Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1942 kl. 7 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december
1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.

I en den 13 mars 1942 dagiecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 170, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den
15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. förordningen den 15 december
1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett
belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i
fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med
nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen: -

1 Senaste lydelse av 18 § 1 morn., se SFS 1941:893.
Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 7 sami. Nr 14.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Cigarrer ............................

Cigarrcigarretter ....................

Cigarretter med fast pappersmunstycke
Cigarretter utan fast pappersmunstycke

Röktobak ..........................

Tuggtobak..........................

Snus ..............................

För inom riket till-verkad vara

För till riket in-förd vara

Procent av
priskurant-priset eller
värdet

Belopp för

Procent av
priskurant-priset eller
värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

54

0.8

—

58

4

—r

62

0.4

—

63

2

—

72

0.2

—

63

1.3

—

72

0.2

—

63

1.3

—

73

—

1.50

73

—

1.50

48

—

1 —

58

—

1.50

60

—

0.75

62

—

1.50

I skattehänseende---3.3 gram.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Enligt gällande bestämmelser utgår tobaksskatten dels med viss procent av
varans priskurantpris eller varans värde, dels ock med visst efter varans
myckenhet bestämt belopp. Skattesatserna återfinnas i 18 § 1 mom. förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket. Dessa skattesatser ha under åren 1939—41 blivit föremål för åtskilliga
jämkningar. De nu gällande skattesatserna, som innefattas i en den 30
november 1941 utfärdad förordning (nr 893), vilken trädde i kraft den 1
december 1941, framgå av följande sammanställning:

För inom riket till- För till riket inverkad
vara förd vara

Procent av
priskurant-priset eller
värdet

Belopp för

Procent av
priskurant-priset eller
värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ............................

52

0.8

—

56

4

—

Cigarrcigarretter .....................

60

0.4

—

61

2

—

Cigarretter med fast pappersmunstycke

70

0.2

—

61

1.3

—

Cigarretter utan fast pappersmunstycke

70

0.2

—

61

1.3

—

Röktobak...........................

71

1.50

71

■ —

1.50

Tuggtobak..........................

43

1.—

53

—

1.50

Snus...............................

57

-

0.75

59

—

1.60

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 3

Statsverkets inkomst av tobaksskatt har i riksstaten för budgetåret 1941/42
upptagits till 160 miljoner kronor. Sedan 1941 års riksdag beslutat örn höjning
av tobaksskatten motsågs en inkomst av 179 miljoner kronor under förutsättning
att konsumtionen vidmakthölles och att det skulle visa sig möjligt
att vid tillverkningen bemästra eventuellt uppstående svårigheter i fråga om
råvaruförsörjningen.

Av årets statsverksproposition framgår, att styrelsen för aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet under nyss angivna förutsättningar räknat med att tobaksskatten
för budgetåret 1942/43 skulle ge 185 miljoner kronor samt att
riksräkenskapsverket anslutit sig till denna uppskattning under framhållande
likväl av dess stora osäkerhet. I förslaget till riksstat för budgetåret 1942/
43 har inkomsten av tobaksskatt upptagits med sistnämnda belopp.

Med hänsyn till behovet av ökade statsinkomster har styrelsen för aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet av departementschefen anmodats verkställa
en utredning rörande höjning av tobaksskatten, därvid närmast borde undersökas,
vilken höjning av skattesatserna som kunde ifrågakomma, därest nu
gällande utförsäljningspriser i genomsnitt höjdes med 15 procent, samt vilken
ökning i statens inkomst av tobaksskatten en sådan höjning skulle medföra.

I anledning härav har bolagets styrelse i skrivelse den 28 februari 1942
föreslagit att i samband med den ifrågasatta prishöjningen en ökning i beskattningen
borde ske genom ökning av värdeskatten med 2 enheter för cigarrer,
cigarrcigarretter, cigarretter och röktobak, med 5 enheter för tuggtobak
samt med 3 enheter för snus.

Enligt styrelsens förslag skulle en total skatteökning av cirka 29 miljoner
kronor uppkomma, varigenom statens inkomst av tobaksskatt skulle uppbringas
till 198 miljoner kronor eller 13 miljoner kronor över det i riksstatsförslaget
till innevarande års riksdag upptagna inkomstbeloppet. För att nå
detta resultat har räknats med att från allmänheten genom prisstegring uttaga
cirka 35 miljoner kronor. Vid nämnda beräkningar har styrelsen utgått från
den förutsättningen, att tobakskonsumtionen skulle bliva oförändrad till
kvantitet och inriktning efter prisförhöjningens genomförande.

Då det vore anledning befara, att vid den föreslagna 15-procentiga prisstegringen
en övergång till stegrad röktobakskonsumtion bleve följden,
enär röktobaken vore relativt billigare i förhållande till cigarrer, cigarrcigarretter
och cigarretter, har styrelsen ifrågasatt, örn icke det framlagda förslaget
borde kompletteras med en extra höjning av röktobakspriset och värdeskatten
å röktobak. Förslagsvis kunde nämnda pris sättas till i genomsnitt
50 kronor pr kg. och den nu gällande värdeskalten vid ett sådant prisläge
ökas med 5 enheter i stället för ovan angivna 2 enheter.

I en den 9 mars 1942 dagtecknad skrivelse har styrelsen för monopolbolaget
lämnat en redogörelse för de synpunkter, som eldigt styrelsens mening
borde anläggas på frågan örn en reglering av återförsäljarrabatterna i anslutning
till den ifrågasatta skatte- och prishöjningen. Beträffande styrelsens

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

synpunkter på denna fråga tillåter sig utskottet hänvisa till redogörelsen i
propositionen å sid. 8—12.

I förevarande sammanhang har vidare erinrats om, att för tobaksvara,
importerad av enskild handlande, enligt 22 § 2 mom. monopolförordningen,
sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 27 februari 1933
(nr 58), skall erläggas en licensavgift, som dels utgöres av den å varan belöpande
skatten och dels av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare
för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med
samma priskurantpris, vilket belopp ej må överstiga 7 procent av priskurantpriset.

I en den 27 november 1941 dagtecknad skrift har Svenska tobaksengrossisternas
förening, till underlättande av de svårigheter, varmed importen av tobaksvaror
under nuvarande förhållanden hade att kämpa, ifrågasatt en nedsättning
av monopolbolagets andel i licensavgiften för importvarorna, vilken
andel för närvarande utgår efter det högsta medgivna procenttalet.

Monopolbolaget har, efter remiss, den 2 mars 1942 avgivit utlåtande över
nämnda framställning samt därvid meddelat, att bolagets styrelse vid övervägande
av på frågan inverkande faktorer funnit bolagets andel i licensavgiften
tillsvidare från och med den 1 april 1942 kunna nedsättas från 7 till
5 procent.

Vid genomförande av det förslag till höjning av tobaksskatten, för vilket i
det föregående redogjorts, skulle, vid nämnda nedsättning av monopolbolagets
licensandel, en oförändrad licensavgift komma att åvila importvarorna
samtidigt som skattebelastningen å de inom riket tillverkade varorna bleve
ökad.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:

»I enlighet med det av monopolbolagets styrelse framlagda förslaget tillstyrker
jag en höjning av skattesatserna för tobaksskatten med 5 enheter för
tuggtobak, 3 enheter för snus och 2 enheter för övriga slag av tobaksvaror.
Såsom av det föregående framgått förutsätter en dylik skattehöjning en prisförhöjning
å tobaksvarorna med 15 procent.

Skattehöjningen torde böra genomföras så snart ske kan. Tidpunkten för
ikraftträdandet torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma.

Monopolbolagets styrelse har ifrågasatt att komplettera styrelsens förslag
örn pris- och skattehöjning med en extra höjning av röktobakspriset och värdeskatten
å röktobak i syfte att förhindra en fortsatt övergång från konsumenternas
sida till röktobak från andra varuslag och en därmed förknippad
minskning av det statsfinansiella resultatet av skattehöjningen. För egen del
finner jag en dylik åtgärd åtminstone för närvarande icke böra förordas. En
så väsentlig fördyring av den nu jämförelsevis billiga röktobaken, som tillgodoseendet
genom prissättningen av nyss angivna syfte skulle erfordra, synes
mig nämligen böra undvikas. Helt utan medel att på annat sätt bemästra
problemet torde monopolbolaget icke vara. Skulle likväl utvecklingen bliva
sådan, att en skärpning av skattebelastningen å röktobaken i jämförelse med

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

5

övriga varuslag kommer alt framstå såsom nödvändig, får frågan självfallet
tagas upp till förnyat övervägande.

Återförsäljarrabatten å tobaksmonopolets varor, som under åren 1922—39
utgjort 15 procent för cigarrer och 13 procent för övriga varuslag, har i samband
med de senaste årens höjningar av tobaksskatten undergått flera justeringar
nedåt och utgår från och med den 1 december 1941 med 11 procent
för cigarrer, cigarretter och tuggtobak samt med 10 procent för cigarrcigarretter,
röktobak och snus. Trots de rabattsänkningar, monopolbolaget sålunda
genomfört, lia återförsäljarnas bruttointäkter genomsnittligt undergått en
icke oväsentlig ökning på grund av de verkställda prisförhöjningarna å tobaksvaror.
Sålunda har återförsäljarrabatten å monopolbolagets försäljning,
såsom skrivelsen den 9 mars 1942 från bolagets styrelse utvisar, uppgått till
20.1 miljoner kronor år 1938, 21.2 miljoner kronor år 1939, 24.6 miljoner
kronor år 1940 och 27.9 miljoner kronor år 1941. Även örn hänsyn tages till
den starka tillbakagången under samma år i återförsäljarnas inkomst av
importerade tobaksvaror, kvarstår en betydande ökning i den sammanlagda
rabattinkomsten.

Efter den nu av mig förordade skatteskärpningen och en därav föranledd
prisförhöjning med 15 procent har monopolbolagets årsomsättning uppskattats
till i runt tal 272 miljoner kronor. Såsom av nyssnämnda skrivelse
jämväl framgår, skulle vid en försäljning av denna omfattning och oförändrade
rabattsatser den av monopolbolaget utbetalade återförsäljarrabatten
ytterligare stiga till 28.8 miljoner kronor.

Då monopolbolagets styrelse går att fatta beslut örn återförsäljarrabatternas
storlek, är det uppenbart, att de sålunda framlagda siffrorna rörande
försäljarnas bruttointäkter måste tillmätas en betydande vikt och närmast
ge anvisning örn en viss ytterligare sänkning av rabattsatserna. Vad som
häremot kan anföras och som sedan lång tid tillbaka vid upprepade tillfällen
framhållits av representanter för tobakshandlarnas organisationer, är
väsentligen, dels att genomsnittstalen för hela tobakshandeln inte ge en riktig
bild av de enskilda försäljarnas läge, emedan ett stort antal av dessa få
nöja sig med en omsättning långt under genomsnittet, dels att inte minst på
grund av denna sist nämnda omständighet de s. k. specialtobakshandlarnas
läge ansetts vara så otillfredsställande, att det påkallat utredningar i syfte
att finna mera tillfredsställande former för organisation av försäljningen.

I den mån dessa synpunkter finnas vara berättigade, behöver ett beslut
om tillsvidare oförändrade rabattsatser för tobakshandeln inte vara oförenligt
med den på starka grunder vilande regeln för priskontrollen, att icke
vid inträdande prishöjningar medge motsvarande höjning av detaljhandelsavansen.
Då jag sålunda i nuvarande läge anser det kunna övervägas att
bibehålla förut gällande rabattsatser, innebär detta icke, att de ofta påtalade
svårigheterna för specialtobakshandeln enligt min mening skulle väsentligen
vara en fråga örn rabattsatsernas höjd eller skulle genom deras reglering
kunna vinna en lösning. Tvärtom torde de företagna utredningarna lia givit
vid handen, att tobakshandlarefrågan främst är en fråga örn de enskilda

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Utskottet.

försäljarnas omsättning och därmed om deras antal. Denna fråga jämte
den om importhandelns villkor äro för närvarande under bearbetning, varvid
ett från tobaksmonopolet infordrat utlåtande lärer böra avvaktas, innan
ärendet tages upp till slutlig omprövning. Då detta torde kunna ske inom en
relativt näraliggande framtid, synes även på grund härav anledning kunna
föreligga att icke omedelbart företaga en ny sänkning av rabattsatserna. Det
är självklart, att ett eventuellt beslut i denna riktning inte kan få utgöra
hinder för eller anföras som skäl emot en senare reglering av rabattsatserna
till lämplig höjd i samband med en ur försäljarnas synpunkt önskvärd organisation
av detaljhandeln med tobak.»

Till belysande av de viktigaste kostnadselementen i tobaksmonopolets tillverkning
under olika tidsperioder hänvisas till nedanstående sammanställning: -

Ej ransonerad försäljning

Ransonerad för-säljning

1/io 1938-30

/* 1939

Vio 1939—30/b 1940

Vio 1940-30

/o 1941

»/« 1942—sl/s

1943 ;

totalt

kr.

kr.

per

kg.

totalt

kr.

kr.

per

kg.

totalt

kr.

kr.

per

kg.

totalt

kr.

kr. |

per

kg-

Tillverknings- och
försäljningskost-nader..........

43.019.000

89.504.000

5:16

42,618,000

129,057,000

5: 10

15: 43

48.867.000

165.631.000

5:83

19:75

42,200,000

198,000,000

6: 03

28:29

Tobaksskatt......

10: 74

Rabatt till åter-försäljare ......

20,745,000

2:49

23,484,000

2: 81

26,908,000

3:21

28,800,000

4:11

Vinst å egen för-säljning........

5,353,000

0: 64

4,521,000

0: 54

4,255,000

0:51

3,000,000

0: 43

Summa

158,021,000

19:03

199,680,000

23:88

245,661,000

29:30

c:a 272,000,000

38:86

Försäljningen i kg.

8,336,000

8,362,000

8,384,000

1 7,000,000

1 Minskningen i kvantitet i jämförelse med föregående period beror huvudsakligen på införandet
av munstyckscigarretter.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot det i propositionen framlagda
förslaget om höjning av tobaksskatten.

Med utgångspunkt från ett av monopolbolagets styrelse avgivet yttrande
har i propositionen även frågan om storleken av återförsäljarrabatlen å tobaksvaror
varit föremål för behandling. Med hänsyn till det svåra läge, i
vilket specialtobakshandlare med låg omsättning befinna sig och vilket påkallat
statlig utredning i syfte att vinna mera tillfredsställande former för
organisationen av försäljningen av tobaksvaror, har departementschefen ifrågasatt,
att återförsäljare av tobaksvaror tillsvidare skola äga åtnjuta oförändrade
rabattsatser vid sin försäljning av nämnda varor. Det ankommer på
monopolbolaget att besluta angående rabattsatsernas storlek. I anslutning till
vad departementschefen anfört i detta ämne anser sig utskottet böra framföra
följande synpunkter på frågan.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 7

... ytskottet anser at*> i likhet med vad som gäller om andra rörelseidkare, nu
ifrågavarande yrkesutövare sakna laglig rätt att erhålla kompensation för
den inkomstminskning, som kan uppkomma på grund av nu rådande förhållanden.
Såsom styrelsen för tobaksmonopolet anfört böra allenast affärsmässiga
synpunkter vara vägledande vid avgörandet av rabattens storlek. Av
den av monopolbolagels styrelse verkställda utredningen i ärendet framgår,
att rabattinkomsten vid-den föreslagna 15-procentiga prishöjningen och eli
beraknad omsättning av tobaksvaror till ett värde av 272 miljoner kronor
samt en sänkning av rabattsatsen till 9 procent beräknas uppgå till ett
belopp, som i förhållande till det årliga rabattbeloppet före kriget ungefärligen
motsvarar sistnämnda rabatt med tillägg av cirka 16.7 procent.

Av ovannämnda utredning framgår vidare, att distributionen till allmänheten
av bolagets varor verkställes genom omkring 20,000 försäljare med
inköpsrätt hos tobaksmonopolet och genom partiförsäljning i andra hand
tran sådana försäljare till mindre försäljningsställen av olika slag. Det med
hänsyn till ifrågavarande försäljningsverksamhet oproportionerligt stora antalet
återförsäljare, över vilkas tillkomst tobaksmonopolet icke har någon
bestämmanderätt, medför otvivelaktigt, att sådana återförsäljare, som hu''
udsakligen försälja endast tobaksvaror och därvid hava en relativt ringa
omsättning, i ekonomiskt avseende äro mindre gynnsamt ställda. Av sociala
skal kan ifrågasättas, huruvida icke särskilda hjälpåtgärder kunna anses
motiverade beträffande nyssnämnda kategori återförsäljare, åtminstone såMtt
angar dera, som äro i mest trängande behov av ekonomiskt stöd. En
generell ökning av återförsäljarrabatten, beräknad efter omsättningens storlek,
skulle givetvis icke bliva till nämnvärt gagn för denna kategori utan i stålet
gynna deni, som redan nu äro bäst ställda i rabatthänseende. Önskar man
i någon man stödja de mest behövande yrkesutövarna på detta område, synes
detta kunna ske genom att exempelvis tillerkänna dem ett visst tilläggsbelopp.
Enligt utskottets mening kan det dock icke anses rimligt, att alla
aterforsaljare komma i åtnjutande av ett sådant tillägg. Det ojämförligt
största antalet återförsäljare utgöres av sådana, för vilka tobaksförsäljningen
endast representerar en relativt liten del av deras totala affärsomsättning.
Därest särskilda stödåtgärder böra vidtagas, anser utskottet dessa endast
bora ifrågakomma beträffande de s. k. specialtobakshandlarna, det vill säga
sådana handlande, vilkas huvudsakliga del av omsättningen utgöres av försäljning
av tobaksvaror.

Enligt vad monopolbolaget upplyst kail antalet specialtobakshandlare belaknas
till i nant tal 3,000 med en andel i tobaksmonopolets totalförsäljning
av något mer än 37 procent. Örn den nuvarande medelrabattsatsen, 10.6 procent,
bibehålies för alla sådana återförsäljare, skulle vid en omsättning per
ar av 10,000 kronor rabatten utgå med 1,060 kronor och vid 100.000 kronors
omsättning med 10,600 kronor. Sänkes medclrabattsatsen till 9 procenl
skulle detta för specialtobakshandlarna innebära en minskning av den på deras
försäljning belöpande rabatten av sammanlagt 1.6 miljoner kronor.

Därest fråga örn sänkning av rabattsatsen skulle ifrågakomma, anser ut -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

skottet böra övervägas, huruvida icke specialtobakshandlarna böra tillerkännas
en viss tilläggsersättning. Härvid kan ifrågasättas att lösa frågan antingen
genom ett procentuellt tillägg, beräknat å omsättningen, eller genom
ett fixt belopp. Den förra utvägen leder emellertid till den orättvisan, att de
minst behövande erhålla ett större belopp, medan åter de, som äro i mera
trängande behov av hjälp, komma i åtnjutande av ett mindre belopp. En
sådan anordning kan givetvis icke anses överensstämmande med det här
avsedda syftet, varför utskottet för sin del anser en sådan lösning mindre
lämplig. Beträffande det andra alternativet med ett fixt årligt belopp innebär
detta, om man exempelvis utgår från ovannämnda antal specialtobakshandlare
och skillnadsbelopp 1.6 miljoner kronor och fördelar nyssnämnda
belopp efter antalet sådana handlande, oberoende av vars och ens omsättning,
att varje handlande skulle äga tillgodonjuta en årlig tilläggsersättning av i
runt tal 530 kronor. Mot en sådan anordning kan anmärkas, att ersättningen
komme att utgå med lika belopp till den som har en stor omsättning och
till den med en mindre sådan. Det torde därför kunna ifrågasättas, örn
det icke vore mera ändamålsenligt att fördela beloppet 1.6 miljoner kronor
efter en degressiv skala i anslutning till årsomsättningen.

Enligt vad departementschefen upplyst är frågan om tobakshandelns ordnande
för närvarande föremål för utredning och förslag till frågans lösning
torde kunna förväntas inom den närmaste tiden. Med hänsyn härtill finner
utskottet angeläget, att de åtgärder, som tobaksmonopolet kan finna skäl
vidtaga för att bereda hjälp åt de i ekonomiskt avseende sämst ställda specialtobakshandlarna,
erhålla karaktär av ett provisorium i avvaktan på en
slutlig lösning av tobakshandelns organisation.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 170.

Stockholm den 20 mars 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark*, Sjödahl,
Egnell, Ekman, Frans Ericson, Velander och Sylwan; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö*, Björklund, Hammarlund, Olsson
i Gävle, Sandberg, Falk, Karlsson i Grängesberg, Hosander, Henriksson och Bladh.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14-

9

Reservationer:

1) av herrar Egnell, Velander, Sylwan, Hammarlund och Henriksson, vilka
ansett, att utskottets yttrande borde erhålla följande lydelse:

»Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot det i propositionen framlagda
förslaget om höjning av tobaksskatten.

Enligt vad departementschefen upplyst, är frågan om tobakshandelns
ordnande för närvarande föremål för utredning, och förslag till frågans
lösning torde kunna förväntas inom den närmaste tiden. I propositionen
har departementschefen vidare uttalat, att han i nuvarande läge ansåge det
kunna övervägas, att återförsäljare av tobaksvaror skulle tillsvidare äga åtnjuta
oförändrade rabattsatser vid försäljning av sådana varor. Utskottet utgår
ifrån att spörsmålet om rabattsatsernas storlek kommer att upptagas till
slutlig omprövning i samband med det blivande förslaget rörande tobakshandelns
ordnande.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 170.»;

2) av herr Ekman, som ansett, att utskottet beträffande återförsäljarrabatten
borde anföra:

»Med avseende å rabattsatsen till återförsäljare av tobaksvaror torde det
få ankomma på tobaksmonopolets styrelse att med beaktande av affärsmässiga
synpunkter fastställa den jämkning i rabattsatserna, som med hänsyn
till den förhöjda tobaksskatten kan befinnas skälig.»

2

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 7 sami. Nr 14.