska bostadskreditkassan,
vilken såsom bilaga fogas vid detta betänkande (Bilaga 1), dels ock en skrivelse
från ordföranden och kronoombuden i taxeringsnämnden i 2:a distriktet
för vissa juridiska personer i Stockholm.
Efter att den 27 november 1937 lia avgiviL ett betänkande med förslag till
omläggning av den direkta stalsbeskattningen m. m., vilket förslag i huvudsakliga
delar lades till grund för lagstiftning vid 1938 års riksdag, slutförde
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
1936 års skattekommitté sitt arbete med avgivandet den 20 december 1939 av
betänkande med förslag rörande beskattning av stiftelser och ideella föreningar
m. fl. juridiska personer m. m. (SOU 1939: 47). I detta betänkande behandlade
kommittén frågor rörande dels beskattning av stiftelser och ideella
föreningar m. fl. juridiska personer, dels avdragsrätt och skatteplikt för
periodiskt understöd, dels ock kooperativa och andra ekonomiska föreningars
beskattning. Betänkandet utmynnade i förslag till
1) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),
2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
3) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379).
Efter remiss hava yttranden över kommitténs förslag avgivits av ett flertal
myndigheter och sammanslutningar.
I propositionen hava till behandling upptagits dels de delar av kommitténs
förslag, som avse beskattning av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska
personer ävensom av ekonomiska föreningar, dels ock viss fråga örn
beskattning av terminslön vid sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv.
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda författningsförslagen
tillåter sig utskottet hänvisa till vad departementschefen anfört i det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet. Redogörelsen härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen:
Stiftelser och ideella föreningar i allmänhet s. 14—52,
Nobelstiftelsen s. 52—54,
Församlingar, kyrkor och frikyrkliga sammanslutningar s. 54—59,
Studentkårer och studentnationer s. 59—62,
Sjömanshus s. 62—63,
Järnkontoret s. 63—66,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och hypoteksföreningar s. 66—77,
Svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar och svenska skeppshypotekskassan
s. 77—83,
Jordbrukets kreditkassor s. 83—84,
Sparbankernas säkerhetskassa s. 84—87,
Skogssällskapet och dess skogsfond m. m. s. 88—90,
Beskattning av ekonomiska föreningar s. 90—102, samt
Beskattning av terminslön vid sjötjänstgöring och tjänstgöring i sjöreserv
s. 102—107.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
9
Utskottets yttrande.
Frågan om stiftelsers och ideella föreningars skattskyldighet har under
de senare åren vunnit ökad aktualitet. På grund av den oklarhet, sorn vidlåder
de nu gällande bestämmelserna angående skattefrihet för sådana rättssubjekt,
torde stiftelser och ideella föreningar med allmännyttigt ändamål
tidigare endast undantagsvis hava blivit föremål för beskattning. När frågan
om skattskyldigheten i särskilda fall kommit under skattedomstolarnas bedömande
har emellertid skattskyldighet ej sällan ansetts föreligga. Bland de
skattskyldiga torde för närvarande råda stor ovisshet beträffande innebörden
av de nuvarande bestämmelserna om skattefrihet för ovannämnda rättssubjekt.
Förevarande spörsmål har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet. I väckta motioner hava framställts yrkanden örn
såväl utvidgning som begränsning av den nu medgivna skattefriheten. 1936
års bevillningsutskott framhöll i sitt betänkande, nr 46, i anledning av
framlagt förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen, bland
annat, att i den mån en ökad skattebörda måste påläggas de fysiska personerna
och även näringsföretagen, den frågan uppkomme, huruvida staten
i den utsträckning som för närvarande gäller borde helt eller delvis undantaga
vissa rättssubjekt från skatteplikt. Utskottet ansåg, att vid den omprövning
av statsbeskattningen, som förutsattes komma att inom den närmaste
tiden äga rum, jämväl berörda fråga borde upptagas till övervägande.
I enlighet med detta uttalande av bevillningsutskottet uppdrogs åt 1936 års
skattekommitté, att till prövning upptaga frågan örn upphävande av den
skattebefrielse, som nu tillkommer vissa rättssubjekt.
Med det nu framlagda förslaget, för vilket såsom framgår av den ovan
lämnade redogörelsen det av skattekommittén avgivna förslaget legat till
grund, åsyftas att åstadkomma större klarhet i bestämmelserna om skattefrihet
för ifrågavarande rättssubjekt.
Av såväl skattekommittén som departementschefen har berörts frågan,
huruvida ett system med skattefrihet för vissa rättssubjekt överhuvud taget
borde bibehållas i vår skattelagstiftning. Departementschefen har därvid
framhållit, att detta system medförde särskilt de olägenheterna, att i det enskilda
fallet ekonomiskt stöd från det allmännas sida kunde komma att
lämnas åt en verksamhet, som vore föga förtjänt därav, samt att understödets
storlek och fördelning folie utanför området för det allmännas bestämmanderätt
och kontroll. I tider som de nuvarande, då skattebördan ökades
och förut beviljade anslag för åtskilliga nog så nyttiga eller behjärtansvärda
ändamål beskures eller helt indroges, kunde skattefriheten komma att innebära
ett både relativt och absolut ökat understöd från det allmännas sida.
Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda anfört och vill
för sin del tillägga, att storleken av de genom skattefriheten lämnade understöden
oftast jämväl står i omvänt förhållande till mottagarnas behov av vin
-
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
derstöd, vilket knappast kan anses innebära en rationell form av understöd.
Såväl skattekommittén som departementschefen hava funnit ett allmänt
upphävande av skattefriheten icke böra ifrågakomma och utskottet har i
detta sammanhang ej haft anledning att härutinnan uttala annan mening.
Utskottet har sålunda intet att erinra mot att skattefriheten bibehålies för
sådana rättssubjekt, som bedriva verksamhet av i hög grad allmännyttig art.
Vad angår skattefrihetens omfattning har departementschefen i huvudsak
följt kommittéförslaget. Departementschefen föreslår sålunda i likhet med
kommittén, att skattefrihet skall liksom hittills tillkomma akademier, allmänna
undervisningsverk, sjukvårdsinrättningar, vilkas verksamhet ej bedrives
i vinstsyfte, och barmhärtighetsinrättningar. Beträffande omförmälda
inrättningar yttrade kommittén, att dessa enligt kommitténs förslag utgjorde
en kärna, omkring vilken skattefriheten i övrigt uppbyggts. Skattefrihet
anses vidare ■—■ likaledes i överensstämmelse med kommittéförslaget
-— böra tillkomma stiftelser och föreningar, vilka främja samma ändamål
som dessa inrättningar. På grund därav föreslås i propositionen skattefrihet
för sådana stiftelser och föreningar, som hava till huvudsakligt ändamål
att främja vård och uppfostran av harn eller att lämna understöd för
beredande av undervisning eller utbildning eller att utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller att främja vetenskaplig forskning. Därjämte föreslås
i propositionen utöver vad kommittén föreslagit, att sådana stiftelser och
föreningar, som hava till huvudsakligt ändamål att under samverkan med
militär eller annan myndighet stärka rikets försvar, skola komma i åtnjutande
av skattefrihet.
Utskottet har för sin del intet att erinra mot den av departementschefen
sålunda föreslagna gränsdragningen för skattefriheten, vilken utskottet finner
lämplig. Någon utvidgning av skattefriheten utöver vad i propositionen
föreslagits kan utskottet alltså icke förorda. Såsom departementschefen jämväl
antytt, kunna emellertid delade meningar göra sig gällande rörande den
värdering av de allmännyttiga ändamålen, som därvid kommit till uttryck.
Det torde ej heller kunna förnekas, att genom denna gränsdragning även
ändamål, vilka äro av högt kvalificerad art, komma att ställas utanför området
för skattefriheten. Utskottet vill i detta hänseende endast erinra örn
de bildande konsterna, musiken och teaterkonsten. Emellertid lärer väl icke
all sådan verksamhet kunna anses vara av det slag, att den kan betraktas
såsom i hög grad allmännyttig. Uppenbarligen måste det här bereda stora
svårigheter att draga gränsen mellan vad som är förtjänt av stöd från det
allmännas sida och vad som icke bör understödjas. Utskottet vill dock
framhålla, att, därest det i särskilda fall skulle befinnas, att beskattningen
av juridiska personer med nu angivna verksamhetsområden komme att
verka på sådant sätt, att det allmännas stöd anses påkallat, det synes lämpligare,
att sådant stöd lämnas i form av anslag till den av dem bedrivna
verksamheten.
Såsom framgår av vad nu anförts kan utskottet icke bilräda det i motionen
II: 287 framställda yrkandet om skattefrihet för Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund och inom landet verksamma djurskyddsföreningar.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
11
I sådana fall, då stiftelse eller förening i sin verksamhet främjar flera
ändamål av olika slag, av vilka något eller några men ej alla äro av beskaffenhet
att böra föranleda skattefrihet, skall enligt förslaget det huvudsakliga
ändamålet med verksamheten vara avgörande för frågan om skattefriheten.
Bestämmelser till ledning vid bedömandet av denna fråga hava
meddelats i punkt 7 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. Departementschefen
har i detta sammanhang anfört, att i de fall, då medel
för olika ändamål enligt bindande föreskrifter hölles klart avskilda från
varandra, dessa medel enligt hans mening borde anses i beskattningshänseende
tillhöra särskilda rättssubjekt. Departementschefen har vidare yttrat,
att i åtskilliga av de fall, där ett förvaltande organ hade att med anförtrodda
medel tillgodose olika ändamål men någon för framtiden bindande
uppdelning av medlen på de olika ändamålen icke förelåge, en sådan utan
större svårighet torde kunna komma till stånd. Den föreslagna metoden vid
bedömandet av frågan om skattefriheten borde alltså enligt departementschefens
mening tillämpas i alla de fall, då i beskattningshänseende allenast
ett enda rättssubjekt ansåges föreligga. Utskottet ansluter sig till vad
departementschefen sålunda anfört och vill i samband därmed framhålla,
att, i den mån en för framtiden bindande uppdelning på de olika ändamålen
kan åstadkommas, antalet fall, då det huvudsakliga ändamålet blir avgörande
för frågan om skattefriheten, kommer att minskas.
Vad angår avfattningen av nyssnämnda anvisningspunkt har utskottet i
förtydligande syfte vidtagit vissa jämkningar i samma punkt.
I punkt 2 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen hava i propositionen
föreslagits vissa rent redaktionella ändringar, vilka huvudsakligen
föranledas av att uttrycket »from stiftelse», som för närvarande förekommer
i denna anvisningspunkt, enligt förslaget helt utmönstras ur skattelagstiftningen.
Emellertid har inom utskottet uppgivits, att den nuvarande
avfattningen av anvisningspunkten föranlett vissa svårigheter vid tillämpningen.
Sålunda lärer stundom hava förekommit, att en stiftelse, som med
hänsyn till sitt ändamål varit att betrakta såsom »from», disponerat en del
av sin inkomst på sådant sätt att till viss enskild skattskyldig verkställts periodiska
utbetalningar, vilka icke kunde inrymmas under stiftelsens egentliga
ändamål. Med hänsyn till den i anvisningspunkten i dess nuvarande lydelse
intagna bestämmelsen, att såsom periodiskt understöd icke skall räknas, vad
en skattskyldig uppbär av en from stiftelses inkomst, har tveksamhet uppkommit
angående möjligheten alt hänföra utbetalningar av nu angiven art
till periodiskt understöd och sålunda beskatta de utbetalade beloppen. I anledning
härav har utskottet ansett sig böra taga nyssnämnda anvisningspunkt
under övervägande jämväl till sin sakliga innebörd. Utskottet har därvid
funnit, att, därest utbetalningar av detta slag ske på grund av särskild
föreskrift i stiftelsens stadgar, hinder icke synes möta att betrakta dessa utbetalningar
såsom periodiskt understöd. Verkställas åter sådana utbetalningar
utan alt föreskrift därom lämnats i stadgarna, synes däremot anvisningspunkten
varken enligt sin nuvarande lydelse eller enligt den i propo
-
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
sitionen föreslagna avfattningen kunna giva stöd för en beskattning av utbetalningarna
såsom periodiskt understöd. Vad angår den nu föreslagna lydelsen
av skattefrihetsbestämmelserna låter det väl tänka sig, att en stiftelse
eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja något av de
syften som avses i 53 § 1 mom. e), kan vid sidan av detta huvudsakliga
ändamål verkställa utbetalningar till förmån för viss enskild skattskyldig.
Någon anledning att låta desssa medel vara undantagna från beskattning
torde icke förefinnas. Utbetalningarna synas lämpligen böra betraktas såsom
periodiskt understöd och beskattas hos mottagaren. Utskottet har fördenskull
ansett sig böra föreslå ändrad avfattning av ifrågavarande anvisningspunkt
i så måtto, att såsom periodiskt understöd icke skall räknas vad en
skattskyldig uppbär från stiftelse eller förening som avses i 53 § 1 mom. e),
såvida utbetalningen sker till fullföljande av ändamål som i nämnda stadgande
angives. I samband därmed har även viss formell jämkning i anvisningspunkten
blivit erforderlig.
I anslutning till den av utskottet sålunda föreslagna ändrade lydelsen avpunkt
2 i anvisningarna till 31 § kommnnalskattelagen vill utskottet framhålla,
att därigenom allenast avsetts att förekomma uppenbara missbruk
av skattefrihetsbestämmelserna. Med den ändrade lydelsen åsyftas, att sådana
utbetalningar, som falla utanför stiftelsens allmännyttiga ändamål,
skola tagas till beskattning hos mottagaren. Bestämmelsen är däremot icke
avsedd att tillämpas exempelvis i sådana fall, där en stiftelse med ändamål
att utöva hjälpverksamhet bland behövande verkställt utbetalning till
person, som varit mindre bemedlad men dock ej lidit uppenbar nöd. En
dylik gradering av mottagarens behov av understöd synes nämligen icke
böra äga rum vid tillämpningen av förevarande anvisningspunkt utan vid
bedömandet av frågan huruvida stiftelsen med hänsyn till sitt ändamål skall
vara skattefri eller ej.
Skåttek o m mi Ilén har i sitt betänkande påpekat de svårigheter, som för
närvarande äro för handen i fråga om kontrollen över stiftelser och ideella
föreningar. I syfte att bereda taxeringsmyndigheterna möjlighet att utöva
erforderlig kontroll har kommittén föreslagit, att efter statistisk undersökning
skulle upprättas ett register över stiftelser, vilket med jämna mellanrum
borde förnyas, samt att föreskrifter skulle utfärdas om skyldighet för
stiftelser att lämna uppgifter vid registrets uppläggande. Detta förslag har
i remissyttrandena vunnit anslutning från åtskilliga håll, bland annat av
kammarrätten, socialstyrelsen och statistiska centralbyrån. Socialstyrelsen
har därvid ansett önskvärt, att registret utvidgades till att omfatta även viktigare
ideella föreningar. Enligt utskottets mening skulle uppläggandet av
ett register över framför allt stiftelser avsevärt bidraga till att skattskyldiga
rättssubjekt av detta slag skulle i större utsträckning än vad nu är fallet
bliva taxerade för sina inkomster. Härigenom komme det allmänna att
beredas ökade skatteintäkter. Utskottet vill därför framhålla önskvärdheten
av att ett sådant register utan dröjsmål kommer till stånd.
I fråga om de frikyrkliga sammanslutningarna har i propositionen icke
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
13
föreslagits någon ändring i nuvarande bestämmelser, enligt vilka sådana
sammanslutningar äro skattskyldiga till stat och kommun för all sin inkomst
och förmögenhet. Skattekommittén, som upptog frågan örn dessa
sammanslutningars skattskyldighet till behandling, yttrade såsom sin uppfattning,
att billighetsskäl talade för en förmånligare ställning i beskattningshänseende
beträffande åtminstone vissa frikyrkliga sammanslutningar. Då
emellertid frågan örn dessa sammanslutningars rättsliga ställning kunde
förväntas bliva föremål för särskild utredning i anledning av en av 1938
års riksdag till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse, ansåg sig kommittén icke
böra närmare ingå på omförmälda spörsmål. Utskottet, som liksom kommittén
anser önskvärt, att frågan örn de frikyrkliga sammanslutningarnas
ställning i beskattningshänseende tages under övervägande, vill för sin
del framhålla angelägenheten av att den sålunda ifrågasatta utredningen
utan dröjsmål igångsättes.
Beträffande järnkontoret innebär propositionen ett bibehållande av den
skattefrihet, som enligt nuvarande bestämmelser tillkommer nämnda institution.
Järnkontoret, som har till syfte att understödja och främja den svenska
järnhanteringen, fullföljer detta syfte dels genom att lämna försträckningar
till delägarna (järnkontorets lånerörelse) och dels genom att bevilja anslag
till eller självt bedriva tekniskt forskningsarbete. Såsom motivering för skattefrihetens
bibehållande har departementschefen anfört, bland annat, att järnkontorets
inkomster huvudsakligen användas till teknisk forskning och utgivandet
av en tidskrift, vari resultaten av denna forskning publicerades, samt
understödjande av teknisk undervisning. Departementschefen har i anslutning
härtill yttrat, att en verksamhet med dylikt syfte enligt principerna för
nu ifrågavarande förslag borde åtnjuta skattebefrielse. Även enligt utskottets
mening torde med hänsyn till den tekniska forskning och undervisning, som
järnkontoret självt bedriver eller understödjer, skattefriheten för järnkontoret
kunna bibehållas.
Den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 29 § 3 mom. kommunalskattelagen
angående rätt för svenska bostadskreditkassan och bostadskreditförening
att erhålla avdrag för belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond,
har utformats annorlunda än motsvarande stadgande för hypoteksinrättningarna.
I förslaget har nämligen beträffande bostadskreditkassan och
bostadskreditförening såsom förutsättning för sådan avdragsrätt föreskrivits,
bland annat, att det avsatta beloppet utgör avkastning å reserv- eller säkerhetsfond
eller ock fondbidrag, som författningsenligt utfagits. Någon motsvarande
bestämmelse har icke meddelats rörande hypoteksinrättningarna. Denna
inskränkning i bostadskreditinstitutionens avdragsrält, som vidtagits i enlighet
med av bostadskreditkassan i dess yttrande över skattekommitténs förslag
gjord framställning, innebär, att den behållna årsvinsten icke skulle få
avdragas. Enligt meddelade föreskrifter skall denna vinst avsättas till reserveller
säkerhetsfond. 1 sin till utskottet ställda skrivelse (Bilaga 1) bär bostadskreditkassan
hemställt, att berörda inskränkning i avdragsrätten måtte utgå.
Då enligt utskottets mening någon anledning icke torde förefinnas att be
-
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
gränsa bostadskreditinstitutionens avdragsrätt mera än som föreslagits för
hypoteksinrättningarna, föreslår utskottet, att berörda inskränkning måtte
utgå ur författningstexten.
Enligt förslag till ändrad lagstiftning angående jordbrukskasserörelsen,
som förelagts årets riksdag genom proposition nr 41, skola jordbrukets
kreditkassor vara organiserade såsom ekonomiska föreningar med begränsad
personlig ansvarighet. Med hänsyn härtill hava i det nu ifrågavarande
förslaget jordbrukets kreditkassor icke ansetts behöva — jämte ekonomiska
föreningar —• särskilt omnämnas i 18 § 2 mom. b) statsskalteförordningen.
I utlåtande nr 41 har bankoutskottet förordat bifall till förenämnda proposition
nr 41. Under förutsättning, att riksdagen godkänner bankoutskottets
förslag härutinnan, har utskottet icke något att erinra emot det nu
föreliggande förslaget.
Beträffande frågan örn beskattning av ekonomiska föreningars förmögenhet
föreligger enligt nu gällande bestämmelser en bristfällighet i beskattningsreglerna.
Därest medlemmarna tillhopa äga allenast viss del
av föreningens förmögenhet, blir nämligen denna, i den mån densamma
överskjuter insatskapitalet, icke beskattad vare sig hos medlemmarna eller
hos föreningen. I förevarande proposition har föreslagits, att denna bristfällighet
skall avhjälpas genom införande av en bestämmelse i 12 § 1 mom.
c) statsskatteförordningen av innehåll, att ekonomiska föreningar, vilkas
behållna tillgångar vid likvidation allenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna,
skola vara skattskyldiga för sin vid beskattningsårets utgång
här i riket eller å utländsk ort nedlagda förmögenhet, i den mån densamma
vid likvidation ej skulle skiftas mellan medlemmarna. Vidare har föreslagits
sådan ändring av stadgandet i 15 § samma förordning, att förmögenhetsdelen
för ekonomisk förening skall utgöra V200 i stället för V100 för
övriga till förmögenhetsskatt skattskyldiga. Sistnämnda förslag har närmast
motiverats av hänsyn till den genom 1938 års skattelagstiftning genomförda
likställigheten i beskattningshänseende mellan de ekonomiska föreningarna
och aktiebolagen. Då de sistnämndas förmögenhet beskattas hos delägarna,
borde principiellt sett de ekonomiska föreningarnas förmögenhet ej beskattas
hårdare än som skolat ske, därest beskattningen ägt rum hos medlemmarna.
Med hänsyn härtill har vid den nu föreslagna förmögenhetsbeskattningen
för de ekonomiska föreningarna ansetts skäligt, att förmögenhetsdelen
bestämmes till hälften mot vad som eljest gäller.
Utskottet anser för egen del de i propositionen föreslagna ändringarna i
fråga örn beskattningen av ekonomiska föreningars förmögenhet väl motiverade
och tillstyrker följaktligen desamma. Vad särskilt angår förslaget, att
ekonomisk förenings förmögenhet skall beskattas till V200, vill utskottet framhålla,
att, därest berörda sänkning av förmögenhetsdelen icke vidtoges, för.
mögenhetsbeskattningen otvivelaktigt komme att träffa de ekonomiska föreningarna
och deras medlemmar hårdare än aktiebolagen och dessas delägare.
De olägenheter av praktisk art, som en från vanliga grunder avvikande
beräkning av förmögenhetsdelen för ekonomisk förening må kunna föranleda,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
15
finner utskottet icke vara av den betydelse, att desamma böra få utgöra hinder
för införandet av materiellt riktiga beskattningsregler. Med vad nu anförts
har utskottet jämväl besvarat det i motionen II: 286 framställda yrkandet.
övriga i propositionen framlagda förslag hava icke givit anledning till
erinran från utskottets sida.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 134 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas
samt med avslag å motionerna 11:286 och 11:287, antaga
vid propositionen fogade förslag till
I) lag örn ändring av vissa delar av kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) med de ändringar, att 29 §
3 mom. samt anvisningarna till 31 och 53 §§ erhålla följande
lydelse:
29 §.
3 morn. För sparbank---bildande, grundfond. Spar
bank
må jämväl åtnjuta avdrag för bidrag till sparbankernas
säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa — —- —- till sparbankerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och hypoteksförening må avdraga belopp,
som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för uppbringande av fonden till
ett belopp motsvarande två procent av inrättningens skulder.
Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditförening
må avdraga belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond,
i den mån avsättningen är nödvändig för uppbringande
av fonden till ett belopp motsvarande i fråga om kassan
tre och såvitt gäller förening sex procent av inrättningens
skulder.
Anvisningar
till 31 §.
1. Med pension -—- — — eller omgifte.
2. Såsom periodiskt understöd räknas icke vad en skattskyldig
uppbär från stiftelse eller förening som avses i 53 §
1 inom. e), såvida utbetalningen %sker till fullföljande av ändamål
som i nämnda stadgande angives. Såsom periodiskt
understöd betraktas däremot vad som uppbäres från varje
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
slags stiftelse, om och i den mån det i de för stiftelsen gällande
stadgar är föreskrivet, att stiftelsens intäkter skola för
all framtid eller viss tid tillfalla viss familj, vissa familjer
eller bestämda personer.
lill 53 §.
1. Såsom bosatt------------
--------------till pensionsanstalter.
7. Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas
med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna
verksamheten. Örn stiftelse under längre tid icke bedrivit
eller icke kan väntas komma att bedriva verksamhet i
en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen å stiftelsens
tillgångar, skall stiftelsen, oavsett dess ändamål, anses
hänförlig under 53 § 1 mom, f). Stiftelse, som i sin
verksamhet främjar flera ändamål, anses hänförlig under
53 § 1 mom. e), därest verksamheten huvudsakligen avser
att tillgodose ändamål av sådan beskaffenhet som i nämnda
stadgande omförmäles. Detta anses vara fallet, om i verksamheten
allenast i ringa omfattning främjas ändamål av
annan art.
Vad nu sagts om stiftelse skall jämväl gälla förening, dock
att, därest under föreningens förvaltning finnes stiftelse, frågan
om skattskyldigheten skall för stiftelsen och föreningen
var för sig bedömas på sätt ovan angives.
8. Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt
bolag eller rederi beskattas för den del av bolagets eller
rederiets vinst, som å honom belöper, huru denna än må
hava av bolaget eller rederiet använts, och oberoende av vad
han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under beskattningsåret
eller tidigare förvärvade vinst.
II) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt.
Stockholm den 28 april 1942.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
Närvarande:
17
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre
Lagerfelt, Sjödahl, Egnell*, Frans Ericson*, Velander*, Robert Berg* och Sandström;
samt
från andra kammaren: herrar Björklund, Hammarlund*, Olsson i Gävle, Or gård,
Sandberg, Lundell, Karlsson i Grängesberg, Rosander*, Bladh* och Olson i Göteborg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Velander, Lagerfelt, Sandström, Lundell saint Olson i Göteborg,
vilka ansett, att det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet
för ekonomiska föreningar liksom för andra skattskyldiga bort utgöra
det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst
samt en etthundradedel av hans skattepliktiga förmögenhet. Inkomstskatteförordningens
15 § hade sålunda bort bibehållas oförändrad.
Särskilt yttrande
av herr Lundell, som anfört:
»Den föreliggande propositionen nr 134 har under förebringande av mycket
bristfällig motivering sökt reducera det gamla spörsmålet örn en rättvis
beskattning av de ekonomiska föreningarna till en fråga om beskattning
allenast av föreningarnas förmögenhet. Propositionen har därvid huvudsakligen
baserat sitt ståndpunktstagande på den mycket ytliga och ofullständiga
utredning som förebragts av 1936 års skattekommitté (SOU 1939: 47).
Den särdeles omfattande och omdebatterade frågan örn de kooperativa föreningarnas
beskattning avklaras i angivna betänkande på sammanlagt fem
sidor.
Den föreliggande propositionen och utskottsmajoriteten grundar sitt förslag
örn 1/200 i stället för 1/100 på den likställighet som 1938 års skattelagstiftning
genomförde mellan beskattningen av ekonomiska föreningars och aktiebolags
inkomster och bortser från att denna likställighet är endast av
formell art, i det att de s. k. kooperativa föreningarna med stöd av kommu
Bihang
till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 21. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
nalskattelagen 29 § 2 mom. kunna helt eller delvis utdela intjänad vinst
till sina delägare utan någon beskattning hos föreningen av vad sålunda
utdelas, under det att någon motsvarande utdelning till delägare utan beskattning
ej är möjlig hos aktiebolagen. Det är tydligt att denna förmån för
de ekonomiska föreningarna ifråga örn beskattning av deras inkomst är så
stor att den icke på något sätt bleve uppvägd, även om deras förmögenhet
utöver insatskapitalet skulle i medeltal beskattas något hårdare än örn den
helt beskattades hos delägarne.
Propositionen bortser också från att 1938 års skattelagar innebära betydande
skärpningar av beskattningen för alla slag av skattskyldiga utom
just för de ekonomiska föreningarna, för vilka de innebära en betydande
och för de största och mest skattekraftiga föreningarna mycket stor lättnad.
Denna olikformighet i behandlingen 1938 uppväges ej i nämnvärd omfattning
av Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag om beskattning av överskjutande
delar av föreningsförmögenheten.
Det får dessutom anses tvivelaktigt om föreningarnas förmögenhet genom
i propositionen föreslagna regler ens formellt bli i sin helhet beskattade.
Genom tillägg av den nya punkten c) i 12 § 1 mom. i inkomstskatteförordningen
drabbas av skatt endast sådan föreningsförmögenhet som vid likvidation
ej skulle skiftas mellan medlemmarna. Avsikten med denna begränsning
torde väl vara att övrig föreningsförmögenhet skulle genom värdering
av insatserna eller andelarna bliva beskattade hos medlemmarna. Så lär dock
ingalunda alltid bliva fallet. I sådana föreningar där all behållen förmögenhet
vid likvidationen skall skiftas bland medlemmarna kan det nämligen
förekomma, att andelarna ändock ej ha högre handelsvärde än pari, emedan
mera ej kan utbekommas vid utträde ur föreningen och dessutom nya
medlemmar kanske kunna vinna inträde med insatser till paribelopp. (Se
skattekommitténs betänkande sid. 107 nederst.)
Under hänvisning i övrigt till mitt särskilda yttrande i anslutning till bevillningsutskottets
betänkande nr 32 år 1938 i vad avser ekonomiska föreningar
får jag uttala att nu åvägabragta lösning av dessa föreningars beskattning
ej kan betraktas som vare sig tillfredsställande eller definitiv. Rörelse
organiserad som ekonomisk förening bör ej framstå som obehörigen
gynnad i skatteavseende i jämförelse med rörelse i aktiebolagsform eller
med av enskild person driven rörelse.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
19
Bilaga 1.
Till riksdagens bevillningsutskott.
I propositionen nr 134 har Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag om
ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), vilket förslag jämväl berör Svenska foostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna.
I anledning härav får kassans styrelse för utskottet
framhålla följande.
Enligt 29 § 3 mom. i lagförslaget må Svenska bostadskreditkassan och
bostadskreditförening från bruttointäkten av rörelsen avdraga belopp, som
avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, dock allenast i den mån beloppet
utgör avkastning å sådan fond eller ock fondbidrag, som författningsenligt
uttagits, samt avsättningen är nödvändig för uppbringande av fonden till
ett belopp motsvarande i fråga örn kassan tre och såvitt gäller förening
sex procent av inrättningens skulder.
Genom den sålunda stadgade begränsningen skulle kassans och förenings
behållna vinst, vilken jämväl författningsenligt skall avsättas till
reserv- eller säkerhetsfond, icke få avdragas utan räknas såsom beskattningsbar
inkomst.
För övriga under statens medverkan tillkomna hypoteksinrättningar,
nämligen Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och hypoteksföreningama, föreslås däremot i ovannämnda
lagrum, att de må avdraga belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond,
i den mån avsättningen är nödvändig för uppbringande av fonden till
ett belopp motsvarande två procent av inrättningens skulder.
Sist omförmälda hypoteksinrättningar skulle alltså enligt lagförslaget —
till skillnad mot bostadskreditinstitutionen — äga göra avdrag för samtliga
de belopp, som avsättas till reserv- eller säkerhetsfond.
Den för bostadskreditinstitutionen föreslagna bestämmelsen överensstämmer
visserligen med vad bostadskreditkassans styrelse härutinnan föreslog
i sitt yttrande över 1936 års skattekommittés förslag. I detta yttrande intog
styrelsen den ståndpunkten, att de av kommittén anförda skälen för det
nuvarande skatteprivilegiets slopande i princip borde godtagas och ansåg
sig med utgångspunkt därifrån böra i möjligaste mån begränsa sina anspråk
i fråga om avdrag. Ehuru det icke direkt utsädes, utgick styrelsen
emellertid härvid såsom självklart från att samma rätt till avdrag, som
kunde komma att medgivas övriga hypoteksinrättningar, skulle medgivas
bostadskreditinstitutionen, särskilt som skattekommittén uttalat, att bostadskreditkassan
i fortsättningen liksom hittills borde i skattehänseende
vara likställd med hypoteksbanken och stadshypotekskassan.
Såsom departementschefen framhållit i propositionen, är bostadskreditinstitutionens
verksamhet helt likartad med den av lands- och stadshypoteksinrättningarna
bedrivna rörelsen. Särskilt framträdande är överensstämmelsen
i arbetsuppgifter mellan stadshypotcks- och bostadskreditinstilutionema,
vilka inrättats den förra år 1909 och den senare år 1929. Båda
lia till ändamål alt tillgodose behovet av långfristig fastiglietskredit inom
stadssamhällena. Medan stadshypoteksinstitutionen uteslutande ägnar sig åt
primärlånegivning är bostadskreditinstitutionen i huvudsak sekundärlåne
-
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
givare. Institutionerna äro dock i stort sett organiserade efter samma grunder.
Båda bygga på solidarisk ansvarighet från låntagarens sida och ha att
— till rörelsens betryggande och till förhindrande av att nämnda ansvarighet
skall behöva tagas i anspråk -— sörja för en viss fondbildning. Med
hänsyn till de större risker som äro förenade med bostadskreditinstitutionens
verksamhet, äro kraven på avsättning till reserv- och säkerhetsfonder
för denna institution större än för stadshypoteksinstitutionen. Särskilda
fondbidrag skola sålunda författningsenligt uttagas av låntagarna
i förstnämnda institution, varjämte till fonderna skola författningsenligt
avsättas dels fondernas avkastning dels ock det inom rörelsen uppkomna
överskottet. Vidare må bidragen till kassans reservfond och förenings
säkerhetsfond minskas eller upphöra först, då fonden överstiger
tre resp. sex procent av skulderna. För stadshypotekskassan och stadshypoteksförening
gäller likaledes, att det å rörelsen uppkomna överskottet skall
avsättas till en reserv- resp. säkerhetsfond. När fonderna uppgå till två
procent av skulderna, tillätes emellertid en friare disposition av överskottsmedel.
Av ovanstående torde framgå, att anledning saknas att i skattehänseende
behandla bostadskreditinstitutionen annorlunda än stadshypoteksinstitutionen.
Uppenbarligen är behovet av fondbildning större inom den förra institutionen
än inom den senare. Det är ock i hög grad önskvärt, att det av
statsmakterna stadgade fondminimum för bostadskreditinstitutionen snarast
möjligt uppnås. Med hänsyn härtill torde den möjlighet att göra avdrag
för samtliga till reserv- eller säkerhetsfond avsatta medel, som enligt lagförslaget
skulle beredas stadshypoteksinstitutionen, jämväl böra beredas
bostadskreditinstitutionen.
På grund av det anförda tillåter sig styrelsen vördsamt hemställa, att bevillningsutskottet
ville föreslå riksdagen att för sin del godkänna följande
lydelse av 29 § 3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen
»Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditförening må avdraga belopp,
som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, i den man avsättningen
är nödvändig för uppbringande av fonden till ett belopp motsvarande i
fråga om kassan tre och såvitt gäller förening sex procent av inrättningens
skulder.»
I detta ärendes handläggning hava styrelsens samtliga ledamöter deltagit.
Stockholm den 8 april 1942.
Styrelsen för Svenska bostadskreditkassan.
GUNNAR FANT.
C.-R. CRAMÉR.
j Sten Widlund.
427831. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebola#, 1942.