Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till vissa torrläggningsföretag; given Drottningholms
slott den 31 januari 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 31 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:t två framställningar om statsunderstöd
till torrläggningsföretag:

l:o.

Företag för reglering av Lyckebyån mellan Emmaboda och Kyrkebysjön i

Kalmar län.

Den 18 juni 1910 beviljade Kungl. Maj:t lån från odlingslånefonden med
62,700 kronor till reglering av Lyckebyån mellan Emmaboda och Kyrkebysjön
i Vissefjärda socken av Kalmar län, varjämte Kungl. Maj:t fastställde
plan för arbetets utförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 59.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Länsstyrelsen i Kalmar län fastställde genom utslag den 30 mars 1922 fördelningen
å vederbörande fastigheter av förenämnda lån och ålade därvid följande
personer att årligen för vart och ett av åren 1921—1943 ävensom för
år 1944 erlägga, Gottfrid Jonsson såsom ägare av s/25 mantal Emmabo 1” 646
kronor 15 öre respektive 79 kronor 7 öre, Gustaf Carlsson såsom ägare av 7s
mantal Grämnemåla l3 396 kronor 14 öre respektive 48 kronor 48 öre, J.
E. Nilsson såsom ägare av 3/s mantal Grämnemåla l2 184 kronor 81 öre
respektive 22 kronor 62 öre, Gottfrid Niklasson såsom ägare av Vs mantal
Bromboda l3 124 kronor 86 öre respektive 15 kronor 28 öre, Elof Svensson
såsom ägare av V32 mantal Bromboda l2 119 kronor 37 öre respektive 14
kronor 61 öre samt P. A. Johansson såsom ägare av V4 mantal Andersmåla
l3 65 kronor 37 öre respektive 8 kronor.

Genom beslut den 13 juli 1934 anvisade Kungl. Majit 3,000 kronor till
bestridande av kostnaderna för utredning rörande vattenavledningen från
Lyckebyåns övre vattenområde till och med Kyrkebysjön. I anledning härav
förordnade länsstyrelsen i Kalmar län den 29 januari 1935 lantbruksingenjören
E. Lindqvist att verkställa ifrågavarande utredningsuppdrag.

Kungl. Majit har, i avvaktan på slutförandet av vederbörlig utredning,
genom särskilda beslut dels den 17 november 1933 samt den 20 april och
15 juni 1934 beviljat uppskov till den 1 juli 1935 för vissa delägare i företaget,
däribland Gottfrid Jonsson och Gustaf Carlsson, med erläggande av
de annuitetsandelar, som för de ifrågavarande fastigheterna från och med
år 1933 förfallit eller förfölle till betalning å nämnda lån ävensom räntefrihet
under uppskovstiden å samma fastigheters andelar i den oguldna kapitalskulden,
dels ock den 19 november 1937 medgivit anstånd intill den 1
juli 1938 för Gottfrid Jonsson med erläggande av å åren 1933—1937 belöpande
annuiteter å ifrågavarande lån samt för Gustaf Carlsson, Elof Svensson,
Gottfrid Niklasson, Ernst Nilsson och Victor Nicklasson, den sistnämnde
såsom ägare till Andersmåla l3, med erläggande av å år 1937 belöpande
annuiteter å samma lån.

I en den 12 december 1936 dagtecknad skrift ha sist omförmälda sex
delägare i företaget hos Kungl. Majit anhållit om ytterligare anstånd med
betalningen av ifrågavarande lån. Sedan förut omförmäld utredning i oktober
1938 slutförts av lantbruksingenjören Lindqvist, ha nämnda delägare
i en till Kungl. Majit ställd skrift av den 17 oktober 1938 anhållit om avskrivning
av den del av lånet, som belöpte å deras fastigheter, samt, för den
händelse detta ej omedelbart kunde beviljas, anhållit om ytterligare anstånd
med erläggande av ifrågavarande annuiteter.

Den 3 november 1938 har Kungl. Majit efter att ha förklarat Sig vilja
framdeles meddela beslut i anledning av framställningen örn avskrivning av
lån medgivit anstånd intill den 1 juli 1939 dels för Gottfrid Jonsson med erläggande
av å åren 1933—1938 belöpande annuiteter å ifrågavarande lån,
dels ock för Gustaf Carlsson, Elof Svensson, Gottfrid Niklasson, Ernst Nilsson
och Victor Nicklasson med erläggande av å åren 1937 och 1938 belöpande
annuiteter å samma lån.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

3

I ärendet lia yttranden avgivits av torrläggningskommittén den 28 december
1938, av länsstyrelsen i Kalmar län den 12 juni 1940, av lantbruksstyrelsen
den 27 november 1940 samt av statskontoret den 3 januari 1941. Vid
länsstyrelsens utlåtande fanns fogat yttrande från lantbruksingenjören Lindqvist.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Förslag till ifrågavarande företag upprättades åren 1906—1907 av dåvarande
t. f. lantbruksingenjören Hj. Grönwall. Företaget omfattade en areal
av 86.84 hektar åker, 234.98 hektar äng och odlingsmark samt 40.41 hektar
annan mark eller tillhopa 362.23 hektar. Vid arbetsplanens fastställelse beräknades
båtnaden till 134,708 kronor 66 öre och kostnaden för arbetets utförande
till 122,719 kronor 21 öre. Lånesökandenas andel i företaget utgjorde
63.74 hektar åker, 163.19 hektar äng och odlingsmark samt 13.41
hektar annan mark eller tillhopa 240.34 hektar med en uppskattad båtnad av
89,668 kronor 82 öre och en beräknad kostnad av 81,708 kronor 24 öre.

Arbetet, som i huvudsak utfördes under åren 1906—1914, har godkänts av
lantbruksstyrelsen den 28 april 1921.

Enligt den förut omförmälda av lantbruksingenjören Lindqvist verkställda
utredningen rörande Lyckebyån har den reglering av ån, för vars genomförande
ifrågavarande lån utgått, fungerat tillfredsställande till och med år
1923. Därefter har emellertid skörden å vidsträckta arealer ofta blivit antingen
helt förstörd eller betydligt minskad genom att ån översvämmat närliggande
marker. Enligt vad som utretts ha åns flöden, som varit större
under de senare åren, förorsakats dels och huvudsakligen av ogynnsamma
nederbördsförhållanden, dels av under senare år utförda torrläggningsföretag
inom Lyckebyåns vattenområde ovanför Emmaboda, dels av försummat
underhåll av den uppgrävda åsträckan mellan Emmabo och Kyrkebysjön,
dels genom ombyggande av landsvägstrumma med mindre genomgångsöppning
än den förutvarande, dels ock därav att de dimensioner å vattendraget
som föreskrivits vid 1906—1907 års syneförrättning varit väl små för att
kunna medgiva avbördande av de största vattenmängderna. De genom
flödena förorsakade översvämningarna hade därjämte givits ökad omfattning
genom den sättning av de ifrågavarande markerna som under årens
lopp skett efter åregleringens genomförande. De markområden, som varit
föremål för undersökning av Lindqvist, omfatta en areal av 485.27 hektar.
Undersökningen har bland annat måst utsträckas till den nedom Kyrkebysjön
belägna Fulirsjön.

Till förebyggande i möjligaste mån för framtiden av fortsatta översvämningar
har utredningsmannen föreslagit en ny reglering av Lyckebyån.
I detta syfte lia framlagts Ivå alternativ. Kostnaden för genomförandet av
regleringen enligt alternativ I har beräknats till 304,200 kronor och enligt
alternativ 11 till 359,400 kronor. Värdet av genom regleringens utförande uppkommande
båtnad bär ej uppskattats i samband med föreliggande preliini -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

nära förslag. De skador, som vållas av de omkring vart femte år återkommande
största flödena, ha emellertid approximativt beräknats till 150 kronor
per hektar eller 30 kronor per hektar och år. Härtill kommer värdet av de
skador, som förorsakas av mellan de större flödena årligen uppträdande
mindre flöden. Översvämningarna lia ej blott förorsakat förlorad skörd
och förlusten av det kapital, som nedlagts på brukning, gödsling och utsäde,
utan också givit jorden en annan struktur. Därefter har det tagit lång tid
och mycket arbete att återföra jorden i samma kultur som före översvämningen.

Torrläggningskommittén har beträffande utredningen framhållit bland
annat, att densamma lämpligen kunde läggas till grund för en fullständig
plan rörande de arbeten, som erfordrades för ernående av en tillfredsställande
torrläggning. Kommittén har därför ansett önskvärt, att i första
hand ny plan utarbetades helt på statens bekostnad efter i huvudsak det
i utredningen upplagda programmet. Vidare har kommittén ansett, att företagets
genomförande enligt den nya planen skulle utgöra ett lämpligt beredskapsarbete.

Länsstyrelsen i Kalmar lån har anfört bland annat följande.

Det synes huvudsakligen lia varit ogynnsamma nederbördsförhållanden i
förening med bristande underhall och ofullständigt verkställd upprensning
av vissa sträckor av ån, som i betydande utsträckning bidragit till den nu
otillfredsställande effekten av företaget. Enligt länsstyrelsens förmenande är
det säkerligen ett missgrepp att, såsom sökandena tydligen avse, lämna företaget
åt sitt öde. Härigenom skulle det i företaget nedlagda kapitalet snart
vara tillspillogivet. Länsstyrelsen kan därför icke tillstyrka avskrivning av
lånet, vare sig helt eller delvis, såvitt det icke genom förnyad undersökning
och utredning kan konstateras, att det ur ekonomisk synpunkt icke är möjligt
att genom kompletterande åtgärder uppnå avsedd effekt av företaget.
Länsstyrelsen får för sin del föreslå, att den föreliggande ansökningen örn
avskrivning av lån icke må föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, men att,
därest ytterligare sänkning av Lyckebyån skulle komma till utförande med
bistånd från det allmännas sida, intressenterna uti det äldre företaget må
beredas skälig ersättning för utebliven båtnad av detsamma, vilken ersättning
synes kunna utgå i form av frikostigare tilldelat statsbidrag för det
kompletterande torrläggningsföretaget. Vad beträffar sökanden Victor Nicklasson
har denne köpt fastigheten Andersmåla l3 så sent som den 7 juli 1936,
på grund varav han vid köpet får anses ha tagit hänsyn till ifrågavarande
översvämningsförhållanden. Fördenskull bör enligt länsstyrelsens mening avskrivning
av denna fastighets andel i lånet i allt fall icke ifrågakomma.

Länsstyrelsen har vid utlåtandet fogat viss utredning rörande sökandenas
ekonomiska ställning.

Lantbruksingenjören Lindqvist har i sitt yttrande över framställningen om
låneavskrivning framhållit, dels att icke all sökandena tillhörig mark, som
inginge i företaget, brukade översvämmas vid flöden, dels ock att den mark,
som då översvämmades, ej kunde sägas vara alldeles värdelös, utan att dess
nuvarande båtnad kunde, lågt räknat, anses uppgå till i medeltal 1/5 av den

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

5

som beräknats vid förslagets upprättande. Den del av det oguldna lånet, för
vilken återbetalningsskyldighet åvilade dessa marker, syntes därför böra
minskas med 80 procent. Med hänsyn härtill bär Lindqvist beräknat det
procenttal, efter vilket var och en av sökandenas kvarstående kapitalskuld
syntes böra minskas.

Lantbruksstgrelsen har i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande.

Vad angår den av lantbruksingenjör Lindqvist förebragta utredningen avse
båda de av honom föreslagna alternativen fördjupning och breddning av
ån mellan Fuhrsjön och Emmabo samt sänkning av vattenstånden i Salebosjön
(Västersjön) och Kyrksjön (Kyrkebysjön). I alternativ I ingår dessutom
uppförandet av en rörlig regleringsdamm vid Salebosjöns utlopp, med
vars hjälp medel- och lågvattenavrinningen anses kunna bibehållas vid samma
storlek som före regleringen. Genom utförandet av en reglering enligt detta
förslag skulle så gott som samtliga marker skyddas för översvämning vid
flöden av den storlek, som hittills konstaterats.

Alternativ II skiljer sig vad utförandet beträffar från alternativ I genom
större djup och mindre bottenbredd i avloppet samt genom anordnandet av
regleringsdammar vid utloppen av såväl Kyrksjön som Salebosjön. Dessa
dammar äro föreslagna att utföras såsom fasta dammar utan rörliga delar.
De äro avsedda att medföra sådan sänkning och reglering av sjöarna, att
magasineringen i desamma blir lika stor efter sänkningen som före densamma.
Högvattenståndet skulle enligt alternativ II bli avsevärt högre i Kyrksjön
och den närmast där ovan belägna sträckan av ån till en längd av omkring
5 kilometer, varigenom vid regleringens utförande enligt detta alternativ
vissa utmed Kyrksjön och den nämnda åsträckan belägna markområden
fortfarande komme att översvämmas vid flöden. Dessa markområden
omfatta dock endast en mindre areal och torde i vad beträffar de ovanför
Kyrksjön belägna delarna lämpligen kunna genom invallning skyddas mot
översvämning. Å övriga sträckor av den till reglering ifrågasatta delen av
vattendraget skulle den enligt alternativ I uppkommande högvattenytan bli
något högre än enligt alternativ II, dock ej så mycket att någon väsentlig
skada därigenom skulle uppstå.

Av utredningen framgår, att ifrågavarande företag sedan flera år tillbaka ej
lämnat avsett resultat, även frånsett vad som härvid kan vara beroende på
bristande underhåll av arbetet. Då det synes uppenbart, att en reglering av
Lyckebyån i huvudsaklig överensstämmelse med något av de av Lindqvist
framlagda alternativen skulle komma att medföra väsentlig båtnad för därav
beroende marker och då företaget synes väl lämpat som beredskapsarbete,
torde enligt lantbruksstyrelsens uppfattning en slutlig utredning rörande detsamma
vid syneförrättning enligt vattenlagen vara väl motiverad. Kostnaderna
för en sådan syneförrättning synas lämpligen kunna bestridas med bidrag
av statsmedel på sätt stadgas i kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 433) angående
statsbidrag till förrättningskostnader för planläggning av vissa torrläggningsföretag.
Huruvida syneförrättning skall komma lill stånd är emellertid
beroende på initiativ från vederbörande jordägare. Likaså kan frågan, huruvida
statsunderstöd må kunna utgå till utförande av erforderliga kompletterande''
regleringsåtgärder, bli föremål för prövning först sedan alla med regleringsföretaget
sammanhängande frågor blivit utredda vid syneförrättning.

Vad angår framställningen örn låneavskrivning delar lantbruksstyrelsen
länsstyrelsens uppfattning att nedskrivning av sökandenas låneskuld icke synes
böra ske, med mindre det slutligen konstaterats, att det ur ekonomisk
synpunkt icke är möjligt att genom kompletterande regleringsåtgärder uppnå

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

Departements chefen.

det med företaget ursprungligen avsedda ändamålet, ävensom att någon nedskrivning
av lånet i allt fall icke bör ifrågakomma för sökanden Victor Nicklassons
del.

Då emellertid sökandena redan under ett flertal år till följd av de översvämningar,
vilka i viss omfattning hade förekommit även örn företaget varit
i vederbörlig ordning underhållet, gått förlustiga en stor del av den påräknade
båtnaden genom företaget, och då en avsevärd tid kan beräknas förflyta,
innan en eventuell ny reglering kan hinna genomföras, synes det skäligt,
att sökandena beredas den lättnad i återbetalningen av sina låneandelar,
som kan vinnas genom viss nedskrivning av återstående kapitalskuld å lånet.
Nedskrivningen torde böra ske å den kapitalskuld, som återstår efter inbetalningen
av samtliga annuiteter till och med den senast utdebiterade, d. v. s.
efter inbetalningen av den år 1940 utdebiterade annuiteten. Därefter hade
låntagarna endast att erlägga annuiteterna för åren 1941—1944. I följande
tabell ha i enlighet med av Lindqvist föreslagna procenttal, mot vilka lantbruksstyrelsen
icke finner anledning till erinran, de belopp införts, varmed
varje särskild låntagares skuld synes böra nedskrivas. I tabellen angivna
uppgifter om storleken av den kvarstående kapitalskulden efter inbetalningen
av samtliga annuiteter till och med den för år 1940 ha inhämtats från statskontoret.

Ägare

Fastighet

Kapitalskuld
efter erläggandet
av samtliga an-nuiteter t. o. m.

1940 års
kronor

Föreslagen nedskrivning
med

procent

kronor

Gottfrid Jonsson ..............

Emmabo l71

1,875.45

78

1,462.85

Gustaf Carlsson................

Grämnemåla l3

1,149.80

78

896.84

Ernst Nilsson..................

> l2

523.81

78

408.57

Elof Svensson..................

Bromboda l2

346.47

80

277.18

Gottfrid Niklasson..............

» l3

362.41

66

239.19

3,284.63

Vid en nedskrivning, vilken synes böra ske med i runt tal 3,280 kronor,
torde statens avdikningslånefond böra tillföras motsvarande belopp i form
av bidrag från statens avdikningsanslag.

Statskontoret har med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen anfört i ärendet
icke velat motsätta sig styrelsens förslag rörande nedskrivning av ifrågavarande
lån.

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att båtnaden av företaget
för de ifrågavarande fastigheterna icke på långt när uppgått till vad vid
företagets igångsättande beräknats ävensom att den huvudsakliga anledningen
härtill varit ogynnsamma nederbördsförhållanden. Såsom lantbruksstyrelsen
framhållit skulle en reglering av Lyckebyån i enlighet med något av de
vid den senaste utredningen framlagda båda alternativen med säkerhet komma
att medföra väsentlig båtnad för därav beroende marker. Då det emellertid
är ovisst, när en ny reglering av ån kan komma att genomföras, finner
jag i likhet med lantbruksstyrelsen skäligt, att sökandena erhålla den lättnad

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

7

i återbetalningen av sina låneandelar, som kan vinnas genom att ett statsunderstöd
beviljas för åstadkommande av en avbetalning av förevarande lån
från odlingslånefonden. Vad angår storleken av sagda understöd ansluter jag
mig till styrelsens förslag. Jag förordar alltså, att för ändamålet må från statens
avdikningsanslag utgå ett belopp av 3,280 kronor. Härtill synes emellertid
riksdagens medverkan böra inhämtas. Bidragsbeloppet bör av lantbruksstyrelsen
ställas till statskontorets förfogande för att såsom avbetalning å ifrågavarande
lån tillgodoföras avdikningslånefonden. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att fastställa bidragsbeloppets fördelning å här avsedda fastigheter.
Beloppet torde icke böra inräknas i det belopp, som enligt riksdagens
medgivande för visst år må beviljas jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets
användning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att för betalning av vissa andelar av ett till reglering av
Lyckebyån mellan Emmaboda och Kyrkebysjön i Vissefjärda
socken av Kalmar län den 18 juni 1910 beviljat lån från odlingslånefonden
må från statens avdikningsanslag utgå ett
belopp av 3,280 kronor.

2:o.

Skorpetorp—Skrika dikningsföretag i Kalmar län.

Den 28 november 1932 beviljade Kungl. Majit Skorpetorp—Skrika dikningsföretag
av år 1929 i Fliseryds och Döderhults socknar av Kalmar län
dels statsbidrag från statens avdikningsanslag med 32,670 kronor och dels
lån från statens avdikningslånefond med 31,770 kronor, varjämte Kungl.
Majit fastställde för företaget upprättad arbetsplan.

Vid 1934 års riksdag väckta motioner (1:267 och 11:470) örn ytterligare
statsunderstöd till ifrågavarande företag avslogos av riksdagen (jordbr, utsk.
uti. nr 74). Vidare fann Kungl. Majit genom beslut den 21 februari 1936
en av företagets arbetsstyrelse gjord framställning örn anslag av statsmedel
till ett belopp av 14,630 kronor för täckande av vissa kostnader, som företaget
genom skiljedom ålagts att utbetala till entreprenören, icke föranleda
någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

I samband med avlåtande till 1940 års lagtima riksdag av förslag (se prop.
nr 100) örn försäljning av lotten litt. N (Skorpetorps huvudgård) av kronoegendomen
Sandshult i Döderhults socken uppkom, bland annat till följd av
framställning i ämnet den 31 januari 1938 från företagets arbetsstyrelse,
ånyo frågan örn anvisande av ytterligare statsbidrag till företaget för täckande
av uppkomna merkostnader. Frågans lösning ansågs emellertid böra
anstå i avbidan på ytterligare utredning i saken. Genom beslut den 8 mars
1940 uppdrog Kungl. Majit åt lantbruksstyrelsen att verkställa sådan utred -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

ning samt att till Kungl. Majit inkomma med det förslag, som kunde föranledas
av densamma.

I skrivelse den 29 augusti 1940 har lantbruksstyrelsen framlagt utredning
och förslag i ämnet. Över skrivelsen, vid vilken fogats yttranden av lantbruksingenjören
E. Lindqvist samt länsstyrelsen i Kalmar län, ha infordrade
utlåtanden avgivits den 4 oktober 1940 av domänstyrelsen och den 25 oktober
1940 av statskontoret.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid av lantbruksingenjören
T. Jonzon åren 1917—18 enligt vattenlagen hållen syneförrättning. Den av
företaget berörda arealen omfattar 91.59 hektar åker samt 3.42 hektar annan
mark eller tillhopa 95.01 hektar. Företaget godkändes av lantbruksstyrelsen
den 14 september 1936.

Båtnaden av företaget beräknades enligt den fastställda arbetsplanen till
65,336 kronor 40 öre och kostnaden för arbetets genomförande till 66,882
kronor 34 öre. Under arbetets utförande påträffades avsevärt större förekomst
av berg än som angivits i förslaget. För därav föranlett merarbete tillerkändes
entreprenören genom skiljedom ersättning med 14,630 kronor utöver
den fastställda entreprenadsumman. En ytterligare fördyring av företaget
inträffade av den anledning att arbetet på grund av rådande arbetslöshet
i orten igångsattes innan statsunderstöd erhållits, varigenom kostnader
uppkommo i form av räntor å för arbetets bedrivande upplånade medel. Sedan
slutligen entreprenören på grund av iråkade ekonomiska svårigheter ej
förmått fullfölja sitt åtagande, blev arbetsstyrelsen nödsakad att i egen regi
slutföra arbetet, vilket med hänsyn till vid denna tid inträffad stegring i arbetspriserna
icke kunde ske utan en relativt avsevärd ökning av kostnaderna
utöver de ursprungligen beräknade. De slutliga kostnaderna för
företaget hade härigenom kommit att stiga med omkring 26,000 kronor
till 92,929 kronor 56 öre. Härav utgjorde 90,580 kronor 32 öre arbets- och
materialkostnader, ersättningar, räntor o. d. samt 2,349 kronor 24 öre kostnad
för syneförättningen och därmed jämförliga utgifter. Nämnda kostnadssumma
överstiger med omkring 27,600 kronor den till ett värde av 65,356
kronor 40 öre uppskattade båtnaden av företaget.

Enär kronan såsom ägare till förenämnda, i företaget ingående fastigheten
Skorpetorps huvudgård (Skorpetorp l1), i det följande benämnd kronoegendomen,
icke sökt företaget och ej heller förenat sig med sökandena eller
eljest blivit likställd med sökande, är enligt bestämmelserna i 7 kap. 27 §
vattenlagen kronan icke skyldig att för kronoegendomen vidkännas större
bidrag till kostnaden för företaget än som svarar mot värdet å den båtnad,
dess mark därigenom beredes. Däremot är kronan jämlikt bestämmelserna
i 10 kap. 80 § vattenlagen skyldig vidkännas å kronoegendomen belöpande
andel av förrättningskostnaden. Vid syneförrättningen rörande företaget har
genom torrläggningen uppkommande båtnad å mark tillhörande kronoegendomen
Skorpetorp uppskattats till ett värde av 38,696 kronor 20 öre. Krono -

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

9

egendomens andel i kostnaden för dikningen skall sålunda begränsas till
nämnda belopp. I förrättningskostnadema skall kronoegendomen enligt vid
syneförrättningen upprättad kostnadsfördelningslängd deltaga med 59.208
procent. Dess andel i nämnda kostnad utgör sålunda (59.208 X 2,349:24=)
1,390 kronor 94 öre, och kronoegendomens sammanlagda kostnad för företaget
uppgår till (38,696: 20 + 1,390:94 =) 40,087 kronor 14 öre.

Av övriga delägare i företaget bade ytterligare två, nämligen aktiebolaget
Emsfors Bruk (G. O. Örn) såsom ägare till fastigheten V2 mantal Hälleforshult
l1 samt Verner Oskarsson såsom ägare till lägenheten Skorpetorp 1°,
icke heller sökt företaget, varför jämväl deras kostnader skola begränsas i
enlighet med vad nyss nämnts i fråga örn kronoegendomen. Vad beträffar lägenheten
Skorpetorp l6 äges densamma numera av Helge och Jenny Ljungberg.
Efter begränsning av ifrågavarande båda fastigheters kostnader för
dikningen till deras båtnadsvärden och med inräkning av fastigheternas andelar
i förrättningskostnadema enligt de delaktighetstal, som finnas angivna
i den i synehandlingarna intagna kostnadsfördelningslängden, komma på
sagda fastigheter belöpande kostnader för företaget att utgöra för Hälleforshult
l1 8,949 kronor 74 öre samt för Skorpetorp lö 206 kronor 18 öre eller
sammanlagt 9,155 kronor 92 öre.

Återstående kostnader eller [92,929:56 —- (40,087:14 + 9,155:92) =]
43,686 kronor 50 öre ha övriga delägare i företaget att gälda. Enligt förenämnda
kostnadsfördelningslängd hade deras kostnader vid arbetsplanens
fastställande beräknats till 27.269 procent av 66,882 kronor 34 öre eller till
18,238 kronor 15 öre. Företaget har sålunda för nämnda delägare medfört en
kostnadsökning av (43,686:50 — 18,238: 15 =) 25,448 kronor 35 öre eller
med omkring 140 procent av den för deras fastigheter ursprungligen beräknade
kostnaden.

Lantbruksstyrelsen har i sin omförmälda skrivelse den 29 augusti 1940
hemställt, alt Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen anhålla om medgivande att
till ifrågavarande företag bevilja ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag
med 1,860 kronor. Till stöd för sin hemställan har lantbruksstyrelsen
anfört i huvudsak följande.

Enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet synas delägarna i företaget
vilja göra gällande, att jämväl kronoegendomen borde påföras andel,
beräknad efter dess delaktighetstal, 59.208 procent, i den uppkomna merkostnaden.
Denna fråga har behandlats vid sammanträde den 8 februari 1938
med företagets intressenter, därvid enighet synes lia ernåtts örn fördelning av
ifrågavarande merkostnad enligt en av vederbörande lantbruksingenjör den
7 januari 1938 upprättad fördelningslängd. I denna längd har merkostnaden
upptagits till 27,612 kronor 84 öre, varav ett belopp av 15,980 kronor
26 öre påförts kronoegendomen enligt dess delaktighetstal.

I framställning den 31 januari 1938 hade arbetsstyrelsen för företaget
anhållit, att såsom villkor vid försäljningen av Skorpetorps huvudgård måtte
föreskrivas skyldighet för köparen att till företaget utbetala 59.208 procent
(utgörande kronans delaktigbetsproccnt) av vid företagets utförande uppkommen
merkostnad örn 27,612 kronor 84 öre eller sålunda 15,980 kronor
26 öre eller att företaget matte, utöver tidigare beviljade understödsbelopp,

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. I sami. Nr Sh. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

beviljas erforderligt anslag för täckande av nämnda del av samma merkostnad.

Vad först beträffar intressenternas anhållan att vid kronoegendomens försäljning
köparen måtte tillförbindas att svara för den del av merkostnaden,
som enligt intressenternas mening rätteligen borde åvila kronoegendomen!
torde, såvitt lantbruksstyrelsen kan finna, ett sådant tillförbindande vara
helt uteslutet, enär laglig skyldighet för kronoegendomen icke föreligger att
deltaga i företagets kostnad med större belopp än som svarar mot dess
båtnad av företaget.

Vad angår arbetsstyrelsens alternativt gjorda anhållan (vilken tillstyrkts
av länsstyrelsen i Kalmar län) örn statsbidrag till täckande av det belopp,
15,980 kronor 26 öre, som arbetsstyrelsen ansåge böra åvila kronoegendomen,
må erinras, att frågan om beviljande av ytterligare statsbidrag till företaget
av enahanda anledning åren 1934 och 1936 varit föremål för behandling
av statsmakterna, ehuru frågan icke föranlett någon Kungl. Maj:ts eller
riksdagens åtgärd. Detta spörsmål synes emellertid i samband med utredningen
rörande delägarnas inbördes skyldighet att bestrida merkostnaderna
för företaget få anses ha kommit i annat läge.

På begäran av lantbruksstyrelsen har länsstyrelsen verkställt undersökningav
intressenternas i företaget ekonomiska ställning. Av länsstyrelsens utredning
härom inhämtas, att av de 8 fastigheter, vilka, när kronoegendomen
samt Hälleforshult l1 och Skorpetorp l6 frånräknas, ha att gälda den uppkomna
merkostnaden, 4 stycken tillhöra personer eller bolag med sådana
ekonomiska resurser, att en mellankomst från statens sida i här berörda
syfte icke kan anses motiverad. Övriga 4 fastigheter, Skorpetorp l4, l7, ls
och l12, utgöra smärre lägenheter, vilkas innehavare vid länsstyrelsens undersökning
funnits ha svag ekonomisk ställning. Med hänsyn till de särskilda
omständigheter, som äro förknippade med detta företag, synes det lantbruksstyrelsen
rimligt, att på nämnda lägenheter belöpande andelar av den
uppkomna merkostnaden för företaget bestridas av statsmedel.

Med bortseende från kronoegendomen och övriga icke sökande har den
för återstående av företaget berörda 8 fastigheter uppkomna merkostnaden
av lantbruksstyrelsen beräknats till 25,448 kronor 35 öre. Denna merkostnad
skall sålunda fördelas på ifrågavarande 8 fastigheter i förhållande till
deras andelar enligt båtnadsvärde i företaget. Härvid komma på förenämnda
4 lägenheter sammanlagt 7.328 procent av sagda belopp eller 1,864 kronor
85 öre enligt följande fördelning

Lägenhet

Procent

Merkostnad

kronor

Skorpetorp l4 .........

................. 1.095

278: 66

»

l7 .........

................. 3.726

948: 20

»

I8 .........

................. 0.539

137: 17

»

I12.........

................. 1.968

500: 82

Summa 7.328

1,864: 85

eller i avrundat tal 1,860 kronor.

I sitt yttrande till lantbruksstyrelsen har lantbruksingenjören Lindqvist i
fråga örn storleken av den genom torrläggningen erhållna båtnaden uttalat,
att med hänsyn till den tidigare starka försumpningen av i företaget ingående
marker den för ägarna till sistnämnda 4 fastigheter uppkomna båtnaden
genom torrläggningen blivit något större än som vid syneförrättningen
beräknats. Denna båtnadsökning, enligt Lindqvist uppgående till omkring
22 procent, är emellertid icke av den storleksordning, att den kan inverka
på möjligheterna för innehavarna av förenämnda lägenheter att av egna

Kungl. Maj.ts proposition nr 59. U

medel gälda de ytterligare kostnader för företaget, som enligt vad förut visats
åvila dem.

Såväl domänstyrelsen som statskontoret ha tillstyrkt lantbruksstyrelsen
hemställan.

I samband med avlåtande till fjolårets lagtima riksdag av förslag om iöx-Departemenissäljning
av Skorpetorps huvudgård under kronoegendomen Sandshult för- klejen.
klarade jag mig icke vara beredd att då taga ståndpunkt till frågan, huruvida
ytterligare statsbidrag borde utgå till ifrågavarande torrläggningsföretag
för täckande av vissa vid företagets utförande uppkomna merkostnader.

Jag ansåg sålunda ytterligare utredning erforderlig rörande företagets verkningar
på delägarnas ekonomiska ställning samt rörande storleken av den
båtnad, som genom företagets utförande verkligen uppkommit för kronoegendomen.
Dylik utredning har numera, såsom framgår av vad förut anförts,
förebragts av lantbruksstyrelsen. Med hänsyn till vad vid utredningen
framkommit finnér jag mig böra biträda det av lantbruksstyrelsen framlagda
och av såväl domänstyrelsen som statskontoret tillstyrkta förslaget. Såsom
lantbruksstyrelsen framhållit synes det nämligen, med beaktande av de särskilda
omständigheter som orsakat den avsevärda kostnadsökningen för
företaget, vara rimligt, att de andelar av den uppkomna merkostnaden som
belöpa på fastigheter, vilkas ägare ha en relativt svag ekonomisk ställning,
täckas av statsmedel. Jag förordar alltså, att från statens avdikningsanslag
anvisas ytterligare statsbidrag till företaget med 1,860 kronor för
bestridande av merkostnaderna för de av lantbruksstyrelsen angivna fyra
smärre lägenheterna, vilkas ägare icke torde äga möjligheter att av egna medel
gälda sagda merkostnader. Härtill bör emellertid riksdagens samtycke
inhämtas. Omförmälda belopp torde icke böra inräknas i det belopp, som
enligt riksdagens medgivande för visst år må beviljas jämlikt gällande bestämmelser
för avdikningsanslagets användning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att för täckande av vissa merkostnader vid Skorpetorp—

Skrika dikningsföretag av år 1929 i Fliseryds och Döderhults
socknar av Kalmar län må beviljas ytterligare statsbidrag
från statens avdikningsanslag med 1,860 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o
och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Benno Gårdsten.