Riksdagens skrivelse Nr 197.
1
Nr 197.
Godkänd av första kammaren den 6 maj 1941.
Godkänd av andra kammaren den 6 maj 1941.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 83.)
Till Konungen.
I propositionen nr 71 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
den 14 februari 1941, föreslagit riksdagen besluta, att till verkstadsskola,
som upprättas av landsting eller förening av dylika eller av landsting i förening
med stad, vilken icke deltager i landsting, samt av Kungl. Majit
erkännes som central verkstadsskola, må utgå statsbidrag enligt grunder,
som Kungl. Majit äger fastställa i huvudsaklig överensstämmelse med vad
av chefen för ecklesiastikdepartementet i omförmälda statsrådsprotokoll
föreslagits.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft
dels de likalydande motionerna I: 189 och lii 254, vari hemställts, att
riksdagen ville i princip besluta a) örn inrättande av en överstyrelse för
yrkesutbildningen i enlighet med huvudlinjerna i verkstadsskoleutredningens
förslag, b) att elevstipendierna vid de centrala verkstadsskolorna skola
utgå med 60 kronor i tredje, 40 kronor i andra samt 20 kronor i första behovsgraden,
vilket sistnämnda beslut bör träda i kraft på enahanda sätt
och vid samma tidpunkt som 1939 års riksdags beslut angående stipendier
till elever inom den lägre lantbruksundervisningen, c) att verkstadsskolorna
skola stå öppna för kvinnlig ungdom;
Bihang till riksdagens protokoll 19hl. 14 sami. Nr 197.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 197.
dels motionen II: 247, vari hemställts, att riksdagen ville i princip besluta
att elevstipendierna vid de centrala verkstadsskolorna skola utgå med 60
kronor i tredje, 40 kronor i andra samt 20 kronor i första behovsgraden;
samt att detta beslut träder i kraft på enahanda sätt och vid samma tidpunkt
som 1939 års riksdags beslut angående stipendier till elever inom
den lägre lantbruksundervisningen;
dels motionen II: 250, vari hemställts, att riksdagen vid sitt ställningstagande
till föreliggande förslag till grunder för statsbidrags utgående till
verkstadsskola må uttala, att när särskilda skäl kunna åberopas härför verkstadsskola
för arbetslös ungdom, som icke omedelbart eller lämpligen kan
omvandlas till central verkstadsskola, tills vidare må bibehållas som lokal
verkstadsskola med statsbidrag enligt de förmånligare grunder, som för närvarande
gälla för verkstadsskola för arbetslös ungdom;
dels ock motionen II: 251, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att elevstipendierna vid de centrala verkstadsskolorna skola vid första årskursen
utgå med 60 kronor i tredje, 40 kronor i andra och 20 kronor i första
behovsgraden, vilka belopp vid tvåårig eller längre kurs efter första läsåret
höjas med 5 kronor per månad, samt att detta beslut omedelbart skall träda
i kraft.
I. Centrala verkstadsskolor.
1. Inledning.
I likhet med verkstadsskoleutredningen och departementschefen håller
riksdagen före, att centrala verkstadsskolor för yrkesutbildning för hantverk
och industri synas kunna inrättas, innan den översyn av yrkesskolväsendet
i dess helhet, som utredningen ansett önskvärd, blivit verkställd.
Behovet av ökade möjligheter till yrkesutbildning torde nämligen vara så
stort att, även örn i framtiden i större eller mindre utsträckning riktlinjerna
för denna utbildning skulle omläggas, tillräckligt utrymme förefinnes
jämväl för dylika verkstadsskolor. Departementschefen har i förenämnda
statsrådsprotokoll framhållit, att han kommit till den slutsatsen, att den
nuvarande verkstadsskoleorganisationen i landet borde utbyggas med centrala
verkstadsskolor, ehuru denna utbyggnad borde ske med tillbörlig försiktighet
och med iakttagande av att näringslivets egna resurser till yrkesutbildning
i första hand tillvaratagas. Riksdagen delar den av departementschefen
sålunda uttalade uppfattningen. Vad beträffar organisationen av
utbildningsanstaltema på nu ifrågavarande område torde det vara av största
vikt, att densamma får en smidig och elastisk utformning, så att anpassning
i största möjliga utsträckning kan äga rum efter olika behov för
3
Riksdagens skrivelse Nr 197.
olika delar av landet och för landet i dess helhet. Inträdande växlingar i
konjunkturerna måste vidare påverka yrkesutbildningens inriktning och
avvägning och ställa avsevärda krav på organisationens anpassningsförmåga.
Då yrkesutbildningsåtgärderna dessutom hava en betydelsefull uppgift
att fylla såsom medel mot bekämpande av ungdomsarbetslöshet, synes
det riksdagen synnerligen angeläget, att yrkesundervisningens centrala ledning
har möjlighet till nära kontakt med näringslivets och arbetsmarknadens
olika intressen. Detta har också av departementschefen understrukits.
Den omorganisation av den centrala statliga ämbetsmyndigheten på
yrkesundervisningens område — för närvarande skolöverstyrelsen — som
de sakkunniga förordat i syfte att härigenom erhålla en helt fristående
överstyrelse för yrkesutbildningen, har departementschefen visserligen funnit
önskvärd, men ansett förslag likväl icke nu kunna framläggas i sådan
riktning. I motionerna 1:189 och II: 254 har, så vitt här är i fråga, däremot
påyrkats upprättande redan nu av ett dylikt organ. Riksdagen finner sig
icke beredd att för närvarande bifalla motionärernas förslag. Riksdagen
anser dock, att utvecklingen på yrkesundervisningens område — särskilt
sedan anordningen med centrala verkstadsskolor kommit i gång
och möjligheter förefinnas att överblicka dess blivande omfattning — kommer
att nödvändiggöra att ett fristående centralt organ inrättas för ledningen
av yrkesutbildningen. Ett dylikt organ måste tvivelsutan få bättre
förutsättningar att tillvarataga dessa speciella intressen än vad som kan
bliva möjligt för skolöverstyrelsen vid fortsatt utvidgning av yrkesskoleväsendet.
Därest en särskild överstyrelse för yrkesutbildning befinnes böra
upprättas, synes det böra övervägas, om icke under denna styrelse borde i
rationaliseringssyfte sammanföras huvuddelen av de uppgifter på yrkesundervisningens
område, som nu ankomma på olika statliga organ.
2. Behovet av utökad yrkesutbildning.
Vad departementschefen anfört med avseende å behovet av utökad yrkesutbildning,
har riksdagen funnit bärande, varför riksdagen ansluter sig till
den uppfattning, som i departementschefens ifrågavarande uttalande kommit
till uttryck. I motionerna 1:189 och II: 254 har yrkats, att verkstadsskolorna
principiellt böra stå öppna för kvinnlig ungdom. Departementschefen
har uppmärksammat frågan örn den kvinnliga ungdomens yrkesutbildning
och instämt i verkstadsskoleutredningens uttalande att, därest
det skulle befinnas lämpligt att för kvinnlig ungdom inrätta särskilda centrala
verkstadsskolor eller särskilda yrkesavdelningar vid dylika, enahanda
principer kunde tillämpas, som av verkstadsskoleutredningen föreslagits
beträffande utbildning av manlig ungdom för hantverks- och industriyrkena.
Med hänsyn härtill utgår riksdagen ifrån att Kungl. Majit har sin uppmärk
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 197.
samhet riktad på detta spörsmål och kommer att i sinom tid närmare överväga,
vilka åtgärder som på ifrågavarande område kunna befinnas erforderliga.
Hinder torde enligt riksdagens uppfattning i princip icke böra möta
att, där så befinnes lämpligt och plats finnes tillgänglig, även kvinnlig ungdom
må kunna emottagas i sådana verkstadsskolor eller avdelningar av
desamma, vilka äro anordnade för utbildning av manlig ungdom.
3. Verkstadsskoleväsendets yttre organisation.
I likhet med verkstadsskoleutredningen och departementschefen anser
riksdagen, att centrala verkstadsskolor och mera lokalt betonade dylika
skolor böra för att tjäna sina särskilda ändamål finnas jämsides med varandra
samt att de utan större olägenheter kunna av staten understödjas
efter olika grunder. Det torde, såsom departementschefen framhållit, böra
efter förhållandena i varje särskilt fall prövas, örn en central verkstadsskola
kan och bör förläggas med avdelningar på flera orter inom rekryteringsområdet.
En sålunda uppdelad verkstadsskola bör emellertid i lika mån
tillgodose ungdomen i alla kommuner i rekryteringsområdet. Angelägenheten
av att centrala verkstadsskolor inrättas med tillbörlig varsamhet vill
riksdagen liksom departementschefen starkt understryka.
Beträffande huvudmannaskapet för de centrala verkstadsskolorna anser
riksdagen, att övervägande skäl blivit anförda för att detsamma i regel
anförtros åt landstingen.
Skulle emellertid inom ett landstingsområde sådana förhållanden föreligga,
att landstinget icke vill påtaga sig uppgiften att driva en central verkstadsskola
i sin regi, medan däremot en primärkommun inom samma område
har ett permanent behov av en dylik skola och förklarar sig beredd
att med de skyldigheter och rättigheter, som skulle tillkomma landstinget
som huvudman, i dess ställe påtaga sig huvudmannaskapet, synas hinder
icke böra möta för Kungl. Majit att låta primärkommunen inträda som
huvudman, dock under förutsättning att den ifrågasatta skolan fyller enahanda
uppgifter som en central verkstadsskola inom landstingsområdet.
Inom ett och samma landstingsområde synes man tills vidare böra räkna
med att endast en dylik skola med primärkommun såsom huvudman bör
ifrågakomma.
Riksdagen vill vidare framhålla betydelsen av att i sådana fall, där inom
ett landstingsområde kommer att förefinnas en central verkstadsskola med
en kapacitet, som lämpligen kan utnyttjas även av ett angränsande landstingsområde,
erforderligt samarbete mellan vederbörande landsting kommer
till stånd. På av departementschefen anförda skäl — därvid riksdagen
särskilt beaktat de av departementschefen åberopade statsfinansiella synpunkterna
— bifaller riksdagen departementschefens förslag att städer,
5
Riksdagens skrivelse Nr 197.
som icke deltaga i landsting, icke i anslagshänseende skola betraktas såsom
huvudmän för centrala verkstadsskolor. Riksdagen ansluter sig liksom departementschefen
till vad verkstadsskoleutredningen uttalat i fråga om
statsbidrag till central verkstadsskola, örn vilken landsting och primärkommun
förenat sig.
Vad angår antalet centrala verkstadsskolor delar riksdagen departementschefens
i anslutning till verkstadsskoleutredningens förslag angivna uppfattning
att man tills vidare bör räkna med att högst en central verkstadsskola
inrättas inom varje landstingsområde, varvid frågan om inrättande
av en central verkstadsskola för Gotland synes få bero på övervägande
enligt samma grunder, som böra tillämpas vid bedömande av behovet av
verkstadsskolor i andra län.
4. Vissa frågor rörande den enskilda centrala verkstadsskolans
organisation och drift.
Vad departementschefen i förevarande avseenden anfört och föreslagit
har icke givit riksdagen anledning till erinran eller uttalande.
5. Lärarpersonalen vid de centrala verkstadsskolorna.
Emot departementschefens förslag i fråga om lönesättningen för lärarpersonalen
vid de centrala verkstadsskolorna har riksdagen intet att erinra.
Beträffande kompetensfordringar för lärare och lärarnas undervisningsskyldighet
godkänner riksdagen departementschefens i nämnda avseenden gjorda
uttalanden. I likhet med departementschefen anser riksdagen vidare, att
möjlighet bör förefinnas till reglering av ifrågavarande lärartjänster i statens
pensionsanstalt. Staten synes jämväl på sätt departementschefen föreslagit
böra bidraga till ålderstillägg åt lärarna.
Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och
föreslagit har icke givit riksdagen anledning till erinran eller uttalande.
6. Kostnaderna för en central verkstadsskolas upprättande och drift
samt statsbidrag därtill.
De framlagda, approximativt uppskattade genomsnittskostnaderna för en
central verkstadsskola och de angivna grunderna för statsbidrag hava icke
givit riksdagen anledning till erinran. Riksdagen vill dock framhålla angelägenheten
av att tillbörlig sparsamhet och försiktighet iakttages vid sko
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 197.
lomas planläggande i syfte att i största möjliga mån hålla kostnaderna
nere. De kontrollmöjligheter, som beträffande de centrala verkstadsskolorna
enligt departementschefens förslag skulle ligga i den statliga ledningens
hand, synas böra utnyttjas icke minst för tillvaratagande av de av det
allmänna i dessa skolor nedlagda betydande ekonomiska intressena.
7. Vissa frågor i samband med inrättandet av en central
verkstadsskola.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att den slutliga prövningen
av frågan om en central verkstadsskolas inrättande bör ankomma
på Kungl. Majit. Riksdagen godkänner jämväl vad departementschefen anfört
i fråga om anslagstilldelningen och statsbidrag till bestridande av kostnader,
som huvudmannen nedlagt på byggnader och dylikt före skolans
erkännande som central verkstadsskola.
8. Elevstipendier m. m.
Vad elevstipendierna beträffar anser riksdagen det principiellt riktigt, att
samma grunder här komma i tillämpning som de, vilka gälla med avseende
å stipendiebeloppen vid lantmanna- och lanthushållsskolor. Dessa belopp
fastställdes av 1939 års lagtima riksdag för de tre särskilda behovsgraderna
till respektive 60, 40 och 20 kronor. Emellertid har 1940 års lagtima riksdag
beslutit, att med genomförandet av 1939 års nämnda riksdagsbeslut
tills vidare skulle anstå. Med hänsyn härtill bifaller riksdagen departementschefens
förslag, att stipendier åt elever vid blivande centrala verkstadsskolor
tills vidare må utgå enligt samma grunder som vid övriga yrkesundervisningsanstalter.
Riksdagen förutsätter dock, att vid den tidpunkt, då det
statsfinansiella läget medgiver att 1939 års riksdagsbeslut sättes i kraft,
stipendierna vid de centrala verkstadsskolorna samtidigt bringas i nivå med
stipendierna vid lantmanna- och lanthushållsskolor. I samband därmed bör
enligt riksdagens mening även till prövning upptagas frågan örn förhöjt stipendium
till elev i andra och högre årskurs. Skulle emellertid dessförinnan
läget på arbetsmarknaden bliva sådant, att vid stipendiefrågans bedömande
arbetslöshetssynpunkter anses böra tillmätas avgörande betydelse, torde,
såsom departementschefen förutsatt, spörsmålet om stipendiebeloppens avvägning
vid de centrala verkstadsskolorna böra upptagas till särskild omprövning.
Emot vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört
och föreslagit har riksdagen icke funnit något att erinra.
Riksdagens skrivelse Nr 197.
7
II. Yrkesutbildningen under
arbetslöshetstider.
1. Omorganisation av de nuvarande verkstadsskolorna för arbetslös
ungdom till centrala verkstadsskolor.
Riksdagen anser sig böra godtaga vad departementschefen anfört i fråga
om arbetslöshetsskolas godkännande såsom central verkstadsskola. Vad
arbetslöshetsskolorna beträffar har departementschefen i övrigt ansett, att
slutlig ställning till deras framtida organisation bör tagas först sedan vederbörande
landsting och primärkommuner beretts tillfälle yttra sig. Departementschefen
har vidare ansett övervägande skäl tala för att för närvarande
sådan arbetslöshetsslcola, som icke avses bliva omorganiserad till central
verkstadsskola, likväl tills vidare icke nedlägges. Med hänsyn till det ovissa
läget på arbetsmarknaden synes detta även riksdagen välbetänkt. I likhet
med departementschefen finner riksdagen det kunna ifrågasättas, att de för
central verkstadsskola angivna statsbidragsgrunderna böra göras tillämpliga
även på sådan verkstadsskola för arbetslös ungdom, som icke organiseras
som central verkstadsskola. Till denna fråga torde Kungl. Majit
framdeles böra taga ställning och därvid jämväl äga pröva det i motionen
II: 250 berörda spörsmålet.
Departementschefen har framhållit, att anslag till centrala verkstadsskolor
icke erfordras för budgetåret 1941/42. Upprättande av centrala verkstadsskolor
antingen genom omorganisation av vissa arbetslöshetsskolor
eller genom anordnande av helt nya verkstadsskolor kan påräknas tidigast
från och med den 1 juli 1942. För budgetåret 1942/43 torde man alltså
hava att räkna med utgifter för ifrågavarande ändamål.
2. Det framtida ordnandet av yrkesutbildningen under
arbetslöshetstider.
Riksdagen har här icke funnit anledning till annat uttalande, än att riksdagen
i likhet med departementschefen anser, att som särskilt villkor för
statsbidrag till centrala verkstadsskolor bör stadgas, att huvudmannen
ställer sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Majit kan finna skäl meddela,
exempelvis i fråga örn mottagande av elever från andra landstingsområden.
Under åberopande av vad riksdagen i det föregående anfört får riksdagen
anmäla, att riksdagen i anledning av Kungl. Majits ifrågavarande förslag
beslutat, att till verkstadsskola, som upprättas av landsting eller förening
8
Riksdagens skrivelse Nr 197.
av dylika eller av landsting i förening med stad, vilken icke deltager i landsting,
eller av primärkommun inom landstingsområde samt av Kungl. Majit
erkännes som central verkstadsskola, må utgå statsbidrag enligt grunder,
som Kungl. Majit äger fastställa i huvudsaklig överensstämmelse med vad
av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 14 februari 1941 föreslagits.
Stockholm den 6 maj 1941.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1941. Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
411781