Kungl. Majlis proposition nr 52.
1
Nr 52.
Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen angående anslag till djupborrning
efter salt och olja m. m. vid Hällviken i
Skåne; given Stockholms slott den 14 februari 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag ur protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 74
februari 1941.
N ärvar ande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö:
I syfte att utröna huruvida utsikter funnes att genom djupundersökningar
i sydvästra Skånes kritområde påträffa salter, olja eller gas har riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag anvisat för geologisk-geofysisk
undersökning av sagda område för budgetåret 1938/39 ett reservationsanslag
å 100,000 kronor, för budgetåret 1939/40 ett dylikt anslag å
380,000 kronor och för budgetåret 1940/41 ett dylikt anslag å 45,000 kronor.
En av Sveriges geologiska undersökning i slutet av november 1939 gjord
framställning örn anvisande av anslag för fullföljande av ifrågavarande undersökningsarbeten
genom djupborrningar fann Kungl. Majit genom beslut
den 21 juni 1940 icke för det dåvarande föranleda någon åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 52.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 52.
I skrivelse den 24 januari 1941 har Sveriges geologiska undersökning hemställt,
att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för anvisande av ett reservationsanslag
av 410,000 kronor för utförande av en djupborrning efter salt
och olja vid Höllviken i Skåne. Ämbetsverket anför i detta ämne i huvudsak
följande:
Vid tiden för Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 21 juni 1940 hade den
världspolitiska situationen utvecklats därhän, att ämbetsverkets då föreliggande
plan, som förutsatte borrningens utförande med amerikansk utrustning
och delvis sådan personal, icke torde hava kunnat realiseras på grund
av den inträdda, så gott som fullständiga avspärrningen västerifrån. Detta
gällde i än högre grad för närvarande; företagna utredningar hade också
givit vid handen, att det tycktes vara uteslutet att nu kunna få en sådan borrning
som den 1939 föreslagna på ett tillfredsställande sätt utförd av någon
utländsk europeisk borrfirma.
Ämbetsverket hade under dessa förhållanden ånyo undersökt möjligheten
att med anlitande av inhemsk borrteknik åtminstone på ett ställe söka lösa
problemet om olje- och saltförekomster i Skåne. En ny anledning att ånyo
överväga alternativet att utföra en borrning med inhemsk utrustning hade
tillkommit dels genom åtskilliga nya resultat av de fortsatta geologisk-geofysiska
detaljutredningar, vilka utförts efter avgivande av ämbetsverkets
borrförslag av 1939, dels ock genom vissa uppnådda förbättringar i den
svenska borrtekniken i vad denna avsåge arbeten av nu ifrågavarande slag.
Den fortsatta detaljundersökningen av sydvästligaste Skåne för slutgiltigt
fastställande av läget för en första djupborrning därstädes hade sålunda givit
till resultat, att det numera förefunnes utsikt att redan inom djup, som
kunde uppnås med förbättrade svenska maskiner, kunna konstatera befintligheten
av salt och olja inom detta område. Under alla omständigheter skulle
en sådan borrning giva en god inblick i Skånes eventuella salt- och oljeförning
samt, även om den ej skulle giva produktivt resultat, lämna ur praktisk
synpunkt så värdefulla upplysningar om de genomborrade lagrens egenskaper,
att den skulle mycket väsentligt minska omkostnaderna för de djupare
borrhål, som framdeles erfordrades för en fullständig kännedom om Skånes
salt- och oljemöjligheter.
De svenska maskinerna vore byggda för 1.000 meters borrdjup, till vilket
djup borrningar kunde kontrakteras, men då man utomlands uppnått 1,200
meter med dylika maskiner borde ett försök göras att uppnå detta djup,
vartill vederbörande borrningsfirma även förklarat sig vara beredd.
De geologisk-geofysiska fältundersökningarna för utredningen av Skånes
olje- och saltfråga vore nu i det närmaste slutförda liksom också större delen
av bearbetningen från praktisk synpunkt av det omfattande materialet. Dock
återstode vissa delar att ytterligare bearbeta, varför en fullständig slutlig redogörelse
för undersökningsresultaten icke nu kunde lämnas. Vad som nu blivit
känt vore dock tillräckligt för att motivera det nu föreslagna borrhålets
utförande.
De utförda arbetena ådagalade, att visserligen flera platser inom sydvästra
Skåne torde böra bliva föremål för uppborrning, men att största utsikterna
att påträffa olja eller salt dock funnes inom den sydvästligaste delen därav,
vilken kunde benämnas Skanör-området i vidsträckt bemärkelse.
I den blivande slutredogörelsen för den geologisk-geofysiska utredningens
resultat komme en detaljerad framställning att givas över sydvästra Skånes
geologiska och tektoniska byggnad. Här finge endast framhållas, att den
översta lagerhorisont, som hade goda möjligheter att ackumulera olja, gas
och saltvatten, vore wealdensanden, ett sandlager tillhörande kritans botten
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 52.
3
lager (wealden), som tillhörde gränsområdet mellan krita och jura och vilken
genom den allra sista lidens undersökningar visats hava en betydande
utbredning i Skåne. 1 Tyskland och England hade dessa lager (wealden och
purbeck) några av de viktigaste oljehorisonterna. Sanden vore i Fyledalen
cirka 200 meter mäktig och täcktes av en ungefär lika mäktig wealdenlera,
som kunde väntas tjänstgöra som ett skydd för eventuella salt- och oljefyndigheter.
Fyndigheter linnde i första hand väntas under uppvälvningar av
wealdenleran. Tre mera betydande sådana uppvälvningar hade fastställts,
nämligen Höllsviksdomen, Vellingedomen och en från trakten av Trelleborg
mot norr löpande rygg, den s. k. Anderslövsryggen. Skiktets överyta läge i
dessa tre fall respektive 590, 740 och 680 meter under havsytans nivå, medan
eventuell oljeproduktiv sand kunde väntas först på respektive 790, 970
och 900 meters djup under markytan, under förutsättning nämligen att wealden
hade i huvudsak ensartad utbildning och mäktighet inom Skåne.
Vid Höllviken skulle man alltså med en borrning till 1000 meters djup nå
210 meter ned i den eventuellt fyndiga formationen, men i Vellingedomen
endast 30 meter och på Anderslövsryggen högst 100 meter. Endast i Höllviksdomen
hade man alltså utsikter att med en 1,000 meters borrning mera
ingående undersöka wealdensanden. Redan av detta skäl borde nämnda
dom i första hand uppborras.
Även andra skäl talade för Höllviksalternativet. Vellingedomen och Anderslövsryggen
kunde visserligen förväntas hava större ackumulationskapacitet
för eventuell olja eller gas än Höllviksdomen, men det vore knappast
troligt att större sådana ansamlingar kunde hava bildats i de två förstnämnda
utan att detta på något sätt skulle giva sig tillkänna i en borrning vid Höllviken,
eftersom den yttersta orsaken till dessa ansamlingar i alla tre fallen
måste vara en allmän kolvätebildning i den skånska delen av sänkan framför
det fenno-skandiska blocket.
Det nyss anförda avsåge de skäl, som kunde anföras för en upphöjning
av Höllviksdomen på olja. Beträffande dess möjligheter att hålla salt finge
följande anföras. Magnetiska och tyngdkraftmätningar visade, att Vellingedomen
och Anderslövsryggen hade en kärna av »urberg», men att Höllviksdomen
saknade en sådan. Redan detta talade för att den senare vore av
saltdomtyp, vilket också antyddes av dess form. Vidare vore den belägen
rätt över en trappformig störning i bottenskikten, vilken enligt erfarenhet
från utländska saltdomsfält kunde ge initial till uppstigandet av en saltstock,
därest saltlager av tillräcklig mäktighet förefunnes. De sista årens undersökningar
i Danmark och Tyskland hade gjort det allt mera troligt, att saltbildning
försiggått även i den svenska delen av det fennoskandiska blockets försänka.
Då eventuella saltlager i Skåne kunde väntas vara mäktigast strax
utanför Skanör, hade Höllviksdomen ett gynnsammare läge för saltdomsbildning
än Vellingedomen och Anderslövsryggen.
Även örn sålunda ett flertal skill talade för att Höllviksdomen hade en saltkärna,
vöre det emellertid ej säkert, att denna saltkärna kunde nås med ett
1,000 meters eller ens ett 1,200 meters djupt borrhåll. Då emellertid en saltfylld
spricka och högprocentigt saltvatten uppborrats i Danmark i wealdenavlagringar,
läge det nära till hands att vänta sig alt vattnet även i den svenska
wealdensanden skulle vara så mättat på salt, att det kunde exploateras.
Läget omedelbart intill Falsterbokanalen skulle givetvis underlätta exploateringen
av en i normala fall så lågvärdig vara sorn koksalt.
Vid övervägande av den nuvarande situationen, sorn endast medgåve borrandet
i Skåne av cirka 1,000 1.200 meters djupa borrhål, hade ämbets
verket
sålunda funnit, att tills vidare endast Höllviksdomen erbjöde sådana
utsikter lill fynd av salt-, olja- eller gasfyndigheter, att den kunde föreslås
lill omedelbar uppkomling.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 52.
I fråga om kostnaderna för en borrning till 1,000—1,200 meters djup har
ämbetsverket anfört följande:
1) Efter underhandlingar med Svenska Diamantbergborrningsaktiebolaget,
den enda firma som i detta fall kunde
komma i fråga, hade ett kontraktsförslag upprättats, enligt
vilket bolaget vore berett att utföra borrningen till 1,000
meters djup för ...................................... kronor 251,500
Under förutsättning att bolaget, såsom det ansåge sannolikt,
lyckades neddriva borrhålet till 1,200 meters djup, ökades
nyssnämnda belopp proportionellt mot djupökningen,
således med.......................................... » 50,500
Till dessa kostnader komme ytterligare följande:
2) Mark och tillfartsväg till borrplatsen, förslagsvis .... » 10,000
Borrplatsen vore belägen i Höllvikens villasamhälle vid
sandstrand, varför markvärdet vore relativt högt, varjämte
förstärkning av tillfartsvägen erfordrades.
3) Försäkring av materielen ........................ » 1,500
4) Geologisk övervakning av borrningen och undersökning
av borrkärnor på platsen ........................ » 32,000
övervakningen förutsattes ske oavbrutet i skift av tre
yngre geologer under ledning av en äldre geolog, som följt
skåneundersökningarna från början. Denne skulle samtidigt
utföra mikropaleontologisk undersökning av borrkärnor
och borrslam för bestämmandet av åldern och beskaffenheten
av de lager, som genomborrades. För dessa arbeten erfordrades
•ett laboratorium på platsen och en assistent. Kostnaderna
beräknades bliva:
övervakning ............ kronor 12,000
Mikropaleontologiska undersökningar
............ » 10,000
Laboratorium .......... » 10,000
kronor 32,000.
5) Geokemisk undersökning av borrkärnor, borrslam och
berggrundsvatten .................................... » 20,000
Dessa undersökningar, som avsåge att fastställa huruvida
borrningen närmade sig någon djupare liggande olje-, gaseller
saltfyndighet, vore särskilt viktiga i detta fall, särskilt
som genomborrning av hela den eventuellt fyndiga zonen ej
kunde komma i fråga.
Ifrågavarande undersökningar avsåges utförda på i Sverige
befintliga för ändamålet särskilt ägnade enskilda mikrokemiska
laboratorier.
6) Kontor och administration i Höllviken ............ » 10,000
7) Bostad för tjänstemän i Höllviken ................ » 3,000
8) Bese- och traktamentskostnader .................. » 5,000
På grund av svårigheten att nu exakt beräkna kostnaderna
för dylika arbeten, särskilt borrtidens längd, hade de
kostnader, som folie utanför kontraktsförslaget, d. v. s.
132,500 kronor ansetts böra ökas med 20 procent eller nied » 26,500
Summa kronor 410,000.
Borrningen hade beräknats taga en tid av omkring 10 månader.
Skulle fyndighet påträffas, kunde borrningen omedelbart användas för
produktion.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52.
5
Kommerskollegium har i infordrat utlåtande den 1 februari 1941 tillstyrkt
bifall till framställningen såsom sannolikt innefattande den enda nu praktiskt
framkomliga vägen för dylika undersökningars anställande.
Enligt den av Sveriges geologiska undersökning utarbetade allmänna plan, Departementssom
låg till grund för den geologisk-geofysiska undersökning av sydvästra chefen.
Skånes kritområde till vars utförande 1938—1940 års riksdagar anvisat medel,
avsågs att på basis av genom denna förberedande undersökning vunna
resultat sedermera avgöra, huruvida samt, därest resultaten vore positiva,
på vilka platser och i vilken omfattning ifrågavarande undersökningsarbeten
borde fullföljas genom djupborrningar. Av ämbetsverkets framställning
inhämtas, att de förberedande fältundersökningarna äro i det närmaste slutförda
liksom också att större delen av det omfattande materialet undergått
vederbörlig bearbetning från praktisk synpunkt. Enär vissa delar återstå att
ytterligare bearbeta, har en slutlig redogörelse för undersökningsresultaten
ännu icke kunnat lämnas. Enligt ämbetsverkets mening motiverar emellertid
redan det nu föreliggande resultatet, att undersökningarna fullföljas genom
djupborming.
Ämbetsverkets under senhösten 1939 avgivna förslag i samma syfte förutsatte,
såsom tidigare erinrats, att amerikanska maskiner och, i viss utsträckning,
amerikansk personal skulle användas för borrningsarbetena. Bland annat
med hänsyn härtill fann Kungl. Majit icke skäl att under rådande förhållanden
äska anslag till förslagets genomförande. Sedan det nu visat sig
möjligt att utföra erforderliga djupborrningar med anlitande av inhemsk
materiel och uteslutande inhemsk arbetskraft, synes frågan hava kommit i
ett annat läge. Jag tillstyrker, att möjlighet beredes att, i den omfattning
som i ärendet föreslagits, fullfölja de gjorda undersökningarna. I enlighet
härmed skulle arbetet tillsvidare begränsas till borrningar vid Höllviken.
Mot det för detta ändamål föreslagna beloppet, 410,000 kronor, har jag ej
något att erinra. Beloppet torde böra anvisas å tilläggsstat för innevarande
budgetår.
Under åberopande härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Djupborrning efter salt och olja m. m. vid Höllviken
i Skåne å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 410,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 52.