Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1942 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående rätt
för Konungen att åsätta särskild tullavgift.
I en den 16 januari 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 15, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
Förordning
angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.
Härigenom förordnas som följer:
Varor, som från utlandet införas, må kunna efter Konungens förordnande
beläggas med särskild tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående tullavgiften,
till högst tre gånger samma belopp som denna senare eller, där
varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst en fjärdedel av det belopp,
vartill varans värde uppgår.
Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid, då
riksdagen icke är samlad eller, ehuru den är samlad, icke har under prövning
någon fråga, som Konungen förelagt riksdagen. Beslutet örn avgiftens
åsättande skall underställas riksdagen i förra fallet inom tio dagar efter
näst sammanträdande riksdags öppnande och i senare fallet inom tio dagar
efter det Konungen förelagt riksdagen annan fråga för prövning. Örn riksdagen
icke godkänner beslutet oförändrat, gäller detsamma högst tio dagar
efter det riksdagen fattat sitt beslut i ärendet.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 1.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och gäller till och med den 30 juni 1943.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 7 mars 1941 (nr 112)
om fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr 245) angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.
Förordningen den 17 juni 1932 (nr 245) angående rätt för Konungen att
åsätta särskild tullavgift gällde till och med den 30 juni 1933. Genom beslut
av Kungl. Majit och riksdagen har förordningens giltighet årligen förlängts,
senast genom förordningen den 7 mars 1941 (nr 112) för tiden till och med
den 30 juni 1942.
Till stöd för det nu föreliggande förslaget har föredragande departementschefen
anfört bland annat följande:
»Enligt 1932 års förordning är Kungl. Majits ifrågavarande befogenhet begränsad
till den tid, då riksdagen icke är samlad. Under rådande förhållanden
är det icke uteslutet, att riksdagen kan behöva hållas samlad betydligt längre
tid än sedvanligt, därvid riksdagsarbetet dock kan beräknas komma att bedrivas
endast periodvis. Sålunda var fjolårets riksdag samlad praktiskt taget
hela året, men riksdagens arbete låg nere under månaderna juli—september
och större delen av oktober. För att ett bemyndigande i förevarande hänseende
skall kunna under angivna förhållanden fylla sitt syfte- lärer bemyndigandet
böra utvidgas till att avse jämväl tid, då riksdagen väl formellt är samlad
men dess arbete ligger nere. Ett av Kungl. Majit under sådan tid meddelat
beslut örn särskild tullavgift bör underställas den samlade riksdagen inom
tio dagar efter det riksdagens arbete återupptagits.
Såsom en allmän förutsättning för bemyndigandets tillämpning bör liksom
hittills gälla, att Kungl. Majit icke begagnar sig därav annat än då så med
hänsyn till det handelspolitiska läget visar sig nödvändigt.
Bemyndigandet torde lämpligen böra gälla till utgången av juni månad
1943.»
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits förevarande
proposition nr 15, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående rätt för Konungen att åsätta
särskild tullavgift.
Stockholm den 5 februari 1942.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.
Närvarande:
3
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Sjödahl,
Egnell, Ekman, Frans Ericson och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Persson
i Undersvik, Sandberg, Falk, Lundell, Karlsson i Grängesberg, Hosander och Sundström
i Skövde.