Riksdagens skrivelse Nr 261—262.

5

dagen, som för vidare grundlagsenlig behandling såsom vilande antagit förslag
till ändrad lydelse av § 16 riksdagsordningen, innebärande en sänkning av
rösträttsåldern för val till andra kammaren från fyllda 23 till fyllda 21 år,
anmäla, att riksdagen i anledning av inom densamma väckta motioner dels,
under förutsättning att berörda ändring av riksdagsordningen blir slutligt genomförd,
för sin del antagit ett i förenäminda utlåtande under punkten 2) intaget
förslag till Lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 26 november
1920 (nr 796) örn val till riksdagen, dels ock för sin del antagit i samma utlåtande
under punkten 3) intagna förslag till Lag angående ändrad lydelse av
11 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse på landet, till Lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) örn kommunalstyrelse
i stad, till Lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 15 juni
1935 (nr 337) örn kommunalstyrelse i Stockholm samt till Lag angående ändrad
lydelse av 8 § kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

Stockholm den 30 maj 1941.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 262.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1941.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1941.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om
förbättrad pensionering för sjöfolk i manskapsklass.

(Bankoutskottets utlåtande nr 41.)

Till Konungen.

I två likalydande motioner, 1:93 och II: 140, har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t snarast ville låta
verkställa utredning, vad angår sjöfolk i manskapsklass, örn uttagande av höjd
hyresavgift och häremot svarande redarebidrag till förbättring av manskapets
pensionering genom handelsflottans pensionsanstalt samt därefter för riksdagen
framlägga förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Över motionerna har i vederbörlig ordning införskaffats utlåtande från kommerskollegium,
som hört direktionen över handelsflottans pensionsanstalt ävenson
Sveriges Allmänna Sjöfartsförening, Sveriges Redareförening, Sveriges
Segelfartygsförening, Sveriges FartygSbefälsförening, Svenska Maskinbefälsförbundet,
Svenska Sjöfolksförbundet samt Ångfartygs-Befälhavare-Sällskapet.
De av ifrågavarande föreningar m. fl. avgivna yttrandena finnas fogade såsom
bilagor vid bankoutskottets utlåtande nr 41.

Det nuvarande pensioncringssystomet för sjöfolket bär närmast karaktären
av ett provisorium, som endast i begränsad omfattning tillgodoser sjöfolkets
anspråk på en tryggad ålderdomsförsörjning. Med hänsyn härtill torde genomförandet
av en förbättrad pensionering på förevarande område framstå

6

Riksdagens skrivelse Nr 262.

som ett beaktansvärt önskemål. Såväl direktionen över handelsflottans pensionsanstalt
som kommerskollegium hava ock uttalat sin anslutning till det av
motionärerna framförda förslaget örn en utredning i detta syfte, varjämte olika
sammanslutningar inom den svenska sjöfartsnäringen tillstyrkt eller förklarat
sig ej vilja motsätta sig, att en sådan utredning kommer till stånd. Från redarhåll
ha härvid visserligen uttalats betänkligheter mot en vidgad pensionering
med hänsyn till att densamma skulle kunna medföra krav på liknande åtgärder
från arbetstagare inom andra yrkesgrupper. Anmärkas må emellertid, att
sjöfolket i skilda hänseenden intager en särställning, som bland annat tagit
sig uttryck i den av staten understödda pensioneringen genom handelsflottans
pensionsanstalt. En ytterligare utbyggnad av detta pensioneringssystem synes,
såsom ^kommerskollegium anfört, vara ägnad att i viss mån bidraga till vidmakthållandet
av en god sjömanskår. Men hänsyn till det anförda får riksdagen
anhålla, att den nu väckta frågan göres till föremål för utredning genom
Eders Kungl. Maj :ts försorg.

En undersökning rörande möjligheterna att åstadkomma en vidgad pensionering
för sjöfolket torde — såsom i motionerna antytts — i första hand böra
taga sikte pål en ökning av såväl de anställdas som redarnas avgiftsplikt. Självfallet
bör härvid beaktas, att arbetsgivarnas bidrag så awäges, att risk icke uppstår
för att vår sjöfartsnärings konkurrensförmåga gentemot den utländska
sjöfarten mera avsevärt försämras genom den nya pålagan. Med hänsyn till
det nära samband den föreliggande frågan äger med spörsmålet örn befälets
pensioneringsförhållanden torde vidare befälets ställning i pensionshänseende
böra närmare klarläggas. På sätt framhållits i de avgivna yttrandena torde
slutligen vid utredningen även böra eftersträvas en lösning av åtskilliga andra
med pensioneringsfrågan sammanhängande spörsmål. I vidare mån än nu skett
anser sig riksdagen icke böra uppdraga några särskilda riktlinjer för utredningen,
vilken synes böra vara förutsättningslös.

Åberopande det anförda får riksdagen i anledning av motionerna 1:93 och
II: 140 anhålla, att Eders Kungl. Maj :t ville låta verkställa en allsidig utredning
rörande möjligheterna att åstadkomma en förbättrad pensionering genom
handelsflottans pensionsanstalt för sjöfolk i manskapsklass samt därefter för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 3 juni 1941.

Med undersåtlig vördnad.