Kungl. Majus proposition nr 40.
1
Nr 40.
Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse;
given Drottningholms slott den 31 januari 1941.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 40.
23» 41
2
Kungl. Majis proposition nr 40.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)
angående postgirorörelse.1)
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 11 juli 1924 angående
postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:
6 §•
Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:
1) för varje inbetalning av högst 5 kronor............................ 10 öre,
för varje inbetalning överstigande 5 men ej 50 kronor.......... 15 » ,
för varje inbetalning överstigande 50 kronor...................... 20 » ,
2) för varje utbetalning.................................................. 15 » .
För girering utgår ingen avgift.
Inbetalningsavgift utgår — — — hans postgirokonto.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1941.
*) Senaste lydelse, se 1934: 169.
Kungl. Majus proposition nr 40.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 31 januari 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
I skrivelse den 21 januari 1941 har generalpoststyrelsen hemställt, att
avgiften för utbetalning över postgiro medelst s. k. utbetalningskort måtte
höjas från 10 till 15 öre.
Jämlikt förordningen den 18 maj 1934 (nr 169) örn ändrad lydelse av 6 §
förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse äger post
-
verket i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:
1) för varje inbetalning av högst 5 kronor............................ 10 öre,
för varje inbetalning överstigande 5 men ej 50 kronor .......... 15 » ,
för varje inbetalning överstigande 50 kronor...................... 20 » ,
2) för varje utbetalning.................................................. 10 » .
För gunring utgår ingen avgift. Inbetalningsavgift utgår icke för belopp,
som med posten försänts till kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till
honom av postanstalt, men som, på hans begäran, i stället gottskrives hans
postgirokonto.
I sin skrivelse har generalpoststyrelsen till en början erinrat örn att det
förslag till beräkning av inkomstöverskottet av poströrelsen i riksstaten för
budgetåret 1941/42, som styrelsen avgav den 18 november 1940, uppgjorts
under förutsättning av att nu gällande postavgifter skulle förbliva oförändrade.
I fråga örn behovet av taxeändringar hade styrelsen anfört, att det vid en försämring
av det handels- och utrikespolitiska läget kunde bliva nödvändigt att
verkställa helt nya beräkningar och att det därvid måste tagas under övervägande,
huruvida och i vad mån inkomsterna kunde ökas genom portohöjningar.
Det avgivna förslaget hade emellertid grundat sig på den åsikten, att så
länge det ekonomiska resultatet av poströrelsen icke visade någon mera betydande
försämring, anledning saknades att ifrågasätta höjning av posttaxorna.
Såsom framginge av statsverkspropositionen till 1941 års lagtima
riksdag, Inkomsterna, sid. 26, hade även föredragande departemenstchefen
ansett, att det med hänsyn särskilt till postens stora betydelse för handeln
4
Kungl. Majus proposition nr 40.
och den allmänna samfärdseln icke vore lämpligt att utnyttja statens monopolställning
på området i beskattningssyfte. Departementschefen hade emellertid
därvid framhållit, att möjligheterna att förbättra postverkets avkastning
bland annat genom portohöjningar, på sätt generalpoststyrelsen förutsatt,
borde bliva föremål för närmare prövning, i händelse svårigheter skulle
framträda att upprätthålla en skälig inkomst av postverket.
I anslutning härtill anför styrelsen, att styrelsen ur allmän ekonomisk
synpunkt för närvarande saknade anledning att upptaga spörsmålet örn postavgifternas
storlek till behandling; beträffande den nuvarande avgiften för ett
försändelseslag, nämligen för utbetalningskorten, hade styrelsen emellertid
funnit sig böra föreslå en jämkning. Av skäl, som i det följande närmare
utvecklades, måste nämligen nämnda avgift anses vara alldeles för låg i
förhållande till de kostnader, som dessa kort förorsakade, varför en höjning
av densamma enligt styrelsens åsikt vore i hög grad motiverad.
Beträffande avgiften för utbetalningskort anför styrelsen:
Vid postgirorörelsens införande från och med den 1 januari 1925 bestämdes,
att utbetalningsavgiften skulle utgå med en grundavgift av 5 öre samt
en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp,
som skulle utbetalas. För tiden från och med den 31 maj 1925 genomfördes
den jämkningen beträffande den ifrågavarande avgiften, att utbetalning till
kontoinnehavare från dennes eget konto skulle vara avgiftsfri.
I skrivelse till Kungl. Majit den 28 november 1933 angående ändring av
avgifterna i postgirorörelsen samt för postförskott föreslog generalpoststyrelsen
bland annat, att utbetalningsavgiften skulle bestämmas till 10 öre per
utbetalning oberoende av storleken av det belopp, som skulle utbetalas.
Samma, avgift ansåg generalpoststyrelsen även böra utgå vid utbetalning
till kontoinnehavaren själv. I skrivelsen föreslogs vidare en ur postgirorörelsens
synpunkt mera betydelsefull höjning av inbetalningsavgiften. Frågan
framlades för 1934 års riksdag (proposition nr 70), som helt godkände det
framlagda förslaget.
Generalpoststyrelsen lämnar härefter en redogörelse för kostnaderna för
postgirorörelsens handhavande samt inkomsterna därav:
I enlighet med de direktiv, som lämnades i samband med fattandet av
beslutet örn postgirorörelsens införande, har särskilt bokslut upprättats för
rörelsegrenen alltsedan dess införande. Då postgirorörelsen helt förmedlas
av postverket, måste självfallet bland rörelsens driftkostnader ingå ersättning
till postverket för kostnaderna för postgirorörelsens handhavande.
Denna ersättning hänför sig dels till personal-, lokal- och liknande kostnader
för postgirokontoret och dels till kostnaderna för postgirogöromålens handläggning
å postanstalterna. Förstnämnda kostnader kunna givetvis utan
svårighet fastställas. Yad däremot de senare kostnaderna beträffar meddelade
styrelsen i skrivelsen den 28 november 1933, att styrelsen funnit det
angeläget att verkställa en mera ingående undersökning rörande desamma
än tidigare skett. En redogörelse för resultatet av den gjorda utredningen
överlämnades med skrivelsen. Utredningen, som var baserad på 1932 års
förhållanden, visade, bland annat, att de i postgirorörelsen då utgående avgifterna
avsevärt understego ej endast de totala utgifterna för inbetalningskortens
respektive utbetalningskortens behandling utan även kostnaderna
för postanstalternas arbete med korten ifråga. Medan totalkostnaden för ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
inbetalningskort beräknades till 24.3 9 öre och postanstalternas kostnader till
19.18 öre, utgjorde medelportot per inbetalningskort endast 12.03 öre. För
utbetalningskorten utgjorde motsvarande kostnadsbelopp 39.02 respektive
27.10 öre och medelavgiften för samtliga utbetalningar 7.6 öre.
Sedan väsentliga ändringar vidtagits i fråga örn handläggningen av bland
annat postgirogöromålen vid poststationerna och då även i övrigt sådana
förändringar inträtt, som kunde påkalla viss justering av grunderna för beräknande
av den ersättning, som borde tillföras postverket för postgirorörelsens
handhavande, ansåg generalpoststyrelsen sig böra verkställa en ny
utredning rörande kostnaderna för postgirorörelsen m. fl. rörelsegrenar.
Denna utredning, som grundade sig på 1936 års förhållanden, utfördes under
åren 1936 och 1937. Utredningen gav till resultat, att medelkostnaderna förde
olika transaktionerna i postgirorörelsen något nedgått. Sålunda visade
sig kostnaden per inbetalningskort utgöra 22.67 öre, varav 17.58 öre hänförde
sig till arbetet vid postanstalterna. Motsvarande kostnader för utbetalningskorten
voro respektive 34.6 3 och 21.13 öre. Sedan sistnämnda utredning
verkställdes, ha genom vidtagna rationaliseringsåtgärder de sammanlagda
kostnaderna för transaktioner i postgirorörelsen kunnat ytterligare något
nedbringas. Dessa åtgärder beröra emellertid icke de kostnader, som hänföra
sig till arbetet vid postanstalterna.
De genomsnittliga portoinkomsterna för inbetalningskorten under år 1939
belöpte sig till 15.3 öre för varje kort. För utbetalningskorten är. såsom
redan nämnts, portot 10 öre per kort. Det visar sig alltså, att portoinkomsterna
för utbetalningskorten icke täcka kostnaderna i tillnärmelsevis
samma grad som fallet är beträffande inbetalningskorten. Medan portot förde
senare i medeltal täcker utgifterna för arbetet vid postanstalterna på
ungefär 2 öre när och utgör cirka 70 procent av totalkostnaderna, belöper
sig portoinkomsten för ett utbetalningskort till ej ens hälften av utgiften
för arbetet med korten vid postanstalterna och icke fullt en tredjedel av de
sammanlagda kostnaderna för behandlingen av ett sådant kort. Beträffande
utbetalningskorten får sålunda en avsevärt större del av kostnaderna täckas
av ränteinkomsterna å postgirokontorets medelsplaceringar än vad fallet är
med inbetalningskorten.
Tidigare var, såsom framgår av det redan anförda, förhållandet mellan
portoinkomster och kostnader ännu ogynnsammare för utbetalningskorten
än nu. Emellertid var utbetalningskortens betydelse i ekonomiskt hänseende
för rörelsegrenen som helhet då väsentligt mindre än numera blivit
fallet. Nedanstående tablå utvisar antalet av in- och utbetalningskort år
1934, då senaste portoändringen för postgirorörelsen vidtogs, samt de senast
gångna tre åren:
Ar 1934 År 1938 År 1939 År 1940
antal antal antal antal
Inbetalningskort 18,268,751
Utbetalningskort 5,038,161
26,472,946 29,538,745 30,518,724
7,846,690 8,740,327 12.494,838
Under tiden 1934—1940 har alltså antalet inbetalningskort ökats med
12,249,973 stycken eller 67 procent, under det att antalet utbetalningskort
ökats med 7,456,677 stycken eller icke mindre än 148 procent. Störst är ökningen
av utbetalningskortens antal under år 1940, då densamma uppgått
till 3,754,511 stycken kort eller nära 43 procent. Samtidigt har ökningen
av inbetalningskorten utgjort allenast 979,979 stycken kort eller ungefär
3 procent.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
I anslutning härtill uttalar styrelsen, att det vore uppenbart, att den sålunda
inträdda förskjutningen mellan de olika slagen av transaktioner i postgirorörelsen
måste, med det stora antal vartill utbetalningskorten nu uppginge,
öva en avsevärd inverkan på portgirorörelsens ekonomi. Visserligen
väntades postgirorörelsen som helhet lämna ett tillfredsställande ekonomiskt
resultat för år 1940, och detsamma beräknades också bliva fallet för år
1941, även om nuvarande avgifter bibehölles. En större ytterligare ökning
av utbetalningskorten utan motsvarande stegring av antalet inbetalningskort
skulle emellertid försämra driftresultatet. Enligt styrelsens mening förelåge
därför starka skäl att nu vidtaga en taxejustering beträffande utbetalningsavgiften.
En höjning av denna till 15 öre, oberoende av det uttagna beloppets
storlek, måste anses väl motiverad. Genom en sådan höjning skulle
utbetalningsavgiften komma att uppgå till samma belopp som portot för ett
riksbrev örn en portosats och lägsta avgiften för en postanvisning (belopp
högst 5 kronor). I förhållande till kostnaderna för utbetalningskortens behandling
måste avgiften även efter höjningen anses såsom mycket moderat.
Den föreslagna jämkningen beräknar generalpoststyrelsen komma att
medföra en inkomstökning av närmare 700,000 kronor för år. Den nya avgiften
skulle enligt styrelsens förslag lämpligen böra tillämpas från och med
den 1 april 1941.
Under åberopande av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen antaga av styrelsen överlämnat förslag
till sådan ändring av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående
postgirorörelse, att avgiften för utbetalningskort höjes till 15 öre.
Av generalpoststyrelsens redogörelse framgår, att portoinkomsterna för
utbetalningskorten icke förslå till att täcka de utgifter, som äro förenade
med verkställande av utbetalningarna över postgiro. Sålunda motsvara inkomsterna
ej ens hälften av utgifterna för arbetet med korten vid postanstalterna
och icke fullt en tredjedel av de sammanlagda kostnaderna för behandlingen
av utbetalningskorten. Även i fråga örn inbetalningskorten uppgå
portoinkomsterna ej till belopp, som motsvara utgifterna för inbetalningstransaktionerna,
men underskottet å denna del av postgirorörelsen är förhållandevis
mindre. På grund av ränteinkomsterna av postgirokontorets
medelsplaceringar täckas emellertid dessa underskott. Å rörelsen som
helhet uppkommer därjämte överskott, som för åren 1936 — 1939 uppgick
till i runda tal respektive 178,000, 10,000, 194,000 och 659,000 kronor.
Eörelsen torde sålunda få anses lämna ett i stort sett tillfredsställande
ekonomiskt resultat, något som kan förväntas jämväl för åren 1940 och
1941. Med hänsyn till den avsevärda skillnaden mellan utgifterna för
och inkomsterna av utbetalningskorten torde det emellertid kunna anses
väl motiverat, att en skälig höjning av avgiften för varje utbetalning sker
Härför talar också, såsom generalpoststyrelsen framhållit, att antalet utbetalningar
ökat avsevärt under de senare åren. I jämförelse med år 1934
har sålunda antalet under år 1940 stigit med ej mindre än 148 procent.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
Beträffande det belopp, varmed avgiften bör ökas, vill jag ansluta mig till
generalpoststyrelsens förslag, innebärande att avgiften skall utgå med 15 öre
i stället för 10 öre. Styrelsen Ilar beräknat, att avgiftshöjningen kommer
att medföra en inkomstökning av närmare 700,000 kronor per år.
Föredraganden hemställer härefter, att det av generalpoststyrelsen upprättade
förslaget till förordning orri ändrad lydelse av 6 § förordningen den
11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.