Kungl. Majlis proposition Nr 62.

1

Nr 62.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående avsättande
till nationalpark av det s. k. Muddusområdet i
Norrbottens län; given Stockholms slott den 7 februari
1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Majis Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 februari 19Jjl Närvarande: Statsministern

Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmäler härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge
fråga om avsättande till nationalpark av det s. k. Muddusområdet i
Norrbottens län samt anför härom följande:

I skrivelse den 30 mars 1927 anhöll svenska naturskyddsföreningen,
att Kungl. Majit måtte verkställa utredning om avsättande på statens
mark inom den lappländska barrskogsregionen av nationalparker eller
större naturskyddade områden, avsedda att representera denna regions
viktigaste vegetationstyper jämte deras djurvärld. Till stöd härför åberopades
bland annat, att den lappländska barrskogsregionen, Sveriges
största enhetliga naturtyp, vore, örn man undantoge några fläckar av
Bihang till riksdagens ''protokoll 19il. 1 sami. Nr 6Z.

1

2

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 6it.

de stora nationalparkernas östligaste partier, orepresenterad i det svenska
naturskyddet. Genom de storartade former, såväl till omfång som intensitet,
som det rationella skogsbruket tagit i övre Norrland eller inom
den allra närmaste framtiden komme att taga, vore behovet av den
snara avsättningen av ett tillräckligt stycke orörd barrskogsnatur en
oavvislig nödvändighet, om statsmakterna önskade uppehålla det stora
målet att åt eftervärlden silka överlämna fullt representativa bilder av
denna natur.

Det ena av de två områden, som enligt naturskyddsföreningen härvid
främst borde komma i fråga, är beläget öster örn Stora Lulevattens
sydspets. Med sjön Muddusjaure som ungefärlig mittpunkt sträcker sig
området från Stubbabergen i norr nästan fram till Luleälven i söder.
Det andra området är något nordligare beläget och omfattar huvudsakligen
den s. k. Sjaunjamyren.

I skrivelse den 25 maj 1927 åtog sig vetenskapsakademien att låta
närmare undersöka de av föreningen föreslagna områdena för utrönande
av deras lämplighet som naturreservat. Undersökningen har omhänderhafts
av akademiens naturskyddskommitté, som anfört följande:

Sedan undersökningarna pågått i flera år, hade naturskyddskommittén
den 20 januari 1934 uppdragit åt sin ledamot, dåvarande chefen
för statens skogsförsöksanstalt, professorn H. Hesselman och jägmästaren
E. Wibeck — den senare i egenskap av den ursprunglige förslagsställaren
— att utarbeta förslag örn Muddusområdets avsättande till
nationalpark och om fridlysning av det högre djurlivet inom Sjaunjaområdet.
Kommittén hade sedermera efter verkställd granskning beslutat
till alla delar godkänna de av Hesselman och Wibeck avgivna
förslagen. Under åberopande av ett av dem avgivet utlåtande och däri
given utförlig motivering hemställde kommittén, att Muddusområdet
måtte avsättas såsom nationalpark jämlikt lagen den 25 juni 1909 angående
nationalparker och att Sjaunjaområdet måtte fridlysas såsom
fågelskyddsområde, varvid dessa områdens avgränsning borde ske i
överensstämmelse med de i utlåtandet framlagda förslagen. Beträffande
Muddusområdet föreslogs vidare, att utredning måtte föranstaltas örn
förflyttning till lämplig ort av de år 1931 till området inflyttade f. d.
Karesuandolapparna enligt 5 § lagen den 18 juli 1928 örn de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige, att all jakt och allt fiske, även för
genomflyttande lappars vidkommande, måtte förbjudas inom nationalparken
— i den mån så erfordrades med stöd av särskilda stadganden —
samt att ett antal på området belägna ströängslotter om tillsammans
55 hektar måtte indragas respektive inlösas, jämlikt lagen den 22 juni
1921 örn ströängars indragande till kronan.

Vetenskapsakademien har i skrivelse den 9 februari 1938 under åberopande
av den verkställda utredningen hemställt — förutom om Sjaunjaområdets
fridlysning såsom fågelskyddsområde — att Muddusområdet
måtte avsättas såsom nationalpark i enlighet med det framlagda för -

3

Kungl. Muj:ts ''proposition Nr 62.

slaget. Av den omfattande utredningen i ärendet ina här endast några
huvudpunkter återgivas. I övrigt torde få hänvisas till handlingarna.

Muddusområdet består av omkring 49,975 hektar och tillhör, med
undantag för vissa s. k. ströängar, i sin helhet kronan. Det omfattar
följande areal:

fastmark.....................hektar 29,618

sankmark.................... » 19,156

vatten....................... » 1,201

Summa hektar 49,975.

Förutom av sockengränsen mellan Gällivare och Jokkmokk skäres
området, som till stor del har ett mycket avskilt och svårtillgängligt
läge, av dep för lappväsendet och renbetesförhållandena betydelsefulla
s. k. odlingsgränsen (jfr lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas
rätt till renbete i Sverige). Området har taxeringsvärderats till 217,500
kronor, varav 55,500 kronor jordbruksvärde och 162,000 kronor skogsvärde.

Naturskyddets mest omfattande uppgift vöre, framhålla utredningsmännen,
bevarandet av representativa och, såvitt möjligt, orörda områden
av vårt lands olika landskapstyper med därtill hörande naturliga
vegetation och djurvärld. Detta önskemål hade ingalunda ännu förverkligats
i Sverige, trots att hitintills 14 nationalparker blivit avsatta
med en sammanlagd areal av (ursprungligen) omkring 36,5 kvadratmil.
Som den kanske allra största luckan framstode frånvaron av tillräckligt
representativa och omfattande reservat av barrskog av olika typer samt
de till denna region hörande sankmarkstyperna. Behovet av en snar
och omfattande komplettering av vårt nationalparksområde inom den
nordsvenska barrskogszonen vore särskilt starkt, enär zonens ursprungliga
prägel snabbt och i nära nog alltomfattande utsträckning heille på
att omgestaltas genom den oavlåtliga expansionen av vårt näringsliv,
främst skogsbruket och vattenkraftsförsörjningen.

Muddusområdet fyllde genom sin storlek, sin förhållandevis väl bevarade
fauna och sina egendomliga landskapsbilder vissa önskemål i
avseende på ett nationalparksområde, vilka icke kunde förverkligas
inom mindre områden. En av dess allra värdefullaste och numera nästan
unika kvalifikationer såsom blivande nationalpark läge dari, att det
inom sig rymde ett så vitt förgrenat, omväxlande och delvis sällsynt
storslaget vattendragssystem, som alltjämt vöre helt oberört av de ingrepp
av många olika slag, vilka följde med ett vattendrags reglering
till flottled. Området utgjorde vidare en rikhaltig och synnerligen representativ
provkarta icke blott på de för övre Norrland typiska granoch
tallskogarna i orört skick utan också på de för norra Lapplands
barrskogsområde karakteristiska näringsfattiga mosse- och blandmyrstyperna
och de där förekommande mera näringsrika kärren. Kännedomen
örn Muddusområdets högre djurliv vore visserligen ännu bristfällig,
men tillräckligt vore därom känt, för att också starka faunistiska
skäl talade för områdets avsättande till nationalpark.^ Av den
nordboreala barrskogsregionens ursprungliga djurliv hade området kvar
flertalet arter, ehuru i åtskilliga fall, t. ex. i fråga örn järv, mård, sångsvan,
sannolikt i starkt beskurna, nära utrotningsgränsen stående stam -

4

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 62.

mar. Redan detta vore dock mera, än som numera kunde sägas örn
hart när varje annat område av samma storlek i denna del av landet.

Slutligen ha utredningsmännen framhållit, att området, som vore beläget
nära Porjus industrisamhälle, fordrade effektiv bevakning, särskilt
sorn olaga jakt dar förekommit i stor utsträckning. Minst två bevakare
fordrades, då tjänstgöringen i flera olika hänseenden vore alltför
farofull för en person.

I ärendet ha yttranden avgivits den 19 juni 1940 av länsstyrelsen i
Luleå, efter hörande av lappfogdarna i länet, och den 16 januari 1941
av domänstyrelsen.

Länsstyrelsen har tillstyrkt Muddusområdets avsättande till nationalpark.
Däremot har styrelsen på anförda skäl, beträffande vilka torde
få hänvisas till handlingarna, bestämt motsatt sig såväl den ifrågasatta
utredningen örn avlägsnande därifrån av de skogslappar, som där driva
renskötsel, som ock det föreslagna förbudet för genomflyttande lappar
att jaga och fiska på nationalparken.

Domänstyrelsen har framhållit, att virkesmassan å fastmarken kunde.
beräknas till i genomsnitt 25 kubikmeter per hektar eller tillsammans
i runt tal 740,000 kubikmeter, till stor del rötskadad och torr skog i
dåligt avsättningsläge på grund av det stora avståndet, i medeltal nio
kilometer, från flottled. Områdets taxeringsvärde vore i utredningen
beräknat till 217,500 kronor. Taxeringsvärdet torde emellertid nu vara
omkring 200,000 kronor, motsvarande omkring 4 kronor per hektar.
Under den tid ärendet varit föremål för utredning hade domänstyrelsen,
i avvaktan på områdets avsättande såsom nationalpark, inställt
avverkningar och skogsvårdsarbeten å området. Enligt styrelsens mening
vore det av stor betydelse, att detta sista större, orörda naturområde
nedanför barrskogsgränsen för framtiden, i och för skogsbiologisk
forskning, bevarades i ursprungligt skick. Styrelsen hemställde, att
Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för Muddusområdets avsättande
som nationalpark. Området komme härigenom att upptagas i den s. k.
skattefria längden. Styrelsen förutsatte, att områdets avsättande som
nationalpark ej skulle utgöra hinder för fullbordande av den väg mellan
Abborrträsk och Jutsarova, som på en sträcka av omkring 5 kilometer
genomskure den föreslagna nationalparkens nordvästligaste del.

I de nationalparker, som redan finnas, är den lappländska barrskogsregionen
endast i ringa utsträckning företrädd. Det måste därför framstå
som ett angeläget önskemål att till eftervärlden trygga ett område,
där denna naturtyp bevarats i dess ursprungliga skick. Då Muddusområdet
fyller de anspråk, som måste ställas på en nationalpark av detta
slag, och den ekonomiska nyttan av området, särskilt med hänsyn till
dess oförmånliga läge, synes vara obetydlig, anser jag mig böra förorda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 62. 5

områdets avsättande till nationalpark. Jag förutsätter härvid att det, i
likhet med vad som tidigare skett, må ankomma på Kungl. Majit att
slutgiltigt bestämma gränserna för den blivande nationalparken och att
i enlighet med bestämmelserna i lagen angående nationalparker meddela de
reglementariska föreskrifter rörande området, som befinnas erforderliga.

Beträffande lapparnas ställning inom ifrågavarande område må erinras,
att dess avsättande till nationalpark enligt nämnda lag icke skall
leda till inskränkning i de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske,
som äro lapparna medgivna. Jakt på björn, lo, älg eller örn må dock
ej äga rum. I dessa hänseenden anser jag mig icke böra ifrågasätta
någon ändring för den av mig nu förordade nationalparkens vidkommande.
Vad beträffar förslaget om förflyttning från området av de där
nu boende skogslapparna, har jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet
funnit mig böra biträda länsstyrelsens uppfattning
i denna fråga och anser sålunda, att sådan förflyttning ej bör ske.

Frågan örn indragning av de förutnämnda ströängslotterna torde böra
behandlas i därför stadgad ordning.

En nationalpark av Muddusområdets storlek och belägenhet fordrar
givetvis effektiv bevakning. Kostnaderna för nationalparkers bevakning
bestridas från anslag på riksstatens åttonde huvudtitel. Utredningen
i ärendet ger vid handen, att två personer behöva anställas för
att bevakningen skall bli effektiv. Enligt vad jag under hand inhämtat
torde det emellertid vara tillräckligt, om endast den ene helt
ägnar sig åt tillsyn över nationalparken, medan den andre endast i mindre
utsträckning biträder härvid. Anvisande av medel till ändamålet torde få
bli beroende på framställning i vanlig ordning från vetenskapsakademien.

Under erinran att frågan örn det s. k. Sjaunjaområdets fridlysning
såsom fågelskyddsområde torde komma att framdeles anmälas av chefen
för jordbruksdepartementet, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att såsom nationalpark må avsättas det s. k. Muddusområdet
i Gällivare och Jokkmokks socknar av Norrbottens
län, omfattande en areal av omkring 49,975 hektar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Ekbom.

Bihang till rilcsdagens protokoll lolli. 1 sami. Nr 68.

2