Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
3
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1942 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om avkortning
och restitution av skatt pä grund av viss militär tjänstgöring
under år 1940.
I en den 20 februari 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 92, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade.
Förslag
till
förordning om avkortning och restitution av skatt på grund av
viss militär tjänstgöring under år 1940.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Värnpliktig tillhörande årsklass 1938 eller äldre årsklass, årsgrupp 1940
eller äldre årsgrupp av klass A eller årsgrupp 1939 eller äldre årsgrupp av
klass B, vilken i enlighet med vad Kungl. Majit den 14 oktober 1939 därom
föreskrivit vunnit anställning över stat vid sådan del av krigsmakten, som
organiserats såsom neutralitetsvakt, och i dylik anställning tjänstgjort under
år 1940, äger enligt bestämmelserna i denna förordning åtnjuta avkortning av
honom på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan skatt eller
båda dessa förmåner i förening.
Vad ovan sägs äger dock icke tillämpning å den, som på grund av dylik
tjänstgöring åtnjutit skatteavdrag enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr
337) om avdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring under år 1940.
2 §.
Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt skall, i den
mån skatten därtill förslår, avse ett belopp motsvarande fem kronor för
varje hel vecka, varmed den sammanlagda tjänstgöringstiden i anställningen
över stat år 1940 överstigit sex veckor. Har den skattskyldige samma år även
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
fullgjort tjänstgöring såsom inkallad jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2
värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443), skall vid beräkning av den tid,
som må tillgodoräknas den skattskyldige, tjänstgöringen i fråga till en tid av
högst sex veckor anses såsom fullgjord i anställningen över stat.
3 §.
Vid tillämpningen av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Understiger avkortat belopp det enligt 2 § beräknade,
skall skillnaden, i den mån densamma täckes av erlagt skattebelopp,
återbetalas till den skattskyldige. Å sålunda återbetalat belopp skall ränta
ej utgå.
Avkortning och restitution skall i första hand avse den statliga inkomstoch
förmögenhetsskatten.
4 §.
Den som vill åtnjuta avkortning eller restitution skall, om möjligt före
den 1 juli 1942, hos militär myndighet göra ansökan om intyg angående den
tid sökanden under år 1940 vid krigsmakten fullgjort tjänstgöring dels i anställning,
som i 1 § sägs, dels ock såsom inkallad jämlikt § 28 mom. 1 eller
§ 36 mom. 2 värnpliktslagen den 30 juni 1936.
Ansökan skall ingivas eller i betald försändelse med posten insändas, örn
sökanden tjänstgör vid krigsmakten eller är hempermitterad från sådan
tjänstgöring, till chefen för.vederbörande truppförbands (flygförbands) depå
eller, såvitt rör marinen, till chefen för vederbörande örlogsstation (truppförband),
samt i annat fall till inskrivningschefen i det inskrivningsområde,
lill vilket sökanden hör.
Den militära myndigheten skall utan dröjsmål tillställa sökanden begärt
intyg.
5 §•
Ansökan om avkortning av påförd skatt eller restitution av erlagd skatt
eller båda dessa förmåner skall av sökanden ingivas eller i betalt brev med
posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han varit mantalsskriven
för år 1941, eller, örn han för detta år varit mantalsskriven i Stockholms
stad, till Överståthållarämbetet. Vid ansökan skall fogas det i 4 § omförmälda,
av militär myndighet avgivna intyget jämte de övriga handlingar
sökanden vill åberopa.
6 §.
Sedan ansökningshandlingarna granskats samt erforderlig utredning i ärendet
verkställts, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet, därest ansökningen
icke finnes böra avslås, antingen meddela förordnande om avkortning
eller tillställa sökanden honom tillkommande restituera! belopp över
postgiro eller ock vidtaga båda dessa åtgärder.
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
7 §.
Ansökan och intyg, som i denna förordning omförmälas, skola avgivas å
blanketter, till vilka formulär fastställas av chefen för finansdepartementet.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den mån
redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till statsrådsprotokollet.
Enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 337) örn avdrag å skatt på grund
av militär tjänstgöring under år 1940 ägde värnpliktig, som under år 1940
tjänstgjort vid krigsmakten och därvid tillhört årsklass 1938 eller äldre årsklass,
årsgrupp 1940 eller äldre årsgrupp av klass A eller årsgrupp 1939
eller äldre årsgrupp av klass B, enligt förordningens bestämmelser åtnjuta
avdrag å honom på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt och värnskatt. Skatteavdraget skulle utgöra fem kronor
för varje hel vecka, varmed den sammanlagda tjänstgöringstiden under år
1940 överstigit sex veckor.
Vid tillämpningen av denna förordning har tvekan yppats, huruvida sådant
avdrag borde få åtnjutas av vissa över stat anställda av manskapsgrad.
Enligt vad departementschefen upplyst, torde i vissa fall de intygsgivande
militära myndigheterna saknat uppgift örn att tjänstgöring, varom intyg utfärdats,
fullgjorts i dylik anställning. I följd härav hade en betydande ojämnhet
vid bedömningen av ansökningarna om skatteavdrag för denna kategori
krigstjänstskyldiga förekommit, varjämte åtskilliga av dem syntes lia underlåtit
att göra sådan ansökan. I syfte att åstadkomma rättelse i berörda missförhållande
har nu föreslagits vissa kompletterande bestämmelser i ämnet.
Till stöd härför har departementschefen anfört bl. a. följande:
»Enligt min mening står det klart, att skatteavdraget utgjort en förmån som
icke bort tillgodokomma sådana över stat anställda vilka vunnit dylik anställning
efter förutgången fast anställning, eller såsom volontärer. Såsom lärer
framgå av vad jag anförde i propositionen nr 263 till 1941 års riksdag med
förslag till förordning i ämnet, var nämligen skatteavdraget avselt som en förmån
allenast för värnpliktiga vilka från sin civila gärning inkallats till beredskapstjänstgöring.
I den mån över stat anställda tillhörande nyssnämnda kategorier
likväl åtnjutit skatteavdrag, något som i varje fall torde lia skett i
mycket ringa omfattning, lärer det dock vara uteslutet att numera utkräva de
avdragna skattebeloppen.
Emellertid finns det en kategori värnpliktiga, vilka fullgjort sin beredskapstjänstgöring
i anställning över stat. Jag syftar på dem som vunnit sådan
anställning i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939 meddelade
bestämmelserna. Det torde särskilt vara beträffande denna kategori
som frågan örn tillämpligheten av förordningen örn skatteavdrag vållat tvekan
hos såväl de anställda själva som myndigheterna. I stället för att hällin
behandling upptaga denna fråga, vilken numera — sedan tiden för ansi)-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
kan om skatteavdrag utgått och alla dylika ansökningar slutligt prövats —
synes vara av allenast teoretiskt intresse, må till en början den frågan ställas,
huruvida denna kategori över stat anställda skäligen bort komma i åtnjutande
av skatteavdrag.
Av den förebragta utredningen framgår, att för personer tillhörande ifrågavarande
kategori anställningen över stat medfört i vissa fall större men i andra
lall mindre sammanlagda löne- och andra förmåner än sorn eljest skulle lia
utgått, beroende på vederbörandes familjeförhållanden och tjänsteställning.
Sålunda har anställningen varit särskilt förmånlig för en ogift person i någon
av de högre tjänstegraderna inom manskapet och särskilt oförmånlig för en
familjeförsörjare i lägre tjänstegrad. Med hänsyn härtill torde det lia varit
uteslutet alt helt avvisa tanken på skatteavdrag för denna kategori. Måhända
skulle dock en viss differentiering inom densamma lia kunnat ifrågasättas.
Emellertid måste i frågans nuvarande läge stor hänsyn jämväl tagas till
det förhållandet, att vissa men icke alla anställda av denna kategori erhållit
skatteavdrag och att den åtskillnad, som sålunda gjorts, icke grundats på en
differentiering av nyss antydd innebörd. Såsom från de militära myndigheternas
sida framhållits är det ett intresse av vikt att dylika olikformigheter
i möjligaste män undanröjas. På grund härav och då, såsom nyss framhållits,
kravet på skatteavdrag jämväl för denna kategori icke kan anses helt
obefogat, förordar jag vidtagandet av sådana åtgärder ali samtliga de personer
av denna kategori, vilka år 1940 fullgjort militärtjänstgöring under minst
sju veckor men icke erhållit av tjänstgöring i överstatsanställning föranlett
avdrag å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt, som påförts
dem på grund av taxering år 1941, få åtnjuta en mot skatteavdraget
svarande förmån.
Enär nyssnämnda skatter redan äro debiterade och delvis guldna, kan det
icke ifrågakomma att konstruera förmånen i fråga helt i överensstämmelse
med skatteavdraget enligt 1941 års förordning. Ej heller skulle full rättvisa
skipas, därest förmånen bereddes genom avdrag å de skatter vilka påföras
på grund av innevarande års taxering. Närmast det uppställda målet torde
nian komma genom att medgiva avkortning av de år 1941 debiterade skatterna,
i den mån dessa ännu ej guldits, samt i övrigt restituera redan erlagda
skattebelopp. Liksom gällde i fråga örn skatteavdrag enligt 1941 års förordning,
synes det böra åligga den anställde själv, örn han vill komma i åtnjutande
av ifrågavarande förmån, att taga initiativet härtill.
Vad förfarandet beträffar vill jag förorda, att detsamma ordnas i nära
överensstämmelse med vad som gäller enligt kungörelsen den 28 juni 1941
(nr 561) med tillämpningsföreskrifter till lagen samma dag om semester för
viss militär tjänstgöringstid lii. m. Härigenom torde den fördelen kunna
• vinnas a.tt, därest motsvarande åtgärder genomföras på semesterlagstiftningens
område, ett för två olika ändamål gemensamt ansökningsförfarande
.skulle kunna tillskapas. Den anställde lior alltså, såvitt möjligt före viss angiven
dag, förslagsvis den l juli 1942, hos vederbörlig militär myndighet ansöka
om intyg rörande tjänstgöringen under år 1940. Av intyget bör framgå
dels den tid tjänstgöringen i anställningen över stat omfattat, dels ock den
tid under vilken beredskapstjänstgöring vid krigsmakten eljest må hava fullgjorts.
Sistnämnda tid må givetvis icke längre kunna berättiga till en förmån
av nu ifrågavarande slag men bör dock få räknas in i den kvalifikationstid
om sex veckor som stadgades i 1941 års förordning och nu för likformighetens
skull bör bibehållas. Den anställde får därefter hos vederbörande
länsstyrelse begära avkortning eller restitution eller båda dessa förmåner i
förening samt därvid såsom bevis örn tjänstgöringstiden överlämna militärmyndighetens
intyg. I ansökningen synes även böra angivas, bland an
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
7
nät, nummer å debetsedel samt beloppet av eventuellt redan erlagd skatt.
Utbetalningen av restituera! skattebelopp synes lämpligen böra verkställas
av länsstyrelsen. Med hänsyn till de jämförelsevis små belopp det här kan bli
fråga om, torde för enkelhetens skull icke böra ifrågakomma någon motsvarighet
till stadgandet i förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående rätt
till ränta vid restitution av utskylder m. m., enligt vilket dylik rätt tillkommer
den som efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning
i eller befrielse från honom påförd utskyld. Ansökningar och intyg av nyss
angivna innebörd böra lämpligen avfattas enligt formulär, fastställda av chefen
för finansdepartementet.
I fråga örn de belopp, som de förevarande förmånerna motsvara, är det givetvis
svårt att verkställa några mera tillförlitliga beräkningar. Med utgångspunkt
från tillgängliga uppgifter har det sammanlagda beloppet uppskattats
till omkring 30,000 kronor, därav huvudparten, förslagsvis 75 procent, kan
antagas komma att avse restituerade skattebelopp och återstoden avkortade
sådana.»
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och
får därför hemställa,
alt riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 92, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om avkortning och restitution av
skatt på grund av viss militär tjänstgöring under år 1940.
Stockholm den 19 mars 1942.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Utskottet.
Närvarande: se under belänkandet nr 10.