Kungl. Maj.ts proposition nr 43.
1
Nr 43.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;
given Drottningholms slott den 31 januari
1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§
förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1041. 1 sami. Nr 43.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 43.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3 och 7 §§ förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi
ves :
3 §•
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas
om inteckningskontrollstämpel, denna tariff:
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
||||||
Avd. |
Avd. |
Avd. |
Avd. |
Avd. |
||||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
|
Bevis----— —---------- |
||||||||||
> angående godkännande av nytt släktnamn...... > av chefen för justitiedepartementet angående ut- |
20 |
— |
||||||||
givning av periodisk skrift (utgivningsbevis) .... |
50 |
|||||||||
* av chefen för utrikesdepartementets---— |
7 §•
Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.
Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:
akademier och statens---överförmyndare.
Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift
och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl
rum i ärenden rörande ogiltighetsförklaring av utgivningsbevis för periodisk
skrift; i mantals- och kyrkoskrivningsmål — — — inom yrkesinspektionen.
Konungen äger---utländska hamnar.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se 1928:317 (där förordningen i dess helhet är återgiven),
1930: 243, 1931: 169, 1932: 285, 1933: 378, 1934: 327, 1935: 310, 1936: 330, 1937: 511,
1938: 323, 1939: 330 samt 1940: 389.
Kungl. Maj.ts proposition nr 43.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 31
januari 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om ändrad lydelse
av 3 och 7 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften samt anför därvid följande:
Genom proposition den 17 maj 1940 (nr 270) överlämnades till 1940 års
lagtima riksdag, efter hemställan av chefen för justitiedepartementet, för
prövning i grundlagsenlig ordning förslag till ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen.
Förslaget grundade sig på ett den 6 november 1939 avgivet
sakkunnigbetänkande angående revision av tryckfrihetsförordningens
ansvarighetsregler m. m. (statens offentl. utredn. 1939: 32). Det i propositionen
upptagna förslaget rörande ändring i tryckfrihetsförordningen blev
av riksdagen antaget för vidare grundlagsenlig behandling.
Enligt gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen skall utgivare av
periodisk skrift anmäla sig hos chefen för justitiedepartementet för erhållande
av bevis, att hinder enligt tryckfrihetsförordningen icke förekommer
mot skriftens utgivande (s. k. hinderslöshetsbevis). Bevis må ej utfärdas
för annan än här i riket bosatt myndig svensk medborgare. Chefen för
justitiedepartementet må vägra att utfärda bevis, om den anmälda titeln
företer sådan likhet med titeln å periodisk skrift, för vilken tidigare utfärdat
bevis är gällande, att förväxling lätt kan ske. I fråga om hinderslöshetsbevis
innehåller den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen, att bevis av
chefen för justitiedepartementet på anmälan om tidnings utgivande skall
förses med stämpel av 50 kronor.
Enligt det såsom vilande antagna förslaget till ändring i vissa delar av
tryckfrihetsförordningen skall för periodisk skrift finnas en utgivare, som
skall hava inseendet över skriftens utgivning och äga sådan bestämmanderätt
över dess innehåll, att intet i skriften får införas mot hans vilja. Utgivaren
skall vara i riket bosatt, myndig svensk medborgare. Periodisk skrift
må icke utgivas, innan chefen för justitiedepartementet meddelat bevis för
utgivaren, att hinder enligt tryckfrihetsförordningen icke möter för honom
att utgiva skriften (utgivningsbevis). Ansökan örn utgivningsbevis skall göras
av utgivaren. Vid ansökningen skall fogas förklaring av skriftens ägare,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
Departements
chefen.
att sökanden utsetts till utgivare och att denne skall intaga den ställning
och har de kvalifikationer som förut nämnts. Det nuvarande stadgandet örn
rätt att vägra hinderslöshetsbevis, därest titeln företer förväxlingsbar likhet
med titeln å annan skrift, skall enligt förslaget bliva tillämpligt å utgivningsbevis.
Om det kan antagas, att den som erhållit utgivningsbevis för periodisk
skrift, på grund av sjukdom eller annan tillfällig omständighet, oavbrutet
under minst två månader ej kommer att utöva befattningen såsom utgivare,
skall han snarast möjligt överlämna befattningen till ställföreträdare, intill
dess hindret upphört. Detsamma skall gälla, örn utgivaren skall undergå
frihetsstraff i minst en månad. Innan utgivaren överlämnar sin befattning
till ställföreträdare, skall han därom göra anmälan hos chefen för justitiedepartementet.
I vissa fall, såsom då skrift för vilken utgivningsbevis utfärdats icke utkommit
under de senast förflutna fem åren eller inom sex månader efter
det utgivningsbevis första gången utfärdats, äger chefen för justitiedepartementet
förklara beviset ogiltigt. Innan så sker skola ägaren och utgivaren
ha erhållit tillfälle att yttra sig.
Därest grundlagsförslaget slutligen antages av riksdagen, skola de nuvarande
hinderslöshetsbevisen icke vidare berättiga till utgivande av periodisk
skrift. Enligt övergångsbestämmelser, som upptagits i förslaget, äger Konungen
bestämma viss tid, inom vilken ansökan om utgivningsbevis första
gången skall göras enligt de nya bestämmelserna.
I de sakkunnigas betänkande bar frågan om avgiften för utgivningsbevis
icke berörts. I ett över betänkandet avgivet yttrande har emellertid länsstyrelsen
i Västerbottens län härom anfört, att de föreslagna ansvarighetsreglernas
tillämpning i fråga örn mindre tidskriftsföretag komme alt medföra väsentlig
tunga, därest de hittillsvarande avgifterna för anmälningsbevis bibehölles.
Dessa avgifter vore lika för en daglig tidning och för en tidskrift eller
ett medlemsblad, som utkomme ett fåtal gånger årligen. Det rättvisa i ett
sådant förhållande kunde med fog sättas i fråga. I varje fall syntes en väsentlig
nedsättning av avgiften för de senare påkallad. Då avgiftsfrågan torde komma
att övervägas med hänsyn till de nytillkommande anmälningarna om ställföreträdare
för utgivare, borde enligt länsstyrelsens mening anförda förhållande
beaktas.
Förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen torde, örn det slutligen
antages av riksdagen, böra föranleda en jämkning i avfattningen av nämnda
rubrik i den uti 3 § stämpelförordningen intagna tariffen. Rubriken synes
sålunda böra ändras till »bevis av chefen för justitiedepartementet angående
utgivning av periodisk skrift (utgivningsbevis)».
Stämpelavgiften för hinderslöshetsbevis utgjorde före år 1883 5 kronor.
Den höjdes då — samtidigt med att en höjning skedde av vissa andra stämpelavgifter
— till 25 kronor, varvid såsom skäl åberopades handlingens vikt och
värdet av därmed förbunden rättighet. I samband med den allmänna höjning
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
5
av stämpelavgifterna, som genomfördes år 1923, fördubblades stämpelavgiften
för hinderslöshetsbevis.
De i det vilande grundlagsförslaget upptagna reglerna om utgivningsbevis
torde icke i och för sig böra föranleda, att stämpelavgiften för dem generellt
bestämmes till annat belopp än avgiften för de nuvarande hinderslöshetsbevisen.
Denna avgift kan väl, såsom länsstyrelsen i Västerbottens län anmärkt,
vara ganska kännbar för mindre tidskriftsföretag, medlemsblad m. fl. De
praktiska olägenheterna av en efter skriftens storlek eller dess ekonomiska
förutsättningar graderad stämpelavgift torde dock vara så stora att jag icke
anser mig kunna tillmötesgå önskemålet örn nedsättning av avgiften för
mindre tidskrifter.
Den nya lagstiftningen medför, såsom förut anmärkts, att hinderslöshetsbevisen
förlora sin giltighet. Utgivare av tidning eller tidskrift som enligt de
nya bestämmelserna är att anse såsom periodisk skrift blir följaktligen, även
om han innehar hinderslöshetsbevis, nödsakad att anskaffa utgivningsbevis,
utfärdat enligt de nya bestämmelserna. Med hänsyn härtill synes det skäligt,
att en särskild lägre avgift fastställes för de fall då utgivningsbevis beträffande
viss skrift utfärdas för den som förut innehar hinderslöshetsbevis för skrift
med samma titel. Avgiften synes böra bestämmas till 5 kronor.
Det torde icke vara erforderligt, att bevis obligatoriskt utfärdas rörande
anmälan som enligt grundlagsbestämmelserna skall göras då utgivare överlämnar
sin befattning till ställföreträdare. Skulle bevis örn sådan anmälan
begäras, torde det böra meddelas i form av diariebevis, för vilket avgiften är
5 kronor.
Expeditioner i ärenden rörande ogiltigförklaring av utgivningsbevis synas
icke böra stämpelbeläggas. Stadgande härom bör införas i 7 § stämpelförordningen.
De ifrågavarande ändringarna i stämpelförordningen torde, med hänsyn
till övergångsbestämmelserna i det såsom vilande antagna grundlagsförslaget,
böra träda i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§
förordningen den 19 november 19H (nr 383) angående stämpelavgiften måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Wcerneman.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 43.
2