Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
1
Nr 41.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om dgrtidstillägg å blindhetsersättning, m. m.;
given Stockholms slott den 7 februari 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om dyrtidstillägg å blindhetsersättning,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 41.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
Förslag
till
Förordning
om dyrtidstillägg å blindlietsersättning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under år 1941 av statsmedel
erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en sjättedel av blindhetsersättningens
belopp för året.
Dyrtidstillägg utbetalas halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen
bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under kalenderhalvårets
sista månad, utgår med oförändrat belopp, även om blindhetsersättningen
upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden infaller.
Dyrtidstillägg utgår icke, där blindhetsersättning upphört att utgå,
när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till betalning.
2 §.
Bestämmelserna i förordningen örn blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande
dyrtidstillägg; dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens tillämpning.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför t. f.
chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist:
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 48) har Kungl.
Maj:t på hemställan av chefen för socialdepartementet föreslagit riksdagen
att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Ersättning åt blinda m. m.
för budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag av 2,000,000 kronor. Jag
anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga detta spörsmål.
Samtidigt härmed vill jag erinra därom, att — såsom i statsverkspropositionen
omnämnts — pensionsstyrelsen dels med skrivelse den 23 december
1938 överlämnat utredning, innefattande bland annat förslag till dyrortsgradering
av blindhetsersättningen, dels ock den 28 november 1940 framlagt
förslag rörande dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,
därvid styrelsen till behandling upptagit jämväl frågan, huruvida icke
under år 1941 borde utgå dyrtidstillägg även å blindhetsersättningar.
I statsverkspropositionen anfördes, bland annat, att en höjning av den ersättning,
som för närvarande utginge till de blinda, syntes vara av omständigheterna
påkallad, varför förslag därom borde föreläggas årets riksdag.
Innan jag nu går att föreslå åtgärder i angivna hänseende, synas vissa uppgifter
böra lämnas om gällande författningsbestämmelser av intresse i förevarande
sammanhang.
Gällande författningsbestämmelser.
Förordningen om blindhetscrsättning.
Enligt förordningen den 20 april 1934 (nr 105) om blindhetsersättning utgår,
med vissa undantag, blindhetsersättning med ett fast belopp av 500
kronor örn året till envar svensk medborgare över 10 år, som saknar .synförmåga
eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så ned
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
satt, att han saknar ledsyn (1 och 2 §§). Rätten till blindhetsersättning är
oberoende av behovsprövning i egentlig mening. Den, vars egen eller vars
försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan, att blindhetsersättning
rimligen icke bör utgå till honom, är emellertid undantagen från
rätt till blindhetsersättning (2 §). Pensionsstyrelsen beslutar rörande tillerkännandet
av ersättningen (6 §). Kostnaden för blindhetsersättning bestrides
helt av staten (11 §).
Kungörelse om utbetalning av
blindhetscrsättning.
Angående sättet och tiden för utbetalning av blindhetsersättning finnas bestämmelser
meddelade i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 418). Däri föreskrives,
att blindhetsersättning utbetalas från pensionsstyrelsen medelst postgiroutbetalningskort.
Utbetalningen sker, i enlighet med av ersättningstagaren
uttalat önskemål, antingen kvartalsvis under sista månaden i kvartalet
eller ock månadsvis.
Lagen om folkpensionering.
Enligt lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering består folkpension
av grundpension, vilken utgår utan behovsprövning, samt tilläggspension,
vilken förutsätter dylik prövning. Tilläggspensionen är från och med
år 1938 graderad efter dyrort, för vilket ändamål riket är indelat i tre ortsgrupper.
Tilläggspensionens maximibelopp är, enligt huvudregeln, för år räknat
250 kronor i ortsgrupp 1, som omfattar orter med de lägsta levnadskostnaderna,
350 kronor i ortsgrupp 2 och 450 kronor i ortsgrupp 3. Behovsprövningen
verkställes på det sätt, att den tilläggspension, varom i det särskilda
fallet är fråga, beräknas genom att från maximibeloppet dragés Vio av
den pensionsberättigades årsinkomst, i vad denna må överstiga 100 kronor. I
fråga örn äkta makar skall årsinkomsten för var och en av dem i regel beräknas
utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid uppskattningen
av årsinkomst äro vissa inkomstslag helt undantagna och vissa andra
slag av inkomster på det sättet privilegierade, att de intill visst belopp, olika
för de skilda ortsgrupperna, anses såsom obefintliga. Blindhetsersättning är
varken undantagen eller privilegierad. Folkpensionerna bekostas genom pensionsavgifterna
samt genom bidrag av staten och av kommunerna.
I orter, som gränsa intill ort i högre ortsgrupp, kunna i vissa fall s. k.
kommunala dyrortstillägg — 50 eller 100 kronor om året — utgå.
Förordningen örn invalidunderstöd.
Förordningen den 28 juni 1935 (nr 435) om invalidunderstöd avser i huvudsak
personer, som äro invalider och ej fått några pensionsavgifter sig
påförda. Dylika personer äga enligt förordningen erhålla invalidunderstöd
under villkor och med belopp, vilka äro stadgade beträffande tilläggspension.
Invalidunderstöd utgår tidigast från fyllda 16 år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 41.
5
Lagen om kommunala pensionstillskott.
Enligt lagen den 18 juni 1937 (nr 384) om kommunala pensionstillskott må
kommun under vissa förutsättningar lämna understöd utan fattigvårds karaktär
till utfyllande av bl. a. blindhetsersättning.
Utredningar och förslag av pensionsstyrelsen.
Utredning den 23 december 1938.
1 skrivelse den 16 april 1937 (nr 147) hemställde riksdagen, att en allsidig
och förutsättningslös utredning måtte verkställas, huruvida till blindhetsersättning
berättigade personer genom ändringar i lagen om folkpensionering
eller på annat sätt kunde beredas en förbättrad ekonomisk ställning, samt
att de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda, måtte framläggas för
riksdagen. Kungl. Maj:t anbefallde den 23 april 1937 pensionsstyrelsen att
verkställa utredningen.
Pensionsstyrelsen avlämnade den 23 december 1938 utredning i ärendet
jämte förslag till vissa ändringar i förordningen om blindhetsersättning. Pensionsstyrelsen
diskuterade närmare fem olika alternativ samt förordade för
sin del, att ändringar skulle vidtagas i förordningen om blindhetsersättning
av den innebörd, att ersättningen skulle såväl höjas som ortsgraderas på sådant
sätt, att dess belopp i de olika ortsgrupperna skulle utgöra 600, 750 och
900 kronor.
Vid ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag beräknades uppstå en
total kostnadsökning av 415,000 kronor. Statens kostnader komme därvid att
ökas med 440,000 kronor, varemot kommunernas kostnader — genom nedsättning
av kostnaderna för tilläggspensioner — beräknades bliva minskade
med 25,000 kronor.
1 detta sammanhang må nämnas vissa uppgifter rörande fördelningen av
antalet blinda inom olika ortsgrupper. Pensionsstyrelsen har utgått från de
siffror, som gällde den 30 juni 1937. Av de 3,148 personer, som då voro berättigade
till blindhetsersättning, tillhörde 2,102 ortsgrupp 1, 595 ortsgrupp 2
och 451 ortsgrupp 3. Den 31 december 1940 utgjorde hela antalet blindhetsersättningar
3,218; fördelningen å ortsgrupperna lärer, enligt vad jag inhämtat,
kunna anses vara, relativt sett, oförändrad.
Utredning den 28 november 1940.
Med skrivelse den 28 november 1940 framlade pensionsstyrelsen en inom
styrelsen verkställd utredning rörande de vägar, som kunde vara framkomliga
för att med hänsyn till levnadskostnadsstegringen förbättra folkpensionerna.
Därvid föreslogs dyrtidsförhöjning med två extra månadsutbetalningar
årligen. I utredningen behandlades, såsom förut nämnts, även spörsmålet
om dyrtidstillägg under år 1941 å blindhetsersättningar.
Efter att hava erinrat örn att rätten till blindhetsersättning icke vore förenad
med behovsprövning i egentlig mening anförde pensionsstyrelsen:
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
För det övervägande antal till blindhetsersättning berättigade personer,
vilka sakna egen inkomst eller åtnjuta endast obetydlig sådan, finnes även
möjlighet att erhålla tilläggspension eller invalidunderstöd och således även
dyrtidstillägg härå enligt föreslagna grunder, i den mån blindhetsersättningen
jämte eventuell annan inkomst icke lägger hinder i vägen. Beträffande blindhetsersättning
torde sålunda icke samma skäl för ett generellt dyrtidstillägg
föreligga som i fråga örn folkpension och invalidunderstöd. Å andra sidan är
det emellertid, med hänsyn till arten av de blindas lyte, uppenbart, att de
nödvändiga levnadskostnaderna för dem i regel uppgå till väsentligt högre
belopp än levnadskostnaderna för de flesta på grund av sjukdom elier ålder
arbetsoförmögna personer. Det synes därför skäligt att även beträffande
blindhetsersättningen företaga en dyrtidsförhöjning med ett eller två månadsbelopp.
Dyrtidstillägg å blindhetsersättning borde helt bekostas av staten. Kostnaden
för utbetalning av dyrtidstillägg, motsvarande en månadsutbetalning
av blindhetsersättning, uppskattade pensionsstyrelsen till 135.000 kronor. -—
Skulle styrelsens förslag till dyrortsgradering av blindhetsersättningen genomföras,
syntes anledning att bevilja dyrtidstillägg å de sålunda förhöjda ersättningarna,
åtminstone till en början, icke föreligga.
Yttranden över pensionsstyrelsens utredningar.
Över pensionsstyrelsens utredning den 23 december 1938 avgåvos under
mars—juni månader 1939 yttranden av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
medicinalstyrelsen, statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs och
Norrbottens län, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund
och de blindas förening u. p. a. samt den 4 januari 1941 yttrande av
socialvårdskommittén. Vid några av de angivna yttrandena funnos fogade
yttranden av underlydande myndigheter.
Pensionsstyrelsens förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran i det övervägande
flertalet yttranden. Uttalanden av annan innebörd gjordes endast av
socialvårdskommitténs majoritet, Kopparbergs läns fattigvårds- och barnavårdsförbund,
statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i nionde distriktet
samt en minoritet inom riksförsäkringsanstalten. Av innehållet i yttrandena
torde i detta sammanhang icke behöva återgivas annat än vad som anförts
inom socialvårdskommittén. Jag återkommer härtill i det följande.
Yttranden över pensionsstyrelsens utredning den 28 november 19A0 avgåvos
av socialstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och
svenska landstingsförbundet. Särskilda uttalanden rörande blindhetsersättningen
gjordes endast av statskontoret, socialstyrelsen och socialvårdskommittén.
Statskontoret ansåg tillräckliga skäl för närvarande icke föreligga för en
mot förbättringen av folkpensioner och invalidunderstöd svarande höjning av
blindhetsersättningen. Statskontoret framhöll, att en ortsgradering av blindhetsersättningen
borde genomföras, innan en dvrtidskompensation övervägdes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
7
Socialstyrelsen förklarade sig icke kunna finna någon anledning att uppskjuta
förverkligandet av pensionsstyrelsens förslag av den 23 december 1938.
Ortsgradering av blindhetsersättningen framstode som en ofrånkomlig konsekvens
av ortsgraderingen av folkpensioner m. m. Den höjning av ersättningens
belopp även i billigaste ortsgrupp, som förslaget därjämte innebure,
funne styrelsen alltjämt även på längre sikt skälig. Denna höjning motsvarade
nära en höjning med två månadsbelopp. Med hänsyn därtill torde vid
ett realiserande av 1938 års förslag någon dyrtidsersättning icke få anses
påkallad.
Socialvårdskommittén — som vid avgivandet av yttrande över förevarande
förslag icke tagit närmare del av pensionsstyrelsens förslag av den 23 december
1938 -— anförde att, därest en förbättring icke bereddes dem, som åtnjöde
blindhetsersättning genom ett omedelbart förverkligande av ett förslag sådant
som det sist nämnda, dyrtidstillägg borde utgå.
Jag återkommer nu till socialvårdskommitténs yttrande över pensionsstyrelsens
utredning den 23 december 1938. Detta yttrande avgavs, såsom
nämnts, den 4 januari 1941.
Socialvårdskommitténs majoritet1 förklarade, att kommittén icke funne anledning
alt i förevarande sammanhang ingå på ett bedömande av de principer,
varå blindhetsersättningen vilade. Hittills vunna erfarenheter talade
emellertid för att vissa detaljer i förordningens bestämmelser borde bliva förerpål
för förnyat övervägande. Vidare anfördes:
Kommittén, som erhållit i uppdrag att företaga en översyn över socialvårdens
olika grenar, lärer icke kunna underlåta att även upptaga förordningen
örn blindhetsersättning lill granskning. Det kan heller icke bortses
från afl skäl förefinnas för att jämväl andra personer med stadigvarande lyte
böra komma i ätnjulande av samhällelig hjälp i särskilt för dem avpassade
former. 1 en rationellt utformad socialvård böra dessa förhållanden beaktas
och socialvården i allmänhet mera differentieras än vad som nu är förhållandet.
Vid en avvägning av underslödsbeloppen för personer, som hava svåra
lyten, bör uppenbarligen tillses, att i möjligaste mån enhetliga grunder tilllämpas.
Kommittén är av dessa skäl tveksam om lämpligheten av att nu genomföra
en förändring av blindhetsersältningen, som innebär en förhöjning
av ersättningsbeloppen, och i samband därmed genomförande av en dyrortsgruppering.
Kommittén är visserligen ense med pensionsstyrelsen därom, att
vid utmätande av blindhetsersättningens belopp viss hänsyn bör tagas till
skilda orters levnadskostnader, men det vill synas kommittén, att med ett genomförande
av denna förbättring bör anstå till dess förordningen blivit föremål
för en närmare granskning.
Socialvårdskommitténs majoritet förordade med anledning därav, att —
i avbidan på kommitténs fortsatta utredningar — personer, som uppbure
blindhetsersätlning, skulle erhålla dyrtidstillägg i likhet med vad som föreslagits
i fråga örn folkpensionärerna. Härjämte tillädes:
1 Sorialvårdskommilténs beslut i ärendet fattades av landshövdingen Eriksson, lasarettssysslomannen
Hagard, Ira Nordgren, lantbrukaren Wallén och fattig vårdsdirektören Wangson; reservanter
voro t. f. generaldirektören Höjer och byråchefen Bexelius.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 41.
Det kan förefalla vara endast en lämplighetsfråga, om de blinda erhålla
förbättringen i form av en förhöjning av ersättningsbeloppen eller som dyrtidstillägg,
samt att frågan sålunda ur statsfinansiell synpunkt icke vore av
någon större betydelse. Det får emellertid icke förbises, att dyrtidstillägg utgör
en för viss tidsperiod lämnad kompensation för ökade levnadskostnader,
medan en förhöjning av i förordningen stadgade ersättningsbelopp utgör en
även för framtiden bestående utfästelse.
Reservanterna i socialvårdskommittén ansågo, att de blindas ställning borde
förbättras genom dyrortsgradering av blindhetsersättningen i enlighet med
1938 års förslag och icke genom dyrtidstillägg samt anförde som skäl härför,
i huvudsak, att en ortsgradering av blindhetsersättningen vore en klar och
ofrånkomlig konsekvens av ortsgraderingen av tilläggspensioner, att en höjning
av ersättningen i billigaste ortsgrupp från 500 till 600 kronor vore befogad
bland annat med hänsyn till den allmänna höjningen av tilläggspensionerna,
att det förhållandet, att alla personer med svåra lyten icke omedelbart
kunde erhålla understöd efter i möjligaste mån enhetliga grunder, icke
rimligen borde utgöra skäl att även undanskjuta frågan om en förbättring av
de blindas ställning, vilken fråga kunde lösas utan uppskov, att icke alla reformer
på socialvårdens område borde stoppas i avvaktan på den säkerligen
ganska avlägsna tidpunkt, när socialvårdskommittén avslutat sin översyn av
lagstiftningen på nämnda område samt att, då skillnaden i kostnader för genomförande
av de olika förslagen rörde sig om tämligen blygsamma summor,
det icke vore motiverat att av kostnadsskäl nöja sig med ett dåligt provisorium,
när det ändå stöde klart, att dyrortsgradering snarast borde genomföras.
Upplysningar rörande kommunala tillskott
till blindhetsersättning.
Då det synts vara av intresse att erfara, i vilken utsträckning kommunerna
lämnat tillskott till blindhetsersättning, hava upplysningar därom begärts av
pensionsstyrelsen, som anfört:
Statistisk redogörelse för utanordnande av kommunala pensionstillskott
m. m. lämnas i den av socialstyrelsen för varje år utgivna berättelsen angående
kommunernas fattigvård. Här göres emellertid ej skillnad mellan å ena
sidan tillskott till folkpension och invalidunderstöd och å andra sidan tillskott
till blindhetsersättning. Den senast publicerade berättelsen, som avser
år 1937, angiver dock beträffande Göteborg, att därstädes under nämnda år
34 personer erhållit kommunalt tillskott till blindhetsersättning. I övrigt anföres
i nämnda berättelse beträffande de kommunala pensionstillskotten, under
vilken beteckning inbegripas bland annat kommunala tillskott till blindhetsersättning,
att dessa fått en mycket begränsad omfattning. Endast på
landsbygden i Uppsala och Värmlands län samt i Stockholm och Göteborg
spela de enligt berättelsen någon nämnvärd roll vid sidan av det egentliga fattigvårdsunderstödet.
1 det övervägande flertalet av landsbygdens fattigvårdssamhällen
och i mer än % av städerna förekommer denna understödsform
icke alls.
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
9
Anslaget till ersättning åt blinda m. m. för
budgetåret 1941/42.
Beträffande det i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, punkten 48)
upptagna förslagsanslaget till Ersättning åt blinda m. m. torde följande sifferuppgifter
böra meddelas:
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1938/39.............................. 1,600,000 1,641,024
1939/40.............................. 1,600,000 1,634,177
1940/41.............................. 1,650,000 —
1941/42 (förslag).................... 1,900,000 —
I skrivelse den 31 augusti 1940 gjorde pensionsstyrelsen framställning om
anslag för budgetåret 1941/42. Enligt av styrelsen meddelade uppgifter utgjorde
antalet till blindhetsersättning berättigade personer 3,219 den 30 juni
1939, 3,220 den 31 december 1939 samt 3,197 den 30 juni 1940. Under hänvisning
härtill ansåg styrelsen anslaget för nästa budgetår kunna nedsättas
till 1,600,000 kronor.
I statsverkspropositionen har, såsom förut nämnts, anslaget tills vidare
uppskattats till i runi tal 2,000,000 kronor.
Såsom i statsverkspropositionen anförts synes en höjning av den ersättning,
som för närvarande utgår till de blinda, vara av omständigheterna påkallad.
För genomförande av en sådan höjning äro enligt de utredningar,
som verkställts av pensionsstyrelsen, olika vägar möjliga. Valet synes mig
böra stå mellan förslaget om dyrortsgradering och samtidig höjning av
blindhetsersättningen till 600, 750 och 900 kronor i de olika ortsgrupperna,
å ena sidan, samt förslaget om dyrtidstillägg, å den andra. I nuvarande läge
delar jag den uppfattning, åt vilken majoriteten inom socialvårdskommittén
givit uttryck, att man under pågående omfattande utredningsarbete inom
socialvården icke bör vidtaga åtgärder, vilka kunna föregripa kommitténs
blivande förslag. Med hänsyn härtill synas för närvarande endast sådana
anstalter böra vidtagas, att de blinda erhålla ett skäligt tillägg till blindhetsersättningen
såsom kompensation för den av nu rådande krisförhållanden
föranledda levnadskoslnadsstegringen.
Beträffande folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag har förslag
förut, genom proposition nr 20, framlagts örn beviljande av dyrtidstillägg,
som motsvara två månadsutbetalningar av de olika förmånerna. Nämnda
proposition har numera godkänts av riksdagen. Jag anser mig nu höra
föreslå enahanda tillägg till blindhetsersättningen. Bestämmelser härom
hava upptagits i ett förslag till förordning örn dyrtidstillägg å blindhetsersättning,
avfattat i nära överensstämmelse med det genom propositionen nr
20 framlagda förslaget till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag. Närmare redogörelse för detaljerna i förordningsförslaget
synes mig icke erforderlig.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 41. 2
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
Nu ifrågavarande dyrtidstillägg lärer böra bestridas i samma ordning som
blindhetsersättningen, d. v. s. helt av statsmedel. Den första halvårsutbetalningen
av dyrtidstillägget torde kunna äga rum redan i mars månad.
Den andra utbetalningen synes lämpligen kunna verkställas i november.
Föreskrifter om tiden och ordningen för utbetalningarna torde få meddelas
av Kungl. Maj:t.
Kostnaderna för varje månadsutbetalning kunna, såsom pensionsstyrelsen
anfört, beräknas uppgå till omkring 135,000 kronor. Såvitt angår bestridandet
av kostnaderna under första halvåret 1941 torde riksdagens medgivande
böra inhämtas, att för budgetåret 1940/41 beviljat förslagsanslag till Ersättning
åt blinda m. m. skall få tagas i anspråk därför. Kostnaderna för andra
halvåret 1941 synas däremot böra belasta det för budgetåret 1941/42 beräknade
förslagsanslaget till samma ändamål.
Anslaget till Ersättning åt blinda m. m. för nästa budgetår
har med tillämpning av nu gällande ersättningsgrunder av pensionsstyrelsen
uppskattats till 1.600,000 kronor. Med hänsyn till att styrelsen därvid
räknat med viss nedgång i antalet ersättningsberättigade, under det att
faktiskt en mindre ökning av antalet inträtt, synas mig skäl icke föreligga
att, under förutsättning av oförändrade grunder för ersättningen, frångå
det för innevarande budgetår anslagna beloppet 1,650,000 kronor. Då kostnaderna
för dyrtidstillägg för andra halvåret 1941, såsom nyss angivits, synas
kunna beräknas till 135,000 kronor samt då det förefaller sannolikt, att
nu ifrågavarande anslag kan komma att belastas med kostnader för dyrtidstillägg
även under första halvåret 1942, torde anslaget för nästa budgetår
böra upptagas med ett avrundat belopp av 1,900,000 kronor.
Föredragande departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga förenämnda inom socialdepartementet upprättade
förslag till förordning örn dyrtidstillägg å blindhetsersättning,
dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget
till Ersättning åt blinda m. m. må få tagas i
anspråk för bestridande av kostnaderna för utbetalning för
första halvåret 1941 av de i det föregående omförmälda dyrtidstilläggen
å blindhetsersättningar,
dels ock till Ersättning åt blinda m. m. för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 1,900,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
11
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sten-Eric Heinrici.